Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Iiungl. Maj.ts proposition med förslag till debitering och uppbörd av sjukförsäkringsavgifter, m. m., såvitt propositionen hänvisats till lagutskott.

1954-05-18 · 14 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 13 av 14 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1954:40, Utlåtande i anledning av Iiungl. Maj.ts proposition med förslag till debitering och uppbörd av sjukförsäkringsavgifter, m. m., såvitt propositionen hänvisats till lagutskott.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr AO.

1

Nr 40.

Utlåtande i anledning av Iiungl. Maj.ts proposition med förslag

till debitering och uppbörd av sjukförsäkringsavgifter,

m. m., såvitt propositionen hänvisats till lagutskott.

I en den 12 mars 1954 dagtecknad proposition, nr 189, har Kungl. Maj :t,

under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden, föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogade

förslag till

1) förordning om ändring i uppbördsförordningen den 5 juni 1958 (nr

272); samt

2) förordning om uppbörd av vissa försäkringsavgifter enligt lagen om

yrkesskadeförsäkring och av bidrag från arbetsgivare jämlikt lagen om

allmän sjukförsäkring m. m.

Propositionen har såvitt angår det med 2) betecknade förordningsförslaget

hänvisats till lagutskott och tilldelats andra lagutskottet. I övrigt har

propositionen hänvisats till bevillningsutskottet.

Det med 2) betecknade förslaget innebär, att debiteringen och uppbörden

av arbetsgivarnas bidrag och avgifter till de obligatoriska sjuk- och yrkesskadeförsäkringarna

skall ske på i huvudsak samma sätt som för närvarande

gäller beträffande debitering och uppbörd av olycksfallsförsäkringsavgifter.

Förordningsförslaget har följande lydelse.

Förslag

till

förordning om uppbörd av vissa försäkringsavgifter enligt lagen om

yrkesskadeförsäkring och av bidrag från arbetsgivare jämlikt lagen om

allmän sjukförsäkring m. ro.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Angående uppbörd av avgift för obligatorisk försäkring i riksförsäkringsanstalten

enligt lagen om yrkesskadeförsäkring, bäri inbegripen tilläggsavgift

enligt 89 § nämnda lag, samt av bidrag från arbetsgivare jämlikt lagen

om allmän sjukförsäkring och lagen om moderskapshjälp skall gälla vad

nedan stadgas.

Avgift jämte tilläggsavgift för frivillig försäkring i riksförsäkringsanstaltcn

enligt lagen om yrkesskadeförsäkring uppbäres i den ordning anstalten

bestämmer.

Ili han g till riksdagens protokoll 195A. !) samt. 2 avd. Nr AO.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 10.

2 §•

Avgift och bidrag, som avses i 1 § första stycket, från arbetsgivare med

försäkring i riksförsäkringsanstalten uppbäras, med de i 3 § angivna undantag,

i enlighet med vad som stadgas i uppbördsförordningen. I fråga om

uppbörd på sätt nu nämnts skall summan av en arbetsgivares avgift och

bidrag benämnas arbetsgivaravgift.

3 §.

Har arbetsgivare med försäkring i riksförsäkringsanstalten i regel minst

fem arbetstagare i sin tjänst eller finner anstalten eljest omständigheterna

föranleda därtill, skola avgift och bidrag, varom sägs i 1 § första stycket,

påföras arbetsgivaren och uppbäras i den ordning som, med iakttagande av

vad i 5 § sägs, bestämmes av riksförsäkringsanstalten.

4 §.

1 mom. Det åligger lokal skattemyndighet att på sätt riksförsäkringsanstalten

bestämmer upprätta förteckning över arbetsgivarna inom myndighetens

tjänstgöringsområde (arbetsgivarförteckning). Omfattar den lokala

skattemyndighetens tjänstgöringsområde flera uppbördsdistrikt, skall arbetsgivarförteckningen

bestå av en avdelning för varje sådant distrikt. Förteckningen

skall av den lokala skattemyndigheten insändas till riksförsäkringsanstalten

året näst efter det år förteckningen avser, i Stockholm successivt

under tiden den 15 februari—den 15 mars och i övrigt före den 15

januari eller den senare dag som anstalten föreskriver.

Riksförsäkringsanstalten skall i arbetsgivarförteckningen anteckna arbetsgivaravgifterna

och i övrigt i erforderliga hänseenden komplettera förteckningen.

Denna bör därefter utvisa

1) namn, bostad eller postadress och verksamhet samt i förekommande

fall yrke eller titel för varje arbetsgivare, för vilken antecknats arbetsgivaravgift

;

2) de huvudsakliga grunder, efter vilka arbetsgivaravgiften beräknats för

arbetsgivaren;

3) arbetsgivaravgiftens belopp för varje arbetsgivare;

4) tillägg på grund av tidigare för lågt debiterat belopp; samt

5) avdrag på grund av förut erlagd betalning eller nedsättning i förut

erlagt belopp.

Arbetsgivarförteckningen skall under året näst efter det år förteckningen

avser av riksförsäkringstansalten översändas till den lokala skattemyndigheten,

i Stockholm före den 15 juni och i övrigt före augusti månads utgång;

dock skall förteckningen, såvitt avser minst halva antalet uppbördsdistrikt

på landet, översändas före den 15 augusti.

2 mom. Samtidigt med att arbetsgivarförteckning översändes till lokal

skattemyndighet äger riksförsäkringsanstalten från vederbörlig inkomsttitel

å riksstaten tillgodogöra sig beloppet av de i förteckningen antecknade arbetsgivaravgifterna.

