Utlåtande i anledning av väckt motion om ändring av 11 kap. 32 § vattenlagen. Tredje lagutskottet har behandlat en inom riksdagen väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 117, i första kammaren av herr Nilsson, Bror.
1954-03-23 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
3LU 1954:14, Utlåtande i anledning av väckt motion om ändring av 11 kap. 32 § vattenlagen. Tredje lagutskottet har behandlat en inom riksdagen väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 117, i första kammaren av herr Nilsson, Bror.
Dokumentets text
Tredje lagutskottets utlåtande nr It.
1
Nr 14.
Utlåtande i anledning av väckt motion om ändring av 11 kap.
32 § vattenlagen.
Tredje lagutskottet har behandlat en inom riksdagen väckt, till lagutskott
hänvisad motion, nr 117, i första kammaren av herr Nilsson, Bror.
I motionen hemställes, ”att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till
Konungen anhålla om utredning och förslag till sådan ändring av 11 kap.
32 § vattenlagen, att ansökningshandlingar i vattenmål må lättare än hittills
göras tillgängliga för vederbörande sakägare”.
Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.
över motionerna har, i den ordning 46 § riksdagsordningen föreskriver,
yttrande inhämtats från vattenrättsdomarna i Mellanbygdens och Norrbygdens
vattendomstolar, länsstyrelserna i Jämtlands och Västerbottens län
samt vattenfallsstyrelsen. På begäran av utskottet har därjämte yttrande
avgivits av Svenska vattenkraftföreningen.
Gällande bestämmelser. I 11 kap. 32 § vattenlagen stadgas bl. a. att i
ansökningsmål vid vattendomstol ett exemplar av ansökningshandlingarna
skall för dem, som önskar ta del därav, finnas tillgängligt å viss för parterna
välbelägen plats hos tjänsteman, kommunal befattningshavare eller
pålitlig enskild person eller, där ansökningen angår företag, som berör två
eller flera län eller eljest ett vidsträckt område, å flera dylika ställen. Efter
omständigheterna i varje särskilt fall kan sålunda en eller flera aktförvarare
utses.
Remissyttrandena. Remissinstanserna ställer sig tämligen tveksamma till
behovet av den ifrågasatta utredningen. Flera av dem framhåller dels de
stora kostnader, som ett genomförande av motionärens önskemål skulle
medföra, dels möjligheten för sakägarna att anlita ombud samt att erhålla
ersättning av sökanden för sina utgifter.
Vattenråttsdomaren i Mellanbygdens vattendomstol uttalar, att de förbättringar,
som rimligen kan krävas, i regel torde vara möjliga att genomföra
inom ramen för nuvarande bestämmelser. I första hand kunde man tänka
sig en ökning av antalet aktförvarare. De av motionären skisserade förslagen
torde dock svårligen kunna genomföras med vattendomstolens nuva
1
Bihang till riksdagens protokoll 1954. 9 samt. 3 avd. Nr 14.
2
Tredje lagutskottets utlåtande nr 14.
rande personaltillgång. Den väckta frågan vore emellertid icke utan
betydelse för åstadkommande av bästa möjliga processordning. En noggrann
undersökning borde därför göras av alla utvägar att ernå ett sådant resultat.
Anledning syntes därför saknas att motsätta sig den föreslagna utredningen.
Vattenrättsdomaren i Norrbygdens vattendomstol uppger, att vid denna
domstol i stora mål stundom — förutom de ordinarie aktfÖrvararna, hos
vilka ett exemplar av samtliga handlingar i målet hålles tillgängligt —
utsetts jämväl extra aktförvarare, hos vilka antingen allenast vattendomstolens
kungörelser, protokoll och beslut eller också endast beslut tillhandahålles.
Det hade visat sig lämpligast att till aktförvarare utse personer, som
själva vore sakägare eller som representerade sakägarna. Att tillhandahålla
handlingarna å landsfiskalskontor eller kommunalkontor vore av olika skäl
i allmänhet mindre lämpligt. Enligt vattenrättsdomarens mening kunde det
vara lämpligt att lagtexten anpassades efter vattendomstolens nyss angivna
praxis i fråga om extra aktförvarare samt att tjänsteman eller kommunal
befattningshavare först i andra hand av lagen anvisades som lämplig aktförvarare.
I övrigt syntes motionen icke böra föranleda någon åtgärd.
Länsstyrelsen i Jämtlands län anför: ”Ehuru länsstyrelsen icke har sig
bekant, att missnöje med nuvarande ordning angående tillhandahållande
av ansökningshandlingar i vattenmål anmälts här i länet, vitsordar länsstyrelsen,
att de av motionären framställda erinringarna mot gällande bestämmelser
i förevarande ämne äro berättigade.
Det synes länsstyrelsen önskvärt, att med den åt vattenrättsdomaren i
It kap. 29 § vattenlagen inrymda rätten att begära ytterligare exemplar av
ansökningshandlingarna förbindes en befogenhet att direkt till part för viss
tid utlämna ett exemplar av ansökningshandlingarna, då part gör ansökan
därom och förbinder sig att hålla handlingarna tillgängliga jämväl för sina
medparter i den ort, där parten har sitt hemvist.”
