Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om lagstiftning beträffande tillstånd för utövande av fastighetsmäklaryrket. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 236 i första kammaren av herrar Carlsson, Georg, och Persson, Johan, samt nr 299 i andra kammaren av herr Vigelsbo m. fl.

1954-05-11 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1954:38, Utlåtande i anledning av väckta motioner om lagstiftning beträffande tillstånd för utövande av fastighetsmäklaryrket. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 236 i första kammaren av herrar Carlsson, Georg, och Persson, Johan, samt nr 299 i andra kammaren av herr Vigelsbo m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 38.

1

Nr 38.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om lagstiftning

beträffande tillstånd för utövande av fastighetsmäklaryrket.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,

till lagutskott hänvisade motioner, nr 236 i första kammaren av herrar

Carlsson, Georg, och Persson, Johan, samt nr 299 i andra kammaren av herr

Vigelsbo m. fl.

I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, »att riksdagen måtte

hos Kungl. Maj:t begära skyndsam utredning i nu förevarande avseenden

samt framläggandet för riksdagen av förslag till lagstiftning beträffande

tillstånd för utövande av fastighetsmäklaryrket i huvudsaklig anslutning

till de av oss framförda synpunkterna».

Beträffande innehållet i en sådan lagstiftning har motionärerna anföll

följande.

Stadgandena om särskilt tillstånd för att få bedriva mäklarverksamhet

synes oss böra innehålla, att den person, som utan att därtill hava erhållit

tillstånd förmedlar ett fastighetsköp, icke härför må uppbära provision och

att, därest sådan provision det oaktat erhålles eller betingas, vederbörande

blir hemfallen till straff för obehörigt utövande av mäklaryrket, varjämte

uppburen provision bör förklaras förverkad. Det torde emellertid vara rimligt

och riktigt, att jämväl advokat må utan särskilt tillstånd uppträda såsom

mäklare, och från de formella kompetenskrav, vilka måste uppställas, torde

dispens böra kunna meddelas i fråga om exempelvis nämndemän och andra

personer särskilt på landsbygden, vilka kan anses besitta erforderlig

kunnighet och erfarenhet på fastighetsområdet.

Huruvida tillståndsbeviset bör utfärdas av länsstyrelse, kungl. kommerskollegium

eller annan statlig myndighet bör närmare utredas, men ett

sådant tillstånd torde lämpligen böra grundas på ett av handelskammare

utfärdat kompetensbevis.

För att eliminera den nu ofta förekommande osunda företeelsen, att eu

fastighetsmäklare på annan ort än den, där han själv bedriver sin rörelse,

upprättar ett avdelningskontor och såsom föreståndare anställer en person,

vilken är förpliktad att till mäklaren erlägga ersättning för rätten att bliva

antagen till föreståndare, bör i lagen stadgas, att anställning hos fastighetsmäklare

icke må ske under dylika förutsättningar.

1 detta sammanhang vill vi även framhålla angelägenheten därav, att i

den blivande lagstiftningen om laga köpevittnen införes sådan bestämmelse,

alt såsom dylikt vittne må anlitas jämväl den, vilken enligt det föregående

erhållit tillstånd att utöva verksamhet såsom fastighetsmäklare.

1—665 54 Bihang till riksdagens protokoll 1064. .9 samt. 2 avd. Nr 38.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 38.

Beträffande de ytterligare skäl, som anförts till stöd för ovannämnda

hemställan, får utskottet hänvisa till motionerna.

över motionerna har utskottet i den ordning 46 § riksdagsordningen

föreskriver inhämtat yttrande från kommerskollegium och näringsrättsutredningen,

varjämte på utskottets begäran yttranden avgivits av handelskammaren

i Göteborg, Skånes handelskammare och Stockholms handelskammare.

Gällande bestämmelser om auktorisation m. in.

Fastighetsmäklarnas näringsrättsliga ställning är främst reglerad enligt

kungörelsen den 30 juni 19A7 (nr 336) om auktorisation av fastighetsmäklare,

vilken trädde i tillämpning den 1 oktober samma år.

