Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 26 § lagen den 19 juni 1942

1954-03-11 · 17 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 16 av 17 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1954:11, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 26 § lagen den 19 juni 1942

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 11,

1

Nr 11.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition

med förslag till lag angående ändrad lydelse av 26 §

lagen den 19 juni 1942 (nr 429) om hyresreglering

m. m., så ock om fortsatt giltighet av samma lag,

m. m., dels ock motioner, som väckts i anledning

av propositionen.

Genom en den 12 februari 1954 dagtecknad proposition, nr 83, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, har Kungl. Maj :t,

under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda

protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

1) Lag

angående ändrad lydelse av 26 § lagen den 19 juni 1942 (nr 429) om

hyresreglering in. m., så ock om fortsatt giltighet av samma lag.

Härigenom förordnas, dels att 26 § lagen den 19 juni 1942 om hyresreglering

m. m.* 1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels ock

att samma lag, vilken enligt lag den 22 maj 1953 (nr 206) gäller till och

med den 30 september 1954, skall äga fortsatt giltighet till och med den 30

september 1955.

26 §.

(Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)

Vad i —--------tillämpning därpå.

Stadgandena i 2—6 §§ skola icke

äga tillämpning på upplåtelse av bostad

i sådant pensionärshem eller

sådan pensionärslägenhet, som Konungen

bestämmer.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1954.

Har hyresvärd, utan att hyresrätten är förverkad, före den 1 april 1954

uppsagt hyresavtal till upphörande efter den 30 september 1954, må framställning

som i 7 § sägs göras senast den 14 april 1954 eller, om hyresvärden

icke före den 1 i sistnämnda månad tydligt meddelat, att han ej önskar låta

1 Senaste lydelse av 26 § se SFS 1943: 112.

1 Biliang till riksdagens protokoll 1954. 9 sand. 3 avd. Nr 11.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 11.

hyresgästen kvarbo, inom fjorton dagar efter det hyresvärden lämnat hyresgästen

sådant meddelande.

Har hyresvärd före den 1 april 1954 lämnat meddelande som i 8 a § femte

stycket sägs om att hyresförhållande skall upphöra efter den 30 september

1954, må framställning enligt samma paragraf göras senast den 14 april 1954.

2) Lag

angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 430) om

kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m.

Härigenom förordnas, att lagen den 19 juni 1942 om kontroll av upplåtelse

och överlåtelse av bostadsrätt m. m., vilken enligt lag den 22 maj 1953

(nr 207) gäller till och med den 30 september 1954, skall äga fortsatt giltighet

till och med den 30 september 1955.

3) Lag

angående fortsatt giltighet av lagen den 28 maj 1948 (nr 245)

med vissa bestämmelser om hyresrätt vid hemskillnad eller

äktenskapsskillnad m. m.

Härigenom förordnas, att lagen den 28 maj 1948 med vissa bestämmelser

om hyresrätt vid hemskillnad eller äktenskapsskillnad m. m., vilken enligt

lag den 22 maj 1953 (nr 208) gäller till och med den 30 september 1954,

skall äga fortsatt giltighet till och med den 30 september 1955.

I samband med propositionen har utskottet behandlat fyra i anledning av

densamma väckta motioner, nämligen

inom första kammaren

nr 414 av herr Ewerlöf m. fl. samt

nr 415 av herr Norling och herr Persson, Ola,

ävensom inom andra kammaren

nr 530 av herrar Gustafsson i Skellefteå och Nyberg samt

nr 531 av herr Hjalmarson m. fl. I

I motionerna I: 414 och II: 531, vilka är likalydande, hemställes att riksdagen

i anledning av förevarande proposition måtte

»1) antaga följande

s. 3 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 11.

3

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 1 och 26 §§ lagen den 19 juni 1942 (nr 429)

om hyresreglering m. m., så ock om fortsatt giltighet

av samma lag.

Härigenom förordnas, dels att 1 och 26 §§ lagen den 19 juni 1942 (nr

429) om hyresreglering m. m. skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

angives, dels ock att samma lag, vilken enligt lag den 22 maj 1953 (nr 206)

gäller t. o. m. den 30 september 1954, skall äga fortsatt giltighet t. o. in.

den 30 september 1955.

1 §•

Bestämmelserna i denna lag skola, där Konungen så förordnar, äga tilllämpning

i stad, köping, municipalsamhälle eller annan tätbebyggd ort

eller del därav.

Vad nedan--— å municipalsamhälle.

26 §.

Vad i---tillämpning därpå.

Ej heller skall vad i denna lag stadgas äga tillämpning på upplåtelse av

bostad i enfamiljshus, tvåfamilj shus där den ena lägenheten bebos av ägaren

själv, fastighet som äges av kommun, kommunal stiftelse eller kommunalt

bolag eller sådant pensionärshem eller sådan pensionärslägenhet

som Konungen bestämmer.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1954.

2) besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa,

a) att hyresregleringskommittén får i uppdrag att i god

tid före 1955 års riksdag framlägga förslag till sådana ändringar

av hyresregleringslagen att en succesiv avveckling

av hyresregleringen kan komma till stånd,

b) att vederbörande instanser gives sådana anvisningar

alt hyressättningen, så länge hyresregleringen består, innefattar

utrymme för erforderliga reparationer och underhåll;

3) antaga följande

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 11.

