Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående viss ändring av bestämmelserna om änkepension i lagen om folkpensionering. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 362 i första kammaren av fröken Ranmark m. fl. samt nr 485 i andra kammaren av fru Lindskog m. fl.

1954-02-25 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1954:7, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående viss ändring av bestämmelserna om änkepension i lagen om folkpensionering. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 362 i första kammaren av fröken Ranmark m. fl. samt nr 485 i andra kammaren av fru Lindskog m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 7.

1

Nr 7.

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående viss ändring

av bestämmelserna om änkepension i lagen om folkpensionering.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,

till lagutskott hänvisade motioner, nr 362 i första kammaren av fröken

Ranmark m. fl. samt nr 485 i andra kammaren av fru Lindskog m. fl.

I motionerna, vilka äro likalydande, har hemställts, att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj :t måtte begära sådan ändring av bestämmelserna om

änkepension i lagen om folkpensionering, att änkor, som uppnått 55 års

ålder, erhåller änkepension oavsett tidpunkten, när änkeståndet inträdde,

om övriga villkor berättigar därtill.

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sitt yrkande får

utskottet hänvisa till motionen II: 485.

Gällande bestämmelser.

Änkepension infördes i svensk sociallagstiftning genom 1946 års folkpensioneringslag,

som trädde i kraft den 1 januari 1948. Enligt de ursprungliga

bestämmelserna gällde såsom förutsättningar för rätt till änkepension att

änkan vid mannens frånfälle fyllt 55 år och varit gift med honom minst

fem år. Dessa bestämmelser har i viss mån uppmjukats genom en tilläggsbestämmelse,

som tillkom genom lagändring år 1948 och trädde i kraft den

1 januari 1949. Tillägget innebär, att änka som fyllt 55 ar kan eihalla

änkepension, oaktat hon var yngre vid mannens frånfälle, om hon nämligen

uppnått sagda ålder under det kalenderår, då mannen avled eller om

eljest särskilda skäl föranleda därtill. Tilläggsbestämmelsen är enligt förarbetena

avsedd att tillämpas restriktivt. De nu berörda bestämmelserna

finnes i 3 § 4 mom. lagen om folkpensionering.

Änkepensionen utgår med — 1953 års standardförbättring inräknad

högst 840 kronor jämte indextillägg ocli i förekommande fall kommunalt

bostadstillägg.

Änkepensionen är i sin helhet inkomstprövad; det beror alltså på änkans

inkomst huruvida och i vad mån hon skall få änkepension.

Biliang till riksdagens protokoll 195A. !) sand. 2 avd. Nr 7.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 7.

Tidigare behandling av frågan om rätt till änkepension.

Förslag om sådan ändring av folkpensioneringslagens bestämmelser om

änkepension, att änka skall kunna erhålla änkepension vid viss levnadsålder

oavsett när hon blivit änka har framställts i motioner vid 1947 och

1948 års riksdagar. Även änkepensioneringskommittén har tagit ställning

till detta förslag.

Vid 1947 års riksdag väcktes i andra kammaren en motion (nr 19), vari

yikades att riksdagen mätte begära utredning och förslag om behovsprövade

pensioner åt änkor vid 55 års ålder, även om änkeståndet inträtt tidigare.

Andra lagutskottet anförde i sitt utlåtande (nr 52) i anledning av motionen,

att det icke syntes vara möjligt att ändra bestämmelserna om änkepension

så, att änkepension komme att utgå till varje änka som fyllt 55 år,

även om hon blivit änka vid unga år. En så konstruerad änkepension skulle

innebära en orättvisa mot andra ensamstående kvinnor. Ville man icke

inföia en allmän låt vara behovsprövad — folkpension för alla ensamstående

kvinnor som fyllt 55 år, så måste en utsträckning av rätten till

änkepension på något sätt begränsas. Hur denna gränsdragning än skedde

torde det alltid finnas grupper, som ansåge sig missgynnade. Enligt utskottets

mening vore emellertid en översyn av folkpensioneringslagens bestämmelser

om änkepension påkallad. Denna översyn torde medföra, att

rätten till änkepension vidgades, men av anförda skäl vore det av vikt att

utvidgningen företoges med en viss varsamhet.