Auktorisation av fastighetsmäklare, som gäller för en tid av fem år, meddelas

av handelskammare (1 och 6 §§). I 2 § uppställs vissa personliga

kvalifikationer för den som önskar erhålla auktorisation. Envar som

yrkesmässigt utövar fastighetsmäklarverksamhet kan få auktorisation, om

han 1) fyllt 25 år, 2) under minst två år varit verksam som fastighetsmäklare

samt vunnit för yrket nödig erfarenhet och skicklighet, ävensom 3)

gjort sig känd för redbarhet och även i övrigt befinnes lämplig. Den som

är omyndig eller i konkurstillstånd må ej auktoriseras. Såsom ytterligare

villkor för auktorisation må handelskammare enligt 3 § föreskriva, att fastighetsmäklare

skall ställa säkerhet till ett belopp av högst 15 000 kronor

för ersättningsskyldighet, som mäklaren kan komma att ådraga sig i sin

yrkesutövning. I 5 § stadgas, att innan ansökan om auktorisation slutligen

prövas, handelskammaren hör inhämta upplysningar om sökanden från

myndigheter, organisationer eller enskilda.

Handelskammaren åligger, enligt 7 §, att tillse att auktoriserad fastighetsmäklare

redbart och nitiskt utför honom anförtrodda uppdrag och i

allt iakttager god affärssed. För utövande av tillsynen må handelskammaren

föreskriva, att mäklare skall minst vartannat år förete av auktoriserad

revisor eller godkänd granskningsman utfärdat intyg över verkställd

granskning av mäklarens rörelse. Mäklaren är i övrigt skyldig att lämna

handelskammaren de uppgifter som eljest erfordras för tillsynen, att föra

de böcker över mottagna uppdrag som handelskammaren finner anledning

bestämma, ävensom att för granskare som utsetts av handelskammaren

hålla tillgängliga handelsböcker, korrespondens och övriga affärshandlingar.

För olämplig mäklare kan handelskammaren, enligt stadgande i 8 §, återkalla

auktorisationen. Vid fall av mindre försumlighet kan varning tilldelas

den försumlige av handelskammaren. Enligt 13 § straffas den, som obehörigen

utgiver sig att vara auktoriserad fastighetsmäklare, med dagsböter.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra lagutskottets utlåtande nr 38.

I likhet med flertalet övriga rörelseidkare är den som yrkesmässigt driver

fastighetsmäklarrörelse, jämlikt 1 § bokföringslagen den 31 maj 1929,

skyldig att föra böcker. Denna skyldighet innebär, att fastighetsmäklaren

skall över rörelsens gång föra dagbok och de övriga handelsböcker, vilka

med hänsyn till rörelsens omfattning och beskaffenhet erfordras i den löpande

bokföringen. Han skall vidare i bokföringen redovisa för sin ekonomiska

ställning vid utgången av varje räkenskapsår genom upprättande av

bl. a. balansräkning. I följd av bokföringslagens bestämmelser åligger det

därjämte mäklare att taga kopior av handlingar, som avsändes i rörelsen,

ävensom att i ordnat skick förvara sådana kopior liksom ankommande brev,

räkningar och övriga handlingar, som har betydelse för rörelsen.

Fastighetsmäklare, som ämnar driva personlig mäklarrörelse, är jämlikt

reglerna i lagen angående handelsregister, firma och prokura skyldig att

till införande i det stadsvis och länsvis förda handelsregistret anmäla sin

firma, d. v. s. det namn, varunder rörelsen skall drivas. Om, såsom otta

sker, mäklarrörelsen drives i aktiebolagsform, blir rörelsen i enlighet med

aktiebolagslagens regler registrerad i det för hela riket gemensamma aktiebolagsregistret.

Frågans tidigare behandling.

Frågan om reglering av den yrkesmässiga fastighetsmäklarverksamheten

behandlades av en år 1945 tillkallad offentlig enmansutredning.