3 mom. I arbetsgivarförteckning antecknad arbetsgivaravgift skall av

lokal skattemyndighet påföras den avgiftspliktige vid debitering av slutlig

skatt. Förteckningen skall därefter återställas till riksförsäkringsanstalten

inom tid som anstalten bestämmer.

5 §.

1 mom. Arbetsgivare som avses i 3 § är i den mån riksförsäkringsanstalten

ej annat föreskriver skyldig att, i avräkning å honom åvilande avgift

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 40.

3

och bidrag, under det kalenderår avgiften och bidraget avse å tid som anstalten

bestämmer erlägga högst det belopp, till vilket summan av avgiften

och bidraget kan antagas komma att uppgå.

Riksförsäkringsanstalten har att till varje arbetsgivare, varom förmäles i

3 §, översända skriftlig uppgift rörande beloppet av avgift och bidrag, som

för visst år påförts honom av anstalten. I uppgiften skall underrättelse lämnas

jämväl angående de huvudsakliga grunder, efter vilka avgiften och bidraget

beräknats, ävensom rörande tid och sätt för inbetalningen och om

påföljden för försummad inbetalning samt om vad som stadgas i 6 §.

Belopp som avses i första och andra styckena skola, där ej riksförsäkringsanstalten

angivit annat betalningssätt, erläggas genom inbetalning eller girering

till anstaltens postgirokonto. Betalning skall erläggas senast inom fyra

veckor efter det uppgiften kommit arbetsgivaren till handa; dock må riksförsäkringsanstalten,

när särskilda skäl därtill prövas föreligga, medgiva

anstånd helt eller delvis med inbetalning av påfört belopp. I fråga om definitivt

påfört belopp må anstånd icke beviljas för längre tid än fyra månader.

I fall då uppbörd av avgift och bidrag fördelas på två eller flera inbetalningstillfällen

skall det vid varje tillfälle erlagda beloppet anses omfatta såväl

avgift som bidrag och fördelas proportionellt dem emellan. Vad sist sagts

skall gälla jämväl där påfört belopp endast delvis erlägges.

2 mom. Inbetalas i 1 mom. omförmält belopp icke inom föreskriven tid,

skall riksförsäkringsanstalten i rekommenderat brev med posten anmana

arbetsgivaren att omedelbart erlägga detsamma till anstalten.

Riksförsäkringsanstalten åligger att periodvis, enligt anstaltens bestämmande,

upprätta förteckningar över arbetsgivare, vilka ej fullgjort sin betalningsskyldighet

inom fyra veckor efter det anmaning enligt föregående

stycke avsänts. Förteckningarna, som upprättas särskilt för varje utmätningsmansdistrikt,

skola för varje arbetsgivare innehålla uppgift om hans

namn, bostad eller postadress och i förekommande fall yrke eller titel samt

om den avgift och det bidrag han är pliktig att erlägga. Tre exemplar av

varje förteckning skola för indrivning av oguldna belopp överlämnas till

vederbörande länsstyrelse.

Vad i uppbördsförordningen och föreskrifter angående tillämpningen av

nämnda förordning stadgas om indrivning och redovisning av restförd skatt,

avkortning och avskrivning av skatt samt upprättande av balanslängd ävensom

angående efterkrav och preskription av skatt skall äga motsvarande

tillämpning i fråga om oguldna avgifter och bidrag som avses i nästföregående

stycke.

.‘I mom. Samtidigt med att i 2 mom. omförmäld förteckning överlämnas

till länsstyrelsen äger riksförsäkringsanstalten från vederbörlig inkomsttitel

ä riksstaten tillgodogöra sig beloppet av de i förteckningen antecknade avgifterna

och bidragen.

6 §.

Förmenar arbetsgivare alt avgift eller bidrag, som avses i 1 § första stycket,

påförts honom obehörigen eller med oriktigt belopp, äger han söka rättelse

däri hos riksförsäkringsanstalten inom ett år efter det han erhållit

vederbörlig debetsedel eller uppgift, varom förmäles i 5 § 1 inom., eller, om

uppgiften ej kommit honom till handa, efter det krav i annan ordning framställts

hos honom. I fall som avses i 2 § må ansökan i ställ et ingivas till den

lokala skattemyndighet, som verkställt debiteringen. Myndigheten har att

efter utredning översända ansökningen till riksförsäkringsanstalten.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 40.

7 §.

1 mom. Är arbetsgivare delägare i bolag, som avses i 1 § lagen om yrkesskadeförsäkring,

skall bidrag från arbetsgivaren jämlikt lagen om allmän

sjukförsäkring och lagen om moderskapshjälp inbetalas till bolaget i enlighet

med vad bolaget bestämmer. Därvid skall dock iakttagas, att arbetsgivarens

avgift för obligatorisk försäkring enligt lagen om yrkesskadeförsäkring

och däremot svarande bidrag som nyss sagts skola påföras gemensamt

att erläggas samtidigt samt att, då uppbörd av avgift och bidrag fördelas på

två eller flera inbetalningstillfällen, det vid varje tillfälle erlagda beloppet

skall anses omfatta såväl avgift som bidrag och fördelas proportionellt dem

emellan. Vad sist sagts skall gälla jämväl där påfört belopp endast delvis

erlägges.

Varje kalendermånad skall bolaget på sätt som riksförsäkringsanstalten

bestämmer till anstalten inbetala och redovisa de bidrag, vilka under nästföregående

kalendermånad influtit till bolaget.

