Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om ändring i vattenlagen, dels ock motioner, som väckts i anledning av propositionen.

1954-02-16 · 37 sidor, varav 37 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 37 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1954:2, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om ändring i vattenlagen, dels ock motioner, som väckts i anledning av propositionen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2.

1

Nr 2.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med

förslag till lag om ändring i vattenlagen, dels ock

motioner, som väckts i anledning av propositionen.

Genom en den 18 december 1953 dagtecknad proposition, nr 23, vilken

hänvisats till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, har Kungl.

Maj :t, under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet

förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

Lag

om ändring i vattenlagen.

Härigenom förordnas, att 2 kap. 8, 10 och 22 §§, 6 kap. 8, 20 och 26 §§,

7 kap. 56 §, 11 kap. 17, 37 och 45 §§, 13 kap. 12 § samt 14 kap. 6 § vattenlagen

den 28 juni 1918 (nr 523)* 1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

angives.

(Gällande lydelse:)

(Föreslagen lydelse:)

2 KAP.

8 §.

Vill någon---skyldighet med- Vill någon---skyldighet medgivas.

givas.

Finnes att till skydd för fisket vidtagna

anordningar eller meddelade föreskrifter

äro mindre tjänliga, äge

vattendomstolen på ansökan av myndighet,

som Konungen bestämmer,

eller av byggnadens ägare meddela

sådana bestämmelser, som utan att

förnärma tredje mans rätt må påkallas

av anmärkta förhållanden.

Därvid skall iakttagas att, i den

mån fråga ej är om sådan höjning

av årlig avgift, som motsvaras av

ändring i penningvärdet, byggnadens

1 Senaste lydelse, se beträffande 2 kap. 22 § samt 6 kap. 8, 20 och 20 §§ SFS 1919: 425, beträffande

7 kap. 56 § 1920: 459, beträffande 11 kap. 17 § 1952: 235, beträffande 11 kap. 37 §

1948:479, beträffande 11 kap. 45 § 1946:839, beträffande 13 kap. 12 § 1941:614 samt beträffande

14 kap. 6 § 1939: 146.

1 Bilwng till riksdagens protokoll 195b. 9 samt. 3 avd. Nr 2.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2.

(Gällande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)

ägare ej md åläggas förpliktelser,

som för honom medföra väsentlig

kostnad eller olägenhet utöver vad

förut blivit honom ålagt.

10 §.

Bygges damm för tillgodogörande

av vattnet såsom drivkraft, eller göres

för nämnda ändamål annan byggnad

i vatten, varigenom de naturliga

vattenstånds förhållandena ändras,

vare byggnadens ägare pliktig att till

befrämjande av fisket inom landet

från och med året näst efter det, då

arbetet å byggnaden påbörjats, så

länge byggnaden bibehålies, erlägga

en årlig avgift av minst tio öre och

högst en krona för varje hästkraft,

som vid lågvatten kan uttagas vid

byggnaden. Göres byggnad i vatten

för reglering av vattnets avrinning eller

för tillgodogörande av vattnet annorledes

än såsom drivkraft, vare lag

samma, dock att i sådant fall avgiften

skall beräknas efter den före regleringen

framrinnande lågvattenmängden

eller, där fråga är om vattnets

tillgodogörande, efter den lågvattenmängd,

som kan vid byggnaden

uttagas, samt utgå med minst tio

och högst etthundra kronor för varje

sekundkubikmeter. Göres byggnad

såväl i ändamål av vattnets tillgodogörande

såsom drivkraft som för utnyttjande

av vattnet annorledes eller

för reglering av vattnets avrinning,

skall i fråga om beräkningsgrunden

vid avgiftens bestämmande hänsyn

tagas till det ändamål, som är det huvudsakliga.

Avgift, som i första stycket sägs,

skall inom ovan angivna gränser, efter

förslag av statens fiskeritjänste
-

i mom. Bygges damm för tillgodogörande

av vattnet eller för reglering

av vattnets avrinning, eller göres

för sådant ändamål annan byggnad i

vatten, vare byggnadens ägare, såframt

byggnaden förorsakar sådan

ändring i de naturliga vattenståndsförhållandena,

som ej är obetydlig, eller

hindrar eller försvårar fiskens

framkomst, pliktig att från och med

kalenderåret näst efter det, då arbetet

å byggnaden påbörjats, så länge

byggnaden bibehålies, erlägga viss årlig

avgift till befrämjande av fisket

inom landet.

Avgiften skall beträffande byggnad

för vattnets tillgodogörande såsom

drivkraft utgå med minst tio öre

och högst två kronor för varje hästkraft,

som beräknas kunna vid oreglerat

lågvatten uttagas vid byggnaden.

1 fråga om byggnad för tillgodogörande

av vattnet annorledes än såsom

drivkraft skall avgiften utgå

med minst tio och högst etthundra

kronor för varje sekundkubikmeter

av den vattenmängd, som är avsedd

att uttagas vid byggnaden. År ändamålet

med byggnaden att reglera

vattnets avrinning, utgår avgiften efter

vattenmagasinets rymd med minst

tio öre och högst en krona för varje

del, som omfattar 50 000 kubikmeter,

intill 100 miljoner kubikmeter och

för varje del därutöver, som omfattar

100 000 kubikmeter. Beträffande

byggnad, som göres såväl i ändamål

s. 3 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2.

3

(Gällande lydelse:)

man, bestämmas med fäst avseende

bland annat därå, om fiske finnes,

som genom byggnaden skadas, om

med hänsyn till byggnadens storlek

och beskaffenhet i övrigt samt dess

belägenhet inverkan därav å fisket är

mer eller mindre menlig, om byggnadens

ägare jämlikt stadgandet i 8 §

förpliktats att vidtaga och underhålla

anordningar för fiskets bestånd, samt

om föreskrivna dylika anordningar

för ägaren medföra större eller mindre

kostnad.

Där genom byggnad, som i första

stycket avses, allenast obetydlig ändring

i vattenståndsförhållandena förorsakas,

må befrielse från ovan stadgad

skyldighet medgivas.

(Föreslagen lydelse:)

av vattnets tillgodogörande såsom

drivkraft som för utnyttjande av vattnet

annorledes eller för reglering av

vattnets avrinning, skall i fråga om

beräkningsgrunden vid avgiftens bestämmande

hänsyn tagas till det ändamål,

som är det huvudsakliga.

Inom ovan angivna gränser skall

avgiften, efter förslag av statens fiskeritjänsteman,

bestämmas med fäst

avseende bland annat därå, om fiske

finnes, som genom byggnaden skadas,

om med hänsyn till byggnadens

storlek och beskaffenhet i övrigt

samt dess belägenhet inverkan därav

å fisket är mer eller mindre menlig,

om byggnadens ägare jämlikt 8 § förpliktats

att vidtaga och underhålla

anordningar för fiskets bestånd, samt

om föreskrivna dylika anordningar

för ägaren medföra större eller mindre

kostnad.

Om det årliga avgiftsbeloppet enligt

nu stadgade grunder är ringa, äge

vattendomstolen föreskriva, att avgift

för byggnaden i stället skall utgå med

visst belopp en gäng för alla.

2 mom. Vattendomstolens avgörande

angående årlig avgift, som avses

i 1 mom., gälle för en tidrymd av

tjugu år i sänder, första gången räknat

från och med det kalenderår, då

avgiften först skall erläggas. På ansökan,

som under nittonde året av sådan

tidsperiod göres av myndighet,

sam Konungen bestämmer, eller av

byggnadens ägare, föreskrive vattendomstolen

den ändring, som finnes

påkallad med hänsyn till ändring i

penningvärdet. Göres ej sådan ansökan,

skall den förut meddelade bestämmelsen

lända till efterrättelse

jämväl för nästa period.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2.

(Gällande lydelse:)

Varder byggnad, som tillkommit

jämlikt äldre lag, ombyggd eller ändrad,

och medför ombyggnaden eller

ändringen väsentligt större skada å

fisket än den byggnaden förut orsakat,

skola de i första och andra styckena

givna bestämmelserna lända till

efterrättelse i avseende å byggnaden.

Huru avgift, varom i denna § förmäles,

skall indrivas och för det därmed

avsedda ändamålet användas,

därom förordnar Konungen.

22

Innefattar beslut, som meddelas i

anledning av ansökan enligt 20 §,

medgivande att bygga i vatten, vare

beslutet, sedan det tagit åt sig laga

kraft, gällande mot envar såväl vad

angår rätten att verkställa och för

framtiden bibehålla byggnaden jämte

de anläggningar, vilka efter ty förut

sagts med byggnaden äga samband,

som ock, där med byggnaden avses

(Föreslagen lydelse:)

Utan hinder av vad nu sagts må

frågan om avgiftens storlek upptagas

till omprövning i samband med förnyad

prövning enligt 8 § andra stycket;

och skall därvid med avseende å

omfattningen av de förpliktelser, som

enligt denna § och 8 § sammanlagt

må åläggas byggnadens ägare, gälla

vad i nämnda stycke av 8 § är för

där avsett fall stadgat.

3 mo m. Varder byggnad, som tillkommit

jämlikt äldre lag, ombyggd

eller ändrad, och medför ombyggnaden

eller ändringen väsentligt större

skada å fisket än den byggnaden förut

orsakat, skola de i 1 och 2 mom.

givna bestämmelserna lända till efterrättelse

i avseende å byggnaden.

Göres beträffande byggnad, som

tillkommit jämlikt äldre lag, ansökan

enligt 8 § andra stycket, må ock, med

iakttagande av vad ovan i 2 mom.

andra stycket finnes stadgat, åläggande

givas byggnadens ägare att gälda

avgift, som avses i 1 mom.; och gälle

beträffande sådant avgörande tillika

vad i övrigt i 2 mom. år stadgat.

4 m o m. Huru avgift, varom i denna

§ förmäles, skall indrivas och för

det därmed avsedda ändamålet användas,

därom förordnar Konungen.

§•

Innefattar beslut, som meddelas i

anledning av ansökan enligt 20 §,

medgivande att bygga i vatten, vare

beslutet, sedan det tagit åt sig laga

kraft, gällande mot envar såväl vad

angår rätten att verkställa och för

framtiden bibehålla byggnaden jämte

de anläggningar, vilka efter ty förut

sagts med byggnaden äga samband,

som ock, där med byggnaden avses

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2.

(Gällande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)

tillgodogörande av vattnet, beträffande

rätten därtill, dock med de inskränkningar,

som i 23 § 1 mom. och

24 § omförmälas, samt med iakttagande

av vad i 4 och 9 kap. finnes

stadgat angående förnyad prövning i

vissa fall. Om begränsad rättsverkan

i visst fall av beslut, som nu sagts,

skils i It kap. 61 § andra stycket.

Hurusom under — — — 23 § 2

mom.

Har byggnaden — —----tio år.

tillgodogörande av vattnet, beträffande

rätten därtill, dock med de inskränkningar,

som i 23 § 1 mom. och

24 § omförmälas, samt med iakttagande

av vad i övrigt i detta kap.

ävensom i 4 och 9 kap. finnes stadgat

angående förnyad prövning i vissa

fall. Om begränsad rättsverkan i visst

fall av beslut, som nu sagts, skils i

11 kap. 61 § andra stycket.

Hurusom under — — — 23 § 2

mom.

Har byggnaden----tio år.

6 KAP.

8 §.

Vad i 2 kap. 8 §, 11 § första stycket,

12, 13 och 18 §§ finnes stadgat

i fråga om byggande i vatten skall

äga motsvarande tillämpning med avseende

å arbete för inrättande av allmän

flottled.

20

Vill flottningsförening eller ock annan

vidtaga anläggning eller åtgärd

för befintlig allmän flottleds utvidgande

eller förbättrande och äro sannolika

skäl, att allmän eller enskild

rätt därav förnärmas, eller har, där

annan än flottningsförening eljest vill

utföra arbete för flottleden, föreningen

ej därtill samtyckt, skall före arbetets

påbörjande inhämtas vattendomstolens

besked, huruvida och under

vilka villkor arbetet må göras.

Beträffande anläggning eller åtgärd,

för vars utförande ej erfordras vattendomstolens

prövning, må ändock

till beredande av trygghet för framliden

sådan prövning kunna påkallas.

Vad i 2 kap. 8 § första stycket,

It § första stycket, 12, 13 och 18 §§

finnes stadgat i fråga om byggande i

vatten skall äga motsvarande tillämpning

med avseende å arbete för inrättande

av allmän flottled.

§.

Vill flottningsförening eller ock annan

vidtaga anläggning eller åtgärd

för befintlig allmän flottleds utvidgande

eller förbättrande och äro sannolika

skäl, att allmän eller enskild

rätt därav förnärmas, eller har, där

annan än flottningsförening eljest vill

utföra arbete för flottleden, föreningen

ej därtill samtyckt, skall före arbetets

påbörjande inhämtas vattendomstolens

besked, huruvida och under

vilka villkor arbetet må göras. Beträffande

anläggning eller åtgärd, för

vars utförande ej erfordras vattendomstolens

prövning, må ändock till

beredande av trygghet för framtiden

sådan prövning kunna påkallas. So
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2.

(Gällande lydelse:)

Har anläggning--- — godkän
nande

därav.

Har efter---i vattnet.

26

Rensning, som med hänsyn till

flottningens behöriga ombesörjande

är av nöden för bibehållande av vattnets

djup eller läge i allmän flottled,

äge flottningsförening verkställa utan

vattendomstolens prövning; dock

skall markens ägare förut därom tillsägas.

Vill föreningen hos vattendomstolen

påkalla prövning av arbetets

laglighet, gälle om sådan prövning

vad här ovan stadgats angående allmän

flottleds utvidgande och förbättrande.

Har prövning, som nu sagts,

icke ägt rum, skall i fråga om rensning

stadgandet i 20 § tredje stycket

äga motsvarande tillämpning.

