Utlåtande i anledning av väckta motioner om lagstiftning beträffande tillstånd för utövande av fastighetsmäklaryrket. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 236 i första kammaren av herrar Carlsson, Georg, och Persson, Johan, samt nr 299 i andra kammaren av herr Vigelsbo m. fl.
1954-05-11 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1954:38, Utlåtande i anledning av väckta motioner om lagstiftning beträffande tillstånd för utövande av fastighetsmäklaryrket. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 236 i första kammaren av herrar Carlsson, Georg, och Persson, Johan, samt nr 299 i andra kammaren av herr Vigelsbo m. fl.
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande nr 38.
1
Nr 38.
Utlåtande i anledning av väckta motioner om lagstiftning
beträffande tillstånd för utövande av fastighetsmäklaryrket.
Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,
till lagutskott hänvisade motioner, nr 236 i första kammaren av herrar
Carlsson, Georg, och Persson, Johan, samt nr 299 i andra kammaren av herr
Vigelsbo m. fl.
I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, »att riksdagen måtte
hos Kungl. Maj:t begära skyndsam utredning i nu förevarande avseenden
samt framläggandet för riksdagen av förslag till lagstiftning beträffande
tillstånd för utövande av fastighetsmäklaryrket i huvudsaklig anslutning
till de av oss framförda synpunkterna».
Beträffande innehållet i en sådan lagstiftning har motionärerna anföll
följande.
Stadgandena om särskilt tillstånd för att få bedriva mäklarverksamhet
synes oss böra innehålla, att den person, som utan att därtill hava erhållit
tillstånd förmedlar ett fastighetsköp, icke härför må uppbära provision och
att, därest sådan provision det oaktat erhålles eller betingas, vederbörande
blir hemfallen till straff för obehörigt utövande av mäklaryrket, varjämte
uppburen provision bör förklaras förverkad. Det torde emellertid vara rimligt
och riktigt, att jämväl advokat må utan särskilt tillstånd uppträda såsom
mäklare, och från de formella kompetenskrav, vilka måste uppställas, torde
dispens böra kunna meddelas i fråga om exempelvis nämndemän och andra
personer särskilt på landsbygden, vilka kan anses besitta erforderlig
kunnighet och erfarenhet på fastighetsområdet.
Huruvida tillståndsbeviset bör utfärdas av länsstyrelse, kungl. kommerskollegium
eller annan statlig myndighet bör närmare utredas, men ett
sådant tillstånd torde lämpligen böra grundas på ett av handelskammare
utfärdat kompetensbevis.
För att eliminera den nu ofta förekommande osunda företeelsen, att eu
fastighetsmäklare på annan ort än den, där han själv bedriver sin rörelse,
upprättar ett avdelningskontor och såsom föreståndare anställer en person,
vilken är förpliktad att till mäklaren erlägga ersättning för rätten att bliva
antagen till föreståndare, bör i lagen stadgas, att anställning hos fastighetsmäklare
icke må ske under dylika förutsättningar.
1 detta sammanhang vill vi även framhålla angelägenheten därav, att i
den blivande lagstiftningen om laga köpevittnen införes sådan bestämmelse,
alt såsom dylikt vittne må anlitas jämväl den, vilken enligt det föregående
erhållit tillstånd att utöva verksamhet såsom fastighetsmäklare.
1—665 54 Bihang till riksdagens protokoll 1064. .9 samt. 2 avd. Nr 38.
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 38.
Beträffande de ytterligare skäl, som anförts till stöd för ovannämnda
hemställan, får utskottet hänvisa till motionerna.
över motionerna har utskottet i den ordning 46 § riksdagsordningen
föreskriver inhämtat yttrande från kommerskollegium och näringsrättsutredningen,
varjämte på utskottets begäran yttranden avgivits av handelskammaren
i Göteborg, Skånes handelskammare och Stockholms handelskammare.
Gällande bestämmelser om auktorisation m. in.
Fastighetsmäklarnas näringsrättsliga ställning är främst reglerad enligt
kungörelsen den 30 juni 19A7 (nr 336) om auktorisation av fastighetsmäklare,
vilken trädde i tillämpning den 1 oktober samma år.
