Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående utredning av frågan om statens skadeståndsansvar vid skador, orsakade av övergång till högertrafik. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 357 i första kammaren av herr Johansson, Theodor, m. fl., samt nr 464 i andra kammaren av herr Andersson i Dunker m. fl.

1954-02-18 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1954:4, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående utredning av frågan om statens skadeståndsansvar vid skador, orsakade av övergång till högertrafik. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 357 i första kammaren av herr Johansson, Theodor, m. fl., samt nr 464 i andra kammaren av herr Andersson i Dunker m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Nr 4—6.

Andra lagutskottets utlåtande nr 4.

1

Nr 4.

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående utredning av

frågan om statens skadeståndsansvar vid skador, orsakade

av övergång till högertrafik.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen

väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 357 i första kammaren av

herr Johansson, Theodor, m. fl., samt nr 464 i andra kammaren av herr

Andersson i Dunker m. fl.

I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, »att riksdagen måtte

besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla att i samband med pågående

utredning om övergång till högertrafik jämväl frågan om statens

skadeståndsansvar vid skador, orsakade av ändrade trafikbestämmelser,

måtte bli föremål för utredning».

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sitt yrkande får

utskottet hänvisa till motionen I: 357.

I skrivelse till Kungl. Maj :t anhöll 1953 års höstriksdag, efter hemställan

av andra lagutskottet i dess utlåtande nr 39, att Kungl. Maj :t ville utreda

förutsättningarna för vårt land att inom den närmaste framtiden genomföra

en övergång till högertrafik samt för riksdagen framlägga de förslag, vartill

utredningen kunde giva anledning. Chefen för kommunikationsdepaitementet,

statsrådet Andersson, tillkallade med stöd av bemyndigande den

8 januari 1954 sakkunniga för att verkställa den av riksdagen begärda

utredningen.

I direktiven för de sakkunniga uttalar departementschefen efter en redogörelse

för frågans tidigare behandling:

»Utredningen bör vara förutsättningslös. Vid densamma torde särskilt

undersökas, huruvida de fördelar på lång sikt, vilka står att vinna genom

en övergång till högertrafik, kan förväntas bli så betydande, att de överväger

den ökade olycksrisken under övergångstiden ävensom kostnaderna för

omläggningen.

Riskökningen under övergångsskedet kommer givetvis alt hl. a. bero på

vilka möjligheter man har att motverka densamma. Åtminstone delvis

synes den kunna begränsas genom att en lämplig tidpunkt väljes för övergången.

Väsentliga resultat i detta hänseende torde även kunna vinnas

genom eu omfattande upplysnings- och propagandaverksamhet i samband

med omläggningen samt genom trafikreglerande åtgärder av olika slag.

1 B i han g till riksdagens protokoll 1951. !) samt. 2 avd. Nr 4—6.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 4.

I fråga om kostnaderna för en övergång till högertrafik bör en om

möjligt fullständig utredning förebringas. Därvid bör särskilt övervägas,

huruvida de eljest betydande kostnaderna för ombyggnad av bussar och

spårvagnar kan minskas genom särskilda övergångsanordningar. Vidare

bör de ekonomiska och arbetsmarknadspolitiska förutsättningarna för

genomförandet av ombyggnadsprogrammet närmare klarläggas. Med hänsyn

till att en omläggning till högertrafik i första hand får anses vara ett

bilismens intresse, utgår jag ifrån att därav föranledda kostnader i varje

fall till huvudsaklig del får täckas av automobilskattemedel. Utredningen

bör framlägga definitiva förslag i denna fråga.

Jämväl i övrigt bör vid utredningen förebringas sådant material, som

medger en allsidig bedömning av det förevarande spörsmålet.

Utredningen bör tidsmässigt och även i övrigt planera sitt arbete med

tanke på att högertrafikfrågan kan befinnas böra underställas en allmän

folkomröstning.»

Utskottet.

I de förevarande motionerna hemställes, att frågan om statens skadeståndsansvar

vid skador, orsakade av ändrade trafikbestämmelser, utredes

i samband med den nu pågående utredningen om övergång till högertrafik.

Motionärerna anför bl. a., att man maste räkna med att en övergång till

högertrafik kommer att medföra betydande skadegörelse på liv och egendom,

att de härav föranledda förlusterna icke alltid täckes av de vanliga

försäkringarna samt att det synes skäligt, att staten under en övergångstid

av ^ 10 år övertager skadeståndsansvaret vid sådana olyckor, som direkt

beror av övergång till högertrafik.

Till en början vill utskottet med anledning av vad motionärerna anfört

om den inverkan en övergång till högertrafik kan väntas få på trafikolycksfallens

omfattning anföra några allmänna synpunkter på denna

fråga.