I direktiven för utredningen uttalades bl. a., att en monopolställning

inom yrket för vissa auktoriserade mäklare icke borde eftersträvas, särskilt

med hänsyn till förhållandena på landsbygden. Däremot kunde någon form

av auktorisation utan sammanhang med ensamrätt att utöva yrket vara förtjänt

att övervägas.

Utredningsmannen överlämnade den 30 november 1946 en promemoria

(stencilerad) om reglerande föreskrifter beträffande fastighetsmäklaryrket

jämte förslag till kungörelse om auktorisation av fastighetsmäklare. Ifrågavarande

förslag ledde sedermera till den särskilda lagstiftning rörande

fastighetsmäklare, för vilken ovan redogjorts.

Vad beträffar utformningen av den tilltänkta lagstiftningen anförde utredningsmannen

i promemorian bland annat följande:

I och för sig torde vissa fördelar kunna uppnås om i vårt land utövandet

av fastighetsmäklaryrket gjordes beroende av myndighets tillstånd. Olägenheterna

med ett sådant system skulle emellertid säkerligen överväga. Stora

svårigheter skulle möta att på detta område skapa klara och objektiva grunder

för tillståndsgivningen. Ett införande av mäklarmonopol skulle vidare

medföra svårigheter för allmänheten på avsides belägna orter och särskilt

på landsbygden. Det skulle ingalunda vara säkert, att där anlitade nämndemän

och andra skulle anses fylla de måhända ganska formella kompelenskrav,

som måste uppställas för beviljandet av tillstånd. Det må i detta

sammanhang också erinras om att advokatyrket, som ställer fordringar av

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 38.

helt andra mätt på sina utövare i fråga om utbildning och kunskaper än

tastighetsmäklaryrket, icke monopoliserats i vårt land.

Utredningsmannen anförde vidare, att vissa fördelar skulle vinnas genom

införande av någon form av auktorisation utan sammanhang med ensamrätt

att utöva yrket, och framhöll hl. a. följande.

Sett på längre sikt kan auktorisationsförfarandet i avsevärd mån bidraga

till alt från mäklarkåren rensa ut olämpliga element. Under förutsättning

att de auktoriserade fastighetsmäklarnas yrkesstandard hålles vid hög nivå

äi det att förmoda, att köpare och säljare av fastigheter och andra kunder i

branschen i allt större utsträckning skall lära sig att anlita dessa mäklare.

Häiigenom kommer utrymmet för de okunniga och eljest olämpliga yrkesutövarnas

verksamhet att minskas och en hel del av dessa kommer måhända

så småningom att finna marknaden mindre lönande och lämna densamma.

Ett allmänt förtroende för de auktoriserade mäklarna torde därjämte

komma att medföra att många av de icke auktoriserade mäklarna

och flertalet av nytillträdande yrkesutövare allvarligt vinnlägger sig om att

bedriva sin verksamhet så att de skall lyckas erhålla auktorisation.

Övei promemorian avgav ett ilertal myndigheter och organisationer i/ttrande.

I allmänhet delade remissinstanserna utredningsmannens åsikt, att

saneringsåtgärder inom förevarande bransch borde företagas, varvid de även

höll före, att ett auktorisationssystem, upplagt efter de av utredningsmannen

uppdragna riktlinjerna, kunde vara ägnat att höja standarden

bland yrkesutövarna i branschen.

Samma yrkande om utredning och förslag till lagstiftning angående tillstånd

att utöva tastighetsmäklaryrket som i de nu till behandling föreliggande

motionerna framställdes vid 1950 års riksdag i två likalydande motioner,

I: 174 och II: 208, samt vid 1953 års riksdag i två likalydande motioner,

I: 310 av herrar Hermansson, Herbert, och Franzén samt II: 384 av herr

Vigelsbo in. fl.

Motionerna vid 1950 års riksdag behandlades av andra lagutskottet i

dess av riksdagen godkända utlåtande nr 6. Utskottet avstyrkte motionerna

och anförde bl. a.:

1947 års kungörelse om auktorisation av fastighetsmäklare trädde i kraft

den 1 oktober samma är och har således varit i tillämpning i allenast två

och ett halvt år. Vid dess tillkomst räknades med att verkningarna av densamma

finge ses på längre sikt. Några av remissinstanserna förutsåg också,

att några omedelbara verkningar av lagstiftningen icke kunde förväntas.