I enlighet med utskottets hemställan beslöt riksdagen skrivelse till Kungl.

Maj :t med begäran om översyn av bestämmelserna om änkepension.

Vid 1948 års vårriksdag behandlades två i andra kammaren väckta motioner

i änkepensioneringsfrågan. I den ena av dessa (nr 46) återkom det

vid 1947 års riksdag gjorda yrkandet, att änka skulle bli berättigad till

änkepension från 55 års ålder, oavsett när mannen avlidit. I den andra

motionen (nr 161) hemställdes, att riksdagen måtte besluta sådan ändring

av folkpensioneringslagen att rätt till änkepension skulle inträda, om änkan

vid mannens död fyllt eller senare under samma år fyllde 55 år. Denna

ändring var avsedd endast som ett provisorium i avbidan på en blivande

översyn av änkepensioneringsbestämmelserna.

I utlåtande (nr 38) över motionerna uttalade andra lagutskottet, i likhet

med vad utskottet anfört vid 1947 års riksdag, att den gällande bestämmelsen

om att änka vid mannens frånfälle skulle ha fyllt 55 år för att få änkepension

icke vore tillfredsställande men att den i motionerna berörda frågan

vore svårlöst. Enligt utskottet torde frågan icke kunna lösas på något

av de sätt, som föreslagits i motionerna. Utskottet framhöll emellertid tilllika,

att behovet av en uppmjukning i bestämmelserna om änkepension vore

så stort, att en provisorisk lösning borde övervägas.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra lagutskottets utlåtande nr 7.

Riksdagen godkände utlåtandet och hemställde i skrivelse, att Kungl.

Maj :t ville framlägga förslag till provisoriska bestämmelser i ämnet.

Härefter framlades vid 1968 års höstriksdag proposition (nr 302) med

förslag till provisorisk ändring av bestämmelserna om änkepension. Den

föreslagna ändringen hade den innebörden att änkepension skulle kunna

utgå till änka som fyllt 55 år, oaktat hon var yngre vid mannens död, om

hon nämligen uppnått sagda ålder under det kalenderår då mannen dog

eller om eljest särskilda skäl föranleda därtill.

Enligt vad som anfördes i propositionen syftade ändringen främst till

uppmjukning av de stela gränserna för rätt till änkepension. Användningen

av skälighetsregeln borde emellertid icke vara begränsad härtill. Bestämmelsens

avfattning medgåve att det bleve möjligt att i olika föreliggande situationer

taga hänsyn till samtliga omständigheter och på grundval därav avgöra

huruvida änkepension rimligen borde utgå. Härvid borde givetvis hänsyn

tagas — förutom till änkans ålder — till hennes hälsotillstånd ävensom

till antalet barn och dessas ålder vid mannens frånfälle. I princip borde alltjämt

de grunder, på vilka 55-årsregeln byggde, vara normerande för rätten

till änkepension. Avgörande borde alltså vara, huruvida situationen vid

mannens frånfälle eller då barnen kommit till sådan ålder, att de icke längre

krävde mera sammanhängande tillsyn från moderns sida, varit sådan att

änkan icke skäligen kunnat återinpassas i förvärvslivet.

Riksdagen antog den föreslagna lagändringen men lämnade vissa skärpta

föreskrifter angående tillämpningen av skälighetsregeln. Sålunda uttalades,

att gränsdragningen för rätt till änkepension borde ske gradvis på sådant

sätt att förutsättningarna för att änka skulle bli pensionsberättigad, oaktat

hon vid mannens frånfälle ännu ej uppnått 55 års ålder, skulle skärpas, ju

längre tid som förflutit mellan mannens död och hennes 55-årsdag. Någon

bestämd maximigräns för denna tidrymd ansågs icke böra fastställas, men

densamma borde som regel icke överskrida två år. (Andra lagutskottets

utlåtande nr 61.)

Den av riksdagen begärda utredningen uppdrogs åt den 30 juni 1948 tillkallade

sakkunniga för utredning rörande änkepensioneringen samt stöd i

andra former åt familjer vid försörjarens frånfälle, änkepensioneringskommittén.

