Utlåtande i anledning av väckt motion angående åtgärder för förbättring av fastighetsbestånd, som skadas genom vägbyggnad. Tredje lagutskottet har behandlat en inom riksdagens andra kammare väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 313, av herr Eliasson m. fl.
1954-04-01 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
3LU 1954:19, Utlåtande i anledning av väckt motion angående åtgärder för förbättring av fastighetsbestånd, som skadas genom vägbyggnad. Tredje lagutskottet har behandlat en inom riksdagens andra kammare väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 313, av herr Eliasson m. fl.
Dokumentets text
4
Tredje lagutskottets utlåtande nr 19.
Nr 19.
Utlåtande i anledning av väckt motion angående åtgärder för förbättring
av fastighetsbestånd, som skadas genom vägbyggnad.
Tredje lagutskottet har behandlat en inom riksdagens andra kammare
väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 313, av herr Eliasson m. fl.
I motionen föreslås, ”att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa
att Kungl. Maj :t ville framlägga förslag för tillgodoseende av i motionen
angivet syfte”.
Det sistnämnda angives i motionen vara att motverka den söndersplittring
av fastighetsbeståndet, som lätt kan uppkomma vid omläggning eller
nybyggnad av väg. Motionärerna framhåller, att det genom ägoutbyten, köp
eller lämplig kombination av dylika åtgärder i ett betydande antal fall är
möjligt att avhjälpa uppkomna skadeverkningar, samt uttalar, att man bör
underlätta ägoutbyte eller andra erforderliga lantmäteriåtgärder. För detta
ändamål föreslås, att det allmänna dels skall vara skyldigt att på sin
bekostnad verkställa sådana lantmäteriåtgärder, dels äga rätt att taga
initiativ till dem.
Över motionen har utskottet i den ordning § 46 riksdagsordningen angiver
inhämtat yttrande av lantmäteristyrelsen.
Gällande bestämmelser. De lantmäteriåtgärder, som i första hand ifrågakommer
för att motverka söndersplittring av fastighetsbeståndet vid omläggning
och nybyggnad av väg, är avstyckning och ägoutbyte. Dessa båda
rättsinstitut regleras, avstyckning i 19 kap. och ägoutbyte i 20 kap., jämfört
med 8 kap., i lagen den 18 juni 1926 om delning av jord å landet. För
att avstyckning skall kunna ske måste den i de nu ifrågavarande fallen i
allmänhet kombineras med att det avstyckade området sammanlägges med
annan fastighet i enlighet med bestämmelserna i lagen den 18 juni 1926 om
sammanläggning av fastigheter å landet.
Om de fastighetsägare, vilkas fastigheter splittras genom vägbyggnad, är
ense om att motverka denna splittring genom köp eller byte sinsemellan av
jordområden, som av vägen avskiljes från fastighet, vartill de hör, torde
avstyckning i förening med sammanläggning på sätt ovan angivits ofta vara
en möjlig lösning. Även ett ägoutbyte mellan de fastigheter, som splittras
Tredje lagutskottets utlåtande nr 19.
5
av vägen, kan mången gång äga rum, om fastighetsägarna kan enas härom.
Möjligheterna till ägoutbyte begränsas emellertid därav, att de ägoområden,
som skola utbytas, i princip måste ha ungefärligen samma uppskattningsinnehåll
enligt reglerna härför i 11 kap. jorddelningslagen, dvs. de måste
vara i stort sett likvärdiga.
Därest fastighetsägarna icke kan enas, är avstyckningsförfarandet ej
möjligt att använda. Däremot kan under vissa förutsättningar ägoutbyte
tvångsvis komma till stånd. Även i dessa fall gäller emellertid begränsningen,
att de ägoområden som skola utbytas i princip måste vara ungefär
likvärdiga.
Yttrande av lantmäteristyrelsen. I sitt yttrande anför lantmäteristyrelsen
till en början följande:
Motionen berör förhållanden, som länge varit föremål för fastighetsbildningsmyndigheternas
uppmärksamhet. Nästan överallt i landet kunna uppvisas
exempel på att nyanläggning av väg allvarligt skadat den bestående
fastighetsindelningen utan att dessa skador botats genom lämpliga omarronderingsåtgärder.
Vid den forcering av vägbyggnadsverksamheten, som ägt
rum under senare år, har spörsmålet fått ökad aktualitet. På grund härav
ansåg sig lantmäteristyrelsen i samförstånd med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
böra taga upp hithörande spörsmål till diskussion vid en år 1953
anordnad konferens med rikets överlantmätare in. fl. Vid dessa överläggningar
konstaterades att allmän enighet rådde om behovet av lagstiftningsåtgärder
i sådant syfte, som redovisas i motionen.