över arbetsgivare, vilka icke behörigen fullgjort dem åliggande bidragsskyldighet,

skall bolaget upprätta förteckning med uppgift om varje arbetsgivares

namn, bostad eller postadress, verksamhet och i förekommande fall

yrke eller titel samt om det bidrag han är pliktig att erlägga. Förteckningen

skall före utgången av andra månaden efter den, under vilken inbetalning

skolat ske, överlämnas till riksförsäkringsanstalten, som har att påföra

varje arbetsgivare det bidrag, för vilket han är betalningsskyldig. Beträffande

sådant bidrag skall gälla vad i 5 § 2—3 mom. och 6 § stadgats.

2 mom. Riksförsäkringsanstalten har att övervaka att bolag, som i 1

mom. sägs, påför bidrag där så skall ske och i övrigt fullgör sina åligganden

enligt 1 mom. Bolag är skyldigt att lämna riksförsäkringsanstalten de uppgifter,

som anstalten finner erforderliga för att kunna fullgöra övervakningen.

8 §.

Sådant bidrag, som staten i sin egenskap av arbetsgivare har att erlägga

jämlikt lagen om allmän sjukförsäkring och lagen om moderskapshjälp,

beräknas och redovisas enligt föreskrifter, vilka meddelas av Konungen.

9 §.

De närmare föreskrifter, som erfordras för tillämpningen av denna förordning,

meddelas av Konungen.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1955, vid vilken tidpunkt

förordningen den 31 mars 1922 (nr 130) angående uppbörd av avgifter för

försäkringar i riksförsäkringsanstalten jämlikt lagen om försäkring för

olycksfall i arbete upphör att gälla.

I fråga om avgifter för frivillig försäkring enligt nämnda lag skola äldre

bestämmelser alltjämt tillämpas.

Den nya förordningen skall äga tillämpning jämväl beträffande sådana

avgifter för obligatoriska försäkringar i riksförsäkringsanstalten jämlikt

sagda lag, vilka debiteras eller uppbäras efter utgången av år 1954.

Förekommer i lag eller författning hänvisning till stadgande, som ersatts

genom bestämmelse i denna förordning, skall hänvisningen i stället gälla

den bestämmelsen.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 40. 5

I. Inledning.

I socialförsäkringsutredningens betänkande angående sjukförsäkring och

yrkesskadeförsäkring (SOU 1952: 39) har utredningen (s. 211—218) angivit

vissa riktlinjer för uppbörden av sjukförsäkringsavgifterna.

Vid anmälan av propositionen nr 178 till 1953 års riksdag med förslag

till lag angående ändring i lagen den 3 januari 1947 (nr 1) om allmän sjukförsäkring,

in. in. uttalade föredragande departementschefen (s. 192) bl. a.

att vad sålunda och i övrigt anförts rörande avgiftsuppbörden torde få beaktas

vid den särskilda utredning, som måste komma till stånd rörande avgiftsuppbörden.

För att verkställa förenämnda utredning tillkallade, jämlikt Kungl. Maj:ts

bemyndigande, chefen för socialdepartementet den 22 juni 1953 särskilda

sakkunniga. Den 2 oktober 1953 uppdrog Kungl. Maj:t åt de sakkunniga

att utreda jämväl frågan om debitering och uppbörd av arbetsgivarbidrag

till den allmänna sjukförsäkringen och avgifter till den blivande yrkesskadeförsäkringen

jämte därmed sammanhängande frågor. Utredningsmännen

överlämnade med gemensam skrivelse den 4 december 1953 dels en promemoria

med utredning och förslag rörande debitering och uppbörd av avgifter

till den allmänna sjukförsäkringen, dels ock en promemoria angående debitering

och uppbörd av arbetsgivares bidrag och avgifter till de obligatoriska

sjuk- och yrkesskadeförsäkringarna m. m. Promemoriorna vidfogat gemensamt

författningsförslag har såsom Bihang fogats vid statsrådsprotokollet i

detta ärende.

över utredningen eller vissa delar därav bär, efter remiss, yttranden avgivits

av statskontoret, kammarrätten, riksförsäkringsanstalten, statistiska

centralbyrån, riksräkenskapsverket, riksskattenämnden, statens organisationsnämnd,

överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Stockholms, Östergötlands,

Malmöhus, Värmlands och Västerbottens län, Socialförsäkringsbolagens

förening, Försäkringsanstalterna Folket—Samarbete, Svenska sjukkasseförbundet,

Sveriges häradsskrivarförening, Föreningen Sveriges kronokamrerare

samt Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund.

II. Debitering och uppbörd av arbetsgivares bidrag och avgifter till de

obligatoriska sjuk- och yrkesskadeförsäkringarna m. m.

A. (vållande bestämmelser in. in.

Bestämmelser om avgifter till yrkesskadeförsäkringen har intagits i 38—

42 §§ i den nyligen antagna lagen om yrkesskadeförsäkring, vilken skall

träda i kraft den 1 januari 1955, från och med vilken dag bl. a. lagen den

17 juni 1916 om försäkring för olycksfall i arbete skall upphöra att gälla.

Enligt 41 § tredje stycket lagen om yrkesskadeförsäkring bestämmer Konungen

med riksdagen angående debitering och uppbörd av avgifter för försäkringar

i riksförsäkringsanstalten och om utbetalning till anstalten av

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr iO.

dylika avgifter. Ett häremot svarande stadgande finnes i 19 § tredje stycket

olycksfallsförsäkringslagen. Beträffande olycksfallsförsäkringsavgif terna

har sådana särskilda bestämmelser om uppbörd in. in., som nyss nämnts,

meddelats i förordningen den 31 mars 1922 (nr 130) angående uppbörd av

avgifter för försäkringar i riksförsäkringsanstalten jämlikt lagen om försäkring

för olycksfall i arbete. Innehållet i nämnda förordning — i det följande

betecknad UOL — är i korthet följande.