Kommittén avgav i november 1952 betänkande angående stöd

åt änkor och vissa andra ensamstående kvinnor in. in. (SOU 1952: 36).

Änkepcnsioneringskommittén dryftar i det avsnitt av sitt betänkande,

som berör änkepensionsbestämmelserna, bl. a. tanken att — såsom föreslås

i förevarande motioner - änka skall erhålla pension vid viss levnadsålder,

oavsett när hon blivit änka, om övriga villkor berättigar därtill. Kommittén

finner emellertid en generell regel av denna innebörd icke vara lämplig.

Kommittén anför härom:

»Den som blir iinka vid unga År torde, även om äktenskapet varit relativt

långvarigt, normalt kunna övervinna de svårigheter som uppkomma

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 7.

för hennes återinpassning i förvärvslivet. Rätt till änkepension vid uppnådd

högre ålder skulle vara befogad endast om det kunde antagas, att den omständigheten

att hon varit gift, vilken visserligen icke medfört oskäliga svårigheter

för henne att efter en övergångstid erhålla lämpligt arbete, likväl

så nedsatt hennes kroppsliga och andliga vigör att hon vid högre ålder

skulle få svårare att fortsätta med förvärvsarbete än om hon förblivit ogift.

Då ett sådant antagande i vart fall icke kan göras beträffande kvinnor som

blivit änkor i mycket unga år, finnes enligt kommitténs mening ej någon

rimlig grund för införande av en generell regel om rätt till änkepension vid

viss ålder, oavsett när änkeståndet inträtt.

Mot denna ståndpunkt har invänts att inkomstprövningen, som förutsättes

komma att bestå, skulle utgöra ett regulativ mot att änkepension

komine att utgå i alltför stor utsträckning. Men denna invändning synes icke

vara bärkraftig. En kvinna som exempelvis efter fem års barnlöst äktenskap

blivit änka vid 30 års ålder och under tiden till dess hon uppnått 55

års ålder försörjt sig på förvärvsarbete skulle, om hon då på grund av sjuklighet

eller klenhet nödgades upphöra med förvärvsarbetet eller helt enkelt

bleve arbetslös, kunna erhålla änkepension. Uppenbarligen kan det icke

motiveras att på detta sätt privilegiera den som en gång varit gift.»

Kommittén har emellertid funnit jämkningar på annat sätt böra vidtagas

i det nuvarande systemet. Enligt kommitténs förslag skall sålunda kretsen

av de berättigade väsentligt utvidgas. Såsom generella förutsättningar för

rätt till änkepension avses skola gälla, att änkan vid mannens död fyllt

50 år eller från mannens död tills hon uppnått sagda ålder haft vårdnaden

om och stadigvarande eller med allenast tillfälliga avbrott sammanbott med

barn som ej fyllt 10 år samt att hon varit gift med den avlidne minst fem

år. Under dessa förutsättningar skall änkepension automatiskt (frånsett

inkomstprövning) utgå till den som fyllt 55 år. Även yngre änka (mellan

50 och 55 år) skall kunna under de angivna förutsättningarna erhålla pension,

om det med hänsyn till svårighet för henne att vinna utkomst genom

arbete och övriga omständigheter prövas skäligt. Dessa generella regler

avses skola kompletteras med en bestämmelse, enligt vilken änkepension

skall kunna efter något skärpt skälighetsprövning utgå utan annan bestämd

förutsättning än att änkan varit gift minst fem år. Pension skall dock ej

i något fall kunna beviljas för tid innan änkan fyllt 50 år.

Kommittén har ansett, att änkepensionen även framdeles bör vara underkastad

inkomstprövning.

Änkepensionens grundbelopp, som för närvarande är 600 kronor om året

(härtill kan komma bostadstillägg), har föreslagits skola höjas till 800

kronor om året. I samband härmed har föreslagits, att indextillägget till

änkepension höjes från 30 till 40 kronor om året för varje hel mångfald av

fem, varmed pensionspristalet överstiger 100.

