Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om ändring av 11 kap. 32 § vattenlagen. Tredje lagutskottet har behandlat en inom riksdagen väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 117, i första kammaren av herr Nilsson, Bror.

1954-03-23 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1954:14, Utlåtande i anledning av väckt motion om ändring av 11 kap. 32 § vattenlagen. Tredje lagutskottet har behandlat en inom riksdagen väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 117, i första kammaren av herr Nilsson, Bror.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr It.

1

Nr 14.

Utlåtande i anledning av väckt motion om ändring av 11 kap.

32 § vattenlagen.

Tredje lagutskottet har behandlat en inom riksdagen väckt, till lagutskott

hänvisad motion, nr 117, i första kammaren av herr Nilsson, Bror.

I motionen hemställes, ”att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till

Konungen anhålla om utredning och förslag till sådan ändring av 11 kap.

32 § vattenlagen, att ansökningshandlingar i vattenmål må lättare än hittills

göras tillgängliga för vederbörande sakägare”.

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.

över motionerna har, i den ordning 46 § riksdagsordningen föreskriver,

yttrande inhämtats från vattenrättsdomarna i Mellanbygdens och Norrbygdens

vattendomstolar, länsstyrelserna i Jämtlands och Västerbottens län

samt vattenfallsstyrelsen. På begäran av utskottet har därjämte yttrande

avgivits av Svenska vattenkraftföreningen.

Gällande bestämmelser. I 11 kap. 32 § vattenlagen stadgas bl. a. att i

ansökningsmål vid vattendomstol ett exemplar av ansökningshandlingarna

skall för dem, som önskar ta del därav, finnas tillgängligt å viss för parterna

välbelägen plats hos tjänsteman, kommunal befattningshavare eller

pålitlig enskild person eller, där ansökningen angår företag, som berör två

eller flera län eller eljest ett vidsträckt område, å flera dylika ställen. Efter

omständigheterna i varje särskilt fall kan sålunda en eller flera aktförvarare

utses.

Remissyttrandena. Remissinstanserna ställer sig tämligen tveksamma till

behovet av den ifrågasatta utredningen. Flera av dem framhåller dels de

stora kostnader, som ett genomförande av motionärens önskemål skulle

medföra, dels möjligheten för sakägarna att anlita ombud samt att erhålla

ersättning av sökanden för sina utgifter.

Vattenråttsdomaren i Mellanbygdens vattendomstol uttalar, att de förbättringar,

som rimligen kan krävas, i regel torde vara möjliga att genomföra

inom ramen för nuvarande bestämmelser. I första hand kunde man tänka

sig en ökning av antalet aktförvarare. De av motionären skisserade förslagen

torde dock svårligen kunna genomföras med vattendomstolens nuva
1

Bihang till riksdagens protokoll 1954. 9 samt. 3 avd. Nr 14.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 14.

rande personaltillgång. Den väckta frågan vore emellertid icke utan

betydelse för åstadkommande av bästa möjliga processordning. En noggrann

undersökning borde därför göras av alla utvägar att ernå ett sådant resultat.

Anledning syntes därför saknas att motsätta sig den föreslagna utredningen.

Vattenrättsdomaren i Norrbygdens vattendomstol uppger, att vid denna

domstol i stora mål stundom — förutom de ordinarie aktfÖrvararna, hos

vilka ett exemplar av samtliga handlingar i målet hålles tillgängligt —

utsetts jämväl extra aktförvarare, hos vilka antingen allenast vattendomstolens

kungörelser, protokoll och beslut eller också endast beslut tillhandahålles.

Det hade visat sig lämpligast att till aktförvarare utse personer, som

själva vore sakägare eller som representerade sakägarna. Att tillhandahålla

handlingarna å landsfiskalskontor eller kommunalkontor vore av olika skäl

i allmänhet mindre lämpligt. Enligt vattenrättsdomarens mening kunde det

vara lämpligt att lagtexten anpassades efter vattendomstolens nyss angivna

praxis i fråga om extra aktförvarare samt att tjänsteman eller kommunal

befattningshavare först i andra hand av lagen anvisades som lämplig aktförvarare.

I övrigt syntes motionen icke böra föranleda någon åtgärd.

Länsstyrelsen i Jämtlands län anför: ”Ehuru länsstyrelsen icke har sig

bekant, att missnöje med nuvarande ordning angående tillhandahållande

av ansökningshandlingar i vattenmål anmälts här i länet, vitsordar länsstyrelsen,

att de av motionären framställda erinringarna mot gällande bestämmelser

i förevarande ämne äro berättigade.

Det synes länsstyrelsen önskvärt, att med den åt vattenrättsdomaren i

It kap. 29 § vattenlagen inrymda rätten att begära ytterligare exemplar av

ansökningshandlingarna förbindes en befogenhet att direkt till part för viss

tid utlämna ett exemplar av ansökningshandlingarna, då part gör ansökan

därom och förbinder sig att hålla handlingarna tillgängliga jämväl för sina

medparter i den ort, där parten har sitt hemvist.”