Länsstyrelsen i Västerbottens län förklarar, att den icke försport något
missnöje med vattendomstolarnas tillvägagångssätt i fråga om aktförvarare
eller något önskemål om flera sådana. Förnuftigt tillämpade syntes sålunda
de nuvarande bestämmelserna i It kap. 32 § vattenlagen tillräckliga. Skulle
i vattenmål av större omfattning flera aktförvarare anses erforderliga än
som nu brukade utses, ville det synas som om ett påpekande härom till
vattendomstolarna borde vara till fyllest.
Vattenfallsstyrelsen uttalar att tillräckliga skäl till lagändring i av motionären
åsyftad riktning icke förefinnes. Spörsmålet borde bedömas med
utgångspunkt från en jämförelse mellan å ena sidan kostnaderna för sökandena
i vattenmål, om den ifrågasatta lagändringen koinrne till stånd, och å
andra sidan den fördel ur rättssäkerhetssynpunkt, som skulle vinnas för
sakägarna. Kostnaderna skulle variera avsevärt från mål till mål. Som
exempel kunde dock nämnas, att om styrelsen i målet om Storumans regle
-
Tredje lagutskottets utlåtande nr 14.
3
ring, vilket kunde anses representativt för de större regleringsmålen, skulle
ha framställt så många exemplar av ansökningshandlingarna, att varje sakägare
kunnat erhålla ett exemplar, en utgift skulle ha förorsakats styrelsen,
som överslagsvis kunde beräknas till storleksordningen 240 000—250 000
kronor. Någon praktisk möjlighet förelåge icke att hålla nere kostnaderna
på en rimlig nivå genom att tillhandahålla varje sakägare endast sådant
material, som vore av intresse för just honom. Styrelsen brukade emellertid
tillställa av sakägare utsedda ombud det material, som ombuden begärde.
Svenska vattenkraftföreningen föreslår, att motionen icke måtte föranleda
annan åtgärd än möjligen en hänvändelse till vattendomstolarna med anhållan
att dessa i något större utsträckning än för närvarande sker måtte
utse ett flertal aktförvarare. Föreningen framhåller de praktiska svårigheterna
att utan ytterligare personal vid vattendomstolarna tillgodose motionärens
önskemål. Därjämte påpekas att sakägarna har rätt att få ersättning
för sina kostnader å målet, däri inbegripet resor till aktförvarare eller
utgifter för tekniskt och juridiskt biträde.
Utskottet. Det av motionären behandlade spörsmålet om möjligheten för
enskild sakägare i ansökningsmål vid vattendomstol att med minsta möjliga
omgång erhålla del av ansökningshandlingarna, åtminstone i de delar
som berör vederbörande sakägare, är otvivelaktigt av icke ringa betydelse.
Säkerligen kan det sålunda med nuvarande bestämmelser för avlägset
boende sakägare bli lång resa till närmaste aktförvarare. Eftersom den
enskilde sakägaren ofta ej torde ha möjlighet att tillgodogöra sig den
många gånger både vidlyftiga och svårtillgängliga tekniska utredningen i
de större vattenmålen, blir det emellertid i stor utsträckning nödvändigt för
sakägarna att anlita sakkunniga ombud. För kostnaden härför har de rätt
till ersättning. Även resor till aktförvarare har de möjlighet att få ersatta.
Då härtill kommer att vattendomstolen i fall av behov kan utse ett flertal
aktförvarare, torde redan med nu gällande bestämmelser olägenheterna för
sakägarna icke kunna anses alltför betydande. Detta utesluter givetvis dock
ej att en lagändring i det av motionären angivna syftet i och för sig kunde
vara önskvärd.
Av remissyttrandena framgår emellertid att en högst betydande kostnadsökning
skulle uppkomma, om motionärens önskemål skulle tillgodoses —
vare sig kostnadsökningen skulle belasta sökandena eller det allmänna.
De nuvarande olägenheterna synes knappast vara så stora att de motiverar
en kostnadsökning av sådan storlek som tydligen skulle uppkomma. Därtill
kommer att eu avsevärd eftersläpning i arbetet förefinnes vid vattendomstolarna.
Denna eftersläpning har aktualiserat frågan om ökning av personalresurserna
vid dessa domstolar. Eftersom ett genomförande av motionärens
förslag under alla förhållanden måste medföra en ökning av vatten
-
4
Tredje lagutskottets utlåtande nr It.
domstolarnas arbetsbörda med därav föranlett behov av ytterligare arbetskraft,
synes det i varje fall f. n. ej välbetänkt med någon lagändring
i förevarande avseende. Att nu igångsätta den av motionären föreslagna
utredningen är därför enligt utskottets mening ej motiverat.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att förevarande motion, I: 117, icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 23 mars 1954.
På tredje lagutskottets vägnar:
ABEL ANDERSSON.
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herrar Grym, Ivar Nilzon, Axel Jansson, Ebbe
Ohlsson*, Herbert Hermansson, Boo* och William Ohlsson;
från andra kammaren: herrar Andersson i Löbbo, Johansson i Torp,
Nyberg, Andersson i Ryggestad, Carlsson i Stockholm, Persson i Tandö,
Jansson i Benestad och östlund*.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Victor Pettersons Bokindustri Aktiebolag, Stockholm 1954
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.