Förslag

till

Lag

om ändring av lagen den 19 juni 1942 (nr 430) om kontroll av

upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m.

Härigenom förordnas, dels att 11 och 16 §§ lagen den 19 juni 1942 (nr

430) om kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt samt rubriken

till 11 § skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels att

5—10 §§ samma lag jämte rubriken till 5 § skola upphöra att gälla, dels

ock att samma lag, vilken enligt lag den 22 maj 1953 (nr 207) gäller t. o. m.

den 30 september 1954, skall äga fortsatt giltighet t. o. m. den 30 september

1955.

Om upplåtelse av annan andelsrätt ån bostadsrätt.

11 §•

Förening, som---lägenheten upplåtits.

Vad i 4 § första stycket stadgas om bostadsrätt skall äga motsvarande

tillämpning med avseende å annan andelsrätt i förening eller aktiebolag,

varmed följer rätt att besitta eller hyra lägenhet.

16 §.

Den som---eller fängelse.

Till enahanda straff dömes den som bryter mot 4 § första eller andra stycket,

11 § andra stycket i vad det hänför sig till 4 § första stycket, eller mot

12 §. Vad i---där sägs.

Den som underlåter att lämna uppgift, varom föreskrift meddelats enligt

4 § tredje stycket, eller mot bättre vetande lämnar oriktig sådan uppgift,

straffes ock med dagsböter eller fängelse.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1954.»

I motionen I: 415 hemställes, »att riksdagen med bifall i övrigt till Kungl.

Maj :ts proposition nr 83 med förslag om fortsatt giltighet av lagen den 19

juni 1942 (nr 429) om hyresreglering m. m. måtte avslå förslaget till änd1- ring av 26 §».

I motionen II: 530 föreslås, »att riksdagen måtte för sin del besluta sådan

ändring av lagen den 19 juni 1942 (nr 429) om hyresreglering m. m., att

möjligheter öppnas för avveckling helt eller delvis av hyresregleringen på

s. 5 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 11.

5

orter, där bostadsförsörjningen kan befinnas tillfredsställande, och särskilt

i de fall framställning härom sker från de kommunala myndigheterna; samt

att utskottet utarbetar förslag till erforderlig ändring i lagtexten».

Beträffande motiveringen i propositionen och motionerna får utskottet, i

den mån redogörelse därför icke lämnas här nedan, hänvisa till propositionen

och motionerna.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås, att lagstiftningen om hyresreglering skall erhålla

förlängd giltighet t. o. m. den 30 september 1955. Vid 1953 års riksdag beslöts,

att den tidigare såsom villkor för statsbidrag gällande maximeringen

av hyrorna för lägenheter i pensionärshem och s. k. pensionärslägenheter

skulle upphöra. Det förutsattes därvid, att en viss höjning av dessa hyror

skulle komma att ske. För att undgå de praktiska olägenheter, som skulle

uppkomma, därest fråga om sådan hyreshöjning droges under hyresnämnds

prövning, föreslås att dessa lägenheter skall undantagas från hyresregleringslagens

bestämmelser om grundhyra m. m.

I propositionen redogöres vidare för ett av hyresregleringskommittén framlagt

förslag till ändrat förfarande vid hyressättning i nybyggda hus. Med

det slutliga ställningstagandet till detta förslag har ansetts böra anstå tills

vidare.

Inledning.

De i propositionen framlagda förslagen ävensom vad som anföres om ifrågasatt

ändring av förfarandet vid bestämmande av grundhyror i nybyggda

hus grundas dels å en skrivelse den 22 oktober 1953 från statens hyresråd,

dels å ett betänkande (stencilerat) den 24 september 1953 och en promemoria

(maskinskriven) den 23 december 1953 från hyresregleringskommittén.

Statens hyresråd har i sin skrivelse hemställt att lagstiftningen om hyresreglering,

vilken för närvarande är bestämd att gälla till och med den 30

september 1954, måtte erhålla fortsatt giltighet under ytterligare ett år.

Med sagda lagstiftning avses lagen den 19 juni 1942 (nr 429) om hyresreglering

m. m. (hyresregleringslagen), lagen samma dag (nr 430) om kontroll

av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m. (bostadsrättskontrollagen)

samt lagen den 28 maj 1948 (nr 245) med vissa bestämmelser

om hyresrätt vid hemskillnad eller äktenskapsskillnad m. m.

Hyresregleringskommitténs betänkande den 24 september 1953 innefattar

förslag om viss ändring av förfarandet vid bestämmande av grundhyror

i nybyggda hus. I promemorian den 23 december 1953 föreslås att pensionärshem

och pensionärslägenheter undantages från hyresregleringen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 11.

Över hyresrådets framställning har remissyttranden avgivits av socialstyrelsen,

bostadsstyrelsen, Sveriges fastighetsägareförbund och hyresgästernas

riksförbund.

Över hyresregleringskommitténs promemoria den 23 december 1953 har

remissyttranden avgivits av pensionsstyrelsen, bostadsstyrelsen, statens hyresråd,

svenska stadsförbundet, svenska landskommunernas förbund och

Sveriges folkpensionärers riksorganisation.

Kommitténs betänkande den 24 september 1953 har ej varit föremål för

remissförfarande.

De tre frågorna om hyresregleringens förlängning, om hyressättningen i

nybyggda hus och om undantagande av pensionärshem och pensionärslägenheter

från hyresregleringen behandlas här nedan var för sig.

