Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj ds proposition med förslag till förordning angående upphävande av förordningen den 17 maj 1940

1954-12-07 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1954:51, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj ds proposition med förslag till förordning angående upphävande av förordningen den 17 maj 1940

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 51.

1

Nr 51.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj ds proposition med

förslag till förordning angående upphävande av förordningen

den 17 maj 1940 (nr 333) om särskild ersättning

i vissa fall för skada till följd av olycksfall

vid flygning, dels ock i ämnet väckta motioner.

Genom en den 12 november 1954 dagtecknad proposition nr 225, vilken

hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl.

Maj :t under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden, föreslagit riksdagen att antaga följande

Förslag

till

Förordning angående upphävande av förordningen den 17 maj 1940 (nr 333) om

särskild ersättning i vissa fall för skada till följd av olycksfall vid flygning.

Härigenom förordnas, att förordningen den 17 maj 1940 (nr 333) om

särskild ersättning i vissa fall för skada till följd av olycksfall vid flygning

skall upphöra att gälla med utgången av december 1954; dock skall

förordningen alltjämt äga giltighet i fråga om olycksfall, som inträffat

dessförinnan.

I samband med propositionen har utskottet behandlat två i anledning av

densamma väckta motioner, nämligen nr 563 i första kammaren av herr

Lundgren och nr 564 i första kammaren av herr Åman.

I motionen 1: 563 hemställes, att riksdagen måtte avslå propositionen och

för sin del antaga följande tillägg till 4 § Kungl. förordningen den 17 maj

1940 om särskild ersättning i vissa fall för skada till följd av olycksfall vid

flygning: »Ersättning enligt denna förordning utgår dock inte med högre

belopp än som motsvarar den lön inklusive flygtillägg som den skadade

uppbar vid olycksfallstillfället.»

I motionen 1:564 hemställes, att riksdagen måtte dels avslå propositionen,

dels hos Kungl. Maj:t hemställa att frågan om särskild ersättning till

1-—Bihang till riksdagens protokoll 1954. 9 sand. 2 avd. Nr 51.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 51.

personal, som skadats under flygning, göres till föremål för närmare utredning

under beaktande av ett av chefen för flygvapnet den 14 januari 1952

framlagt förslag, dels ock uttala, att Kungl. förordningen den 17 maj 1940

(nr 333) i avvaktan på resultatet av nyss nämnd utredning måtte alltfort

tillämpas.

Beträffande de skäl, som anförts för det genom propositionen framlagda

förslaget, ävensom i fråga om de skäl, som motionärerna åberopat för sina

yrkanden, får utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas i det

följande, hänvisa till propositionen och motionerna.

Inledning.

Genom beslut vid 1940 års lagtima riksdag tillkom särskilda bestämmelser

om ersättning för skada på grund av olycksfall vid militär flygning.

Föreskrifterna härom återfinnes i förordningen den 17 maj 1940 (nr 333)

om särskild ersättning i vissa fall för skada till följd av olycksfall vid

flygning. Den ersättning, som utgår enligt ifrågavarande förordning, har

— såsom förordningen utformades — i allmänhet karaktär av ett procentuellt

tillägg till den livränta, vartill vederbörande är berättigad enligt lagen

den 17 juni 1916 (nr 235) om försäkring för olycksfall i arbete eller förordningen

den 18 juni 1927 (nr 234) om ersättning i anledning av kroppsskada,

ådragen under militärtjänstgöring.

Den 1 juli 1950 ersattes 1927 års militärersättningsförordning av en ny

motsvarande förordning, utfärdad den 2 juni 1950 (nr 261). Vid innevarande

riksdags vårsession har beslutats, att 1916 års olycksfallsförsäkringslag

den 1 januari 1955 skall avlösas av en lag om yrkesskadeförsäkring,

vilken utfärdats den 14 maj 1954 (nr 243) och vars ersättningsregler i

betydelsefulla hänseenden avviker från motsvarande bestämmelser i 1916

års lag. Enligt riksdagens beslut har 1950 års militärersättningsförordning

samtidigt underkastats en genomgripande revision.

Efter tillkomsten av 1940 års flygolycksfallsförordning har vidare vissa

speciella förmåner vid flygolycksfall successivt förbättrats.

