Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning angående kostnadsfria eller prisnedsatta läkemedel m. m., dels ock i ämnet väckta motioner.

1954-05-10 · 26 sidor, varav 24 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 24 av 26 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1954:37, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning angående kostnadsfria eller prisnedsatta läkemedel m. m., dels ock i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 37.

1

Nr 37.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med

förslag till förordning angående kostnadsfria eller prisnedsatta

läkemedel m. m., dels ock i ämnet väckta

motioner.

Genom en den 12 mars 1954 dagtecknad proposition, nr 163, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj :t,

under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda

protokoll, föreslagit riksdagen att

dels antaga vid propositionen fogat förslag till förordning angående kostnadsfria

eller prisnedsatta läkemedel;

dels ock, jämlikt § 87 regeringsformen, antaga vid propositionen fogat

förslag till lag angående ändrad lydelse av 34 § lagen den 3 januari 1947

(nr 1) om allmän sjukförsäkring.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll må följande här anmärkas.

I propositionen framlägges förslag om detaljutformningen av den läkemedelsreform,

varom principbeslut fattades vid 1953 års riksdag. Enligt

förslaget skall vissa läkemedel, varå recept utfärdats av läkare, på apotek

utlämnas kostnadsfritt eller till nedsatt pris. Sålunda skall den som är

försäkrad enligt lagen om allmän sjukförsäkring vid särskilt angivna långvariga

och allvarliga sjukdomar erhålla vissa läkemedel utan kostnad. I

andra fall skall vid sjukdom den sjukförsäkrade vid inköp av läkemedel,

som är att hänföra till apoteksvara eller innehåller gift av första klassen,

åtnjuta nedsättning av läkeinedelspriset med hälften av det belopp, varmed

priset överstiger 3 kr. Sådan prisnedsättning erhåller även den som

utan att omfattas av den allmänna sjukförsäkringen är i allmän eller enskild

tjänst här i riket. Enligt förslaget äger Kungl. Maj:t från prisnedsättningen

undantaga visst läkemedel eller viss grupp av läkemedel som

nyss nämnts.

För vad allmänheten ej erlagt av priset för ifrågavarande läkemedel föreslås

apotekarna erhålla ersättning från tillsynsmyndigheten för den allmänna

sjukförsäkringen, dvs. riksförsäkringsanstalten.

Av utgifterna för läkemedelsreformen — vilka beräknas till ca 34 milj.

kronor om året — skall staten svara för ett belopp per år motsvarande

1 kr. 15 öre för varje sjukkassemedlem eller i runt tal 6 milj. kr. medan

återstående kostnader fördelas på de sjukförsäkrade och arbetsgivarna i

enlighet med 1953 års beslut i frågan.

1 —Bihang till riksdagens protokoll 1954. 9 samt. 2 avd. Nr 37.

opaginerad Kontrollera mot PDF

9

Andra lagutskottets utlåtande nr 37.

De vid propositionen fogade författningsförslagen har följande lydelse.

Förslag

till

Förordning

angående kostnadsfria eller prisnedsatta läkemedel.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Läkemedel, varå recept utfärdats av läkare, skall å apotek tillhandahållas

kostnadsfritt eller till nedsatt pris enligt vad nedan sägs.

Med läkemedel förstås vara, som är avsedd att vid utvärtes eller invärtes

bruk förebygga, lindra eller bota sjukdom eller sjukdomssymptom hos

människor.

Med läkare avses den som äger behörighet att inom riket utöva läkarkonsten.

Rörande kostnadsfritt tillhandahållande i vissa fall av läkemedel mot

könssjukdomar, skyddsläkemedel åt kvinnor och barn samt läkemedel åt

kvinnor, lidande av havandeskapssjukdomar, är särskilt stadgat.

2 §.

Den som är försäkrad jämlikt lagen om allmän sjukförsäkring och

som lider av långvarig och allvarlig sjukdom äger, där Konungen i fråga

om sjukdomen så bestämt, utan kostnad erhålla läkemedel, som enligt

vad Konungen förordnat skall tillhandahållas kostnadsfritt vid sådan sjukdom.

3 §•

I annat fall än som avses i 2 § äger vid sjukdom den som är försäkrad

jämlikt lagen om allmän sjukförsäkring vid inköp av läkemedel, som

enligt apoteksvarustadgan den 14 november 1913 (nr 308) är att hänföra

till apoteksvara eller som utan att utgöra apoteksvara innehåller gift av

första klassen, åtnjuta nedsättning av fastställt pris för läkemedlet med

hälften av det belopp, varmed priset må överstiga tre kronor. Har under

en formel förskrivits flera läkemedel, skall prisnedsättningen avse den

sammanlagda kostnaden. Är förskrivning avsedd att expedieras mer än

en gång, skall nedsättningen hänföra sig till varje expedition.

Vad nu sagts om den som är försäkrad jämlikt lagen om allmän sjukförsäkring

skall ock gälla den som, utan att vara försäkrad enligt nämnda

lag, här i riket är i allmän eller enskild tjänst.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra lagutskottets utlåtande nr 37.

Från prisnedsättning enligt denna paragraf äger Konungen undantaga

visst läkemedel eller viss grupp av läkemedel som i första stycket avses.

4 §•

Har apotekare mot recept utlämnat läkemedel, som avses i 2 §, kostnadsfritt

eller läkemedel, varom sägs i 3 §, till nedsatt pris, äger han i den

ordning Konungen bestämmer av den i lagen om allmän sjukförsäkring

avsedda tillsynsmyndigheten erhålla ersättning med belopp motsvarande

i förra fallet fastställt försäljningspris och eljest föreskriven prisnedsättning.

5 §•

Kostnaden för tillhandahållande av läkemedel enligt denna förordning

bestrides av statsmedel med belopp för kalenderår motsvarande en krona

15 öre för envar, som vid utgången av det år kostnaden avser är medlem

i allmän sjukkassa, och i övrigt av de allmänna centralsjukkassorna i förhållande

till antalet medlemmar vid nämnda tidpunkt, vilka äro pliktiga

att erlägga sjukförsäkringsavgift enligt lagen om allmän sjukförsäkring.

6 §•

Denna förordning äger icke tillämpning å den som vårdas å sjukvårdsanstalt,

som avses i lagen om allmän sjukförsäkring.

7 §■

Konungen äger träffa överenskommelse med främmande makt om tilllämpning

av denna förordning å andra dess medborgare som vistas här i

riket än dem å vilka förordningen eljest är tillämplig.

8 §.

De närmare föreskrifter, som finnas erforderliga för tillämpningen av

denna förordning, meddelas av Konungen eller av myndighet, som Konungen

bestämmer.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1955.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 37.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 34 § lagen den 3 januari 1947 (nr 1)

om allmän sjukförsäkring.

Härigenom förordnas, att 34 § lagen den 3 januari 1947 om allmän sjukförsäkring1

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse:)

34 §.

(Föreslagen lydelse:)

Avgifterna för sjultvårdsförsäkringen,

försäkringen för grundsjukpenning

och försäkringen för tillläggssj

ukpenning skola var för sig

vara så avvägda, att de i förening

med andra för ifrågavarande del av

sj ukkasseverksamheten tillgängliga

medel må antagas förslå till infriande

av förfallna utfästelser, förvaltningskostnader

och övriga den allmänna

sjukkassan i denna del åliggande

utgifter ävensom till erforderlig

fondbildning. Kassans förvaltningskostnader

skola härvid i sin

helhet fördelas på avgifterna för

sjukvårdsförsäkringen och försäkringen

för grundsjukpenning.

Avgifterna för sjukvårdsförsäkringen,

försäkringen för grundsjukpenning

och försäkringen för tillläggssj

ukpenning skola var för sig

vara så avvägda, att de i förening

med andra för ifrågavarande del av

sjukkasseverksamheten tillgängliga

medel må antagas förslå till infriande

av förfallna utfästelser, förvaltningskostnader

och övriga den allmänna

sjukkassan i denna del åliggande

utgifter ävensom till erforderlig

fondbildning; och skola härvid

kassans förvaltningskostnader i sin

helhet fördelas på avgifterna för

sjukvårdsförsäkringen och försäkringen

för grundsjukpenning. Avgifterna

för sjukvårdsförsäkringen

skola tillika förslå till de utgifter

för läkemedel, som enligt vad Konungen

med riksdagen därom förordnar

skola åvila kassan.

Avgifterna för------ — helt krontal.

Avgifterna för — — — — — _ hela krontal.

Sjukförsäkringsavgifterna skola — — — — — -— av tillsynsmyndigheten.

Denna lag träder i kraft den 1

januari 1955.

1 Senaste lydelse se SFS 1953: 569.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Andra lagutskottets utlåtande nr 37.

I samband med propositionen har utskottet behandlat elva i anledning

av densamma väckta motioner, nämligen

inom första kammaren

nr 483 av herrar Mossberger och Persson, Ragnar,

nr 484 av herrar Huss och Lundgren,

nr 506 av herrar Huss och Kronstrand,

nr 507 av herr Huss samt

inom andra kammaren

nr 603 av herr Hagberg i Stockholm m. fl.,

nr 604 av herr Hagberg i Stockholm m. fl.,

nr 630 av herr von Friesen in. fl.,

nr 631 av herr Persson i Appuna,

nr 632 av herrar Bengtsson i Halmstad och Bengtsson i Varberg,

nr 646 av herrar Johansson i Västervik och Almgren samt

nr 647 av fröken Höjer m. fl.