Auktorisation av fastighetsmäklare, som gäller för en tid av fem år, meddelas
av handelskammare (1 och 6 §§). I 2 § uppställs vissa personliga
kvalifikationer för den som önskar erhålla auktorisation. Envar som
yrkesmässigt utövar fastighetsmäklarverksamhet kan få auktorisation, om
han 1) fyllt 25 år, 2) under minst två år varit verksam som fastighetsmäklare
samt vunnit för yrket nödig erfarenhet och skicklighet, ävensom 3)
gjort sig känd för redbarhet och även i övrigt befinnes lämplig. Den som
är omyndig eller i konkurstillstånd må ej auktoriseras. Såsom ytterligare
villkor för auktorisation må handelskammare enligt 3 § föreskriva, att fastighetsmäklare
skall ställa säkerhet till ett belopp av högst 15 000 kronor
för ersättningsskyldighet, som mäklaren kan komma att ådraga sig i sin
yrkesutövning. I 5 § stadgas, att innan ansökan om auktorisation slutligen
prövas, handelskammaren hör inhämta upplysningar om sökanden från
myndigheter, organisationer eller enskilda.
Handelskammaren åligger, enligt 7 §, att tillse att auktoriserad fastighetsmäklare
redbart och nitiskt utför honom anförtrodda uppdrag och i
allt iakttager god affärssed. För utövande av tillsynen må handelskammaren
föreskriva, att mäklare skall minst vartannat år förete av auktoriserad
revisor eller godkänd granskningsman utfärdat intyg över verkställd
granskning av mäklarens rörelse. Mäklaren är i övrigt skyldig att lämna
handelskammaren de uppgifter som eljest erfordras för tillsynen, att föra
de böcker över mottagna uppdrag som handelskammaren finner anledning
bestämma, ävensom att för granskare som utsetts av handelskammaren
hålla tillgängliga handelsböcker, korrespondens och övriga affärshandlingar.
För olämplig mäklare kan handelskammaren, enligt stadgande i 8 §, återkalla
auktorisationen. Vid fall av mindre försumlighet kan varning tilldelas
den försumlige av handelskammaren. Enligt 13 § straffas den, som obehörigen
utgiver sig att vara auktoriserad fastighetsmäklare, med dagsböter.
3
Andra lagutskottets utlåtande nr 38.
I likhet med flertalet övriga rörelseidkare är den som yrkesmässigt driver
fastighetsmäklarrörelse, jämlikt 1 § bokföringslagen den 31 maj 1929,
skyldig att föra böcker. Denna skyldighet innebär, att fastighetsmäklaren
skall över rörelsens gång föra dagbok och de övriga handelsböcker, vilka
med hänsyn till rörelsens omfattning och beskaffenhet erfordras i den löpande
bokföringen. Han skall vidare i bokföringen redovisa för sin ekonomiska
ställning vid utgången av varje räkenskapsår genom upprättande av
bl. a. balansräkning. I följd av bokföringslagens bestämmelser åligger det
därjämte mäklare att taga kopior av handlingar, som avsändes i rörelsen,
ävensom att i ordnat skick förvara sådana kopior liksom ankommande brev,
räkningar och övriga handlingar, som har betydelse för rörelsen.
Fastighetsmäklare, som ämnar driva personlig mäklarrörelse, är jämlikt
reglerna i lagen angående handelsregister, firma och prokura skyldig att
till införande i det stadsvis och länsvis förda handelsregistret anmäla sin
firma, d. v. s. det namn, varunder rörelsen skall drivas. Om, såsom otta
sker, mäklarrörelsen drives i aktiebolagsform, blir rörelsen i enlighet med
aktiebolagslagens regler registrerad i det för hela riket gemensamma aktiebolagsregistret.
Frågans tidigare behandling.
Frågan om reglering av den yrkesmässiga fastighetsmäklarverksamheten
behandlades av en år 1945 tillkallad offentlig enmansutredning.