Jord eller--— för flottnings
skada.

(Föreslagen lydelse:)

kes ej vattendomstolens tillstånd,

skall statens fiskeritjänsteman på

förhand tillsägas, såframt det icke är

uppenbart, att fiske ej kan skadas.

Har anläggning---- godkän
nande

därav.

Har efter---i vattnet.

§■

Rensning, som med hänsyn till

flottningens behöriga ombesörjande

är av nöden för bibehållande av vattnets

djup eller läge i allmän flottled,

äge flottningsförening verkställa utan

vattendomstolens prövning; dock

skall markens ägare ävensom statens

fiskeritjänsteman förut därom tillsägas.

Vill föreningen hos vattendomstolen

påkalla prövning av arbetets

laglighet, gälle om sådan prövning

vad här ovan stadgats angående allmän

flottleds utvidgande och förbättrande.

Har prövning, som nu sagts,

icke ägt rum, skall i fråga om rensning

stadgandet i 20 § tredje stycket

äga motsvarande tillämpning.

Jord eller---- för flottnings
skada.

7 KAP.

56 §.

innefattar synemäns utlåtande,

varvid enligt 10 kap. 75 § skall bero,

eller vattendomstols laga kraft ägande

beslut rörande företag enligt detta

kap. medgivande till företaget, vare

det gällande mot envar såväl vad angår

rätten att utföra företaget och

för framtiden bibehålla dike och annan

anläggning som beträffande

skyldighet att taga del i företaget,

Innefattar synemäns utlåtande,

varvid enligt 10 kap. 75 § skall bero,

eller vattendomstols laga kraft ägande

beslut rörande företag enligt detta

kap. medgivande till företaget, vare

det gällande mot envar såväl vad angår

rätten att utföra företaget och

för framtiden bibehålla dike och annan

anläggning som beträffande

skyldighet att taga del i företaget,

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2.

(Gällande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)

dock med de inskränkningar, som

följa av bestämmelserna i 57 § samt

av vad i 9 kap. ävensom i 10 kap.

77 och 78 §§ finnes stadgat om förnyad

prövning i vissa fall.

dock med de inskränkningar, som

följa av bestämmelserna i 57 § samt

av vad i 2 kap., i den mån nämnda

kap. till följd av hänvisningen ovan

i 41 § första stycket äger tillämpning,

i 9 kap. ävensom i 10 kap. 77 och 78

§§ finnes stadgat om förnyad prövning

i vissa fall.

11 KAP.

17 §.

Till vattenmål nänföras följande Till vattenmål hänföras följande

mål: mål:

A. ansökningsmål:

A. ansökningsmål:

12. ansökan om prövning jämlikt

4 kap. 1 §, huruvida och i vilken

utsträckning skyldighet må åläggas

ägare av strömfall att tillhandahålla

kraft åt kringliggande bygd, så ock

ansökan jämlikt 4 kap. 4 § att komma

i åtnjutande av kraft, som på

grund av dylikt åläggande skall tillhandahållas

;

13. ansökan om nyprövning enligt

4 kap. 5 eller 16 § så ock om bestämmande

av avgift enligt 14 § i

nämnda kap.;

12. ansökan enligt 2 kap. 8 § andra

stycket så ock ansökan om bestämmande

av avgift enligt 10 § i

nämnda kap.;

13. ansökan om prövning jämlikt

4 kap. 1 §, huruvida och i vilken

utsträckning skyldighet må åläggas

ägare av strömfall att tillhandahålla

kraft åt kringliggande bygd, samt ansökan

jämlikt 4 kap. 4 § att komma

i åtnjutande av kraft, som på grund

av dylikt åläggande skall tillhandahållas,

så ock ansökan om nyprövning

enligt 4 kap. 5 eller 16 § eller om

bestämmande av avgift enligt 14 § i

nämnda kap.;

B. stämningsmål: B. stäniningsinål:

29. talan, som utan samband med 29. talan, som utan samband med

ansökningsmål föres jämlikt 2 kap. ansökningsmål föres jämlikt 2 kap.

23 § om gottgörelse för damm eller 23 § om gottgörelsc för damm eller

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2.

(Gällande lydelse:)

annan vattenbyggnad eller om fortsatt

tillgodogörande av annan tillhörigt

vatten och bestämmande av ersättning

därför, jämlikt 2 kap. 10 §

om bestämmande av fiskeavgift, jämlikt

2 kap. 14 § om rätt till intrång

å annans fastighet i vissa avseenden,

jämlikt 2 kap. 15 § om rätt att begagna

annan tillhörig byggnad i vatten

eller jämlikt 2 kap. 16 § om rätt

att taga annans mark i anspråk till

utmål;

(Föreslagen lydelse:)

annan vattenbyggnad eller om fortsatt

tillgodogörande av annan tillhörigt

vatten och bestämmande av ersättning

därför, jämlikt 2 kap. 14 §

om rätt till intrång å annans fastighet

i vissa avseenden, jämlikt 2 kap.

15 § om rätt att begagna annan tillhörig

byggnad i vatten eller jämlikt

2 kap. 16 § om rätt att taga annans

mark i anspråk till utmål;

C. besvärsmål:

C. besvärsmål:

D. underställningsmål: D. underställningsmål:

Hurusom, efter —---i 68 §. Hurusom, efter — — — i 68 §.

37 §.

Kan inverkan-----nu nämnts.

Är fråga---kraften tillgodo
göres.

Vad i----annans vattentäkt.

Där fråga är om ansökan, som i

17 § 21 avses, skall kungörelsen delgivas

ägaren av det strömfall, från

vilket kraftbelopp, varom fråga är,

tillhandahålles. Vad nu sagts äge

motsvarande tillämpning beträffande

ansökan enligt 17 § 12 eller 13.

Är fråga---är, tillhandahål
les.

Skall delgivning-----stadgade

ordning.

Kan inverkan —--nu nämnts.

Är fråga--- — kraften tillgodo
göres.

Vad i---— annans vattentäkt.

Där fråga är om ansökan, som i

17 § 21 avses, skall kungörelsen delgivas

ägaren av det strömfall, från

vilket kraftbelopp, varom fråga är,

tillhandahålles. Vad nu sagts äge

motsvarande tillämpning beträffande

ansökan enligt 17 § 13.

Ansökan, som i 17 § 12 avses, skall,

där ansökningen ej göres av byggnadens

ägare, delgivas denne.

Är fråga---är, tillhandahål
les.

Skall delgivning---stadgade

ordning.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2.

(Gällande lijdelse:) (Föreslagen lydelse:)

45

2 mom. Erfordras för---

lämpat därefter.

Undersökning, som nu nämnts,

skall hållas så snart ske kan. Om

tiden för dess företagande skall meddelande

lämnas vattenrättsdomaren,

som i den för kallelser till parterna

bestämda ordning underrättar dem

därom. Sedan undersökningen bragts

till slut, skall utlåtande! utan dröjsmål

översändas till vattenrättsdomaren

och av honom hållas för parterna

tillgängligt å förut kungjorda ställe

eller ställen. Förordas i något hänseende

andra tekniska anordningar

eller andra regler för hushållningen

med vattnet än sökanden må hava föreslagit,

skall utlåtandet hållas tillgängligt

under minst fjorton dagar

före vattendomstolens sammanträde.

2 mom. Vattenrättsdomaren må

—---av dem.

Om tiden —- --av nöden.

3 mom. Där vid---— till vat
tenrättsdomaren.

§•

2 mom. Erfordras för---

lämpat därefter.

Undersökning, som nu nämnts,

skall hållas så snart ske kan. Där

så med hänsyn till målets beskaffenhet

eller ändamålet med undersökningen

finnes erforderligt, skall vattenrättsdomaren

lämna parterna, i

den för kallelser till dem bestämda

ordning, besked om tiden för undersökningens

företagande. Sedan undersökningen

bragts till slut, skall

utlåtandet utan dröjsmål översändas

till vattenrättsdomaren och av honom

hållas för parterna tillgängligt å förut

kungjorda ställe eller ställen. Förordas

i något hänseende andra tekniska

anordningar eller andra regler

för hushållningen med vattnet än

sökanden må hava föreslagit, skall

utlåtandet hållas tillgängligt under

minst fjorton dagar före vattendomstolens

sammanträde.

2 mom. Vattenrättsdomaren må

---— av dem.

Om tiden — -—- — av nöden.

3 mom. Där vid---till vat
tenrättsdomaren.

13 KAP.

12 §.

Den, som efter erhållet medgivande Den, som efter erhållet medgivande

till byggande i vatten eller till anläg- till byggande i vatten eller till anläggande

av vattentäkt eller till verk- gande av vattentäkt eller till verkställande

av vattenreglering, vatten- ställande av vattenreglering, vattenavledning

eller invailning från bcslu- avledning eller invallning underlåter

tet rörande arbetets verkställande gör att utföra föreskriven anordning eller

avvikelse av beskaffenhet att kränka åtgärd till förebyggande, av skada el
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2.

(Gällande lydelse:)

allmän eller enskild rätt, straffes

med dagsböter eller fängelse i högst

sex månader.

Lag samma — — — enskild rätt.

(Föreslagen lydelse:)

ler eljest från beslutet gör avvikelse

av beskaffenhet att kränka allmän

eller enskild rätt, straffes med dagsböter

eller fängelse i högst sex månader.

Lag samma---enskild rätt.

14 KAP

6

Ej må —--tillgodogjorda vat
tenmängder.

Vad i första stycket är stadgat

om den, vars rätt är beroende av

vattenhushållning eller vattentäkts

nyttjande, gälle ock beträffande allmän

åklagare samt tjänsteman vid

statens meteorologisk-hy dr ografiska

anstalt.

Tarvas för--- —- skälig ersätt
ning.

§•

Ej må ----— tillgodogjorda vat
tenmängder.

Vad i första stycket är stadgat

om den, vars rätt är beroende av

vattenhushållning eller vattentäkts

nyttjande, gälle ock beträffande allmän

åklagare samt tjänsteman vid

Sveriges meteorologiska och hydrologiska

institut.

Tillfälle skall beredas statens fiskeritjänsteman

och länsfiskeritjänsteman

så ock av Konungens befallningshavande

eller fiskeristyrelsen

förordnad fisketillsynsman att utöva

tillsyn över fullgörandet av föreskrifter

till skydd för fisket.

Tarvas för---skälig ersätt
ning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari

1955.

Bestämmelserna i 2 kap. 8 § andra

stycket nya lagen skola äga tillämpning

jämväl å byggnad, som tillkommit

eller till vilken tillstånd meddelats

före nya lagens ikraftträdande.

Har fråga om bestämmande av

avgift enligt 2 kap. 10 § före nya

lagens ikraftträdande blivit av vattendomstol

eller synemän slutligen

prövad, skall vid fullföljd av talan

s. 11 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2.

11

(Gällande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)

eller vid underställning äldre lag äga

tillämpning beträffande grunderna

för avgiftens fastställande.

Vad i 2 kap. 10 § 2 mom. nya

lagen är stadgat skall gälla även beträffande

avgörande, som träffats före

nya lagens ikraftträdande. Har avgift

börjat utgå före ikraftträdandet,

skall den i 2 mom. första stycket stadgade

tiden för ansökan om förnyad

prövning av avgiften ej i något fall

anses hava gått till ända förrän fem

år efter ikraftträdandet; och skall ny

tjuguårsperiod räknas från året näst

efter det, då omprövning påkallades

eller senast kunnat påkallas.

Skyldighet att gälda avgift enligt

2 kap. 10 § må ej åläggas i fråga

om byggnad, som tillkommit eller till

vilken tillstånd meddelats före nya

lagens ikraftträdande, därest byggnaden

är så beskaffad, att enligt äldre

lag avgift ej skolat utgå.

I samband med propositionen har utskottet behandlat två i anledning av

densamma väckta likalydande motioner, nämligen inom första kammaren

nr 347 av herr Pålsson m. fl. samt inom andra kammaren nr 458 av herr

Agerberg m. fl. Yrkandena i motionerna återgives i det följande.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

Det i propositionen framlagda förslaget till ändringar i vattenlagen syftar

i huvudsak till att bereda ökat skydd för fisket vid vattenkraft- och

vattenregleringsföretag samt vid flottning. Den viktigaste ändringen innebär

att rättskraften hos beslut rörande åtgärder till fiskets skydd begränsas.

Sådana beslut skall enligt förslaget inom vissa gränser få omprövas.

Härigenom beredes bl. a. möjlighet till uppräkning av äldre avgifter, som

fått sitt realvärde minskat genom penningvärdets fall. Vidare föreslås vissa

jämkningar i grunderna för bestämmande av sådan avgift som avses i 2 kap.

10 § vattenlagen. Kontrollen över rensningar och förbättringar i allmän

flottled blir mera effektiv, och förslaget berör även vissa andra frågor avseende

efterlevnaden av meddelade föreskrifter.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2.

Inledning.

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 23 november 1945 tillkallade

chefen för justitiedepartementet den 14 december samma år särskilda sakkunniga,

statssekreteraren, numera justitierådet A. G. Walin, tillika ordförande,

ledamoten av riksdagens andra kammare K. J. B. Andersson, advokaten

N. C. W. Berggren, ledamoten av riksdagens andra kammare N. O.

Jönsson, direktören C. F. Kleman, hovrättsassessorn, numera häradshövdingen

K. O. Riben, kraftverksdirektören, numera generaldirektören J. Å.

Rusck och ledamoten av riksdagens andra kammare G. T. Skoglund, för alt

biträda med utredning rörande vissa ändringar i vattenlagen. Utredningen

igångsattes närmast med sikte på att få till stånd ett snabbare genomförande

av vattenkraft- och vattenregleringsföretag. Till fullgörande av sitt uppdrag

avgav de sakkunniga den 12 september 1947 en promemoria, innefattande

bl. a. förslag om utsträckt möjlighet att meddela deldom i vattenmål.