Hyresregleringens förlängning.

Läget på bostadsmarknaden. I propositionen redogöres för en inom bostadsstyrelsen

upprättad promemoria angående läget på bostadsmarknaden

hösten 1953. Härom hänvisas till propositionen.

Statens hyresråd. I sin förut nämnda framställning om hyresregleringens

förlängning framhåller hyresrådet bl. a. angelägenheten av att förlängningslagen

om möjligt utfärdas före den 1 april 1954. Det hade såväl för parterna

på hyresmarknaden som för de hvresreglerande myndigheterna uppstått vissa

svårigheter, då förlängningslagen utfärdats senare på året.

Yttrandena. Socialstyrelsen, bostadsstyrelsen och Hyresgästernas riksförbund

tillstyrker hyresrådets framställning. Ej heller Sveriges fastighetsägareförbund

motsätter sig en förlängning av lagstiftningen på ytterligare ett år

men anför, att en allsidig och förutsättningslös utredning rörande möjligheterna

att genom successiv avveckling av hyresregleringen återinföra normala

förhållanden på bostadsmarknaden syntes vara ett oeftergivligt krav.

Departementschefen. Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg,

anförde vid lagrådsremissen:

»Såsom framgår av den undersökning av läget på bostadsmarknaden hösten

1953, som bostadsstyrelsen låtit utföra och som refererats i det föregående,

är det svårt att få en bestämd uppfattning om i vad mån bostadsbristen

under det senaste året tenderat att vika. I fråga om åtskilliga mindre

orter synes det dock tydligt att bristen har lättat. Å andra sidan är bostadsbristen

svår i de största städerna. Det torde vara angeläget att utvecklingen

av bostadsmarknaden i fortsättningen följes med särskild uppmärksamhet

och att erforderliga förberedelser för de lättnader i hyresregleringen, som en

förbättring av bostadsmarknadsläget kan motivera, vidtages i god tid.

Även om alltså läget på sina håll, framför allt i mindre orter, har lättat

s. 7 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 11.

7

och förutsättningarna för bostadsbyggandet för närvarande framstår som

jämförelsevis goda, måste man dock räkna med att det ännu kommer att

dröja innan normala förhållanden kan återinträda på bostadsmarknaden.

Med hänsyn härtill är det ofrånkomligt, att lagstiftningen om hyresreglering

— hyresregleringslagen, bostadsrättskontrollagen och lagen med vissa

bestämmelser om hyresrätt vid hemskillnad eller äktenskapsskillnad m. m.

— förlänges för ytterligare ett år. Hyresrådets förslag härom har också tillstyrkts

eller lämnats utan erinran i samtliga remissyttranden.

Till en lag om förlängning av hyresregleringslagen torde, liksom vid föregående

förlängningstillfällen, böra fogas övergångsbestämmelser av innebörd,

att ansökan om förlängning av hyresförhållande eller övertagande

av hyresrätt, som avser tid efter lagens hittillsvarande giltighetstid, må

göras inom viss kortare tid efter det förlängningslagen trätt i kraft. Det

torde kunna beräknas, att förlängningslagen kan träda i kraft den 1 april

1954.»

Hyressättningen i nybyggda hus.

Gällande bestämmelser. Grundhyran, d. v. s. den hyra som hyresvärden

jämlikt hyresregleringslagen icke får överskrida, fastställes av hyresnämnd,

särskilt för varje lägenhet. Enligt 3 § hyresregleringslagen skall grundhyran

för lägenhet i nybyggt hus fastställas till det belopp, som med hänsyn till

byggnadskostnaderna och övriga omständigheter finnes skäligt. Närmare anvisningar

för förfarandet har meddelats i statens hyresråds cirkulär den 14

februari 1946. Enligt detta bör hyresnämnden, då det gäller att fastställa

grundhyror i hus, för vilket beviljats tertiär- och tilläggslån, i regel kunna

inskränka sig till att på de särskilda lägenheterna fördela den hyressumma,

som angivits i lånebeslutet.

Tertiär- och tilläggslån beviljas av bostadsstyrelsen eller, i vissa fall, av

länsbostadsnämnd. I lånebeslutet fastställes — såsom ett lånevillkor —

den sammanlagda årliga hyressumma, som högst får uttagas för lägenheterna

i fastigheten.

Då hyresnämnd skall fastställa grundhyran för lägenheter i hus, som uppförts

utan stöd av statliga lån, har nämnden att bestämma den anskaffningskostnad

för fastigheten, som nämnden anser sig kunna godtaga som underlag

för grundhyrornas bestämmande. Nämnden beräknar därefter årliga beloppet

av dels skälig förräntning av anskaffningskostnaden och dels omkostnaderna

för fastigheten inklusive värdeminskning, förvaltningskostnad och oförutsedda

utgifter. Sammanlagda årsbeloppet uppdelas slutligen på de särskilda

lägenheterna efter deras inbördes hyresvärde. över hyresnämndens beslut

kan klagan föras hos hyresrådet.

Hyresregleringskommittén. Kommittén framhåller, att den nuvarande metoden

för hyressättning är förenad med vissa icke oväsentliga nackdelar,

samt uttalar, att ett tekniskt betonat avgörande åligger en därför icke till
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Tredje lagutskottets utlåtande nr 11.

räckligt kvalificerad myndighet, hyresnämnden. Bostadsstyrelsen syntes vara

den mest kompetenta myndigheten för beräknande av en fastighets anskaffningskostnad.

