Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om undantagande av vissa arbetstagare från den obligatoriska sjukförsäkringen. Andra lagutskottet har behandlat fyra inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen inom första kammaren nr 239 av herr Lundqvist m. fl. och nr 359 av herr Ohlon m. fl. samt inom andra kammaren nr 310 av herr Kyling m. fl. och nr 450 av herr Ohlin m. fl.

1954-05-04 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1954:34, Utlåtande i anledning av väckta motioner om undantagande av vissa arbetstagare från den obligatoriska sjukförsäkringen. Andra lagutskottet har behandlat fyra inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen inom första kammaren nr 239 av herr Lundqvist m. fl. och nr 359 av herr Ohlon m. fl. samt inom andra kammaren nr 310 av herr Kyling m. fl. och nr 450 av herr Ohlin m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 3b.

1

Nr 34.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om undantagande av

vissa arbetstagare från den obligatoriska sjukförsäkringen.

Andra lagutskottet har behandlat fyra inom riksdagen väckta, till lagutskott

hänvisade motioner, nämligen

inom första kammaren

nr 239 av herr Lundqvist m. fl. och

nr 359 av herr Ohlon m. fl. samt

inom andra kammaren

nr 310 av herr Kyling m. fl. och

nr 450 av herr Ohlin m. fl.

I motionerna I: 239 och II: 310, som är likalydande, hemställes, att riksdagen,

därest det i motionerna I: 384 och II: 490 framställda yrkandet om

uppskov med sjukförsäkringsreformens ikraftträdande avslås, måtte i

skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa dels om sådana ändringar i lagen

om allmän sjukförsäkring att — därest en för tjänstemännen i allmän

och enskild tjänst tillfredsställande och rättvis samordning ej kan åstadkommas

-— grupper av tjänstemän, som på grund av anställningsförhållandena

redan innehar likvärdigt eller bättre skydd vid sjukdom än sjukförsäkringslagen

lämnar, ej skall omfattas av den obligatoriska försäkringen,

dels att förslag till sådana ändringar måtte föreläggas riksdagen

senast vid 1954 års höstsession.

Yrkandet i motionerna 1:384 och 11:490 om uppskov med sjukförsäkringsreformen

har avslagits av riksdagen.

I motionerna I: 359 och II: 450, som är likalydande, hemställes, att riksdagen

för sin del måtte besluta att 28 § första stycket lagen om allmän

sjukförsäkring erhåller följande lydelse: »Konungen äger från sjukpenningförsäkringen

i dess helhet eller viss del därav undantaga arbetstagare,

som på grund av lag eller författning, utfärdad av Konungen, eller bestämmelse,

som beslutats av kommun, äger uppbära lön vid sjukdom, så ock

annan arbetstagare, vars rätt till lön vid sjukdom finnes i liknande män

tryggad.»

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden får

utskottet hänvisa till motionerna 11:310 och 11:450.

1 —Bihang till riksdagens protokoll 195b. 9 samt. 2 avd. Nr 3b.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 34.

Sjukförsäkringslagens föreskrifter angående undantagande av

arbetstagare från sjukpenningförsäkringen.

Enligt 28 § sjukförsäkringslagen i den lydelse lagrummet erhållit genom

lag den 19 juni 1953 (SFS 1953:569) skall Konungen äga från sjukpenningförsäkringen

helt eller delvis undantaga arbetstagare, som på

grund av lag eller författning, utfärdad av Konungen, eller bestämmelse,

som beslutats av kommun, äger uppbära lön vid sjukdom. Sker sådant

undantagande från tillhörigheten till sjukpenningförsäkringen, skall arbetsgivaren

vara befriad från den skyldighet att bidraga till försäkringen,

som eljest skall åligga arbetsgivare. Om arbetstagare, som nyss sagts, inte

eller endast delvis undantagits från sjukpenningförsäkringen, skall arbetsgivaren

äga att i arbetstagarens ställe hos sjukkassan uppbära arbetstagaren

tillkommande sjukpenning jämte barntillägg, i den mån nämnda sjukhjälp

icke överstiger den utbetalda lönen.

Frågans tidigare behandling.

