Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj. ts proposition beträffande vissa ändringar i förordningen angående yrkesmässig automobiltrafik m. m. jämte i ämnet väckt motion.

1954-05-11 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1954:36, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj. ts proposition beträffande vissa ändringar i förordningen angående yrkesmässig automobiltrafik m. m. jämte i ämnet väckt motion.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 36.

1

Nr 36.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj. ts proposition beträffande

vissa ändringar i förordningen angående yrkesmässig

automobiltrafik m. m. jämte i ämnet väckt motion.

Genom en den 19 mars 1954 dagtecknad proposition, nr 204, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj :t,

under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden, anhållit om riksdagens yttrande över ett vid

propositionen fogat förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen

den 25 oktober 1940 (nr 910) angående yrkesmässig automobiltrafik

m. m.

I det vid propositionen fogade ändringsförslaget upptages bestämmelser

om förenklat förfarande för erhållande av tillstånd till viss personbilstrafik.

Vid ansökan om tillstånd att vid färd med personbil till och från egen arbetsplats

medtaga uteslutande andra personer på väg till och från arbetsplats

må enligt förslaget eljest föreskrivet remissförfarande kunna inskränkas

eller underlåtas. Tillståndet må därjämte kunna förklaras gälla utan

skyldighet att iakttaga bestämmelserna om särskilt godkännande av bil för

yrkesmässig trafik och om trafikkort för föraren.

Vidare upptages i förslaget en bestämmelse om att rätt skall föreligga att

med droskbil befordra tidningar utan att passagerare medföljer.

Det vid propositionen fogade författningsförslaget är av följande lydelse.

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 11 och 20 §§ av förordningen den 25

oktober 1944) (nr 910) angående yrkesmässig automobiltrafik m. m.

Härigenom förordnas, att 11 och 20 §§ förordningen den 25 oktober 1940

angående yrkesmässig automobiltrafik in. m. skola erhålla ändrad lydelse på

sätt nedan angives.

(Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)

11 §•

Utan hinder av vad i 8 och 9 §§ är stadgat må infordrande av yttranden

inskränkas eller underlåtas, då ansökan avser tillstånd

att uteslutande befordra skolbarn och lärare till och från skola,

1 IIihang till riksdagens protokoll I95i. 9 samt. 2 avel. Nr 36.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 36.

(Gällande lydelse.)

(Föreslagen lydelse.)

att vid färd med personautomobil

till och från egen arbetsplats medtaga

uteslutande andra personer på våg till

och från arbetsplats.

att med —----—- viss vägsträcka,

att för------person- eller godsbefordran,

att i —-----eller personautomobil,

att utbyta —---—---femton procent, eller

att jämlikt------femhundra kilogram.

Tillstånd att för en tid av högst sex

månader bedriva beställningstrafik

för godsbefordran eller att för samma

tid öka antalet automobiler i dylik

trafik må, därest och i den mån

den tillståndsbeviljande myndigheten

prövar anledning därtill föreligga,

förklaras gälla utan skyldighet att

iakttaga stadgandena i 25 § 1 mom.

och 27 §.

Tillstånd att för en tid av högst sex

månader bedriva beställningstrafik

för godsbefordran eller att för samma

tid öka antalet automobiler i dylik

trafik eller att vid färd med personautomobil

till och från egen arbetsplats

medtaga uteslutande andra

personer på våg till och från arbetsplats

må, därest och i den mån den

tillståndsbeviljande myndigheten prövar

anledning därtill föreligga, förklaras

gälla utan skyldighet att iakttaga

stadgandena i 25 § 1 mom. och 27 §.

20 §.

Tillstånd till —------- av passagerare.

Därest icke annorledes föreskrives

av den tillståndsbeviljande myndigheten,

innebär tillstånd att med personautomobil

bedriva beställningstrafik

för personbefordran jämväl rått att

med automobilen befordra uteslutande

tidningar, dock icke till större myckenhet

än som motsvarar sammanlagda

vikten av det största antal passagerare,

som må i yrkesmässig trafik

befordras med automobilen, varje

passagerares vikt därvid beräknad till

sjuttio kilogram.