Kommittén har därför föreslagit, att det skall ankomma på bostadsstyrelsen

eller länsbostadsnämnd att fastställa sammanlagda grundhyresbeloppet

för lägenheter i nybyggt hus och att hyresnämnd därefter skall fördela beloppet

på lägenheterna, varvid det på varje lägenhet fallande beloppet blir

dess grundhyra.

Departementschefen. Departementschefen framhåller bl. a., att en viss överflyttning

av låneärenden från bostadsstyrelsen till länsbostadsnämnderna nyligen

ägt rum, varvid dock slutlig ståndpunkt ej tagits till dessa arbetsuppgifters

fördelning mellan det centrala organet och länsorganen. Det kunde

icke undvikas, att decentraliseringen under en övergångstid utsatte organisationen

för särskilda påfrestningar. Intill dess slutlig ställning tagits till decentraliseringsfrågorna

vore det därför önskvärt, att endast om synnerliga

skäl förelåge bostadsorganen pålades nya, mera omfattande arbetsuppgifter.

Härjämte erinrar departementschefen om att särskild utredning f. n. pågår

angående ersättande av de nuvarande statliga bostadslånen med ett system

av statliga kreditgarantier, samt fortsätter:

»De administrativa förändringar, som ett införande av ett system med

kreditgarantier skulle giva upphov till, kan icke nu angivas. En viktig fördel

med kreditgarantier i stället för lån har emellertid ansetts vara, att de statliga

bostadsorganens arbetsuppgifter kan minskas. Det kan därför förutsättas

att vid den slutliga prövningen av frågan om ett kreditgarantisystem

en huvudfråga blir, vilka förenklingar i den statliga organisationen som är

möjliga att företaga. En åtgärd som därvid kan komma att närmare övervägas

är, om icke bostadsstyrelsens och länsbostadsnämndernas befattning

med hyressättningen i fråga om nya statsbelånade hus bör inskränkas. Under

sådana förhållanden kan det komma att visa sig, att ett genomförande

av ett system med kreditgarantier medför sådana organisatoriska förändringar,

att den av hyresregleringskommittén föreslagna ordningen beträffande

hyressättningen i nya hus icke med fördel kan tillämpas.

Av det anförda framgår att olika skäl kan åberopas för att tills vidare

uppskjuta det slutliga ställningstagandet till hyresregleringskommitténs förslag.

»

Undantagande av pensionärshem och pensionärslägenbeter från

hyresregleringen.

Gällande bestämmelser om statsbidrag m. m. Enligt kungörelsen den 22

juni 1939 (nr 462) om statsbidrag till anordnande av pensionärshem (senaste

lydelse se SFS nr 489/1953) kan statsbidrag utgå till kommun eller allmännyttigt

bostadsföretag för anordnande av hem, avsedda för beredande av bil
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 11. 9

liga hyresbostäder huvudsakligen åt mindre bemedlade åldringar och invalider

(pensionärshem). Vid uthyrning av lägenhet bör, på sätt som är brukligt

på öppna hyresmarknaden, upprättas kontrakt med ömsesidig uppsägningsrätt.

Statsbidrag kan vidare utgå för s. k. pensionärslägenheter. Riktlinjer för

bidragsgivningen har lämnats i propositionen nr 144/1950, varjämte bostadsstyrelsen

utfärdat närmare anvisningar. Syftet med dessa bidrag är att

bereda pensionärer och likställda billiga hyresbostäder i vanliga flerfamiljshus,

förvaltade av kommun eller allmännyttigt bostadsföretag. Endast ett

visst antal lägenheter i varje hus, i regel högst en tredjedel, avses skola disponeras

som pensionärslägenheter. Statsbidraget utgår i form av ett löpande

årligt tillskott till driftkostnaden för huset.

Såsom villkor för att statsbidrag skulle utgå har tidigare beträffande såväl

pensionärshem som pensionärslägenheter gällt, att hyrorna icke fick överstiga

vissa av staten bestämda belopp. Denna maximering av hyrorna har

numera, med verkan fr. o. in. den 1 januari 1954, upphävts (se SFS nr 489/

1953). Ändringen sammanhänger med vissa år 1952 beslutade och den 1 januari

1954 ikraftträdda ändringar i lagen den 29 juni 1946 (nr 431) om folkpensionering

(se SFS nr 396/1952). Enligt den nya lydelsen av folkpensioneringslagen

skall, där kommun så beslutat, kommunalt bostadstillägg utgå

till pensionsberättigad som är mantalsskriven inom kommunen eller till där

mantalsskriven hustru, som uppbär hustrutillägg. Kommunalt bostadstillägg

utgår i princip enligt de grunder kommunen bestämmer. Kommunen skall

bidraga till kostnaden för bostadstilläggen med viss del, beräknad i förhållande

till antalet skatteören per invånare, dock högst med tre femtedelar och

lägst med en fjärdedel av kostnaden (se SFS nr 397/1952).