Av motionerna är följande likalydande, nämligen 1:483 och 11:632,

I: 484 och II: 630 samt I: 506 och II: 647.

Redogörelse för de i motionerna framställda yrkandena lämnas nedan

under särskild rubrik.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de genom propositionen

framlagda förslagen, ävensom i fråga om de skäl, som motionärerna åberopat

för sina yrkanden, får utskottet, i den mån redogörelse därför icke

lämnas i det följande, hänvisa till propositionen och motionerna.

Tidigare behandling av frågan om ersättning för läkemedelskostnader.

Sjukvårdsförsäkringen enligt 1947 års lag om allmän sjukförsäkring —- vilken lag enligt statsmakternas år 1953 fattade beslut skall sättas i kraft

vid instundande årsskifte — grundas liksom motsvarande försäkring enligt

den nu gällande förordningen om erkända sjukkassor på den principen, att

försäkringen lämnar ersättning för utgifter, som den försäkrade fått vidkännas

i samband med att han drabbats av sjukdom. Sjukvårdsför säkringen

är i enlighet härmed så konstruerad, att den försäkrade i första hand har

att svara för dessa utgifter med rätt för honom att av sjukkassan utfå ersättning

härför.

Lagen om allmän sjukförsäkring bygger på ett av socialvårdskommittén

år 1944 framlagt förslag i ämnet. Enligt detta förslag skulle sjukvårdsförsäkringen

— i viss utsträckning •— ersätta de försäkrades utgifter ej blott

för läkar- och sjukhusvård utan även för inköp av läkemedel. Under för
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 37.

slagets vidare behandling vann emellertid småningom den uppfattningen

alltmera insteg, att rätten till ersättning för utgifter för läkemedel ej borde

göras till en försäkringsförmån utan att läkemedlen i stället borde förbilligas

genom direkta åtgärder från statens sida. Anledningen härtill var

främst de betydande administrativa förenklingar, som man ansåg sig vinna

genom att sjukkassorna ej behövde taga befattning med de miljontals läkemedelsrecept

som årligen utfärdas.

I enlighet härmed upptogs i det förslag till lag om allmän sjukförsäkring,

som förelädes 1946 års riksdag, ej några bestämmelser rörande läkemedel

utan frågan härom ansågs böra lösas utom försäkringens ram.

Enligt de huvudgrunder för tillhandahållande av rabatterade eller i vissa

fall kostnadsfria läkemedel, som samtidigt underställdes riksdagen, skulle

apoteken expediera recept, avseende vissa långvariga och allvarliga — s. k.

kvalificerade — sjukdomar gratis och recept å andra i särskild förteckning

upptagna läkemedel till nedsatt pris, varefter apoteken av statsmedel skulle

återfå sina ifrågavarande utlägg.

Riksdagen godkände dessa huvudgrunder för läkemedelsreformens genomförande.

I samband med att 1953 år riksdag underställdes ett förslag, enligt vilket

den allmänna sjukförsäkringen skulle föras ut i livet med ett delvis

annat innehåll än som ursprungligen bestämts, lämnades riksdagen tillfälle

att yttra sig över vissa ändrade huvudgrunder avseende läkemedelsreformen.

Förändringarna avsåg ej att föra in läkemedlen under den allmänna

sjukförsäkringen utan endast att i finansiellt hänseende anknyta

reformen till försäkringen. Enligt de ändrade riktlinjerna skulle alltjämt

läkemedel å apotek tillhandahållas i vissa fall gratis och i andra fall till

nedsatt pris men kostnaden härför — som beräknades till ca 34 milj. kr.

per år — skulle icke, såsom tidigare förutsatts, helt bestridas av statsmedel

utan fördelas mellan staten, de försäkrade och arbetsgivarna. Av kostnaden

ansågs staten böra direkt svara för ca 6 milj. kr., medan återstoden skulle

slås ut på centralsjukkassorna i förhållande till antalet avgiftspliktiga medlemmar

och belasta sjukvårdsförsäkringen, till vilken samtidigt föreslogs

ett arbetsgivarbidrag motsvarande 0,1 procent av de löner, som arbetsgivarna

utbetalar till sina anställda. Enligt de nya riktlinjerna skulle vidare

andra här avsedda läkemedel än sådana, som förutsatts skola utlämnas

gratis, rabatteras med 1/3 av priset. Vid de kostnadsberäkningar, som gjordes

rörande sjukförsäkringen, togs hänsyn till en läkemedelsreform av angivet

innehåll.

Vad Kungl. Maj:t sålunda föreslagit godtogs av riksdagen, som dock ej

ansåg sig böra taga ställning till frågan om läkemedelsrabattens storlek

innan ett mera detaljerat förslag framlagts härom.

Av vad anförts framgår att sjukförsäkringslagen ej innehåller bestämmelser

om tillhandahållande av läkemedel. Däremot skall enligt det förslag

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 37. 7

till lag om yrkesskadeförsäkring, som genom propositionen nr 60 underställts

innevarande års riksdag, yrkesskadeförsäkringen ersätta erforderliga

utgifter för läkemedel. Då emellertid yrkesskadeförsäkringen i regel

ej griper in förrän efter samordningstidens utgång, föreligger även för

yrkesskadeförsäkringens del behov av kompletterande regler avseende läkemedels

tillhandahållande.

Sedan åt särskild utredningsman uppdragits att utarbeta ett förslag rörande

läkemedelsreformen, har denne den 23 december 1953 avgivit förslag

i frågan. Förslaget innebär i korthet, att fria eller rabatterade läkemedel

skall såsom en försäkringsförmån tillhandahållas envar, som är

sjukvårdsförsäkrad enligt lagen om allmän sjukförsäkring. Förmånen skall

endast avse läkemedel, som utlämnas på apotek mot läkarrecept. Vid särskilt

angivna långvariga och allvarliga sjukdomar skall kostnadsfritt tillhandahållas

vissa förtecknade läkemedel. I övrigt skall läkemedel, som är

att anse som apoteksvara eller som utan att utgöra apoteksvara innehåller

gift av första klassen, erhållas till nedsatt pris, därvid prisnedsättningen

skall motsvara hälften av läkemedelskostnaden utöver 2 kr. Läkemedel,

som ej kostar mer än 2 kr., skall alltså ej rabatteras.

Vid remissbehandlingen har förslaget i allmänhet tillstyrkts om än i

olika hänseenden framkommit viss kritik.

För utredningsmannens förslag samt remissyttrandena redogöres närmare

i propositionen sid. 14—44, vartill här må hänvisas.

Propositionen.

Föredragande departementschefen, statsrådet Sträng, uttalar, att han

anser utredningsmannens förslag kunna i huvudsak godtagas, samt anför

i fråga om den närmare utformningen av läkemedelsreformen bl. a. följande.

Vad först angår den personkrets, som bör omfattas av ifrågavarande

reform, är det uppenbart, att var och en som är försäkrad enligt lagen

om allmän sjukförsäkring — och som därmed enligt statsmakternas beslut

skall bidraga till reformens finansiering — skall bli delaktig av rätten att

få läkemedlen förbilligade. Härigenom kommer praktiskt taget alla svenska

medborgare, som bor här i riket, och alla här bosatta och mantalsskrivna

utlänningar att omfattas av reformen. Det kan i detta sammanhang förtjäna

att anmärkas att av vad nu anförts följer, att de stats- och kommunalanställda,

även om de skulle komma att undantagas från sjukpenningförsäkringen,

blir inbegripna under läkemedelsreformen, enär de enligt

sjukförsäkringslagen är obligatoriskt anslutna till sjukvårdsförsäkringen.

Emellertid synes man inte böra stanna vid en sålunda begränsad personkrets.

Av den föreslagna lagen om yrkesskadeförsäkring följer att,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Andra lagutskottets utlåtande nr 37.

om den som drabbats av yrkesskada under samordningstiden eller del därav

— då sjukförsäkringen alltså skall lämna ersättning även vid olycksfall

i arbetet — ej är försäkrad enligt sjukförsäkringslagen, så får han

för sådan tid hjälp från yrkesskadeförsäkringen som om han varit sjukförsäkrad.

Därest läkemedelsreformen begränsades till de sjukförsäkrade,

skulle en sådan person under samordningstiden själv helt få svara för

kostnaderna för erforderliga läkemedel, vilket knappast synes rimligt, i

all synnerhet som arbetsgivarbidraget till sjukförsäkringen beräknas för

samtliga hos arbetsgivaren anställda, vare sig de omfattas av försäkringen

eller ej. Av praktiska skäl torde det emellertid icke vara möjligt att låta

rätten till läkemedelsförmånen bli beroende av huruvida behovet av läkemedel

föranletts av yrkesskada eller ej, lika litet som det torde vara

praktiskt genomförbart att avgränsa den nu avsedda personkretsen icke

sjukförsäkrade personer med hänsyn till om vederbörande i det särskilda

fallet omfattas av yrkesskadeförsäkringen eller inte. Å andra sidan anser

jag, att det ej finns anledning att låta utländska turister och andra, som

helt tillfälligt vistas här, komma i åtnjutande av ifrågavarande förmån.