I linjetrafik-------än passagerare.

Utan särskilt--------postverkets räkning.

Denna förordning tråder i kraft

den 1 juli 1954.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra lagutskottets utlåtande nr 36.

I samband med propositionen har väckts en motion, nämligen nr 689 i

andra kammaren av herrar Gustafson i Göteborg och Königson.

I motionen hemställes, »att riksdagen måtte besluta att ägare av en personbil

utan särskilt tillstånd eller anmälan till myndighet skall ha rätt att

vid färd till och från egen arbetsplats medtaga uteslutande andra personer

på väg till och från arbetsplats, samt att vederbörande utskott måtte utarbeta

erforderlig författningstext».

I fråga om de skäl, som i propositionen anförts till stöd för det därvid fogade

förslaget till författningstext, får utskottet, i den mån redogörelse därför

ej lämnas här nedan, hänvisa till propositionen.

I motionen anföres beträffande det genom propositionen framlagda förslaget

om förenklat förfarande för erhållande av tillstånd till personbilstrafik

till och från arbetsplats bl. a.:

Förslaget torde inte innebära någon lösning av denna fråga. Myndigheterna

skall nämligen pröva huruvida passagerarna utan praktiska olägenheter

skulle kunna använda reguljära kommunikationsmedel. Skulle så vara fallet,

skall tillstånd ej lämnas. Denna bestämmelse kommer om den tillämpas

restriktivt att avsevärt begränsa det nya förslagets räckvidd och medför

dessutom så mycket extra besvär för bilägaren att man kan befara att han

kommer att fortsätta som hittills utan tillstånd.

Beträffande de skäl, som i övrigt anförts i motionen, får utskottet hänvisa

till densamma.

Personbilstrafik till och från arbetsplats.

I Kungl. förordningen den 25 oktober 1940 ang. yrkesmässig automobiltrafik

m. m. definieras begreppet yrkesmässig trafik såsom trafik, i vilken

automobil jämte förare mot ersättning tillhandahålles allmänheten för person-

eller godsbefordran (1 §). Yrkesmässig trafik må bedrivas endast efter

vederbörligt tillstånd, trafiktillstånd (5 §). En bilägare får till följd av

dessa bestämmelser ej utan tillstånd i sin bil medtaga en granne eller arbetskamrat

mot att denne betalar någon andel av driftkostnaderna, om det nämligen

sker med någon regelbundenhet. Tillstånd att med personbil driva

beställningstrafik för personbefordran skall innefatta föreskrift om bl. a.

det högsta antal personer som må befordras med bilen (5 §). Tillståndet

meddelas för bil som är stationerad i stad av polismyndigheten i staden

och eljest av länsstyrelsen i det län där stationsorten är belägen (5 §).

Över ansökan om sådant tillstånd till beställningstrafik, som det ankommer

på länsstyrelse att bevilja, skall länsstyrelsen höra polismyndigheten i

den ort, varest automobil, som kommer att användas i trafiken, avses skola

hava sin stationsort, samt genom tillkännagivande i på förhand bestämd tidning

bereda trafikföretag, sammanslutningar av utövare av yrkesmässig trafik

samt andra inom länet, vilka ärendet kan angå, tillfälle att yttra sig. Kost
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 36.

naderna för nämnda tillkännagivande skall gäldas av sökanden. Vad sålunda

är stadgat skall ock i tillämpliga delar iakttagas beträffande behandling av

ansökan om sådant trafiktillstånd, vars meddelande ankommer på polismyndighet

i stad (9 §). Trafiktillstånd må meddelas endast därest den ifrågasatta

trafiken finnes behövlig samt i övrigt lämplig. Det må meddelas allenast

den, som med hänsyn till erfarenhet och vederhäftighet samt andra på

frågan inverkande omständigheter befinnes lämplig såsom utövare av yrkesmässig

trafik. Tillståndet skall ställas å viss person samt upptaga de villkor

och bestämmelser, som prövas nödiga. Därest förhållandena därtill föranleder,

bör tillståndet begränsas att omfatta vissa slag av transporter eller

viss kortare tid (12 §).