Lagen om allmän sjukförsäkring medgav i sin ursprungliga lydelse (SFS

1947: 1) ej den möjlighet att undantaga vissa anställda från sjukpenningförsäkringen,

varom nu stadgas i 28 §. Socialvårdskommittén förordade

visserligen i sitt betänkande VII angående lag om allmän sjukförsäkring

(SOU 1944: 15), att vissa statliga befattningshavare skulle undantagas

från sjukpenningförsäkringen —- däremot icke från sjuk vårdsförsäkringen.

Då sjukförsäkringslagen antogs vid 19b6 års riksdag ansågs emellertid, att

något dylikt undantagande icke borde ske. I propositionen i ämnet —• nr

312 — tog föredragande departementschefen, statsrådet Möller, till en

början ställning till frågan om tillhörigheten till sjukvårdsförsäkringen

samt anförde därom:

Förslaget att inordna de i enskild tjänst anställda och de kommunanställda

under sjukvårdsförsäkringen har icke mötts av någon gensaga. Däremot

har förslaget att även de statliga befattningshavarna skulle bli sjukvårdsförsäkrade

rönt kritik från flera håll. Det har därvid gjorts gällande,

att förslagets genomförande skulle för statstjänstemännens del innebära

en betydande försämring av deras nu utgående avlöningsförmåner samtidigt

som det skulle, bland annat inom försvarsväsendet, medföra åtskilliga

nackdelar även för de statliga myndigheterna. Då samtliga övriga medborgargrupper

skola vara skyldiga att tillhöra sjukvårdsförsäkringen och

att därigenom — kollektivt — sörja även för familjemedlemmarnas sjukvård,

torde emellertid tillräckliga skäl icke föreligga att i detta hänseende

låta statstjänstemännen intaga en särställning.

Vad därefter beträffar frågan om tillhörigheten till sjukpenningförsäkringen

anförde departementschefen bl. a.:

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra lagutskottets utlåtande nr 34.

I olika yttranden har ifrågasatts, huruvida icke sjukpenningförsäkringen

generellt borde omfatta även statstjänstemännen. Till denna ståndpunkt

synes jämväl socialvårdskommittén numera ha anslutit sig. Åtskilliga

omständigheter tala för denna mening. De skäl, som föranlett mig att förorda

statstjänstemännens inrymmande under sjukvårdsförsäkringen, lära

sålunda äga motsvarande giltighet för sjukpenningförsäkringens del.

På grund härav vill jag förorda, att även statstjänstemännen skola vara

obligatoriskt sj ukpenningförsäkrade.

Med den ståndpunkt, jag intagit till frågan om de statliga befattningshavarnas

sjukpenningförsäkring, torde anledning saknas att medgiva kommun-

eller privatanställda befrielse från plikten att vara sjukpenningförsäkrade.

Det torde få ankomma på parterna eller deras organisationer att

avtalsvägen åstadkomma en samordning mellan sjukpenningförsäkringsförmånerna

och de nu vid sjukdom utgående avlöningsförmånerna. Att

sjukförsäkringens införande ej heller i detta fall bör få verka försämrande

synes knappast behöva understrykas.

Socialförsäkringsutredningen förordade i sitt betänkande angående sjukförsäkring

och yrkesskadeförsäkring (SOU 1952:39), att Kungl. Maj:t

skulle ha rätt att helt eller delvis från sjukpenningförsäkringen undantaga

även arbetstagare, som på grund av lag eller författning, utfärdad av Konungen,

eller bestämmelser, som beslutats av kommun, äger uppbära lön

vid sjukdom. Att införa någon liknande bestämmelse i fråga om privatanställda

skulle, ansåg utredningen, bereda mycket stora svårigheter, särskilt

som dessa inte alltid har samma säkerhet i anställningen som de

offentligt anställda. Sjuklöneförmånernas storlek och varaktighet vore

dessutom mycket olika. Utredningen fann det därför nödvändigt, att den

föreslagna försäkringen utan inskränkningar fick gälla för alla privatanställda.

Under remissbehandlingen yrkades att möjligheten till undantag från

sjukpenningförsäkringen måtte utsträckas att avse dem som genom kollektivavtal

är anställda hos stat och kommun och vidare sådana privatanställda,

som har sina löneförhållanden vid sjukdom väl ordnade. Det

gjordes emellertid också gällande att undantag från försäkringen ej borde

förekomma.