Utskottet anser därför — bortsett från de principiella betänkligheter, som

utskottet hyser mot att inom förevarande bransch tillskapa ett monopol, låt

vara i modifierad form — att tiden ännu ej är mogen att till omprövning

företaga frågan om revision av gällande regler i ämnet.

Jämväl motionerna vid 1953 års riksdag avstyrktes av andra lagutskottet

och lämnades av riksdagen utan åtgärd. Utskottet anförde i sitt av riksdagen

godkända utlåtande, nr 6, följande.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 38.

5

»Bestämmelser om auktorisation av fastighetsmäklare finnas nu i en

kungörelse av den JO juni 1947. Enligt dessa bestämmelser kan den, som

uppfyller vissa i kungörelsen angivna kompetenskrav, av handelskammare

erhålla auktorisation som mäklare. Auktoriserad mäklare står under tillsyn

av handelskammare. Den som obehörigen utgiver sig för auktoriserad

fastighetsmäklare straffas med dagsböter.

Motionärerna anföra, att bestämmelserna om auktorisation icke förmått

skapa tillfredsställande förhållanden inom fastighetsmäklarbranschen; fortfarande

uppträda i stor utsträckning odugliga och ohederliga personer

såsom mäklare och skada därigenom såväl yrket som allmänheten. För att

komma tillrätta med dessa missförhållanden är, enligt motionärernas

mening, en sådan lagstiftning nödvändig, alt endast den, vilken ådagalagt

sin kompetens och gjort sig känd för redbarhet samt i övrigt finnes lämplig,

må utöva verksamhet som fastighetsmäklare.

Även om, såsom motionärerna framhålla, missförhållanden förekomma

inom fastighetsmäklarbranschen, bör dock icke bortses från de åtgärder

till åstadkommande av bättre förhållanden, som vidtagits och vidtagas. Av

fastighetsmäklarnas organisationer bedrives en tämligen omfattande undervisningsverksamhet.

En kår av dugliga och yrkesmedvetna fastighetsmäklare,

om vilken man genom annonsering och upplysning söker sprida kännedom,

har skapats. Jordbrukarnas organisationer ha på sina håll öppnat

verksamhet för förmedling av fastigheter och sprida bland sina medlemmar

upplysning härom. Genom den statliga auktorisationen gives en offentlig

anvisning på kompetenta yrkesutövare. Visst är, att kunskapen härom

bland allmänheten är otillräckligt spridd, och att olämpliga mäklare i icke

ringa utsträckning anlitas. Verkningarna av de företagna åtgärderna kunna

emellertid, såsom framhölls i såväl betänkandet rörande införande av

auktorisationsbestämmelser som i en del däröver avgivna yttranden, väntas

framträda först på längre sikt.

Härtill kommer, att en lagstiftning, varigenom utövningen av fastighetsmäkl

aryrke t göres beroende av myndighets tillstånd, ter sig mindre lämplig.

Betänkligheter mot en dylik lagstiftning ha framhållits i det ovan

återgivna uttalandet från det till grund för auktorisationskungörelsen liggande

betänkandet. Utskottet kan i stort sett ansluta sig till detta uttalande.

I detta sammanhang må framhållas, att i de av motionärerna åberopade

fall, där tillstånd fordras för rätten att utöva visst yrke — skrothandel,

pantlånerörelse samt fondkommissionsrörelse och fondbörsverksamhet —

förhållandena ligga väsentligt annorlunda till än beträffande fastighetsmäklaryrket.

Den reglering och kontroll av skrothandel och pantlånerörelse,

som skett i lag, avser sålunda bland annat alt försvåra avsättningen

av tjuvgods, och i fråga om fondbörsverksamhet föreligga så speciella

problem, att den reglering, som skett på detta område, svårligen kan ge

stöd för slutsatser rörande reglering av andra områden.»

Yttranden.

