Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 26 § lagen den 19 juni 1942
1954-03-11 · 17 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 16 av 17 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
3LU 1954:11, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 26 § lagen den 19 juni 1942
Dokumentets text
Tredje lagutskottets utlåtande nr 11,
1
Nr 11.
Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till lag angående ändrad lydelse av 26 §
lagen den 19 juni 1942 (nr 429) om hyresreglering
m. m., så ock om fortsatt giltighet av samma lag,
m. m., dels ock motioner, som väckts i anledning
av propositionen.
Genom en den 12 februari 1954 dagtecknad proposition, nr 83, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, har Kungl. Maj :t,
under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda
protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till
1) Lag
angående ändrad lydelse av 26 § lagen den 19 juni 1942 (nr 429) om
hyresreglering in. m., så ock om fortsatt giltighet av samma lag.
Härigenom förordnas, dels att 26 § lagen den 19 juni 1942 om hyresreglering
m. m.* 1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels ock
att samma lag, vilken enligt lag den 22 maj 1953 (nr 206) gäller till och
med den 30 september 1954, skall äga fortsatt giltighet till och med den 30
september 1955.
26 §.
(Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)
Vad i —--------tillämpning därpå.
Stadgandena i 2—6 §§ skola icke
äga tillämpning på upplåtelse av bostad
i sådant pensionärshem eller
sådan pensionärslägenhet, som Konungen
bestämmer.
Denna lag träder i kraft den 1 april 1954.
Har hyresvärd, utan att hyresrätten är förverkad, före den 1 april 1954
uppsagt hyresavtal till upphörande efter den 30 september 1954, må framställning
som i 7 § sägs göras senast den 14 april 1954 eller, om hyresvärden
icke före den 1 i sistnämnda månad tydligt meddelat, att han ej önskar låta
1 Senaste lydelse av 26 § se SFS 1943: 112.
1 Biliang till riksdagens protokoll 1954. 9 sand. 3 avd. Nr 11.
2
Tredje lagutskottets utlåtande nr 11.
hyresgästen kvarbo, inom fjorton dagar efter det hyresvärden lämnat hyresgästen
sådant meddelande.
Har hyresvärd före den 1 april 1954 lämnat meddelande som i 8 a § femte
stycket sägs om att hyresförhållande skall upphöra efter den 30 september
1954, må framställning enligt samma paragraf göras senast den 14 april 1954.
2) Lag
angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 430) om
kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m.
Härigenom förordnas, att lagen den 19 juni 1942 om kontroll av upplåtelse
och överlåtelse av bostadsrätt m. m., vilken enligt lag den 22 maj 1953
(nr 207) gäller till och med den 30 september 1954, skall äga fortsatt giltighet
till och med den 30 september 1955.
3) Lag
angående fortsatt giltighet av lagen den 28 maj 1948 (nr 245)
med vissa bestämmelser om hyresrätt vid hemskillnad eller
äktenskapsskillnad m. m.
Härigenom förordnas, att lagen den 28 maj 1948 med vissa bestämmelser
om hyresrätt vid hemskillnad eller äktenskapsskillnad m. m., vilken enligt
lag den 22 maj 1953 (nr 208) gäller till och med den 30 september 1954,
skall äga fortsatt giltighet till och med den 30 september 1955.
I samband med propositionen har utskottet behandlat fyra i anledning av
densamma väckta motioner, nämligen
inom första kammaren
nr 414 av herr Ewerlöf m. fl. samt
nr 415 av herr Norling och herr Persson, Ola,
ävensom inom andra kammaren
nr 530 av herrar Gustafsson i Skellefteå och Nyberg samt
nr 531 av herr Hjalmarson m. fl. I
I motionerna I: 414 och II: 531, vilka är likalydande, hemställes att riksdagen
i anledning av förevarande proposition måtte
»1) antaga följande
Tredje lagutskottets utlåtande nr 11.
3
Förslag
till
Lag
angående ändrad lydelse av 1 och 26 §§ lagen den 19 juni 1942 (nr 429)
om hyresreglering m. m., så ock om fortsatt giltighet
av samma lag.
Härigenom förordnas, dels att 1 och 26 §§ lagen den 19 juni 1942 (nr
429) om hyresreglering m. m. skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
angives, dels ock att samma lag, vilken enligt lag den 22 maj 1953 (nr 206)
gäller t. o. m. den 30 september 1954, skall äga fortsatt giltighet t. o. in.
den 30 september 1955.
1 §•
Bestämmelserna i denna lag skola, där Konungen så förordnar, äga tilllämpning
i stad, köping, municipalsamhälle eller annan tätbebyggd ort
eller del därav.
Vad nedan--— å municipalsamhälle.
26 §.
Vad i---tillämpning därpå.
Ej heller skall vad i denna lag stadgas äga tillämpning på upplåtelse av
bostad i enfamiljshus, tvåfamilj shus där den ena lägenheten bebos av ägaren
själv, fastighet som äges av kommun, kommunal stiftelse eller kommunalt
bolag eller sådant pensionärshem eller sådan pensionärslägenhet
som Konungen bestämmer.
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1954.
2) besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa,
a) att hyresregleringskommittén får i uppdrag att i god
tid före 1955 års riksdag framlägga förslag till sådana ändringar
av hyresregleringslagen att en succesiv avveckling
av hyresregleringen kan komma till stånd,
b) att vederbörande instanser gives sådana anvisningar
alt hyressättningen, så länge hyresregleringen består, innefattar
utrymme för erforderliga reparationer och underhåll;
3) antaga följande
4
Tredje lagutskottets utlåtande nr 11.
