Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 3 januari 1947
1954-05-18 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Svag — ungefär 2,3 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
- Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1954:41, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 3 januari 1947
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande nr il.
1
Nr 41.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag angående ändring i lagen den 3 januari 1947
(nr 1) om allmän sjukförsäkring.
Genom en den 27 mars 1954 dagtecknad proposition, nr 195, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj :t,
under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda
protokoll, föreslagit riksdagen att antaga ett vid propositionen fogat förslag
till lag angående ändring i lagen den 3 januari 1947 (nr 1) om allmän
sjukförsäkring.
I fråga om propositionens huvudsakliga innehåll må här anmärkas
följande.
I propositionen föreslås — i anslutning till förslag till debitering och
uppbörd av sjukförsäkringsavgifter, som framlagts i propositionen nr 189
— vissa ändringar i lagen om allmän sjukförsäkring. Ändringarna avser
främst att avräkningen mellan de sjukförsäkringsavgifter, som debiteras
för sjukkassornas räkning, och de förskott, som av statsmedel utbetalas
till sjukkassorna, skall grunda sig enbart på debiteringslängderna för slutlig
skatt, i följd varav ändringar av de i samband med den slutliga skatten
debiterade avgifterna ej skall påverka avräkningsförfarandet eller statsbidragens
storlek. Skattebefrielse för dödsbo föreslås kunna omfatta även
sjukförsäkringsavgift.
Vidare föreslås att tilläggssjukpenning, som utgår på grund av frivillig
försäkring, skall, när den försäkrade åtnjuter sjukhusvård, nedsättas enligt
samma regler som gäller för den obligatoriska tilläggssjukpenningförsäkringen
samt att — i likhet med vad som gäller vid obligatorisk försäkring
— frivilligt försäkrad som fullgör tjänstgöring såsom värnpliktig må kunna
befrias från avgift för försäkring för tilläggssjukpenning.
Det vid propositionen fogade lagförslaget är av följande lydelse.
Bihang till riksdagens protokoll 1954. 9 sand. 2 avd. Nr 41.
2
Andra lagutskottets utlåtande nr it.
Förslag
till
Lag
angående ändring i lagen den 3 januari 1947 (nr 1) om allmän sjukförsäkring.
Härigenom förordnas, att 35, 36, 37, 43, 44 och 54 §§ lagen den 3 januari
1947 om allmän sjukförsäkring1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt
nedan angives.
(Föreslagen lydelse:)
(Nuvarande lydelse:)
35 §.
Överstiger medlems sammanlagda
avgift för sjukvårdsförsäkringen och
försäkringen för grundsjukpenning
två procent av hans vid taxering till
statlig inkomstskatt året näst efter
det år avgiften avser taxerade inkomst,
skall avgiften nedsättas till
två procent av nämnda inkomst. Är
medlem taxerad enligt för gift skattskyldig
gällande bestämmelser, skall
härvid å vardera maken anses belöpa
hälften av makarnas sammanlagda
taxerade inkomst. År den försäkrade
medlem i såväl lokal- som
centralsjukkassa, skall nedsättning
i första hand avse avgift till centralsjukkassan.
Inom en och samma
kassa skall nedsättning i första hand
avse avgift för sjukvårdsförsäkringen.
Därest vad
35 §.
överstiger medlems sammanlagda
avgift för sjukvårdsförsäkringen och
försäkringen för grundsjukpenning
två procent av hans vid taxering till
statlig inkomstskatt året näst efter
det år avgiften avser taxerade inkomst,
skall avgiften nedsättas till
två procent av nämnda inkomst. Är
medlem taxerad enligt för gift skattskyldig
gällande bestämmelser, skall
härvid å vardera maken anses belöpa
hälften av makarnas sammanlagda
taxerade inkomst. Nedsättning skall
i första hand avse avgift för sjukvårdsförsäkringen.