Beträffande den omfattning, vari flygolycksfallsförordningen vunnit tilllämpning,

må framhållas att under år 1953 ersättning beviljats i anledning

av 12 olycksfall, vilka samtliga medfört den skadades död. Vid utgången

av år 1953 utgick sammanlagt 119 livräntor eller tillägg, av dem 8 till

skadade personer, 89 till änkor, 9 till barn och 13 till föräldrar. Det utgivna

ersättningsbeloppet utgjorde under år 1953 tillhopa omkring 50 000 kr.

Ifrågavarande kostnad för statsverket belastar det under femte huvudtiteln

upptagna förslagsanslaget Statsverket åliggande, av andra medel

ej utgående ersättningar i anledning av olycksfall i arbete m. m.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 51.

3

Huvudreglerna i 1940 års förordning.

Enligt 1 § förordningen den 17 maj 1940 (nr 333) om särskild ersättning

i vissa fall för skada till följd av olycksfall vid flygning skall — där någon,

som fullgör flygtjänstgöring vid krigsmakten å tid, då riket ej befinner sig

i krig, skadats till följd av olycksfall vid flygning — utöver föreskrifterna

i lagen den 17 juni 1916 (nr 235) om försäkring för olycksfall i arbete eller

förordningen den 18 juni 1927 (nr 234) om ersättning i anledning av kroppsskada,

ådragen under militärtjänstgöring, vissa särskilda i 1940 års förordning

upptagna regler gälla.

Därest olycksfallet medfört, att den skadade blivit berättigad till livränta

enligt 1916 års olycksfallsförsäkringslag eller 1927 års militärersättningsförordning,

och olycksfallet tillika föranlett, att den skadade blivit oförmögen

till vidare flygtjänstgöring, skall, enligt vad i 2 § 1 mom. stadgas, såsom

tillägg till livränta enligt 1916 års lag eller 1927 års förordning utges

ett årligt belopp motsvarande för tjänstepensionsberättigad personal en

fjärdedel av livräntan och för annan personal hälften av livräntan, i intet

fall dock mindre än 300 kr. om året. Även om skadan ej medfört, att vederbörandes

arbetsförmåga blivit nedsatt i sådan grad att livränta skall utgå

(minst 10 procents invaliditet), men han likväl blivit oförmögen till flygtjänstgöring,

skall enligt 2 § 2 mom. utgå en särskild livränta om 300 kr.

om året.

För den händelse olycksfallet medfört den skadades död och den avlidne

efterlämnat änka, som är berättigad till livränta enligt 1916 års

olycksfallsförsäkringslag eller 1927 års militärersättningsförordning, skall

enligt 3 § till änkan utges ett livräntetillägg om en fjärdedel av livräntans

belopp för fall att den avlidne ägt familjepensionsrätt och eljest ett tilllägg

om hälften av livräntans belopp. Livränteberättigat barn (adoptivbarn)

till den avlidne skall, när livräntan upphör att utgå — dvs. när barnet

uppnår 16 års ålder — äga rätt till livränta med enahanda belopp till dess

det fyllt 19 år. Livräntetillägg till föräldrar (adoptivföräldrar) utgår med

livräntans halva belopp; dock får livränta och livräntetillägg tillhopa ej

överstiga värdet av det underhåll föräldrarna åtnjutit av den avlidne.

I flygolycksfallsförordningens 4 § stadgas, att bestämmelserna i 1916 års

olycksfallsförsäkringslag och 1927 års militärersättningsförordning skall,

med vissa undantag, i tillämpliga delar lända till efterrättelse beträffande

ifrågavarande livräntor och livräntetillägg.

Enligt 5 § flygolycksfallsförordningen bestrides livräntor och tillägg enligt

förordningen av statsmedel och de bestämmes, frånsett visst specialfall,

av riksförsäkringsanstalten.

För flygolycksfall, som omfattas av 1950 års militärersättningsförordning,

har flygolycksfallsförordningen givits motsvarande tillämpning.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 51.

Livräntor enligt olycksfallsförsäkringslagen och yrkesskadeförsäkringslagen samt

militärersättningsförordningarna.

Enligt lagen den 17 juni 1916 (nr 235) om försäkring för olycksfall i

arbete och förordningen den 18 juni 1927 (nr 234) om ersättning i anledning

av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring — liksom även

enligt militärersåttningsförordningen den 2 juni 1950 (nr 261) — bestämmes

invaliditetsersättningens belopp av storleken av vederbörandes årliga

arbetsförtjänst och graden av nedsättningen av arbetsförmågan.