Efter remissbehandling lades denna promemoria till grund för proposition

(nr 52) till 1952 års riksdag med förslag till lag om ändring i vattenlagen.

Propositionen blev med viss ändring bifallen av riksdagen (tredje lagutskottets

utlåtande nr 12), och lag i ämnet utfärdades den 9 maj 1952 (nr 235).

Under utredningens gång har emellertid till de sakkunniga överlämnats

ett flertal framställningar i andra frågor. De sakkunniga har med anledning

härav fortsatt sitt arbete och därvid till behandling upptagit särskilda frågor

om ändringar i vattenlagstiftningen. Detta arbete har resulterat i ett flerlal

promemorior i olika ämnen, vilka successivt avgivits av de sakkunniga.

Till grund för nu förevarande proposition ligger en av de sakkunniga den

28 februari 1950 avgiven promemoria (stencilerad) med förslag om ändrade

bestämmelser till skydd för fisket vid vattenkraft- och vattenregleringsföretag

samt vid flottning. Över promemorian med därvid fogat lagförslag

har efter remiss utlåtanden avgivits av vattenöverdomstolen och — efter

hörande av vederbörande vattenrättsingenjörer — samtliga vattenrättsdomare

ävensom av kammarkollegiet, vattenfallsstyrelsen, fiskeristyrelsen,

länsstyrelserna i Kronobergs, Värmlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands,

Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län, Svenska vattenkraftföreningen,

Lule m. fl. älvars flottningsföreningar (Luleåförvaltningen),

Umeå flottningsförening, Indals älvs flottningsförening, Ljusnans flottningsförening,

Klarälvens flottningsförening, Svenska fiskevårdsförbundet,

Svenska ostkustfiskarenas centralförbund, Svenska sydkustfiskarenas centralförbund,

Föreningen Statens fiskeritjänstemän, Svenska landskommunernas

förbund, styrelsen för Sveriges advokatsamfund och Riksförbundet

Landsbygdens folk. Fiskeristyrelsen har överlämnat yttranden från fiskeriintendenterna.

Vid det av länsstyrelsen i Kronobergs län avgivna utlåtandet

har fogats yttrande från fiskerinämnden hos länets hushållningssällskap.

Länsstyrelsen i Värmlands län har bifogat yttrande från Uddeholms Aktiebolag.

Vidare har länsstyrelsen i Västernorrlands län bifogat yttrande från

s. 13 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2.

13

Västernorrlands och Jämtlands läns handelskammare, varjämte länsstyrelsen

i Jämtlands län överlämnat yttrande från fiskerinämnden hos länets

hushållningssällskap. Länsstyrelsen i Norrbottens län har överlämnat

ett ytterligare uttalande av en fiskeriintendent.

I propositionen beröres först fiskets allmänna ställning gentemot kraftoch

flottningsintressena samt bestämmelserna om föreskrifter till skydd

för fisket enligt 2 kap. 8 § vattenlagen. Därefter behandlas särskilda frågor,

vilka föranlett förslag till ändringar i vattenlagen, avsedda att skänka ökat

skydd för fisket i samband med vattendragens utnyttjande framför allt för

byggande och flottning.

Vid den följande redogörelsen behandlas först fiskets allmänna ställning

gentemot kraft- och flottningsintressena samt därefter förslagen till lagändringar

i samma ordningsföljd som i propositionen. Beträffande de skäl

som anförts till stöd för förslagen får utskottet, i den mån redogörelse ej

lämnas här nedan, hänvisa till propositionen.

I. Fiskets allmänna ställning gentemot kraft- och flottningsintressena.

Gällande bestämmelser. Vattenlagen den 28 juni 1918 innehåller åtskilliga

stadganden, vilka har till syfte att bereda skydd åt intressen som beröres

av byggande i vatten och av andra ingrepp i sjöar och vattendrag. Vad fisket

beträffar innefattas detta skydd dels i flera stadganden av allmän innebörd

dels ock i vissa bestämmelser, som uteslutande gäller fisket och fiskeintresset.

Bestämmelserna av det senare slaget har föranletts av att fiskefrågorna

är av sådan natur, att de i vissa hänseenden fordrar sin särskilda reglering,

varjämte lagstiftaren önskat i några fall tillerkänna fisket en i viss mån

privilegierad ställning.

Såsom allmän regel för tillåtlighet av sådant byggande i vatten, som medför

skada å annans egendom eller berör allmänna intressen, gäller i övrigt,

enligt 2 kap. 3 § första stycket, att nyttan av åtgärden efter avdrag av byggnadskostnaden

skall uppgå till det dubbla av skadan å annan tillhörig egendom,

i fråga om skada å åker och äng till det tredubbla. I andra stycket av

paragrafen finns emellertid ett viktigt undantag från denna regel, avseende

sådana företag, som medför väsentliga skadeverkningar ur allmän och social

synpunkt. Detta undantagsstadgande lyder:

Skulle byggande i vatten hava till följd, att ett avsevärt antal bofasta personer

berövas sina bostäder, eller alt större fabrik eller annan anläggning,

varav många hava uppehälle, måste nedläggas eller dess drift väsentligt minskas,

eller att odlad jord till en efter ortsförhållandena betydande omfattning

sättes under vatten eller eljest väsentligt skadas, eller att fiskerinäring av

större betydenhet lider väsentligt förfång, må byggnaden, ändå att nyltan

uppgår till värde, som ovan sagts, icke ske. Lag samma vare, där genom byggande

i vatten skulle förorsakas sådan bestående ändring av naturförhållandena,

varigenom väsentligt minskad trevnad för närboende eller betydande

förlust för landets djur- eller växtvärld är att befara.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2.

I fall som här avses — liksom då förutsättningar för tillåtlighet enligt

första stycket ej föreligger — kan emellertid, enligt paragrafens tredje

stycke, Kungl. Maj :t lämna medgivande till byggnaden, om den prövas vara

av synnerlig betydelse för näringslivet eller för orten eller eljest från allmän

synpunkt.

Närmare föreskrifter om vad som skall iakttagas till skydd för fisket vid

byggande i vatten finns i 2 kap. 8 §. Den byggande är pliktig att utan ersättning

vidtaga och för framtiden underhålla nödiga anordningar för fiskens

framkomst eller eljest för tryggande av fiskets bestånd samt tillsläppa för

ändamålet nödigt vatten ävensom ställa sig till efterrättelse de särskilda föreskrifter

i övrigt, vilka till följd av byggnaden kan erfordras till skydd för

fisket. Befrielse från skyldigheten kan dock medgivas, om nyttan av ifrågasatt

anordning icke skäligen kan anses motsvara den förlust och kostnad,

som därigenom skulle tillskyndas byggnadens ägare. Det förutsättes då, att

byggnadens ägare skall gottgöra de enskilda fiskerättsägarna den skada som

åsamkas dem.

Avfattningen av 2 kap. 8 § ger närmast vid handen, att man tänkt sig att

skyldigheten att ombesörja skyddsåtgärderna skulle åvila byggnadens ägare.

Emellertid har det ofta befunnits ändamålsenligt, att åtgärderna utföres av

annan, t. ex. hushållningssällskap, fiskevårdsförening eller annan organisation.

Åtgärderna får då bekostas av byggnadens ägare medelst en avgift,

som fastställes antingen såsom engångsavgift eller att utgå årligen.

Den byggande är i regel även pliktig att utgiva särskild årlig avgift till

befrämjande av fisket inom landet enligt de närmare grunder som angives

i 2 kap. 10 §.

De bestämmelser som gäller byggande i vatten är i det stora hela tillämpliga

även å vattenreglering (3 kap. 2 och 26 §§).

Även genom inrättande av allmän f 1 o 111 e d i ett vattendrag kan

verkningar uppstå för fisket, dels genom anläggningarna (dammbyggnader

med därvid verkställd reglering av vattenavrinningen för flottningsändamål,

rensningar i vattendraget in. m.) och dels genom flottgodsets framförande.

Prövning av fråga om inrättande av allmän flottled sker vid syneförrättning.

Enligt 6 kap. 2 § får allmän flottled inrättas, där det befinnes vara av

nöden och kunna medföra väsentligt gagn för orten eller eljest lända till

nytta för det allmänna, och vid prövningen skall hänsyn tagas till omfattningen

å ena sidan av ortens skogshantering och av gagnet för densamma

av tlottledens inrättande samt a andra sidan av de störningar, som genom

llottleden eller flottningen däri kan vållas andra näringar. Synemännens

utlåtande skall alltid underställas vattendomstolens prövning, och i vissa

fall, bl. a. då fiskerinäring av större betydenhet kan komma att lida väsentligt

förfång genom flottningen, ankommer det på Kungl. Maj :t att pröva,

huruvida flottleden skall få komma till stånd (6 kap. 3 §).

De sakkunniga. De sakkunniga framhåller inledningsvis att fiskerinäringens

betydelse för folkförsörjningen på senare tid blivit uppmärksammad i

s. 15 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2.

15

ökad grad. Intresset hade ökats för skapande av en rationell fiskevård och av

förbättrade betingelser för fisket i olika avseenden. I samband härmed hade

uppmärksamheten mer än tidigare kommit att riktas på de verkningar å

fisket som uppkomme genom ingrepp av olika slag i vattendragen. Det vore

speciellt beträffande den s. k. vandringsfisken och framför allt laxen som

framtiden ansåges oroande.

De sakkunniga anför vidare bl. a.: Det bör emellertid understrykas att

det icke endast är kraftverksbyggnaderna och sjöregleringarna, som utgöra

ett hot mot fisket. Genom flottledsbyggnader och flottningen kunna menliga

verkningar å fisket uppkomma. För flottningens bedrivande har i flottlederna

inrättats ett betydande antal dammbyggnader, vid vilka vattenhushållning

äger rum. Flottgodsets framförande liksom ianspråktagande av

vattenområden för timmermagasin o. d. kan menligt påverka möjligheterna

att utöva fiske. Lekplatser kunna förstöras genom rensningar och avlagringar

av barkavfall. Man har även att räkna med föroreningen av vattendragen.

Denna innebär, särskilt i vissa vattendrag i de södra delarna av

landet, en betydande olägenhet för fisket.

I det följande tager de sakkunniga upp frågan om fiskets möjligheter

att hävda sig gentemot kraft- och flottningsintressena. De erinrar därvid

om att de betydelsefulla stadgandena i 2 kap. 3 § vattenlagen erbjöde möjlighet

att, om ett betydande fiskeintresse genom ett vattenbyggnadsföretag

lede intrång, hindra att företaget finge komma till utförande. En avvägning

mellan kraftintresset och fiskeintresset skulle emellertid äga rum. Man

torde ha anledning räkna med att kraftintresset vid denna avvägning under

överskådlig tid framåt oftast komme att väga tyngst. Att genom lagstiftning

stärka fiskets ställning, t. ex. genom inskränkning av den Kungl.

Maj :t medgivna dispensrätten, torde ej vara möjligt. Det vore däremot

uppenbarligen nödvändigt, att frågan om företrädet mellan kraftintresset

och fiskeintresset i varje särskilt fall underkastades en omsorgsfull prövning.

I vissa ur kraftsynpunkt mindre lämpliga älvar torde fiskeintresset

ha möjlighet att hävda sig. Även då fråga om inrättande av allmän flottled

uppkomme, skulle en avvägning mellan olika intressen äga rum.

Yttrandena. I ett flertal remissyttranden har upptagits spörsmålet om utformningen

av tillåtlighetsreglerna i 2 kap. 3 § vattenlagen. Bland dessa

yttranden märkes några, vari hävdas, att de berörda bestämmelserna ej är

fullt tillfredsställande ur fiskets synpunkt, ehuru ändring av desamma ej

påyrkas. I ett par yttranden påyrkas emellertid uttryckligen ändring av

tillåtlighetsreglerna till förmån för fisket.

Departementschefen. Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg,

anför bl. a. följande: Skyddet för fisket är eu av de många frågor, som

aktualiserats till följd av den för närvarande bedrivna mycket omfattande

vattenbyggnadsverksamheten. Att fisket kommit att bli föremål för alldeles

särskild uppmärksamhet i detta sammanhang beror på att fisket och

fiskevården numera ägnas ett mycket livligt intresse i våld land. Tydliga

uttryck för strävandena under senare år att bereda fisket och fiskerinäring
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2.

en förbättrade betingelser är inrättandet av en särskild fiskeristyrelse samt

genomförandet av en ny fiskerättslag. Såsom ett led i arbetet på fiskets befrämjande

har även framförts krav på åtgärder till förbättrat skydd för fisket

vid byggande och andra dylika åtgärder i sjöar och vattendrag.

Jag vill erinra om att denna fråga helt nyligen varit föremål för riksdagens

uppmärksamhet. Vid 1952 års riksdag väcktes motioner (I: 239 och 11:416)

om åtgärder till förhindrande av att de fortsatta kraftverksbyggena medförde

obotlig skada för landet och fiskarbefolkningen i fråga om lax- och

ålfisket i våra älvar och i havet. Riksdagen beslöt visserligen, på hemställan

av tredje lagutskottet (uti. nr 20), att motionerna ej skulle föranleda

någon riksdagens åtgärd. Detta ställningstagande av riksdagen föranleddes

emellertid av att frågan redan i olika sammanhang var föremål för

uppmärksamhet. I sitt av riksdagen godkända yttrande framhöll tredje lagutskottet,

att betydelsen och den allvarliga karaktären hos den i motionerna

väckta frågan icke kunde nog understrykas. Spörsmålet behandlades vid

1952 års riksdag även i anslutning till en interpellation i andra kammaren

rörande ett planerat kraftverksbygge i södra Sverige (andra kamm. prot.