Förslag
till
Lag
om ändring av lagen den 19 juni 1942 (nr 430) om kontroll av
upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m.
Härigenom förordnas, dels att 11 och 16 §§ lagen den 19 juni 1942 (nr
430) om kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt samt rubriken
till 11 § skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels att
5—10 §§ samma lag jämte rubriken till 5 § skola upphöra att gälla, dels
ock att samma lag, vilken enligt lag den 22 maj 1953 (nr 207) gäller t. o. m.
den 30 september 1954, skall äga fortsatt giltighet t. o. m. den 30 september
1955.
Om upplåtelse av annan andelsrätt ån bostadsrätt.
11 §•
Förening, som---lägenheten upplåtits.
Vad i 4 § första stycket stadgas om bostadsrätt skall äga motsvarande
tillämpning med avseende å annan andelsrätt i förening eller aktiebolag,
varmed följer rätt att besitta eller hyra lägenhet.
16 §.
Den som---eller fängelse.
Till enahanda straff dömes den som bryter mot 4 § första eller andra stycket,
11 § andra stycket i vad det hänför sig till 4 § första stycket, eller mot
12 §. Vad i---där sägs.
Den som underlåter att lämna uppgift, varom föreskrift meddelats enligt
4 § tredje stycket, eller mot bättre vetande lämnar oriktig sådan uppgift,
straffes ock med dagsböter eller fängelse.
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1954.»
I motionen I: 415 hemställes, »att riksdagen med bifall i övrigt till Kungl.
Maj :ts proposition nr 83 med förslag om fortsatt giltighet av lagen den 19
juni 1942 (nr 429) om hyresreglering m. m. måtte avslå förslaget till änd1- ring av 26 §».
I motionen II: 530 föreslås, »att riksdagen måtte för sin del besluta sådan
ändring av lagen den 19 juni 1942 (nr 429) om hyresreglering m. m., att
möjligheter öppnas för avveckling helt eller delvis av hyresregleringen på
Tredje lagutskottets utlåtande nr 11.
5
orter, där bostadsförsörjningen kan befinnas tillfredsställande, och särskilt
i de fall framställning härom sker från de kommunala myndigheterna; samt
att utskottet utarbetar förslag till erforderlig ändring i lagtexten».
Beträffande motiveringen i propositionen och motionerna får utskottet, i
den mån redogörelse därför icke lämnas här nedan, hänvisa till propositionen
och motionerna.
Propositionens huvudsakliga innehåll.
I propositionen föreslås, att lagstiftningen om hyresreglering skall erhålla
förlängd giltighet t. o. m. den 30 september 1955. Vid 1953 års riksdag beslöts,
att den tidigare såsom villkor för statsbidrag gällande maximeringen
av hyrorna för lägenheter i pensionärshem och s. k. pensionärslägenheter
skulle upphöra. Det förutsattes därvid, att en viss höjning av dessa hyror
skulle komma att ske. För att undgå de praktiska olägenheter, som skulle
uppkomma, därest fråga om sådan hyreshöjning droges under hyresnämnds
prövning, föreslås att dessa lägenheter skall undantagas från hyresregleringslagens
bestämmelser om grundhyra m. m.
I propositionen redogöres vidare för ett av hyresregleringskommittén framlagt
förslag till ändrat förfarande vid hyressättning i nybyggda hus. Med
det slutliga ställningstagandet till detta förslag har ansetts böra anstå tills
vidare.
Inledning.
De i propositionen framlagda förslagen ävensom vad som anföres om ifrågasatt
ändring av förfarandet vid bestämmande av grundhyror i nybyggda
hus grundas dels å en skrivelse den 22 oktober 1953 från statens hyresråd,
dels å ett betänkande (stencilerat) den 24 september 1953 och en promemoria
(maskinskriven) den 23 december 1953 från hyresregleringskommittén.
Statens hyresråd har i sin skrivelse hemställt att lagstiftningen om hyresreglering,
vilken för närvarande är bestämd att gälla till och med den 30
september 1954, måtte erhålla fortsatt giltighet under ytterligare ett år.
Med sagda lagstiftning avses lagen den 19 juni 1942 (nr 429) om hyresreglering
m. m. (hyresregleringslagen), lagen samma dag (nr 430) om kontroll
av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m. (bostadsrättskontrollagen)
samt lagen den 28 maj 1948 (nr 245) med vissa bestämmelser
om hyresrätt vid hemskillnad eller äktenskapsskillnad m. m.
Hyresregleringskommitténs betänkande den 24 september 1953 innefattar
förslag om viss ändring av förfarandet vid bestämmande av grundhyror
i nybyggda hus. I promemorian den 23 december 1953 föreslås att pensionärshem
och pensionärslägenheter undantages från hyresregleringen.
6
Tredje lagutskottets utlåtande nr 11.
Över hyresrådets framställning har remissyttranden avgivits av socialstyrelsen,
bostadsstyrelsen, Sveriges fastighetsägareförbund och hyresgästernas
riksförbund.
Över hyresregleringskommitténs promemoria den 23 december 1953 har
remissyttranden avgivits av pensionsstyrelsen, bostadsstyrelsen, statens hyresråd,
svenska stadsförbundet, svenska landskommunernas förbund och
Sveriges folkpensionärers riksorganisation.
