Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 12 maj 1917

1954-02-03 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1954:1, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 12 maj 1917

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 1.

1

Nr 1.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag

till lag angående ändring i lagen den 12 maj 1917

(nr 269) om fastighetsbildning i stad m. m.

Genom en den 18 december 1953 dagtecknad proposition, nr 15, vilken

hänvisats till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, har Kungl.

Maj :t, under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet

förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogade

förslag till

l) Lag

angående ändring i lagen den 12 maj 1917 (nr 269) om fastighetsbildning

i stad.

Härigenom förordnas, att 4 kap. 4 §, 5 kap. 20 § samt 7 kap. 1 och 18 §§

lagen den 12 maj 1917 om fastighetsbildning i stad* 1 skola erhålla ändrad

lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)

4 KAP.

4 §•

Vad i------------

Om behörighet för Konungen att

beträffande område av stad eller av

sådant samhälle eller annan ort å

landet, som i första stycket sägs, förordna

om tillämplighet av de för landet

meddelade bestämmelserna är

stadgat i lagen med särskilda bestämmelser

om fastighetsbildning inom

vissa områden av stad.

register föres.

Om behörighet för Konungen och

myndighet, som Konungen bestämmer,

att beträffande område av stad

eller av sådant samhälle eller annan

ort å landet, som i första stycket

sägs, förordna om tillämplighet av

de för landet meddelade bestämmelserna

är stadgat i lagen med särskilda

bestämmelser om fastighetsbildning

inom vissa områden av stad.

1 Senaste lydelse av 4 kap. 4 §, 5 kap. 20 § samt 7 kap. 1 och 18 §§, se SFS 1950: 209.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1954. 9 samt. 3 avd. Nr 1.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 1.

(Gällande lydelse.)

(Föreslagen lydelse.)

5 KAP.

20

Bestämmelserna i — —----

Om behörighet för Konungen att

beträffande område av stad eller av

sådant samhälle eller annan ort å landet,

som i första stycket sägs, förordna

om tillämplighet av de för landet

meddelade bestämmelserna är stadgat

i lagen med särskilda bestämmelser

om fastighetsbildning inom vissa

områden av stad.

§•

— —---skall föras.

Om behörighet för Konungen och

myndighet, som Konungen bestämmer,

att beträffande område av stad

eller av sådant samhälle eller annan

ort å landet, som i första stycket

sägs, förordna om tillämplighet av

de för landet meddelade bestämmelserna

är stadgat i lagen med särskilda

bestämmelser om fastighetsbildning

inom vissa områden av stad.

7 KAP.

1 §•

För varje stad skall, i den mån

Konungen ej annorlunda förordnat,

finnas fastighetsregister, bestående av

tomtbok för tomterna och stadsägobok

för övriga fastigheter inom staden.

Konungen må ock, där det med

hänsyn till omständigheterna finnes

lämpligt, förordna att fastighetsregister

såsom för stad skall föras för samhälle

eller del därav eller för annan

ort å landet.

Till fastighetsregistret

Tomtboken skall--

Föreskrift, som — —

För varje stad skall, i den mån Konungen

eller myndighet, som Konungen

bestämmer, ej annorlunda förordnat,

finnas fastighetsregister, bestående

av tomtbok för tomterna och

stadsägobok för övriga fastigheter inom

staden. Konungen eller myndighet,

som Konungen bestämmer, må

ock, där det med hänsyn till omständigheterna

finnes lämpligt, förordna

att fastighetsregister såsom för stad

skall föras för samhälle eller del därav

eller för annan ort å landet.

fastigheter enskilt,

nämnda bihang.

särskilt fall.

18 §.

Anser kommun, samhälle eller en- Anser kommun, samhälle eller enskild

sakägare sin rätt vara förnär- skild sakägare sin rätt vara förnärmad

genom beslut, som jämlikt detta mad genom beslut, som jämlikt detkapitel

meddelats av magistraten, Ko- ta kapitel meddelats av magistraten,

nungens befallningshavande eller Konungens befallningshavande eller

lantmäteristyrelsen, äge däröver an- lantmäteristyrelsen, äge däröver an
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 1.

