Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om skyldighet för företag att underrätta arbetsmarknadsorgan om planerade driftsinskränkningar. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 8 i första kammaren av herr Persson, Helmer, m. fl. samt nr 15 i andra kammaren av herr Hagberg i Stockholm in. fl.

1954-02-23 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1954:6, Utlåtande i anledning av väckta motioner om skyldighet för företag att underrätta arbetsmarknadsorgan om planerade driftsinskränkningar. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 8 i första kammaren av herr Persson, Helmer, m. fl. samt nr 15 i andra kammaren av herr Hagberg i Stockholm in. fl.

Dokumentets text

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 6.

7

Nr 6.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om skyldighet för företag

att underrätta arbetsmarknadsorgan om planerade

driftsinskränkningar.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,

till lagutskott hänvisade motioner, nr 8 i första kammaren av herr Persson,

Helmer, m. fl. samt nr 15 i andra kammaren av herr Hagberg i Stockholm

in. fl.

I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, »att riksdagen beslutar

att i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om förslag till lag, som

stipulerar skyldighet för företag att minst två månader i förväg underrätta

arbetsmarknadsorganen om planerade driftsinskränkningar».

Beträffande de skäl, som motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden,

får utskottet hänvisa till motionerna.

Frivilliga överenskommelser 1944 och 1952, m. m.

År 19U träffades mellan dåvarande arbetsmarknadskommissionen och

en för Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges industriförbund gemensam

kommitté, sedermera ombildad till Industriens produktionsråd, en

överenskommelse om frivilligt varsel vid driftsnedläggelser, driftsinskränkningar

och permitteringar. Enligt överenskommelsen hade industriföretagen

att till myndigheterna meddela det antal arbetare, som under de närmast

följande två månaderna väntades behöva permitteras eller avskedas.

Eventuella meddelanden av detta slag lämnades på det rapportkort rörande

sysselsättningsläget, som företagen månatligen via länsarbetsnämnderna

översände till socialstyrelsen. Länsarbetsnämnden bokförde i sitt sysselsättningsregister

de lämnade varseluppgifterna och tillställde arbetsmarknadsstyrelsen

ett sammandrag av desamma. Inom styrelsen gjordes en

sammanställning av uppgifterna från hela landet.

Bakgrunden till att denna överenskommelse träffades var, att man i slutet

av kriget räknade med att under en övergångsperiod svårigheter skulle

kunna uppstå att upprätthålla sysselsättningen framför allt inom de industrier,

vilkas kapacitet i betydande grad togs i anspråk för militära beställningar.

I början av år 1952 hölls mellan arbetsmarknadsstyrelsen å ena sidan och

Sveriges industriförbund, Svenska arbetsgivareföreningen och Industriens

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Andra lagutskottets utlåtande nr 6.

produktionsråd å andra sidan —- i syfte att få till stånd en effektivisering

och aktualisering av varselsystemet — överläggningar rörande åtgärder i

anledning av driftsnedläggelse och driftsinskränkning in. m. Dessa överläggningar

resulterade i en överenskommelse, vilken — efter en erinran

om varselsystemets dittillsvarande utformning — var av följande lydelse.

För att få till stånd ett bättre samarbete mellan industriföretagen och

arbetsförmedlingsorganen i dessa frågor och göra varselsystemet mer effektivt

skola organisationerna verka för att anslutna industriföretag (byggnadsindustrien

omfattas icke av överenskommelsen) iakttaga följande

regler.

I fortsättningen skall anmälan om väntade permitteringar eller avskedanden

ske genom direkta informationer från företagsledningen till länsarbetsdirektören

eller arbetsförmedlingsinspektören. Uppgifter om dessa

förhållanden skola däremot icke längre lämnas på sysselsättningsrapporten

till socialstyrelsen.

Vid företagens kontakt med länsarbetsnämnden böra uppgifter lämnas

om vid vilken tidpunkt avskedandena eller permitteringarna avses komma

att genomföras, antalet anställda som beröras, driftsinskränkningens beräknade

varaktighet samt orsaken till driftsinskränkningen.

Beträffande de fall av permitteringar och avskedanden för vilka rapporteringsskyldighet

föreligger och den tidpunkt då länsarbetsnämnden på

sätt ovan sagts skall underrättas har följande överenskommelse träffats.

a) Definitiv driftsnedläggelse.