Kommitténs betänkande den 24 september 1953 har ej varit föremål för
remissförfarande.
De tre frågorna om hyresregleringens förlängning, om hyressättningen i
nybyggda hus och om undantagande av pensionärshem och pensionärslägenheter
från hyresregleringen behandlas här nedan var för sig.
Hyresregleringens förlängning.
Läget på bostadsmarknaden. I propositionen redogöres för en inom bostadsstyrelsen
upprättad promemoria angående läget på bostadsmarknaden
hösten 1953. Härom hänvisas till propositionen.
Statens hyresråd. I sin förut nämnda framställning om hyresregleringens
förlängning framhåller hyresrådet bl. a. angelägenheten av att förlängningslagen
om möjligt utfärdas före den 1 april 1954. Det hade såväl för parterna
på hyresmarknaden som för de hvresreglerande myndigheterna uppstått vissa
svårigheter, då förlängningslagen utfärdats senare på året.
Yttrandena. Socialstyrelsen, bostadsstyrelsen och Hyresgästernas riksförbund
tillstyrker hyresrådets framställning. Ej heller Sveriges fastighetsägareförbund
motsätter sig en förlängning av lagstiftningen på ytterligare ett år
men anför, att en allsidig och förutsättningslös utredning rörande möjligheterna
att genom successiv avveckling av hyresregleringen återinföra normala
förhållanden på bostadsmarknaden syntes vara ett oeftergivligt krav.
Departementschefen. Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg,
anförde vid lagrådsremissen:
»Såsom framgår av den undersökning av läget på bostadsmarknaden hösten
1953, som bostadsstyrelsen låtit utföra och som refererats i det föregående,
är det svårt att få en bestämd uppfattning om i vad mån bostadsbristen
under det senaste året tenderat att vika. I fråga om åtskilliga mindre
orter synes det dock tydligt att bristen har lättat. Å andra sidan är bostadsbristen
svår i de största städerna. Det torde vara angeläget att utvecklingen
av bostadsmarknaden i fortsättningen följes med särskild uppmärksamhet
och att erforderliga förberedelser för de lättnader i hyresregleringen, som en
förbättring av bostadsmarknadsläget kan motivera, vidtages i god tid.
Även om alltså läget på sina håll, framför allt i mindre orter, har lättat
Tredje lagutskottets utlåtande nr 11.
7
och förutsättningarna för bostadsbyggandet för närvarande framstår som
jämförelsevis goda, måste man dock räkna med att det ännu kommer att
dröja innan normala förhållanden kan återinträda på bostadsmarknaden.
Med hänsyn härtill är det ofrånkomligt, att lagstiftningen om hyresreglering
— hyresregleringslagen, bostadsrättskontrollagen och lagen med vissa
bestämmelser om hyresrätt vid hemskillnad eller äktenskapsskillnad m. m.
— förlänges för ytterligare ett år. Hyresrådets förslag härom har också tillstyrkts
eller lämnats utan erinran i samtliga remissyttranden.
Till en lag om förlängning av hyresregleringslagen torde, liksom vid föregående
förlängningstillfällen, böra fogas övergångsbestämmelser av innebörd,
att ansökan om förlängning av hyresförhållande eller övertagande
av hyresrätt, som avser tid efter lagens hittillsvarande giltighetstid, må
göras inom viss kortare tid efter det förlängningslagen trätt i kraft. Det
torde kunna beräknas, att förlängningslagen kan träda i kraft den 1 april
1954.»
Hyressättningen i nybyggda hus.
Gällande bestämmelser. Grundhyran, d. v. s. den hyra som hyresvärden
jämlikt hyresregleringslagen icke får överskrida, fastställes av hyresnämnd,
särskilt för varje lägenhet. Enligt 3 § hyresregleringslagen skall grundhyran
för lägenhet i nybyggt hus fastställas till det belopp, som med hänsyn till
byggnadskostnaderna och övriga omständigheter finnes skäligt. Närmare anvisningar
för förfarandet har meddelats i statens hyresråds cirkulär den 14
februari 1946. Enligt detta bör hyresnämnden, då det gäller att fastställa
grundhyror i hus, för vilket beviljats tertiär- och tilläggslån, i regel kunna
inskränka sig till att på de särskilda lägenheterna fördela den hyressumma,
som angivits i lånebeslutet.
Tertiär- och tilläggslån beviljas av bostadsstyrelsen eller, i vissa fall, av
länsbostadsnämnd. I lånebeslutet fastställes — såsom ett lånevillkor —
den sammanlagda årliga hyressumma, som högst får uttagas för lägenheterna
i fastigheten.
Då hyresnämnd skall fastställa grundhyran för lägenheter i hus, som uppförts
utan stöd av statliga lån, har nämnden att bestämma den anskaffningskostnad
för fastigheten, som nämnden anser sig kunna godtaga som underlag
för grundhyrornas bestämmande. Nämnden beräknar därefter årliga beloppet
av dels skälig förräntning av anskaffningskostnaden och dels omkostnaderna
för fastigheten inklusive värdeminskning, förvaltningskostnad och oförutsedda
utgifter. Sammanlagda årsbeloppet uppdelas slutligen på de särskilda
lägenheterna efter deras inbördes hyresvärde. över hyresnämndens beslut
kan klagan föras hos hyresrådet.