Försäkringsavgift skall uppbäras vid den allmänna skatteuppbörden, för

såvitt ej arbetsgivaren i regel sysselsätter minst fem arbetare. I sistnämnda

fall skall avgiften uttagas genom postförskott eller erläggas genom inbetalning

till anstaltens postgirokonto eller på annat sätt direkt till anstalten.

Även om arbetarantalet är mindre än fem kan riksförsäkringsanstalten, om

särskilda skäl föreligger, uttaga avgiften genom postförskott eller föreskriva

inbetalning på annat sätt.

Det åligger lokal skattemyndighet att årligen upprätta förteckning över

arbetsgivare och insända denna till riksförsäkringsanstalten i början av året

näst efter det, som förteckningen avser. Med ledning av uppgifterna i

arbetsgivarförteckningen skall riksförsäkringsanstalten i förteckningen införa

de avgifter, som skall erläggas vid den allmänna skatteuppbörden. Förteckningen

skall återsändas till den lokala skattemyndigheten i augusti månad

eller, såvitt gäller Stockholm, i juni månad. Samtidigt äger anstalten

att från vederbörlig inkomsttitel tillgodogöra sig beloppet av de påförda

avgifterna. Den lokala skattemyndigheten verkställer debiteringen av avgifterna

med ledning av anteckningarna i arbetsgivarförteckningen. Erlägges

ej påförd avgift, indrives avgiften i samma ordning som ogulden skatt.

Skall försäkringsavgift uppbäras av riksförsäkringsanstalten, åligger det

anstalten att tillställa den avgiftspliktige en räkning å avgiften med angivande

av tid och sätt för avgiftens inbetalning. Erlägges ej avgiften, skall

riksförsäkringsanstalten lämna vederbörande länsstyrelse uppgift härom,

varefter länsstyrelsen har att låta indriva avgiften i den ordning som gäller

för indrivning av ogulden skatt. Anstalten äger att från vederbörlig inkomsttitel

å riksstaten tillgodogöra sig dylik obetald avgift.

Vidare innehåller UOL bestämmelser om uppdelning av avgiftsinbetalningen,

om anmälan som arbetsgivaren äger ingiva, därest han anser avgiften

vara obehörigen eller oriktigt påförd, samt om uppbörd av avgift för frivillig

försäkring jämlikt olycksfallsförsäkringslagen.

UOL innehåller icke någon bestämmelse om debitering och uppbörd av

avgifter till de ömsesidiga bolag, vilka vid sidan av riksförsäkringsanstalten

äger meddela försäkring jämlikt nämnda lag.

Föreskrifter om bidrag från arbetsgivare till den allmänna sjukförsäkringen

återfinnes i 38 och 39 §§ lagen den 3 januari 19i7 om allmän sjukförsäkring.

I 38 § andra stycket stadgas, att angående debitering och uppbörd

av bidragen gäller vad Konungen med riksdagen därom förordnar.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 40.

7

Enligt 39 § andra stycket äger centralssjukkassa att enligt de föreskrifter

Kungl. Maj :t utfärdar erhålla förskott i avräkning å de bidrag, som kommer

att debiteras för visst kalenderår.

Enligt den nya lagen om moderskapshjälp, som skall träda i kraft den 1

januari 1955, skall moderskapshjälpen anknytas till den allmänna sjukförsäkringen

och finansieras i samband med denna.

I 3 § förordningen den 22 maj 1953 (nr 269) om bgggnadsforskningsavgift

föreskrives, att sådan avgift påföres av riksförsäkringsanstalten samt att

beträffande avgiften skall i tillämpliga delar gälla vad som är stadgat i UOL,

därvid dock i fråga om byggnadsforskningsavgift som pålägges arbetsgivare,

för vilken försäkring icke är gällande i riksförsäkringsanstalten, skall iakttagas

vad i UOL stadgats rörande avgift, som uttages från arbetsgivare vilken

i regel sysselsätter minst fem arbetare.

B. Debitering och uppbörd av avgifter och bidrag från arbetsgivare med försäkring i

riksförsäkringsanstalten.

Föredragande departementschefen, statsrådet Sköld, anför bl. a. följande.

Det föreliggande utredningsförslaget innebär i stora drag att uppbörden

av de arbetsgivarbidrag och försäkringsavgifter, som avser arbetsgivare med

obligatorisk försäkring enligt yrkesskadeförsäkringslagen i riksförsäkringsanstalten,

skall ske efter samma grunder som nu enligt 1922 års förordning

tillämpas i fråga om avgifter till riksförsäkringsanstalten. Man skall

sålunda alltjämt skilja på arbetsgivare som i regel sysselsätter mindre än

fem årsarbetare (mindre arbetsgivare) och övriga arbetsgivare (större arbetsgivare).

Bidragen och avgifterna för de mindre arbetsgivarna skall i regel

upptagas tillsammans med de allmänna skatterna, under det att uppbörden

i fråga om de större arbetsgivarna skall ske direkt av riksförsäkringsanstalten.

Mot förslaget i ifrågavarande del synes intet vara att erinra.

Utredningsmännen har emellertid föreslagit den avvikelsen från vad som

nu gäller att om sådan mindre arbetsgivare som nyss sagts har att i bidrag

och avgift erlägga minst 500 kronor för ett år och om summan för nästföregående

år ej understigit detta belopp, bestämmelserna om större arbetsgivare

skall vara tillämpliga å honom. Vid remissbehandlingen bar

skilda uppfattningar kommit till uttryck rörande detta förslag. Det bör

enligt min mening observeras, att de ifrågavarande arbetsgivarna regelmässigt

torde vara rörelseidkare, varför samstämmighet mellan den preliminära

och den slutliga skatten ofta icke torde föreligga. Bestämmelsen skulle

medföra ökat behov av debiteringspersonal bos riksförsäkringsanstalten.