Beträffande dem som omfattas av olycksfallsförsäkringslagen — dvs.

officerare och underofficerare å aktiv stat — ävensom fast anställda, vilka

omfattas av någon av de båda militärersättningsförordningarna, har den

årliga arbetsförtjänsten i stort sett beräknats till den verkliga inkomsten

under sista året före olycksfallet. Vissa maximibelopp har dock gällt.

Vid tiden för tillkomsten av 1940 års förordning gällde sålunda ett maximibelopp

om 3 000 kronor.

För de värnpliktiga gällde enligt 1927 års militärersättningsförordning

att den årliga arbetsförtjänsten skulle antagas utgöra visst i förordningen

angivet belopp. År 1940 utgjorde detta belopp 2 160 kr. för vissa (i allmänhet

äldre) värnpliktiga och 1 764 kr. för övriga.

När flygolycksfallsförordningen tillkom, utgick livräntan vid helinvaliditet

normalt med 2/3 av den beräknade årliga arbetsförtjänsten och vid nedsättning

av arbetsförmågan (med minst 1/10) med det lägre belopp, som

svarade mot nedsättningen. Livränta till änka utgjorde vid samma tid ett

belopp motsvarande V* av den avlidnes beräknade årliga arbetsförtjänst.

Livränta kunde vidare utgå till barn och till föräldrar. Därest livräntor utgick

till flera efterlevande reducerades de i förekommande fall till högst

sammanlagt 2/3 av den avlidnes beräknade årliga arbetsförtjänst.

Under tiden för andra världskriget genomfördes vid olika tillfällen provisoriska

förbättringar av de livräntor, som utgick enligt olycksfallsförsäkringslagen

och 1927 års militärersättningsförordning. Beträffande dessa

förbättringar ävensom beträffande den omreglering av olycksfallsförsäkringslagen,

som genomfördes från och med den 1 januari 1949, samt beträffande

bestämmelserna i den nya militärersättningsförordning, som trädde

i kraft den 1 juli 1950, får utskottet hänvisa till propositionen s. 5—7.

Enligt lagen den 14 maj 1954 (nr 243) om yrkesskadeförsäkring —

vilken såsom nämnts träder i kraft den 1 januari 1955 —- gäller i huvudsak

följande i fråga om livränta vid invaliditet och till efterlevande.

Livränta till skadad beräknas på grundval av det s. k. ersättningsunderlaget.

Vid fastställande av detta medräknas årlig arbetsförtjänst,

som inte överstiger 7 200 kr. till hela sitt belopp, den del av arbetsför
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Andra lagutskottets utlåtande nr 51.

tjänsten, som överstiger 7 200 men ej 10 800 kr., till tre fjärdedelar och den

del därav, som överstiger 10 800 kr. till hälften. Till belopp över 15 000 kr.

tages ej hänsyn. Högsta ersättningsunderlag blir till följd härav 12 000 kr.

Vid förlust av arbetsförmågan utgör livräntan 11/i2 av ersättningsunderlaget.

Vid nedsättning av arbetsförmågan med minst 30 % utgör livräntan en

mot graden av nedsättningen svarande del av ersättningsunderlaget, minskad

med 1/i2 av detta. Vid nedsättning med mindre än 30 % utgör livräntan

den del av två tredjedelar av ersättningsunderlaget, som svarar

mot graden av nedsättningen. För tid efter månadsskiftet efter det skadad

fyllt 67 år utgör livräntan 3/4 av nyss angivna belopp. Högsta årslivräntan

för helinvalid under 67 år utgör 11 000 kr.

Vårdbidrag till hjälplös invalid kan utgå med samma belopp som f. n.,

nämligen högst 1 800 kr. om året.

För den avlidnes änka motsvarar livräntan för tid t. o. m. den månad,

under vilken hon fyller 67 år, 1/3 och för tiden därefter Vt av den avlidnes

årliga arbetsförtjänst. Högsta änkelivräntan blir före 67 år 5 000 kr. om

året och efter 67 år 3 750 kr.

Det kan förtjäna nämnas att genom den nya lagstiftningen den till

efterlevandelivränta berättigade personkretsen ävensom ersättningsgrunderna

ändrats i olika avseenden. Bl. a. kan barn under speciella omständigheter

få livränta upp till 21 års ålder. Invaliditetsbedömningen avses vidare

för fall, som i detta sammanhang är av intresse, bli mera gynnsam för de

skadade än som tidigare varit fallet.

