Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med anhållan om riksdagens yttrande angående vissa av Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens år 1953 vid dess trettiosjätte sammanträde fattade beslut.

1954-03-04 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1954:8, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med anhållan om riksdagens yttrande angående vissa av Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens år 1953 vid dess trettiosjätte sammanträde fattade beslut.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 8.

1

Nr 8.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med anhållan

om riksdagens yttrande angående vissa av Internationella

arbetsorganisationens allmänna konferens

år 1953 vid dess trettiosjätte sammanträde fattade beslut.

Genom en den 4 januari 1954 dagtecknad proposition, nr 54, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj :t,

under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över

socialärenden, anhållit om riksdagens yttrande angående följande i nämnda

protokoll omförmälda, av Internationella arbetsorganisationens allmänna

konferens år 1953 vid dess trettiosjätte sammanträde fattade beslut, nämligen
1)

Rekommendation (nr 96) angående minimiålder för tillträde till arbete

under jord i kolgruvor;

2) Rekommendation (nr 97) angående skydd för arbetarnas hälsa på arbetsplatsen;
3)

Akt av år 1953 angående ändringar i Internationella arbetsorganisationens

stadga.

I fråga om texterna till rekommendationerna och akten får utskottet hänvisa

till de vid propositionen fogade bilagorna A—C.

I propositionen föreslås, att rekommendationerna icke skall föranleda åtgärd

från svensk sida, medan däremot ratificering av akten tillstyrkes.

Internationella arbetskonferensens trettiosjätte sammanträde hölls i Geneve

under tiden den 4—den 25 juni 1953. I sammanträdet deltog representanter

för 58 medlemsstater, av vilka ett 50-tal sänt fullständiga delegationer,

d. v. s. två regeringsombud samt ett ombud från vardera av arbetar-

och arbetsgivarsidan. Sverige deltog i sammanträdet med en fullständig

delegation.

Enligt föreskrift i Internationella arbetsorganisationens stadga skall de

ovannämnda rekommendationerna och akten underställas riksdagen.

Rekommendation (nr 96) angående minimiålder för tillträde till

arbete under jord i kolgruvor.

Den antagna rekommendationen fastslår, att minderåriga under 16 år

icke bör sysselsättas under jord i kolgruvor. Minderåriga, som uppnått 16

men icke 18 år, må användas till sådant arbete allenast i utbildningssyfte

1 liihang till riksdagens protokoll I9.r>b. 9 samt. 2 and. Nr S.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 8.

och under tillförlitlig tillsyn av personer med teknisk och praktisk erfarenhet

av arbetet eller på villkor beträffande arbetsplats och åtgärder för

hälso- och säkerhetstillsyn, som fastställes av vederbörande myndighet efter

samråd med arbetsgivarnas och arbetarnas organisationer.

Över rekommendationen har arbetarskyddsstyrelsen, Landsorganisationen,

Svenska arbetsgivareföreningen och delegationen för det internationella socialpolitiska

samarbetet yttrat sig.

Arbetarskyddsstyrelsen hänvisar i sitt yttrande till 25 § arbetarskyddslagen,

vari stadgas att minderårig — d. v. s. den som ej fyllt 18 år — ej

får användas till arbete, som under jord bedrives i gruva, i stenbrott eller å

annan med gruva eller stenbrott jämförlig arbetsplats, med rätt dock för

arbetarskyddsstyrelsen att, när särskilda skäl föreligger, beträffande yngling,

som fyllt 16 år och som vid läkarbesiktning befunnits äga god hälsa

och kroppsutveckling, medgiva undantag härifrån. Sådant undantag hade,

fortsätter styrelsen, medgivits endast i ett fåtal fall, bl. a. för yrkesutbildning

vid Höganäs-Billesholms aktiebolags kolgruvor. Medgivandena hade i

vissa fall varit förenade med särskilda villkor angående övervakning av den

minderåriges arbete eller särskilt moment däri. Samråd med vederbörande

arbetsgivar- och arbetarorganisationer skedde genom att framställningar

om undantag remitterades till vederbörande organisationer eller genom att

viktigare hithörande ärenden handlades såsom partsärenden enligt 17—20 §§

av instruktionen för styrelsen. Enligt styrelsens uppfattning täcktes rekommendationen

av de svenska bestämmelserna.

Landsorganisationen, Svenska arbetsgivareföreningen och delegationen

för det internationella socialpolitiska samarbetet finner rekommendationen

icke påkalla någon åtgärd från svensk sida.