Sammanlagda kostnadsökningen för genomförande av kommitténs förslag

beträffande änkepensioneringen och de 1952 antagna nya reglerna om

inkomstprövningen har beräknats komma att uppgå till ungefär 13 miljö*

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 7. •>

ner kronor för själva änkepensionerna och 3 miljoner kronor för indextilllägg

vid pensionspristalet 133, allt för år räknat.

Vid årets riksdag har i andra kammaren av fru Boman framställts en

enkel fråga till statsrådet och chefen för socialdepartementet, huruvida

denne hade för avsikt att i en snar framtid föreslå åtgärder till förbättring

av bestämmelserna angående änkepensionering, framför allt i fråga om

åldersgränsen. I svar på frågan den 23 februari 1954 anförde statsrådet

Sträng:

»I det betänkande, som i november 1952 lades fram av änkepensioneringskommittén,

föreslogs en höjning av änkepensionerna och de särskilda

barnbidragen till änkors och invaliders barn. Beslutet vid 1953 års liksdag

om en allmän förbättring av folkpensionerna innebar, att änkepensionens

högsta belopp, bortsett från bostadstillägget, höjdes från 840 till 1 050 kronor.

Vid samma riksdag höjdes de nämnda särskilda barnbidragen från

högst 320 till 600 kronor om året. Därmed tillgodosågs i huvudsak änkepensioneringskommitténs

önskemål i vad avser förmånernas belopp.

Kommittén föreslog emellertid bl. a. också en viss utvidgning av rätten

till änkepension, i första hand genom att änkepension föreslogs kunna utgå

vid 55 års ålder även om änkan vid mannens död inte uppnått högre ålder

än 50 år mot nu vanligen 55 år. Kommitténs betänkande har remissbehandlats

i vanlig ordning och är nu föremål för övervägande inom socialdepartementet.

Sedan en viss överarbetning skett torde betänkandet komma att

aktualiseras så snart det statsfinansiella läget tillåter.»

Utskottet.

Utskottet delar motionärernas uppfattning, att de nu gällande bestämmelserna

om änkepension icke ger tillfredsställande möjligheter att beakta

de svårigheter, som kan möta den som blivit änka men vid mannens frånfälle

ännu icke uppnått femtiofem års ålder. Visserligen har den ursprungligen

ovillkorliga föreskriften, att endast änkor som vid mannens frånfälle

fyllt femtiofem år kunde erhålla änkepension, uppmjukats genom en tillläggsbestämmelse,

som medger, att i särskilda fall änkepension vid femtiolem

års ålder kan tilldelas även den som blivit änka tidigare än vid sagda

ålder. Denna bestämmelse tillämpas emellertid i enlighet med riksdagens

uttalande vid dess tillkomst mycket restriktivt och är av olika skäl endast

att anse som eu provisorisk lösning. Änkepensioneringskommittén, som

framlagt förslag i ämnet, har ansett, alt en generell bestämmelse om att

änka skall kunna erhålla pension vid femtiofem års ålder, oavsett hennes

ålder då änkeståndet inträdde, icke vore lämplig. Däremot har kommittén

föreslagit andra bestämmelser, som medför att kretsen av dem som är berättigade

(ill änkepension väsentligt vidgas. Såsom framgår av statsrådet

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Andra lagutskottets utlåtande nr 7.

Strängs ovan återgivna yttrande överväges förslaget f. n. inom socialdepartementet

och torde det sedan en viss överarbetning skett komma att aktualiseras

så snart det statsfinansiella läget tillåter. Med hänsyn till det läge

vari frågan sålunda befinner sig, finner utskottet någon framställning av

riksdagen i ärendet ej erforderlig.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motioner, 1:362 och 11:485, icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 25 februari 1954.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Sten, Sunne, Nils Elowsson,

fru Svenson*, herrar Axel E. Svensson, Lundgren och Anders E. Johansson;

från andra kammaren: herr Jacobsson i Igelsbo, fru Västberg*, herrar

Lundberg, Carlsson i Bakeröd*, Andersson i Alfredshem, fru Ewerlöf*, herr

Königson och fru Eriksson i Ängelholm.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

IDUNS TRYCKERI, ESSELTE. STHLM 54

402889

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.