Vid övervägande av denna fråga har jag därför stannat för att låta läkemedelsreformen

omfatta dels de sjukförsäkrade och dels personer som utan

att vara sjukförsäkrade är bär i riket anställda.

Vad nu anförts tager sikte på de läkemedel, som enligt vad jag i fortsättningen

kommer att närmare utveckla skall tillhandahållas prisrabatterade.

De kostnadsfria läkemedlen är avsedda att förbehållas vissa kvalificerade

sjukdomar. Dessa sjukdomar torde i regel ej vara av yrkesskadenatur,

och i vart fall torde samordningstiden ha utlöpt innan sjukdomen

nått det stadium, att den bör berättiga till fria läkemedel. Beträffande

dessa föreligger det således knappast någon anledning att utsträcka personkretsen

utöver de sjukförsäkrade, och vidare är det här — jag återkommer

härtill i det följande — ur kontrollsynpunkt värdefullt, att en

begränsning sker till de sjukförsäkrade.

Det må tilläggas, att Kungl. Maj :t synes böra äga rätt att, såsom gäller

enligt sjukförsäkringslagen, träffa överenskommelse med främmande makt

om tillhandahållande av kostnadsfria eller prisnedsatta läkemedel även till

andra medborgare från sådant land än dem som enligt vad nu anförts

blir berättigade till förmånen.

Genom en bestämning av personkretsen enligt vad jag nu anfört och

genom den konstruktion, som jag, på sätt kommer att framgå av det följande,

anser ifrågavarande förmån bör ha, torde de i den i landsorganisationens

remissyttrande herörda konventionen nr 102 angående minimistandard

för social trygghet uppställda kraven i fråga om utlänningars

jämställande med landets egna medborgare bli uppfyllda.

I enlighet med vad som förutsatts, när statsmakterna fattade principbeslut

rörande tillhandahållande av kostnadsfria eller prisnedsatta läke
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Andra lagutskottets utlåtande nr 37.

medel, avser utredningsmannens förslag endast läkemedel, som

utlämnas å apotek mot recept av läkare. Läkemedel, som

saluförs i öppna handeln eller som inköps å apotek utan recept, skall således

ej omfattas av reformen. Likaså skall enligt förslaget tillhandahållande

av läkemedel inom den slutna sjukhusvården undantagas. Jag biträder förslaget

härom och anser således att reformen ej, såsom ifrågasatts i ett

par remissyttranden, bör avse även läkemedel, som tillhandaliålles personer

vilka vårdas å sjukhus. Till den närmare bestämningen av begreppet

sjukhus i förevarande sammanhang återkommer jag i specialmotiveringen.

Vidkommande härefter frågan, vilka läkemedel som skall tillhandahållas

kostnadsfritt, innebär utredningsmannens förslag, att dylika

läkemedel skall vara avsedda för behandling endast av långvariga och allvarliga

sjukdomar samt utgöras av läkemedel, som enligt vetenskap och

beprövad erfarenhet anses rationella vid behandlingen av sådana sjukdomar.

Enligt förslaget skall det ankomma på Kungl. Maj :t såväl att specificera

dessa sjukdomar som att för varje sjukdom fastställa de läkemedel, som

för sjukdomen i fråga skall utlämnas kostnadsfritt. Härvid avses läkemedlen

skola angivas i sin icke bruksfärdiga form.

Ett av utredningsmannen i förevarande hänseende upprättat förslag, för

vilket jag i det föregående redogjort, har vid remissbehandlingen i allmänhet

godtagits. Statskontoret anser emellertid förslaget alltför omfattande,

medan å andra sidan statens farmacevtiska laboratorium vill utvidga förslaget

till att avse samtliga läkemedel vid alla här ifrågavarande sjukdomstillstånd.

För egen del anser jag mig sakna anledning att frångå vad utredningsmannen

i denna del föreslagit, dock att enligt min mening vissa av

medicinalstyrelsen föreslagna jämkningar torde böra vidtagas. Ett i enlighet

härmed inom socialdepartementet upprättat reviderat förslag till förteckning

över de sjukdomar, vid vilka läkemedel skall å apotek mot läkarrecept

tillhandahållas kostnadsfritt, samt de läkemedel, som för varje sådan

sjukdom skall vara kostnadsfria, torde som bilaga få fogas till statsrådsprotokollet

i detta ärende.

Jag förordar alltså att bemyndigande utverkas för Kungl. Maj :t att i

huvudsaklig överensstämmelse med ifrågavarande förteckning fastställa

den omfattning, i vilken kostnadsfria läkemedel skall tillhandahållas. Bemyndigandet

synes höra innefatta rätt för Kungl. Maj :t alt verkställa de

ändringar i förteckningen, som må påkallas av hänsyn till utvecklingen

på detta område. Den i några remissyttranden berörda frågan om desinfektionsmedel

till sockersjuka torde få prövas i samband med förteckningens

fastställande.

De icke bruksfärdiga läkemedel, som upptagits i förteckningen, förekommer

i regel såsom standardförpackade läkemedel, vanligen utgörande

s. k. farmacevtiska specialiteter. Dessa får inte försäljas med mindre de

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 37.

efter ingående medicinsk och farmacevtisk prövning blivit vederbörligen

registrerade hos medicinalstyrelsen. I avvaktan på denna ofta tidskrävande

prövning kan sådan specialitet efter en något mera summarisk prövning

upptagas i den s. k. frilistan, och den får då försäljas. Utredningsmannen

har föreslagit, att dessa frilistade preparat generellt skall undantagas. Häremot

har statens farmacevtiska laboratorium invänt, att många av ifrågavarande

preparat utgör värdefulla läkemedel och att denna grupp därför

ej bör generellt undantagas, i varje fall icke innan ett snabbare registreringsförfarande

kan ordnas. Även i andra remissyttranden, bl. a. i det som

avgivits av medicinalstyrelsen, har förordats, att undantag ej göres för

ifrågavarande specialiteter. Jag delar den uppfattningen att så ej bör ske.

Såsom framhållits i några remissyttranden bör nuvarande ordning för

kostnadsfritt tillhandahållande i vissa fall av läkemedel mot könssjukdomar,

skyddsläkemedel åt kvinnor och barn samt läkemedel åt kvinnor,

som lider av havandeskapssjukdomar, icke beröras av ifrågavarande reform.

Jag övergår nu till de rabatterade läkemedlen. Här har utredningsmannen,

såsom redan nämnts, föreslagit en begränsning till två grupper

av läkemedel, nämligen dels läkemedel, som enligt apoteksvarustadgan

är att anse som apoteksvara, och dels andra läkemedel, som även om de ej

utgör apoteksvara innehåller gift av första klassen. Till apoteksvara är

enligt nämnda stadga att hänföra ämnen och beredningar, som endast eller

i huvudsakligaste mån användes såsom läkemedel eller vid tillredning av

läkemedel, och dessa får som regel endast försäljas på apotek. Apoteksvarorna

är förtecknade i bilagor till apoteksvarustadgan.

Genom den föreslagna begränsningen kommer åtskilliga varor, som kan

finna bruk som läkemedel, att ej omfattas av rabatteringen, t. ex. många

allmänt hälsostärkande preparat, olika artiklar för förband och desinfektion,

kosmetiska medel och alkoholhaltiga drycker. Apotekens försäljning

av sådana varor torde, om man bortser från spritdryckerna, vara förhållandevis

betydande och sker i regel utan recept. En annan grupp ämnen,

som ej heller kommer att rabatteras, utgöres av sera, vacciner och liknande

bakteriologiska preparat, vilka används som läkemedel men inte är apoteksvaror.

Utredningsmannen framhåller, att dessa preparat mest kommer

till användning på sjukvårdsanstalter och läkarmottagningar, där kostnaden

för preparaten inräknas i vårdkostnaden.

Vid remissbehandlingen har man i allmänhet ej satt i fråga annat än

att rätten att erhålla kostnadsfria läkemedel skall — såsom statsmakterna

förutsatt — kompletteras med en rätt att få inköpa vissa läkemedel till

nedsatt pris. Sveriges läkarförbund har emellertid avstyrkt förslaget i

denna del, och 1953 års läkemedelskommitté har också ställt sig kritisk

mot detsamma. Vidare har pensionsstyrelsen och statskontoret kritiserat

förslagets utformning och framhållit, att man med hänsyn till svårig
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Andra lagutskottets utlåtande nr 37.

heterna att överblicka reformens verkningar borde till en början vara

mera restriktiv i fråga om antalet rabatterade läkemedel samt att en särskild

förteckning över dessa borde uppgöras. Det bar å andra sidan gjorts

gällande, att även de bakteriologiska preparaten borde ingå bland de

rabatterade läkemedlen.

Någon anledning torde nu ej föreligga att frångå principbeslutet om att

läkemedelsreformen även skall innefatta rätt att å apotek inköpa vissa

läkemedel till nedsatt pris. De farhågor, som kan hysas rörande en sådan

rabatterings inverkan på läkemedelsförbrukningen, bör emellertid leda

till viss återhållsamhet, när det gäller att bestämma omfattningen av denna

förmån, alldeles bortsett från det återhållande moment, som ligger i kravet

på läkarrecept.