Den utredning och lagstiftning, som föreslås i motionerna, avstyrkes

av kommerskollegium och de hörda handelskamrarna. Näringsrättsutredningen

anser däremot, att en utredning är påkallad.

Kommerskollegium har före avgivandet av sill remissvar inhämtat ytt
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 38.

randen från Hyresgästernas sparkasse- och byggnadsföreningars riksförbund

u. p. a. (HSB), Sveriges fastighetsmäklares riksförbund, Sveriges

fastighetsägareförbund och Sveriges lantbruksförbund. I dessa yttranden är

meningarna delade.

HSR framhåller i sitt yttrande till kommerskollegium, att många fastighetsmäklare

saknar erforderlig kompetens. Lagstiftning av föreslagen art

innebure emellertid ett ingrepp i näringsfriheten och framstode som olämplig.

Konsekvenserna av dylika åtgärder skulle lätt bli orimliga, eftersom

liknande förhållanden kunde åberopas av flera andra yrkesgrupper som

skäl för att utestänga icke önskvärda personer från yrket. HSB kan därför,

anföres vidare i yttrandet, icke tillstyrka motionens krav på lagstiftning av

angiven art utan anser, att nuvarande situation måste förbättras genom att

allmänheten bibringas ökad upplysning.

Sveriges fastighetsmäklares riksförbund instämmer i motionärernas hemställan.

Förbundet erinrar om att Sveriges fastighetsmäklares riksförening

u. p a., som numera uppgått i förbundet, i remissyttrande över det förslag

som låg till grund för gällande bestämmelser om auktorisation anfört, att

det för eu sanering inom fastighetsmäklaryrket vore nödvändigt, att endast

de, som vid en prövning befunnits kompetenta och lämpliga, skulle äga rätt

att utöva yrket. Förbundet anför vidare:

Utvecklingen inom fastighetshandelns område har visat, att den av riksföreningen

uttalade uppfattningen varit riktig och att farhågorna varit befogade.

Oredliga och inkompetenta personer uppträder alltför ofta som

mäklare med allvarliga konsekvenser för de köpare och säljare som förlitar

sig på dessa personers påstådda kompetens. Den nuvarande auktorisationen

löser icke dessa allvarliga problem. Förbundet vill kraftigt underst)

yka, att avsikten från dess sida ingalunda är att bereda ett strängt begränsat

antal personer en monopolställning. Meningen är i stället, att alla

de, som uppfyller fastställda krav, skall erhålla vederbörligt tillstånd utan

någon behovsprövning i fråga om antalet fastighetsmäklare inom de respektive

orterna. Konkurrensen mellan olika kompetenta mäklare bör vara fri,

men in allmänhetens och rättssäkerhetens synpunkt måste inkompetenta

och oredliga personer förhindras att uppträda såsom behöriga yrkesmän.

Sveriges fastighetsägareförbund förklarar, att ehuru bestämmelserna om

auktorisation varit tillämpliga under väl kort tid för att tillräcklig erfarenhet

av deras verkan skulle ha vunnits, förbundet dock anser sig böra tillstyrka

framställningen om en förnyad utredning.

Sveriges lantbruksförbund ställer sig i pxäncip avvisande till att möjligheten

att utöva ett visst yrke göres beroende av tillstånd, men finner dock

rådande förhållanden tala för en sådan utredning som föreslås i motionerna

och tillstyrker motionärernas hemställan härom.

Kommerskollegium anför, att det föreslagna systemet måste anses innebära

ett betydelsefullt ingrepp i näringsfriheten och att endast mycket starka

skäl kan utgöra tillräckliga motiv för en sådan anordning.

Vidare framhåller kommerskollegium bl. a.:

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 38.

7

Genom att vända sig till auktoriserade mäklare torde allmänheten ha

samma säkerhet som kan uppnås genom systemet med tillståndsgivning.