I proposition nr 178 till 1053 års riksdag, vari förslag till ändringar i sjukförsäkringslagen

framlades för riksdagen, anförde föredragande departementschefen,

statsrådet Sträng, i frågan:

Det är enligt min mening önskvärt att något undantagande från sjukpenningförsäkringen

av stats- eller kommunalanställda tjänstemän ej skall

behöva ske; alla medborgarkategorier bör såvitt möjligt intaga en lika

ställning i förhållande till den allmänna sjukförsäkringen. Jag är emellertid

ej övertygad om att tiden intill sjukförsäkringsreformens genomförande

är till fyllest för alt lösa de problem, som är förknippade med ändring

av avlöningsbestämmelserna i förevarande avseende. Såsom utredningen

föreslagit hör därför möjligheten hållas öppen alt t. v. från sjukpenning
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 34.

försäkringen undantaga de stats- och kommunalanställda tjänstemännen.

Med hänsyn till denna min inställning och då det vidare skulle bereda

stora svårigheter såväl ur gränsdragningssynpunkt som rent administrativt

att undantaga ytterligare kategorier från sjukpenningförsäkringen är

jag ej beredd att tillstyrka någon utsträckning av den föreslagna undantagsmöjligheten.

Såsom uttalades redan när lagen antogs torde det få

ankomma på parterna eller deras organisationer att avtalsvägen åstadkomma

en samordning mellan sjukpenningförsäkringsförmånerna och de

nu vid sjukdom utgående avlöningsförmånerna.

Propositionen behandlades av andra lagutskottet i dess utlåtande nr 35.

Utskottet hade därvid även att taga ställning till motioner — 1:479 och

II: 586 — i vilka hemställdes, att riksdagen för sin del ville besluta att

möjlighet till undantag från tillhörighet till lagen måtte beredas icke endast

grupper av anställda i offentlig tjänst utan jämväl sådana arbetaroch

tjänstemannagrupper på den privata arbetsmarknaden, som redan har

tryggheten vid sjukdom tillfredsställande ordnad.

Utskottet anförde i utlåtandet:

Utskottet delar föredragande departementschefens uppfattning att undantagande

av vissa kategorier i princip inte bör förekomma, då det gäller

en allmän och obligatorisk socialförsäkring. Den antagna lagen om allmän

sjukförsäkring är utformad i enlighet härmed. Den möjlighet till undantagande

tills vidare av stats- och kommunaltjänstemän från sjukpenningförsäkringen,

som öppnas i förevarande paragraf, är förestavad främst av

vissa praktiska skäl.

Den föreslagna lagstiftningen kommer inte att utgöra hinder för komplettering

genom arbetsgivares försorg eller försäkringsvägen av de förmåner,

som genom densamma tillförsäkras en sjukförsäkrad person. Det torde

därför inte vara att befara att försämringar annat än mera undantagsvis

uppkommer för dem, som nu är väl skyddade vid sjukdom.

Utskottet får sålunda, med avstyrkande av det i frågan motionsvis framställda

yrkandet, tillstyrka att riksdagen godkänner förevarande paragraf

i den lydelse som föreslagits i propositionen.

Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets hemställan.

Utredningar angående de statsanställdas sjukförmåner.

För att utreda bl. a. den inverkan sjukförsäkringsreformen kan ha på

de statsanställdas sjukvårdsförmåner tillkallades enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande

den 20 augusti 1952 en särskild utredningsman (utredningen

rörande de statsanställdas sjukvårdsförmåner m. m.). Utredningsmannen

har den 26 februari 1954 avgivit betänkande i ämnet (stencilerat).

Enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 5 juni 1953 tillkallades särskilda

sakkunniga med uppdrag att verkställa utredning rörande sjuklöneförmåner

till statsanställda m. fl. efter genomförandet av den allmänna sjukförsäkringsreformen

(1953 års sjuklönesakkunniga). Detta utrednings
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Andra lagutskottets utlåtande nr 3i.

arbete pågår alltjämt, men de sakkunniga har i ett den 24 mars 1954 avgivet

betänkande (steneilerat) redovisat sin syn på bl. a. frågan om statstjänstemännens

tillhörighet till sjukförsäkringslagens sjukpenningförsäkring.