3

(Gällande lydelse.)

föra besvär i den ordning som för

överklagande av förvaltande myndigheters

och ämbetsverks beslut är bestämd.

Finner någon

(Föreslagen lydelse.)

föra besvär i den ordning som för

överklagande av förvaltande myndigheters

och ämbetsverks beslut är bestämd.

Vad nu sagts skall ock gälla

beträffande beslut i fråga, som avses

i 1 § första stycket, då beslutet meddelats

av annan än Konungen.

--å registret.

Denna lag träder i kraft dagen efter

den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i

Svensk författningssamling.

2) Lag

angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 25 april 1930 (nr 99) om delning

av fastighet vid ändring i rikets indelning med mera.

Härigenom förordnas, att 1 § lagen den 25 april 1930 om delning av fastighet

vid ändring i rikets indelning med mera1 skall erhålla ändrad lydelse på

sätt nedan angives.

(Gällande lydelse.)

1

Har Konungen--------

Har Konungen förordnat, att fastighetsregister

enligt de för stad meddelade

bestämmelser skall föras för

samhälle å landet, och ligger en och

samma fastighet dels inom dels utom

gränsen för samhället, skall fastigheten

delas efter nämnda gräns.

Skall inom — — — —-----

Faller på------—--- —

Med fastighet — —----—

(Föreslagen lydelse.)

§•

—--överensstämmelse därmed.

Har förordnande meddelats att fastighetsregister

enligt de för stad meddelade

bestämmelser skall föras för

samhälle å landet och ligger en och

samma fastighet dels inom dels utom

gränsen för samhället, skall fastigheten

delas efter nämnda gräns.

---nämnda gräns.

-----är samfälld.

-----— i fastighetsregister,

Denna lag träder i kraft dagen efter

den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket

i Svensk författningssamling.

1 Senaste lydelse av 1 §, se SFS 1950: 213.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 1.

3) L a g

angående ändring i lagen den 27 februari 1948 (nr 96) med särskilda bestämmelser

om fastighetsbildning inom vissa områden av stad.

Härigenom förordnas, att lagen den 27 februari 1948 med särskilda bestämmelser

om fastighetsbildning inom vissa områden av stad1 skall erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse.)

Där så påkallas av hänsyn till jordbruksnäringen

eller skogsbruket äger

Konungen beträffande område av

stad, vilket ej ingår i stadsplan samt

ej heller enligt byggnadsplan, fastställd

efter den 1 januari 1948, är

avsett för annat än jordbruksändamål,

förordna att, i stället för de i lagen

om fastighetsbildning i stad meddelade

bestämmelserna om avstyckning

av område som ej ingår i tomtindelning

och om sammanläggning

av stadsägor, vad för landet är stadgat

om avstyckning och sammanläggning

skall äga tillämpning med nedan

angivna undantag. Sådant förordnande

må av Konungen återkallas, när

förhållandena föranleda därtill, och

skall vara förfallet beträffande mark,

för vilken stadsplan fastställes, så ock

beträffande mark, för vilken byggnadsplan

fastställes, såvitt marken

enligt planen är avsedd för annat än

jordbruksändamåi. Vad här sagts

skall ock gälla beträffande dylikt område

inom samhälle eller annan ort

å landet, varest enligt lagen om fastighetsbildning

i stad samma lags bestämmelser

om avstyckning och sammanläggning

skola tillämpas.

(Föreslagen lydelse.)

