Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion angående åtgärder för förbättring av fastighetsbestånd, som skadas genom vägbyggnad. Tredje lagutskottet har behandlat en inom riksdagens andra kammare väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 313, av herr Eliasson m. fl.

1954-04-01 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1954:19, Utlåtande i anledning av väckt motion angående åtgärder för förbättring av fastighetsbestånd, som skadas genom vägbyggnad. Tredje lagutskottet har behandlat en inom riksdagens andra kammare väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 313, av herr Eliasson m. fl.

Dokumentets text

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 19.

Nr 19.

Utlåtande i anledning av väckt motion angående åtgärder för förbättring

av fastighetsbestånd, som skadas genom vägbyggnad.

Tredje lagutskottet har behandlat en inom riksdagens andra kammare

väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 313, av herr Eliasson m. fl.

I motionen föreslås, ”att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa

att Kungl. Maj :t ville framlägga förslag för tillgodoseende av i motionen

angivet syfte”.

Det sistnämnda angives i motionen vara att motverka den söndersplittring

av fastighetsbeståndet, som lätt kan uppkomma vid omläggning eller

nybyggnad av väg. Motionärerna framhåller, att det genom ägoutbyten, köp

eller lämplig kombination av dylika åtgärder i ett betydande antal fall är

möjligt att avhjälpa uppkomna skadeverkningar, samt uttalar, att man bör

underlätta ägoutbyte eller andra erforderliga lantmäteriåtgärder. För detta

ändamål föreslås, att det allmänna dels skall vara skyldigt att på sin

bekostnad verkställa sådana lantmäteriåtgärder, dels äga rätt att taga

initiativ till dem.

Över motionen har utskottet i den ordning § 46 riksdagsordningen angiver

inhämtat yttrande av lantmäteristyrelsen.

Gällande bestämmelser. De lantmäteriåtgärder, som i första hand ifrågakommer

för att motverka söndersplittring av fastighetsbeståndet vid omläggning

och nybyggnad av väg, är avstyckning och ägoutbyte. Dessa båda

rättsinstitut regleras, avstyckning i 19 kap. och ägoutbyte i 20 kap., jämfört

med 8 kap., i lagen den 18 juni 1926 om delning av jord å landet. För

att avstyckning skall kunna ske måste den i de nu ifrågavarande fallen i

allmänhet kombineras med att det avstyckade området sammanlägges med

annan fastighet i enlighet med bestämmelserna i lagen den 18 juni 1926 om

sammanläggning av fastigheter å landet.

Om de fastighetsägare, vilkas fastigheter splittras genom vägbyggnad, är

ense om att motverka denna splittring genom köp eller byte sinsemellan av

jordområden, som av vägen avskiljes från fastighet, vartill de hör, torde

avstyckning i förening med sammanläggning på sätt ovan angivits ofta vara

en möjlig lösning. Även ett ägoutbyte mellan de fastigheter, som splittras

s. 5 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 19.

5

av vägen, kan mången gång äga rum, om fastighetsägarna kan enas härom.

Möjligheterna till ägoutbyte begränsas emellertid därav, att de ägoområden,

som skola utbytas, i princip måste ha ungefärligen samma uppskattningsinnehåll

enligt reglerna härför i 11 kap. jorddelningslagen, dvs. de måste

vara i stort sett likvärdiga.

Därest fastighetsägarna icke kan enas, är avstyckningsförfarandet ej

möjligt att använda. Däremot kan under vissa förutsättningar ägoutbyte

tvångsvis komma till stånd. Även i dessa fall gäller emellertid begränsningen,

att de ägoområden som skola utbytas i princip måste vara ungefär

likvärdiga.

Yttrande av lantmäteristyrelsen. I sitt yttrande anför lantmäteristyrelsen

till en början följande:

Motionen berör förhållanden, som länge varit föremål för fastighetsbildningsmyndigheternas

uppmärksamhet. Nästan överallt i landet kunna uppvisas

exempel på att nyanläggning av väg allvarligt skadat den bestående

fastighetsindelningen utan att dessa skador botats genom lämpliga omarronderingsåtgärder.

Vid den forcering av vägbyggnadsverksamheten, som ägt

rum under senare år, har spörsmålet fått ökad aktualitet. På grund härav

ansåg sig lantmäteristyrelsen i samförstånd med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

böra taga upp hithörande spörsmål till diskussion vid en år 1953

anordnad konferens med rikets överlantmätare in. fl. Vid dessa överläggningar

konstaterades att allmän enighet rådde om behovet av lagstiftningsåtgärder

i sådant syfte, som redovisas i motionen.