I direktiven för utredningen uttalades bl. a., att en monopolställning
inom yrket för vissa auktoriserade mäklare icke borde eftersträvas, särskilt
med hänsyn till förhållandena på landsbygden. Däremot kunde någon form
av auktorisation utan sammanhang med ensamrätt att utöva yrket vara förtjänt
att övervägas.
Utredningsmannen överlämnade den 30 november 1946 en promemoria
(stencilerad) om reglerande föreskrifter beträffande fastighetsmäklaryrket
jämte förslag till kungörelse om auktorisation av fastighetsmäklare. Ifrågavarande
förslag ledde sedermera till den särskilda lagstiftning rörande
fastighetsmäklare, för vilken ovan redogjorts.
Vad beträffar utformningen av den tilltänkta lagstiftningen anförde utredningsmannen
i promemorian bland annat följande:
I och för sig torde vissa fördelar kunna uppnås om i vårt land utövandet
av fastighetsmäklaryrket gjordes beroende av myndighets tillstånd. Olägenheterna
med ett sådant system skulle emellertid säkerligen överväga. Stora
svårigheter skulle möta att på detta område skapa klara och objektiva grunder
för tillståndsgivningen. Ett införande av mäklarmonopol skulle vidare
medföra svårigheter för allmänheten på avsides belägna orter och särskilt
på landsbygden. Det skulle ingalunda vara säkert, att där anlitade nämndemän
och andra skulle anses fylla de måhända ganska formella kompelenskrav,
som måste uppställas för beviljandet av tillstånd. Det må i detta
sammanhang också erinras om att advokatyrket, som ställer fordringar av
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 38.
helt andra mätt på sina utövare i fråga om utbildning och kunskaper än
tastighetsmäklaryrket, icke monopoliserats i vårt land.
Utredningsmannen anförde vidare, att vissa fördelar skulle vinnas genom
införande av någon form av auktorisation utan sammanhang med ensamrätt
att utöva yrket, och framhöll hl. a. följande.
Sett på längre sikt kan auktorisationsförfarandet i avsevärd mån bidraga
till alt från mäklarkåren rensa ut olämpliga element. Under förutsättning
att de auktoriserade fastighetsmäklarnas yrkesstandard hålles vid hög nivå
äi det att förmoda, att köpare och säljare av fastigheter och andra kunder i
branschen i allt större utsträckning skall lära sig att anlita dessa mäklare.
Häiigenom kommer utrymmet för de okunniga och eljest olämpliga yrkesutövarnas
verksamhet att minskas och en hel del av dessa kommer måhända
så småningom att finna marknaden mindre lönande och lämna densamma.
Ett allmänt förtroende för de auktoriserade mäklarna torde därjämte
komma att medföra att många av de icke auktoriserade mäklarna
och flertalet av nytillträdande yrkesutövare allvarligt vinnlägger sig om att
bedriva sin verksamhet så att de skall lyckas erhålla auktorisation.
Övei promemorian avgav ett ilertal myndigheter och organisationer i/ttrande.
I allmänhet delade remissinstanserna utredningsmannens åsikt, att
saneringsåtgärder inom förevarande bransch borde företagas, varvid de även
höll före, att ett auktorisationssystem, upplagt efter de av utredningsmannen
uppdragna riktlinjerna, kunde vara ägnat att höja standarden
bland yrkesutövarna i branschen.
Samma yrkande om utredning och förslag till lagstiftning angående tillstånd
att utöva tastighetsmäklaryrket som i de nu till behandling föreliggande
motionerna framställdes vid 1950 års riksdag i två likalydande motioner,
I: 174 och II: 208, samt vid 1953 års riksdag i två likalydande motioner,
I: 310 av herrar Hermansson, Herbert, och Franzén samt II: 384 av herr
Vigelsbo in. fl.
Motionerna vid 1950 års riksdag behandlades av andra lagutskottet i
dess av riksdagen godkända utlåtande nr 6. Utskottet avstyrkte motionerna
och anförde bl. a.:
1947 års kungörelse om auktorisation av fastighetsmäklare trädde i kraft
den 1 oktober samma är och har således varit i tillämpning i allenast två
och ett halvt år. Vid dess tillkomst räknades med att verkningarna av densamma
finge ses på längre sikt. Några av remissinstanserna förutsåg också,
att några omedelbara verkningar av lagstiftningen icke kunde förväntas.
