Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om inrättande av ett jaktråd. Tredje lagutskottet har behandlat en inom riksdagens andra kammare väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 467, av herr Andersson i Ryggestad m. fl.

1954-04-01 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1954:21, Utlåtande i anledning av väckt motion om inrättande av ett jaktråd. Tredje lagutskottet har behandlat en inom riksdagens andra kammare väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 467, av herr Andersson i Ryggestad m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 21.

1

Nr 21.

Utlåtande i anledning av väckt motion om inrättande av ett jaktråd.

Tredje lagutskottet har behandlat en inom riksdagens andra kammare

väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 467, av herr Andersson i Ryggestad

m. fl.

I motionen ifrågasättes, om icke Svenska jägareförbundet borde befrias

från sin nuvarande uppgift att handhava ledningen av jaktvårdsarbetet i

landet. För att realisera denna tanke erfordras emellertid, framhåller motionärerna,

ett särskilt jaktråd eller liknande organ för att handhava frågor om

j aktvårdsmedlens användning. Motionärerna yrkar, ”att riksdagen ville besluta

att i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa, att Kungl. Maj :t ville uppdraga

åt 1949 års jaktutredning, eller det organ som Kungl. Maj :t kan finna

lämpligt, att företaga utredning i här anfört avseende”.

Över motionen har utskottet i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver

inhämtat yttrande av domänstyrelsen. På begäran av utskottet har

därjämte yttranden över motionen avgivits av Svenska jägareförbundet,

Jägarnas riksförbund och Svenska naturskyddsföreningen.

Gällande bestämmelser m. m.

I 26 § 1 och 2 mom. lagen den 3 juni 1938 om rätt till jakt finns bestämmelser

om skyldighet för den, som vill utöva jakt, att erlägga jaktvårdsavgift.

I 3 mom. i paragrafen stadgas, att av influtna jaktvårdsavgifter m. m.

skall bildas en fond (jaktvårdsfonden), vilken efter Konungens bestämmande

användes till främjande av jaktvården inom riket. I 43 och 44 §§

jaktstadgan den 3 juni 1938 finns närmare bestämmelser om jaktvårdsfonden

och jaktvårdsavgifter.

Ledningen av jaktvårdsarbetet i riket har alltsedan jaktlagens tillkomst

handhafts av Svenska jägareförbundet, som härför tilldelats så gott som

samtliga jaktvårdsmedel. År 1951 skedde en omorganisation av förbundet

i syfte att bereda det allmänna större inflytande över förbundets verksamhet

än som dittills varit fallet. Sålunda bestämdes genom ändring av förbundets

stadgar, att ordföranden i förbundets överstyrelse och förbundsstyrelsen

samt en ledamot i förstnämnda organ ävensom en revisor skulle utses av

Kungl. Maj :t.

1 liihnng till riksdagens protokoll 1954. 9 samt. 3 avd. Nr 21.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 21.

Frågans tidigare behandling.

Under förarbetet till gällande jaktlag föreslogs av utredningsmannen i

dennes betänkande (SOU 1936: 38) att ledningen av jaktvårdsarbetet i riket

skulle omhänderhavas av en jaktvårdsorganisation, uppbyggd på grundval

av Svenska jägareförbundet och dettas lokala underavdelningar, länsjaktvårdsföreningarna,

men med ett betydande inflytande på organisationen från

det allmännas sida. I proposition nr 46 till 1938 års riksdag med förslag till

lag om rätt till jakt m. in. uttalade emellertid departementschefen (s. 38 i

prop.) att med genomförandet av den av utredningsmannen föreslagna organisationen

borde kunna anstå, tills någon erfarenhet vunnits dels i vad mån

Svenska jägareförbundet i sin dåvarande organisation visade sig i stånd att

tillgodose de ökade anspråk på sakkunnig och opartisk ledning av jaktvårdsarbetet,

som den nya jaktlagstiftningen kunde komma att kräva, dels i

vilken utsträckning medel för jaktvårdsändamål komme att stå till förfogande.