Hyresregleringskommittén. Kommittén framhåller, att den nuvarande metoden
för hyressättning är förenad med vissa icke oväsentliga nackdelar,
samt uttalar, att ett tekniskt betonat avgörande åligger en därför icke till
-
8
Tredje lagutskottets utlåtande nr 11.
räckligt kvalificerad myndighet, hyresnämnden. Bostadsstyrelsen syntes vara
den mest kompetenta myndigheten för beräknande av en fastighets anskaffningskostnad.
Kommittén har därför föreslagit, att det skall ankomma på bostadsstyrelsen
eller länsbostadsnämnd att fastställa sammanlagda grundhyresbeloppet
för lägenheter i nybyggt hus och att hyresnämnd därefter skall fördela beloppet
på lägenheterna, varvid det på varje lägenhet fallande beloppet blir
dess grundhyra.
Departementschefen. Departementschefen framhåller bl. a., att en viss överflyttning
av låneärenden från bostadsstyrelsen till länsbostadsnämnderna nyligen
ägt rum, varvid dock slutlig ståndpunkt ej tagits till dessa arbetsuppgifters
fördelning mellan det centrala organet och länsorganen. Det kunde
icke undvikas, att decentraliseringen under en övergångstid utsatte organisationen
för särskilda påfrestningar. Intill dess slutlig ställning tagits till decentraliseringsfrågorna
vore det därför önskvärt, att endast om synnerliga
skäl förelåge bostadsorganen pålades nya, mera omfattande arbetsuppgifter.
Härjämte erinrar departementschefen om att särskild utredning f. n. pågår
angående ersättande av de nuvarande statliga bostadslånen med ett system
av statliga kreditgarantier, samt fortsätter:
»De administrativa förändringar, som ett införande av ett system med
kreditgarantier skulle giva upphov till, kan icke nu angivas. En viktig fördel
med kreditgarantier i stället för lån har emellertid ansetts vara, att de statliga
bostadsorganens arbetsuppgifter kan minskas. Det kan därför förutsättas
att vid den slutliga prövningen av frågan om ett kreditgarantisystem
en huvudfråga blir, vilka förenklingar i den statliga organisationen som är
möjliga att företaga. En åtgärd som därvid kan komma att närmare övervägas
är, om icke bostadsstyrelsens och länsbostadsnämndernas befattning
med hyressättningen i fråga om nya statsbelånade hus bör inskränkas. Under
sådana förhållanden kan det komma att visa sig, att ett genomförande
av ett system med kreditgarantier medför sådana organisatoriska förändringar,
att den av hyresregleringskommittén föreslagna ordningen beträffande
hyressättningen i nya hus icke med fördel kan tillämpas.
Av det anförda framgår att olika skäl kan åberopas för att tills vidare
uppskjuta det slutliga ställningstagandet till hyresregleringskommitténs förslag.
»
Undantagande av pensionärshem och pensionärslägenbeter från
hyresregleringen.
Gällande bestämmelser om statsbidrag m. m. Enligt kungörelsen den 22
juni 1939 (nr 462) om statsbidrag till anordnande av pensionärshem (senaste
lydelse se SFS nr 489/1953) kan statsbidrag utgå till kommun eller allmännyttigt
bostadsföretag för anordnande av hem, avsedda för beredande av bil
-
Tredje lagutskottets utlåtande nr 11. 9
liga hyresbostäder huvudsakligen åt mindre bemedlade åldringar och invalider
(pensionärshem). Vid uthyrning av lägenhet bör, på sätt som är brukligt
på öppna hyresmarknaden, upprättas kontrakt med ömsesidig uppsägningsrätt.
Statsbidrag kan vidare utgå för s. k. pensionärslägenheter. Riktlinjer för
bidragsgivningen har lämnats i propositionen nr 144/1950, varjämte bostadsstyrelsen
utfärdat närmare anvisningar. Syftet med dessa bidrag är att
bereda pensionärer och likställda billiga hyresbostäder i vanliga flerfamiljshus,
förvaltade av kommun eller allmännyttigt bostadsföretag. Endast ett
visst antal lägenheter i varje hus, i regel högst en tredjedel, avses skola disponeras
som pensionärslägenheter. Statsbidraget utgår i form av ett löpande
årligt tillskott till driftkostnaden för huset.
Såsom villkor för att statsbidrag skulle utgå har tidigare beträffande såväl
pensionärshem som pensionärslägenheter gällt, att hyrorna icke fick överstiga
vissa av staten bestämda belopp. Denna maximering av hyrorna har
numera, med verkan fr. o. in. den 1 januari 1954, upphävts (se SFS nr 489/
1953). Ändringen sammanhänger med vissa år 1952 beslutade och den 1 januari
1954 ikraftträdda ändringar i lagen den 29 juni 1946 (nr 431) om folkpensionering
(se SFS nr 396/1952). Enligt den nya lydelsen av folkpensioneringslagen
skall, där kommun så beslutat, kommunalt bostadstillägg utgå
till pensionsberättigad som är mantalsskriven inom kommunen eller till där
mantalsskriven hustru, som uppbär hustrutillägg. Kommunalt bostadstillägg
utgår i princip enligt de grunder kommunen bestämmer. Kommunen skall
bidraga till kostnaden för bostadstilläggen med viss del, beräknad i förhållande
till antalet skatteören per invånare, dock högst med tre femtedelar och
lägst med en fjärdedel av kostnaden (se SFS nr 397/1952).