Genom förordning den 4 juni 1954- (nr 460) har genomgripande ändringar

vidtagits i 1950 års militärersättningsförordning, varigenom livräntebestämmelserna

i militärersättningsförordningen bragts till överensstämmelse

med dem i yrkesskadeförsäkringslagen.

Särskilda förmåner till flygpersonal enligt avlönings- och pensionsbestämmelser

m. m.

Alltsedan år 1914 bar utgått särskilda löneförmåner till flygpersonal i

form av flygtillägg. Dessa tillägg har till viss del varit avsedda att utgöra

kompensation för den speciella tjänstgöringen (det med flygtjänsten förenade

ansvarsfulla arbetet, den ökade fysiska och psykiska förslitningen

av individen etc.). I övrigt synes de ha varit betingade av de stora olycksfallsrisker,

som flygtjänsten medfört för personalen, vilken därför ansetts

böra erhålla ett särskilt bidrag till täckande av kostnader för olycksfallsförsäkring.

Bestämmelserna om flygtillägg bar vid olika tillfällen utökats att gälla

nya grupper av flygande personal vid krigsmakten. Flygtilläggens belopp

har också vid olika tillfällen höjts. Vid 1947 års lönereglering böjdes så
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 51.

lunda samtliga flygtilläggsbelopp med 60 kr. per månad, och vid 1951 års

riksdag beslöts en höjning av samtliga flygtilläggsbelopp med 30 kr. per

månad.

I överensstämmelse med en mellan 1949 års tjänsteförteckningskommitté

och vederbörande personalorganisation träffad överenskommelse

beslöts vid 1952 års riksdag en genomgripande omläggning av flygtilläggen.

Denna omläggning innebar dels en ytterligare höjning och differentiering

av beloppen, dels utvidgad rätt att åtnjuta flygtillägg eller däremot svarande

förmåner, bl. a. då vederbörande på grund av olycksfall i tjänsten

blivit oförmögen till flygtjänstgöring, dels införande av pensionsförhöjning

på grund av flygtjänstgöring.

Efter denna reform utgår fiygtilläggen med följande belopp per månad,

nämligen till flygförare 270—480 kr., flygspanare 330—390 kr., provflygare

som är flygförare 480 kr., annan provflygare 300 kr., kontrollflygare

som är flygförare 390 kr., annan kontrollflygare 180—240 kr.,

flygsignalist 270—330 kr., färdmekaniker 240—300 kr. och meteorolog

180—240 kr. Därjämte utgår flyglärartillägg och elevtillägg. Flygtillägg

utgår icke blott till militära och civilmilitära beställningshavare utan även

till civila tjänstemän inom flygvapnet, som fullgör tjänstgöring som provflygare,

kontrollflygare eller färdmekaniker.

Flygtilläggen får enligt 1952 års beslut åtnjutas icke blott vid tjänstledighet

med oavkortad lön, såsom t. ex. vid olycksfall i tjänsten, utan

även i fall, då vederbörande skadats till följd av olycksfall vid flygning

och av sådan anledning blivit oförmögen till flygtjänstgöring utan att därför

åtnjuta tjänstledighet. I sistnämnda fall äger vederbörande åtnjuta

3/4 av flygtillägget under sammanlagt högst ett år från tjänstgöringshindrets

början, inberäknat av skadan föranledd tjänstledighet, och hälften av flygtillägget

under ytterligare högst ett år. Har beställningshavare under minst

12 år fullgjort föreskriven flygtjänstgöring, äger han, om han bl. a. på

grund av olycksfall vid flygning går förlustig rätten till flygtillägg, för tiden

därefter så länge han kvarstår i flygvapnets tjänst uppbära lön enligt

löneklass, vars nummer med två enheter överstiger numret för den löneklass

han eljest skolat tillhöra.

Den beslutade pensionsförhöjningen till flygande personal innebär, att

i vissa fall skall för ålders-, invalid-, sjuk-, förordnande- och familjepension

tillämpas pensionsunderlag för lönegrad två nummer högre än den,

efter vilken pensionen eljest skulle ha beräknats. Detta är fallet, dels om

vederbörande under minst 12 år fullgjort flygtjänstgöring vid flygvapnet

under sådana förhållanden att han därvid varit berättigad till flygtillägg

och antingen varit kommenderad till flygtjänstgöring intill dess han inträder

i pensionsåldern eller på grund av skada till följd av olycksfall vid

flygning blivit oförmögen till eller avstängts från flygtjänstgöring, dels

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Andra lagutskottets utlåtande nr 51.

om vederbörande avlider före pensionsålderns inträde och intill tidpunkten

för sitt frånfälle varit kommenderad till flygtjänstgöring.