Utskottet anser därför — bortsett från de principiella betänkligheter, som
utskottet hyser mot att inom förevarande bransch tillskapa ett monopol, låt
vara i modifierad form — att tiden ännu ej är mogen att till omprövning
företaga frågan om revision av gällande regler i ämnet.
Jämväl motionerna vid 1953 års riksdag avstyrktes av andra lagutskottet
och lämnades av riksdagen utan åtgärd. Utskottet anförde i sitt av riksdagen
godkända utlåtande, nr 6, följande.
Andra lagutskottets utlåtande nr 38.
5
»Bestämmelser om auktorisation av fastighetsmäklare finnas nu i en
kungörelse av den JO juni 1947. Enligt dessa bestämmelser kan den, som
uppfyller vissa i kungörelsen angivna kompetenskrav, av handelskammare
erhålla auktorisation som mäklare. Auktoriserad mäklare står under tillsyn
av handelskammare. Den som obehörigen utgiver sig för auktoriserad
fastighetsmäklare straffas med dagsböter.
Motionärerna anföra, att bestämmelserna om auktorisation icke förmått
skapa tillfredsställande förhållanden inom fastighetsmäklarbranschen; fortfarande
uppträda i stor utsträckning odugliga och ohederliga personer
såsom mäklare och skada därigenom såväl yrket som allmänheten. För att
komma tillrätta med dessa missförhållanden är, enligt motionärernas
mening, en sådan lagstiftning nödvändig, alt endast den, vilken ådagalagt
sin kompetens och gjort sig känd för redbarhet samt i övrigt finnes lämplig,
må utöva verksamhet som fastighetsmäklare.
Även om, såsom motionärerna framhålla, missförhållanden förekomma
inom fastighetsmäklarbranschen, bör dock icke bortses från de åtgärder
till åstadkommande av bättre förhållanden, som vidtagits och vidtagas. Av
fastighetsmäklarnas organisationer bedrives en tämligen omfattande undervisningsverksamhet.
En kår av dugliga och yrkesmedvetna fastighetsmäklare,
om vilken man genom annonsering och upplysning söker sprida kännedom,
har skapats. Jordbrukarnas organisationer ha på sina håll öppnat
verksamhet för förmedling av fastigheter och sprida bland sina medlemmar
upplysning härom. Genom den statliga auktorisationen gives en offentlig
anvisning på kompetenta yrkesutövare. Visst är, att kunskapen härom
bland allmänheten är otillräckligt spridd, och att olämpliga mäklare i icke
ringa utsträckning anlitas. Verkningarna av de företagna åtgärderna kunna
emellertid, såsom framhölls i såväl betänkandet rörande införande av
auktorisationsbestämmelser som i en del däröver avgivna yttranden, väntas
framträda först på längre sikt.
Härtill kommer, att en lagstiftning, varigenom utövningen av fastighetsmäkl
aryrke t göres beroende av myndighets tillstånd, ter sig mindre lämplig.
Betänkligheter mot en dylik lagstiftning ha framhållits i det ovan
återgivna uttalandet från det till grund för auktorisationskungörelsen liggande
betänkandet. Utskottet kan i stort sett ansluta sig till detta uttalande.
I detta sammanhang må framhållas, att i de av motionärerna åberopade
fall, där tillstånd fordras för rätten att utöva visst yrke — skrothandel,
pantlånerörelse samt fondkommissionsrörelse och fondbörsverksamhet —
förhållandena ligga väsentligt annorlunda till än beträffande fastighetsmäklaryrket.
Den reglering och kontroll av skrothandel och pantlånerörelse,
som skett i lag, avser sålunda bland annat alt försvåra avsättningen
av tjuvgods, och i fråga om fondbörsverksamhet föreligga så speciella
problem, att den reglering, som skett på detta område, svårligen kan ge
stöd för slutsatser rörande reglering av andra områden.»
Yttranden.