Den avgränsning av området för läkemedelsrabatteringen, som utredningsmannen

föreslagit, synes mig utgöra en praktisk och lämplig lösning

av ifrågavarande spörsmål. Bland fördelarna med förslaget må särskilt

nämnas, att det anknyter till en redan inarbetad uppdelning av läkemedlen,

som är väl lämpad även för nuvarande ändamål och som är föremål

för fortlöpande översyn och därför nära återspeglar den snabba utvecklingen

beträffande läkemedlen. Att utvidga området till att omfatta även

de bakteriologiska preparaten bör enligt min mening icke ske, bl. a. emedan

receptförskrivning nu i praktiken torde förekomma endast i obetydlig utsträckning.

Något generellt undantagande från rabatteringen av frilistade farmacevtiska

preparat synes icke böra ske, lika litet som i fråga om de fria

läkemedlen. Däremot torde det vara lämpligt att, såsom utredningsmannen

föreslagit, bereda Kungl. Maj :t möjlighet att undantaga visst läkemedel

eller viss grupp därav från rabatteringen.

Beträffande frågan om rabattens storlek innebär utredningsförslaget,

att rabatt skall medgivas med 50 % å det belopp för recipe — d. v. s.

varje särskilt förskrivet läkemedel — som överstiger 2 kr. Vid remissbehandlingen

har systemet med karensbelopp nästan genomgående tillstyrkts.

Farhågor har dock uttryckts för att ett dylikt system skulle leda

till utskrivning av större myckenhet läkemedel på en gång än eljest skolat

ske med ty åtföljande risk för missbruk. Karensbeloppet har i några remissyttranden

föreslagits höjt, exempelvis till 3 kr., och i några fall har eu

höjning av karensbcloppet ansetts böra kombineras med en ökning av rabattsatsen.

Vidare har uttalats, att karensbcloppet ej borde anknyta till varje

särskilt förskrivet läkemedel utan i stället hänföra sig till samtliga på ett

recept upptagna läkemedel, som avser en och samma sjukdom. Det har

även ifrågasatts, om inte vid iterationsrecept en anknytning borde ske till

totalsumman.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande nr 37.

Enligt min uppfattning är systemet med visst karensbelopp förenat med

avgjorda fördelar. Därmed kommer eu mängd smärre läkemedelsinköp

automatiskt att undantagas från rabatteringen, och det torde i dessa fall

vanligen röra sig om icke receptbelagda läkemedel. Här förhindras alltså

en övergång till receptköp. Karenssystemet ger vidare möjlighet till att

genom en något högre rabattsats bereda en större prisnedsätlning för dyrare

läkemedel, varigenom de mera behjärtansvärda fallen kan bättre tillgodoses.

Ett visst karensbelopp synes därför böra föreskrivas, och beloppet bör

enligt min mening räknas för varje läkemedel för sig, därvid flera under

en formel förskrivna läkemedel synes böra räknas såsom ett, och varje

inköp räknas för sig. Att såsom ifrågasatts uppställa särskilda beräkningsgrunder

i fråga om itererade recept eller anknyta karensbeloppet till sjukdomen

som sådan synes mig av administrativa skäl ej böra ske.

Vid bestämmande av karensbeloppets och rabattsatsens storlek må hållas

i minnet, att utredningsmannen beräknat kostnaderna för en läkemedelsreform

med det innehåll, som förordats av honom, till 32 å 34,5 milj. kr.

om året — differensen beror på svårigheten att ange storleken av den

kostnadsfria läkemedelssektorn — samt att statsmakterna vid 1953 års

principbeslut räknade med en kostnadsram av 34 milj. kr. Enligt min

mening bör nämnda kostnadsram hållas. Givetvis måste alla kostnadsberäkningar

för en reform av förevarande slag bli osäkra. De av utredningsmannen

gjorda beräkningarna har verkställts med utgångspunkt från

recepturomsättningen år 1952 utan att därvid räknats med någon förhöjning

av denna omsättning till följd av sjukförsäkrings- och läkemedelsreformens

genomförande. Med hänsyn härtill och till den under en lång

följd av år fortgående ökningen av läkemedelskonsumtionen synes en viss

ej alltför obetydlig marginal för ökning av läkemedelsförbrukningen böra

reserveras. En marginal å ca 6 milj. kr. skulle erhållas, därest karensbeloppet

med oförändrad rabattsats höjdes till 3 kr.; skulle samtidigt rabattsatsen,

såsom ifrågasatts, höjas till 75 %, skulle däremot i stället uppstå

en kostnadsökning av ca 2 milj. kr.

Vad nu anförts synes tala för att karensbeloppet fastställes till 3 kr. och

rabattsatsen till 50 %. Med den tämligen vida omfattning, som det rabatterade

läkemedelsområdet erhållit, torde detta vara motiverat. Eu sådan höjning

av det föreslagna karensbeloppet bör även vara ägnad att stävja eventuella

tendenser till läkemedelsmissbruk. Den medför också en administrativ

lättnad, vilket inte är minst värdefullt.

I den läkemedelskostnad, som sålunda bör rabatteras, torde även böra

inräknas kostnaden för emballage o. dyl. Motsvarande bör för övrigt

givetvis även gälla i fråga om de kostnadsfria läkemedlen.

Med ett karenssystem kan det naturligtvis föreligga viss risk för att

läkare, i syfte att låta patienten komma i åtnjutande av föreskriven läkemedelsrabatt,

ordinerar större myckenhet läkemedel åt gången än eljest

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Andra lagutskottets utlåtande nr 37.

skolat ske. Risken härför synes dock enligt min mening ej vara alltför stor.

Frågan bör emellertid följas med uppmärksamhet av vederbörande centrala

tillsynsmyndighet; och missbruk och slöseri med läkemedel torde, om så

finnes erforderligt, kunna föranleda införandet av bestämmelser om maximaldosering

av vissa läkemedel.

Till frågan om läkemedelsreformens finansiering har

statsmakterna, såsom redan berörts, tagit ställning i samband med 1953 års

beslut rörande den allmänna sjukförsäkringen. Genom det i sjukförsäkringslagen

upptagna arbetsgivarbidraget till sjukvårdsförsäkringen har arbetsgivarnas

skyldighet att bidraga till kostnaderna för läkemedelsreformen

fastställts. Den påverkan å försäkringsavgifterna i förhöjande riktning,

som läkemedelsreformens genomförande kan förväntas dra med sig, ansågs

skola medföra, att det statliga avgiftslindringsbidraget till sjukförsäkringen

kommer att öka med ca 2 milj. kr. Därutöver räknades med att

staten skall i och för läkemedlens förbilligande direkt bidraga med ett belopp

av 6 milj. kr. om året.

Vad jag i det föregående förordat ger ej anledning till att frångå denna

finansieringsplan. Det direkta statsbidraget synes lämpligen böra fastställas

till visst belopp per sjukkassemedlem. Jag förordar följaktligen, att

bidraget bestämmes till en krona 15 öre för varje sjukkassemedlem, vilket

vid det för år 1955 beräknade medlemsantalet -— 5 274 000 personer —

innebär ett årsbelopp av 6 065 000 kr. Frågan om anslag för detta ändamål

för budgetåret 1954/55 torde jag få upptaga i särskild ordning i samband

med anslagsäskandena avseende den allmänna sjukförsäkringen in. in.

Vad angår det administrativa förfarandet kan det inte

komma i fråga att här behandla alla hithörande detalj spörsmål. Jag begränsar

mig därför till vissa frågor av mera allmän räckvidd. Övriga detaljer

torde få övervägas i samband med att närmare föreskrifter i detta

hänseende utfärdas i administrativ ordning.

Såsom förut nämnts skall de fria och rabatterade läkemedlen endast

tillhandahållas på apotek och mot läkarrecept. Dessa recept skall enligt

utredningsmannens förslag förvaras på apoteken för att utgöra verifikationer

till de räkningar, som apoteken i och för erhållande av likvid skall

insända till vederbörande centralmyndighet. Då detta tillvägagångssätt

i vissa fall skulle kunna medföra olägenhet, t. ex. för den som är i behov

av receptet för att styrka sin rätt till ersättning enligt yrkesskadeförsäkringslagen,

skall enligt förslaget en receptkopia kunna erhållas på apoteket.

Behovet av sådana kopior har emellertid av utredningsmannen ej

synts vara så stort, att det ansetts motivera ett obligatoriskt avskriftsförfarande.

I fråga om telefonrecepten föreslår utredningsmannen

inga begränsningar i den nuvarande rätten för läkare att meddela

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Andra lagutskottets utlåtande nr 37.

ordination telefonledes; enligt förslaget skall i dylikt fall det på apoteket

utskrivna receptet godtagas som verifikation.

I likhet med remissinstanserna — på ett undantag när — godtager jag

utredningsmannens förslag i dessa hänseenden.

Rätten att utfärda iterations recept bör enligt utredningsmannens

förslag ej inskränkas. Härvidlag föreslår utredningsmannen, att läkaren

skall göra erforderligt antal receptkopior, vilka skall gälla som verifikationer.

För patienter, lidande av sjukdom som berättigar till kostnadsfria

läkemedel, innebär förslaget, att särskilda läkemedels k ort

skall utfärdas. Dessa kort skall ha formen av recept och vara försedda med

erforderligt antal rekvisitionsblanketter, vilka å apoteket skall avskiljas

och behållas som verifikation. Av kontrollskäl föreslås, att kortet för att

bli giltigt skall påstämplas i den sjukkassa, där vederbörande är sjukförsäkrad,

varvid kassan skall göra erforderlig anteckning i sina registerhandlingar.