Det torde vara ofrånkomligt, att en övergång till högertrafik medför

ökade trafikrisker i vissa avseenden under en övergångstid. Det är å andra

sidan ovedersägligt, att en övergång till högertrafik medför, att vissa andra

olycksfall srisker bortfaller, nämligen de som beror på utländska förares

ovana vid vår vänstertrafik och svenskars ovana vid högertrafiken utomlands.

Vidare förhåller det sig så, att de olycksfallsrisker, som följer med

en övergång till högertrafik, är av övergående natur, medan de olycksfallsrisker,

som är förbundna med en bibehållen vänstertrafik, torde bestå

under en överskådlig framtid och öka med ett växande trafikutbyte över

gränserna. Att beräkna förhållandet mellan de fördelar å ena och nackdelar

å andra sidan de båda alternativen medför med hänsyn till trafik
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 4. 3

säkerheten är förenat med betydande svårigheter. Utan att nu ingå på

bedömning av detta spörsmål vill utskottet erinra om följande. En på

uppdrag av 1939 års högertrafikkommitté utförd statistisk beräkning —

vilken f. ö. var grundad på den under särdeles ogynnsamma förhållanden

genomförda högertrafikomläggningen i Österrike — gav till slutsats, att i

händelse högertrafik ej infördes, olyckor som berodde på ovana vid vänstertrafik

måste i det långa loppet medföra skadeverkningar av större omfattning

än de, som kunde förväntas uppkomma av olyckor, som berodde

på ovana vid högertrafik, i händelse sådan infördes. Vid den prövning

av högertrafikfrågan, som andra lagutskottet företog vid fjolårets höstriksdag,

kom utskottet även till den uppfattningen, att på lång sikt fördelarna

för trafiksäkerheten av en övergång till högertrafik väl uppvägde

riskerna under den första tiden efter en omläggning. Dessa frågor torde

komma att ytterligare belysas av den nu pågående högertrafikutredningen.

Vad därefter gäller tanken, att staten bör åtaga sig skadeståndsansvar

vid trafikolyckor, som beror av ändrade trafikföreskrifter, vill utskottet

framhålla följande.

Det är med hänsyn till trafiksäkerheten nödvändigt, att kraven på efterlevnad

av trafikföreskrifter ställes lika högt när det gäller nya eller ändrade

som i fråga om redan invanda föreskrifter. Då nya eller ändrade

föreskrifter sättes i kraft, är det dessutom ofta särskilt viktigt, att trafikanterna

iakttar försiktighet för att förebygga de risker, som kan följa

av ovana vid de nya föreskrifterna. Dessa trafiksäkerhetssynpunktei bör

beaktas även när frågan om statens skadeståndsansvar för trafikolyckor,

som beror av ändrade trafikföreskrifter, bedömes. Om staten åtoge sig

skadeståndsansvar för dylika olyckor, kunde detta komma att motverka

det krav på försiktighet, som särskilt måste framhävas, då trafikföreskrifter

ändras. En sådan ordning vore därför från trafiksäkerhetssynpunkt

ägnad att inge betänkligheter. Härtill kommer, att bestämmelser

härom skulle medföra svårigheter vid tillämpningen. Ett exempel må belysa

detta. F. n. orsakas ett icke ringa antal trafikolyckor av att fordonsförare

icke iakttager de för vår vänstertrafik gällande reglerna om företräde

vid korsande möte med annat fordon och om fordons plats på körbanan

ävensom av att fotgängare går ut på körbanan idan att ge akt på

den bakifrån kommande trafiken. Motsvarande olyckor skulle givetvis

komma att inträffa även efter en övergång till högertrafik. Det synes då

å ena sidan icke skäligen kunna ifrågasättas, att staten skulle ataga sig

skadeståndsansvar för alla dylika olyckor. Att a andra sidan göra skillnad

mellan dessa och avgöra vilka olyckor, som på ett sådant sätt beror pa

ändringen av körregel, att staten borde vara skadcståndsskyldig, skulle

i de flesta fall vara svårt eller omöjligt. Bestämmelser om skadeståndsskyldighet

för staten vid olyckor, som heror på ändrade trafikföreskrifter,

måste därför befaras komma alt medföra stora utredningssvårigheter och

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 4.

giva resultat, som komme att framstå såsom godtyckliga. Utskottet anser

sig därför icke kunna tillstyrka motionärernas yrkande.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motioner, 1:357 och 11:464, icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 18 februari 1954.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Sten, Sunne, Nils Elowsson,

Axel E. Svensson, Lundgren*, Huss* och Nils Theodor Larsson;

från andra kammaren: herrar Jacobsson i Igelsbo, Nilsson i Göteborg,

fru Västberg*, herrar Carlsson i Bakeröd, Andersson i Alfredshem*, fru

Ewerlöf*, herrar Bengtsson i Varberg* och Königson.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.