Icke minst är den ekonomiska garanti, som de auktoriserade mäklarna

ålägges ställa vid auktorisationen, av stor betydelse härvidlag. Om allmänheten

icke alltid i eget intresse vänder sig till auktoriserade mäklare'' synes

detta — som motionärerna framhållit — bero på bristande kunskap om

auktorisationsbestämmelserna. För att råda hot härpå måste den närmast

liggande åtgärden anses vara ökad upplysning i denna fråga. Även om

vissa åtgärder redan vidtagits i detta syfte, torde dock möjligheterna härvidlag

vara långt ifrån uttömda, önskvärt vore att mäklarnas organisationer

i större utsträckning än hittills sökte sprida kännedom om auktorisationen.

Kommerskollegium anför vidare, att anledning knappast finnes att antaga,

att genom en förnyad utredning skulle framkomma sådana hittills

obeaktade synpunker som kunde motivera, att den nuvarande auktorisationslagstiftningen

redan efter jämförelsevis kort tids giltighet bleve föremål

för revision. Med hänsyn till det anförda anser sig kommerskollegium

för sin del icke kunna tillstyrka motionärernas hemställan om utredning

samt framläggande av förslag till lagstiftning beträffande tillstånd för utövande

av fastighetsmäklaryrket.

De hörda handelskamrarna avstyrker motionärernas yrkanden.

Handelskammaren i Göteborg uttalar, att allvarliga missförhållanden

otvivelaktigt förekommer inom fastighetsmäklarverksamheten, men förklarar

sig icke dela motionärernas uppfattning, att den lämpliga utvägen

alt komma till rätta med missförhållandena är att införa tillståndsgivning

för rätten att utöva mäklaryrket. Handelskammaren anför vidare:

Införandet av yrkesmonopol på delta område som på andra skulle enligt

handelskammarens mening innebära en tillbakagång och ter sig, särskilt

under nuvarande förhållanden då statsmakterna själva i andra sammanhang

starkt betonar nödvändigheten av konkurrens inom näringslivet, såsom

otidsenligt. Systemet skulle också, enligt kammarens bedömande, på lång

sikt medföra byråkratisering och taxeväsende. Myndigheternas prövning

av ansökningar om tillstånd måste också bliva eu utomordentligt vansklig

uppgift, då del är mycket svårt att fastställa fixa normer för de sökandes

teoretiska och praktiska kompetens. De allmänna rekvisil som angivits i

motionerna såsom förutsättningar för meddelande av tillstånd ger i varje

fall eu mycket vag ledning för prövningen av tillståndsfrågan.

Handelskammaren förklarar, att den i motsats till motionärerna hyser

den bestämda uppfattningen, att det nuvarande auktorisationsförfarandel

ännu icke tillämpats under så lång tid, att en rättvis bedömning av dess

verkningar kan göras. Eu sanering av fastighetsmäklarbransclien av det

slag som åsyftades med 1947 års förordning måste bli eu fråga på ganska

* lång sikt. Beträffande den fortsatta verksamheten för att förbättra förhållandena

på området anföres i yttrandet:

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 38.

Handelskamrarna har i sin auktorisationsverksamhet god kontakt med

fastighetsmäklarnas egna organisationer, och detta samarbete, som bl. a.

har till syfte att förbättra den teoretiska utbildningen inom kåren, bör så

småningom kunna leda till en allmän höjning av mäklarnas pålitlighet och

kunnighet. Det torde också kunna förutsättas, att kännedomen bland allmänheten

om mäklarauktorisationen och dess innebörd med tiden blir mera

spridd. Inom handelskammarens distrikt är det sedan länge vanligt, att de

auktoriserade mäklarna vid sin annonsering i dagspressen anger, att de är

av handelskammare auktoriserade. Detta förfarande liksom det förhållandet

att de auktoriserade mäklarna i telefonkatalogens yrkesregister är upptagna

under särskild rubrik måste, enligt handelskammarens mening, medföra

att allmänhetens uppmärksamhet mer och mer kommer att inriktas på de

auktoriserade mäklarna.

Även Skånes handelskammare finner förhållandena inom fastighetsmäklaryrket

otilltredsställande. Allmänheten torde dock ha förhållandevis goda

möjligheter att erhålla kännedom om de auktoriserade fastighetsmäklarna.