Jordbruksutskottet vid 1938 års riksdag framhöll i sitt i anledning

av propositionen avgivna utlåtande, nr 53 (s. 42), att ansvaret för jaktvårdsarbetet

komme att främst åvila Svenska jägareförbundet och dess underavdelningar

i länen. Utskottet uttalade att häremot intet annat torde vara

att erinra än att — enär det med stöd av jaktvårdsfonden bedrivna jaktvårdsarbetet

borde läggas på bredast möjliga bas och under hänsynstagande

till de olika på jaktens område representerade intressena — det vore av

betydelse att jämväl förbundet utvidgade sin bas och sålunda sökte draga

till sig de ute i bygderna verksamma jaktvårdssammanslutningarna. I samband

med ändringarna i jaktlagen år 1951 yttrade föredragande departementschefen

i propositionen nr 189 (s. 61) till 1951 års riksdag att det vore

önskvärt att det allmänna erhölle ökat inflytande över ledningen av jaktvårdsarbetet.

Under förutsättning att Svenska jägareförbundet omorganiserades

i enlighet med ett då föreliggande stadgeförslag borde emellertid ledningen

av jaktvårdsarbetet enligt departementschefens mening alltjämt

anförtros åt Svenska jägareförbundet. Tredje lagutskottet, som i sitt utlåtande

(nr 14/1951 s. 41—42) uttalade att utskottet ingenting hade att

invända häremot, framhöll därvid att en kraftig utvidgning av förbundet

otvivelaktigt ägt rum sedan jordbruksutskottets nyssnämnda uttalande

gjordes. Enligt tredje lagutskottets mening vore det dock icke tillfredsställande

att två riksorganisationer som Svenska jägareförbundet och Jägarnas

riksförbund, vilka båda hade jaktvårdens främjande på sitt program, under

konkurrerande former verkade vid sidan av varandra. Om förutsättningar

funnes för samverkan mellan dessa organisationer, skulle ökade grupper av

jaktintresserade kunna beredas inflytande på ledningen av jaktvårdsarbetet.

Säkerligen skulle detta bliva till fromma för jaktvården i landet.

Som ovan under ”Gällande bestämmelser in. m.” nämnts verkställdes den

s. 3 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 21.

3

av departementschefen i propositionen 189/1951 förutsatta omorganisationen

av Svenska jägareförbundet år 1951. I vissa delar trädde omorganisationen

i kraft först år 1953.

I en motion vid 1953 års riksdag, nr II: 231, begärdes utredning bland

annat ”för att jägarförbunden i lagstiftning och anslag gives en mera likaberättigad

behandling” samt ”den översyn av jaktlagstiftningen som erfordras

för att även den skall taga hänsyn till den demokratiska utvecklingen”.

Tredje lagutskottet erinrade i sitt utlåtande över motionen, nr 22/1953

(s. 15), om vad 1951 års tredje lagutskott på sätt ovan nämnts anfört i

sitt utlåtande nr 14 samt förklarade sig icke finna anledning att beträffande

jägarorganisationernas ställning framföra annan åsikt än den som framkommit

vid 1951 års riksdag. Utskottet avstyrkte därför motionen i nu ifrågavarande

del. Riksdagen godkände utskottsutlåtandet.

Remissyttrandena.

Domänstyrelsen och Svenska naturskyddsföreningen avstyrker motionen.

Båda dessa remissinstanser framhåller att verkningarna av Svenska jägareförbundets

omorganisation år 1951 ännu icke kan helt överblickas och att

det därför är för tidigt att redan nu igångsätta en utredning om ytterligare

organisationsändringar. Domänstyrelsen upplyser vidare att Kungl. Maj :t

i beslut den 5 mars 1954 funnit en framställning från Jägarnas riksförbund

om utredning rörande tillsättande av ett jaktråd m. m. icke böra föranleda

någon Kungl. Maj :ts åtgärd. Svenska naturskyddsföreningen anför dessutom

att för de intressen föreningen hade att företräda mycket litet syntes

vara att vinna genom ett jaktråd med uppgift att i stället för Svenska jägareförbundet

handhava jaktvårdsarbetet.