Frågan om upphävande av maximeringen av hyrorna för pensionärsbostäderna
behandlades i propositionen nr 138/1953 angående anslag för budgetåret
1953/54 till främjande av bostadsförsörjningen m. m. Chefen för socialdepartementet
uttalade i propositionen, att kommunerna själva inom ramen
av självkostnaderna för pensionärshemmen och pensionärslägenheterna borde
få avgöra, vilka hyror som skulle gälla, samt tilläde:
»Jag förutsätter, att kommunerna vid fastställande av hyrorna skall taga
all rimlig hänsyn till pensionärernas oftast mycket begränsade hyresbetalningsförmåga
och att hyrorna i varje fall inte kommer att överstiga de bostadstillägg,
som utgår till pensionärerna. Bestämmelserna angående maximihyror
för pensionärsbostäder bör alltså upphävas fr. o. m. den 1 januari 1954,
då de nya reglerna om kommunala bostadstillägg inom folkpensioneringen
träder i kraft.»
Riksdagen biträdde detta förslag (se statsutskottets utlåtande nr 153 och
riksdagens skrivelse nr 296).
Hyresregleringskommittén. I sin förut omnämnda, den 23 december 1953
avgivna promemoria framhöll kommittén, att i hyresreglerade orter hyresnämndens
tillstånd måste utverkas för höjning av hyrorna för pensionärsbo
-
10
Tredje lagutskottets utlåtande nr 11.
städer i den mån den ifrågasatta hyran överstege grundhyran, något som ofta
kunde bli fallet i pensionärshemmen. Enligt kommitténs mening kunde en
behandling av dessa frågor vid hyresnämnd medföra olägenheter. Något
behov av kontroll från hyresnämnds sida förefunnes ej heller i den mån hyreshöjningen
begränsades på sätt statsmakterna förutsatt. I och för sig behövde
därför icke möta några allvarliga betänkligheter mot att undantaga
pensionärsbostäderna från hyresregleringslagens bestämmelser om hyrespris
och bränsletillägg. Vad däremot anginge uppsägningsskyddet hade kommittén
ej funnit anledning göra ändring i gällande bestämmelser. För att uppsägningsskyddet
ej skulle bli illusoriskt måste emellertid, enligt kommitténs
mening, hyresnämnd fortfarande äga befogenhet att ingripa mot en hyreshöjning,
som skulle tvinga hyresgästen att avstå från lägenheten. För tillgodoseende
av dessa synpunkter borde därför höjning av hyran för pensionärsbostad
få ske utan tillstånd av hyresnämnd, därest den begärda hyran
icke överstege det kommunala bostadstillägg, som utginge till bostadens
innehavare eller, om denne vore gift, summan av de tillägg, som utginge till
honom och med honom sammanboende make.
Yttrandena. Flertalet remissinstanser tillstyrker kommitténs förslag eller
lämnar det utan erinran. Pensionsstyrelsen och hyresrådet (majoriteten)
avstyrker emellertid förslaget.
Pensionsstyrelsen uttalar, att enligt dess mening valet stode mellan att
bibehålla eller att helt slopa regleringen. Mot tanken att slopa regleringen
framhåller styrelsen, att det ur kommunalekonomisk synpunkt är fördelaktigt
att höja hyrorna så mycket som möjigt. Så bleve fallet, även om kommunen
hölle hyresgästerna skadeslösa genom förhöjda kommunala bostadstiHägg,
eftersom staten bidroge till kostnaderna för dessa med 40—75 procent.
Skulle hyresnämndernas medverkan slopas, kunde detta leda till att
hyreshöjningen på sina håll bleve alltför kraftig och bli ett skäl för kommunerna
att genom en hög uppskattning av bostadskostnaden för pensionärer
å åldersdomshemmen söka förskaffa sig ett icke avsett statligt driftbidrag
till dessa hem.
Hyresrådet anser lika med kommittén att anledning saknas att göra någon
ändring beträffande uppsägningsskyddet samt motsätter sig även den av
kommittén föreslagna ändringen. Syftet med kommitténs förslag syntes
kunna vinnas genom en ändring i lagens bestämmelser om muntlig förhandling.
Redan enligt gällande bestämmelser kunde i vissa fall ärende om
fastställande av grundhyra avgöras utan hinder av att hyresgäst eller hyressökande
icke beretts tillfälle att infinna sig vid hyresnämndens sammanträde.
Hinder syntes icke möta att utvidga denna undantagsbestämmelse
till att avse jämväl nu ifrågavarande ärenden.
Ett liknande förslag framföres även av pensionsstyrelsen.
En minoritet inom hyresrådet (fastighetsägarrepresentanterna) lämnar
däremot förslaget utan erinran.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Tredje lagutskottets utlåtande nr 11. H
Departementschefen. Departementschefen anför bl. a. följande:
»I orter, där hyresregleringslagen gäller, skall det för närvarande finnas
grundhyror fastställda för pensionärsbostäderna. Ofta har grundhyrorna bestämts
till samma belopp som de tidigare, mycket låga maximihyror, som
gällde såsom villkor för statsbidrag. En höjning av hyrorna kan i sådana fall
icke genomföras utan medverkan av hyresnämnd. Såsom hyresregleringskommittén
påvisat, skulle emellertid vissa olägenheter uppkomma, därest
fråga om höjning av dessa hyror dr oges under hyresnämnds prövning. Nämnden
är skyldig att utsätta muntlig förhandling och till denna kalla hyresvärd
och samtliga hyresgäster. Med hänsyn till det stora antalet hyresgäster,
särskilt i pensionärshemmen, kan man befara, att dessa förhandlingar
skulle bli tidsödande och tungrodda. Även i andra hänseenden skulle förfarandet
bli besvärligt. Hyresnämnd torde nämligen för att kunna bestämma
grundhyrorna i regel bli nödsakad att företaga en beräkning av byggnadskostnaden
för huset och detta kan medföra svårigheter i de fall, då åtskilliga
år förflutit sedan huset färdigställdes.