Därest allmänheten vid köp eller försäljning av fastigheter lede ekonomisk

skada genom att anlita icke kompetenta mäklare, kunde därför detta förhållande

enligt handelskammarens mening knappast bero på bristande

kännedom om de auktoriserade fastighetsmäklarnas existens. Ur principiella

synpunkter måste motionärernas förslag väcka betänkligheter, uttalar handelskammaren

och anför bl. a.:

Handelskammaren vill erinra om att statsmakterna genom den nyligen

beslutade lagen om motverkande av vissa konkurrensbegränsningar intagit

en kritisk inställning till förekomsten av monopol inom olika områden av

näringslivet. Det skulle enligt handelskammarens mening därför vara föga

konsekvent att införa ett statskontrollerat monopol beträffande ett visst

yrke. Det torde vidare finnas andra yrkesgrupper än fastighetsmäklarna,

som utför tjänster åt allmänheten och bland vilka en höjning av standarden

i vissa tall är önskvärd. Därest realiserandet av detta önskemål skulle

genomföras genom tillståndstvång av olika slag, uppstår tendenser till ett

slags skråväsende, som enligt handelskammarens mening är föga tilltalande

och som därjämte skulle utgöra ett icke oväsentligt avsteg från den i vårt

land allmänt omhuldade näringsfrihetsprincipen.

Handelskammaren ställer sig kritisk till den av motionärerna framförda

tanken, att dispens skulle kunna meddelas för »nämndemän och andra personer

särskilt på landsbygden, vilka kunde anses besitta erforderlig kunnighet

och erfarenhet på fastighetsområdet». En sådan ordning skulle innebära

eu betänklig olikhet inför lagen.

Sammanfattningsvis framhåller handelskammaren, att de principiella

betänkligheterna mot motionärernas förslag synes vara så stora, att handelskammaren

för sin del måste avstyrka den framlagda motionen. Handelskammaren

ansåge det lämpligare att genom fortsatt upplysningsverksamhet

— vilken lämpligen borde bedrivas av de auktoriserade fastighetsmäklarna

själva — fästa allmänhetens uppmärksamhet på de av motionärerna på- *

talade missförhållandena. Det borde även beaktas, att den tid om cirka 0

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 38.

9

år, varunder den nuvarande lagstiftningen varit i praktisk tillämpning,

syntes alltför kort för att man skulle kunna draga några bestämda slutsatser

av det nuvarande systemet.

Stockholms handelskammare anför principiella betänkligheter mot den

föreslagna fordran på tillstånd för utövande av fastighetsmäklaryrket och

anser, att i den mån påtalade missförhållanden förekommer, hot därför bör

sökas genom ökad upplysning och propaganda för anlitande av de av handelskamrarna

auktoriserade mäklarna. Enligt handelskammarens mening

vore det önskvärt, om mäklarnas organisationer i större utsträckning än

hittills sökte sprida kännedom om auktorisationen. Vidare anför handelskammaren,

att den från sin verksamhet såsom auktorisationsmyndighet för

fastighetsmäklare har den erfarenheten, att det ofta innebär en utomordentligt

svår uppgift att avgöra, huruvida auktorisation bör meddelas eller icke.

Om uppgiften skulle avse att avgöra, om en person skulle få tillstånd att

utöva fastighetsmäklaryrket eller icke, skulle den naturligtvis bli än mer

vansklig och ömtålig. Avsaknaden av objektivt fastställbara normer för en

tillståndsgivning för utövande av fastighetsmäklaryrket syntes handelskammaren

utgöra ett ytterligare skäl mot införande av sådan tillståndsgivning.

Näringsrättsutredningen erinrar om att andra lagutskottet i sitt utlåtande

nr G år 1950 uttalat, att tiden enligt utskottets mening ännu ej vore mogen

att till omprövning företaga frågan om revision av gällande regler i ämnet.

Detta skäl för ett avslag å motionen föreligger ej för närvarande, anför utredningen.