Beställningshavare, som icke är berättigad till flygtillägg eller elevtillägg,

ävensom civil tjänsteman vid försvaret äger för dag, varunder han beordras

deltaga i flygning, uppbära flygtraktamente med 9—13 kr. Om här avsedd

beställningshavare under deltagande i flygning drabbas av olycksfall, varav

föranledes sjukdom eller förlust av arbetsförmågan, äger han under tjänstledighet

till följd av olycksfallet åtnjuta flygtillägg under högst två år

med 150—210 kr. per månad.

Värnpliktig, som är kommenderad till flygtjänstgöring i befattning som

flygförare, flygspanare eller flygsignalist, äger uppbära flygtillägg enligt

särskilda bestämmelser.

Särskild ersättning motsvarande flygtillägg utgår vidare till personal i

fallskärmstjänst.

Departementschefen.

Föredragande departementschefen, statsrådet Sträng, anför i propositionen

bl. a. följande.

Olycksfallsförsäkringslagstiftningen ävensom de allmänna bestämmelserna

om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,

har efter tillkomsten av flygolycksfallsförordningen ändrats

vid olika tillfällen, varje gång i förmånlig riktning för dem som omfattats

därav. Förbättringarna för de ersättningsberättigade har gått betydligt utöver

vad som betingats av penningvärdesutvecklingen. Genom att, såsom nämnts,

livräntetilläggen enligt flygolycksfallsförordningen satts i relation till livräntorna

enligt olycksfallsförsäkringslagstiftningen och militärersättningsförordningarna,

har förhöjningen av livräntorna enligt sistnämnda författningar

medfört motsvarande höjning av ifrågavarande livräntetillägg.

I samband med 1948 års ändringar i 1916 års olycksfallsförsäkringslag

—- härom torde få hänvisas till proposition nr 236/1948 — uttalades, att

det ingalunda var självfallet, att de då beslutade förbättringarna av olycksfallsersättningarna

borde medföra en automatisk höjning av de särskilda

tilläggsersättningarna enligt flygolycksfallsförordningen. Frågan huruvida

särskilda tilläggsersättningar i förevarande fall skulle bibehållas ansågs

emellertid böra behandlas i samband med den fortsatta översynen av olycksfallsförsäkringslagstiftningen

och militärersättningsförordningen. Den omständigheten

att tilläggsersättningarna då lämnades orubbade skulle icke

utgöra hinder för en allsidig omprövning av bestämmelserna i fråga.

Genom beslut vid riksdagens vårsession innevarande år har olycksfallsförsäkringslagstiftningen

helt reformerats och reglerna i 1950 års militärersättningsförordning

har anpassats efter bestämmelserna i den numera

utfärdade lagen om yrkesskadeförsäkring. Reformen innebär väsentliga

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 51.

förbättringar av olycksfallsförmånerna. Redan härigenom har förutsättningarna

för tilläggsersättningarna enligt flygolycksfallsförordningen ändrats.

Under tiden har emellertid, såsom framgår av vad i det föregående

anförts i fråga om de enligt avlönings- och pensionsbestämmelserna in. in.

utgående förmånerna till flygpersonalen, även dessa förmåner avsevärt förbättrats.

Flygtilläggens belopp har undan för undan höjts och villkoren

för deras åtnjutande har, särskilt i vad gäller tid efter olycksfall vid flygning,

i väsentlig grad förbättrats för flygpersonalen. Genom att pensionsunderlagen

höjts har pensionerna blivit större. Anledning synes därför ej

längre föreligga att bibehålla tilläggsersättningarna enligt flygolycksfallsförordningen.

Detta gäller särskilt i fråga om den personal, som är underkastad

statens allmänna avlöningsreglemente. Vad den värnpliktiga personalen

angår torde den numera icke annat än i undantagsfall tagas i anspråk

för flygtjänstgöring. Och i varje fall bör icke bestämmelserna i flygolycksfallsförordningen

kvarstå för denna grupp, utan desamma torde

böra upphävas samtidigt med ikraftträdandet den 1 januari 1955 av yrkesskadeförsäkringslagen

och ändringarna i militärersättningsförordningen.