Den utredning och lagstiftning, som föreslås i motionerna, avstyrkes
av kommerskollegium och de hörda handelskamrarna. Näringsrättsutredningen
anser däremot, att en utredning är påkallad.
Kommerskollegium har före avgivandet av sill remissvar inhämtat ytt
-
6
Andra lagutskottets utlåtande nr 38.
randen från Hyresgästernas sparkasse- och byggnadsföreningars riksförbund
u. p. a. (HSB), Sveriges fastighetsmäklares riksförbund, Sveriges
fastighetsägareförbund och Sveriges lantbruksförbund. I dessa yttranden är
meningarna delade.
HSR framhåller i sitt yttrande till kommerskollegium, att många fastighetsmäklare
saknar erforderlig kompetens. Lagstiftning av föreslagen art
innebure emellertid ett ingrepp i näringsfriheten och framstode som olämplig.
Konsekvenserna av dylika åtgärder skulle lätt bli orimliga, eftersom
liknande förhållanden kunde åberopas av flera andra yrkesgrupper som
skäl för att utestänga icke önskvärda personer från yrket. HSB kan därför,
anföres vidare i yttrandet, icke tillstyrka motionens krav på lagstiftning av
angiven art utan anser, att nuvarande situation måste förbättras genom att
allmänheten bibringas ökad upplysning.
Sveriges fastighetsmäklares riksförbund instämmer i motionärernas hemställan.
Förbundet erinrar om att Sveriges fastighetsmäklares riksförening
u. p a., som numera uppgått i förbundet, i remissyttrande över det förslag
som låg till grund för gällande bestämmelser om auktorisation anfört, att
det för eu sanering inom fastighetsmäklaryrket vore nödvändigt, att endast
de, som vid en prövning befunnits kompetenta och lämpliga, skulle äga rätt
att utöva yrket. Förbundet anför vidare:
Utvecklingen inom fastighetshandelns område har visat, att den av riksföreningen
uttalade uppfattningen varit riktig och att farhågorna varit befogade.
Oredliga och inkompetenta personer uppträder alltför ofta som
mäklare med allvarliga konsekvenser för de köpare och säljare som förlitar
sig på dessa personers påstådda kompetens. Den nuvarande auktorisationen
löser icke dessa allvarliga problem. Förbundet vill kraftigt underst)
yka, att avsikten från dess sida ingalunda är att bereda ett strängt begränsat
antal personer en monopolställning. Meningen är i stället, att alla
de, som uppfyller fastställda krav, skall erhålla vederbörligt tillstånd utan
någon behovsprövning i fråga om antalet fastighetsmäklare inom de respektive
orterna. Konkurrensen mellan olika kompetenta mäklare bör vara fri,
men in allmänhetens och rättssäkerhetens synpunkt måste inkompetenta
och oredliga personer förhindras att uppträda såsom behöriga yrkesmän.
Sveriges fastighetsägareförbund förklarar, att ehuru bestämmelserna om
auktorisation varit tillämpliga under väl kort tid för att tillräcklig erfarenhet
av deras verkan skulle ha vunnits, förbundet dock anser sig böra tillstyrka
framställningen om en förnyad utredning.
Sveriges lantbruksförbund ställer sig i pxäncip avvisande till att möjligheten
att utöva ett visst yrke göres beroende av tillstånd, men finner dock
rådande förhållanden tala för en sådan utredning som föreslås i motionerna
och tillstyrker motionärernas hemställan härom.
Kommerskollegium anför, att det föreslagna systemet måste anses innebära
ett betydelsefullt ingrepp i näringsfriheten och att endast mycket starka
skäl kan utgöra tillräckliga motiv för en sådan anordning.
Vidare framhåller kommerskollegium bl. a.:
Andra lagutskottets utlåtande nr 38.
7
Genom att vända sig till auktoriserade mäklare torde allmänheten ha
samma säkerhet som kan uppnås genom systemet med tillståndsgivning.