Med hänsyn till vad nu sagts och då en icke nödvändig komplicering av bestämmelserna

synes böra undvikas, anser jag att den föreslagna bestämmelsen

inte bör införas. Någon anledning att ändra gränsen mellan större

och mindre arbetsgivare från fem till tre arbetstagare synes mig icke föreligga.

Ej heller anser jag ett av organisationsnämndcn framställt förslag,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Andra lagutskottets utlåtande nr AD.

att avgifter understigande 5 kronor icke skall debiteras, böra realiseras för

närvarande.

Enligt utredningsmännens förslag skall debiteringen av de mindre arbetsgivarnas

avgifter fortfarande grundas på s. k. arbetsgivarförteckningar,

upprättade av de lokala skattemyndigheterna på grundval av uppgifter lämnade

vid mantalsskrivningen. Utredningsmännen har framhållit, att dessa

uppgifter icke är så tillförlitliga som vore önskvärt, och har diskuterat olika

möjligheter att förbättra kontrollen. De har ansett, att en ingående utredning

fordras för att man skall kunna bedöma huruvida en kontroll i

samband med taxeringarna skulle bli lönande.

I remissyttrandena har behovet av en utredning allmänt vitsordats och

olika möjligheter att förenkla debiteringen och förbättra kontrollen har

diskuterats. Bl. a. har organisationsnämnden ansett det böra övervägas om

icke de uppgifter till ledning för debiteringen, som skall lämnas av arbetsgivarna,

borde ingivas till de allmänna sjukkassorna, därvid icke heller

borde bortses från möjligheten att i vissa fall decentralisera avgiftsuträkningen

till vederbörande centralsjukkassa.

För egen del anser jag att alla möjligheter bör utnyttjas att förenkla

systemet för uppbörd av förevarande bidrag och avgifter. Emellertid vill

det synas som om mera betydande omläggningar av hittills tillämpade arbetsrutiner

borde i möjlig mån undvikas i fråga om den första tiden

efter genomförandet av sjuk- och yrkesskadeförsäkringsreformerna. Härtill

kommer att utformningen av den centrala administrationen av försäkringarna

ännu icke är fastställd av statsmakterna samt att, även sedan så

skett, erfarenheterna kan motivera omläggningar i olika avseenden. Jag

anser mig därför i nuvarande läge böra godtaga huvudprinciperna i utredningsförslaget.

Sedan förhållandena på förevarande område blivit lättare

att överblicka, kan dock bli behövligt att ompröva frågan, varvid organisationsnämndens

uppslag rörande viss decentralisering av avgiftsuträkningen

synes böra närmare prövas.

Frågan om kontrollen av att riktiga uppgifter från arbetsgivarnas sida

ligger till grund för påföringen av bidrag och avgifter är otvivelaktigt

förtjänt av stor uppmärksamhet. Det är tydligt att kontrollfrågan nära

sammanhänger med frågan om den tid, då arbetsgivare skall lämna sina

uppgifter, och det sätt, varpå detta sker. En anknytning till avgivandet av

inkomstdeklarationerna torde ur kontrollsynpunkt innebära avsevärda fördelar

men medför, vid den föreslagna organisationen av uppbördsförfarandet,

en icke godtagbar förskjutning framåt i tiden av uppbörden. Kontrollfrågan

sammanhänger även med frågorna om arbetsgivarnas anmälningar

av inträffade olycksfall och om yrkesskadestatistikens utformning, vilka

frågor för närvarande utredes av en inom socialdepartementet tillkallad

utredningsman. I några remissyttranden har rests starka invändningar mot

tanken att taxeringsnämnderna skulle kunna medverka vid kontrollen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr JO. »

Det torde enligt min mening inte kunna undvikas att med ståndpunktstagandet

till frågan om kontrollens utformning får anstå till dess vissa nu

svävande frågor vunnit sin lösning och erfarenhet vunnits rörande behovet

av kontroll i olika avseenden. Jag förutsätter att riksförsäkringsanstalten

med uppmärksamhet följer utvecklingen i förevarande avseende och tillser

att de kontrollmöjligheter som står till buds i möjlig mån utnyttjas. ^ ad

nu sagts gäller även kontrollen av de större arbetsgivarna.

Vad i utredningsförslaget anförts angående en summarisk beräkning och

uppdelning av de belopp, som skall påföras mindre arbetsgivare med försäkring

i riksförsäkringsanstalten, har under remissbehandlingen berörts

av riksräkenskapsverkct, som framfört vissa önskemål ur redoviningssynpunkt.

Det skisserade förfarandet synes mig böra komma till användning,

därvid dock de av riksräkenskapsverket framställda önskemålen bör tillgodoses.

Enligt utredningsförslaget skulle en mindre arbetsgivares bidrag till sjukförsäkringen

slås samman med hans avgift för yrkesskadeförsäkringen till

ett belopp. Jag förordar — med viss avvikelse från utredningsförslaget

att för detta belopp skall som uppbördsteknisk term användas uttrjcket

arbetsgivaravgift.

Av vad förut anförts torde framgå, att jag i nuvarande läge anser att gällande

system i fråga om mindre arbetsgivare med försäkring i riksförsäkringsanstalten

bör bibehållas tills vidare. Anledning att införa bestämmelser

som medför att arbetsgivaravgifter från dessa arbetsgivare kommer att

inflyta ett år senare än för närvarande föreligger enligt min mening inte.