Vid nedsättning
uppkommande öretal skall, om det
uppgår till högst femtio, bortfalla
och, om det överstiger femtio, höjas
till närmaste hela krontal.
påföras honom.
36 §.
Om debitering-------i uppbördsförordningen.
Har medlem, som är pliktig att
erlägga sjukförsäkringsavgift, avlidit
och efterlämnat dödsbodelägare,
som vid hans frånfälle var beroende
1 Se SFS 1953: 569.
3
Andra lagutskottets utlåtande nr il.
(Nuvarande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)
37
Allmän sjukkassa äger i den ordning
Konungen bestämmer av statsverket
uppbära liela beloppet av de
sjukförsäkringsavgifter, som debiterats
för kassans räkning. I
I avräkning å de sjukförsäkringsavgifter,
som komma att debiteras
för visst kalenderår, äger allmän
sjukkassa av statsvei''ket erhålla förskott
enligt de föreskrifter Konungen
utfärdar.
av honom för sin försörjning, och
har dödsboet att erlägga kvarstående
eller tillkommande skatt, vari ingår
sjukförsäkringsavgift, under uppbördstermin,
som äger rum eller avslutas
efter dödsfallet, äger beskattningsnämnd,
dår ömmande omständigheter
äro för handen, att efter
framställning från dödsboet medgiva
befrielse från erläggande helt eller
delvis av sjukförsäkringsavgiften.
Befrielse må dock icke avse avgift,
som påförts i anledning av eftertaxering
till statlig inkomstskatt och
som rätteligen skolat erläggas under
uppbördstermin, vilken ägt rum
före dödsfallet.
Framställning, som i andra stycket
avses, skall göras före utgången
av andra kalenderåret efter det år,
varunder medlemmen avlidit.
I fråga om besvär över beskattningsnämnds
beslut i ärende, som
i andra stycket avses, skall vad som
gäller beträffande besvär över beslut
enligt 15 § 1 mom. förordningen om
statlig inkomstskatt äga motsvarande
tillämpning.
§•
Allmän sjukkassa äger i den ordning
Konungen bestämmer av statsverket
uppbära hela beloppet av de
sjukförsäkringsavgifter, som vid debitering
av slutlig skatt debiterats
för kassans räkning.
I avräkning å de sjukförsäkringsavgifter,
som komma att vid debitering
av slutlig skatt debiteras för
visst kalenderår, äger allmän sjukkassa
av statsverket erhålla förskott
enligt de föreskrifter Konungen utfärdar.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Andra lagutskottets utlåtande nr 41.
(Nuvarande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)
43
Av giftslindrings b idrag
utgår med belopp, varmed sjukförsäkringsavgift
nedsatts till följd av
vad i 35 § första stycket stadgats.
44
Avgiftsersättningsbidrag
utgår till sjukkassa med tio kronor
för varje medlem som, till följd
av vad i 33 § andra stycket är stadgat,
icke är skyldig erlägga avgift
för sjukvårdsförsäkringen.
54
Beträffande den frivilliga försäkringen
skall i övrigt vad i 6, 8, 21—
23, 26, 27, 29—32, 45 och 46 §§
stadgas i tillämpliga delar lända till
efterrättelse.
§•
Avgiftslindringsbidrag
utgår med belopp, varmed sjukförsäkringsavgift
vid debitering av slutlig
skatt nedsatts till följd av vad i
35 § första stycket stadgats.
Avgiftsersättningsbidrag
utgår till sjukkassa med tio kronor
för varje medlem som, till följd av
vad i 33 § andra stycket är stadgat,
vid debitering av slutlig skatt icke
påförts avgift för sjukvårdsförsäkringen.
§•
Beträffande den frivilliga försäkringen
skall i övrigt vad i 6, 8, 21—- 23, 25—27 och 29—32 §§, 33 § fjärde
stgcket andra punkten samt 45 och
46 §§ stadgas i tillämpliga delar lända
till efterrättelse.