Den tid som gått sedan 1947 års fakultativa auktorisationssystem

infördes vore numera så betydande, att ett omdöme borde kunna fällas

i frågan, huruvida detta system lett till den sanering av fastighetsmäklaryrket

som avsågs. Om sålunda skäl kan finnas för en närmare undersökning

hur härmed förhåller sig, finnes ytterligare ett antal faktorer som

borde utredas, fortsätter utredningen och anför härom:

Så är fallet t. ex. angående den omfattning i vilken polismyndigheterna

efter anmälan haft anledning att ingripa mot fastighetsmäklare för svikligt

förfarande e. d. I 1946 års utredning har visserligen en begränsad

genomgång skett av material, som Stockholmspolisen ställt till förfogande,

men någon hela riket omfattande statistisk inventering av fallen i fråga

har hittills icke ägt rum. En sådan undersökning — utsträckt bakåt över

ett lämpligt antal år — kan också ge belägg för huruvida förhållandena förbättrats

efter det 1947 års kungörelse den 1 oktober samma år trätt i kraft.

Ett annat spörsmål, som vore av värde alt få närmare belyst, är det

nuvarande fastighetsmäklarklientelets utbildning och kompetensnivå, särskilt

ur synpunkten av hur lång tid vederbörande arbetat i yrket, innan

han etablerat sig som självständig företagare.

Onekligen finns, såsom av det anförda framgår, anför utredningen vidare,

oklara punkter, som för eu allsidig belysning av frågan om behovet av den

ifrågasatta lagstiftningen borde göras till föremål för undersökning. En

sådan undersökning skulle också ge hela diskussionen i ämnet, som hittills

1 alltför hög grad rört sig med allmänna talesätt och omdömen grundade

2 005 54 Bihang till riksdagens protokoll 1954. 9 samt. 2 avd. Nr 38.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 38.

på enstaka förekommande fält, ett fastare, verklighetsbetonat underlag.

Näringsrättsutredningen delar visserligen uppfattningen, att det krävs synnerligen

starka skäl för att företaga en inskränkning i förevarande hänseende

i rådande näringsfrihet. Emellertid gällde just frågan, huruvida icke

genom den av motionärerna påyrkade utredningen sådana förhållanden

kunde komma i dagen och bli vederbörligen styrkta, som kunde utgöra skäl

för ett ingripande på detta område.

Under åberopande av det sålunda anförda tillstyrker näringsrättsutredningen,

att en förutsättningslös utredning kommer till stånd, såvitt avser

nu rådande förhållanden i avseende på fastighetsmäklaryrket och bedömandet

av frågan, huruvida en mera ingripande lagstiftning på området är

påkallad.

Utskottet.

Utskottet har vid föregående års riksdag i sitt ovan återgivna utlåtande,

nr 6, avstyrkt motioner med begäran om utredning och lagstiftning beträffande

tillstånd för utövande av fastighetsmäklaryrket. Riksdagen har med

godkännande av utlåtandet avslagit dessa motioner.

Den förnyade prövning, som utskottet efter inhämtande av remissyttranden

underkastat frågan i anledning av de nu förevarande motionerna —

vilka i allt väsentligt bär samma innehåll som de förra året i ämnet

väckta motionerna — har icke givit utskottet anledning att föreslå riksdagen

att frångå sitt föregående år gjorda ställningstagande. Utskottet får

därför med hänvisning till vad utskottet yttrat i sitt nämnda utlåtande

hemställa,

att förevarande motioner, 1: 236 och II: 299, icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 11 maj 1954.

På andra lagutskottets vägnar:

EDVIN JACOBSSON.

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Sten, Nils Elowsson*, fru Svenson*,

herrar Axel E. Svensson, Lundgren, Anders E. Johansson*, fru Carlqvist*

och herr Kronstrand;

från andra kammaren: herr Jacobsson i Igelsbo, fru Johansson i Norrköping*,

herrar Nilsson i Göteborg, Andersson i Alf redshem*, fröken Höjer,

herrar Fredriksson, Cassel* och Larsson i Hedenäset.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herr Larsson i Hedenäset.

Stblm 1954. K. L. Beckmans Boktr.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.