Meddelande lämnas till länsarbetsnämnden (länsarbetsdirektören eller

arbetsförmedlingsinspektören) i mycket god tid och under alla förhållanden

senast två månader före driftsnedläggelsen.

b) Driftsinställelse, varmed avses totalt driftstopp under mer än 14 dagar.

Meddelande lämnas till länsarbetsnämnden (länsarbetsdirektören eller

arbetsförmedlingsinspektören) senast 2 månader före driftsinställelsen.

Anmärkning till a) och b).

Dylika meddelanden behöva ej lämnas, då mindre än 10 arbetstagare

beröras av åtgärden.

c) Driftsinskränkning av mera väsentlig betydelse.

Härvid skall hänsyn tagas icke blott till förhållandena sett ur företagets

synpunkt utan även till åtgärdens väntade inverkan på arbetsmarknadsläget

på orten och därmed på arbetsförmedlingsorganens möjligheter att

omplacera den friställda arbetskraften. Av betydelse är därvid bland annat

ortens storlek och näringslivets struktur. På mindre orter kan exempelvis

friställande av 15 arbetare orsaka svårigheter och skall därför rapporteras,

medan däremot på större orter permittering av ett förhållandevis större

antal arbetare icke behöver omfattas av anmälningsskyldigheten. Om tveksamhet

skulle uppstå huruvida rapporteringsskyldighet skall anses föreligga

eller icke, bör företaget taga kontakt med Industriens produktionsråd.

Meddelande om driftsinskränkning av här angivet slag lämnas till länsarbetsnämnden

(länsarbetsdirektören eller arbetsförmedlingsinspektören)

senast 2 månader före åtgärdens vidtagande eller, om i undantagsfall inskränkningen

icke rimligen kunnat förutses redan 2 månader i förväg, i

så god tid som möjligt.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 6.

9

Anmärkning till c)

Är det ur företagets synpunkt angeläget att speciell diskretion iakttages,

kan underhandskontakt tagas med länsarbetsdirektören personligen med

anhållan om diskretion.

d) Korttids permittering.

Härmed avses permittering av mera väsentlig betydelse enligt ovanstående

definition, meddelad på viss tid, ej överstigande 14 dagar.

Meddelande om dylik permittering bör lämnas till länsarbetsnämnden

(länsarbetsdirektören eller arbetsförmedlingsinspektören) i god tid före

permitteringstillfället.

e) Fortlöpande arbetstidsförkortning.

Härmed avses sådan inskränkning av arbetstiden, en eller flera dagar

per vecka, som berör en mera väsentlig del av arbetsstyrkan.

Meddelande härom bör lämnas till länsarbetsnämnden (länsarbetsdirektören

eller arbetsförmedlingsinspektören) i god tid före åtgärdens vidtagande.

f) Permittering eller avskedande av säsongarbetare.

Meddelande lämnas till länsarbetsnämnden (länsarbetsdirektören eller

arbetsförmedlingsinspektören) i så god tid som möjligt, innan arbetskraften

kommer att friställas.

Enligt § 6 i avtalet 1946 mellan Svenska arbetsgivareföreningen och

Landsorganisationen i Sverige om företagsnämnder skall vidare, när fråga

uppkommer om nedläggande, inställelse eller väsentlig inskränkning av

ett företags drift, i så god tid som möjligt innan dylik åtgärd vidtages,

samråd därom äga rum inom företagsnämnden. Därest sådan åtgärd anmäles

till offentlig myndighet, skall enligt samma bestämmelse dylik anmälan

delgivas nämnden och denna fortlöpande hållas underrättad om

ärendets utveckling. Dessa föreskrifter avser enligt sakens natur endast

underrättelse till de anställda och icke anmälan till arbetsmarknadsmyndigheterna.

Frågans behandling vid 1952 års riksdag.

Vid 1952 års riksdag hemställdes i en motion i andra kammaren, II: 141,

om utredning rörande anmälningsskyldighet för industriföretag om inskränkningar

i driften. Motionen hänvisades till bankoutskottet och behandlades

i dess utlåtande nr 15.

Över motionen avgavs yttranden av arbetsmarknadsstyrelsen, Landsorganisationen

i Sverige, Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges industriförbund

och Tjänstemännens centralorganisation.