Såsom även påpekas i motionen kunna liknande förhållanden, som uppstå

i samband med vägbyggnad, även uppstå i samband med byggande av kanal,

järnväg in. m. Även ett vattenregleringsföretag kan — exempelvis vid dämning

— föranleda behov av ändringar i fastighetsindelningen. Sistnämnda

fråga har bl. a. behandlats av den s. k. vattenlagskommittén i en den 17 maj

1952 avgiven promemoria med förslag till ändrade bestämmelser om ersättning

med anledning av företag enligt vattenlagen. Ur principiella synpunkter

kan göras gällande att det skulle vara önskvärt att i ett sammanhang behandla

alla dessa närbesläktade frågor. Frågan om botandet av skador i fastighetsindelningen

föranledda av byggande av allmän väg är emellertid så angelägen

och brådskande, att lantmäteristyrelsen ansett det riktigast att den bör

behandlas som eu partiell reform av gällande jorddelningslag. Styrelsen

grundar denna sin uppfattning även på det förhållandet att en preliminär

utredning i ärendet gett vid handen, att frågan synes kunna lösas genom

ganska enkla och begränsade lagändringar.

Med anledning av de preliminära överväganden, för vilka redogjorts i det

föregående, har lantmäteristyrelsen hösten 1953 uppdragit åt överlantmätareii

i Örebro län Bertil Lindkvist att i tjänsten företaga utredning och

utarbeta förslag till de ändringar i jorddelningslagens bestämmelser om

ägoutbyte, som kunna anses erforderliga för att reglera genom vägbyggnad

uppkommen skada i arronderingen. Uppdraget har så till vida begränsats

att det angivits gälla jordbruksfastighet.

Lantmäteristyrelsen och utredningsmännen bar preliminärt bedömt möj
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 19.

ligt att lösa frågan genom ett tillägg till 20 kap. 1 § andra stycket jorddelningslagen

av innehåll, att om allmän väg anlagts eller enligt fastställd

arbetsplan skall byggas i sådan sträckning att brukningen av jordbruksfastighet

därigenom försvåras, ägoutbyte må ske för vinnande av lämplig

fastighetsindelning i anslutning till den nya vägen, där så kan ske utan

jordägares förfång. Vidare skulle stadgas att rätt att påkalla sådant ägoutbyte

skulle tillkomma väghållaren samt i fråga om redan anlagd väg

jämväl lantbruksnämnden.

I övrigt framhåller lantmäteristyrelsen en del synpunkter av betydelse

för den närmare utformningen av lagändringen samt uttalar att reformen

tills vidare icke synes böra taga sikte på ägoreglering beträffande andra

fastigheter än jordbruksfastigheter. Erfarenheten från tillämpningen av

den föreslagna lagändringen borde bli bestämmande för huruvida något

praktiskt behov av ägoreglering därutöver förelåge.

Lantmäteristyrelsen tillägger att styrelsen har för avsikt att, om intet

oförutsett inträffar, efter överläggningar med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

samt lantbruksstyrelsen avgiva förslag till Kungl. Maj :t under hösten

1954.

Utskottet. Vad motionärerna anfört synes utskottet beaktansvärt. Även

om vid planeringen av vägföretag givetvis all möjlig hänsyn bör tagas till

den bestående fastighetsindelningen, så att vägen ej skär fastigheterna i

större omfattning än som är nödvändigt för att en ur trafiksynpunkt tillfredsställande

vägsträckning skall ernås, torde man liksom hittills även

framdeles böra räkna med att fastighetsbeståndet i avsevärd utsträckning

kommer att splittras genom vägbyggen. I den mån detta icke kan förhindras

bör därmed förbundna olägenheter på sätt motionärerna anför

avhjälpas i möjligaste mån. Utskottet finner det angeläget, att erforderliga

lagstiftningsåtgärder i detta syfte snarast möjligt vidtages. Enligt vad som

framgår av lantmäteristyrelsens yttrande har en utredning i frågan redan

igångsatts på styrelsens initiativ. Utredningen, som avser endast jordbruksfastigheter,

beräknas bli slutförd så snart, att styrelsen kan avgiva förslag

i ämnet till Kungl. Maj:t under hösten 1954.

Även om det ifrågavarande spörsmålet har betydelse också beträffande

andra fastigheter än jordbruksfastigheter, torde det med hänsyn till frågans

brådskande art samt den omständigheten, att det praktiska behovet av lagstiftningsåtgärder

otvivelaktigt är störst i fråga om jordbruksfastigheterna,

icke vara något att erinra mot det sätt, varpå utredningen begränsats. Det är

utskottets förhoppning att denna begränsning skall möjliggöra att utredningen

slutföres i så god tid före nästa års riksdag, att Kungl. Maj :t då kan

framlägga det förslag, vartill utredningen kan föranleda.

Med hänsyn till vad ovan anförts torde behov av någon riksdagens åtgärd

i anledning av förevarande motion ej föreligga.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr it).

7

Utskottet får alltså hemställa,

att förevarande motion, II: 313, icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 1 april 1954.

På tredje lagutskottets vägnar:

HUGO OSVALD.

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Osvald, Albert Hermansson, Lindahl*,

Grvm*, Ivar Nilzon, Axel Jansson, Herbert Hermansson och Magnusson;

från andra kammaren: herrar Andersson i Löbbo, Johansson i Torp,

Nyberg, Levin, Utbult, Andersson i Rvggestad, Munktell och Jansson i Benestad.

Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.