Beträffande detta spörsmål anför de sakkunniga.

Ett undantagande skulle så till vida medföra en förenkling av förevarande

problem som den från arbetsgivaren utgående sjuklönen i så fall

komrne att till fullo beskattas, varför de speciella svårigheter, som såsom

framgår av det följande äro förknippade med värderingen av sjukpenningen

med hänsyn till densammas skattefrihet, skulle minskas.

Betydande administrativa svårigheter skulle emellertid uppkomma vid

en lösning i enlighet med detta alternativ. Då bland ifrågavarande tjänstemannakategorier

förekomma anställningshavare, vilkas sjuklöneförmåner

enligt gällande bestämmelser äro sämre än de som komma att utgå på grund

av sjukpenningförsäkringen, skulle i vart fall icke samtliga ifrågavarande

tjänstemän kunna undantagas. Vissa besvärliga avgränsningsproblem skulle

härigenom uppkomma.

Sjukförsäkringslagen medgiver icke undantagande av den kollektivavtalsanställda

personalen inom statsförvaltningen från någon del av sjukförsäkringen.

Detsamma gäller alla i enskild tjänst anställda. Komplikationer

skulle uppstå genom den överflyttning, som på vissa håll inom statsförvaltningen,

särskilt inom försvaret, förekommer från kollektivavtalsanställning

till tjänstemannaanställning samt vice versa. Dessutom äger i

icke obetydlig utsträckning en cirkulation rum mellan statliga och icke

statliga anställningar. Ett undantagande av de personalgrupper, å vilka de

statliga avlöningsreglementena äro tillämpliga, skulle medföra att i viss

utsträckning samma personer än komme att vara sjukpenningförsäkrade

än icke. Ett sådant förhållande vore enligt de sakkunnigas mening icke

tillfredsställande och skulle komma att medföra svårigheter såväl för sjukkassorna

som för myndigheterna.

Enligt gällande avlöningsreglementen skall tjänsteman, som åtnjuter

tjänstledighet med C-avdrag, härunder avstå från honom tillkommande

lön. Han är sålunda under sådan ledighet principiellt icke berättigad till

några sjuklöneförmåner; vederbörande myndighet dock obetaget att, då så

på grund av särskilda omständigheter må befinnas skäligt, medgiva utbyte

av beviljad tjänstledighet för enskilda angelägenheter med C-avdrag mot

sjukledighet. Såsom exempel må nämnas att ett kvarstående av denna bestämmelse

skulle medföra, att en sjuksköterska, som beviljats ledighet med

C-avdrag från sin statliga anställning för att uppehålla tjänst vid icke statlig

sjukvårdsanstalt och hos den sistnämnda arbetsgivaren icke äger uppbära

sjuklön, skulle, om undantagslinjen valdes, stå utan skydd vid inträffad

sjukdom.

För sjukkassorna skulle enligt vad de sakkunniga inhämtat från representanter

för denna verksamhet ett undantagande av vissa kategorier från

sjukpenningförsäkringen medföra synnerligen stora administrativa svårigheter.

I händelse undantagslinjen valdes, kunde det komma att framstå såsom

svårförståeligt för den enskilde tjänstemannen, att han icke komme i åtnjutande

av den skattetria förmån, som tillkommer tjänstemän på den

privata arbetsmarknaden. Det kan befaras, all delta förhållande skulle

skapa viss irritation.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Andra lagutskottets utlåtande nr 3i.

Att ifrågavarande kategorier tjänstemän i form av sjuklön äro tillförsäkrade

bättre förmåner än som komma att utgå enligt sjukpenningförsäkringen,

synes de sakkunniga icke utgöra ett tillräckligt vägande skäl för

valet av undantagslinjen. Det må i detta sammanhang framhållas, att även

ett stort antal privatanställda för närvarande åtnjuter en sjuklön, som är

bättre än den allmänna sjukförsäkringens förmåner. Slutligen må erinras

om att sjukförsäkringslagen icke möjliggör något undantagande av de

stats- och kommunalanställda tjänstemännen från sjukvårdsförsäkringen.