Frågan om upphävande av maximeringen av hyrorna för pensionärsbostäderna

behandlades i propositionen nr 138/1953 angående anslag för budgetåret

1953/54 till främjande av bostadsförsörjningen m. m. Chefen för socialdepartementet

uttalade i propositionen, att kommunerna själva inom ramen

av självkostnaderna för pensionärshemmen och pensionärslägenheterna borde

få avgöra, vilka hyror som skulle gälla, samt tilläde:

»Jag förutsätter, att kommunerna vid fastställande av hyrorna skall taga

all rimlig hänsyn till pensionärernas oftast mycket begränsade hyresbetalningsförmåga

och att hyrorna i varje fall inte kommer att överstiga de bostadstillägg,

som utgår till pensionärerna. Bestämmelserna angående maximihyror

för pensionärsbostäder bör alltså upphävas fr. o. m. den 1 januari 1954,

då de nya reglerna om kommunala bostadstillägg inom folkpensioneringen

träder i kraft.»

Riksdagen biträdde detta förslag (se statsutskottets utlåtande nr 153 och

riksdagens skrivelse nr 296).

Hyresregleringskommittén. I sin förut omnämnda, den 23 december 1953

avgivna promemoria framhöll kommittén, att i hyresreglerade orter hyresnämndens

tillstånd måste utverkas för höjning av hyrorna för pensionärsbo
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Tredje lagutskottets utlåtande nr 11.

städer i den mån den ifrågasatta hyran överstege grundhyran, något som ofta

kunde bli fallet i pensionärshemmen. Enligt kommitténs mening kunde en

behandling av dessa frågor vid hyresnämnd medföra olägenheter. Något

behov av kontroll från hyresnämnds sida förefunnes ej heller i den mån hyreshöjningen

begränsades på sätt statsmakterna förutsatt. I och för sig behövde

därför icke möta några allvarliga betänkligheter mot att undantaga

pensionärsbostäderna från hyresregleringslagens bestämmelser om hyrespris

och bränsletillägg. Vad däremot anginge uppsägningsskyddet hade kommittén

ej funnit anledning göra ändring i gällande bestämmelser. För att uppsägningsskyddet

ej skulle bli illusoriskt måste emellertid, enligt kommitténs

mening, hyresnämnd fortfarande äga befogenhet att ingripa mot en hyreshöjning,

som skulle tvinga hyresgästen att avstå från lägenheten. För tillgodoseende

av dessa synpunkter borde därför höjning av hyran för pensionärsbostad

få ske utan tillstånd av hyresnämnd, därest den begärda hyran

icke överstege det kommunala bostadstillägg, som utginge till bostadens

innehavare eller, om denne vore gift, summan av de tillägg, som utginge till

honom och med honom sammanboende make.

Yttrandena. Flertalet remissinstanser tillstyrker kommitténs förslag eller

lämnar det utan erinran. Pensionsstyrelsen och hyresrådet (majoriteten)

avstyrker emellertid förslaget.

Pensionsstyrelsen uttalar, att enligt dess mening valet stode mellan att

bibehålla eller att helt slopa regleringen. Mot tanken att slopa regleringen

framhåller styrelsen, att det ur kommunalekonomisk synpunkt är fördelaktigt

att höja hyrorna så mycket som möjigt. Så bleve fallet, även om kommunen

hölle hyresgästerna skadeslösa genom förhöjda kommunala bostadstiHägg,

eftersom staten bidroge till kostnaderna för dessa med 40—75 procent.

Skulle hyresnämndernas medverkan slopas, kunde detta leda till att

hyreshöjningen på sina håll bleve alltför kraftig och bli ett skäl för kommunerna

att genom en hög uppskattning av bostadskostnaden för pensionärer

å åldersdomshemmen söka förskaffa sig ett icke avsett statligt driftbidrag

till dessa hem.

Hyresrådet anser lika med kommittén att anledning saknas att göra någon

ändring beträffande uppsägningsskyddet samt motsätter sig även den av

kommittén föreslagna ändringen. Syftet med kommitténs förslag syntes

kunna vinnas genom en ändring i lagens bestämmelser om muntlig förhandling.

Redan enligt gällande bestämmelser kunde i vissa fall ärende om

fastställande av grundhyra avgöras utan hinder av att hyresgäst eller hyressökande

icke beretts tillfälle att infinna sig vid hyresnämndens sammanträde.

Hinder syntes icke möta att utvidga denna undantagsbestämmelse

till att avse jämväl nu ifrågavarande ärenden.

Ett liknande förslag framföres även av pensionsstyrelsen.

En minoritet inom hyresrådet (fastighetsägarrepresentanterna) lämnar

däremot förslaget utan erinran.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 11. H

Departementschefen. Departementschefen anför bl. a. följande:

»I orter, där hyresregleringslagen gäller, skall det för närvarande finnas

grundhyror fastställda för pensionärsbostäderna. Ofta har grundhyrorna bestämts

till samma belopp som de tidigare, mycket låga maximihyror, som

gällde såsom villkor för statsbidrag. En höjning av hyrorna kan i sådana fall

icke genomföras utan medverkan av hyresnämnd. Såsom hyresregleringskommittén

påvisat, skulle emellertid vissa olägenheter uppkomma, därest

fråga om höjning av dessa hyror dr oges under hyresnämnds prövning. Nämnden

är skyldig att utsätta muntlig förhandling och till denna kalla hyresvärd

och samtliga hyresgäster. Med hänsyn till det stora antalet hyresgäster,

särskilt i pensionärshemmen, kan man befara, att dessa förhandlingar

skulle bli tidsödande och tungrodda. Även i andra hänseenden skulle förfarandet

bli besvärligt. Hyresnämnd torde nämligen för att kunna bestämma

grundhyrorna i regel bli nödsakad att företaga en beräkning av byggnadskostnaden

för huset och detta kan medföra svårigheter i de fall, då åtskilliga

år förflutit sedan huset färdigställdes.