Där så påkallas av hänsyn till jordbruksnäringen

eller skogsbruket äger

Konungen eller myndighet, som Konungen

bestämmer, beträffande område

av stad, vilket ej ingår i stadsplan

samt ej heller enligt byggnadsplan,

fastställd efter den 1 januari

1948, är avsett för annat än jordbruksändamål,

förordna att, i stället

för de i lagen om fastighetsbildning

i stad meddelade bestämmelserna

om avstyckning av område som ej

ingår i tomtindelning och om sammanläggning

av stadsägor, vad för

landet är stadgat om avstyckning och

sammanläggning skall äga tillämpning

med nedan angivna undantag.

Sådant förordnande må av Konungen

eller myndighet, som Konungen bestämmer,

återkallas, när förhållandena

föranleda därtill, och skall vara

förfallet beträffande mark, för vilken

stadsplan fastställes, så ock beträffande

mark, för vilken byggnadsplan

fastställes, såvitt marken enligt

planen är avsedd för annat än jordbruksändamål.

Vad här sagts skall

ock gälla beträffande dylikt område

inom samhälle eller annan ort å landet,

varest enligt lagen om fastighetsbildning

i stad samma lags bestämmelser

om avstyckning och sammanläggning

skola tillämpas.

1 Senaste lydelse, se beträffande första stycket SFS 1953: 55 och beträffande andra stycket

1950: 186.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 1.

5

(Gällande lydelse.)

(Föreslagen lydelse.)

Förordnande enligt —

Avser ifrågasatt---

Meddelas förordnande

Om förordnande — —

--—--till distriktslantmätaren.

---— — ingående marken.

-------eller sammanläggning.

--— — i fastighetsregistret.

Över beslut, som jämlikt denna lag

meddelats av annan än Konungen,

äge kommun, samhälle eller enskild

sakägare anföra besvär i den ordning

som för överklagande av förvaltande

myndigheters och ämbetsverks beslut

är bestämd.

Denna lag träder i kraft dagen efter

den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket

i Svensk författningssamling.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

Lagändringar föreslås, genom vilka Kungl. Maj:t skall erhålla möjlighet

att delegera den på Kungl. Maj :t nu ankommande beslutanderätten i frågor

rörande fastighetsredovisningen och vissa fastighetsbildningsfrågor till myndighet,

som Kungl. Maj :t bestämmer.

Gällande rätt.

Redovisningen av rikets fastigheter sker antingen i jordregister

eller i fastighetsregister enligt reglerna för stad, vilket senare i det

följande betecknas stadsregister. Föreskrifter rörande dessa register återfinnes,

i fråga om jordregistret huvudsakligen i förordningen den 13 juni

1908 (nr 74) angående jordregister (jordregisterförordningen) samt beträffande

stadsregister huvudsakligen i 7 kap. lagen den 12 maj 1917 (nr 269)

om fastighetsbildning i stad (fastighetsbildningslagen) och i förordningen

den 12 maj 1917 (nr 281) med närmare föreskrifter om fastighetsregister

för stad (fastighetsregisterförordningen).

Huvudregeln i fråga om tillämplig registerform är att i stad skall föras

stadsregister (7 kap. 1 § fastighetsbildningslagen) och att för landsbygden

skall föras jordregister (§ 1 jordregisterförordningen). Kungl. Maj:t äger

emellertid att efter omständigheterna förordna att jordregister skall föras

för stad eller del därav (§ 1 jordregisterförordningen). Å andra sidan äger

Kungl. Maj :t ock förordna (7 kap. 1 § fastighetsbildningslagen) att stads
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 1.

register skall föras för samhälle å landet, d. v. s. köping eller municipalsamhälle,

eller del därav eller för annan ort å landet.

Vid tillämpning inom stad, samhälle eller landskommun av olika registertyper

måste iakttagas, att om gränsen mellan olika registerområden skulle

falla så, att fastighets ägor blir belägna å ömse sidor om sådan gräns, fastigheten

jämlikt 1 § tredje stycket lagen den 25 april 1930 om delning av

fastighet vid ändring i rikets indelning m. m. (här kallad 1930 års lag) måste

delas efter gränsen.