De sakkunniga ha sålunda funnit, att ifrågavarade tjänstemän icke böra

undantagas från sjukpenningförsäkringen. Då samordningsfrågan torde

kunna lösas innevarande år, synes ej heller ett provisoriskt undantagande

behöva tillgripas.

Utskottet.

Enligt 28 § sjukförsäkringslagen äger Kungl. Maj :t från sjukpenningförsäkringen

i dess helhet eller viss del därav undantaga arbetstagare, som

på grund av lag eller författning, utfärdad av Kungl. Maj :t, eller bestämmelse,

som beslutats av kommun, äger uppbära lön vid sjukdom. I proposition

nr 178: 1953 angående ändringar i lagen om allmän sjukförsäkring

har framhållits sasom önskvärt, att något undantagande från sjukpenningförsäkringen

av stats- eller kommunalanställda tjänstemän ej skulle

behöva ske. Med hänsyn till att tiden intill sjukförsäkringsreformens genomförande

kunde visa sig icke vara till fyllest för att lösa de problem, som

vore förknippade med ändring av avlöningsbestämmelserna i förevarande

avseende, borde dock möjlighet hållas öppen att tills vidare från sjukpenningförsäkringen

undantaga dessa tjänstemän. Andra lagutskottet delade

uppfattningen, att undantagande av vissa kategorier i princip icke borde

förekomma, och erinrade om att den möjlighet till undantagande tills vidare

av stats- och kommunaltjänstemän från sjukpenningförsäkringen, som öppnades,

vore förestavad främst av vissa praktiska skäl. 1953 års sjuklönesakkunniga

har i sitt betänkande rörande sjuklöneförmåner åt statstjänstemän

m. fl. efter genomförandet av sjukförsäkringsreformen framhållit, att

ett undantagande skulle medföra betydande olägenheter i skilda hänseenden.

De sakkunniga har därför funnit, att ifrågavarande tjänstemän icke

bör undantagas från sjukpenningförsäkringen.

Den möjlighet att undantaga vissa statliga och kommunala befattningshavare

från sjukpenningförsäkringen, som 28 § sjukförsäkringslagen

innefattar, har icke utnyttjats, och enligt vad utskottet erfarit torde man

kunna räkna med att förordnande om undantagande icke heller kommer

att utfärdas.

De olägenheter, som är förknippade med ett undantagande av statstjänstemän

m. fl. från sjukpenningförsäkringen, skulle även — och i än högre

grad — uppkomma, om grupper av privatanställda undantoges från denna

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 34. 7

försäkring. Icke blott sjuklöneförmånernas storlek och varaktighet finge

i sådant fall prövas, utan även om den anställde hade sådan säkerhet i anställningen

och arbetsgivaren sådan ställning, att garanti funnes för att

sjuklöneförmånerna skulle kunna utgå i full utsträckning. I vart fall skulle

därför endast begränsade kategorier av de privatanställda kunna komma i

fråga till ett undantagande, och även inom dessa kategorier finge med hänsyn

till anställningsförhållandena i särskilda fall prövas, om den anställde

kunde undantagas från sjukpenningförsäkringen. Flyttning mellan olika

anställningar skulle icke sällan behöva föranleda omprövning av tidigare

beslut om tillhörighet till sjukpenningförsäkringen, och risker skulle uppstå,

att anställda varken skulle omfattas av sjukpenningförsäkringen eller

ha motsvarande förmåner i sin tjänst. Det administrativa handhavandet

av försäkringen skulle genom ett undantagande kompliceras i åtskilliga

hänseenden. Utskottet kan därför icke tillstyrka, att möjlighet skapas att

undantaga privatanställda från sjukpenningförsäkringen. Än mindre kan

utskottet förorda, att, såsom synes vara avsett i motionerna I: 239 och

II: 310, vissa grupper av tjänstemän skall kunna undantagas från sjukförsäkringen

i dess helhet.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A. att motionerna 1:239 och 11:310 icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd;

B. att motionerna 1:359 och 11:450 icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 4 maj 1954.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Sunne*, Nils Elowsson*, fru

Svenson, herrar Lundgren, Grönkvist och Kronstrand;

från andra kammaren: fruar Johansson i Norrköping, Västberg*,

herrar Lundberg, Carlsson i Bakeröd, Andersson i Alfredshem, fröken Höjer,

fru Ewerlöf* och herr Rimmerfors*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Andra lagutskottets utlåtande nr 3b.