övervägande skäl synes mig vidare tala för att man bibehåller nu gällande

senaste tidpunkter för överlämnande till riksförsäkringsanstalten av arbetsgivarförteckningarna.

I fråga om de nu avsedda arbetsgivarna överensstämmer

departements förslaget, bortsett från vissa i huvudsak redaktionella

ändringar, med utredningsmännens förslag. Det av Föreningen Sveriges

kronokamrerare framställda önskemålet om en justering av den till stad

med egen uppbördsförvaltning utgående ersättningen för upprättandet av

arbctsgivarförteckning torde tå upptagas i annat sammanhang.

I fråga om de större arbetsgivarna med försäkring i riksförsäkringsanstalten

har utredningsmännen diskuterat frågan om anstånd med inbetalningen

och om uppdelning av avgiften på flera betalningstillfällen. Redan

det praktiserade debiteringsförfarandet med provisorisk påföring under det

år avgiften avser och definitiv reglering nästföljande år samtidigt med provisorisk

debitering för det året innebär ett slags anstånd. Eftersom debitcringsarbetet

pågår året runt, får dessutom eu del arbetsgivare erlägga avgiften

i början, andra först i slutet av året. Jag har ingenting att erinra

mot att denna metod användes även i fortsättningen. Systemet med provisorisk

debitering bör emellertid enligt min mening komma till uttryck i

författningstexten.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr i0.

Särskilt när det gäller större belopp, kan det vara motiverat att riksförsäkringsanstalten

redan vid påföringen bestämmer, att inbetalningen får

uppdelas på flera betalningstillfällen. Jag har ingenting att erinra mot att

så kan förfaras även i fortsättningen. Med hänsyn till att — såsom nyss

nämndes — debiteringen i vissa fall sker i slutet av året, bör uppdelningen

även av en provisorisk avgift kunna få ske så, att någon eller några betalningsterminer

förläggs till påföljande år. Något visst lägsta gränsbelopp

för att uppdelning skall få beviljas torde inte böra föreskrivas. Riksförsäkringsanstalten

torde kunna anförtros att bestämma den saken själv

med hänsyn till de särskilda omständigheter, som kan föreligga beträffande

den enskilde arbetsgivaren.

Även anstånd med inbetalning av påfört belopp bör kunna beviljas. Huvudregeln

synes böra vara den nuvarande i fråga om inbetalning till riksförsäkringsanstaltens

postgirokonto, nämligen att inbetalningen skall ske

senast inom fyra veckor efter det arbetsgivaren mottagit uppgift från anstalten

om avgiftens belopp m. m. Skulle riksförsäkringsanstalten finna

särskilda skäl föreligga, bör anstalten ha rätt att medgiva anstånd helt eller

delvis med inbetalningen. När det gäller definitivt påfört belopp, synes dock

möjligheten att bevilja anstånd böra begränsas till fyra månader.

Eftersom arbetsgivaren skall till riksförsäkringsanstalten inbetala såväl

arbetsgivaravgift för yrkesskadeförsäkringen som arbetsgivarbidrag för

sjukförsäkringen, erfordras regler om vad varje inbetalt belopp avser för

den händelse uppdelning på flera betalningsterminer eller anstånd medgivits

eller för litet belopp inbetalats. Härutinnan synes böra gälla att varje

inbetalt belopp skall anses omfatta såväl avgift som bidrag och fördelas

proportionellt dem emellan.

Beträffande de större arbetsgivarna har jag i övrigt intet att erinra i sak

mot utredningsmännens förslag; dock ansluter jag mig till riksförsäkringsanstaltens

förslag att förlänga respittiden från två till fyra veckor,

innan restantieförteckningarna insändes till länsstyrelserna för indrivning.

C. Övriga frågor.

Såsom förut nämnts skall bgggnadsforskningsavgift påföras av riksförsäkringsanstalten.

Om dylik avgift skall i tillämpliga delar gälla vad som

är stadgat i UOL. I fråga om byggnadsforskningsavgift, som pålägges arbetsgivare,

för vilken försäkring icke är gällande i anstalten, skall iakttagas

vad i UOL stadgats rörande avgift, som uttages från arbetsgivare vilken i

regel sysselsätter minst fem arbetare.

Utredningsmännen föreslår, att i övergångsbestämmelse till den av dem

föreslagna förordningen angående uppbörd av arbetsgivaravgifter för vissa

försäkringar m. m. borde stadgas att om i lag eller förordning förekomme

hänvisning till stadgande, som ersatts genom bestämmelse i den nya förordningen,

hänvisningen i stället skulle gälla den bestämmelsen. I stället

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 40. 11

för UOL:s stadganden om debitering och uppbörd av olycksfallsförsäkringsavgifter

skulle därigenom den nya förordningens motsvarande bestämmelser

komma att gälla även byggnadsforskningsavgifter.

Utredningsmännen föreslår vidare att om arbetsgivare hade att samtidigt

erlägga arbetsgivaravgift och byggnadsforskningsavgift, dessa borde påföras

i en gemensam post, då avgifterna skulle erläggas i samband med den

allmänna skatteuppbörden. Beträffande det fall att avgifterna gällde större

eller därmed likställda arbetsgivare, syntes riksförsäkringsanstalten böra

bestämma om avgifterna skulle påföras i en gemensam post.