Denna lag träder i kraf t den 1 januari
1955.
Beträffande de skäl, som ligger till grund för det genom propositionen
framlagda lagförslaget, får utskottet, i den mån redogörelse därför ej lämnas
här nedan, hänvisa till propositionen.
De genom förevarande proposition föreslagna ändringarna i 35—37 samt
43 och 44 §§ sjukförsäkringslagen står i nära samband med det förslag
till debitering och uppbörd av sjukförsäkringsavgifter som framlagts genom
propositionen nr 189 till innevarande års riksdag. Beträffande detta förslag
samt till grund för detsamma liggande utredning jämte remissbehandling
därav får utskottet inledningsvis hänvisa till propositionen nr 189 s. 22—24.
Ändringarna i 54 § sjukförsäkringslagen har föranletts av skrivelse från
riksförsäkringsanstalten.
Andra lagutskottets utlåtande nr il.
5
Propositionen.
Avgiftsnedsättning på grund av tvåprocentsregeln (35 §).
Överstiger medlems sammanlagda avgift för sjukvårdsförsäkringen och
försäkringen för grundsjukpenning två procent av hans taxerade inkomst
vid taxering till statlig inkomstskatt året efter det avgiften avser, skall
enligt 35 § första stycket avgiften nedsättas till två procent av nämnda
inkomst. Av vad som i nämnda lagrum stadgas rörande avgiftsnedsättning
på grund av tvåprocentsregeln framgår att man skall reducera i första
hand den sjukvårdsförsäkringsavgift, som belöper på centralsjukkassan,
i andra hand centralsjukkassans avgift för grundsjukpenning, i tredje
hand lokalsjukkassans sjukvårdsförsäkringsavgift och i sista hand lokalsjukkassans
avgift för grundsjukpenning.
Föredragande departementschefen, statsrådet Sträng, anför härom:
Gjorda undersökningar har visat att ett dylikt system för nedsättningen
vållar visst besvär vid debiteringsarbetet. Att märka är vidare att för sjukkassornas
vidkommande det är utan betydelse i vilken ordning avgifterna
reduceras, då sjukkassorna genom avgiftslindringsbidraget av statsverket
får full ersättning för de belopp, som bortfaller till följd av tvåprocentsregeln.
Med hänsyn härtill och då det ur debiteringssynpunkt är behövligt
att veta, huruvida avgiftsnedsättning skall i första hand avse sjukvårdsförsäkringsavgiften
eller grundsjukpenningavgiften, förordar jag, att de
i 35 § upptagna bestämmelserna om turordning vid avgiftsnedsättning
ersättes med en föreskrift att nedsättning i första hand skall avse avgift
för sjukvårdsförsäkringen.
Avrundning till helt krontal (35 §).
Genom den hänvisning, som i 36 § sjukförsäkringslagen beträffande uppbörd
av sjukförsäkringsavgifterna gjorts till uppbördsförordningen, har
fastställts, att uppbörden av dessa avgifter skall anknytas till skatteuppbörden.
Därvid har förutsatts att sjukförsäkringsavgifterna skall ingå i
slutlig skatt och förskottsvis erläggas i samband med preliminär skatt.
Enligt uppbördsförordningen påföres i slutlig skatt ingående belopp i hela
krontal. Vid tilllämpning av den förut berörda tvåprocentsregeln kan emellertid
brutet krontal uppkomma. Till undvikande av denna konsekvens
föreslås, att i 35 § upptages eu avrundningsregel av innehåll att vid nedsättning
av sjukförsäkringsavgift uppkommande öretal skall, om det uppgår
till högst 50, bortfalla och, därest det överstiger 50, höjas till närmaste
hela krontal.
Befrielse för dödsbo alt erlägga sjukförsäkringsavgift (36 §).