Landsorganisationen och Tjänstemännens centralorganisation tillstyrkte

det i motionen framställda förslaget om en utredning rörande den ifrågasatta

anmälningsskyldigheten. Organisationerna tog dock icke ställning till

frågan om formen för en skärpt reglering av ifrågavarande spörsmål. TCO

2—- Bihang till riksdagens protokoll 1954. 9 samt. 2 avd. Nr 4—G.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 6.

framhöll sålunda, att det vore uppenbart att det skulle innebära en klar

fördel om skyldighet förelåge för företaget att meddela kommun och

arbetsmarknadsorganen om en förestående driftsinskränkning. Huruvida

detta borde åstadkommas lagstiftningsvägen eller via överenskommelser

mellan industrien och arbetsmarknadsstyrelsen borde enligt TCO utredas.

Landsorganisationen uttalade, att man vid en vikande konjunktur icke

torde kunna förlita sig enbart på de frivilliga utfästelser i fråga om anmälning,

som redan tidigare lämnats av industriens egna organisationer, utfästelser

som för övrigt endast avsåge till dessa organisationer anslutna företag.

Ej heller § 6 i avtalet om företagsnämnder erbjöde enligt landsorganisationen

någon betryggande garanti för att varsel verkligen lämnades inom

tid, som med hänsyn till arbetskraftens intressen kunde anses skälig. Även

TCO erinrade om nämnda § 6 och uttalade, att personalens intressen i det

i motionen nämnda avseendet borde vara tillgodosedda vid företag, vid

vilka företagsnämnder funnes inrättade.

Arbetsmarknadsstyrelsen underströk i sitt yttrande, att det för arbetsmarknadsmyndigheterna

självfallet vore av största vikt att på ett så tidigt

stadium som möjligt erhålla kännedom om förestående driftsnedläggelser,

driftsinskränkningar och permitteringar inom näringslivet. Förutsättningarna

för att på ett smidigt sätt kunna klara omställningsproblemen vore,

framhöll styrelsen, helt naturligt väsentligt större, om tillräcklig tid för

förberedelser stode till förfogande, än om erforderliga åtgärder skulle behöva

improviseras i all hast. Under hänvisning till den då nyligen träffade,

ovan återgivna överenskommelsen rörande effektivisering och aktualisering

av varselsystemet uttalade sig emellertid arbetsmarknadsstyrelsen

för att den frivilliga överenskommelsen bibehölles.

Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges industriförbund avstyrkte i

gemensamt utlåtande motionen under hänvisning till den träffade frivilliga

överenskommelsen. I utlåtandet anfördes bl. a. följande.

Under tiden närmast efter det 1944 års överenskommelse träffats förekom

driftsinskränkningar vid ett icke obetydligt antal företag. Varselsystemet

fungerade därvid tillfredsställande. I produktions- och avsättningsförhållandena

inom industrien skedde emellertid senare en markant omsvängning,

så att läget under en följd av år kännetecknades av en genomgående

och betydande brist på arbetskraft. För den alldeles övervägande

delen av industriföretagen förekom under dessa år icke permitteringar

eller avskedanden av någon betydelse, varför varselsystemet icke behövde

träda i funktion. Inom bland annat cellulosaindustrien lades emellertid

driften ned definitivt vid ett mindre antal anläggningar, beroende på brist

på råvaror. Myndigheterna underrättades därvid i god tid. Då det i flertalet

fall visade sig möjligt att få i gång ny industriell verksamhet i den nedlagda

industriens ställe, medförde driftsnedläggelserna inga större problem för

den friställda arbetskraften och de berörda kommunerna.

Under senare delen av år 1951 inträdde så en relativt snabb försämring

i avsättningsmöjligheterna för vissa hemmamarknadsindustrier. Ett bety
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Andra lagutskottets utlåtande nr 6.

dande antal företag inom framför allt textil- och konfektionsindustrierna

måste därför i början av år 1952 inskränka driften. Vid några företag nedlades

driften definitivt. Därvid underrättades myndigheterna i några fall

icke i så god tid som varit önskvärt.

Emellertid funnes, förmenade arbetsgivareföreningen och industriförbundet,

ingen anledning att på grund av vad som förekommit ifrågasätta

det rådande varselsystemets betydelse som ett smidigt och effektivt system

för lämnande av förhandsinformationer till de statliga arbetsmarknadsorganen

om planerade driftsinskränkningar och driftsnedläggelser. Man

måste sålunda ha i minnet, att driftsinskränkningar under en följd av år

i stort sett icke förekommit inom industrien och att det under sådana förhållanden

vore förklarligt, att bestämmelserna om varselsystemet icke alltid

hållits aktuella. Efter påpekanden från Industriens produktionsråd hade,

framhölls vidare i utlåtandet, i en del fall företagen ändrat sina dispositioner

och utsträckt avvecklingsperioden.