För olycksfall, som inträffat före 1954 års utgång, bör dock flygolycksfallsförordningen

alltjämt äga giltighet. Huruvida i annan ordning bör meddelas

särskilda bestämmelser för värnpliktig flygande personal och för

värnpliktig personal i fallskärmstjänst synes få upptagas till prövning i

annat sammanhang.

Motionerna.

I båda motionerna anföres, att därest propositionens förslag godtages

den flygande personalen vid krigsmakten i vissa fall skulle komma i ett

sämre läge i förhållande till vad som för närvarande gäller.

I motionen I: 563 framhålles emellertid därjämte, att ett tillämpande av

1940 års förordning, sedan den nya yrkesskadeförsäkringslagen trätt i

kraft och vissa ändringar i militärersättningsförordningen genomförts

fr. o. m. den 1 januari 1955, i vissa fall skulle medföra att ersättning på

grund av olycksfall under flygning komme att uppgå till högre belopp än

den utgående lönen jämte flygtillägg, och anföres, att detta icke kunde

anses tillfredsställande. 1940 års förordning borde därför fortfarande-gälla,

men ett tillägg borde göras till densamma, enligt vilket ersättningen icke

i något fall skulle utgå med högre belopp än som motsvarar lön och tilllägg

samt flygtillägg.

I motionen 1: 564 anföres, att chefen för flygvapnet, som tidigare yttrat

sig i den förevarande frågan, den 14 januari 1952 framlagt ett förslag till

förbättrade förmåner för den flygande personalen i händelse av skada till

följd av olycksfall under flygning. Förslaget hade i stort inneburit, att särskilda

förmåner även framdeles skulle utgå vid flygolycksfall. Förmånerna

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Andra lagutskottets utlåtande nr 51.

skulle emellertid inte få karaktären av tillägg på livränta utan baseras på

vederbörande beställningshavares flygtillägg. I motionen hemställes, att

frågan om särskild ersättning till den flygande personalen under beaktande

av nämnda förslag närmare utredes samt att förordningen i avvaktan härpå

bibehålies.

Det i motionen I: 564 åsyftade förslaget den 14 januari 1952 av chefen

för flygvapnet framlades i ett remissyttrande över en år 1951 inom socialdepartementet

utarbetad promemoria med förslag till vissa ändringar i

1940 års flygolycksfallsförordning. Promemorian hade utarbetats i anledning

av dels 1948 års ändringar i olycksfallsförsäkringslagen och den omarbetning

av bestämmelserna om ersättning i anledning av kroppsskada

ådragen under militärtjänstgöring, som resulterat i 1950 års militärersättningsförordning,

och dels ett av socialvårdskommittén framlagt förslag till

yrkesskadeförsäkringslag. I promemorian föreslogs betydande reduceringar

av de ersättningar som utgick enligt flygolycksfallsförordningen. Chefen

för flygvapnet uttalade i remissyttrande den 14 januari 1952 över promemorian,

att de nya bestämmelserna om ersättning för olycksfall nödvändiggjorde

en omprövning av bestämmelserna i flygolycksfallsförordningen,

samt förordade, att flygolycksfallsförordningen slopades och att de statliga

avlönings- och pensionsreglemenlena kompletterades med motsvarande

ersättningsbestämmelser. Intill dess en planerad översyn av pensionsreglementena

skett borde emellertid, uttalade chefen för flygvapnet vidare, en

särskild flygolycksfallsförordning bibehållas, dock med omprövade ersättningsgrunder.

För en sådan tills vidare bibehållen flygolycksfallsförordning

angavs i remissyttrandet vissa riktlinjer. Dessa sammanfattades i vad

de gällde ersättning till den skadade eller till änka i huvudsak sålunda, att

ersättning borde utgå i fråga om aktiv personal och värnpliktiga officers- och

meteorologaspiranter med 2/3 av flygtillägget intill pensionsåldern, eller, för

icke pensionsberättigad personal, intill 50 års ålder och därefter med V3 av

flygtillägget samt i fråga om annan personal med V3 av flygtillägget.

Utskottet.

Då någon som fullgör flygtjänstgöring vid krigsmakten skadats till följd

av olycksfall vid flygning utgår — utöver ersättning enligt olycksfallsförsäkringslagen

eller militärersättningsförordningen — viss särskild ersättning

enligt 1940 års flygolycksfallsförordning.