I fråga om uppbörd av arbetsgivarbidrag till sjukförsäkringen från delägare

i ömsesidiga försäkringsbolag anför utredningsmännen, att dessa bolag

_under förutsättning att de ägde rätt att meddela obligatorisk försäk
ring

jämlikt yrkesskadeförsäkringslagen — borde åläggas att svara för uppbörd

av arbetsgivarbidrag jämlikt sjukförsäkringslagen beträffande arbetsgivare,

som vore delägare i bolagen. Bolagens skyldigheter härvidlag kunde

regleras antingen i detalj eller genom att endast vissa huvudgrunder fastställdes.

Såsom skäl för det första alternativet kunde åberopas, att arbetsgivarbidragen

utgjorde offentliga medel, vilkas uppbärande borde äga rum

i former, likvärdiga dem som skulle gälla för uppbörden genom riksförsäkringsanstalten.

Emellertid syntes en detaljreglering av det förfarande, som

bolagen borde tillämpa, innebära ett alltför stort intrång i deras frihet att

själva ordna sina angelägenheter. Rimlig anledning förutsätta, att bolagen

inte skulle komma att handha hithörande göromål på ett tillfredsställande

sätt, funnes för övrigt ej. Utredningsmännen begränsade sig på grund härav

till att föreslå endast vissa huvudstadganden.

Möjlighet till kontroll synes emellertid böra finnas. Skyldigheten att påföra

arbetsgivarbidrag och att vederbörligen inleverera till bolagen influtna

bidrag borde sålunda övervakas. Det syntes naturligt att denna övervakning

borde verkställas av tillsynsmyndigheten för den allmänna sjukförsäkringen.

Därest riksförsäkringsanstalten skulle för framtiden bibehållas som

tillsynsmyndighet, kunde det ur principiell synpunkt förefalla vara en

mindre tilltalande ordning, att anstalten såsom en med bolagen konkurrerande

försäkringsinrättning skulle öva viss kontroll över dessa. Emellertid

avsåge kontrollen inte bolagens ställning som försäkringsgivare. Då här

jämte annan för denna uppgift lämpad myndighet än tillsynsmyndigheten

inte torde finnas att tillgå, borde enligt utredningsmännens mening något

undantag icke stadgas, om riksförsäkringsanstalten komme att fa fullgöra

funktionen som tillsynsmyndighet.

Enligt utredningsmännens förslag skulle bolagen inleverera till dem influtna

arbetsgivarbidrag till statsverket. Rörande icke influtna arbetsgivarbidrag

borde varje bolag månadsvis uppgöra förteckning, som översändes

till riksförsäkringsanstalten. Anstalten skulle kräva arbetsgivarna på oguld
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande nr UO.

na bidrag och, om betalning ej heller skedde efter framställt sådant krav,

överlämna ärendet till vederbörande länsstyrelse för indrivning.

Föredragande departementschefen anför beträffande dessa frågor bl. a.

följande.

I fråga om byggnadsforskningsavgifterna har jag intet att erinra mot

utredningsmännens förslag. Dessa avgifter skall alltså även i fortsättningen

debiteras och uppbäras av riksförsäkringsanstalten även såvitt avser arbetsgivare,

som är delägare i socialförsäkringsbolag. Med det av utredningsmännen

föreslagna stadgandet i övergångsbestämmelserna till den nya avgiftsuppbördsförordningen

synes man kunna undgå att vidtaga ändringar

även i förordningen angående byggnadsforskningsavgift.

Arbetsgivaravgift och byggnadsforskningsavgift bör av uppbördstekniska

skäl upptagas på debetsedeln i en gemensam post. Uppbördsförordningens

27 § föreslås därför kompletterad med en bestämmelse på denna punkt. Den

av riksförsäkringsanstalten föreslagna påstämplingen på debetsedeln angående

byggnadsforskningsavgift är jag icke beredd att nu förorda. Befinnes

det erforderligt att på särskilt sätt bringa till arbetsgivarnas kännedom att

denna avgift inräknats i den debiterade arbetsgivaravgiften, kan bestämmelser

härom meddelas i administrativ ordning. I senare sammanhang torde få

övervägas den lämpligaste formen för åtgärden.

Utredningsmännen har utgått ifrån att de förskott å arbetsgivarbidrag,

till vilka sjukkassorna enligt 39 § andra stycket sjukförsäkringslagen är

berättigade, skall utbetalas från en särskild förskottstitel. Kungl. Maj :t bär

förut denna dag på förslag av chefen för socialdepartementet hemställt

om riksdagens medgivande att ifrågavarande förskott skall bestridas från

riksstatens inkomsttitel Skatt å inkomst och förmögenhet m. in. (prop. nr

167). De föreskrifter som erfordras angående regleringen av lämnade förskott

m. m. torde få meddelas av Kungl. Maj :t.

Av bland annat administrativa skäl torde det vara motiverat att siatsverket

gentemot riksförsäkringsanstalten svarar för erläggandet av de arbetsgivarbidrag

och obligatoriska yrkesskadeförsäkringsavgifter som påföres

av riksförsäkringsanstalten; så är för närvarande fallet i fråga om de av

anstalten påförda olycksfallsförsäkringsavgifterna. Det torde emellertid,

särskilt med den utformning av den frivilliga yrkesskadeförsäkringen som

föreslagits, icke vara påkallat att staten ansvarar även för erläggandet av

frivilliga yrkesskadeförsäkringsavgifter hos riksförsäkringsanstalten. Ur

principiell synpunkt synes en sådan anordning inte vara tilltalande. Jag

föreslår därför att statsansvaret inte skall omfatta frivilliga avgifter. Vid

sådant förhållande saknas enligt min mening anledning att i den nya förordningen

taga in närmare bestämmelser om avgift för frivillig försäkring

enligt yrkesskadeförsäkringslagen. Övergångsvis erfordras dock en särskild

bestämmelse om frivillig försäkring. Såvitt avser sådan försäkring enligt

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande, nr it).

