Sök i Ratio Lex

Tredje lagutskottets utlåtande nr 23

1954-04-13 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1954:23, Tredje lagutskottets utlåtande nr 23

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 23.

1

Nr 23.

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående dels upphävande

av lagen om inskränkning i rätten att förvärva

jordbruksfastighet, dels viss ändring i lagen

om uppsikt å jordbruk och upphävande av lagen om

kronans förköpsrätt m. m., dels översyn av sistnämnda

lag, dels ock viss ändring av samma lag.

Tredje lagutskottet har behandlat åtta inom riksdagen väckta till lagutskott

hänvisade motioner, nämligen inom första kammaren

nr 352 av herr Nord,

nr 353 av herr Franzén,

nr 354 av herr Werner m. fl., och

nr 385 av herr Ewerlöf m. fl.

samt inom andra kammaren

nr 298 av herr Vigelsbo m. fl.,

nr 459 av herr Andersson i Brämhult,

nr 460 av herr Kilsmo m. fl. och

nr 491 av herr Hjalmarson m. fl.

I motionerna I: 352 och II: 460, vilka är likalydande, hemställes, »att riksdagen

för sin del måtte besluta att med omedelbar verkan upphäva lagen den

17 juni 1948 (nr 329) om inskränkning i rätten att förvärva jordbruksfastighet.

»

Motionerna I: 385 och II: 491, vilka jämväl är likalydande, utmynnar i en

hemställan,

»att riksdagen hos Kungl. Maj :t begär utfärdande av sådana bestämmelser,

att bidrag från anslaget till jordbrukets rationalisering må kunna utgå

även för nybildande av jordbruk av normjordbruks storlek och för odlad

jords överförande till skogbärande mark;

att riksdagen av Kungl. Maj :t begär förslag till för genomförande av ovanstående

yrkande nödvändig ändring av lagen den 30 juni 1947 om uppsikt

å jordbruk;

att riksdagen beslutar att lagen av den 30 juni 1947 om kronans förköpsrätt

upphör att gälla den 30 juni 1954».

I motionerna 1:354 och 11:298, vilka är likalydande, hemställes, »att

riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om en omedelbar

översyn av lagen om kronans förköpsrätt samt till nästkommande

års riksdag framlägga förslag till ändringar och klarläggande bestämmelser

i samma lag i de avseenden, vilka ovan berörts».

1 Bihang till riksdagens protokoll 195i. 9 samt. 3 avd. Nr 23.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 23.

De sålunda föreslagna ändringarna och tilläggsbestämmelserna avser dels

den tid inom vilken kronans förköpsrätt skall göras gällande, dels ock rätten

att fullfölja talan om förköpsrätt sedan avtal träffats om återgång av den

till grund för samma talan liggande fastighetsöverlåtelsen.

I de likalydande motionerna I: 353 och II: 459 yrkas, »att riksdagen måtte

hos Kungl. Maj :t hemställa om förslag till ändring av lagen av den 30 juni

1947 om kronans förköpsrätt så till vida att rätt att föra klagan över lantbruksnämnds

beslut i enlighet med ovanstående må bliva möjlig».

Den i sistnämnda motioner påyrkade utvidgningen av klagorätten gäller

lantbruksnämnds beslut dels att i visst fall icke utnyttja förköpsrätten, dels

ock att sälja fastighet till viss person.

Beträffande de skäl som anförts till stöd för motionärernas yrkanden får

utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande, hänvisa

till motionerna.

Frågan om upphävande av jordförvärvslagen.

Gällande lag om inskränkning i rätten att förvärva jordbruksfastighet utfärdades

den 17 juni 1948 och ersatte en lag den 21 december 1945 med i

huvudsak samma innehåll. Giltighetstiden för 1948 års lag begränsades ursprungligen

till utgången av juni månad 1953 men förlängdes genom lagen

den 5 juni 1953 med två år och utgår alltså den 30 juni 1955.

Förlängningen av jordförvärvslagens giltighetstid föranleddes av en framställning

av 1951 års jordbruksrationaliseringsutredning. Utredningen hade

enligt erhållna direktiv att bl. a. utreda frågan huruvida jordförvärvslagen

borde förlänas fortsatt giltighet och om den i så fall behövde omarbetas.

Genom beslut den 21 november 1952 utvidgades utredningens uppdrag till

att jämväl avse översyn av lagen den 18 juni 1925 angående förbud i vissa

fall för bolag, förening och stiftelse att förvärva fast egendom. Då de nu

nämnda båda utredningsuppdragen lämpligen borde behandlas i ett sammanhang

och då arbetet därmed icke kunde beräknas vara slutfört vid sådan

tid att förslag i ämnena kunde framläggas före 1954, förordade utredningen

den ovan angivna förlängningen.