Icke minst är den ekonomiska garanti, som de auktoriserade mäklarna
ålägges ställa vid auktorisationen, av stor betydelse härvidlag. Om allmänheten
icke alltid i eget intresse vänder sig till auktoriserade mäklare'' synes
detta — som motionärerna framhållit — bero på bristande kunskap om
auktorisationsbestämmelserna. För att råda hot härpå måste den närmast
liggande åtgärden anses vara ökad upplysning i denna fråga. Även om
vissa åtgärder redan vidtagits i detta syfte, torde dock möjligheterna härvidlag
vara långt ifrån uttömda, önskvärt vore att mäklarnas organisationer
i större utsträckning än hittills sökte sprida kännedom om auktorisationen.
Kommerskollegium anför vidare, att anledning knappast finnes att antaga,
att genom en förnyad utredning skulle framkomma sådana hittills
obeaktade synpunker som kunde motivera, att den nuvarande auktorisationslagstiftningen
redan efter jämförelsevis kort tids giltighet bleve föremål
för revision. Med hänsyn till det anförda anser sig kommerskollegium
för sin del icke kunna tillstyrka motionärernas hemställan om utredning
samt framläggande av förslag till lagstiftning beträffande tillstånd för utövande
av fastighetsmäklaryrket.
De hörda handelskamrarna avstyrker motionärernas yrkanden.
Handelskammaren i Göteborg uttalar, att allvarliga missförhållanden
otvivelaktigt förekommer inom fastighetsmäklarverksamheten, men förklarar
sig icke dela motionärernas uppfattning, att den lämpliga utvägen
alt komma till rätta med missförhållandena är att införa tillståndsgivning
för rätten att utöva mäklaryrket. Handelskammaren anför vidare:
Införandet av yrkesmonopol på delta område som på andra skulle enligt
handelskammarens mening innebära en tillbakagång och ter sig, särskilt
under nuvarande förhållanden då statsmakterna själva i andra sammanhang
starkt betonar nödvändigheten av konkurrens inom näringslivet, såsom
otidsenligt. Systemet skulle också, enligt kammarens bedömande, på lång
sikt medföra byråkratisering och taxeväsende. Myndigheternas prövning
av ansökningar om tillstånd måste också bliva eu utomordentligt vansklig
uppgift, då del är mycket svårt att fastställa fixa normer för de sökandes
teoretiska och praktiska kompetens. De allmänna rekvisil som angivits i
motionerna såsom förutsättningar för meddelande av tillstånd ger i varje
fall eu mycket vag ledning för prövningen av tillståndsfrågan.
Handelskammaren förklarar, att den i motsats till motionärerna hyser
den bestämda uppfattningen, att det nuvarande auktorisationsförfarandel
ännu icke tillämpats under så lång tid, att en rättvis bedömning av dess
verkningar kan göras. Eu sanering av fastighetsmäklarbransclien av det
slag som åsyftades med 1947 års förordning måste bli eu fråga på ganska
* lång sikt. Beträffande den fortsatta verksamheten för att förbättra förhållandena
på området anföres i yttrandet:
8
Andra lagutskottets utlåtande nr 38.
Handelskamrarna har i sin auktorisationsverksamhet god kontakt med
fastighetsmäklarnas egna organisationer, och detta samarbete, som bl. a.
har till syfte att förbättra den teoretiska utbildningen inom kåren, bör så
småningom kunna leda till en allmän höjning av mäklarnas pålitlighet och
kunnighet. Det torde också kunna förutsättas, att kännedomen bland allmänheten
om mäklarauktorisationen och dess innebörd med tiden blir mera
spridd. Inom handelskammarens distrikt är det sedan länge vanligt, att de
auktoriserade mäklarna vid sin annonsering i dagspressen anger, att de är
av handelskammare auktoriserade. Detta förfarande liksom det förhållandet
att de auktoriserade mäklarna i telefonkatalogens yrkesregister är upptagna
under särskild rubrik måste, enligt handelskammarens mening, medföra
att allmänhetens uppmärksamhet mer och mer kommer att inriktas på de
auktoriserade mäklarna.
Även Skånes handelskammare finner förhållandena inom fastighetsmäklaryrket
otilltredsställande. Allmänheten torde dock ha förhållandevis goda
möjligheter att erhålla kännedom om de auktoriserade fastighetsmäklarna.