Kostnaden för jordregistrets förande åvilar statsverket. I fråga om stadsregistret

gäller, att då fråga är om stad, denna har att själv svara för kostnader

för upprättande av registerkarta och för uppläggande av stadsregistret

ävensom för förande av registret. Köping, som utgör egen kommun, har att

bekosta upprättandet av registerkarta, medan uppläggandet av stadsregistret

för köping ävensom det fortsatta förandet av registret i regel sker på statsverkets

bekostnad. Är fråga om municipalsamhälle eller annan ort å landet

än samhälle svarar i princip statsverket för samtliga kostnader för stadsregistret.

Kostnader för förrättning enligt 1930 års lag, som föranledes av att

fastigheter inom stad, samhälle eller landskommun skall redovisas i olika

register, gäldas av vederbörande stadssamhälle, när Kungl. Maj :t detta föreskriver,

och eljest av staten.

De i det föregående återgivna reglerna om tillämplig registerform erhöll sin

nuvarande utformning genom lagstiftning 1950. I samband därmed angavs

ock vissa riktlinjer för tillämpningen av den Kungl. Maj :t tillagda prövningsrätten.

Sålunda framhöll departementschefen bl. a., att prövningsrätten borde

vara obunden av schematiska regler. I varje fall borde icke stadgas att stadsregister

skulle få uppläggas endast inom de planlagda delarna av en kommun.

Tvärtom borde gränsen mellan områden med olika registreringssystem

redan från början dragas så, att tillräckligt utrymme bereddes för stadsplanebebyggelsens

framtida utveckling inom stadsregisterområdet. Stadsregisterområdena

borde hellre tagas till för stora än för små. Jordregister

borde med andra ord föras endast inom sådana områden av stad eller stadsliknande

samhälle, som under överskådlig tid kunde förväntas bevara en rent

agrar karaktär. Vid utövningen av sin prövningsrätt borde Kungl. Maj:t i

varje enskilt fall laga efter lägligheten och taga all möjlig hänsyn till den

berörda kommunens egna intressen av ekonomisk och annan art.

Avgörande för frågan, vilka materiella fastighetsbildningsregler

som blir tillämpliga, är i princip huruvida fråga är om

mark i stad eller på landet. Huvudregeln är nämligen, att i stad fastighetsbildningslagens

bestämmelser skall tillämpas, medan på landet lagen den 18

juni 1926 om delning av jord å landet (jorddelningslagen) skall gälla. Betydande

avvikelser finnes emellertid från denna huvudprincip.

Beträffande samhälle på landet, för vilket i dess helhet eller till viss del

skall föras stadsregister, så ock beträffande annan ort på landet, för vilken

sådant register skall föras, skall sålunda i stället för vad som stadgas i

s. 7 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 1.

7

jorddelningslagen gälla fastighetsbildningslagens stadganden i 4 kap. om

sammanläggning av stadsägor, i 5 kap. om avstyckning av område, som ej

ingår i tomtindelning, samt i 6 kap. 1—3 och 5—14 §§ om laga skifte m. in.

(fastighetsbildningslagen 4 kap. 4 §, 5 kap. 20 § och 6 kap. 15 §). Därjämte

gäller, att stadgandet i 2 kap. 13 § andra stycket fastighetsbildningslagen

om bestämmande av annan ägogräns än tomtgräns skall äga motsvarande

tillämpning inom samhälle eller annan ort på landet, där stadsregister skall

föras (fastighetsbildningslagen 2 kap. 15 §). Härutöver må ock nämnas att

tomtindelning medför utsträckning av fastighetsbildningslagens tillämpningsområde

(fastighetsbildningslagen 2 kap. 15 § och 3 kap. 9 §).