Såsom även påpekas i motionen kunna liknande förhållanden, som uppstå
i samband med vägbyggnad, även uppstå i samband med byggande av kanal,
järnväg in. m. Även ett vattenregleringsföretag kan — exempelvis vid dämning
— föranleda behov av ändringar i fastighetsindelningen. Sistnämnda
fråga har bl. a. behandlats av den s. k. vattenlagskommittén i en den 17 maj
1952 avgiven promemoria med förslag till ändrade bestämmelser om ersättning
med anledning av företag enligt vattenlagen. Ur principiella synpunkter
kan göras gällande att det skulle vara önskvärt att i ett sammanhang behandla
alla dessa närbesläktade frågor. Frågan om botandet av skador i fastighetsindelningen
föranledda av byggande av allmän väg är emellertid så angelägen
och brådskande, att lantmäteristyrelsen ansett det riktigast att den bör
behandlas som eu partiell reform av gällande jorddelningslag. Styrelsen
grundar denna sin uppfattning även på det förhållandet att en preliminär
utredning i ärendet gett vid handen, att frågan synes kunna lösas genom
ganska enkla och begränsade lagändringar.
Med anledning av de preliminära överväganden, för vilka redogjorts i det
föregående, har lantmäteristyrelsen hösten 1953 uppdragit åt överlantmätareii
i Örebro län Bertil Lindkvist att i tjänsten företaga utredning och
utarbeta förslag till de ändringar i jorddelningslagens bestämmelser om
ägoutbyte, som kunna anses erforderliga för att reglera genom vägbyggnad
uppkommen skada i arronderingen. Uppdraget har så till vida begränsats
att det angivits gälla jordbruksfastighet.
Lantmäteristyrelsen och utredningsmännen bar preliminärt bedömt möj
-
6
Tredje lagutskottets utlåtande nr 19.
ligt att lösa frågan genom ett tillägg till 20 kap. 1 § andra stycket jorddelningslagen
av innehåll, att om allmän väg anlagts eller enligt fastställd
arbetsplan skall byggas i sådan sträckning att brukningen av jordbruksfastighet
därigenom försvåras, ägoutbyte må ske för vinnande av lämplig
fastighetsindelning i anslutning till den nya vägen, där så kan ske utan
jordägares förfång. Vidare skulle stadgas att rätt att påkalla sådant ägoutbyte
skulle tillkomma väghållaren samt i fråga om redan anlagd väg
jämväl lantbruksnämnden.
I övrigt framhåller lantmäteristyrelsen en del synpunkter av betydelse
för den närmare utformningen av lagändringen samt uttalar att reformen
tills vidare icke synes böra taga sikte på ägoreglering beträffande andra
fastigheter än jordbruksfastigheter. Erfarenheten från tillämpningen av
den föreslagna lagändringen borde bli bestämmande för huruvida något
praktiskt behov av ägoreglering därutöver förelåge.
Lantmäteristyrelsen tillägger att styrelsen har för avsikt att, om intet
oförutsett inträffar, efter överläggningar med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
samt lantbruksstyrelsen avgiva förslag till Kungl. Maj :t under hösten
1954.
Utskottet. Vad motionärerna anfört synes utskottet beaktansvärt. Även
om vid planeringen av vägföretag givetvis all möjlig hänsyn bör tagas till
den bestående fastighetsindelningen, så att vägen ej skär fastigheterna i
större omfattning än som är nödvändigt för att en ur trafiksynpunkt tillfredsställande
vägsträckning skall ernås, torde man liksom hittills även
framdeles böra räkna med att fastighetsbeståndet i avsevärd utsträckning
kommer att splittras genom vägbyggen. I den mån detta icke kan förhindras
bör därmed förbundna olägenheter på sätt motionärerna anför
avhjälpas i möjligaste mån. Utskottet finner det angeläget, att erforderliga
lagstiftningsåtgärder i detta syfte snarast möjligt vidtages. Enligt vad som
framgår av lantmäteristyrelsens yttrande har en utredning i frågan redan
igångsatts på styrelsens initiativ. Utredningen, som avser endast jordbruksfastigheter,
beräknas bli slutförd så snart, att styrelsen kan avgiva förslag
i ämnet till Kungl. Maj:t under hösten 1954.
Även om det ifrågavarande spörsmålet har betydelse också beträffande
andra fastigheter än jordbruksfastigheter, torde det med hänsyn till frågans
brådskande art samt den omständigheten, att det praktiska behovet av lagstiftningsåtgärder
otvivelaktigt är störst i fråga om jordbruksfastigheterna,
icke vara något att erinra mot det sätt, varpå utredningen begränsats. Det är
utskottets förhoppning att denna begränsning skall möjliggöra att utredningen
slutföres i så god tid före nästa års riksdag, att Kungl. Maj :t då kan
framlägga det förslag, vartill utredningen kan föranleda.
Med hänsyn till vad ovan anförts torde behov av någon riksdagens åtgärd
i anledning av förevarande motion ej föreligga.
Tredje lagutskottets utlåtande nr it).
7
Utskottet får alltså hemställa,
att förevarande motion, II: 313, icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 1 april 1954.
På tredje lagutskottets vägnar:
HUGO OSVALD.
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herrar Osvald, Albert Hermansson, Lindahl*,
Grvm*, Ivar Nilzon, Axel Jansson, Herbert Hermansson och Magnusson;
från andra kammaren: herrar Andersson i Löbbo, Johansson i Torp,
Nyberg, Levin, Utbult, Andersson i Rvggestad, Munktell och Jansson i Benestad.
Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.