Automobil må icke användas i yrkesmässig trafik utan att vara för sådan

trafik godkänd av myndighet, som meddelat trafiktillståndet (25 §). Ej må

någon tjänstgöra som förare av automobil i yrkesmässig trafik utan att därtill

hava erhållit särskilt tillstånd, trafikkort (27 §). Innehavare av tillstånd

till yrkesmässig trafik är skyldig att mot ersättning enligt fastställd taxa

samt under de villkor och enligt de bestämmelser i övrigt, som innehålles i

förordningen om yrkesmässig automobiltrafik eller med stöd av densamma

meddelats, ombesörja befordran av personer eller gods. Myndighet, som meddelar

trafiktillstånd, äger att i samband därmed närmare angiva befordringspliktens

omfattning och, där så av särskilda omständigheter påkallas,

helt eller delvis medgiva befrielse från körskyldighet (23 §). Automobil, som

användes i beställningstrafik för personbefordran, skall, där ej myndighet,

som meddelat trafiktillståndet, på grund av särskilda skäl annorlunda föreskrivit,

vara försedd med av myndigheten godkänd, lätt avläsbar taxameter

(25 §). Taxa för yrkesmässig trafik skall angiva avgifter, som trafikutövaren

må äga rätt att kräva, maximiavgifter (29 §).

19U års trafikutredning föreslog i sitt betänkande (SOU 1947: 85) att en

personbilägare utan hinder av bestämmelserna om tillståndstvång m. in.

skulle vid färd för egen räkning få mot betalning medtaga passagerare; detta

under förutsättning att anmälan härom skett till polismyndigheten i den

ort, där bilägaren är bosatt. Vid remissbehandlingen av 1944 års trafikutrednings

betänkande visade sig meningarna delade rörande den föreslagna

friheten till sambruk av privata personbilar.

En allmän översyn av riktlinjerna för den statliga trafikpolitiken och därmed

också av yrkestrafikförordningens bestämmelser äger för närvarande

rum genom en inom kommunikationsdepartementet i juni 1953 tillsatt utredning,

1953 års trafikutredning. Utredningsuppdragets omfattning medför,

att trafikutredningen ännu icke på någon tid kan förväntas taga ställning

till frågan om en eventuell revidering av lagstiftningen rörande den yrkesmässiga

biltrafiken.

I avbidan på utredningens resultat har en översikt över aktuella frågor på

den yrkesmässiga biltrafikens område framlagts i en inom kommunikationsdepartementet

i januari 1954 upprättad promemoria. I promemorian har av
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 36.

5

handlats bl. a. frågor rörande personbilstrafik till och från arbetsplats. Härutinnan

anföres i promemorian, att det vid ansökan om trafiktillstånd föreskrivna

remissförfarandet bör kunna inskränkas eller underlåtas. Tillstånd

föreslås böra meddelas, därest förefintliga trafikmedel icke lämpligen kan

ombesörja ifrågavarande personbefordran. Av trafiksäkerhetsskäl förutsättes

i promemorian, att något undantag från bestämmelserna i 25 och 27

§§ yrkestrafikförordningen om godkännande av bil och om trafikkort tills

vidare icke bör stadgas för här ifrågavarande slag av persontrafik. Taxa

för körningarna anses vidare, för att icke en i förvärvssyfte bedriven yrkesmässig

trafik skall uppkomma, ej böra upptaga högre avgift än som motsvarar

skälig andel för den medresande i de fasta och rörliga driftkostnaderna

för bilen.

över promemorian har yttranden inhämtats från statens biltrafiknämnd,

samtliga länsstyrelser, järnvägsstyrelsen, 1953 års trafikutredning, Svenska

lokaltrafikföreningen, Svenska omnibusägareförbundet, Svenska droskbilägareförbundet,

Svenska lasttrafikbilägareförbundet, Svenska resebyråföreningen

och Landsorganisationen i Sverige.