Genom lag den 27 februari 1948 med särskilda bestämmelser om fastighetsbildning

inom vissa områden av stad (här kallad 1948 års lag) har å

andra sidan öppnats möjlighet att inom stad låta jorddelningslagens regler

vinna tillämpning. Enligt denna lag äger, där så påkallas av hänsyn till jordbruksnäringen

eller skogsbruket, Kungl. Maj :t beträffande område av stad,

vilket ej ingår i stadsplan samt ej heller enligt byggnadsplan, fastställd efter

den 1 januari 1948, är avsett för annat än jordbruksändamål, förordna att,

i stället för de i fastighetsbildningslagen meddelade bestämmelserna om avstyckning

av område som ej ingår i tomtindelning och om sammanläggning

av stadsägor, vad för landet är stadgat om avstyckning och sammanläggning

skall äga tillämpning med vissa i lagen angivna undantag. I lagen stadgas

vidare, att Kungl. Maj :t, när förhållandena föranleder därtill, äger återkalla

utfärdat förordnande. Anmärkas må, att 1948 års lag äger tillämpning även

inom samhälle och annan ort på landet, varest enligt fastighetsbildningslagen

samma lags bestämmelser om avstyckning och sammanläggning skall

tillämpas.

1948 års lag är föranledd av att i städerna numera ej sällan ingår betydande

områden av lantbrukskaraktär samt att fastighetsbildningslagen i

motsats till jorddelningslagen ej innehåller bestämmelser om restriktiva

jordpolitiska villkor för fastighetsbildning. Enligt vad departementschefen

anfört vid framläggande av förslag till lagen borde vid meddelande av förordnande

iakttagas, att de jordpolitiska restriktionerna för delning av jord

endast gjordes tillämpliga å sådana områden, vilka kunde beräknas komma

att under överskådlig tid nyttjas för jordbruk och skogsbruk. Hade mark

redan tagits i anspråk för stadsmässig bebyggelse eller kunde det förväntas

att mark komrne att inom en icke alltför avlägsen framtid användas för sådant

ändamål, syntes skäl icke föreligga att inom sådana samhällen varom

nu vore fråga uppställa några jordpolitiska villkor till skydd för bestående

jordbruks- eller skogsbruksfastigheter.

Framställning av lantmäteristyrelsen.

I en den 21 februari 1953 dagtecknad framställning (stencilerad) bar lantmäteristyrelsen

föreslagit författningsändringar, varigenom beslutanderätten

i fasligbetsredovisningsfrågor och frågor rörande tillämpning av 1948 års lag

skulle komma att överflyttas från Kungl. Maj:t till styrelsen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Tredje lagutskottets utlåtande nr 1.

Lantmäteristyrelsen — som nu instruktionsenligt verkställer utredning i

förevarande ärenden och gör vederbörliga framställningar till Kungl. Maj:t

— har till stöd för sitt förslag om decentralisering anfört, att därigenom en

påtaglig förenkling i ärendenas handläggning skulle vinnas. Även ur andra

synpunkter medförde överflyttandet av beslutanderätten till lantmäteristyrelsen

fördelar. Enligt styrelsens mening kunde decentraliseringen ske utan

olägenhet för statliga eller kommunala intressen.

I sistnämnda hänseende har styrelsen i fråga om fastighetsredovisningsfrågorna

anfört följande.

Vid prövning av frågan om den regionala tillämpningen av reglerna om

jordregister och stadsregister blir alltså uppgiften den att överväga lämpligheten

i och för sig av att i det särskilda fallet använda det ena eller det

andra systemet, vari i förekommande fall ingår prövning av frågan om det

lämpliga läget av gränsen mellan stadsregisterområde och jordregisterområde.