Reservation

av herrar Sunne, Lundgren, Kronstrand, fröken Höjer, fru Ewerlöf och

herr Rimmerfors, vilka ansett,

a) att utskottets yttrande bort ha följande lydelse.

Enligt 28 § sjukförsäkringslagen äger Kungl. Maj :t från sjukpenningförsäkringen

i dess helhet eller viss del därav undantaga arbetstagare, som

på grund av lag eller författning, utfärdad av Kungl. Maj:t eller bestämmelse

som beslutats av kommun, äger uppbära lön vid sjukdom. Härigenom

har således öppnats möjlighet att undantaga offentligt anställda

tjänstemän från sjukpenningförsäkringen. Motsvarande undantagsmöjlighet

för privatanställda arbetstagare, vilka redan förut har sina sjuklöneförmåner

tillfredsställande ordnade, finns däremot icke. I de likalydande

motionerna 1: 359 och II: 450 har yrkande framställts om sådan ändring

av 28 § sjukförsäkringslagen att undantagsmöjlighet även öppnades för

sistnämnda arbetstagarkategori. Yrkande av samma innebörd har framställts

i de likalydande motionerna I: 239 och II: 310.

I motionerna har framhållits, att sjukförsäkringslagens ikraftträdande

icke bör tagas till förevändning för en försämring av redan utgående sjukersättningsförmåner.

Utskottet vill för sin del starkt understryka vikten av

att denna princip upprätthålles.

Den debatt, som sedan sjukförsäkringslagens antagande förts om anpassningen

av tjänstemännens sjukförmåner till den nya sjukförsäkringen

och inledningen till de nödvändiga förhandlingarna med arbetsgivarna

härom, har emellertid visat, att den utformning lagstiftningen erhållit på

denna punkt icke är tillfredsställande. De anpassningssvårigheter, som nu

uppstått, skulle enligt utskottets mening ha i väsentlig mån kunnat undvikas,

om en undantagsmöjlighet även för i privat tjänst anställda arbetstagare

hade inskrivits i lagen. Utskottet ansluter sig därför till det i de

likalydande motionerna 1: 359 och II: 450 framställda yrkandet om ändring

av 28 § sjukförsäkringslagen ävensom till det i de likalydande motionerna

1:239 och 11:310 framställda yrkandet i vad det avser att även i

privat tjänst anställda skall kunna undantagas från sjukpenningförsäkringen

eller del därav. Det kan enligt utskottets mening inte föreligga oöverstigliga

svårigheter att undantagsbestämmelserna får gälla för vissa klart

avgränsade grupper av anställda, som avtalsvägen tillförsäkrat sig lämpligt

avvägda förmåner. Konungen bör, efter hörande av tillsynsmyndighet,

i varje särskilt fall taga ställning till eventuellt inkommande framställningar

från arbetsmarknadens organisationer,

b) att utskottet bort hemställa,

A. att riksdagen med bifall till motionerna 1:359 och

II: 450 och med anledning av motionerna I: 239 och II: 310

måtte för sin del antaga följande

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 34.

9

Förslag

till

Lag

om ändring av 28 § lagen den 3 januari 1947 (nr 1) om allmän sjukförsäkring.

Härigenom förordnas att 28 § lagen den 3 januari 1947 om allmän sjukförsäkring1

skall erhålla följande lydelse:

28 §.

Konungen äger från sjukpenningförsäkringen i dess helhet eller viss del

därav undantaga arbetstagare, som på grund av lag eller författning, utfärdad

av Konungen, eller bestämmelse, som beslutats av kommun, äger

uppbära lön vid sjukdom, så ock annan arbetstagare, vars rätt till lön vid

sjukdom finnes i liknande mån tryggad.

Har arbetstagare — — — utbetalda lönen.

överenskommelse att---avtalet gäller.

Utgöres lön---kommunal inkomstskatt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1955.

B. att motionerna 1:239 och 11:310 i den mån de icke

är besvarade med vad utskottet ovan anfört och hemställt

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

1 Se SFS 1953: 569.

2-—Bihang till riksdagens protokoll 1954. 9 samt. 2 avd. Nr 34.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.