En hyressättning genom hyresnämnds försorg skulle alltså vålla praktiska
svårigheter. Och det bör uppmärksammas, att en sådan hyressättning
knappast skulle fylla någon reell funktion. I enlighet med bestämmelserna
i hyresregleringslagen bör nämligen hyresnämnd, då fråga är om hus
som uppförts efter ingången av år 1942, fastställa grundhyrorna till samma
belopp som självkostnadspriset. I praktiken lärer det emellertid näppeligen
bli aktuellt att uttaga så höga hyror i dessa fall. Till det anförda
kommer att upplåtelser av bostäder åt folkpensionärer och likställda ingår
som ett led i kommunernas socialvårdande verksamhet och har föga
gemensamt med hyresupplåtelser på den vanliga bostadsmarknaden. Det
framstår därför som mindre följdriktigt, att det skall ankomma på hyresnämnd
att avgöra, vilken ersättning som skall få uttagas för pensionärsbostäderna.
Det finns enligt min mening ingen anledning befara, att kommunerna
och de allmännyttiga bostadsföretagen skulle missbruka det förtroende,
som en rätt för dem att själva bestämma hyrorna skulle innebära. Jag
utgår med andra ord från att de — såsom statsmakterna tidigare förutsatt
— icke blott skall hålla sig inom ramen för självkostnaderna utan även
skall taga all rimlig hänsyn till pensionärernas begränsade betalningsförmåga.
De farhågor pensionsstyrelsen uttalat för att kommunerna skulle söka
skaffa sig ökade statsbidrag genom att samtidigt höja hyror och bostadstillägg
torde vara överdrivna. Och skulle tendenser yppa sig till en utveckling
i sådan riktning, saknas icke möjligheter att på annat sätt komma till
rätta härmed. Att bibehålla hyreskontrollen enbart för att begränsa kommunernas
möjligheter alt erhålla statsbidrag kan icke vara riktigt. Uppgiften
att reglera kostnadsfördelningen mellan stat och kommun hör lösas
med andra medel.
.lag finner alltså, att hyreskontrollen kan undvaras i vad angår pensionärsbostäderna.
Vid detta ståndpunktstagande saknar jag anledning att när
-
12
Tredje lagutskottets utlåtande nr 11.
mare uppehålla mig vid det av statens hyresråd och pensionsstyrelsen framlagda
förslaget att medge undantag från lagens bestämmelser om skyldighet
för hyresnämnd att kalla hyresgästerna till muntlig förhandling. Jag
vill dock anmärka, att förslaget endast delvis undanröjer olägenheterna av
en hyressättning genom hyresnämnds försorg och att förslaget även i andra
hänseenden ger anledning till erinringar.
Vad jag förut anfört om pensionärsbostadsupplåtelserna som ett led i
kommunernas socialvård talar i och för sig för att man borde helt undantaga
dessa bostäder från hyresregleringen, alltså även från bestämmelserna
om uppsägningsskydd m. m. En dylik åtgärd påkallas dock icke av det intresse,
som nu närmast föranlett frågans upptagande, och torde kräva ytterligare
överväganden. Då hyresregleringslagen för närvarande är föremål
för översyn av hyresregleringskommittén, bör man undvika att göra
andra ändringar däri än sådana som framstår som trängande.
Även om uppsägningsskyddet alltså tills vidare bibehålies, finns enligt
min mening icke någon anledning att — såsom kommittén föreslagit -—
bevara ett visst mått av kontroll över hyrorna för att förhindra att bestämmelserna
om uppsägningsskydd kringgås. Det får nämligen anses uteslutet,
att en kommun eller ett allmännyttigt bostadsföretag skulle vilja tillgripa
en hyreshöjning såsom medel för att tvinga en hyresgäst att flytta.
Jag vill därför förorda, att till 26 § hyresregleringslagen fogas ett tillägg
av innehåll, att de i 2—6 §§ i lagen upptagna bestämmelserna om grundhyra
m. m. icke skall äga tillämpning på upplåtelse av pensionärsbostad.
\ad som skall förstås med pensionärsbostad torde få bestämmas av Kungl.
Maj :t i administrativ ordning.
Då någon begränsning av hyrans storlek alltså icke längre skall gälla
för pensionärsbostäder, bör hyresnämnd vid tillämpning av bestämmelsen i
7 § om förlängning av hyresförhållande kunna förlänga förhållandet mot
den hyra, som hyresvärden begär och hyresgästen accepterar.»
Utskottet.
Propositionens uppgifter om bostadsbristen visar, att denna fortfarande
är synnerligen omfattande, möjligen med undantag för en del mindre samhällen.
Förhållandena medger följaktligen ännu icke, att hyresregleringen
häves. Utskottet tillstyrker därför den föreslagna utsträckningen av giltighetstiden
för hyresregleringslagen, bostadsrättskontrollagen och lagen med
vissa bestämmelser om hyresrätt vid hemskillnad eller äktenskapsskillnad
m. in.