Bankouiskottet fann det angeläget, att garantier skapades för att företagen

fullgjorde viss rapportskyldighet vid inskränkningar i driften. Med

hänsyn till den år 1952 träffade frivilliga överenskommelsen om viss varselskyldighet

ansåg utskottet det emellertid icke erforderligt att föreslå riksdagen

att hemställa hos Kungl. Maj :t om utredning i ämnet och hemställde,

att motionen icke måtte föranleda till någon riksdagens åtgärd.

Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets hemställan.

Det frivilliga systemets utbyggnad efter 1952 års riksdagsbehandling.

I mitten av år 1952 tillställde arbetsmarknadsstyrelsen statliga verk med

arbetarpersonal, förvaltningarna i Sveriges städer, köpingar och landskommuner

samt företag, som icke var anslutna till Svenska arbetsgivareföreningen

och Sveriges industriförbund, tryckta meddelanden med infor

mationer om den år 1952 träffade frivilliga överenskommelsen om varselskyldighet.

I meddelandet framhölls, att det vore angeläget, att det nya

varselsystemet tillämpades även av arbetsgivare, som icke vore anslutna

till de organisationer, med vilka överenskommelsen träffats, överenskommelse

om förhandsinformationer vid personalinskränkningar har härefter,

enligt vad som från arbetsmarknadsstyrelsen inhämtats, träffats med Handelns

arbetsgivareorganisation och Kooperationens förhandlingsorganisation.

Utskottet.

Då företag nedlägger eller inskränker driften, kan svåra arbetsmarknadsproblem

uppkomma. För att arbetsmarknadsorganen därvid skall kunna

fullgöra sin för samhället och de enskilda betydelsefulla uppgift att omplacera

den friställda arbetskraften är det av stor vikt, alt de i god tid

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Andra lagutskottets utlåtande nr 6.

erhåller vetskap om de förändringar i driften, som företagen planerar. För

närvarande föreligger icke lagfäst skyldighet för företag att varsla om planerad

driftsnedläggelse eller driftsinskränkning. Ett frivilligt varselsystem

infördes emellertid år 1944 genom en överenskommelse mellan dåvarande

arbetsmarknadskommissionen och representanter för Svenska arbetsgivareföreningen

och Sveriges industriförbund. I syfte att effektivisera systemet

träffades år 1952 mellan å ena sidan arbetsmarknadsstyrelsen och å andra

sidan arbetsgivareföreningen, industriförbundet och Industriens produktionsråd

en ny överenskommelse om underrättelse till arbetsmarknadsorganen

vid driftsnedläggelse och driftsinskränkning in. in. Arbetsmarknadsstyrelsen

har därefter vidtagit åtgärder för att vidga området för det frivilliga

varselsystemet. Överenskommelse om förhandsinformationer vid personalinskränkningar

har till följd härav träffats också med Handelns arbetsgivareorganisation

och Kooperationens förhandlingsorganisation. Med

hänsyn till den utveckling det frivilliga varselsystemet undergått finner utskottet

icke erforderligt att nu i lag stadga skyldighet för företag att underrätta

arbetsmarknadsorganen om planerad driftsnedläggelse eller driftsinskränkning.

Därest erfarenheten ger vid handen, att systemet icke fungerar

med tillräcklig effektivitet, bör spörsmålet emellertid kunna upptagas

till förnyat övervägande. Utskottet förutsätter, att arbetsmarknadsstyrelsen

uppmärksamt följer systemets tillämpning och tager de initiativ, som kan

påkallas av förhållandena på området.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motioner, I: 8 och II: 15, icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 23 februari 1954.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Sten, Sunne, Nils Elowsson,

Axel E. Svensson, Lundgren, Huss och Nils Theodor Larsson;

från andra kammaren: herr Jacobsson i Igelsbo, fru Västberg*, herrar

Carlsson i Bakeröd*, Andersson i Alfredshem, Odhe*, fru Ewerlöf*,

herrar Bengtsson i Varberg och Königson*.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

IDUNS TRYCKERI, ESSELTE, STHLM 54

402929

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.