Med hänsyn till att de i vårt land nu gällande reglerna på detta område

måste anses tillgodose vad som åsyftas med ifrågavarande rekommendation

finner föredragande departementschefen, statsrådet Sträng, anledning icke

föreligga för Sveriges del att vidtaga några åtgärder med anledning av rekommendationen.

Rekommendation (nr 97) angående skydd för arbetarnas hälsa

på arbetsplatsen.

I den antagna rekommendationen fastslås till en början, att den nationella

lagstiftningen bör föreskriva åtgärder för att förebygga, minska eller

avlägsna hälsorisker på arbetsplatserna. Alla ändamålsenliga åtgärder i detta

syfte bör vidtagas av arbetsgivarna, framför allt för att arbetslokalerna

skall hållas snygga och rymliga, lämpligt belysta och väl ventilerade. Föreskrifter

påkallas vidare beträffande lämpliga sanitära anordningar i skilda

avseenden, tillhandahållandet av omklädningsrum samt vid behov utspis
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra lagutskottets utlåtande nr 8.

ningsmöjligheter o. d. I syfte att förebygga, minska eller undanröja hälsorisker

anvisas en rad åtgärder, t. ex. att ersätta farliga ämnen eller tekniska

förfaranden med oskadliga eller mindre farliga, att för farliga arbetsprocesser

tillhandahålla avskilda lokaler, i vilka endast ett mindre antal

arbetare sysselsättes, och slutna apparater för att förhindra omedelbar kontakt

med farliga ämnen, att genom mekaniska ventilationsanordningar avlägsna

farliga gaser samt att tillhandahålla effektiva skyddskläder och

skyddsutrustning åt de arbetare, som är nödsakade att hantera farliga ämnen,

ävensom att rengöra och förvara dylik utrustning på ett ändamålsenligt

sätt.

Det uttalas vidare, att arbetstagarna bör upplysas om nödvändigheten att

iakttaga meddelade skyddsföreskrifter och utnyttja tillgänglig skyddsutrustning

samt om skyldigheten att medverka vid åtgärderna i fråga. Tillika inskärpes

vikten av att samråd ordnas med arbetarna i frågor, som avser åtgärder

på området.

I fortsättningen utsäger rekommendationen, att luften i arbetslokaler, där

farliga eller skadliga ämnen behandlas, bör undersökas tid efter annan i

syfte att utröna att giftiga eller retande gaser icke förekommer i skadlig

koncentration. Tillgängliga uppgifter om toleransen i sagda avseende bör

genom vederbörande myndighets försorg offentliggöras. Likaledes bör vederbörande

myndighet ha att meddela anvisningar rörande de förhållanden,

då dylika undersökningar bör utföras, samt angående de metoder, som därvid

bör anlitas. Tillsynen över undersökningarna eller utförandet av desamma

bör anförtros kvalificerad personal, då så är lämpligt medicinskt utbildad

personal med erfarenhet på yrkeshygienens område.

Slutligen inskärpes, att tillsynsmyndigheten med anlitande av alla tillgängliga

medel bör fästa arbetsgivarnas och arbetarnas uppmärksamhet å

de särskilda risker, som arbetarna löper, och sättet att undgå desamma.

Härvid bör samarbete åvägabringas mellan arbetsinspektionen och andra

lillsynsorgan samt partsorganisationerna.

I en andra avdelning lämnar rekommendationen anvisningar rörade läkarundersökningar

och läkarbesiktningar, i vilket avseende nationella föreskrifter

anses böra meddelas rörande undersökning och besiktning av arbetare i

sysselsättningar med speciella hälsorisker.

Såsom allmänna villkor för arbete inom yrken med särskilda hälsorisker

angives läkarundersökning antingen omedelbart före och omedelbart efter anställning

i yrket eller periodiska läkarbesiktningar eller dylika undersökningar

i förening. Syftet med läkarövervakningen bör vara att så tidigt som

möjligt avslöja sjukdomshinder eller individuell känslighet och utröna, om

hinder av medicinsk art föreligger för fortsatt arbete i yrket. Då sådant hinder

icke möter, bör läkaren utfärda intyg härom, som tillställes arbetsgivaren

och hålles tillgänglig! för vederbörande arbetare. Närmare förcskiiftei

bör meddelas av tillsynsmyndigheten efter samråd med arbetsgivarnas och

arbetarnas organisationer. Läkarundersökningarna och läkarbesiktningarna

skall utföras av kompetenta läkare med såvitt möjligt erfarenhet på yrkes
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 8.

hygienens område. Slutligen fastslås, att undersökning och besiktning bör

vara kostnadsfria för arbetaren samt att avlöningen under tid, som åtgår

för undersökningen, då denna är lagstadgad, icke bör reduceras; vid reglering

i kollektivavtal förfares härutinnan i enlighet med avtalets bestämmelser.