Där dessa frågor är tveksamma måste ställningstagande ske under särskilt

beaktande av tillgången på arbetskraft och av de ekonomiska konsekvenserna

för statsverket eller vederbörande kommun av en ändring i registreringsform

eller gränsdragning. De frågor av sistnämnt slag som kan uppkomma

är emellertid i allmänhet ej av större räckvidd. I praktiken är det

också ytterst sällan som någon anledning till konflikt föreligger mellan å

ena sidan statens och å andra sidan städers och köpingars intressen. Här

bör understrykas att stadssamhälle förutsättes icke kunna åläggas att mot

bestridande upplägga fastighetsregister, om detta kan föranleda olägenheter

av nämnvärd ekonomisk betydelse för samhället. Lantmäteristyrelsen känner

icke till något fall, där oenighet av betydelse i denna fråga kan uppstå.

Några motsättningar i praktiken mellan statliga och kommunala intressen

har ej heller tidigare förmärkts i fastighetsregisterärenden. — Beträffande

municipalsamhällen och andra orter å landet där fastighetsregister såsom

för stad föres är, såsom av det föregående framgår, någon konfliktanledning

mellan statliga och kommunala intressen ej tänkbar.

Till belysning av styrelsens uttalande att decentralisering av ärendena enligt

1948 års lag ej skulle medföra olägenheter har styrelsen anfört följande.

Vid prövning av frågan om tillämpning av 1948 års lag i det enskilda fallet

gäller det att avskilja å ena sidan de områden av stad eller samhälle, som

erfordras för den stadsmässiga bebyggelsen och stadsnäringarnas intressen,

samt å andra sidan de landsbygdsområden, som under överskådlig tid skall

nyttjas för jordbruk och skogsbruk. Denna prövning är i och för sig betydelsefull.

Ur stadssamhällets synpunkt är det i regel angeläget att stadsbyggnadsområdet

erhåller tillräcklig storlek. Ur allmän synpunkt är det angeläget

att med beaktande härav jordbruket erhåller erforderligt skydd mot skadlig

uppdelning. Viss anledning till motsättning mellan kommunala och statliga

intressen rörande tillämplig fastighetsbildningslagstiftning kan måhända

vara teoretiskt tänkbar. I praktiken har dock sådana motsättningar ej

förmärkts. En bidragande orsak härtill torde ha varit att jorddelningslagstiftningen

och fastighetsbildningslagens avstyckningsregler numera ur planpolitisk

synpunkt är likvärdiga (19 kap. 13 § jorddelningslagen och 5 kap.

8 § fastighetsbildningslagen). Samtidigt härmed uppställer jorddelningslagstiftningen

kravet att, när tätortsintressena ej är alltför framträdande, jordbrukets

intressen i största möjliga utsträckning skall beaktas vid fastighetsbildning.

Jorddelningslagstiftningens avstyckningsregler har sålunda — ur

den synvinkel som här är att anlägga — erhållit en såväl ur planpolitiska

som ur jordpolitiska synpunkter lämplig utformning.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Tredje lagutskottets utlåtande nr 1.

Vidare har styrelsen betonat, att reformen medförde den vinsten att ärenden

rörande fastighetsredovisning och tillämpning av 1948 års lag kunde prövas

i ett sammanhang. Visserligen, har styrelsen anfört, hade man vid 1950

års lagändringar utgått från att gränserna för olika registerområden och förordnandeområden

enligt 1948 års lag icke behövde sammanfalla. Emellertid

hade det i praktiken visat sig synnerligen önskvärt att så bleve fallet. Orsaken

härtill vore att olika administrativa bestämmelser för förrättningsverksamheten

gällde inom var och en av de fyra områdestyper, som i förevarande

avseende kunde uppkomma, nämligen dels område med förordnande enligt

1948 års lag och jordregister, dels område med förordnande enligt 1948 års

lag och stadsregister, dels ock områden med jordregister eller stadsregister

utan nämnt förordnande. Det vore för den praktiska fastighetsbildningsverksamheten

mycket angeläget att antalet bestämmelseområden i stadssamhällen

i möjligaste mån begränsades. Kravet på en begränsning av dessa områden

framträdde i praktiken så mycket starkare som man genom tillämpning

av byggnadslagens planinstitut ytterligare kunde utöka antalet administrativa

bestämmelseområden. Frågorna om den regionala tillämpningen av reglerna

om jordregister och stadsregister samt av 1948 års lag borde därför i

stor utsträckning prövas gemensamt. För närvarande vore prövningen av

dessa ärenden i den beslutande instansen i så måtto uppdelad, att ärendena

angående registerform handlades inom justitiedepartementet medan frågorna

om tillämpning av 1948 års lag ankomrne på jordbruksdepartementet.