Svenska jägareförbundet uttalar, att det knappast syntes motiverat att

ifrågasätta en så genomgripade förändring av ledningen av jaktvårdsarbetet

inom riket som motionärerna föreslagit, innan tillräcklig erfarenhet vunnits

av den organisation av förbundet, som genomförts helt i enlighet med statsmakternas

intentioner men blott tillämpats från och med den 1 juli 1951.

Förbundet ville dock icke motsätta sig den föreslagna utredningen, ehuru

det vore förbundets förvissning att en sådan utredning icke kunde komma

till annat resultat än att skäl saknades till ändring i 1951 års jaktlagstiftning,

i vad avsåge ledningen av jaktvårdsarbetet inom riket.

Jägarnas riksförbund förklarar sig till alla delar instämma i motionärernas

yrkanden samt anför bland annat: ”Enligt vår uppfattning har det

visat sig vara synnerligen opraktiskt och framför allt odemokratiskt att en

enda intresseorganisation bland de många inom jaktens område, nämligen

Svenska jägareförbundet, fått statsmakternas suveränitet att ensamt handlägga

och besluta i frågor rörande jakt- och viltvårdsutövningen i landet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 21.

Härigenom har andra inom området berörda intressegrupper i samhället

förhindrats att avge sitt votum.

De senares årens erfarenheter har tydligt bekräftat att det inte endast är

de aktiva jägarna som har intresse av hur jakt- och viltvården bedrives;

även allmänheten och i all synnerhet lantbrukare, skogsintressenter och

naturvårdare har säkerligen lika stora intressen som jägarna att bevaka.

Att som nu är fallet förhindra dessa intressegrupper från allt inflytande

rörande jaktvårdens handhavande, är enligt vår uppfattning icke tillfredsställande

och bör snarast möjligt rättas till. Likaså kan man med fog konstatera,

att Svenska jägareförbundet i stort sett misslyckats i sin väsentligaste

uppgift som officiellt organ, att samordna och förena de motstridiga

intressen som allt starkare gör sig gällande på det jaktliga området.”

Jägarnas riksförbund uttalar vidare, att Svenska jägareförbundet icke

synes ha något intresse för att skapa möjligheter för den icke markägande

befolkningen att jaga.

Utskottet.

Med hänvisning till vad tredje lagutskottet vid 1951 års riksdag på sätt

ovan återgivits anförde i sitt utlåtande nr 14 vill utskottet uttala, att ingenting

synes vara att invända mot motionärernas yrkande att frågan om ledningen

av jaktvårdsarbetet i riket ånyo prövas av 1949 års jaktutredning.

Det avgörande vid det blivande ståndpunktstagandet måste enligt utskottets

mening vara, huru en god jaktvård i riket på bästa sätt skall kunna främjas.

Utskottet får alltså hemställa,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, att

förevarande motion, II: 467, överlämnas till 1949 års jaktutredning.

Stockholm den 1 april 1954.

På tredje lagutskottets vägnar:

HUGO OSVALD.

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Osvald, Albert Hermansson, Lindahl*,

Grym*, Ivar Nilzon, Herbert Hermansson, Magnusson och William Ohlsson;

från andra kammaren: herrar Andersson i Löbbo, Johansson i Torp,

Nyberg, Levin, Utbult, Andersson i Ryggestad, Munktell och Jansson i Benestad.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Victor Pettersons Bokindustri Aktiebolag, Stockholm 195k

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1954:171 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om viss ändring av den ecklesiastika boställsordningen m. m. a1 i texten