1952 nr 18 s. 6 ff).

Vid den behandling som riksdagen ägnat frågan liksom i den förda diskussionen

i övrigt har den huvudsakliga uppmärksamheten inriktats på

kraftverksbyggnadernas inverkan på laxen och annan vandringsfisk. Med

hänsyn till laxens levnadsvanor kan även havslaxfisket påverkas av kraftverksbyggnaderna.

Det egentliga sötvattensfisket, som ju på många håll

spelar en betydande roll såsom binäring till jordbruket eller såsom sportfiske,

lärer väl också kunna lida förfång. Att emellertid laxfisket kommit

att speciellt uppmärksammas beror därpå att detta fiskslag är särskilt

värdefullt och att indämningar av strömmande vatten innebär ett lätt påvisbart

hinder för laxens framkomst och fortplantning. De stationära fiskarterna

torde ej vara utsatta för samma påtagliga faror i samband med

kraftverk och sjöregleringar. I den mån det icke är fråga om mycket ingripande

förändringar av vattenförhållandena kan dylika företag, åtminstone

såvitt erfarenheten hittills givit vid handen, i allmänhet genomföras

utan risk för ödeläggelse av dessa fiskbestånd eller mera betydande skadeverkningar

på dem.

Departementschefen behandlar härefter gällande grundsatser vid prövning

av ansökan om tillstånd att bygga i vatten samt uttalar bl. a.: Tillämpningen

av de angivna grundsatserna har hittills i allmänhet utfallit så, att

fisket fått stå tillbaka för kraftintresset, vilket uppenbarligen sammanhänger

med att nyttiggörandet av vattenkraften vanligtvis representerar

mycket betydande ekonomiska värden i jämförelse med den skada som

åsamkas fisket. Detta resultat är ur fiskets synpunkt beklagligt men måste

accepteras ur allmän samhällelig synpunkt. Tillräcklig anledning att nu

upptaga en diskussion om revidering av tillåtlighetsreglerna i det speciella

a\ seende varom här ar fråga torde knappast föreligga. I den mån fisket och

fiskerinäringen tillmätes en ökad betydelse ur samhällets synpunkt kom
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2.

mer detta att avspegla sig vid myndigheternas ställningstaganden till de

särskilda kraftverksprojekten. Jag vill såsom exempel erinra om hurusom

myndigheterna ställde sig mycket tveksamma till det stora kraftverksbygget

vid Bergeforsen i Indalsälven. Tillåtlighetsfrågan beträffande detta företag

fick nyligen sin lösning efter ett utdraget prövningsförfarande. Det slutliga

avgörandet innebar medgivande till företaget, men betydande kompensationsåtgärder

för fisket kommer att vidtagas.

Av det anförda framgår att jag icke är beredd att tillstyrka lagstiftningsåtgärder

i syfte att med hänsyn till fiskets intressen göra villkoren för tilllåtlighet

av byggande i vatten mera restriktiva än för närvarande. Det är

emellertid i hög grad angeläget att fisket i den mån det är möjligt skyddas

och bevaras trots utbyggnaden av vattendragen. Jag kommer att i det följande,

i anslutning till de sakkunnigas förslag, upptaga olika spörsmål om

revision av vattenlagens bestämmelser i detta avseende.

II. Ändrade bestämmelser om grunderna för fiskeavgift enligt 2 kap.

10 § vattenlagen.

Gällande bestämmelser m. m. Enligt 2 kap. 10 § vattenlagen skall avgift

utgå, då damm bygges för tillgodogörande av vattnet såsom drivkraft eller

för nämnda ändamål göres annan byggnad i vatten, varigenom de naturliga

vattenståndsförhållandena ändras. Avgiften skall bestämmas till minst

tio öre och högst en krona för varje hästkraft, som vid lågvatten kan uttagas

vid byggnaden. I fråga om byggnad i vatten med ändamål att utöva

reglering av vattnets avrinning eller att tillgodogöra vattnet annorledes än

såsom drivkraft gäller detsamma, dock att avgiften därvid skall beräknas

efter den före regleringen framrinnande lågvattenmängden eller, där fråga är

om vattnets tillgodogörande, efter den lågvattenmängd, som kan vid byggnaden

uttagas, samt utgå med minst tio och högst etthundra kronor för

varje sekundkubikmeter. Har byggnaden till ändamål såväl vattnets tillgodogörande

såsom drivkraft som utnyttjande av vattnet annorledes eller

reglering av vattnets avrinning, skall i fråga om beräkningsgrunden vid

avgiftens bestämmande hänsyn tagas till det ändamål, som är det huvudsakliga.

Avgiften skall erläggas från och med året näst efter det då arbetet

på byggnaden påbörjats och utgå årligen så länge byggnaden bibehålies.

Befrielse från skyldighet att utgiva avgift kan medgivas, om genom byggnaden

endast obetydlig ändring i vattenståndsförhållandena förorsakas.

Fiskeavgiften skall inom de fastställda gränserna bestämmas av vattendomstolen

efter förslag av statens fiskeritjänsteman. Vid bestämmandet av

avgiften skall avseende fästas bl. a. därå, om fiske finnes som genom byggnaden

skadas, om med hänsyn till byggnadens storlek och beskaffenhet i

övrigt samt dess belägenhet inverkan därav å fisket är mer eller mindre

menlig, om byggnadens ägare jämlikt stadgandet i 2 kap. 8 § förpliktats att

2 Bihang till riksdagens protokoll 195t. 9 samt. 3 avd. Nr 2.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2.

vidtaga och underhålla anordningar för fiskets bestånd, samt om föreskrivna

dylika anordningar för ägaren medför större eller mindre kostnad.

Efter vattenlagens genomförande med ingången av år 1919 har i avgifter

enligt 2 kap. 10 § till och med den 30 juni 1953 influtit sammanlagt omkring

2,6 miljoner kronor, vartill kommer räntor å fonderade avgifter. Avgifterna

ökas år från år i samband med tillkomsten av nya kraftverk och vattenregleringar.

Antalet avgifter utgjorde enligt senast tillgängliga uppgifter, som

härrör från år 1950, omkring 600. Flertalet av dem eller omkring 400 understeg

50 kronor, medan antalet avgifter över 1 000 kronor var omkring 30.

De sakkunniga. De sakkunnigas förslag innebär, att fiskeavgift skall utgå

— förutom för byggnad, vilken förorsakar ändring i de naturliga vattenståndsförhållandena,

som ej är obetydlig — jämväl för byggnad, som är

av sådan beskaffenhet, att den hindrar eller försvårar fiskens framkomst.

Vidare föreslås, att avgiften skall beräknas: beträffande byggnad, vars ändamål

är vattnets tillgodogörande såsom drivkraft, till minst tio öre och högst

en krona för varje hästkraft, som vid oreglerat lågvatten kan uttagas vid

byggnaden; beträffande byggnad för vattnets tillgodogörande annorledes än

såsom drivkraft till minst tio och högst etthundra kronor för varje sekundkubikmeter

av den vattenmängd, som är avsedd att uttagas vid byggnaden;

samt beträffande byggnad för reglering av vattnets avrinning till minst

tio öre och högst en krona för varje del av vattenmagasinet, som omfattar

50 000 kubikmeter, intill ett magasin av 100 miljoner kubikmeter, och därutöver

för varje del, som omfattar 100 000 kubikmeter.

Yttrandena. Förslaget att den oreglerade vattenföringen skall läggas till

grund för avgiften enligt 2 kap. 10 § vid kraftanläggningar avstyrkes

av vattenrättsdomaren i Norrbygdens vattendomstol, kammarkollegiet

och några fiskeriintendenter.

De sakkunnigas förslag beträffande fiskeavgift vid v a 11 e n regleringar

tillstyrkes i flertalet yttranden.

Spörsmålet om fiskeavgiften vid korttidsreglering behandlas av vattenrättsdomarna

i Norrbygdens och Mellanbygdens vattendomstolar.

Vattenrättsdomaren i Norrbygdens vattendomstol upplyser att man vid

denna domstol sökt komma till rätta med problemet genom att vid bestämmande

av fiskeavgiften för nya kraftverk jämväl taga hänsyn till avsedd

korttidsreglering för kraftverkets räkning.

Även vattenrättsdomaren i Mellanbygdens vattendomstol ifrågasätter huruvida

icke andra beräkningsgrunder borde komma till användning vid

korttidsregleringar och anför härom:

Verkan av korttidsregleringar är avsevärd, åtminstone på de delar av ett

vattendrag, som ej äro profilreglerade, och torde ibland kunna bli nära

nog förödande på fisket. Avgiften blir med den föreslagna metoden allt

för ringa, enär korttidsregleringsmagasinen i regel äro små. Sedan ett vat
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2.

19

tendrag blivit profilreglerat äro variationerna i vattenstånden begränsade

till ett helgregleringsmagasin längst upp i vattendraget, ett eventuellt utjämningsmagasin

längst ned samt smärre dygnsregleringsmagasin inom de

olika kraftverkens dämningsområden. Det kan nämnas att korttidsregleringsmagasinen

vid Nämforsens och Forsmo kraftstationer i Ångermanälven

(där profilreglering ännu ej genomförts) utgöra ungefär 2,2 miljoner

kubikmeter resp. 5,2 å 6,2 miljoner kubikmeter. Med den högsta av de

utav de sakkunniga föreslagna taxorna skulle avgifterna komma att utgöra

44 resp. högst 124 kronor per år, vilka belopp synas alltför små. Det

ifrågasättes, om det ej kunde utarbetas en särskild, för praktiskt bruk så

enkel beräkningsmetod som möjligt för bestämmande av fiskeavgift för

korttidsregleringar. En tänkbar metod kunde möjligen vara att beräkna

avgiften med utgångspunkt från den genom korttidsregleringen förorsakade

variationen i vattenföring i jämförelse med medelvattenföringen, vilken

sistnämnda ju är en vattenföring, som är helt oberoende av alla årsregleringar

i vattendraget. Taxeskalan skulle kunna vara uppställd så att avgift

utginge med ett visst belopp för varje kubikmeter av medelvattenföringen,

därvid för varje kubikmeter viss latitud skulle gälla. Vid större

variationer (exempelvis minimitappning noll, maximitappning dubbla medelvattenföringen

eller mer) skulle avgift utgå inom den övre delen av latituden,

medan för små variationer avgiften skulle utgå inom den lägre delen

av latituden. Hänsyn skulle vidare tagas till den tid av året, under vilken

korttidsreglering bcdrives, samt till utbyggnadsgraden. Den på sådant

sätt beräknade avgiften skulle uträknas såsom ett genomsnitt för vattendraget

i dess helhet och gälla detta. Där vattenståndsvariationer på grund

av korttidsreglering därjämte förekomma inom de olika kraftverkens uppdämningsområden

skulle särskild avgift, beräknad efter magasinens storlek,

utgå. Taxan synes dock för sådana variationer böra sättas avsevärt

högre än vid årsregleringar.

Frågan om användningen av avgifter enligt 2 kap. 10 §

beröres i ett par yttranden. Fiskeristyrelsen framhåller, att Kungl. Maj:t

hittills syntes ha undantagslöst tillämpat den praxis, att endast ändamål

som sammanhängde med sötvattensfisket finge komma i åtnjutande av understöd.

Fråga vore emellertid, om icke rätteligen någon del av de enligt

2 kap. 10 § utgående avgifterna borde tagas i anspråk för såväl försöksoch

forskningsverksamhet som praktiska åtgärder på kust- och havsfiskets

område, vilka ändamål hittills alltid måst finansieras av anslagsmedel under

riksstatens driftbudget. Ett visst stöd för nyssnämnda praxis torde ha

hämtats ur det förhållandet, att fiskeavgifterna enligt 2 kap. 10 § uppfattats

såsom eu kompensation för skador å sötvattensfisket inom landet

såsom en totalitel. Bestämt stöd för denna uppfattning saknades emellertid

i förarbetena till vattenlagen. Och även om det ifrågavarande betraktelsesättet

kunde anses ha varit sakligt grundat vid tiden för vattenlagens

tillkomst, kunde detta knappast sägas vara fallet numera. Länsstyrelserna

i Norrbottens och Jämtlands län ger för sin del uttryck åt den uppfattningen,

att avgifterna i ökad utsträckning borde komma till användning

lör kompcnscring av skador i det vattendrag som berördes av vederbörande

företag.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2.

Departementschefen. Departementschefen anför bl. a. följande: Innan jag

går närmare in på de sakkunnigas ändringsförslag torde jag få något beröra

frågan, huruvida avgiften bör bibehållas såsom periodisk avgift eller,

såsom vattenöverdomstolen vid remissbehandlingen föreslagit, ersättas med

engångsavgift. Vattenöverdomstolens förslag avser ej blott avgifterna enligt

2 kap. 10 § utan jämväl sådana avgifter, som enligt 2 kap. 8 § utdömes

1 stället för direkta fiskevårdande åtgärder. Det är uppenbart att vissa

fördelar skulle vara förbundna med en övergång till engångsavgifter. Förutom

att uppbörd och redovisning förenklades vunne man att frågan om

ett särskilt omprövningsförfarande för årliga avgifter -—- vilken fråga kommer

att behandlas i det följande — förfölle. Emellertid skulle man sannolikt

nödgas fondera mycket betydande belopp, eftersom det vanligtvis ej skulle

vara möjligt att omedelbart omsätta avgiftsbeloppen i realvärden. Detta

måste anses innebära en väsentlig olägenhet, som överväger de angivna fördelarna.

Avgifterna bör därför bibehållas i sin nuvarande form. Dock torde

av praktiska skäl böra införas en bestämmelse om att obetydliga avgiftsbelopp

enligt 2 kap. 10 § kan efter vattendomstolens beprövande erläggas

på en gång i form av ett kapitaliserat belopp.