Därest allmänheten vid köp eller försäljning av fastigheter lede ekonomisk
skada genom att anlita icke kompetenta mäklare, kunde därför detta förhållande
enligt handelskammarens mening knappast bero på bristande
kännedom om de auktoriserade fastighetsmäklarnas existens. Ur principiella
synpunkter måste motionärernas förslag väcka betänkligheter, uttalar handelskammaren
och anför bl. a.:
Handelskammaren vill erinra om att statsmakterna genom den nyligen
beslutade lagen om motverkande av vissa konkurrensbegränsningar intagit
en kritisk inställning till förekomsten av monopol inom olika områden av
näringslivet. Det skulle enligt handelskammarens mening därför vara föga
konsekvent att införa ett statskontrollerat monopol beträffande ett visst
yrke. Det torde vidare finnas andra yrkesgrupper än fastighetsmäklarna,
som utför tjänster åt allmänheten och bland vilka en höjning av standarden
i vissa tall är önskvärd. Därest realiserandet av detta önskemål skulle
genomföras genom tillståndstvång av olika slag, uppstår tendenser till ett
slags skråväsende, som enligt handelskammarens mening är föga tilltalande
och som därjämte skulle utgöra ett icke oväsentligt avsteg från den i vårt
land allmänt omhuldade näringsfrihetsprincipen.
Handelskammaren ställer sig kritisk till den av motionärerna framförda
tanken, att dispens skulle kunna meddelas för »nämndemän och andra personer
särskilt på landsbygden, vilka kunde anses besitta erforderlig kunnighet
och erfarenhet på fastighetsområdet». En sådan ordning skulle innebära
eu betänklig olikhet inför lagen.
Sammanfattningsvis framhåller handelskammaren, att de principiella
betänkligheterna mot motionärernas förslag synes vara så stora, att handelskammaren
för sin del måste avstyrka den framlagda motionen. Handelskammaren
ansåge det lämpligare att genom fortsatt upplysningsverksamhet
— vilken lämpligen borde bedrivas av de auktoriserade fastighetsmäklarna
själva — fästa allmänhetens uppmärksamhet på de av motionärerna på- *
talade missförhållandena. Det borde även beaktas, att den tid om cirka 0
Andra lagutskottets utlåtande nr 38.
9
år, varunder den nuvarande lagstiftningen varit i praktisk tillämpning,
syntes alltför kort för att man skulle kunna draga några bestämda slutsatser
av det nuvarande systemet.
Stockholms handelskammare anför principiella betänkligheter mot den
föreslagna fordran på tillstånd för utövande av fastighetsmäklaryrket och
anser, att i den mån påtalade missförhållanden förekommer, hot därför bör
sökas genom ökad upplysning och propaganda för anlitande av de av handelskamrarna
auktoriserade mäklarna. Enligt handelskammarens mening
vore det önskvärt, om mäklarnas organisationer i större utsträckning än
hittills sökte sprida kännedom om auktorisationen. Vidare anför handelskammaren,
att den från sin verksamhet såsom auktorisationsmyndighet för
fastighetsmäklare har den erfarenheten, att det ofta innebär en utomordentligt
svår uppgift att avgöra, huruvida auktorisation bör meddelas eller icke.
Om uppgiften skulle avse att avgöra, om en person skulle få tillstånd att
utöva fastighetsmäklaryrket eller icke, skulle den naturligtvis bli än mer
vansklig och ömtålig. Avsaknaden av objektivt fastställbara normer för en
tillståndsgivning för utövande av fastighetsmäklaryrket syntes handelskammaren
utgöra ett ytterligare skäl mot införande av sådan tillståndsgivning.
Näringsrättsutredningen erinrar om att andra lagutskottet i sitt utlåtande
nr G år 1950 uttalat, att tiden enligt utskottets mening ännu ej vore mogen
att till omprövning företaga frågan om revision av gällande regler i ämnet.
Detta skäl för ett avslag å motionen föreligger ej för närvarande, anför utredningen.