Utskottet får i denna del hänvisa till propositionen nr 189 s. 63—64 beträffande
vad som av särskilda utredningsmän anförts och s. 66 beträf
-
6 Andra lagutskottets utlåtande nr 41.
fande vad som i remissyttranden över utredningsmännens förslag framkommit.
Föredragande departementschefen, statsrådet Sträng, hänför sig i förevarande
proposition, nr 195, i denna fråga till skäl som av chefen för finansdepartementet
närmare utvecklats i propositionen nr 189.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sköld, har i propositionen
nr 189 s. 69—70 anfört följande.
Vidkommande frågan om befrielse för dödsbo att erlägga i kvarstående
eller tillkommande skatt ingående sjukförsäkringsavgift erinrar utredningsmännen
om att möjlighet till sådan befrielse, såvitt gäller folkpensionsavgift,
infördes genom beslut av föregående års riksdag. Därvid ansågs av
skilda skäl pensionsavgift böra i förevarande hänseende jämställas med
skatt. Enligt utredningsmännens mening bör emellertid skattebefrielse för
dödsbo icke omfatta sjukförsäkringsavgift. Sistnämnda avgift hade nämligen
en annan karaktär än pensionsavgiften. Sålunda hade en sjukkassemedlem
faktiskt varit tillförsäkrad och ofta även kommit i åtnjutande av
de förmåner hans försäkring avsett att bereda.
Samma skäl som utredningsmännen anfört mot avgiftsbefrielse skulle
kunna anföras även mot skattebefrielse över huvud taget. Jag kan ej heller
finna någon anledning föreligga för att sjukförsäkringsavgifterna, såvitt
här är fråga, skulle intaga någon särställning i förhållande till skatt. En
annan ståndpunkt måste från de skattskyldigas sida te sig svårförståelig.
Ytterligare ett skäl för avgiftsbefrielse är att verkställigheten av beslut om
skattebefrielse kommer att avsevärt förenklas. Jag förordar således att beskattningsnämnd
skall under motsvarande förutsättningar, som beträffande
befrielse från statlig inkomstskatt angives i 15 § 1 mom. förordningen om
statlig inkomstskatt, äga befria dödsbo även från i kvarstående och tillkommande
skatt ingående sjukförsäkringsavgift. Den minskade avgiftsintäkt,
som föranledes av medgiven befrielse, bör icke medföra nedsättning av
vederbörande sjukkassas fordran på debiterade avgifter. Förlusten bör med
andra ord stanna på statsverket i likhet med vad som gäller, när ogulden
avgift icke kan indrivas.
Avräkningsförfarandet m. m. (37, 43 och 44 §§).
Av de nuvarande bestämmelserna i 37, 43 och 44 §§ i sjukförsäkringslagen
följer bl. a. att alla ändringar av sjukförsäkringsavgifterna, som
göres efter det arbetet med debiteringen av den slutliga skatten slutförts,
skall beaktas vid regleringen av sjukkassornas fordringar på debiterade
avgifter och i förekommande fall även på avgiftslindrings- och avgiftsersättningsbidragen.
Sänkes avgiften, minskas fordringen på debiterade avgifter
och ökas i förekommande fall statsbidraget; en höjning av avgiften har
motsatt verkan. I
Andra lagutskottets utlåtande nr it. 7
Föredragande departementschefen, statsrådet Sträng, anför bl. a. följande.
Den nu gällande ordningen medför självfallet åtskilligt arbete för såväl
sjukkassorna som de statliga myndigheter, vilka skall handha avräkningsförfarandet.
Även för de lokala skattemyndigheterna uppkommer merarbete.
Eftersom de tillkommande och avgående posterna är förhållandevis
små och därjämte i stort sett torde komma att utjämna varandra, synes
ifrågavarande detaljreglering knappast erforderlig. Mellanhavandena mellan
statsverket och sjukkassorna i berörda hänseenden bör i stället grunda
sig enbart på de uppgifter om debiterade sjukförsäkringsavgifter m. in.,
som återfinnes i debiteringslängderna för slutlig skatt. De ändringar av
sjukförsäkringsavgifterna, som vidtages efter det arbetet med debiteringen
av den slutliga skatten avslutats, bör således icke påverka avräkningsförfarandet.