I förevarande proposition föreslås, att flygolycksfallsförordningen skall

upphävas fr. o. in. utgången av december 1954 i vad avser därefter inträffande

olycksfall. I motionen 1: 563 yrkas, atl förordningen skall bibehållas

med viss mindre ändring, och i motionen 1:564 hemställes, att frågan om

särskild ersättning till den personal som skadats under flygning närmare

utredes och alt förordningen i avvaktan härpå alltfort skall tillämpas.

Propositionens förslag om slopande av de särskilda ersättningarna enligt

2 — Bihang till riksdagens protokoll 1954. 9 sand. 2 and. Nr 51.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 51.

flygolycksfallsförordningen motiveras med att de förutsättningar, som var

för handen när förordningen tillkom, väsentligen ändrats genom att ersättningarna

i övrigt till den flygande personalen avsevärt förbättrats. Anledningsyntes

därför ej längre föreligga att ha en särskild förordning av ifrågavarande

karaktär.

Redan i samband med de förbättringar av ersättningarna enligt olycksfallsförsäkringslagen

som genomfördes år 1948 uttalades, såsom föredragande

departementschefen i förevarande proposition framhåller, att den

omständigheten att tilläggsersättningarna lämnades orubbade icke skulle

utgöra hinder för en allsidig omprövning av förordningens bestämmelser.

Den 1 januari 1955 träder den vid årets riksdag beslutade nya yrkesskadeförsäkringslagen

och de därefter anpassade nya bestämmelserna i militärersättningsförordningen

i kraft. Härigenom sker ytterligare en väsentlig

förbättring av de ersättningsförmåner som utgår vid skada till följd av

olycksfall under militär tjänstgöring.

Den ersättning som utgår enligt flygolycksfallsförordningen bar, bortsett

från vissa särfall, konstruerats såsom ett procentuellt tillägg till den livränta

som enligt olycksfallsförsäkringslagen eller militärersättningsförordningen

tillkommer den skadade eller hans efterlevande. Genom att tilläggen sålunda

satts i relation till livräntorna har de förbättringar av livräntorna

som vid olika tillfällen genomförts, även i den mån de gått utöver vad som

betingats av penningvärdesutvecklingen, automatiskt medfört motsvarande

höjning av de särskilda tilläggen. Denna höjning av de särskilda tilläggen

må belysas med följande exempel. En löjtnant på aktiv stat som blivit helt

arbetsoförmögen till följd av olycksfall vid flygning erhöll närmast efter

förordningens tillkomst år 1940 ett livräntetillägg om 500 kronor per år.

Om förordningen bibehålies efter den 1 januari 1955 skulle motsvarande

tillägg komma att uppgå till 2 750 kronor. Till änkan efter en löjtnant

utgick 1940 i livräntetillägg 187 kronor 50 öre. Motsvarande belopp skulle

efter den 1 januari 1955 bli 1 250 kronor.

Utskottet vill erinra om att den allvarliga karaktären av flygolycksfallen

medför, att ersättningsbestämmelserna blir av betydelse främst för de efterlevande.

Såsom framgår av den ovan i utlåtandet lämnade redogörelsen för

omfattningen av ersättningarna enligt flygolycksfallsförordningen beviljades

under år 1953 ersättning i anledning av 12 olycksfall, vilka samtliga

medfört den skadades död. Vid utgången av år 1953 utgick ersättning i sammanlagt

119 fall, varav i 8 fall till den skadade själv och i 89 fall till änkor.

Enär den värnpliktiga personalen numera icke annat än i undantagsfall

torde komma att tagas i anspråk för flygtjänstgöring, blir flygolycksfallsförordningen

främst av betydelse för de fast anställda. För änkor efter

familjepensionsberättigad personal kommer fr. o. in. den 1 januari 1955

livränteförmånerna även om flygolycksfallsförordningen upphäves att bli

större än summan av den livränta och det tillägg som nu utgår. Detta sam
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 51.

11

manhänger med att den arbetsförtjänst som maximalt får tillgodoräknas

för beräknande av livränta enligt olycksfallsförsäkringslagen höjes. Till

änkan efter en löjtnant på aktiv stat med flygtjänstgöring utgår enligt gällande

bestämmelser livräntan och tillägget med sammanlagt 3 000 kronor.

Fr. o. in. den 1 januari 1955 kommer livräntan utan tillägg att utgöra 5 000

kronor. Skulle flygolycksfallsförordningen kvarstå efter utgången av december

1954 skulle livräntan och tillägget komma att uppgå till 6 250

kronor.