Enligt de nuvarande grunderna för bestämmande av fiskeavgift enligt

2 kap. 10 § utgår avgift endast för byggnad, varigenom de naturliga valtenståndsförhållandena

ändras. Befrielse från avgiftsskyldighet kan medges, om

ändringen i vattenståndsförhållandena är obetydlig. De sakkunniga har föreslagit

den skärpningen av avgiftsplikten att avgift jämväl skall, oberoende

av huruvida vattenståndsförhållandena påverkas, utgå för byggnad, som är

av sådan beskaffenhet att den hindrar eller försvårar fiskens framkomst.

Jag vill tillstyrka denna ändring, som otvivelaktigt fyller en lucka i lagen.

Å andra sidan innebär de sakkunnigas förslag en lindring så tillvida att förslaget

generellt utesluter avgiftsskyldighet vid en obetydlig ändring av vattenståndsförhållandena,

bortsett från det fall att byggnaden hindrar eller

försvårar fiskens framkomst.

Vad beträffar vattenkraftanläggning (byggnad för tillgodogörande av vattnet

såsom drivkraft) skall enligt de sakkunnigas förslag avgiften bestämmas

till minst tio öre och högst en krona — vilket är i överensstämmelse med nuvarande

latitud — för varje hästkraft, som vid oreglerat lågvatten kan uttagas

vid byggnaden. Det torde vara riktigt att här bibehålla lågvatteneffekten

såsom grund för avgiftens beräkning. I praxis har hittills rått en viss oklarhet,

huruvida såsom grund för avgiftslatituden skall läggas oreglerad eller

reglerad vattenföring.1 De sakkunniga har som nämnts upptagit uttryckligt

stadgande om att storleken av den oreglerade vattenföringen skall vara avgörande.

Vissa skäl talar visserligen för att man i stället stannar för det

andra alternativet. Emellertid torde det då bli nödvändigt att införa en

undantagsbestämmelse för det fall att den reglerade lågvattenföringen un
1

I en av högsta domstolen nyligen meddelad dom (N. J.A. 1952 s. 628) har avgiften beräknats

med hänsyn till reglerad vattenföring.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2.

21

derskrider den naturliga. Vidare lider detta alternativ av den olägenheten,

att det bleve i viss mån godtyckligt att beräkna avgiften efter det för tillfället

rådande regleringsstadiet. Jag biträder därför de sakkunnigas förslag

på denna punkt. Med hänsyn till den betydande försämringen av penningvärdet

under senare tid anser jag emellertid rimligt att maximum för

latituden höjes till två kronor per hästkraft.

I fråga om avgift för byggnad för vattnets tillgodogörande annorledes än

såsom drivkraft biträder jag de sakkunnigas förslag.

De nu gällande grunderna för beräkning av fiskeavgift vid vattenreglering

är mindre tillfredsställande. Till grund för beräkning av avgiften torde

på sätt föreslagits av de sakkunniga böra läggas storleken av magasinsvolymen

(bruttomagasinet). Den föreslagna latituden -— minst tio öre och

högst en krona för varje del av magasinet, som omfattar 50 000 kubikmeter,

intill ett magasin av 100 miljoner kubikmeter, och därutöver för varje del,

som omfattar 100 000 kubikmeter — synes mig i huvudsak väl avvägd. Särskilda

överväganden påkallas emellertid beträffande fiskeavgift vid korttidsregleringar.

Det har i praxis rått en viss osäkerhet om hur de nu gällande

bestämmelserna skall tolkas när det gäller dylik reglering. Denna

osäkerhet har sin grund däri att korttidsreglering icke medför ökning av

uttagbar vattenkraft och ofta utföres medelst en redan befintlig kraftverkseller

regleringsdamm. Ett närmare ställningstagande till frågan är beroende

av spörsmålet om grunderna för fiskeavgift vid ombyggnad eller ändring

av dammbyggnad. Såsom de sakkunniga funnit kan en detaljerad

reglering i lagen av dessa grunder näppeligen genomföras. De riktlinjer för

tillämpningen som de sakkunniga i sina motiv angivit förefaller emellertid

ägnade att bringa hithörande frågor till en tillfredsställande lösning.

Dessa riktlinjer innebär såvitt angår korttidsreglering att fiskeavgift för

dylik reglering i vissa fall kan beräknas såsom ett tillägg till den tidigare

fastställda avgiften för den dammbyggnad, vid vilken korttidsregleringen

är avsedd att utövas. Detta lärer kunna ske utan att särskilt förbehåll därom

meddelats i samband med den tidigare avgiftens fastställande. I allmänhet

torde emellertid regleringen få betraktas såsom ett särskilt företag, för vilket

fiskeavgift utgår direkt enligt de för vattenreglering stadgade grunderna.

Såsom de sakkunniga anmärkt är den föreslagna nya beräkningsgrunden för

fiskeavgift vid vattenreglering användbar även för korttidsreglering. Visserligen

är korttidsregleringsmagasin ofta obetydliga i jämförelse med de intensiva

växlingarna i vattenståndsförhållandena, och jag har därför övervägt

att i enlighet med ett av vattenrättsdomaren i Mellanbygdens vattendomstol

framfört förslag införa speciella regler för avgiftens beräkning vid korttidsreglering.

Emellertid är bestämmelserna om avgiflsskyldigliet i 2 kap.

10 § ändock tillräckligt komplicerade. Skulle det i något fall visa sig att

avgiften även med utnyttjande av den övre delen av skalan blir uppenbarligen

för låg, torde detta förhållande kunna beaktas vid fastställande av

företagarens skyldigheter enligt 2 kap. 8 §.

Ett par remissmyndigheter, bl. a. fiskeristyrelsen, bar upptagit frågan

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2.

om användningen av avgiftsbelopp som inflyter enligt 2 kap. 10 §. Det synes

ej ändamålsenligt att denna fråga närmare regleras i lagen. Jag vill emellertid,

i anslutning till vad fiskeristyrelsen i detta sammanhang anfört, såsom

min uppfattning uttala, att det ej torde föreligga något hinder mot att dylika

avgifter även användes till befrämjande av kust- och havsfisket.

Motionerna. I motionerna hemställes, att riksdagen vid behandlingen av

propositionen måtte dels uttala, att jämlikt 2 kap. 10 § utdömda fiskeavgifter

böra i större utsträckning än hittills disponeras för lokala åtgärder i de genom

vederbörande vattenregleringsföretag skadelidande bygderna samt att

avgiftsmedlen må användas till befrämjande av kust- och havsfisket endast

i den mån angelägna lokala åtgärder därigenom icke eftersättas i de bygder,

där avgifterna utdömts och inbetalats, dels ock i övrigt beakta de i motionerna

anförda synpunkterna.

De sistnämnda synpunkterna ger, såvitt nu är i fråga, uttryck för den

uppfattningen att de i propositionen föreslagna grunderna för beräkning utav

avgifter enligt 2 kap. 10 § är olämpliga i den mån de avser korttidsregleringar

samt att taxeskalan borde vara uppställd så som vattenrättsdomaren

i Mellanbygdens vattendomstol föreslagit i sitt här ovan återgivna yttrande.

III. Begränsning av rättskraften hos beslut angående skydd för fisket.

Gällande bestämmelser. Beträffande rättskraften hos beslut angående byggande

i vatten stadgas i 2 kap. 22 § såsom huvudregel, att beslutet, sedan det

vunnit laga kraft, är gällande mot envar. Beslutet får sålunda bindande verkan

även gentemot det allmänna fiskeintresset. I vissa avseenden finnes dock

rättsmedel, vilka kan begagnas efter det beslutet i vanlig mening vunnit

laga kraft. Sålunda kan, i den mån s. k. oförutsedd skada kan anses föreligga,

bestämmelserna i 2 kap. 24 § vattenlagen åberopas till stöd för talan

om åläggande för en företagare att vidtaga anordningar till skydd för fisket

utöver vad som föreskrivits i tillståndsbeslutet. Sådan talan skall väckas

inom viss tid, minst fem och högst tolv år räknat från byggnadstidens utgång,

och såsom förutsättning gäller vidare, att de nya anordningarna ej

får förnärma tredje mans rätt eller för företagaren medföra väsentlig olägenhet.

Här kan även nämnas den möjlighet till nyprövning beträffande större

vattenkraftanläggningar och vattenregleringar, som föreligger enligt bestämmelser

i 4 kap. vattenlagen. Yrkande om sådan nyprövning kan framställas

först under femtiofemte året efter byggnadstidens utgång och därefter vart

fyrtionde år. Då endast företag som tillkommit enligt vattenlagen är underkastade

denna nyprövning, dröjer det ännu åtskillig tid, innan den kan

komma till praktisk tillämpning.

Vid 1952 års riksdag har vidare antagits nya bestämmelser i 11 kap. vattenlagen

om deldom, vilka bestämmelser ger möjlighet att i vissa fall uppskjuta

det slutliga avgörandet i avbidan på erfarenhetens rön.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2.

De sakkunniga. De sakkunniga uttalar till en början att de i beslut rörande

fiskets skyddande föreskrivna åtgärderna måhända ej sällan varit mindre väl

avpassade, vilket i allmänhet torde ha berott på, att man ej ägt säker kännedom

om vilka verkningar vederbörande företag skulle komma att medföra för

fisket eller hur de skadliga verkningarna bäst kunde förebyggas. Med teknikens

och den fiskeribiologiska forskningens utveckling förelåge numera

bättre förutsättningar för ett lyckat resultat. Man hade likväl alltid att av

olika orsaker räkna med ändrade förhållanden i vattendraget i olika avseenden,

som inverkade på fisket och icke kunde med någon säkerhet på

förhand bedömas. Det vore sålunda ofta helt enkelt omöjligt att utforma

föreskrifterna till fiskets skydd gentemot kraftintresset på ett sätt, som för

all framtid vore ändamålsenligt. Med hänsyn härtill vore det å ena sidan

lämpligt att iakttaga en viss försiktighet, så att icke dyrbara åtgärder föreskreves

utan att man hade trygghet för att de bleve till avsedd nytta, samt å

andra sidan önskvärt, att vid en viss tidpunkt meddelade föreskrifter kunde

anpassas efter vad erfarenheten utvisade vara ändamålsenligt och efter ändrade

förhållanden.

Härefter diskuterar de sakkunniga, huruvida den nu i princip gällande

regeln att vattendomstolens avgörande beträffande åtgärder till skydd för

fisket vinner rättskraft mot envar bör upprätthållas som teoretisk huvudregel

eller om det vore lämpligare att införa en allmän bestämmelse, som utan

närmare begränsningar medgåve omprövning av beslut angående skydd för

fiskeintressena. De sakkunniga avvisar emellertid tanken på en så genomgripande

förändring samt föreslår endast att möjlighet stadgas till jämkningar

inom den ungefärliga ramen för de förpliktelser, som domstolen ålagt

byggnadens ägare. Den möjlighet till jämkningar, som de sakkunniga sålunda

föreslår, avser såväl anordningar eller avgifter enligt 2 kap. 8 § som

avgifter enligt 2 kap. 10 § vattenlagen.

För att vinna garanti för att talan om förnyad prövning komme att väckas

endast då ett verkligt behov därav förelåge och för främjande av en enhetlig

behandling av ärendena föreslår de sakkunniga att rätt att väcka sådan

talan skall — såvitt angår annan än byggnadens ägare — tilläggas endast

den centrala myndighet, som för det allmännas talan i vattenmål. Möjlighet

borde dock beredas fiskerättsägare, fiskare och andra intressenter att

göra sin röst hörd vid behandlingen av ärendet, varför såsom form för anhängiggörandet

borde väljas ansökningsvägen.

De sakkunniga föreslår slutligen, att bestämmelserna om förnyad prövning

göres tillämpliga även beträffande beslut, som givits före lagändringens

ikraftträdande.

Yttrandena. De sakkunnigas förslag tillstyrkes i princip eller lämnas utan

erinran i flertalet yttranden.

För en mera vidsträckt omprövningsrätt än de sakkunniga

föreslagit uttalar sig vattenreittsdomaren i Norrbygdcns vattendomstol,

fiskeristijrelsen, några fiskeriintendenter, Svenska fiskevårdsförbundet, Föreningen

Statens fiskeritjänstemän och Riksförbundet Landsbygden folk..

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2.

Å andra sidan föreslår vattenöverdomstolen och Svenska vattenkraftföreningen

betydande begränsningar av omprövningsrälten i förhållande till de

sakkunnigas förslag.

Beträffande frågan vem rätt att väcka talan om omprövning

bör tillkomma ifrågasätter vattenråttsdomaren i Norrbygdens

vattendomstol rättmätigheten av att bygdeintressena hålles under förmynderskap

av ett centralt organ. Det kunde ifrågasättas om icke bygdeintressena

borde beredas möjlighet att jämväl själva föra talan, eventuellt genom

ett av länsstyrelse utsett ortsombud. Vid mera omfattande skador å fisket

komme allmänna och enskilda fiskeintressen ofta att bli mer eller mindre

invävda i varandra. Även länsstyrelsen i Jämtlands län samt Svenska fiskevårdsförbundet

ifrågasätter om icke bygdeintressena borde beredas möjlighet

att själva föra talan enligt 2 kap. 8 § andra stycket i den föreslagna lydelsen.

Vattenrättsdomaren i Mellanbygdens vattendomstol ifrågasätter, huruvida

icke befogenheten att väcka talan om omprövning borde anförtros

fiskeristyrelsen såsom det centrala och sakkunniga organet inom området.

De sakkunnigas förslag om retroaktiv verkan av de nya bestämmelserna

o in omprövning sr ätt har väckt betänkligheter

hos vattenöverdomstolen, Svenska vattenkraftföreningen, Västernorrlands

och Jämtlands läns handelskammare samt Uddeholms Aktiebolag.