Påstämplingen skall enligt förslaget i förekommande fall kunna

ske i sjukkassa på vistelseorten efter förfrågan hos hemortssjukkassan.

I några remissyttranden har uttalats, att frågan om iterationsrecepten

ej givits en tillfredsställande lösning. För egen del är jag i detta sammanhang

ej beredd att taga slutlig ställning till ifrågavarande spörsmål, utan

detsamma torde få ytterligare övervägas. Det synes dock som om i iterationsfallen

en framkomlig väg vore att använda ett receptformulär med talonger,

som kunde avrivas vid inköp och utgöra apotekets verifikation. Vad

ater angår läkemedelskorten har systemet härmed allmänt förordats i

remissyttrandena. Enligt min mening bör sådana kort komma till användning

i samtliga fall, där kostnadsfria läkemedel skall utgå. Undantag bör

dock kunna göras för brådskande fall, där kortets stämpling i sjukkassan

skulle vålla alltför stor tidsutdräkt. Att såsom på något håll ifrågasatts

ordna möjlighet till efterregistrering av ett läkemedelskort i nyssnämnda

fall synes mig ej påkallat. I de brådskande fallen synes ett vanligt recept

kunna utfärdas, eventuellt samtidigt med ett läkemedelskort avseende de

ej omedelbart behövliga läkemedelsexpeditionerna.

När det gäller de kostnadsfria läkemedlen kommer i enlighet härmed

frågan angående kontrollen över att receptmottagaren är berättigad att

utfå läkemedlet gratis att lösas genom sjukkassornas kontroll vid stämplingen

av läkemedelskorten. I övriga fall synes, såsom utredningsmannen

föreslagit, erforderlig kontroll kunna ske genom att vederbörande anmodas

förete det försäkringsbesked, som sjukkassorna torde komma att tillställa

medlemmarna, eller — om han tillhör kategorien förmånsberättigade utanför

sjukförsäkringen — uppgiva var han är anställd, eventuellt med en

efterföljande telefonkontroll hos arbetsgivaren. I likhet med utredningsmannen

anser jag emellertid, att kontroll endast bör ske, då särskild anledning

finns att antaga att vederbörande ej är förmånsberättigad. Denna

kontroll bör enligt min mening företagas hos läkaren och icke på apoteket,

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Andra lagutskottets utlåtande nr 37.

där den för övrigt många gånger av praktiska skäl ej skulle vara möjlig

att utföra. Däremot bör i enlighet med vad utredningsmannen föreslagit

på apoteken kontrolleras huruvida och i vad mån läkemedlet är kostnadsfritt

eller föremål för prisnedsättning. Lämpligt synes vara att läkaren

markerar detta antingen på receptet eller genom val av speciellt receptformulär.

Apoteken skall enligt förslaget insända sina av reformen föranledda

räkningar månadsvis till tillsynsmyndigheten för sjukförsäkringen, d. v. s.

riksförsäkringsanstalten, som omedelbart skall likvidera dem. Därest det

vid senare granskning skulle visa sig att beloppet är felaktigt, föreslås det

rättat vid senare månadslikvid. Kostnaden skall, i den mån den ej täckes

av det direkta statsbidraget, slås ut på centralsjukkassorna i förhållande

till antalet avgiftspliktiga medlemmar, och likviden mellan kassorna och

tillsynsmyndigheten ordnas genom kvittning mot stats- eller arbetsgivarbidrag

till sjukvårdsförsäkringen. Mot den sålunda föreslagna ordningen,

vilken står i överensstämmelse med 1953 års principbeslut, har jag ingen

erinran. Jag vill endast tillägga att, såsom statskontoret anfört, nytillträdande

apotekare bör i förhållande till riksförsäkringsanstalten vara skyldig

att svara för eventuella feldebiteringar, som ägt rum under den föregående

apoteksinnehavarens tid. Ifrågavarande mellanhavande mellan

apotekarna torde kunna ordnas i samband med de övriga ekonomiska mellanhavanden,

som förekommer när ett apotek byter innehavare.

Enligt utredningsmannens förslag skall kontrollen av apoteksr

åkningarna jämte därvid fogade verifikationer omfatta dels en

kameral granskning, avseende belopp och summeringar, och dels en taxations-

och urvalsgranskning, gällande läkemedelspriserna och frågan i vad

mån läkemedlet skall förbilligas. Den förra granskningen skall enligt förslaget

ske hos riksförsäkringsanstalten samt t. v. omfatta hela materialet.

Häremot har i ett flertal remissyttranden invänts, att kostnaderna för den

administrativa apparat, som skulle erfordras för en fullständig kameral

granskning, icke stode i rimlig proportion till vad som kunde vinnas med

granskningen. Bl. a. har medicinalstyrelsen uttalat, att erfarenheterna från

den stickprovsgranskning i kameralt hänseende, som hittills skett av

apotekens räkningar rörande kostnadsfria skyddsläkemedel och läkemedel

vid könssjukdomar, givit vid handen, att felräkningar ytterst sällan förekommer.

Jag delar den uppfattningen, att en stickprovsgranskning bör

vara tillfyllest; men en dylik granskning bör givetvis, om det finns anledning

därtill, kunna utsträckas till att avse ett visst apoteks hela material.

Av vad nu anförts följer att verifikationerna bör kvarligga på apoteken

tills de rekvireras för granskning. Härigenom undvikes eu väldig anhopning

av granskningsmaterial hos den centrala myndigheten. Verifikationerna

torde av utryminesskäl endast böra bevaras under tämligen begränsad

tid. I ett par yttranden har föreslagits, att den kamerala granskningen upp
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Andra lagutskottets utlåtande nr 37.

delas på olika organ, såsom centralsjukkassorna eller länsstyrelserna. Det

förefaller dock uppenbart, att granskningen bör omhänderhavas av det

organ, som skall likvidera apotekens räkningar. Då likvideringen av dessa

räkningar synes böra ske centralt, förordar jag, att tillsynsmyndigheten

för sjukförsäkringen, dvs. riksförsäkringsanstalten, även får handha granskningen.

Till frågan rörande den för denna granskning erforderliga personalorganisationen

återkommer jag i sammanhang med spörsmålet om riksförsäkringsanstaltens

organisation efter ikraftträdandet av den samordnade

sjuk- och yrkesskadeförsäkringen.

Yad åter angår taxations- och urvalsgranskningen föreslås denna med

hänsyn till de fackkunskaper, som därvid kräves, av utredningsmannen

förlagd till medicinalstyrelsen. Beträffande denna granskning ifrågasätter

utredningsmannen ej annat än stickprovskontroll. En sådan ordning har

allmänt godtagits vid remissbehandlingen och är även enligt min uppfattning

lämplig. Härför talar särskilt, att medicinalstyrelsen såsom tillsynsmyndighet

över hälso- och sjukvården samt apoteksväsendet har möjlighet

att vidtaga erforderliga åtgärder mot läkare eller apotekare med

anledning av de erinringar, som granskningen kan föranleda. Enligt medicinalstyrelsens

mening bör granskningen göras tämligen kvalificerad; och

för bl. a. detta ändamål borde inom styrelsen skapas en läkemedelsteknisk

sektion. Till denna fråga torde det emellertid ej finnas anledning att taga

ställning redan i detta sammanhang. Ifrågavarande granskning synes nämligen

ej under nästkommande budgetår kunna igångsättas i sådan omfattning,

att någon egentlig personalförstärkning påkallas. Därtill kommer att

läkemedelsreformens mera tekniska detaljutformning torde böra vara klar,

innan slutlig ställning tages till denna organisationsfråga.

Givetvis är det av stor vikt, att läkemedelsreformens utveckling noggrant

följes. Utredningsmannen har för den skull föreslagit, att ett särskilt

organ i form av en nämnd skall tillsättas för att följa reformens handhavande,

anpassa reformen med hänsyn till utvecklingen på läkemedelsområdet

och åstadkomma rättelse där så påkallas. Nämnden skulle vara

sammansatt av representanter för samtliga av reformen berörda parter.

Rörande behovet av en sådan nämnd har meningarna varit delade i remissyttrandena.

För egen del finner jag icke tillräckligt starka skäl föreligga

att skapa ett särskilt organ för denna uppgift. Det torde böra ankomma

på medicinalstyrelsen att i samarbete med tillsynsmyndigheten för sjukförsäkringen

samt i förekommande fall även med läkar-, apoteks- och läkemedelsindustriorganisationer

fullgöra de funktioner, som avsetts skola tillkomma

nämnden.

Lagrådet.

Lagrådet, vars yttrande inhämtats över förslaget till lag angående ändrad

lydelse av 34 § lagen om allmän sjukförsäkring, har lämnat förslaget utan

erinran.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 37.

17

Motionerna.