En hyressättning genom hyresnämnds försorg skulle alltså vålla praktiska

svårigheter. Och det bör uppmärksammas, att en sådan hyressättning

knappast skulle fylla någon reell funktion. I enlighet med bestämmelserna

i hyresregleringslagen bör nämligen hyresnämnd, då fråga är om hus

som uppförts efter ingången av år 1942, fastställa grundhyrorna till samma

belopp som självkostnadspriset. I praktiken lärer det emellertid näppeligen

bli aktuellt att uttaga så höga hyror i dessa fall. Till det anförda

kommer att upplåtelser av bostäder åt folkpensionärer och likställda ingår

som ett led i kommunernas socialvårdande verksamhet och har föga

gemensamt med hyresupplåtelser på den vanliga bostadsmarknaden. Det

framstår därför som mindre följdriktigt, att det skall ankomma på hyresnämnd

att avgöra, vilken ersättning som skall få uttagas för pensionärsbostäderna.

Det finns enligt min mening ingen anledning befara, att kommunerna

och de allmännyttiga bostadsföretagen skulle missbruka det förtroende,

som en rätt för dem att själva bestämma hyrorna skulle innebära. Jag

utgår med andra ord från att de — såsom statsmakterna tidigare förutsatt

— icke blott skall hålla sig inom ramen för självkostnaderna utan även

skall taga all rimlig hänsyn till pensionärernas begränsade betalningsförmåga.

De farhågor pensionsstyrelsen uttalat för att kommunerna skulle söka

skaffa sig ökade statsbidrag genom att samtidigt höja hyror och bostadstillägg

torde vara överdrivna. Och skulle tendenser yppa sig till en utveckling

i sådan riktning, saknas icke möjligheter att på annat sätt komma till

rätta härmed. Att bibehålla hyreskontrollen enbart för att begränsa kommunernas

möjligheter alt erhålla statsbidrag kan icke vara riktigt. Uppgiften

att reglera kostnadsfördelningen mellan stat och kommun hör lösas

med andra medel.

.lag finner alltså, att hyreskontrollen kan undvaras i vad angår pensionärsbostäderna.

Vid detta ståndpunktstagande saknar jag anledning att när
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Tredje lagutskottets utlåtande nr 11.

mare uppehålla mig vid det av statens hyresråd och pensionsstyrelsen framlagda

förslaget att medge undantag från lagens bestämmelser om skyldighet

för hyresnämnd att kalla hyresgästerna till muntlig förhandling. Jag

vill dock anmärka, att förslaget endast delvis undanröjer olägenheterna av

en hyressättning genom hyresnämnds försorg och att förslaget även i andra

hänseenden ger anledning till erinringar.

Vad jag förut anfört om pensionärsbostadsupplåtelserna som ett led i

kommunernas socialvård talar i och för sig för att man borde helt undantaga

dessa bostäder från hyresregleringen, alltså även från bestämmelserna

om uppsägningsskydd m. m. En dylik åtgärd påkallas dock icke av det intresse,

som nu närmast föranlett frågans upptagande, och torde kräva ytterligare

överväganden. Då hyresregleringslagen för närvarande är föremål

för översyn av hyresregleringskommittén, bör man undvika att göra

andra ändringar däri än sådana som framstår som trängande.

Även om uppsägningsskyddet alltså tills vidare bibehålies, finns enligt

min mening icke någon anledning att — såsom kommittén föreslagit -—

bevara ett visst mått av kontroll över hyrorna för att förhindra att bestämmelserna

om uppsägningsskydd kringgås. Det får nämligen anses uteslutet,

att en kommun eller ett allmännyttigt bostadsföretag skulle vilja tillgripa

en hyreshöjning såsom medel för att tvinga en hyresgäst att flytta.

Jag vill därför förorda, att till 26 § hyresregleringslagen fogas ett tillägg

av innehåll, att de i 2—6 §§ i lagen upptagna bestämmelserna om grundhyra

m. m. icke skall äga tillämpning på upplåtelse av pensionärsbostad.

\ad som skall förstås med pensionärsbostad torde få bestämmas av Kungl.

Maj :t i administrativ ordning.

Då någon begränsning av hyrans storlek alltså icke längre skall gälla

för pensionärsbostäder, bör hyresnämnd vid tillämpning av bestämmelsen i

7 § om förlängning av hyresförhållande kunna förlänga förhållandet mot

den hyra, som hyresvärden begär och hyresgästen accepterar.»

Utskottet.

Propositionens uppgifter om bostadsbristen visar, att denna fortfarande

är synnerligen omfattande, möjligen med undantag för en del mindre samhällen.

Förhållandena medger följaktligen ännu icke, att hyresregleringen

häves. Utskottet tillstyrker därför den föreslagna utsträckningen av giltighetstiden

för hyresregleringslagen, bostadsrättskontrollagen och lagen med

vissa bestämmelser om hyresrätt vid hemskillnad eller äktenskapsskillnad

m. in.