Departementschefen. Departementschefen uttalar bl. a.: De sakkunnigas

förslag innebär i förhållande till gällande rätts bestämmelser en ytterligare

uppmjukning av rättskraften beträffande sådana beslut, som meddelas rörande

fiskets skyddande. Därest vidtagna anordningar eller meddelade föreskrifter

visar sig vara mindre tjänliga, skall det sålunda vara möjligt att

meddela ändrade bestämmelser, dock under iakttagande av att tredje mans

rätt ej får förnärmas och att byggnadens ägare ej får åsamkas väsentlig

kostnad eller olägenhet utöver vad förut blivit honom ålagt.

De skäl som de sakkunniga anfört för en ytterligare begränsning av

rättskraften, när det gäller beslut rörande fiskets skyddande, synes mig

övertygande. Även efter deldomssystemets lagfästande torde kvarstå ett behov

att kunna jämka en gång meddelade föreskrifter, bl. a. för att få till

stånd en önskvärd anpassning till utvecklingen på fiskeriforskningens och

fiskevårdens område.

Departementschefen avvisar tanken på en vidsträcktare omprövningsrätt

än de sakkunniga föreslagit samt anför bl. a. följande: Företagaren har ett

berättigat intresse av att få åtminstone den ungefärliga omfattningen av sina

förpliktelser fastställd för framtiden. Jag anser sålunda att man bör upprätthålla

den av de sakkunniga föreslagna begränsningen, att företagaren vid den

förnyade prövningen ej må åläggas förpliktelser, som för honom medför väsentlig

kostnad eller olägenhet utöver vad förut blivit honom ålagt. Vad som

i detta sammanhang bör förstås med uttrycket »väsentlig» får bedömas

av rättstillämpningen i varje särskilt fall. I detta sammanhang må även

med anledning av ett remissuttalande anmärkas, att det uppenbarligen ej

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Tredje lagutskottets utlåtande ur 2.

är avsett att den föreslagna möjligheten till omprövning skall innebära någon

inskränkning i den talerätt som föreligger enligt 2 kap. 24 § vattenlagen.

Från den angivna grundsatsen om en begränsning av de skyldigheter, som

vid omprövningen må åläggas byggnadens ägare, torde emellertid ett undantag

böra göras, nämligen beträffande sådan årlig avgift, som enligt

2 kap. 8 § understundom ålägges byggnadens ägare i stället för direkta

kompensationsåtgärder. Dylik avgift bör vid förändring i penningvärdet

kunna återställas till sitt realvärde, även om därigenom företagaren skulle

åsamkas väsentlig kostnad eller olägenhet utöver vad förut ålagts honom.

Begränsningen bör sålunda gälla endast i vad avser en höjning av själva

realförpliktelsen. Även i fråga om årliga avgifter enligt 2 kap. 10 § torde

möjlighet till omprövning för återställande av realvärdet nu böra införas.

Under remissbehandlingen har anmärkts, att ett särskilt omprövningsförfarande

beträffande årliga avgiftsbelopp skulle bli kostsamt och omständligt.

Den tanken har framförts, att omprövningen skulle förenklas på

så sätt att i lagen stadgas skyldighet för byggnadens ägare att i framtiden

underkasta sig viss generell höjning, som med hänsyn till penningvärdets

förändringar beträffande alla avgifter fastställes av Kungl. Maj:t och riksdagen.

En individuell prövning synes mig dock vara att föredraga. Det torde

få antagas, att begäran om omprövning av avgiftsbelopp ofta kommer

att kombineras med en talan om ändrade föreskrifter i övrigt rörande fiskets

skyddande. Jag förutsätter också att rätten att begära justering av avgiftsbelopp,

vilken såsom framgår av det följande är avsedd att tillkomma

-— förutom byggnadens ägare -—- endast kammarkollegiet, icke kommer att

utnyttjas beträffande mindre avgifter, där de jämkningar som kan komma

i fråga blir utan nämnvärd betydelse för det allmänna fiskeintresset.

Möjligheten att föra talan om förnyad prövning av föreskrifter till skydd

för fisket synes böra stå öppen så att talan kan väckas när helst anledning

därtill förekommer. Efter mönster av vad som gäller beträffande regleringsavgifter

enligt 4 kap. vattenlagen bör emellertid talan som avser omprövning

av avgiftsbelopp .enligt 2 kap. 10 § få väckas blott vart tjugonde

år, varvid dock bör göras det förbehållet, att frågan om avgiftens storlek

oberoende av denna periodberäkning får upptagas i samband med att talan

väckes om ändrade föreskrifter till skydd för fisket enligt 2 kap. 8 §. I överensstämmelse

med vad de sakkunniga föreslagit bör det nämligen vara tilllåtet

att vidtaga en ändring i gränsdragningen mellan lokalbundna åtgärder

enligt 2 kap. 8 § och avgiftsskyldighet enligt 2 kap. 10 §.

Det ligger i sakens natur att vid omprövning av fiskeavgift enligt 2 kap.

10 § — vare sig den sker i samband med förnyad prövning av föreskrifter

enligt 2 kap. 8 § eller det gäller den periodiska omprövningen — måste iakttagas

att avgiften ej må höjas utöver maximum av föreskriven latitud.

De sakkunniga har ansett, att talan om ändring av föreskrifter enligt 2

kap. 8 § bör få väckas endast av den centrala myndighet, kammarkollegiet,

som eljest för det allmännas talan i vattenmål. Beträffande årliga avgifter

har i förslaget även byggnadens ägare upptagits såsom taleberättigad. Den

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2.

föreslagna ordningen har väckt kritik på några håll i remissyttrandena.

Dels har ifrågasatts huruvida kammarkollegiet vore lämpat att vid omprövningsförfarandet

företräda det allmänna fiskeintresset, dels har förordats

en utsträckning av talerätten på så sätt att även bygdeintresset tillerkändes

rätt att väcka talan, dels slutligen har föreslagits att byggnadens

ägare skulle upptagas såsom taleberättigad ej blott såvitt angår årliga avgifter

utan även beträffande omprövningsrätten överhuvud.

Vad angår den förstnämnda anmärkningen har såsom alternativ angivits

fiskeristyrelsen. Det är emellertid mindre lämpligt att fiskeristyrelsen eller

ett i denna ingående organ direkt intager ställning såsom part i vattenmål.

Jag vill därför biträda de sakkunnigas förslag i denna del. Ej heller har jag

funnit nödvändigt att talerätten utsträckes till att omfatta representanter för

bygdeintresset. Därest ortsborna anser skäl föreligga till revision av de föreskrifter

till skydd för fisket som gäller beträffande en vattenbyggnad, kan

anmälan därom göras till kammarkollegiet, som efter samråd med vederbörande

fiskerimyndigheter får taga ställning till huruvida framställning bör

göras till vattendomstolen. Den tredje anmärkningen är närmast av redaktionell

natur. Såsom förut utvecklats anses byggnadens ägare redan enligt

gällande rätt ha vissa möjligheter att påkalla jämkningar i äldre beslut.

Till förebyggande av missförstånd torde emellertid uttryckligen böra angivas,

att byggnadens ägare är berättigad att föra talan i samma utsträckning

som kammarkollegiet.

I likhet med de sakkunniga anser jag lämpligast att handläggningen av

frågor rörande omprövning sker i form av ansökningsmål.

Frågan om gäldandet av de med omprövningsförfarandet förenade kostnaderna

har upptagits av vattenöverdomstolen och vattenrättsdomaren i

Norrbygdens vattendomstol. Enligt 11 kap. 65 § vattenlagen åligger det i ansökningsmål

i princip sökanden att svara för såväl egna som motpartens

kostnader. Därest talan om omprövning såsom jag föreslagit kommer att

handläggas efter ansökan, blir resultatet att kostnaderna för förfarandet i

regel drabbar det allmänna. De båda angivna remissmyndigheterna har funnit

detta mindre tillfredsställande. Jag kan för min del ej ansluta mig till

denna åsikt. Det synes skäligt att det allmänna i princip får bära de kostnader,

som är förenade med en av det allmänna påkallad revision av tidigare

beslut. Jag vill emellertid framhålla, att mål av denna beskaffenhet

understundom torde kunna på sätt och vis anses såsom en fortsättning av

det ursprungliga ansökningsmålet. Liknande är fallet bl. a. med vissa mål

angående tillämpning av 4 kap. vattenlagen. I sådana mål har i praxis frågan

om fördelningen av rättegångskostnaderna ibland lösts på sådant sätt, att

parterna fått vidkännas envar sina kostnader (se NJA 1940 s. 245 och 255).

Det torde ej vara uteslutet att vid tillämpningen av det nu föreslagna omprövningsförfarandet

någon gång kan anses föreligga så nära samband

med det ursprungliga ansökningsmålet, att ett dylikt förfaringssätt är motiverat.

Det har omvittnats att åtskilliga av de föreskrifter i avseende å fisket

s. 27 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2.

27

som gäller beträffande nu befintliga kraftanläggningar och vattenregleringsföretag

är föråldrade och i behov av revision. För att det skall bli möjligt

att få till stånd mera ändamålsenliga föreskrifter för dessa äldre anläggningar

har de sakkunniga föreslagit att de nya bestämmelserna om omprövningsrätt

skall få tillämpas å anläggningar, som tillkommit före bestämmelsernas

ikraftträdande. Mot detta förslag har vid remissbehandlingen från

ett par håll framkommit invändningar av principiell natur. De framförda

invändningarna synes mig ej ha så stor tyngd, såvitt den nya lagstiftningen

innebär, att byggnadens ägare må åläggas skyldigheter, som ej innebär

väsentlig kostnad eller olägenhet utöver vad förut ålagts honom. Något

tveksammare ställer sig frågan beträffande möjligheten till omräkning av

avgifter för återställande av realvärdet. Den svenska rättsordningen har hittills

ställt sig principiellt avvisande till en uppräkning av redan fastställda

penningförpliktelser, som genom ändring av penningvärdet fått ett försämrat

realvärde. I samband med den betydande förändring av penningvärdet

som på senare tid ägt rum har emellertid frågan om hållbarheten i alla lägen

av denna grundsats blivit föremål för diskussion. Jag vill erinra om att vid

1952 års riksdag har antagits en särskild lagstiftning, som bl. a. med hänsyn

till penningvärdets fall tillåter en höjning av vissa underhållsbidrag, som

tidigare ej kunnat jämkas uppåt. Även på det nu förevarande området synes

speciella skäl tala för en uppräkning. Förutom att här ifrågavarande avgifter

har till ändamål att främja ett viktigt allmänt intresse må framhållas, att

avgiftsskyldigheten är avsedd att bestå så länge företaget upprältliålles och

alltså i regel icke kan beräknas bli avvecklad under överskådlig framtid.

Det kan medföra orimliga konsekvenser att hålla dylika för all framtid

bestående penningförpliktelser oberoende av utvecklingen på penningväsendets

område. Beträffande avgifterna enligt 2 kap. 8 § är därjämte alt märka,

att avgiftsskyldigheten utgör ett av praktiska skäl tillämpat surrogat för ett

åläggande, som normalt borde ha formen av en realförpliktelse. .lag anser

av de anförda skälen att även äldre avgifter bör få omprövas för anpassning

till förändringar i penningvärdet.

I enlighet med de sakkunnigas förslag bör meddelas en särskild övergångsbestämmelse

av innebörd, att skyldighet att gälda avgift enligt 2 kap. 10 §

nya lydelsen ej må åläggas i fråga om byggnad, som tillkommit eller till vilken

tillstånd meddelats före nya lagens ikraftträdande, därest byggnaden

är så beskaffad, alt enligt den förut gällande lydelsen avgift cj skolat utgå.

Denna övergångsregel gäller uppenbarligen även byggnad av nämnda beskaffenhet,

vilken tillkommit före vattenlagen.

Såsom jag tidigare anmärkt ligger det i sakens natur, att vid omprövning

av fiskeavgift enligt 2 kap. 10 § måste iakttagas alt avgiften ej må höjas

utöver maximum av latituden. Denna grundsats bör givetvis också gälla

vid omprövning av avgift, som fastställts före den nya lagstiftningens ikrattträdande,

och det synes utan särskild övergångsbestämmelse klart att maximum

därvid bestämmes av den enligt nya lydelsen gällande latituden.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2.

Motionerna. Såvitt angår nu förevarande avsnitt anföres i motionerna, att

man —• som vattenrättsdomaren i Norrbygdens vattendomstol uttalat i sitt

remissyttrande — kan »ifrågasätta rättmätigheten av att bygdeintressena

hållas under förmynderskap av ett centralt organ». I varje fall, fortsätter

motionärerna, bör rätt att påkalla omprövning av dom tillkomma även bvgdeintresset

i de fall, då det gäller avgifter eller åtgärder jämlikt 2 kap. 8 §.

Kostnaderna för omprövningsförfarandet bör gäldas av sökandeföretaget.

IT. Rensningar och förbättringar i allmän flottled.

Gällande bestämmelser. I 6 kap. 20 § vattenlagen stadgas, att flottningsförening,

som vill vidtaga anläggning eller åtgärd för flottledens utvidgande

eller förbättrande, skall, om sannolika skäl äro, att allmän eller enskild rätt

därav förnärmas, före arbetets påbörjande inhämta vattendomstolens besked,

huruvida och under vilka villkor arbetet må utföras. Även om vattendomstolens

prövning ej erfordras, må sådan prövning påkallas till beredande av

trygghet för framtiden. Har anläggning eller åtgärd vidtagits utan föregången

prövning, är det flottningsföreningen obetaget att sedermera söka

domstolens godkännande därav. Lagrummet stadgar vidare, att flottningsföreningen,

där anläggning eller åtgärd vidtagits utan föregången prövning,

är bevisningsskyldig i avseende å de före arbetets utförande rådande förhållandena

i vattnet. Emellertid gäller, enligt 6 kap. 26 §, vissa särskilda regler

beträffande rensning, som med hänsyn till flottningens behöriga ombesörjande

är av nöden för bibehållande av vattnets djup eller läge i allmän

flottled. Sådan rensning äger flottningsföreningen verkställa utan vattendomstolens

prövning; dock skall markens ägare i förväg underrättas om rensningen.