1 motionen 11:603 hemställes,

»att riksdagen, med godkännande i övrigt av Kungl. Maj :ts proposition

nr 163, måtte besluta om följande ändringar nämligen:

att 1 §, första stycket, i förordningen angående kostnadsfria eller prisnedsatta

läkemedel ges följande lydelse: ''Läkemedel, varå recept utfärdats

av läkare, skall å apotek tillhandahållas kostnadsfritt’;

att 2—3 §§ utgår ur lagtexten;

att 4 § ges följande lydelse: ''Har apotekare mot recept utlämnat läkemedel,

som avses i 1 §, äger han i den ordning Konungen bestämmer av

den i lagen om allmän sjukförsäkring avsedda tillsynsmyndigheten erhålla

ersättning med belopp motsvarande av priskontrollmyndighet fastställt

försäljningspris’;

att 5 § ges följande lydelse: ''Kostnaden för tillhandahållande av läkemedel

enligt denna förordning bestrides av statsmedel’; samt slutligen

att riksdagen måtte besluta avslå förslaget till ändrad lydelse av 34 § i

lagen om allmän sjukförsäkring».

I motionen II: 604 yrkas, att —• för den händelse motionen II: 603 avslås

— »riksdagen måtte besluta att i 2 § förordningen angående kostnadsfria

eller prisnedsatta läkemedel införa ett andra stycke, så lydande: ''Arbetare,

som skadats till följd av olycksfall i arbetet, skall tillhandahållas erforderliga

läkemedel kostnadsfritt’.»

Utökningar i rätten att kostnadsfritt erhålla läkemedel vid vissa sjukdomar

föreslås i motionen 1:507 och i de likalydande motionerna 1:506

samt II: 647. Sålunda föreslås i motionen I: 507, »att riksdagen måtte uttala

önskvärdheten av atl Kungl. Maj :t i förteckningen över kostnadsfria läkemedel

upptager även sjukdomen polyarthritis chronica med begränsning

till formen polyarthritis chronica secundaria samt att rätten till kostnadsfria

läkemedel härvid begränsas till cortison och ACTH», och i motionerna

1:506 samt 11:647 hemställes, »att riksdagen måtte besluta att bland fria

läkemedel även måtte intagas preparat för profylax mot reumatisk feber,

givna vid streptokockinfektioner i svalg och övre luftvägar».

Angående rabatteringen av läkemedel yrkas i motionen II: 631, att karensbeloppet

skall anknytas till varje recept i stället för till varje särskilt läkemedel,

samt i motionen II: 646, all karensbeloppet helt slopas och att den

merkostnad, som blir en följd härav, får uttagas genom förhöjd sjukvårdsersättningsavgift,

om den ej kan täckas på annat sätt.

I motionerna I: 484 och II: 630 hemställes, »att riksdagen vid sin behandling

av proposition nr 163 måtte uttala, att de tekniska och administrativa

frågorna rörande recepten bör lösas med beaktande av dels behovet att

patienten alltid får behålla originalrecept eller receptkopia, dels angelägenheten

av att läkarna icke i onödan betungas med skrivarbete».

2 llihang till riksdagens protokoll 19öi. !> sand. 2 and. Nr 37.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Andra lagutskottets utlåtande nr 37.

Slutligen hemställes i motionerna I: 483 och II: 632, »att riksdagen i samband

med behandlingen av propositionen nr 163 måtte hemställa hos

Kungl. Maj :t om ett förslag till förstatligande av apoteksnäringen och läkemedelsindustrien

efter i stort sett de riktlinjer som 1946 års läkemedelsulredning

anvisade».

Utskottet.

Ändrade grunder för den av statsmakterna år 1946 i princip beslutade

läkemedelsreformen underställdes 1953 års riksdag för yttrande genom

propositionen nr 178/1953. Riksdagens yttrande begränsades till ett godtagande

av den i propositionen föreslagna finansiella uppläggningen av reformen;

till frågan om rabatteringens storlek ville riksdagen icke taga ställning,

förrän ett mera detaljerat förslag förelåg. I finansiellt hänseende innehar

statsmakternas ställningstagande, att kostnaderna, som beräknades til!

ca 34 miljoner kronor om året, skulle fördelas mellan staten, arbetsgivarna

och de sjukvårdsförsäkrade. Den höjning av arbetsgivarbidraget till sjukförsäkringen,

som föranleddes därav, beräknades inbringa ca 18 miljoner

kronor. Till förbilligandet av läkemedlen ansågs staten böra direkt bidraga

med 6 miljoner kronor, varjämte det statliga avgiftslindringsbidraget beräknades

komma att öka med 2 miljoner kronor. För återstoden av kostnaderna

skulle sjukkassorna svara.

Beträffande finansieringen av reformen föreslås i motionen 11:603, alt

kostnaderna för tillhandahållande av läkemedel helt skall bestridas av statsmedel.

Utskottet finner emellertid icke skäl att frångå den ståndpunkt, som

riksdagen förra året intog i frågan, och avstyrker således det nämnda

yrkandet.

Enligt propositionens förslag skall de kostnadsfria läkemedlen utlämnas

för vissa bestämda sjukdomar av långvarig och allvarlig karaktär enligt

särskilda, av Kungl. Maj:t utfärdade bestämmelser. För övriga sjukdomar

skall läkemedel i viss utsträckning tillhandahållas till nedsatt pris.

Utskottet godtager den sålunda angivna allmänna utformningen av reformen.

Att, såsom yrkas i motionen 11:603, alla läkemedel, varå recept utfärdats

av läkare, skall utlämnas helt kostnadsfritt kan av statsfinansiella

skäl till vilka kommer farhågor för en omotiverad ökning av läkemedelskonsumtionen

— icke förordas.

Angående den närmare utformningen av bestämmelserna vill utskottet

i anslutning till de i ämnet väckta motionerna anföra följande.

Enligt 2 § i den föreslagna förordningen angående kostnadsfria eller

prisnedsatta läkemedel skall det ankomma på Kungl. Maj:t att specificera

de sjukdomar, vid vilka kostnadsfria läkemedel skall tillhandahållas,

ävensom att fastställa de läkemedel, som för sjukdomen i fråga skall

tillhandahållas kostnadsfritt. Ett förslag till förteckning i förevarande hän
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Andra lagutskottets utlåtande nr 37.

seende har fogats som bilaga vid propositionen. I motionerna 1:507 samt

1:506 och 11:647 ifrågasättes vissa tillägg till denna förteckning. Sålunda

hemställes i motionen I: 507, att riksdagen måtte uttala önskvärdheten av

att i förteckningen upptages även sjukdomen polyarthritis chronica (kronisk,

deformerande ledgångsreumatism) med begränsning till formen polyarthritis

chronica secundaria, samt att rätten till kostnadsfria läkemedel

härvid begränsas till cortison och ACTH. I motionerna I: 506 och II: 647

yrkas, att preparat för profylax mot reumatisk feber, givna vid streptokockinfektioner

i svalg och övre luftvägar, skall införas i förteckningen.

Inledningsvis må beträffande de sistnämnda motionerna anmärkas, att i

dessa föreslås ett i profylaktiskt syfte givet preparat, medan enligt 2 g i

förslaget till förordning den kostnadsfria läkemedelsförmånen avser läkemedel,

som användes vid behandlingen av de på den nyssnämnda förteckningen

upptagna sjukdomarna. Gränsen mellan profylax och behandling

är emellertid här flytande, och enligt utskottets uppfattning bör avfattningen

av paragrafen i detta hänseende ej hindra, att på förteckningen upptages

preparat för profylax mot reumatisk feber, givna åt personer, som

tidigare haft en eller flera attacker av sjukdomen, om förutsättningarna för

ett upptagande på förteckningen i övrigt är för handen.

Frågan huruvida cortison bör tillhandahållas kostnadsfritt vid kronisk,

deformerande ledgångsreumatism behandlas i den till grund för propositionen

liggande utredningen. Utredningen ansåg, att cortison icke borde

upptagas å förteckningen, enär ändamålsenligheten av dess långvariga användning

i förevarande fall ännu icke vore definitivt klarlagd. Medicinalstyrelsen

har i sitt remissyttrande icke funnit skäl till erinran häremot,

och Sveriges läkarförbund har i sitt yttrande förklarat sig dela utredningens

uppfattning.

Medicinalstyrelsen har i sitt yttrande även omnämnt möjligheten att använda

penicillin som medel att förebygga reumatisk feber. Därvid framhöll

styrelsen önskvärdheten av att vetenskaplig prövning av den ifrågasatta

förebyggande åtgärden snarast komme till stånd. Styrelsen var emellertid

icke beredd att för närvarande tillstyrka att penicillin för ovan nämnt

ändamål upptoges å förteckningen över fria läkemedel.

Med hänsyn till denna på medicinska skäl grundade tveksamhet angående

lämpligheten av att nu företaga de utvidgningar av förteckningen, som

motionärerna ifrågasätter, anser sig utskottet icke kunna tillstyrka motionerna.

Utskottet vill emellertid understryka anlägenheten av att frågorna

blir föremål för fortsatt vetenskaplig prövning och förutsätter, att Kungl.

Maj:t företar de kompletteringar av förteckningen, som genom nya rön i

detta hänseende kan bliva påkallade.

Beträffande rätten till kostnadsfria läkemedel föreslås vidare i motionen

11: 604, att arbetare som skadats till följd av olycksfall i arbetet skall erhålla

kostnadsfria läkemedel.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Andra lagutskottets utlåtande nr 37.