Den tid som gått sedan 1947 års fakultativa auktorisationssystem
infördes vore numera så betydande, att ett omdöme borde kunna fällas
i frågan, huruvida detta system lett till den sanering av fastighetsmäklaryrket
som avsågs. Om sålunda skäl kan finnas för en närmare undersökning
hur härmed förhåller sig, finnes ytterligare ett antal faktorer som
borde utredas, fortsätter utredningen och anför härom:
Så är fallet t. ex. angående den omfattning i vilken polismyndigheterna
efter anmälan haft anledning att ingripa mot fastighetsmäklare för svikligt
förfarande e. d. I 1946 års utredning har visserligen en begränsad
genomgång skett av material, som Stockholmspolisen ställt till förfogande,
men någon hela riket omfattande statistisk inventering av fallen i fråga
har hittills icke ägt rum. En sådan undersökning — utsträckt bakåt över
ett lämpligt antal år — kan också ge belägg för huruvida förhållandena förbättrats
efter det 1947 års kungörelse den 1 oktober samma år trätt i kraft.
Ett annat spörsmål, som vore av värde alt få närmare belyst, är det
nuvarande fastighetsmäklarklientelets utbildning och kompetensnivå, särskilt
ur synpunkten av hur lång tid vederbörande arbetat i yrket, innan
han etablerat sig som självständig företagare.
Onekligen finns, såsom av det anförda framgår, anför utredningen vidare,
oklara punkter, som för eu allsidig belysning av frågan om behovet av den
ifrågasatta lagstiftningen borde göras till föremål för undersökning. En
sådan undersökning skulle också ge hela diskussionen i ämnet, som hittills
1 alltför hög grad rört sig med allmänna talesätt och omdömen grundade
2 005 54 Bihang till riksdagens protokoll 1954. 9 samt. 2 avd. Nr 38.
10
Andra lagutskottets utlåtande nr 38.
på enstaka förekommande fält, ett fastare, verklighetsbetonat underlag.
Näringsrättsutredningen delar visserligen uppfattningen, att det krävs synnerligen
starka skäl för att företaga en inskränkning i förevarande hänseende
i rådande näringsfrihet. Emellertid gällde just frågan, huruvida icke
genom den av motionärerna påyrkade utredningen sådana förhållanden
kunde komma i dagen och bli vederbörligen styrkta, som kunde utgöra skäl
för ett ingripande på detta område.
Under åberopande av det sålunda anförda tillstyrker näringsrättsutredningen,
att en förutsättningslös utredning kommer till stånd, såvitt avser
nu rådande förhållanden i avseende på fastighetsmäklaryrket och bedömandet
av frågan, huruvida en mera ingripande lagstiftning på området är
påkallad.
Utskottet.
Utskottet har vid föregående års riksdag i sitt ovan återgivna utlåtande,
nr 6, avstyrkt motioner med begäran om utredning och lagstiftning beträffande
tillstånd för utövande av fastighetsmäklaryrket. Riksdagen har med
godkännande av utlåtandet avslagit dessa motioner.
Den förnyade prövning, som utskottet efter inhämtande av remissyttranden
underkastat frågan i anledning av de nu förevarande motionerna —
vilka i allt väsentligt bär samma innehåll som de förra året i ämnet
väckta motionerna — har icke givit utskottet anledning att föreslå riksdagen
att frångå sitt föregående år gjorda ställningstagande. Utskottet får
därför med hänvisning till vad utskottet yttrat i sitt nämnda utlåtande
hemställa,
att förevarande motioner, 1: 236 och II: 299, icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 11 maj 1954.
På andra lagutskottets vägnar:
EDVIN JACOBSSON.
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herrar Sten, Nils Elowsson*, fru Svenson*,
herrar Axel E. Svensson, Lundgren, Anders E. Johansson*, fru Carlqvist*
och herr Kronstrand;
från andra kammaren: herr Jacobsson i Igelsbo, fru Johansson i Norrköping*,
herrar Nilsson i Göteborg, Andersson i Alf redshem*, fröken Höjer,
herrar Fredriksson, Cassel* och Larsson i Hedenäset.
*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservation
av herr Larsson i Hedenäset.
Stblm 1954. K. L. Beckmans Boktr.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.