Länsstyrelsen i Västerbottens län förklarar, att den icke försport något

missnöje med vattendomstolarnas tillvägagångssätt i fråga om aktförvarare

eller något önskemål om flera sådana. Förnuftigt tillämpade syntes sålunda

de nuvarande bestämmelserna i It kap. 32 § vattenlagen tillräckliga. Skulle

i vattenmål av större omfattning flera aktförvarare anses erforderliga än

som nu brukade utses, ville det synas som om ett påpekande härom till

vattendomstolarna borde vara till fyllest.

Vattenfallsstyrelsen uttalar att tillräckliga skäl till lagändring i av motionären

åsyftad riktning icke förefinnes. Spörsmålet borde bedömas med

utgångspunkt från en jämförelse mellan å ena sidan kostnaderna för sökandena

i vattenmål, om den ifrågasatta lagändringen koinrne till stånd, och å

andra sidan den fördel ur rättssäkerhetssynpunkt, som skulle vinnas för

sakägarna. Kostnaderna skulle variera avsevärt från mål till mål. Som

exempel kunde dock nämnas, att om styrelsen i målet om Storumans regle
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 14.

3

ring, vilket kunde anses representativt för de större regleringsmålen, skulle

ha framställt så många exemplar av ansökningshandlingarna, att varje sakägare

kunnat erhålla ett exemplar, en utgift skulle ha förorsakats styrelsen,

som överslagsvis kunde beräknas till storleksordningen 240 000—250 000

kronor. Någon praktisk möjlighet förelåge icke att hålla nere kostnaderna

på en rimlig nivå genom att tillhandahålla varje sakägare endast sådant

material, som vore av intresse för just honom. Styrelsen brukade emellertid

tillställa av sakägare utsedda ombud det material, som ombuden begärde.

Svenska vattenkraftföreningen föreslår, att motionen icke måtte föranleda

annan åtgärd än möjligen en hänvändelse till vattendomstolarna med anhållan

att dessa i något större utsträckning än för närvarande sker måtte

utse ett flertal aktförvarare. Föreningen framhåller de praktiska svårigheterna

att utan ytterligare personal vid vattendomstolarna tillgodose motionärens

önskemål. Därjämte påpekas att sakägarna har rätt att få ersättning

för sina kostnader å målet, däri inbegripet resor till aktförvarare eller

utgifter för tekniskt och juridiskt biträde.

Utskottet. Det av motionären behandlade spörsmålet om möjligheten för

enskild sakägare i ansökningsmål vid vattendomstol att med minsta möjliga

omgång erhålla del av ansökningshandlingarna, åtminstone i de delar

som berör vederbörande sakägare, är otvivelaktigt av icke ringa betydelse.

Säkerligen kan det sålunda med nuvarande bestämmelser för avlägset

boende sakägare bli lång resa till närmaste aktförvarare. Eftersom den

enskilde sakägaren ofta ej torde ha möjlighet att tillgodogöra sig den

många gånger både vidlyftiga och svårtillgängliga tekniska utredningen i

de större vattenmålen, blir det emellertid i stor utsträckning nödvändigt för

sakägarna att anlita sakkunniga ombud. För kostnaden härför har de rätt

till ersättning. Även resor till aktförvarare har de möjlighet att få ersatta.

Då härtill kommer att vattendomstolen i fall av behov kan utse ett flertal

aktförvarare, torde redan med nu gällande bestämmelser olägenheterna för

sakägarna icke kunna anses alltför betydande. Detta utesluter givetvis dock

ej att en lagändring i det av motionären angivna syftet i och för sig kunde

vara önskvärd.

Av remissyttrandena framgår emellertid att en högst betydande kostnadsökning

skulle uppkomma, om motionärens önskemål skulle tillgodoses —

vare sig kostnadsökningen skulle belasta sökandena eller det allmänna.

De nuvarande olägenheterna synes knappast vara så stora att de motiverar

en kostnadsökning av sådan storlek som tydligen skulle uppkomma. Därtill

kommer att eu avsevärd eftersläpning i arbetet förefinnes vid vattendomstolarna.

Denna eftersläpning har aktualiserat frågan om ökning av personalresurserna

vid dessa domstolar. Eftersom ett genomförande av motionärens

förslag under alla förhållanden måste medföra en ökning av vatten
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr It.

domstolarnas arbetsbörda med därav föranlett behov av ytterligare arbetskraft,

synes det i varje fall f. n. ej välbetänkt med någon lagändring

i förevarande avseende. Att nu igångsätta den av motionären föreslagna

utredningen är därför enligt utskottets mening ej motiverat.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motion, I: 117, icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 23 mars 1954.

På tredje lagutskottets vägnar:

ABEL ANDERSSON.

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Grym, Ivar Nilzon, Axel Jansson, Ebbe

Ohlsson*, Herbert Hermansson, Boo* och William Ohlsson;

från andra kammaren: herrar Andersson i Löbbo, Johansson i Torp,

Nyberg, Andersson i Ryggestad, Carlsson i Stockholm, Persson i Tandö,

Jansson i Benestad och östlund*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Victor Pettersons Bokindustri Aktiebolag, Stockholm 1954

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.