Den ifrågasatta ändringen av 11 § yrkestrafikförordningen tillstyrkes av

det övervägande antalet remissinstanser.

Länsstyrelserna i Kristianstads och Våsternorrlands län föreslår att trafik

av här ifrågavarande slag undantages från bestämmelserna i yrkestrafikförordningen.

Den sistnämnda länsstyrelsen anför sålunda följande.

Enligt länsstyrelsens mening synes det lämpligaste sättet ått lösa detta

problem vara, att ett stadgande införes av innehåll, att ägare av personbil

må vid färd för egen räkning mellan bostadsorten och arbetsplatsen mot

ersättning medtaga arbetskamrater, som har sitt arbete på samma arbetsplats

som personbilsägaren, utan att detta skall anses hänförligt till yrkesmässig

trafik. Enligt länsstyrelsens mening har dessa transporter en så stor

social betydelse, att det borde vara möjligt att undantaga dem från yrkestrafikförordningens

bestämmelser. Med hänsyn till omfattningen av den

pågående olaga trafiken på detta område torde en sådan reform knappast

heller behöva befaras undanrycka drosktrafiken eller linjetrafiken något

större trafikunderlag.

Departementschefen, statsrådet Andersson, anför i propositionen bl. a.

följande.

»Det hade enligt min mening varit önskvärt att frågan om personbilstrafik

till och från arbetsplats kunnat erhålla sin lösning i omedelbart samband med

den allmänna översyn av riktlinjerna för den statliga trafikpolitiken, som

anförtrotts 1953 års trafikutredning. Såsom jag tidigare omnämnt, kan

emellertid något förslag, baserat på denna översyn, icke för närvarande

framläggas av trafikutredningen. De olägenheter, som nuvarande anordning

och tillämpning av yrkestrafikförordningens bestämmelser innebär,

då det gäller personbilstrafik till och från arbetsplats och vilka medfört

anställande av åtal i vissa fall, där av allt alt döma ett uppenbart trafikbehov

av nyttokaraktär förelegat, gör det angeläget att redan nu söka finna en godtagbar,

om ock provisorisk lösning av förevarande spörsmål något som

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 36.

också i yttrande över den inom kommunikationsdepartementet upprättade

promemorian förordats av 1953 års trafikutredning.-----

Såsom huvudprincip synes mig böra gälla, att trafikbehov av här ifrågavarande

slag tills vidare bör tillgodoses inom ramen för yrkestrafikförordningens

bestämmelser. Jag är sålunda icke beredd att nu förorda 1944 års

trafikutrednings förslag, att ägare av personbil, efter anmälan hos hemortens

polismyndighet, vid färd för egen räkning, må mot ersättning medtaga

passagerare, utan att körningen skall anses hänförlig till yrkesmässig

trafik. Däremot synes mig begränsade tillstånd avseende rätt till personbefordran

till och från arbetsplats mot ersättning och i samband med egen

färd böra kunna beviljas med ett avsevärt förenklat prövningsförfarande

och utan att vara förenade med de detaljföreskrifter, vilka eljest omgärdar

den yrkesmässiga trafiken.

Vad först gäller prövningen av den avsedda trafikens behövlighet torde

den kunna ske under förenklade former. Jag förutsätter, att de tillståndsbeviljande

myndigheterna därvid prövar om reguljära kommunikationsmedel

utan praktiska olägenheter kan anlitas för ifrågavarande resor.

Tillstånden bör under alla omständigheter gälla enbart rätt att vid färder

med personbil till och från egen arbetsplats mot ersättning medtaga andra

till och från arbetsplats resande personer. Tillstånden, som i regel torde

böra tidsbegränsas, bör självfallet kunna förklaras gälla för färder till och

från varierande arbetsplatser, exempelvis i televerkets linjearbete, i skogseller

vägarbete eller liknande fall.