Enligt bestämmelserna om samordningen mellan sjuk- och yrkesskadeförsäkringarna

kommer yrkesskadade regelmässigt att under den s. k. samordningstiden

erhålla sjukhjälp enligt samma regler som gäller för sjukförsäkrade

i allmänhet. Denna princip bör gälla även i fråga om läkemedel;

eljest finge man här tillbaka de gränsdragningssvårigheter mellan fall av

yrkesskada och vanliga sjukdomar, som samordningen är avsedd att eliminera.

Utskottet avstyrker därför bifall till motionen.

De rabatt er ade läkemedlen skall enligt förslaget utgöras av

sådana läkemedel, som enligt apoteksvarustadgan är att hänföra till apoteksvaror

eller som utan att utgöra apoteksvaror innehåller gift av första

klassen.

Under den tidigare behandlingen av läkemedelsreformen har man i allmänhet

utgått från som en tämligen given sak att de rabatterade läkemedlen

skulle upptagas i eu särskilt upprättad läkemedelsförteckning; endast

de läkemedel som framginge av förteckningen skulle berättiga till läkemedelsförmånen.

Den avgränsning, som nu i stället föreslås, har motiverats

bl. a. med de fördelar, som står att vinna genom en anknytning till en redan

inarbetad förteckning, som är föremål för fortlöpande översyn. Förslaget

medför, att området för läkemedelsförmånen blir omfattande men klart

avgränsat.

Genom den föreslagna avgränsningen kommer åtskilliga varor, som kan

tinna bruk som läkemedel, exempelvis många allmänt hälsostärkande preparat,

kosmetiska medel, desinfektions- och förbandsartiklar, alkoholhaltiga

drycker in. m. att ej omfattas av rabatteringen. Utredningen — vars

förslag i denna del följts i propositionen — hax- funnit att dessa varugrupper

är av sådan beskaffenhet, att deras uteslutande ej föranleder några

nämnvärda olägenheter ur medicinsk synpunkt. Genom anknytningen till

apoteksvaror och till gifter av första klassen vunnes bl. a. den fördelen, att

läkemedelsförmånen kunde avgränsas på ett så bestämt sätt, som föreliggande

omständigheter medgåve; det vore nämligen över huvud synnerligen

svårt att finna eu fast gräns för denna förmån. Utskottet ansluter sig till

förslaget i denna del och kan således icke tillstyrka yrkandet i motionen

II: 603, att läkemedelsförmånen skall omfatta varje av läkare föreskrivet

läkemedel.

1 fråga om rabattens storlek innebär propositionens förslag, att prisnedsättningen

skall utgöra 50 procent av den kostnad för varje, särskilt förskrivet

läkemedel, som överstiger tre kronor.

Beträffande systemet med karensbelopp har olika meningar gjort sig gällande.

I motionen 11:646 föreslås sålunda, att karensbeloppet helt skall

slopas, medan i remissyttrandena — vilka till övervägande delen ansluter

sig till tanken på ett karensbelopp — även den meningen framkommit, att

karensbeloppet bör vara större och i gengäld rabattsatsen höjas.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Andra lagutskottets utlåtande nr 37.

Vid sin bedömning av frågan utgår utskottet från att den av statsmakterna

vid 1953 års beslut förutsatta kostnadsramen för reformen bör hållas.

Härför talar såväl statsfinansiella skäl som intresset av alt begränsa storleken

av avgifterna till sjukvårdsförsäkringen. Det är vidare enligt utskottets

mening önskvärt — ej minst med hänsyn till att det här är fråga om

en reform, vars verkningar i olika hänseenden det är svårt att i förväg överblicka

— att försiktighet iakttages vid utformningen av rabattsystemet i

avvaktan på praktisk erfarenhet av reformens verkningar.

Systemet med karensbelopp är förenat med bl. a. den väsentliga fördelen,

att det inom en given kostnadsram medger en högre rabattsats och således

ger en effektivare hjälp vid dyrare och för den enskilde mera betungande

inköp av medicin. Kostnaderna för läkemedelsreformen kommer vidare

icke att belastas med mindre läkemedelsinköp av i allmänhet ringa ekonomisk

bet vdel se för den enskilde. Genom att dessa inköp undantages förbilligas

även administrationen av reformen, varigenom eu större del av

utgifterna för denna kommer att användas för dess egentliga syfte. Till belysning

av detta kan nämnas, att enligt i propositionen redovisade uppgifter

angående apotekens omsättning år 1952, antalet recipen — d. v. s. särskilt

förskrivna läkemedel — å belopp under tre kronor utgjorde 7,5 miljoner st.,

medan sammanlagda antalet recipen var 20 miljoner st.

Vad nu sagts om systemets fördelar kan givetvis motivera endast ett

tämligen lågt karensbelopp. Ett högt karensbelopp får till följd att kostnaderna

för de läkemedel, som på grund av karensbeloppet ej rabatteras

eller rabatteras allenast i ringa mån, kan bli alltför kännbara för den enskilde.

Ett karensbelopp å tre kronor synes utskottet mot bakgrunden av

de på senare år allmänt ökade realinkomsterna och de genom den allmänna

sjukförsäkringen förbättrade sjukförmånerna icke behöva möta avgörande

betänkligheter. På grund av vad utskottet sålunda anfört godtager utskottet

därför propositionens förslag i detta hänseende.

Karensbeloppet skall enligt propositionen räknas för varje läkemedel för

sig, därvid flera under en formel förskrivna läkemedel, d. v. s. preparat,

som är berett av flera läkemedel, räknas som ett läkemedel. I motionen

II: 631 yrkas, att karensbeloppet skall anknytas till varje recept i stället för

till varje särskilt läkemedel.

Utskottet anser visserligen goda skäl tala för att endast ett karensbelopp

beräknas för läkemedel, som samtidigt förskrives för en sjukdom. Emellertid

skulle eu sådan anordning även medföra vissa olägenheter, bl. a. ur

administrativ synpunkt genom att ett och samma läkemedel skulle få olika

pris, beroende på om det förskrivits tillsammans med ett annat läkemedel

eller för sig. Härtill kommer att den skulle medföra eu betydande kostnadsökning.

Med hänsyn till den försiktighet, som utskottet på ovan anförda

skäl ansett böra iakttagas vid utformningen av läkemedelsreformen,

ansluter sig utskottet därför till propositionens förslag.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Andra lagutskottets utlåtande nr 37.

I 4 § fastställes apotekares rätt till ersättning för de läkemedel

han utlämnat kostnadsfritt eller till nedsatt pris. Härom föreslås i

motionen 11:603, att apotekarens ersättning skall bestämmas till belopp

motsvarande av priskontrollmyndighet fastställt försäljningspris. Med anledning

härav må framhållas, att apotekarnas rätt till pålägg å försålda

läkemedel redan enligt gällande bestämmelser är underkastad priskontroll.

Vidare har medicinalstyrelsen föranstaltat om en utredning angående ändrade

bestämmelser för prissättning å läkemedel. Utredningen, som bedrivits

under medverkan av bl. a. statens priskontrollnämnd, har i dagarna avgivit

betänkande med förslag till bestämmelser för prissättningen å läkemedel.

Med hänvisning till det anförda får utskottet avstyrka det nämnda

yrkandet.

Detalj spörsmålen i fråga om det administrativa förfarandet

regleras icke i den föreslagna förordningen. Enligt dennas 8 § skall det

ankomma på Konungen att meddela erforderliga tillämpningsföreskrifter.

I denna ordning kommer att regleras bl. a. vissa tekniska frågor angående

recept.

Recepten skall enligt utredningsmannens förslag förvaras på apoteken

för att utgöra verifikationer till de räkningar, som apoteken i och för erhållande

av likvid skall insända till vederbörande centralmyndighet. Då

detta tillvägagångssätt i vissa fall skulle kunna medföra olägenhet, t. ex.

för den som är i behov av receptet för att styrka sin rätt till ersättning

enligt yrkesskadeförsäkringslagen, skall enligt förslaget en receptkopia

kunna erhållas på apoteket. Behovet av sådana kopior har emellertid av

utredningsmannen ej synts vara så stort, att det ansetts motivera ett obligatoriskt

avskriftsförfarande.

Departementschefen ansluter sig till utredningsmannens uppfattning.

I motionerna 1: 484 och II: 630 framhålles, att det medför allvarliga olägenheter,

om recepten kvarhålles på apoteken utan att kopior tages. Receptkopia

borde därför alltid utfärdas, och detta borde ske genom apotekens

försorg. Motionerna utmynnar i en hemställan, att riksdagen måtte uttala,

att de tekniska och administrativa frågorna rörande recepten bör lösas med

beaktande av dels behovet att patienten alltid får behålla originalrecept

eller receptkopia, dels angelägenheten av att läkarna icke i onödan betungas

med skrivgöromål.

Utskottet är icke berett att i detalj taga ställning till motionärernas förslag.

Hithörande frågor synes böra slutgiltigt lösas vid de överläggningar

angående den tekniska och administrativa utformningen av reformen, som

enligt vad utskottet erfarit kommer att hållas mellan vederbörande centralorgan

och berörda parter. Därvid bör självfallet patienternas behov av att

erhålla en utskrift av receptet beaktas. Utskottet delar helt uppfattningen,

att det är angeläget att vid lösningen av dessa spörsmål beaktas, att läkarna

icke i onödan bör betungas med skrivarbete.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Andra lagutskottets utlåtande nr 37.

Frågan om apoteksväsendets ocli läkemedelsindustriens

organisation beröres i de likalydande motionerna 1:483 och 11:632.