Vissa ändringarjjeträflfande den frivilliga försäkringen (54 §).
I skrivelse den 5 februari 1954 har riksförsäkringsanstalten föreslagit att
i sjukförsäkringslagen måtte vidtagas vissa i en vid skrivelsen fogad promemoria
ifrågasatta ändringar i sjukförsäkringslagen. I promemorian erinras
om bl. a. att i 23 § stadgas att sjukpenning ej utgår för tid, då försäkrad
fullgör tjänstgöring som värnpliktig, och att bestämmelsen härom
enligt 54 § gäller även frivillig försäkring. Vidare framhålles att i 33 §
fjärde stycket beträffande den obligatoriska försäkringen stadgats att den
som fullgör tjänstgöring såsom värnpliktig må, såframt han senast två
månader efter tjänstgöringens slut gjort framställning därom hos sjukkassan,
befrias från avgift för försäkringen för tilläggssjukpenning för
varje hel månad av tjänstgöringen. De skäl, som föranlett tillkomsten av
sistnämnda stadgande, torde gälla även i fråga om den frivilliga försäkringen.
Med hänsyn härtill borde i 54 § — vari utsädes att vissa särskilda
paragrafer rörande den obligatoriska försäkringen skulle lända till efterrättelse
även beträffande den frivilliga försäkringen — intagas en hänvisning
till 33 § fjärde stycket andra punkten.
I promemorian pekas ytterligare på att 54 § ej innehåller någon hänvisning
till 25 § vari i fråga om den obligatoriska försäkringen stadgas att
för tid, då sjukpenningförsäkrad medlem åtnjuter sjukhusvård, i stället
för sjukpenning skall utges hempenning, som i regel utgör sjukpenningens
belopp minskat med 3 kr., dock med högst hälften av sjukpenningens belopp.
Härigenom torde följden bli, att eu egen företagare, som frivilligt försäkrat
sig för tilläggssjukpenning, vid sjukhusvård endast får vidkännas
minskning med 1: 50 kr. d. v. s. med hälften av grundsjukpenningens belopp.
En frivilligt försäkrad studerande, som ej vore tillförsäkrad grundsjukpenning,
finge ej vidkännas något avdrag, när han åtnjöte sjukhus
-
8 Andra lagutskottets utlåtande nr 47.
vård. Anledning att i förevarande hänseende göra skillnad mellan den
obligatoriska och frivilliga försäkringen förelåge ej.
Svenska sjukkasseförbundet har förklarat sig biträda ifrågavarande ändringsförslag.
Föredragande departementschefen har anslutit sig till riksförsäkringsanstaltens
förslag och förordat att i 54 § sjukförsäkringslagen intages hänvisning
även till 33 § fjärde stycket andra punkten och 25 §.
Lagrådet.
Lagrådet har lämnat det genom propositionen framlagdå förslaget utan
erinran.
Utskottet.
Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot det genom propositionen
framlagda förslaget och får därför hemställa,
att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition.
Stockholm den 18 maj 1954.
På andra lagutskottets vägnar:
DAVID NORMAN.
Vid detta ärendes behandling har närvaidt
från första kammaren: herrar Norman, Nils Elowsson*, fru Svenson,
herrar Axel E. Svensson, Lundgren*, Huss, fru Carlqvist och herr Kronstrand;
från
andra kammaren: herrar Jacobsson i Igelsbo, Hagård, Lundberg,
Carlsson i Bakeröd, Andersson i Alfredshem*, Rimmerfors, Fredriksson*
och fru Eriksson i Ängelholm.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
IDUNS TRYCKERI. ESSELTE, STHLM 54
406061
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1954:345 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 3 januari 1947 a1 i texten