I sitt utlåtande nr 16/1953 i anledning av proposition med förslag till

nämnda förlängning och motioner med bl. a. yrkande om avslag å propositionen

framhöll tredje lagutskottet vid 1953 års riksdag, att det icke gärna

kunde komma i fråga att riksdagen, innan jordbruksrationaliseringsutredningens

överväganden rörande jordförvärvslagens fortsatta berättigande redovisats,

skulle ompröva sin inställning till lagen.

I motionerna I: 352 och II: 460 anföres till stöd för yrkandet om lagens

upphävande, att de skäl som åberopades för lagens införande nu icke alls

eller i mycket ringa grad föreligger för lagens bibehållande samt att lagen

innebär ett åsidosättande av näringsfriheten genom att utesluta vissa medborgare

från möjligheten att förvärva jord.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 23.

3

Frågor rörande jordbruksrationaliseringen.

Synpunkter på målsättningen.

Vid 1947 års riksdag fattades i anledning av en proposition angående riktlinjerna

för den framtida statliga jordbrukspolitiken m. m. vissa principbeslut

rörande statliga stödåtgärder för jordbruket. I det till grund för propositionen

liggande betänkandet av 1942 års jordbrukskommitté anges syftemålet

för statsmakternas stöd åt jordbruket vara att möjliggöra uppehållandet

av en produktion av den storlek, som ur det allmännas synpunkt

framstår såsom önskvärd, samt att åstadkomma, att den jordbruksbefolkning,

som behövs för att frambringa denna produktion, skall kunna vid rationell

drift uppnå en inkomstnivå, likvärdig med andra jämförliga befolkningsgruppers.

De medel som borde användas för att förverkliga detta syfte

vore främst dels vad som i betänkandet kallats yttre och inre rationalisering

av jordbruket, d. v. s. åtgärder, som avser att avhjälpa brister i fråga

om brukningsdelarnas storlek och form samt i fråga om jordbrukets fasta

anläggningar, dels ock prisstöd åt jordbruket. Målsättningen för den yttre

rationaliseringen angavs vara att göra brukningsdelarna sådana, att den arbetskraft

som erfordrades för frambringande av den ur allmän synpunkt

önskvärda produktionen finge effektiv sysselsättning, att jordbrukets produktionskostnader

nedbringades och därmed även behovet av stöd från det

allmänna minskades samt att en överproduktion skulle kunna förhindras

genom övergång till en mer extensiv drift. Kommittén fann, att jordbruk i

storleksgruppen 20—30 hektar motsvarade den jordbrukstyp, som ur dessa

och andra synpunkter vore mest önskvärd. Denna typ av jordbruk benämndes

av kommittén normjordbruk. Då jordbruk av denna storlek eller därutöver

emellertid utgjorde en ganska ringa del av landets samtliga brukningsdelar,

ansåg kommittén att man vid rationaliseringen måste stanna vid jordbruk

med en storlek av 10—20 hektar. Dessa jordbruk, som av kommittén

kallades basjordbruk, borde därför tagas till utgångspunkt för de statliga

stödåtgärderna.

Kungl. Maj :t framlade i propositionen till 1947 års riksdag sistnämnda

förslag, vilket riksdagen genom sitt principbeslut godtog. Efter dessa riktlinjer

utfärdades därefter under 1948 bestämmelser angående statligt stöd

till jordbrukets yttre och inre rationalisering genom lånegarantier och statsbidrag

ävensom angående producent- och kontantbidrag till vissa innehavare

av mindre jordbruk.

Såsom utgångspunkt för yrkandena om utfärdande av sådana bestämmelser

att bidrag från jordbrukets rationaliseringsanslag må kunna utgå

även för nybildande av jordbruk av norm jordbruks storlek och för odlad

jords överförande till skogbärande mark anföres i motionerna I: 335 och

11:491 bl. a. följande. Målsättningen för rationaliseringsverksamheten hade

inte tett sig särskilt lockande för jordbrukarna, då dessa strävat efter att

lösa sina driftsekonomiska problem genom motorisering av jordbruket, för

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 23.

vars bärighet basjordbrukens arealer vore för små. Ur denna synpunkt vore

det beklagligt, att statsmakterna icke inriktat sig på att skapa jordbruk av

norm jordbrukens storlek. Genom motoriseringen av jordbruket hade man

nått två av de av statsmakterna angivna syftena med rationaliseringen, nämligen

att åstadkomma effektiv sysselsättning och att nedbringa produktionskostnaderna.

Däremot hade utvecklingen lett till en produktionsökning i

stället för den eftersträvade produktionsminskningen. Genom att hästarna

i stor utsträckning ersatts med traktorer, hade nämligen förut för foderodling

disponerad mark friställts för livsmedelsproduktion. Skulle en produktionsminskning

rationaliseras fram vore därför enligt motionärernas

uppfattning enda utvägen att överföra odlad jord till skogbärande mark.