Jag har beträffande förenklingen av handläggningsförfarandet funnit mig

kunna förorda den i departementspromemorian föreslagna tilläggsbestämmelsen

innebärande rätt att inskränka eller underlåta infordrande av vederbörliga

yttranden över ansökningar gällande här ifrågavarande trafik.

På grund av trafikformens särskilda karaktär finner jag i likhet med flertalet

av de remissinstanser, som yttrat sig därom, icke nödvändigt att här

upprätthålla de främst av trafiksäkerhetsskäl uppställda kraven på förares

trafikkort och godkännande av fordon i yrkesmässig trafik.»

Tidningstransporter med personbil i yrkesmässig trafik.

Enligt 20 § yrkestrafikförordningen innebär tillstånd till utövande av

yrkesmässig trafik för personbefordran, på sätt den tillståndsgivande myndigheten

närmare äger bestämma, jämväl rätt till befordran av gods, som

medföres av passagerare. Därest och i den omfattning samma myndighet

finner skäl sådant medgiva, må i linjetrafik för personbefordran även medföras

gods för annan än passagerare; gods för postverkets räkning får efter

anmälan hos vederbörande myndighet medföras utan särskilt tillstånd. Vid

framläggande av förslaget till nu gällande yrkestrafikförordning anförde föredragande

departementschefen i propositionen nr 115 till 1940 års riksdag i

fråga om befordran av gods, som avlämnas utan att passagerare medföljer,

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Andra lagutskottets utlåtande nr 36.

att rätt att utföra dylika transporter såsom en del av persontrafik borde

förekomma endast i mycket begränsad utsträckning, eftersom ombesörjandet

av dylika transporter i princip borde ankomma på den yrkesmässiga trafiken

för godsbefordran; om utövare av persontrafik önskade i detta avseende

förvärva någon mera vidsträckt rätt borde det åligga honom att söka

tillstånd till godstrafik. Endast s. k. skickegodssändningar, omfattande huvudsakligen

paketgods i samband med linjetrafik för personbefordran, ansågs

böra ifrågakomma.

AB Svenska pressbyrån har i skrivelse den 12 oktober 1953 till 1953 års

trafikutredning hemställt, att trafikutredningen måtte överväga och hos

Kungl. Maj:t föreslå sådan ändring av yrkestrafikförordningen, att tidningssändningar

får befordras med personbilar i yrkesmässig trafik utan att passagerare

medföljer.

1953 års trafikutredning har i ärendet inhämtat yttranden från biltrafiknämnden,

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, samtliga länsstyrelser, droskbilägareförbundet,

lasttrafikbilägareförbundet och näringslivets trafikdelegation.

I flertalet remissyttranden har en författningsändring i den av pressbyrån

åsyftade riktningen tillstyrkts. Trafikutredningen har därefter i

skrivelse till chefen för kommunikationsdepartementet hemställt om sådan

ändring av 20 § yrkestrafikförordningen att tillstånd till beställningstrafik

för personbefordran skall förklaras innebära rätt att ombesörja tidningstransporter

med droskbil utan att passagerare medföljer.

Föredragande departementschefen, statsrådet Andersson, har i frågan yttrat

bl. a. följande.

»Som jag i det föregående anfört kan icke nu upptagas frågor av grundläggande

principiell betydelse för regleringen av den yrkesmässiga biltrafiken.

Till sådana frågor hör obestridligen gränsdragningen mellan person- och

godstrafik. Förevarande framställning gäller emellertid endast rätt att transportera

ett enda slags gods, tidningar, under utnyttjande av tillstånd till yrkesmässig

trafik för personbefordran. För medgivande av en med dylikt tillstånd

förknippad generell rätt talar flera skäl såsom yrkeslastbilsbeståndets

fortskridande utveckling mot tyngre fordon, tidningsdistributionens speciella

krav på passning och snabbhet samt det av pressbyrån påpekade slöseriet

med arbetskraft eller onödiga anskaffningar av egna fordon, som nuvarande

bestämmelser framtvingar. Jag har därför i likhet med 1953 års

trafikutredning funnit de speciella omständigheterna i detta fall motivera,

att redan nu sådan författningsändring vidtages, som möjliggör tidningsdistribution