Det bör vidare beaktas, att ersättningarna till den fast anställda flygande

personalen, även om livräntetilläggen borttages, i de vanligast förekommande

ersättningsfallen kommer att utgå med högre belopp än till annan

personal i motsvarande befattning. Detta sammanhänger med höjningen

den 1 januari 1955 av den arbetsförtjänst som maximalt får tillgodoräknas

för beräknande av livränta och med att den flygande personalen, genom att

den erhåller särskilda flygtillägg utöver lönerna, kommer upp i en högre

arbetsförtjänst. Medan livräntan enligt olycksfallsförsäkringslagen till en

löjtnant på aktiv stat år 1940, oavsett om han hade flygtjänstgöring eller

ej, vid full invaliditet uppgick till 2 000 kronor och vid dödsfall utgick till

änkan med 750 kronor, blir motsvarande belopp den 1 januari 1955, beräknat

efter lägsta löneklass, för en sådan löjtnant med flygtjänstgöring

eller hans änka 11 000 resp. 5 000 kronor samt för en löjtnant utan flygtjänstgöring

9 135 kronor 50 öre resp. 3 644 kronor.

De förbättringar som oavsett de särskilda ersättningarna enligt flygolycksfallsförordningen

kommer den flygande personalen till del fr. o. in.

den 1 januari 1955 är så väsentliga, att flygolycksfallsförordningen med

dess motsvarande automatiska höjning av livräntetilläggen enligt utskottets

mening icke gärna kan bibehållas. Utskottet tillstyrker därför bifall till

propositionens förslag, att förordningen upphäves i vad avser olycksfall som

inträffar efter utgången av december 1954.

1 vissa fall kominer emellertid, såsom i motionerna anföres, den flygande

personalen om flygolycksfallsförordningen upphäves att bli sämre ställd

än vad som nu är fallet. Detta gäller huvudsakligen den värnpliktiga personalen.

Även beträffande den fast anställda personalen kan emellertid i

undantagsfall en försämring inträda. Så blir fallet exempelvis i avseende å

den särskilda livränta om 300 kronor per år som nu utgår för det fall skadan

ej medfört, att vederbörandes arbetsförmåga blivit nedsatt i sådan grad,

alt livränta skall utgå enligt yrkesskadeförsäkringslagen eller militärersättningsförordningen,

men han likväl blivit oförmögen till flygtjänstgöring.

Föredragande departementschefen har i propositionen uttalat, att frågan

huruvida i annan ordning bör meddelas särskilda bestämmelser om ersättning

till värnpliktig flygande personal och till värnpliktig personal i fallskärmstjänst

synes få upptagas till prövning i annat sammanhang. Utskottet

ansluter sig till detta uttalande.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande nr 51.

Huruvida — med hänsyn till den i vissa fall försämrade ställningen för den

fast anställda personalen och till vissa med flygtjänsten sammanhängande

speciella förhållanden, vilka i detta sammanhang icke synes ha tillräckligt

allsidigt belysts — särskilda bestämmelser angående ersättning vid flygolycksfall

även till den fast anställda personalen kan anses motiverade är

utskottet icke berett att nu taga ställning till. Utskottet vill emellertid förorda,

att även denna fråga ytterligare överväges. Därvid bör vederbörande

försvarsmyndigheter och personalorganisationer beredas tillfälle att framlägga

sina synpunkter.

På grund av vad utskottet sålunda anfört får utskottet hemställa,

A) att riksdagen måtte bifalla före varande proposition;

B) att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t som

sin mening giva till känna vad utskottet ovan anfört; samt

C) att motionerna 1:563 och 1:564, i den mån de icke

besvarats genom vad utskottet ovan anfört samt under A)

och B) hemställt, icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 7 december 1954.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Sunne, Nils Elowsson, Lundgren,

Huss, fru Carlqvist och herr Nils Theodor Larsson;

från andra kammaren; fru Västberg, herr Hagård, fru Sandström, herrar

Lundberg, Bengtsson i Varberg, Rimmerfors, Johansson i Södertälje

och Larsson i Hedenäset.

IDUNS TRYCKERI. ESSELTE. STHLM 54

412153

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1954:404 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag med särskilda bestämmelser om frivillig sjukpenningförsäkring i allmän sju s. 3 i texten