Remissyttranden.

Över lantmäteristyrelsens framställning har, efter remiss, utlåtanden avgivits

av Svea hovrätt, hovrätten över Skåne och Blekinge, lantbruksstyrelscn,

byggnadsstyrelsen, statskontoret, fastighetsbildningssakkunniga, länsstyrelserna

i Stockholms, Kronobergs, Malmöhus, Kopparbergs och Norrbottens

län, Sveriges lantbruksförbund, riksförbundet landsbygdens folk, svenska

stadsförbundet samt svenska landskommunernas förbund.

De föreslagna reformerna har, med få undantag, utan erinringar tillstyrkts

av remissinstanserna.

Departementschefen.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, har i samband

med lagrådsremissen anfört bland annat följande:

»För egen del vill jag framhålla, att genom den föreslagna decentraliseringen

skulle vinnas en ej obetydlig förenkling i handläggningen av dessa

ärenden. Självfallet måste å andra sidan beaktas om ur andra synpunkter

några omständigheter kan tala mot reformen. I detta hänseende må till en

början anmärkas, att varken ur principiella eller praktiska synpunkter invändning

synes kunna riktas mot att beslutanderätten i fråga om formen för

fastighetsredovisningen lägges i ett centralt ämbetsverks hand.

2 Ii i han g till riksdagens protokoll I95i. 9 samt. 3 avd Nr 1.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Tredje lagutskottets utlåtande nr 1.

Emellertid är att märka att förordnande om avvikelse från den i princip

gällande fastighetsredovisningsformen i vissa fall har betydelse också för

frågan, vilka materiella regler angående fastighetsbildningen som skall gälla.

Sålunda har förordnande att stadsregister skall föras för viss mark, som

ej hör till stad, den påföljden att fastighetsbildningen skall ske enligt fastighetsbildningslagens

och icke jorddelningslagens regler. Förordnande av detta

slag har därför i princip en verkan av samma slag som förordnande enligt

1948 års lag med särskilda bestämmelser om fastighetsbildning inom vissa

områden av stad. Förordnande enligt 1948 års lag innebär nämligen att i

vissa hänseenden de materiella fastighetsbildningsreglerna för landet skall

gälla i stället för motsvarande regler för stad. Det skulle kunna hävdas, att

förordnanden som har den verkan, att andra materiella rättsregler blir tilllämpliga

på fastighetsbildningen, borde förbehållas Kungl. Maj:t och ej

överlämnas till ett centralt ämbetsverk. Det är emellertid icke främmande

för svensk rätt att beslut av myndighet kan medföra att andra materiella

rättsregler blir tillämpliga. Jag vill här som exempel endast peka på de rättsverkningar

som följer av att länsstyrelse fastställer byggnadsplan för viss

ort. Det synes alltså ej föreligga något principiellt hinder mot reformen,

men därvid måste givetvis tillses att rättssäkerhetssynpunkter blir tillgodosedda

och att en rätt att anföra besvär till Kungl. Maj:t över myndighetens

beslut kommer att finnas.

Enligt det föreliggande förslaget skall överflyttningen av beslutanderätten

ske till lantmäteristyrelsen. Tvekan kan enligt min mening ej heller råda

om att denna myndighet är mest lämpad att övertaga förevarande ärenden.