Därest emellertid föreningen vill hos vattendomstolen påkalla prövning

av arbetets laglighet, skall om sådan prövning gälla vad som stadgats

angående allmän flottleds utvidgande och förbättrande. Har prövning av

vattendomstol ej ägt rum, gäller även här regeln, att flottningsföreningen

är bevisningsskyldig i avseende å de före arbetets utförande rådande förhållandena

i vattendraget.

De sakkunniga. De sakkunniga anför, att det påtalats att fisket ofta ej

bereddes kompensation eller tillräcklig sådan i samband med att enstaka

rensningar och förbättringar i flottlederna, speciellt bivattnen, verkställdes.

De klagomål som i det omförmälda hänseendet framkommit från fiskeintressets

sida torde till viss del sammanhänga med att det i 6 kap. 26 § anvisade

förfarandet kommit till användning även i sådana fall, då det ej vore fråga

om rensning i den i lagrummet använda bemärkelsen utan om verklig förändring

av vattendragets struktur, t. ex. borttagande av för flottningen hinderliga

stenar. Då det på grund av den stora omfattning, vari dylika smärre

förbättringsarbeten måste utföras, vore praktiskt svårgenomförbart att i

varje särskilt fall i förväg påkalla vattendomstolens prövning, vore det i viss

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2.

mån förståeligt, att vederbörande flottningsföreningar därvid understundom,

ehuru vattendomstolens besked bort inhämtas, begagnat sig av det förenklade

förfarande som erbjödes enligt 6 kap. 2G §. Någon uppmjukning av

bestämmelserna för legalisering av den praxis i detta hänseende, som på sina

håll utbildat sig, syntes väl ej böra komma i fråga. Emellertid torde ett

effektivare skydd kunna beredas fisket, om i lagen infördes stadgande att

vederbörande representant för det allmänna fiskeintresset skulle få förhandsbesked

om arbetet. Sålunda borde statens fiskeritjänsteman alltid i förväg

underrättas om sådana arbeten, som avsåges i 6 kap. 26 §, och även då det

gällde egentliga förbättringsarbeten borde han, då vattendomstolens besked

ej inhämtades före arbetets utförande, erhålla förhandsmeddelande, såvida

det ej vore uppenbart, att fiske ej kunde skadas av åtgärden.

Detta innebure intet eftergivande av det i 6 kap. 20 § uppställda kravet

på förprövning av vattendomstol i vissa fall och ej heller någon lindring av

den flottningsföreningen, då förprövning av vattendomstol ej ägt rum, åliggande

bevisningsskyldigheten beträffande förhållandena före arbetets utförande.

Yttrandena. I några yttranden påkallas en skärpning av de sakkunnigas

förslag till förmån för fiskeintresset. Andra yttranden åter går i avstyrkande

riktning.

Ljusnans flottningsförening avstyrker sålunda förslaget till ändring av 6

kap. 20 §.

Lule m. fl. älvars flottningsförening, Ume älvs flottningsförening ävensom

Klarälvens flottningsförening med instämmande av länsstgrelsen i Värmlands

län avstyrker förslaget till ändring av 6 kap. 26 §. Lule m. fl. älvars

flottningsförening framhåller att det föreslagna förfarandet vore praktiskt

ogenomförbart med hänsyn till den stora mängd rensningar och smärre förbättringar

som måste genomföras i en flottled.

Departementschefen. Departementschefen anför bl. a.: Det är tydligt att

frågan om skydd åt fisket i samband med rensningar och förbättringar i

flottleder är av ganska komplicerad natur. Å ena sidan måste tillses att fiskets

skydd ej eftersattes, medan å andra sidan alltför besvärliga hinder för

flottningsarbetets bedrivande ej får uppställas. Emellertid synes mig det av

de sakkunniga förordade förfarandet vara ägnat att medverka till en tillfredsställande

lösning av hithörande frågor. Det är att märka att fiskeritjänstemannen

icke kan med bindande verkan föreskriva villkor för arbetets

utförande. Vidare vill jag framhålla att underrättelseplikt ej kan anses

föreligga beträffande rent rutinmässiga smärre åtgärder som årligen ingår

i flottningsarbetet. Den skada för fisket som kan uppkomma av dylika åtgärder

får beaktas vid prövning — i samband med flottledens inrättande

eller sedermera — av frågan om fiskeavgift enligt 6 kap. 9 § eller om åtgärder

i övrigt til! skydd för fisket såvitt angår flottleden i dess helhet. Någon

skarp gräns mellan åtgärder av det ena eller andra slaget kan givetvis ej

dragas. De praktiska erfarenheterna på olika håll får giva ledning för bedömandet.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2.

Jag är således beredd att biträda sakkunnigförslaget i denna del. Med

hänsyn bl. a. till att förfarandet, rätt tillämpat, är till fördel även för de

flottande anser jag att underlåtenhet att iakttaga förfarandet ej bör kriminaliseras.

Jag har även trots framförda invändningar bibehållit den i det

föreslagna tillägget till 6 kap. 20 § gjorda reservationen »såframt det icke är

uppenbart, att fiske ej kan skadas». Reservationen är befogad med tanke på

att åtskilliga arbeten av ifrågavarande art ej alls eller i mycket ringa grad

berör vattenförhållandena.

Motionerna. I motionerna uttalas, att den flottande vid rensning av det slag,

som avses i 6 kap. 20 och 26 §§, alltid bör vara skyldig att underrätta såväl

mark- och fiskerättsägare som länets och statens fiskeritjänstemän. I övrigt

bör flottningsförening även vara skyldig att förete plan för arbetena

samt summarisk utredning med uppgifter om dels vattnets tidigare djup

och läge, dels orsaken till eventuella förändringar.

T. Efterlevnaden av meddelade föreskrifter.

Gällande bestämmelser. I 13 kap. vattenlagen finns regler rörande besiktning

och handräckning samt ansvarsbestämmelser. 1 § stadgar, att vattendomstol

resp. synemän, när skäl därtill är, äger meddela föreskrift om besiktning

av medgivna arbeten efter deras slutförande. Besiktningen skall bekostas

av vederbörande företagare. Om någon, vars rätt är beroende av annan

tillhörig byggnad i vatten, anser att byggnaden icke tillkommit i laga

ordning eller icke är av laga beskaffenhet, äger han påkalla besiktning, 3 §.

Även byggnadens ägare själv kan, jämlikt 4 §, begära besiktning.

Om någon bygger i vatten utan föregången prövning i laga ordning, trots

att sådan prövning uppenbarligen bort äga rum, kan överexekutor enligt

8 § i 13 kap. förbjuda arbetets fortsättande och förordna om handräckning

till rättelse i vad olagligen skett. Detsamma gäller, om tillstånd

till byggnaden visserligen erhållits men från tillståndet göres avvikelser,

vilka ej uppenbarligen är sådana, att varken allmän eller enskild rätt

kränkes. Handräckning kan även, enligt 9 §, äga rum i det fall, att bestämmelser

rörande hushållning med och framsläppande av vatten, som

tinns i vattenlagen eller meddelats av domstol eller annan myndighet, icke

iakttages och rättelse ej följer efter det tillsägelse skett.

De nu nämnda överträdelserna medför även straffpåföljd enligt bestämmelser

i 11—13 §§. Straffet är dagsböter eller fängelse i högst sex månader.

Särskild straffbestämmelse meddelas i 14 § för förstörelse av vattenmärke

m. m.

För möjliggörande av kontroll över handhavandet av vattenhushållningen

vid byggnad i vatten stadgas i 14 kap. 6 §, att den, vars rätt är beroende

av hushållning med vattnet vid annan tillhörig byggnad, ej må förvägras

tillträde till ställe, där vattenmärke (vattenståndsmätare, pegel) är utsatt,

s. 31 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2.

31

eller att taga de! av anteckningar, som det ålagts byggnadens ägare att hålla

över gjorda iakttagelser rörande vattenstånd eller vattnets avrinning. Samma

rätt tillkommer enligt lagrummet allmän åklagare samt tjänsteman vid

Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut.

De sakkunniga. De sakkunniga yttrar, att i stort sett nog kunde sägas att

föreskrifter, som gåves i samband med tillståndsbeslut angående byggande i

vatten och flottning, lojalt bleve efterföljda. Särskilt vid mindre anläggningar

hade det dock understundom förekommit att till skydd för fisket avsedda

anordningar ej blivit utförda och underhållna på föreskrivet sätt. Härav

hade på sina ställen fisket lidit allvarligt men. Det vore även rent principiellt

otillfredsställande, att förpliktelser, som av domstol ålagts parter, på

detta sätt kunde åsidosättas. Den som överträdde givna föreskrifter utsatte

sig i vissa fall för straffansvar, varjämte handräckning kunde påkallas. Den

kontroll som vore erforderlig för att straff- och handräckningsbestämmelserna

skulle ha den avsedda effekten borde emellertid ej begränsas till sådan

besiktning efter byggnadsarbetets avslutande, som enligt bestämmelserna i

13 kap. kunde äga rum, utan det vore önskvärt med en fortlöpande kontroll

genom fiskeritjänsteman. Sådan tillsyn på vederbörande ägares bekostnad

torde visserligen kunna i viss omfattning åstadkommas genom begagnande

av förfarandet enligt 13 kap. 3 §; detta bleve dock alltför omständligt. I praxis

hade frågan hittills lösts på sådant sätt, att lantbruksstyrelsen (fiskeristyrelsen)

begärt och erhållit tilldelning av avgiftsmedel enligt 2 kap. 10 § för

bekostande av kontroll, varjämte i några fall förekommit att vattendomstolen

i sitt tillståndsbeslut meddelat bestämmelser om skyldighet för ägaren

att bekosta fortlöpande kontroll å efterlevnaden av ålagda skyldigheter.

De sakkunniga diskuterar härefter vilka olika möjligheter till anordnande

av kontrollverksamheten som förefinnes. De föreslår att i 14 kap. 6 § införes

ett stadgande om att statens fiskeritjänsteman ävensom av länsstyrelsen eller

fiskeristyrelsen förordnad fisketillsynsman skall beredas tillfälle att utöva

tillsyn över fullgörandet av föreskrifter till skydd för fisket.

Yttrandena. Länsstyrelsen i Kronobergs län anser påkallat, att underlåtenhet

att utföra föreskriven anordning till skydd för fisket straffbelägges. Vidare

föreslår denna länsstyrelse, att även hushållningssällskapens fiskeritjänstemän

upptages i det föreslagna stadgandet i 14 kap. 6 § vattenlagen.

Departementschefen. Departementschefen anför bl. a.: I 14 kap. 6 § bör i

huvudsaklig överensstämmelse med de sakkunnigas förslag införas stadgande

om skyldighet för företagare att underkasta sig kontroll över fullgörandet

av föreskrifter till skydd för fisket. Stadgandet bör gälla kontroll

av statens fiskeritjänsteman, fiskeritjänsteman vid hushållningssällskap

(länsfiskeritjänsteman) samt av länsstyrelsen eller fiskeristyrelsen förordnad

1''isketillsynsman.

Med anledning av vad ett par remissmyndigheter anfört vill jag förorda

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2.

en ändring av straffbestämmelsen i 13 kap. 12 § första stycket vattenlagen.

Underlåtenhet att, efter erhållet medgivande till byggande i vatten m. m.,

utföra föreskriven anordning eller åtgärd till förebyggande av skada, t. ex.

utsättande av fiskyngel, torde för närvarande ej föranleda ansvarspåföljd,

enär nämnda lagrum enligt ordalydelsen endast avser avvikelse från beslutet

rörande själva arbetets verkställande. Denna begränsning av stadgandets

räckvidd bör borttagas, så att det står klart att även underlåtenhet av berörda

beskaffenhet är kriminaliserad.

YI. Yissa processuella frågor.

Gällande bestämmelser. I 11 kap. 43 § vattenlagen meddelas vissa regler

om vattenrättsdomarens och vattendomstolens befattning med bevisningen

i ansökningsmål. Sålunda stadgas att vattenrättsdomaren, där så erfordras

för att målet vid vattendomstolens sammanträde skall kunna slutföras i ett

sammanhang, äger förordna bl. a. om inhämtande av yttrande av sakkunnig.

Särskilda regler har även, i 11 kap. 45 §, meddelats för det fall att för bedömande

av målet erfordras »särskild teknisk utredning eller vidlyftigare

värdering». I sådant fall kan vattenrättsdomaren (enligt paragrafens 1 mom.)

uppdraga åt sakkunnig att efter förberedande undersökning avgiva utlåtande

i målet. Om tiden för företagande av sådan undersökning skall meddelande

lämnas vattenrättsdomaren, som i den för kallelser till parterna bestämda

ordningen underrättar dem därom.

Emellertid innehåller vattenlagen även speciella regler angående de åtgärder

som skall vidtagas för utredning av ett ifrågasatt företags verkningar å

det allmänna fiskeintresset. I 11 kap. 36 § föreskrives sålunda att, då ansökningen

inkommit till vattenrättsdomaren, denne skall översända ett exemplar

av ansökningshandlingarna till fiskeristyrelsen. Om denna finner uppenbart,

att »fiskens upp- och nedgång eller eljest fiskeriintresse» icke kan röna

inverkan av företaget, skall meddelande härom lämnas vattenrättsdomaren.