13

olycksfallsförsäkringslagen torde nämligen de hittillsvarande bestämmelserna

alltjämt böra äga tillämpning.

Utredningsförslaget innebär att de arbetsgivarbidrag för sjukförsäkringen,

som åvilar delägarna i de ömsesidiga bolagen, skall uppbäras av dessa bolag

samtidigt med yrkesskadeförsäkringsavgifterna. Det föreslås vidare att staten

skall svara för att de nu förevarande arbetsgivarbidragen kommer sjukförsäkringen

till godo i den mån bidragen inte erlägges till bolagen. Detta

torde förutsätta att riksförsäkringsanstalten — därest denna alltjämt blir

tillsynsmyndighet för sjukförsäkringen — erhåller befogenhet att i erforderlig

mån kontrollera bolagens uppbörd, vilket med hänsyn till konkurrensförhållandet

ej är helt tilltalande. Då det vidare torde kunna förutsättas att

restantierna inom bolagen blir förhållandevis obetydliga — bolagen har i

motsats till riksförsäkringsanstalten möjlighet att själva välja sina försäkringstagare

— kunde måhända övervägas att ålägga bolagen skyldighet att

inleverera arbetsgivarbidrag belöpande å den avlöningssumma, som skall

ligga till grund för debiteringen, oavsett om bidragen erlagts eller ej. Jag

anser det emellertid inte vara lämpligt att pålägga bolagen förutom själva

uppbördsarbetet ett ekonomiskt ansvar för att bidragen skall inbetalas. Jag

biträder sålunda utredningsförslaget i denna del.

I detta sammanhang torde böra framhållas vikten av att beräkningen

av de avlöningssummor, som skall ligga till grund för debiteringen av arbetsgivarbidrag,

sker på samma sätt i samtliga försäkringsinrättningar.

Därvid bör iakttagas bland annat att semesterlön och semesterersättning

medräknas i lönebeloppen.

Såsom utredningsmännen anfört torde någon detalreglering av förfarandet

beträffande debitering och uppbörd av arbetsgivarbidrag från socialförsäkringsbolagens

delägare icke böra komma i fråga. Utredningsmännens

förslag har av mig godtagits med vissa sakliga och redaktionella ändringar.

Sålunda har de föreslagna bestämmelserna kompletterats med föreskrift

om vad varje inbetalt belopp avser, därest uppdelning på flera betalningsterminer

eller anstånd medgivits eller för litet belopp inbetalats. Samma

föreskrift på denna punkt som för riksförsäkringsanstaltens större arbetsgivare

har intagits i departementsförslaget. Influtna arbetsgivarbidrag bör

månadsvis inbetalas och redovisas till riksförsäkringsanstalten. Något särskilt

stadgande för det fall att riksförsäkringsanstalten inte längre skall

vara tillsynsmyndighet för sjukförsäkringen torde inte böra nu intagas i

förordningen. Med anledning av vad Socialförsäkringsbolagens förening anfört

förordar jag förlängning med en månad av den tid, inom vilken bolagen

skall sända restantielörteckning till riksförsäkringsanstalten. I sådan förteckning

upptaget belopp, som riksförsäkringsanstalten utkräver, bör givetvis

inbetalas till anstalten. Förslaget har förtydligats på denna punkt. I de

fall då betalning ej heller sker efter krav från riksförsäkringsanstalten,

skall enligt förslaget förfaras på samma sätt som beträffande anstaltens

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande nr iO.

egna större arbetsgivare. Den av utredningsmännen föreslagna hänvisningsbestämmelsen

synes därvid böra kompletteras med en hänvisning även

till stadgandet att riksförsäkringsanstalten vid översändande till länsstyrelse

av restantieförteckningen för anstaltens egna arbetsgivare äger från

vederbörlig inkomsttitel å riksstaten tillgodogöra sig i förteckningen antecknade

belopp.

Utskottet.

Debiteringen och uppbörden av arbetsgivarnas bidrag och avgifter till

de obligatoriska sjuk- och yrkesskadeförsäkringarna föreslås i propositionen

skola ske på i huvudsak samma sätt som för närvarande gäller beträffande

debitering och uppbörd av olycksfallsförsäkringsavgifter.

Utskottet lämnar förslaget härom utan erinran. I sammanhanget vill utskottet

understryka vikten av att frågan om kontrollen av att riktiga uppgifter

från arbetsgivarnas sida ligger till grund för påföringen av bidrag

och avgifter ytterligare uppmärksammas.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte antaga det genom förevarande proposition

framlagda förslaget till förordning om uppbörd av

vissa försäkringsavgifter enligt lagen om yrkesskadeförsäkring

och av bidrag från arbetsgivare jämlikt lagen om allmän

sjukförsäkring m. m.

Stockholm den 18 maj 1954.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Nils Elowsson», fru Svenson,

herrar Axel E. Svensson, Lundgren», Huss, fru Carlqvist och herr Kronstrand;
från

andra kammaren: herrar Jacobsson i Igelsbo, Hagård, Lundberg,

Carlsson i Bakeröd, Andersson i Alfredshem», Rimmerfors, Fredriksson» och

fru Eriksson i Ängelholm.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Emil Kihlströms Tryckeri A.-B. Stockholm 1954

540708

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1954:344 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till debitering och uppbörd av sjukförsäkringsavgifter, m. m., såvitt propositionen a1 i texten