Emellertid är att uppmärksamma att särskilt förordnanden enligt 1948 års

lag även berör verksamhetsområdet för åtskilliga andra organ, främst lantbruksnämnderna

och de myndigheter som har till huvuduppgift att tillvarataga

tätortsintressena. Med hänsyn härtill bör i erforderlig utsträckning

samråd äga rum mellan dessa organ och lantmäteristyrelsen, innan beslut

tattas. Det bör också finnas möjlighet alt förbehålla Kungl. Maj:t avgörandet

i frågor t. ex. av principiell betydelse eller eljest av större vikt.

Jag ansluter mig alltså i princip till förslaget alt decentralisera beslutanderätten

i de av lantmäteristyrelsen avsedda frågorna till styrelsen.

Härefter övergår jag till frågan om den närmare utformningen av erforderliga

lagändringar.

I 7 kap. 1 § fastighetsbildningslagen upptages reglerna om när fastighetsredovisningen

skall ske i stadsregister. I anslutning till vad jag i det

föregående anfört vill jag förorda att den rätt alt förordna om avvikelser

från huvudregeln, som nu tillkommer Kungl. Maj :t, i stället skall tillkomma

Kungl. Maj :t eller myndighet som Kungl. Maj :t bestämmer. Kapitlets 18 §

innehåller bestämmelser om besvärsrätt och den förordade ändringen i 1 §

föranleder en jämkning i nämnda paragraf. Vidare bör ändringen i 7 kap.

1 § fastighetsbildningslagen medföra en mindre jämkning av redaktionell

natur i 1 § 1930 års lag om delning av fastighet vid ändring i rikets indelning

med mera.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 1. 11

Frågan om jordregistrets tillämpningsområde regleras i jordregister förordningen.

Reformen kräver vissa jämkningar i denna förordning. Dessa

jämkningar är emellertid av beskaffenhet att kunna genomföras i administrativ

ordning och jag avser att återkomma till denna fråga i senare sammanhang.

För att kunna till lantmäteristyrelsen överflytta beslutanderätten i fråga

om tillämpligheten inom stad och samhälle av de för landet gällande fastighetsbildningsreglerna

i vissa avseenden kräves däremot ändringar i författningar

av lags karaktär. Sålunda bör i 1948 års lag med särskilda bestämmelser

om fastighetsbildning inom vissa områden av stad vidtagas de ändringarna

att rätten att meddela förordnande enligt lagen och att återkalla

sådant förordnande skall tillkomma Kungl. Maj :t eller myndighet som

Kungl. Maj :t bestämmer. Vidare bör i lagen införas ett stadgande om rätt

att anföra besvär över beslut som myndigheten meddelat enligt lagen. Ändringarna

i 1948 års lag föranleder vidare vissa jämkningar av redaktionell

natur i 4 kap. 4 § och 5 kap. 20 § fastighetsbildningslagen.

Samtliga lagändringar torde böra träda i kraft dagen efter den, då lagarna

därom utkommit från trycket i Svensk författningssamling. Bestämmelse

härom torde böra upptagas i de skilda författningarna. Härutöver synes särskilda

övergångsbestämmelser ej erforderliga.»

Lagrådet.

Lagrådet har lämnat förslagen till lagändringarna utan erinran.

Utskottet.

Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot de genom propositionen

framlagda lagförslagen och får därför hemställa,

att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition.

Stockholm den 3 februari 1954.

På tredje lagutskottets vägnar:

HUGO OSVALD.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Tredje lagutskottets utlåtande nr 1.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Osvald, Albert Hermansson, Lindahl,

Ivar Nilzon, Jansson i Hällefors, Ebbe Ohlsson, Herbert Hermansson* och

William Ohlsson*;

från andra kammaren: herrar Andersson i Löbbo, Andersson i Mölndal,

Johansson i Torp*, Nyberg, Utbult, Persson i Appuna*, Hansson i

Skegrie och Munktell*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Stockholm 1954. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner

540251

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1954:74 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utgifter å tillaggsstat II till riksstaten för budgetaret 1953/54, i vad propositionen s. 12 i texten