Motionärerna yrkar däri, att riksdagen måtte hemställa om ett förslag till

förstatligande av apoteksnäringen och läkemedelsindustrien efter i stort sett

de riktlinjer, som 1946 års läkemedelsutredning anvisade.

Den nämnda utredningen förordade i sitt år 1951 avgivna betänkande

angående omorganisation av apoteksväsendet i riket in. in. (SOU 1951: 34),

att rikets apotek skulle sammanföras till ett enda företag och apoteksväsendet

förstatligas. Utredningens majoritet ansåg, att ett statligt apoteksmonopol

borde begränsas till att omfatta endast detaljhandeln med apoteksvaror

och gifter av första klassen, medan två reservanter hävdade, att statsmonopolet

borde omfatta även partihandeln, i den mån den avser apotekens försörjning

med dessa varor. Utredningen förutsatte, att apotekarna, därest

de skulle finna, att man på andra vägar lika bra eller bättre kunde nå de

syften, utredningen med sitt förslag ville främja, skulle framlägga positiva

motförslag.

Läkemedelsutredningens betänkande har undergått en omfattande

remissbehandling. Därvid avstyrkte det övervägande antalet remissinstanser

elt förstatligande av apoteksväsendet, i varje fall på grundval av utredningens

förslag, och förordade i stället partiella reformer inom nuvarande

apotekssystem.

Såsom läkemedelsutredningen förutsatte skola ske, framlade apotekarnas

organisationer ett förslag till vissa reformer på läkemedelsförsörjningens

område, vilket är avsett att utgöra ett alternativ till den av utredningen förordade

omorganisationen av apoteksväsendet.

Chefen för inrikesdepartementet, statsrådet Hedlund, har enligt bemyndigande

den 20 mars 1953 tillkallat utredningsmän för att inom departementet

biträda med översyn av läkemedelsutredningens och apoteksorganisationernas

förslag och utredning av därmed sammanhängande frågor (1953

års läkemedelskommitté). I direktiven framhöll statsrådet Hedlund bl. a.

att ehuru en icke oväsentlig rationalisering inom apoteksväsendet ägt rum,

särskilt under senare år, det likväl syntes obestridligt, att detta alltjämt

kännetecknades av vissa brister. För en bedömning av möjligheterna att

avhjälpa dessa brister genom partiella reformer gåve emellertid läkemedelsutredningens

betänkande icke tillräckligt underlag. Statsrådet fann det därför

erforderligt, att frågan om läkemedelsförsörjningen ytterligare prövades.

Utredningens allmänna målsättning skall enligt direktiven vara, att läkemedelskostnaderna

hålles på lägsta möjliga nivå utan eftersättande av

säkerhets- och kvalitetssynpunkterna och allmänhetens skäliga anspråk på

snabb och bekväm tillgång till behövliga läkemedel. Vid sina överväganden

angående möjligheterna att genom partiella reformer inom nuvarande apotekssystem

vinna det med utredningen avsedda syftet skall utredningen säl
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Andra lagutskottets utlåtande nr 37.

skilt uppmärksamma frågan om att tillskapa ett centralt organ, i vilket det

allmänna bör äga ett avgörande inflytande.

Utskottet får med hänvisning till den pågående utredningen avstyrka

bifall till de nämnda motionerna 1:483 och 11:632.

Propositionen föranleder i övrigt icke någon erinran eller särskilt uttalande

från utskottets sida.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A. att riksdagen måtte —- med avslag å motionerna

11:603, 11:604, 11:631 och 11:646 — bifalla förevarande

proposition;

B. att motionerna

1) 1: 483 och II: 632,

2) 1:506 och 11:647 samt

3) 1:507

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;

C. att motionerna I: 484 och II: 630 måtte anses besvarade

genom vad utskottet ovan i motiveringen anfört.

Stockholm den 10 maj 1954.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Sten, Axel E. Svensson, Lundgren,

Grönkvist, Kronstrand och Nils Theodor Larsson;

från andra kammaren: herrar Jacobsson i Igelsbo, Nilsson i Göteborg,

Andersson i Alfredshem*, fröken Höjer, herrar Bengtsson i Varberg, Ericsson

i Näs och fröken Sandell.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 37.

2ö

Reservation

av herrar Lundgren och Nils Theodor Larsson, vilka ansett,

a) att det stycke i utskottets yttrande å s. 21, som börjar resp. slutar med

orden »Vad nu---detta hänseende», bort ha följande lydelse.

Såsom framgår av vad utskottet tidigare anfört har de hörda remissinstanserna

haft olika mening rörande karensbeloppets storlek. Sålunda

ifrågasätter 1953 års läkemedelskommitté huruvida karensbeloppet borde

höjas till 5 kronor. Därvid gjord besparing kunde förslagsvis tillföras de

sjuka i form av höjning av grundsjukpenningen, en högre rabattsats exempelvis

75 procent eller ökat stöd med helt fria läkemedel till kroniskt sjuka,

som, ehuru behov därav förelåge, ej kunde erhålla vård å kroniker sjukhus

på grund av platsbrist. Av nedanstående tabell framgår, huru kostnaden

för den försäkrade ställer sig om karensbeloppet i enlighet med propositionens

förslag sättes till 3 kronor och återbäringen till 50 procent av överskjutande

belopp (alt. I) eller om karensbeloppet sättes till 5 kronor och

återbäringen till 75 procent av överskjutande belopp (alt. II).

Läkemedlets pris i

kronor

Att betala för den försäkrade vid

Vinst (-f) resp. förlust

(—) för den försäkrade

enligt alt. 11 i jäm- förelse med alt. I

karensbelopp å 3 kr.

och 50 % rabatt

(Alt. I)

karensbelopp å 5 kr.

och 75 % rabatt

(Alt. II)

3

3: —

3: —

i 0

4

3: 50

4: —

— 0:50

5

4: —

5: —

— 1: —

6

4: 50

5:25

— 0:75

7

5: —

5: 50

— 0:50

8

5: 50

5: 75

— 0:25

9

6: —

6: —

± o

10

6:50

6: 25

+ 0:25

15

9: —

7:50

+ 1:50

20

11:50

8:75

+ 2:75

30

16: 50

11:25

+ 5:25

40

21:50

13: 75

+ 7:75

50

26: 50

16: 25

+ 10: 25

100

51:50

28:75

+ 22: 75

Tabellen visar att intill ett läkemedelspris av 9 kronor kommer den försäkrades

utgift att bliva större enligt alternativ II än enligt alternativ I,

d. v. s. enligt propositionen. Den största merutgiften för den försäkrade

uppkommer vid ett läkemedelspris av 5 kronor, då den försäkrade får betala

1 krona mera enligt alternativ II än enligt alternativ I.

Vid ett läkemedelspris överstigande 9 kronor blir alternativ II förmånligare

för den försäkrade än alternativ I.

Till förmån för alternativ II talar, att den försäkrade erhåller eu mera

avsevärd rabatt när det gäller verkligt dyra läkemedel, vilkas pris eljest

3 — liihang till riksdagens protokoll 1954. 9 sand. 2 and. Nr 37.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Andra lagutskottets utlåtande nr 37.

blir betungande för den försäkrade. Detta gäller främst de moderna och i

många fall mycket effektiva läkemedlen såsom exempelvis cortison.

En höjning av karensbeloppet medför mycket avsevärda administrativa

fördelar. Enligt propositionen s. 23 beräknas antalet recipen för vilka kostnaden

överstiger 3 kronor till 12,5 miljoner stycken. Genom en höjning av

karensbeloppet till 5 kronor kommer antalet recipen att minska med 6 miljoner

stycken till 6,5 miljoner.

Alternativ II beräknas medföra en väsentlig minskning av kostnaderna

för läkemedelsreformen.

b) att utskottet bort hemställa, att 3 § i förslaget till förordning angående

kostnadsfria eller prisnedsatta läkemedel måtte erhålla följande lydelse.

3 §•

I annat fall än som avses i 2 § äger vid sjukdom den som är försäkrad

jämlikt lagen om allmän sjukförsäkring vid inköp av läkemedel, som enligt

apoteksvarustadgan den 14 november 1913 (nr 308) är att hänföra till apoteksvara

eller som utan alt utgöra apoteksvara innehåller gift av första

klassen, åtnjuta nedsättning av fastställt pris för läkemedlet med tre fjärdedelar

av det belopp, varmed priset må överstiga fem kronor. Har under eu

formel förskrivits flera läkemedel, skall prisnedsättningen avse den sammanlagda

kostnaden. Är förskrivning avsedd att expedieras mer än en

gång, skall nedsättningen hänföra sig till varje expedition.

Vad nu sagts om den som är försäkrad jämlikt lagen om allmän sjukförsäkring

skall ock gälla den som, utan att vara försäkrad enligt nämnda

lag, här i riket är i allmän eller enskild tjänst.

Från prisnedsättning enligt denna paragraf äger Konungen undantaga

visst läkemedel eller viss grupp av läkemedel som i första stycket avses.

IDUNS TRYCKERI. ESSELTE, STHLM 54

405834

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1954:336 Skrivelse till Konungen ii anledning av Kungl. Maj:ts proposition beträffande vissa ändringar i förordningen angående yrkesmässig automobiltrafik m. m. a1 i texten