I motionerna 1: 414 och II: 531 yrkas bl. a. dels (under 1.) viss ändring av
1 § hyresregleringslagen, innebärande i huvudsak att lagen icke såsom nu
obligatoriskt skall gälla å vissa orter utan att tillämpningen utan undantag
skall vara beroende av Kungl. Maj :ts förordnande, dels ock (under 2 a)
riksdagsskrivelse till Kungl. Maj :t med begäran att hyresregleringskommit
-
Tredje lagutskottets utlåtande nr 11.
13
ten får i uppdrag att i god tid före 1955 års riksdag framlägga förslag till
sådana ändringar av hyresregleringslagen att en successiv avveckling av
hyresregleringen kan komma till stånd. Frågan om hyresregleringens gradvisa
avveckling har också upptagits i motionen II: 530, vari föreslås att
riksdagen måtte för sin del besluta sådan ändring av hyresregleringslagen
att möjligheter öppnas för avveckling helt eller delvis av hyresregleringen
på orter, där bostadsförsörjningen kan befinnas tillfredsställande, och särskilt
i de fall framställning härom sker från de kommunala myndigheterna.
Av utskottets ställningstagande till frågan om hyresregleringens förlängning
har framgått att utskottet betraktar regleringen såsom direkt beroende
av bostadsbrisen. Att utskottet anser regleringen böra avvecklas, så snart
normala förhållanden inträder på bostadsmarknaden, behöver därför knappast
utsägas. Denna inställning till regleringen torde för övrigt vara allmän.
Tydligt är emellertid att förberedelser erfordras för att bemästra den situation,
som uppkommer då regleringen skall upphöra. Eftersom regleringen
på olika sätt ingriper i hyresavtalen, skulle det icke utan vidare stå klart
vilka avtalsbestämmelser som vore tillämpliga efter regleringens hävande.
Med beaktande härav har departementschefen uppdragit åt hyresregleringskommittén
att överväga frågan om vilka särskilda föreskrifter som erfordras
vid övergången från en reglerad marknad till en fri sådan. Därvid har i
direktiven för kommittén uttalats, att bestämmelserna i regleringslagstiftningen
måhända bör upphävas successivt. Det har också antytts, att regleringen
kan behöva hållas vid makt olika länge på olika orter. Sistnämnda
tanke överensstämmer ju nära med vad som i såväl motionerna I: 414 och
11:531 som i motionen 11:530 framhålles som önskvärt. Dessa motioner
synes emellertid vilja förorda, att lokala avvecklingar av regleringen skulle få
komma till stånd redan innan hyresregleringskommitténs utredning av berörda
spörsmål hunnit slutföras. Ett beslut av denna innebörd kan utskottet
icke finna lämpligt. Det naturliga torde vara att avvakta de förslag kommittén
kan komma att framlägga.
Utskottet vill emellertid framhålla angelägenheten av att hyresregleringskonnnittén
snarast slutför sitt arbete, såvitt avser möjligheten att påbörja
en successiv avveckling av hyresregleringen. Särskild uppmärksamhet synes
därvid böra ägnas det förhållandet att regleringen i många fall omfattar rena
landsbygdsområden, vilka i administrativt avseende tillhör samma kommun
som en tätort. För dessa landsbygdsområden utan egentlig hyresmarknad
har genom regleringen uppstått ett onödigt ingrepp i den enskildes
frihet. Önskvärt vore, att sådana områden i ökad utsträckning kunde
undantagas från hyresreglering. Vidare bör enligt utskottets mening övervägas
att som ett led i avvecklingen av regleringen ändra 1 $ hyresregleringslagen
i överensstämmelse med de synpunkter som framförts i motionen
II: 530.
I motionerna I: 414 och II: 531 föreslås vidare (under 2 b) riksdagsskrivelse
till Kungl. Maj :t med hemställan att »vederbörande instanser gives
sådana anvisningar alt hyressättningen, så länge hyresregleringen består,
14
Tredje lagutskottets utlåtande nr 11.
innefattar utrymme för erforderliga reparationer och underhåll». Då hyresregleringskoinmittén,
i den mån den finner anledning därtill, torde kunna
upptaga även ett sådant spörsmål till behandling, synes någon riksdagens åtgärd
i detta avseende icke erforderlig. Utskottet får alltså avstyrka motionsyrkandena
i denna del.
I anslutning till den i propositionen föreslagna ändringen av 26 § hyresregleringslagen,
innebärande att pensionärshem och pensionärslägenheter
undantages från hyresregleringen, har framförts två skilda motionsyrkanden.
I motionen I: 415 hemställes om avslag på propositionen i denna del. I
motionerna 1:414 och 11:531 åter yrkas dels att från hyresregleringen
undantages icke blott pensionärshem och pensionärslägenheter utan även
bostad i enfamiljshus, tvåfamilj shus där den ena lägenheten bebos av ägaren
själv samt fastighet som äges av kommun, kommunal stiftelse eller kommunalt
bolag, dels ock vissa ändringar i bostadskontrollagen, innebärande
att prisregleringen vid överlåtelse av bostadsrätt upphäves.
Vad angår det i motionen I: 415 framställda yrkandet vill utskottet ansluta
sig till vad departementschefen anfört om den föreslagna ändringen
av 26 §. Härav framgår bl. a., att denna ändring icke är ägnad att försämra
läget för pensionärerna, eftersom det ju förutsättes att dessa erhåller full
kompensation för hyreshöjningarna i form av ökade kommunala bostadstillägg.