I motionerna 1: 414 och II: 531 yrkas bl. a. dels (under 1.) viss ändring av

1 § hyresregleringslagen, innebärande i huvudsak att lagen icke såsom nu

obligatoriskt skall gälla å vissa orter utan att tillämpningen utan undantag

skall vara beroende av Kungl. Maj :ts förordnande, dels ock (under 2 a)

riksdagsskrivelse till Kungl. Maj :t med begäran att hyresregleringskommit
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 11.

13

ten får i uppdrag att i god tid före 1955 års riksdag framlägga förslag till

sådana ändringar av hyresregleringslagen att en successiv avveckling av

hyresregleringen kan komma till stånd. Frågan om hyresregleringens gradvisa

avveckling har också upptagits i motionen II: 530, vari föreslås att

riksdagen måtte för sin del besluta sådan ändring av hyresregleringslagen

att möjligheter öppnas för avveckling helt eller delvis av hyresregleringen

på orter, där bostadsförsörjningen kan befinnas tillfredsställande, och särskilt

i de fall framställning härom sker från de kommunala myndigheterna.

Av utskottets ställningstagande till frågan om hyresregleringens förlängning

har framgått att utskottet betraktar regleringen såsom direkt beroende

av bostadsbrisen. Att utskottet anser regleringen böra avvecklas, så snart

normala förhållanden inträder på bostadsmarknaden, behöver därför knappast

utsägas. Denna inställning till regleringen torde för övrigt vara allmän.

Tydligt är emellertid att förberedelser erfordras för att bemästra den situation,

som uppkommer då regleringen skall upphöra. Eftersom regleringen

på olika sätt ingriper i hyresavtalen, skulle det icke utan vidare stå klart

vilka avtalsbestämmelser som vore tillämpliga efter regleringens hävande.

Med beaktande härav har departementschefen uppdragit åt hyresregleringskommittén

att överväga frågan om vilka särskilda föreskrifter som erfordras

vid övergången från en reglerad marknad till en fri sådan. Därvid har i

direktiven för kommittén uttalats, att bestämmelserna i regleringslagstiftningen

måhända bör upphävas successivt. Det har också antytts, att regleringen

kan behöva hållas vid makt olika länge på olika orter. Sistnämnda

tanke överensstämmer ju nära med vad som i såväl motionerna I: 414 och

11:531 som i motionen 11:530 framhålles som önskvärt. Dessa motioner

synes emellertid vilja förorda, att lokala avvecklingar av regleringen skulle få

komma till stånd redan innan hyresregleringskommitténs utredning av berörda

spörsmål hunnit slutföras. Ett beslut av denna innebörd kan utskottet

icke finna lämpligt. Det naturliga torde vara att avvakta de förslag kommittén

kan komma att framlägga.

Utskottet vill emellertid framhålla angelägenheten av att hyresregleringskonnnittén

snarast slutför sitt arbete, såvitt avser möjligheten att påbörja

en successiv avveckling av hyresregleringen. Särskild uppmärksamhet synes

därvid böra ägnas det förhållandet att regleringen i många fall omfattar rena

landsbygdsområden, vilka i administrativt avseende tillhör samma kommun

som en tätort. För dessa landsbygdsområden utan egentlig hyresmarknad

har genom regleringen uppstått ett onödigt ingrepp i den enskildes

frihet. Önskvärt vore, att sådana områden i ökad utsträckning kunde

undantagas från hyresreglering. Vidare bör enligt utskottets mening övervägas

att som ett led i avvecklingen av regleringen ändra 1 $ hyresregleringslagen

i överensstämmelse med de synpunkter som framförts i motionen

II: 530.

I motionerna I: 414 och II: 531 föreslås vidare (under 2 b) riksdagsskrivelse

till Kungl. Maj :t med hemställan att »vederbörande instanser gives

sådana anvisningar alt hyressättningen, så länge hyresregleringen består,

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Tredje lagutskottets utlåtande nr 11.

innefattar utrymme för erforderliga reparationer och underhåll». Då hyresregleringskoinmittén,

i den mån den finner anledning därtill, torde kunna

upptaga även ett sådant spörsmål till behandling, synes någon riksdagens åtgärd

i detta avseende icke erforderlig. Utskottet får alltså avstyrka motionsyrkandena

i denna del.

I anslutning till den i propositionen föreslagna ändringen av 26 § hyresregleringslagen,

innebärande att pensionärshem och pensionärslägenheter

undantages från hyresregleringen, har framförts två skilda motionsyrkanden.

I motionen I: 415 hemställes om avslag på propositionen i denna del. I

motionerna 1:414 och 11:531 åter yrkas dels att från hyresregleringen

undantages icke blott pensionärshem och pensionärslägenheter utan även

bostad i enfamiljshus, tvåfamilj shus där den ena lägenheten bebos av ägaren

själv samt fastighet som äges av kommun, kommunal stiftelse eller kommunalt

bolag, dels ock vissa ändringar i bostadskontrollagen, innebärande

att prisregleringen vid överlåtelse av bostadsrätt upphäves.

Vad angår det i motionen I: 415 framställda yrkandet vill utskottet ansluta

sig till vad departementschefen anfört om den föreslagna ändringen

av 26 §. Härav framgår bl. a., att denna ändring icke är ägnad att försämra

läget för pensionärerna, eftersom det ju förutsättes att dessa erhåller full

kompensation för hyreshöjningarna i form av ökade kommunala bostadstillägg.