I rekommendationens tredje avsnitt avhandlas anmälningsskyldighet rörande

yrkessjukdom. Sådan skyldighet bör stadgas i den nationella lagstiftningen

och åsyfta vidtagande av vederbörliga skyddsåtgärder, undersökning

av arbetsförhållandena och andra omständigheter, som kan ha medverkat

vid sjukdomens uppkomst, tillhandahållande av statistiska uppgifter rörande

olika yrkessjukdomars frekvens samt åvägabringande av garantier för att

de som drabbas av yrkessjukdom kommer i åtnjutande av stadgade ersättningar.

Anmälan bör göras hos yrkesinspektionen. Rörande sättet för anmälningspliktens

fullgörande samt de uppgifter, som vid olika förutsättningar

skall meddelas, lämnar rekommendationen närmare anvisningar.

Slutligen uttalas att tillsynsmyndigheten, efter samråd med vederbörande

partsorganisationer, bör uppgöra en förteckning över yrkessjukdomar eller

grupper av sådana, vilka bör bli föremål för anmälan, med angivande av deras

symtomatologi.

I ett fjärde avsnitt uttalar rekommendationen, att anordningar för första

hjälp vid olycksfall i arbetet, yrkessjukdom, förgiftningsfall eller opasslighet

bör tillhandahållas enligt närmare föreskrifter i nationell lagstiftning.

Över rekommendationen har arbetarskyddsstyrelsen, Landsorganisationen,

Svenska arbetsgivareföreningen och delegationen för det internationella

socialpolitiska samarbetet yttrat sig.

Av yttrandena framgår, att vissa skiljaktigheter föreligger mellan rekommendationen

och de svenska arbetarskyddsföreskrifterna men att det skydd,

som rekommendationen avser att ge, väsentligen lämnas genom motsvarande

svenska bestämmelser. I intet av yttrandena föreslås lagstiftningsåtgärder i

anledning av rekommendationen. Delegationen för det internationella socialpolitiska

samarbetet hemställer dock, att eftersom de svenska bestämmelserna

om arbetstagares rätt till ersättning för kostnader för läkarundersökning

och läkarbesiktning av ifrågavarande slag är mindre vittgående än

rekommendationens anvisningar härom, frågan om bestridande av dylika

kostnader i lämpligt sammanhang göres till föremål för utredning.

Föredragande departementschefen anför:

»Såsom framgår av vad som förekommit vid ärendets remissbehandling

torde de svenska föreskrifterna på detta område i allt väsentligt bereda

arbetstagarna samma skydd som rekommendationen avser att ge. På några

enstaka punkter föreligger dock vissa skiljaktigheter mellan rekommendationen

och motsvarande svenska författningsbestämmelser, som i dessa hänseenden

ej sträcker sig fullt lika långt som rekommendationen. Ifrågavarande

skiljaktigheter synes dock ej vara av sådan beskaffenhet att rekommendationen

bör föranleda omprövning av hithörande bestämmelser i vårt land.

Så har ej heller ifrågasatts av någon av dem som beretts tillfälle att yttra sig

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 8. o

över rekommendationen. Med anledning av vad delegationen för det internationella

socialpolitiska samarbetet yttrat rörande frågan om kostnaderna

i samband med läkarundersökningar och läkarbesiktningar av ifrågavarande

slag vill jag framhålla, att detta spörsmål synes mig vara förtjänt av fortsatt

uppmärksamhet och att detsamma, såsom delegationen föreslagit, i lämpligt

sammanhang torde få upptagas till prövning.

I anslutning till det anförda anser jag att för vårt lands vidkommande

skäl ej finnes att nu vidtaga några åtgärder med anledning av denna rekommendation.

»

Akt av år 1953 angående ändringar i Internationella

arbetsorganisationens stadga.

Enligt artikel 7 mom. 1 av Internationella arbetsorganisationens stadga i

dess nu gällande lydelse skall Internationella arbetsbyråns styrelse bestå

av trettiotvå personer, av vilka sexton skall representera medlemsstaternas

regeringar samt åtta arbetsgivarna och åtta arbetarna. Mom. 2 av samma

artikel föreskriver vidare, att av de sexton ledamöter, som representerar

regeringarna, åtta skall utses av de medlemmar, som i industriellt hänseende

är de mest betydande, samt åtta av de medlemmar, som därtill blivit utsedda

av regeringarnas ombud vid konferensen, med undantag av ombuden

för nyssberörda åtta medlemmar. Av de sexton representerade medlemsstaterna

skall sex vara utomeuropeiska.