I 1 § lagen den 30 juni 19£7 (nr 288) om uppsikt å jordbruk (vanhävdslagen)

stadgas bl. a., att uppsikt skall hållas däröver att brukningsdel ej

vanhävdas genom att jordbruket så vanskötes, att dess vidmakthållande

äventyras. I 2 § förklaras, att till vanhävd ej är att hänföra nedläggande av

jordbruk å brukningsdel eller del därav, om med hänsyn till jordens

naturliga beskaffenhet och belägenhet samt övriga omständigheter det måste

anses olämpligt att där driva jordbruk. Vidare anges i samma paragraf, att

ägare av brukningsdel må hos lantbruksnämnd påkalla prövning huruvida

förhållande föreligger som enligt nu återgivna bestämmelser berättigar till

att nedlägga jordbruket å brukningsdel eller del därav.

I sistnämnda motioner göres nu gällande, att vanhävdslagen utgör hinder

för att överföra odlad jord till skogbärande mark, varför ändring i detta hänseende

bör företagas i lagen.

I detta sammanhang må nämnas, att lantbruksstyrelsen med biträde av

sakkunniga, som jämlikt bemyndigande av Kungl. Maj:t den 11 december

1953 tillkallats av chefen för jordbruksdepartementet, för närvarande verkställer

översyn av vanhävdslagen.

Kronans förköpsrätt.

Ett av de medel som genom riksdagsbeslutet 1947 tillskapades för att underlätta

genomförandet av den yttre rationaliseringen var lagen den SO juni

19A7 om kronans förköpsrätt.

För att underlätta bildandet av bärkraftiga brukningsdelar äger kronan

sålunda enligt denna lag, då försäljning sker av jordbruksfastighet, lösa

till sig fastigheten till det pris, som köparen utfäst. Förköpsrätten utövas

av lantbruksnämnd men får icke göras gällande om köparen är på visst i

lagen angivet sätt besläktad med säljaren eller i allmänhet då arrendator

utövat sin lagstadgade förköpsrätt.

Lantbruksnämnd är skyldig att på framställning av ägare till jordbruksfastighet

meddela beslut, huruvida fastigheten är behövlig för rationaliseringsändamål.

Sådant beslut skall avse viss tid, minst två och högst fem

år. Om nämnden anser dylikt behov av fastigheten ej föreligga, får förköps
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Tredje lagutskottets utlåtande nr 23.

rätten ej göras gällande under den tid beslutet avser. En jordägare kan vidare

hembjuda sin fastighet till lantbruksnämnden. Antager nämnden inte

hembudet inom tre månader, får förköpsrätten icke utövas under två år

därefter, där försäljning icke sker på villkor, som är för jordägaren mindre

fördelaktiga än de som gällt för hembudet.

Om lantbruksnämnd beslutar att göra bruk av kronans förköpsrätt, åligger

det nämnden att inom tre månader från det lagfart söktes å köparens

fång instämma denne till domstol, vid äventyr att förköpsrätten eljest förloras.

Anmäler köparen med överlämnande av köpehandlingen i bestyrkt

avskrift sitt fång för lantbruksnämnden, åligger det denna vid äventyr av

talans förlust att inom en månad från det anmälan skedde instämma sin

talan.

Bifalles lantbruksnämndens talan skall rätten fastställa vad kronan har

att betala samt utsätta viss dag, då fastigheten skall anses övergå i kronans

ägo.

Går fastighet som är underkastad försköpsrätt i byte, äger kronan inlösa

denna efter dess värde vid tidpunkten för bytesavtalet. Därvid skall gälla

samma regler som då förköpsrätt utövas på grund av fastighets försäljning.

Lantbruksnämnds beslut att förklara fastighet behövlig för rationaliseringsändamål

kan överklagas av fastighetens ägare, över beslut av lantbruksnämnd

att utöva förköpssrätt må klagan föras av köpare och arrendator,

som beröres av beslutet.

Till stöd för det i motionerna I: 385 och 11: 491 framförda yrkandet, att

förköpslagen skall upphävas anföres, att denna lag är en tvångslag, som icke

är motiverad för genomförandet av en yttre rationalisering av den omfattning

det nu och för framtiden kan bli fråga om samt att lagens tillämpning

vållat orättvisor och irritation och krävt ett betydande administrativt arbete.