med droskbilar utan samtidig transport av passagerare och ulan

särskilt tillstånd till godstrafik. Ändringen bör givas formen av ett generellt

medgivande till ifrågavarande transporter, men vederbörande tillståndsbeviljande

myndighet bör kunna föreskriva undantag härifrån i de fall, då

exempelvis tillfredsställande möjligheter till tidningstransporter erbjuder

sig genom existerande utövare av yrkesmässig godstrafik eller persontrafikens

behov kräver, att droskbilarna bibehålies vid sina egentliga uppgifter.»

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 36.

Utskottet.

Utskottet delar departementschefens uppfattning, att ett rationellt utnyttjande

av personbil för samåkning till och från arbetsplats är av den

angelägenhetsgrad, att ökade möjligheter därtill bör beredas utan att den

mera omfattande översyn av bestämmelserna om yrkesmässig automobiltrafik

avvaktas, vilken pågår inom 1953 års trafikutredning.

I propositionen föreslås en provisorisk lösning för här åsyftade fall, innebärande

att kravet på trafiktillstånd bibehålies men att ansökningsförfarandet

förenklas. Tillståndsmyndigheten skall sålunda äga att inskränka

eller underlåta det eljest föreskrivna remissförfarandet samt att efterge

kravet på trafikkort och särskilt godkännande av bilen. Härigenom skulle

vinnas en betydande tids- och kostnadsbesparing.

I den motion som väckts i anledning av propositionen åsyftas en definitiv

lösning och föreslås, att ej heller särskilt tillstånd eller anmälan skall

krävas för ifrågavarande trafik.

Utskottet anser för sin del, att en slutlig lösning icke bör ske utan en

mera ingående utredning, vid vilken man kan pröva den inverkan, som

ifrågavarande samåkning må ha på trafikunderlaget för de reguljära trafikmedlen,

samt möjligheterna att tillgodose ortsbefolkningens behov av sådana

trafikmedel. Utskottet förordar därför tills vidare den i propositionen föreslagna

provisoriska utformningen av bestämmelserna.

Utskottet förutsätter härvid, att tillståndsmyndigheterna utnyttjar möjligheterna

att anordna ett enkelt förfarande och vill framhålla angelägenheten

av att tillstånd i möjligaste mån beviljas utan att förenas med de

olika detalj föreskrifter som jämväl i andra avseenden än de av författningsändringarna

berörda omgärdar den yrkesmässiga automobiltrafiken.

Vid den på tillståndsmyndigheterna ankommande behovsprövningen bör enligt

utskottets mening främst vara avgörande, om den ifrågavarande samåkningen

framstår som en praktisk lösning av de berörda arbetstagarnas

reseproblem.

Mot förslaget om rätt att med droskbil befordra tidningar utan att passagerare

medföljer har utskottet intet att erinra.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A. att riksdagen i anledning av förevarande proposition,

nr 204, måtte som sin mening giva till känna vad utskottet

anfört;

B. att förevarande motion, 11:689, icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 11 maj 1954.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Andra lagutskottets utlåtande nr 36.

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Sten, Nils Elowsson*, fru

Svenson*, herrar Axel E. Svensson, Lundgren, Huss* och Grönkvist;

från andra kammaren: herr Nilsson i Göteborg, fru Västberg*, herr

Carlsson i Bakeröd*, fröken Höjer, fröken Sandell, herrar Cassel*, Königson

och fru Eriksson i Ängelholm.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservationer

av herr Sten, fröken Höjer och herr Königson.

2 Iiihang till riksdagens protokoll 195t. 9 saml. 2 avd. Nr 36.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1954:335 Skrivelse till Konungen ii anledning av Kungl. Maj:ts proposition beträffande vissa ändringar i förordningen angående yrkesmässig automobiltrafik m. m. a1 i texten