Jämlikt konferensens arbetsordning skall regeringsombuden välja åtta

andra medlemmar, vilka äger utse s. k. adjungerade, icke röstberättigade,

ledamöter av styrelsen. Arbetsgivar- och arbetarrepresentanterna i styrelsen

väljes av arbetsgivar- resp. arbetargruppen vid konferensen, som dessutom

är berättigade att vardera utse åtta adjungerade ledamöter.

Den vid 1953 års arbetskonferens antagna akten angående ändringar i

arbetsorganisationens stadga innebär, att antalet ledamöter i styrelsen ökas

från 32 till 40, av vilka tjugo skall representera regeringarna, tio arbetsgivarna

och tio arbetarna. Därjämte har bestämmelsen att sex av de i styrelsen representerade

medlemsstaterna skall vara utomeuropeiska slopats.

Delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet tillstyrker,

att akten ratificeras av Sverige.

Föredragande departementschefen tillstyrker ävenledes ratificering samt

anför såsom motivering till sitt ståndpunktstagande:

»Den nu beslutade stadgeändringen har ansetts motiverad av den ökning

av arbetsorganisationens medlemsantal som ägt rum under senare år genom

att åtskilliga — sammanlagt 16 — stater vunnit inträde eller återupptagits

i organisationen, medan antalet styrelseledamöter förblivit oförändrat sedan

år 1922. Det synes mig uppenbart, att arbetsorganisationens numerära tillväxt

bör leda till en rimlig breddning av arbetsbyråns styrelse och därigenom

bereda medlemsstaterna vidgade möjligheter att öva inflytande på riktlinjerna

för arbetsorganisationens verksamhet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 8.

Såsom framgår av den redogörelse för konferensbehandlingen av ärendet,

som lämnats av delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet,

ställde sig emellertid de nordiska ländernas regeringsombud vid konferensen

tveksamma till lämpligheten av ifrågavarande stadgeändringar med

hänsyn till att garantier ej kunde erhållas för att icke antalet adjungerade

ledamöter skulle komma att i motsvarande mån reduceras. Eftersom hittills

under varje treårsperiod, för vilken styrelseledamöter väljes, ett nordiskt

land varit representerat i styrelsen med ombud för annat nordiskt

land som adjungerad ledamot, vilken därefter inträtt såsom ordinarie ledamot

under följande treårsperiod, är det av betydelse att en sådan reduktion

ej kommer till stånd. Med hänsyn till att adjungerad ledamot — visserligen

utan rösträtt — helt deltager i styrelsens arbete, har ju denna ordning för

de nordiska ländernas vidkommande bl. a. medfört den fördelen, att vederbörande

får tillfälle att sätta sig in i de frågor, som styrelsen behandlar,

innan han inträder som ordinarie medlem.

Såsom delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet

framhållit torde emellertid utsikter föreligga för det nordiska turordningssystemets

fortbestånd inom arbetsbyråns styrelse. Vid sådant förhållande

finnes enligt min mening skäl för Sverige att genom en ratificering av

ifragavarande akt medverka till en i och för sig önskvärd utvidgning av

arbetsbyråns styrelse.

Vad angår stadgans regel att ett visst minimiantal av styrelsens regeringsrepresentanter

skall vara utomeuropeiska framstår föreskriften härom numera

såsom föråldrad, varför den synes kunna slopas.»

Utskottet.

Utskottet ansluter sig till vad föredragande departementschefen yttrat

beträffande förevarande, av Internationella arbetsorganisationen fattade beslut.

I anslutning till rekommendationen nr 97 vill utskottet understryka

vad departementschefen anfört om att frågan om bestridandet av arbetstagares

kostnader i samband med de läkarundersökningar och läkarbesiktningar,

som föreskrives för arbetstagare inom vissa yrken med särskilda

hälsorisker, är förtjänt av fortsatt uppmärksamhet och i lämpligt sammanhang

bör utredas.

Åberopande vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen i anledning av förevarande proposition, nr

54, måtte som sin mening ge till känna vad utskottet anfört.

Stockholm den 4 mars 1954.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 8.

7

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Sten*, Sunne, Lundgren, Huss

och Grönkvist;

från andra kammaren: herrar Nilsson i Göteborg, Lundberg, fru Ewerlöf,

fröken Sandell, herrar Rimmerfors, Larsson i Hedenäset och fru Eriksson

i Ängelholm.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1954:120 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med anhållan om riksdagens yttrande angående vissa av Internationella arbetsorganisationens all a1 i texten