I stället kan den komma att innebära vissa förbättringar, särskilt
för de pensionärer som förhyr bostad i den öppna marknaden. Utskottet har
alltså intet att erinra mot propositionen i denna del. I följd härav avstyrkes
motionen I: 415.
I fråga om de förslag till längre gående begränsningar i hyresregleringen,
som framställes i motionerna 1:414 och 11:531, anser utskottet att hyresregleringskommitténs
arbete bör slutföras, innan riksdagen tar ståndpunkt.
Även dessa båda motioner avstyrkes således.
Vad slutligen angår hyressättningen i nybyggda hus ansluter sig utskottet
i huvudsak till vad departementschefen anfört härom i propositionen.
Utskottet anser sålunda i likhet med departementschefen att det slutliga
ställningstagandet till hyresregleringskommitténs förslag i detta hänseende
bör uppskjutas tills vidare.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
A. att riksdagen måtte antaga de genom propositionen
framlagda lagförslagen;
B. att motionerna I: 414 och II: 531, i den mån de ej kan
anses besvarade genom vad utskottet ovan anfört i sin motivering,
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;
C. att motionen 1:415 icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd; samt
15
Tredje lagutskottets utlåtande nr 11.
D. att motionen II: 530, i den mån den ej kan anses besvarad
genom vad utskottet ovan anfört i sin motivering,
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 11 mars 1954.
På tredje lagutskottets vägnar:
HUGO OSVALD.
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herrar Osvald, Albert Hermansson*, Lindahl,
Grym, Ivar Nilzon, Axel Jansson, Ebbe Ohlsson och Herbert Hermansson;
från andra kammaren: herrar Andersson i Mölndal, Nyberg, Persson i
Appuna, Bengtsson i Halmstad, Carlsson i Stockholm, Nilsson i Östersund,
Jansson i Benestad och östlund.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservation
av herrar Ebbe Ohlsson och Östlund, vilka ansett
att utskottet bort, med den motivering som upptagits i motionerna I: 414
och II: 531, hemställa,
att riksdagen måtte med bifall till samma motioner, I: 414
och II: 531,
1) för sin del antaga följande förslag till
Lag
angående ändrad lydelse av 1 och 26 §§ lagen den 19 juni 1942 (nr 429)
om hyresreglering m. m., så ock om fortsatt giltighet av samma lag.
Härigenom förordnas, dels att 1 och 26 §§ lagen den 19 juni 1942 (nr
429) om hyresreglering m. m. skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
angives, dels ock att samma lag, vilken enligt lag den 22 maj 1953 nr 206)
gäller t. o. m. den 30 september 1954, skall äga fortsatt giltighet t. o. m.
den 30 september 1955.
16
Tredje lagutskottets utlåtande nr 11.
1 §•
Bestämmelserna i denna lag skola, där Konungen så förordnar, äga tilllämpning
i stad, köping, municipalsamhälle eller annan tätbebyggd ort eller
del därav.
Vad nedan---å municipalsamhälle.
26 §.
Vad i---- tillämpning därpå.
Ej heller skall vad i denna lag stadgas äga tillämpning på upplåtelse av
bostad i enfamiljshus, tvåfamilj shus där den ena lägenheten bebos av ägaren
själv, fastighet som äges av kommun, kommunal stiftelse eller kommunalt
bolag eller sådant pensionärshem eller sådan pensionärslägenhet som
Konungen bestämmer.
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1954.
2) besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa,
a) att hyresregleringskommittén får i uppdrag att i god
tid före 1955 års riksdag framlägga förslag till sådana ändringar
av hyresregleringslagen att en successiv avveckling
av hyresregleringen kan komma till stånd,
b) att vederbörande instanser gives sådana anvisningar
att hyressättningen, så länge hyresregleringen består, innefattar
utrymme för erforderliga reparationer och underhåll;
3) för sin del antaga följande förslag till
Lag
om ändring av lagen den 19 jnni 1942 (nr 430) om kontroll av
upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m.
Härigenom förordnas dels att It och 16 §§ lagen den 19 juni 1942 (nr
430) om kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt samt rubriken
till 11 § skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels att 5—10
§§ samma lag jämte rubriken till 5 § skola upphöra att gälla, dels ock att
samma lag, vilken enligt lag den 22 maj 1953 (nr 207) gäller t. o. m. den
30 september 1954, skall äga fortsatt giltighet t. o. m. den 30 september
1955.
Tredje lagutskottets utlåtande nr 11.
17
Om upplåtelse av annan andelsrätt än bostadsrätt.
11 §.
Förening, som----lägenheten upplåtits.
Vad i 4 § första stycket stadgas om bostadsrätt skall äga motsvarande
tillämpning med avseende å annan andelsrätt i förening eller aktiebolag,
varmed följer rätt att besitta eller hyra lägenhet.
lö §.
Den som — — — eller fängelse.
Till enahanda straff dömes den som bryter mot 4 § första eller andra
stycket, 11 § andra stycket i vad det hänför sig till 4 § första stycket, eller
mot 12 §. Vad i — — — där sägs.
Den som underlåter att lämna uppgift, varom föreskrift meddelats enligt
4 § tredje stycket, eller mot bättre vetande lämnar oriktig sådan uppgift,
straffes ock med dagsböter eller fängelse.
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1954.
O
liilutng till riksdagens protokoll U sand. 3 avd. Nr 11.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1954:121 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med anhållan om riksdagens yttrande angående vissa av Internationella arbetsorganisationens all s. 4 i texten