I annat fall skall styrelsen förordna fiskeritjänsteman att till vattenrättsdomaren

avgiva yttrande, »huruvida fiskerinäring av betydenhet kan genom

företaget lida väsentligt förfång, så ock vilka särskilda åtgärder utöver vad

sökanden må hava föreslagit kunna erfordras till skydd för fisket». Ofta kan

emellertid yttrande ej avgivas utan att undersökning på platsen äger rum.

Om den av fiskeristyrelsen förordnade finner att sådan undersökning måste

äga rum, skall han, enligt tredje stycket i 11 kap. 36 §, anmäla förhållandet

till vattenrättsdomaren, som då har att förordna honom eller eventuellt annan

av fiskeristyrelsen föreslagen fiskeritjänsteman att åt vattendomstolen

verkställa undersökning och avgiva utlåtande enligt 11 kap. 45 § vattenlagen.

De sakkunniga. De sakkunniga har upptagit en fråga om ändring i visst

hänseende av det i 11 kap. 45 § stadgade förfarandet. Enligt vad som fram
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2.

hållits från fiskeritjänstemannahåll vore detta förfarande vid vissa enklare

fiskeundersökningar onödigt tyngande. Ofta hade fiskeritjänstemannen ej

behov av att göra någon mera ingående undersökning men behövde dock

resa till platsen för att orientera sig. Ett sådant besök på platsen borde kunna

äga rum mera formlöst utan att behöva planeras lång tid i förväg. Besöket

kunde då ske å passande tid i samband med andra förrättningar i närheten.

Härigenom skulle mycken onödig tidsspillan undvikas. De sakkunniga

anför härom: Det synes beträffande undersökning enligt 11 kap. 45 § 1 mom.

kunna stadgas, att underrättelse till parterna skall ske, där så finnes erforderligt

med hänsyn till målets beskaffenhet eller ändamålet med undersökningen.

Det tillkommer då vattenrättsdomaren att taga ställning till huruvida

undersökningen skall anses vara av den art att parterna bör beredas

tillfälle att närvara.

Yttrandena. En avvisande hållning till förslaget om förenkling av förfarandet

vid sakkunnigundersökning enligt 11 kap. 45 § 1 mom. intages av

vattenrättsdomaren i Norrbygdens vattendomstol. Han framhåller att man

tidigare vid Norrbygdens vattendomstol försökt att tillämpa mindre stränga

krav på offentlighet, vartill komme att vederbörande sakkunniga själva tidigare

icke alltid så noga iakttagit de föreskrifter som givits i syfte att underrätta

sakägarna om tid och plats för undersökningen. Dessa försök hade

emellertid icke alls slagit väl ut. För att på ett enkelt sätt få erforderliga uppgifter

rörande företaget och dess verkningar tedde det sig naturligt för de sakkunniga

att hänvända sig till sökandena, vilka i sin tur vanligen hade stort

intresse av att få till stånd ett samarbete med de sakkunniga. Ett sådant

samarbete mellan sökandena och den sakkunnige ledde lätt till att den sakkunnige

icke finge någon kontakt alls eller i varje fall mycket otillräcklig

kontakt med en stor del av de sakägare, vilkas olägenheter till följd av

företaget skulle utredas.

Departementschefen. Departementschefen anför bl. a. följande: De sakkunnigas

förslag om ändring beträffande det i It kap. 45 § stadgade förfarandet

synes befogat. Såsom understrukits av vattenrättsdomaren i Norrbygdens

vattendomstol bör vederbörande sakkunniga i regel utföra sina undersökningar

i kontakt ej blott med sökanden utan även med sakägarna.

En förenklad ordning bör emellertid kunna tillämpas vid rena rutinundersökningar

rörande anläggningar av mindre ingripande beskaffenhet eller

då eljest ett i förväg kungjort sammanträde med sakägarna ej har någon

funktion att fylla.

Lagrådet har lämnat de i propositionen föreslagna lagändringarna utan

erinran.

8 Bihang till riksdagens protokoll 195b. 9 samt. .1 ard. Nr 2.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2.

Utskottet.

I propositionen beröres till en början frågan, huruvida de i 2 kap. 3 § vattenlagen

stadgade förutsättningarna för tillstånd att bygga i vatten kan anses

ta erforderlig hänsyn till fiskets intressen. Frågan bär i hög grad aktualiserats

genom den mycket omfattande utbyggnadsverksamhet för exploatering

av vattenkraften, som för närvarande pågår i våra vattendrag.

Denna verksamhet har skapat flera problem av stor räckvidd. Särskilt oroande

är utvecklingen för vandringsfisken, i synnerhet laxen, som utsatts för

stora, på många håll förödande skadeverkningar. Emellertid är det uppenbart,

att kraftförsörjningens tillgodoseende är ett samhällsintresse av sådan

vikt, att utbyggnad av vattendragen i stor utsträckning måste tillåtas, även

i fall där fisket därigenom lider förfång. Reglerna i 2 kap. 3 § vattenlagen

synes vara väl avvägda och gör det möjligt att vid tillståndsprövningen ta

skälig hänsyn även till fiskets intressen. Utskottet ansluter sig därför till

departementschefens ståndpunkt, att tillräckligt starka skäl för lagändring

på denna punkt icke föreligger. Med hänsyn till den omfattning utbyggnadsverksamheten

erhållit kan utskottet emellertid icke underlåta att ge uttryck

för sin oro för laxfiskets fortsatta bestånd. Det synes påkallat att understryka

angelägenheten av att vid lagrummets tillämpning all tillbörlig hänsyn

tages till fiskets intressen. Vid uppskattningen av den skada byggande

i vatten kan väntas förorsaka fisket synes icke alltid tillräcklig hänsyn ha

tagits till skadeverkningarna på det av fiskbeståndet i vattendraget beroende

kust- och havsfisket. I detta sammanhang kan ifrågasättas, om icke på

något sätt skydd borde beredas för några laxförande vattendrag, särskilt i

sådana fall, där den uttagbara vattenkraften är av mindre betydelse för landets

kr af tf ör sörj ning i dess helhet.

Vad som av såväl de sakkunniga som departementschefen framhållits därom,

att även andra ingrepp än kraftverksbyggen kan skada fisket, vill

utskottet understryka. Särskilt kan det i detta sammanhang vara anledning

att fästa uppmärksamheten på de vattenföroreningar, som orsakas av spilloch

avloppsvatten från industrier och samhällen.

I de fall, där tillstånd till byggande lämnas, är det — såsom departementschefen

framhåller —- i hög grad angeläget att fisket i den män det är

möjligt skyddas och bevaras trots utbyggnaden av vattendragen. Ansträngningarna

bör inriktas på att motverka skadorna icke blott genom ersättning

i pengar utan framför allt genom positiva åtgärder för fiskets bevarande

såväl i de vattendrag, där byggande sker, som i havet. Särskild uppmärksamhet

bör ägnas åt problemet att planera och utföra byggandet så, att

vandringsfiskens naturliga miljöbetingelser, särskilt dess möjligheter till

lek och vandring, i görligaste mån bevaras. Laxodlingsanstalter synes också

kunna inrättas i större omfattning än hittills skett. Möjligen kan det

därvid komma att visa sig lämpligast med dammar och andra anläggningar

för uppfödning av laxyngel till utvandringsstorlek. I fråga om de skade
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2.

verkningar, som byggande i ett vattendrag förorsakar kust- och havsfisket,

bör vidare beaktas möjligheten att motverka skadorna genom åtgärder,

ägnade att öka fiskbeståndet i ett annat vattendrag.

I fråga om de föreslagna ändringarna i 2 kap. 10 § vattenlagen tillstyrker

utskottet förslaget. Vad i motionerna I: 347 och II: 458 anförts till stöd för

åsikten att särskilda tariffer borde stadgas för avgiftsberäkningen vid s. k.

korttidsregleringar, finner utskottet visserligen vara mycket beaktansvärt.

De i motionerna föreslagna reglerna synes emellertid vara väl invecklade.

Härtill kommer att domstolarna torde ha möjlighet att även med de i propositionen

föreslagna reglerna komma till rätta med problemet om avgifternas

bestämmande vid korttidsregleringar. Skulle avgiften enligt 2 kap.

10 § även med utnyttjande av den övre delen av skalan uppenbarligen bli

för låg, torde nämligen, såsom departementschefen framhållit, detta förhållande

kunna beaktas vid fastställande av företagarens skyldigheter enligt

2 kap. 8 §.

Departementschefen har även upptagit frågan om användningen av avgiftsbelopp,

som inflyter enligt 2 kap. 10 §. Han framhåller därvid, att det

ej synes ändamålsenligt att denna fråga närmare regleras i lagen, men uttalar

som sin uppfattning, att det ej borde föreligga något hinder mot att

dylika avgifter användes till befrämjande icke blott, såsom nu sker, av sötvattensfisket

utan även av kust- och havsfisket. I motionerna har å andra

sidan hemställts, att riksdagen måtte uttala, att de ifrågavarande avgifterna

bör i större utsträckning än hittills disponeras för lokala åtgärder i de

genom vederbörande vattenregleringsföretag skadelidande bygderna samt att

de må användas till befrämjande av kust- och havsfisket endast i den mån

angelägna lokala åtgärder därigenom icke eftersättes i de bygder, där avgifterna

utdömts och inbetalats.

Enligt vad utskottet inhämtat torde för närvarande omkring hälften av

avgiftsmedlen användas till forsknings- och försöksverksamhet på sötvattensfiskets

område samt återstående hälften till lokala åtgärder för att

främja detta fiske. Vid fördelningen av anslagen till de lokala åtgärderna

beaktas dessas angelägenhetsgrad; däremot tas ingen hänsyn till om avgiftsmedlen

härrör från den bygd, där åtgärden avses skola vidtagas. Utskottet

har intet att erinra mot att avgiftsmedlen hädanefter användes även för

att främja kust- och havsfisket, dock endast såvitt detta avser vandringsfisk,

samt vill i detta sammanhang framhålla, att man vid bedömningen av

frågor om stödåtgärder åt fisket bör betrakta fisket i vattendragen samt

fisket vid kusten och i havet som en enhet. Det torde över huvud i nuvarande

läge vara mest angeläget med åtgärder till skydd för vandringsfisken.

Dessutom erfordras emellertid åtgärder för att bevara det stationära fisket

i vattendragen och sjöarna. Vid fördelningen av medel till de lokala åtgärderna

synes det rimligt, att de bygder, från vilka avgifter influtit, i första

hand tillgodoses.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2.

Vad i propositionen föreslagits i fråga om begränsning av rättskraften hos

beslut angående skgdd för fisket ger visserligen anledning till principiella

betänkligheter, eftersom de nya bestämmelserna föreslås skola i princip

tillämpas även beträffande redan meddelade och lagakraftvunna domar. De

skäl som i propositionen anförts för förslaget i denna del synes emellertid

väga tyngre än dessa betänkligheter. Vad i motionerna uttalats om att jämväl

bygdeintressena borde erhålla rätt att påkalla omprövning av dom, åtminstone

beträffande åtgärder eller avgifter enligt 2 kap. 8 § vattenlagen,

samt att byggnadens ägare därvid borde gälda kostnaderna för omprövningsförfarandet

förefaller icke äga den styrka, att någon ändring bör föreslås

på denna punkt. Det torde nämligen kunna förväntas, att den myndighet,

åt vilken Konungen uppdrager att å det allmännas vägnar föra talan

om omprövning, kommer att ta tillbörlig hänsyn till framställningar från

bygdeintressena. Utskottet tillstyrker alltså i nu ifrågavarande hänseende

vad som i propositionen föreslagits.

De skärpningar, som i propositionen föreslås i fråga om förutsättningararna

för rensningar och förbättringar i allmän flottled, synes utskottet påkallade.

Därutöver bör emellertid enligt utskottets mening beaktas det i motionerna

framställda förslaget, att underrättelse enligt 6 kap. 20 och 26 §§

bör tillställas även vederbörande hushållningssällskaps fiskeritjänsteman,

länsfiskeritjänstemannen. Detta synes motiverat särskilt därav att statens

liskeritjänstemän är så få och har så stora distrikt, att de knappast torde

få tid att i erforderlig utsträckning innan det avsedda arbetet påbörjas besöka

arbetsplatsen för de undersökningar, som kan vara önskvärda och

lämpliga. Utskottet tillstyrker alltså propositionen i nu förevarande del med

den ändringen att underrättelseskyldighet enligt 6 kap. 20 och 26 §§ stadgas

även gentemot vederbörande länsfiskeritjänsteman.

I övriga delar har utskottet icke funnit anledning till erinran mot propositionen.

På grund av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

A. att riksdagen — med förklaring att riksdagen funnit

viss ändring böra företagas i det genom propositionen framlagda

lagförslaget — måtte för sin del antaga förslaget med

den ändringen, att efter orden »statens fiskeritjänsteman»

i 6 kap. 20 och 26 §§ insättes, i 20 § orden »ävensom vederbörande

länsfiskeritjänsteman» samt i 26 § orden »och vederbörande

länsfiskeritjänsteman»;

B. att motionerna I: 347 och II: 458, i den mån de icke besvarats

genom vad utskottet ovan anfört och hemställt, icke

måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 16 februari 1954.

På tredje lagutskottets vägnar:

HUGO OSVALD.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2.

37

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Osvald, Albert Hermansson*, Lindahl,

Grym, Ivar Nilzon, Jansson i Hällefors, Ebbe Ohlsson och Georg Carlsson;

från andra kammaren: herrar Nyberg, Levin, Andersson i Dunker,

Utbult*, Persson i Appuna, Andersson i Ryggestad, Persson i Tandö och

östlund.

* Ej närvarande vid utlätandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1954:97 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under tionde huvudtiteln gjorda framställning angående anslag för budgetåret 1954 s. 7 i texten