I motionerna I: 354 och II: 298 vänder sig motionärerna mot att kronan

kan tvångsinlösa och alltså frånhända en köpare hans fastighet även sedan

denne sökt och erhållit lagfart på fånget och kanske bosatt sig på fastigheten

i tro att lagfarten skyddade honom. Lagfarten har också, anför motionärerna

vidare, av ålder ansetts såsom en samhällets judiciella stadfästelse

av en jordöverlåtelse. En annan brist som enligt samma motionärer

vidlåder förköpslagen är, att lagen icke föreskriver, att lantbruksnämnd

icke får fullfölja talan om förköpsrätt i de fall då avtal träffats om återgång

av fastighetsöverlåtelse. Denna brist har, påstår motionärerna, lett till

en skiftande rättspraxis i sådana fall.

Såsom skäl för den i motionerna I: 353 och II: 459 föreslagna utvidgningen

av talerätten mot lantbruksnämnds beslut anföres, att förfrågningar om möjlighet

att överklaga ett lantbruksnämndsbeslut alt icke utnyttja förköpsrätten

förekommit hos lantbruksstyrelsen i nära nog lika stor omfattning som

i fråga om möjlighet att föra talan mot beslut att förköpsrätten skall utövas.

Vidare anser motionärerna del böra beredas möjlighet för ägare av fastigheter,

som angränsar en fastighet, vilken lantbruksnämnd beslutat försälja

till viss person, att överklaga ett sådant beslut.

opaginerad Kontrollera mot PDF

8

Tredje lagutskottets utlåtande nr 23.

I direktiven för jordbruksrationaliseringsutredningen uttalas bland annat,

att i anslutning till utredningen om bibehållande av jordförvärvslagen borde

förköpslagen lämpligen överses. Därest utredningen skulle ge till resultat att

jordförvärvslagen bör bibehållas, skulle även prövas huruvida det icke är

möjligt att i större utsträckning än vad för närvarande är fallet samordna

denna lagstiftning med lagstiftningen om kronans förköpsrätt.

Utskottet.

Såsom framgått av den ovan lämnade redogörelsen ingår i de till 1951 års

jordbruksrationaliseringsutredning lämnade uppdragen bland annat att överväga

frågan om fortsatt bibehållande av jordförvärvslagen och att i samband

därmed verkställa översyn av lagen om kronans förköpsrätt. I riksdagsberättelsen

för innevarande år uppges, att utredningen avser att under första

hälften av 1954 avge ett delbetänkande rörande bland annat nyssnämnda

lagstiftning. Enligt vad utskottet under hand inhämtat pågår för närvarande

slut justering av detta betänkande, som beräknas utkomma av trycket under

den närmaste tiden. Det har även för utskottet upplysts, att utredningen

tagit del av samtliga förevarande motioner och övervägt de däri upptagna

spörsmålen. Giltighetstiden för jordförvärvslagen utgår den 30 juni 1955.

Detta innebär, att frågan om lagens fortsatta bestånd måste bli föremål för

behandling av nästa års riksdag, därest lagen icke utan vidare skall upphöra

att gälla.

Vid angivna förhållanden anser sig utskottet icke för närvarande böra taga

ställning till något av de i motionerna framlagda förslagen.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A. att motionerna 1:352 och 11:460 icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd;

B. att motionerna I: 385 och II: 491 icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd;

C. att motionerna 1: 354 och II: 298 icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd; samt

D. att motionerna 1:353 och 11:459 icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 13 april 1954.

På tredje lagutskottets vägnar:

HUGO OSVALD.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 23.

7

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Osvald, Albert Hermansson, Grym, Ivar

Nilzon, Axel Jansson, Ebbe Ohlsson, Herbert Hermansson och William Ohlsson;
från

andra kammaren: herrar Andersson i Löbbo, Johansson i Torp,

Nyberg och Andersson i Ryggestad, fru Boman samt herrar Nestrup, Hansson

i Skegrie och Persson i Tandö.

Reservationer:

1) (avseende utskottets hemställan under A.) av herrar Nyberg och

Nestrup, vilka ansett, att den omständigheten att jordbruksrationaliseringsutredningen

enligt uppdrag överväger frågan om jordförvärvslagens bibehållande

icke bör utgöra hinder för bifall till motionerna I: 352 och II: 460 om

upphävande av denna lag samt att utskottet därför och på de i motionerna

anförda skälen bort under A. hemställa,

att riksdagen i anledning av motionerna I: 352 och II: 460

måtte för sin del antaga följande förslag till

Lag

angående upphävande av lagen den 17 juni 1948 (nr 329) om

inskränkning i rätten att förvärva jordbruksfastighet.

Härigenom förordnas, att lagen den 17 juni 1948 om inskränkning

i rätten att förvärva jordbruksfastighet skall

upphöra att gälla med utgången av december månad 1954.

2) (avseende utskottets hemställan under B.) av herr Ebbe Ohlsson och

fru Boman.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.