I stället kan den komma att innebära vissa förbättringar, särskilt

för de pensionärer som förhyr bostad i den öppna marknaden. Utskottet har

alltså intet att erinra mot propositionen i denna del. I följd härav avstyrkes

motionen I: 415.

I fråga om de förslag till längre gående begränsningar i hyresregleringen,

som framställes i motionerna 1:414 och 11:531, anser utskottet att hyresregleringskommitténs

arbete bör slutföras, innan riksdagen tar ståndpunkt.

Även dessa båda motioner avstyrkes således.

Vad slutligen angår hyressättningen i nybyggda hus ansluter sig utskottet

i huvudsak till vad departementschefen anfört härom i propositionen.

Utskottet anser sålunda i likhet med departementschefen att det slutliga

ställningstagandet till hyresregleringskommitténs förslag i detta hänseende

bör uppskjutas tills vidare.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A. att riksdagen måtte antaga de genom propositionen

framlagda lagförslagen;

B. att motionerna I: 414 och II: 531, i den mån de ej kan

anses besvarade genom vad utskottet ovan anfört i sin motivering,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;

C. att motionen 1:415 icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd; samt

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Tredje lagutskottets utlåtande nr 11.

D. att motionen II: 530, i den mån den ej kan anses besvarad

genom vad utskottet ovan anfört i sin motivering,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 11 mars 1954.

På tredje lagutskottets vägnar:

HUGO OSVALD.

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Osvald, Albert Hermansson*, Lindahl,

Grym, Ivar Nilzon, Axel Jansson, Ebbe Ohlsson och Herbert Hermansson;

från andra kammaren: herrar Andersson i Mölndal, Nyberg, Persson i

Appuna, Bengtsson i Halmstad, Carlsson i Stockholm, Nilsson i Östersund,

Jansson i Benestad och östlund.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herrar Ebbe Ohlsson och Östlund, vilka ansett

att utskottet bort, med den motivering som upptagits i motionerna I: 414

och II: 531, hemställa,

att riksdagen måtte med bifall till samma motioner, I: 414

och II: 531,

1) för sin del antaga följande förslag till

Lag

angående ändrad lydelse av 1 och 26 §§ lagen den 19 juni 1942 (nr 429)

om hyresreglering m. m., så ock om fortsatt giltighet av samma lag.

Härigenom förordnas, dels att 1 och 26 §§ lagen den 19 juni 1942 (nr

429) om hyresreglering m. m. skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

angives, dels ock att samma lag, vilken enligt lag den 22 maj 1953 nr 206)

gäller t. o. m. den 30 september 1954, skall äga fortsatt giltighet t. o. m.

den 30 september 1955.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Tredje lagutskottets utlåtande nr 11.

1 §•

Bestämmelserna i denna lag skola, där Konungen så förordnar, äga tilllämpning

i stad, köping, municipalsamhälle eller annan tätbebyggd ort eller

del därav.

Vad nedan---å municipalsamhälle.

26 §.

Vad i---- tillämpning därpå.

Ej heller skall vad i denna lag stadgas äga tillämpning på upplåtelse av

bostad i enfamiljshus, tvåfamilj shus där den ena lägenheten bebos av ägaren

själv, fastighet som äges av kommun, kommunal stiftelse eller kommunalt

bolag eller sådant pensionärshem eller sådan pensionärslägenhet som

Konungen bestämmer.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1954.

2) besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa,

a) att hyresregleringskommittén får i uppdrag att i god

tid före 1955 års riksdag framlägga förslag till sådana ändringar

av hyresregleringslagen att en successiv avveckling

av hyresregleringen kan komma till stånd,

b) att vederbörande instanser gives sådana anvisningar

att hyressättningen, så länge hyresregleringen består, innefattar

utrymme för erforderliga reparationer och underhåll;

3) för sin del antaga följande förslag till

Lag

om ändring av lagen den 19 jnni 1942 (nr 430) om kontroll av

upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m.

Härigenom förordnas dels att It och 16 §§ lagen den 19 juni 1942 (nr

430) om kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt samt rubriken

till 11 § skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels att 5—10

§§ samma lag jämte rubriken till 5 § skola upphöra att gälla, dels ock att

samma lag, vilken enligt lag den 22 maj 1953 (nr 207) gäller t. o. m. den

30 september 1954, skall äga fortsatt giltighet t. o. m. den 30 september

1955.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 11.

17

Om upplåtelse av annan andelsrätt än bostadsrätt.

11 §.

Förening, som----lägenheten upplåtits.

Vad i 4 § första stycket stadgas om bostadsrätt skall äga motsvarande

tillämpning med avseende å annan andelsrätt i förening eller aktiebolag,

varmed följer rätt att besitta eller hyra lägenhet.

lö §.

Den som — — — eller fängelse.

Till enahanda straff dömes den som bryter mot 4 § första eller andra

stycket, 11 § andra stycket i vad det hänför sig till 4 § första stycket, eller

mot 12 §. Vad i — — — där sägs.

Den som underlåter att lämna uppgift, varom föreskrift meddelats enligt

4 § tredje stycket, eller mot bättre vetande lämnar oriktig sådan uppgift,

straffes ock med dagsböter eller fängelse.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1954.

O

liilutng till riksdagens protokoll U sand. 3 avd. Nr 11.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1954:121 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med anhållan om riksdagens yttrande angående vissa av Internationella arbetsorganisationens all s. 4 i texten