Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av il kap. 95 § vattenlagen.

1954-04-27 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1954:24, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av il kap. 95 § vattenlagen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 24.

1

K r 24.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till lag om ändrad lydelse av il kap. 95 § vattenlagen.

Genom en den 27 mars 1954 dagtecknad proposition, nr 198, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, har Kungl. Maj:t,

under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda

protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

Lag

om ändrad lydelse av 11 kap. 95 § vattenlagen.

Härigenom föirordnas, att 11 kap. 95 § vattenlagen den 28 juni 1918 (nr

523)i skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)

95

Lämnas jämlikt-------

Avgift, som nu nämnts, skall beträffande

byggnad för vattnets tillgodogörande

såsom drivkraft bestämmas

i förhållande till den förut icke

tillgodogjorda vattenkraft, som beräknas

kunna vid lågvatten uttagas

vid byggnaden, dock med avdrag för

den vattenkraft, för vilken i samband

med regleringsföretag avgift

förut erlagts. Där med vattenreglering

eller med ändrade hushållningsbestämmelser

åsyftas ökning i uttagbar

vattenkraft, skall avgiften bestämmas

i förhållande till ökningen

i den vattenkraft, som vid lågvatten

kan uttagas i sökandens eller, då

fråga är om vattenreglering enligt 3

kap. 1 §, samtliga till regleringssamfälligheten

hörande strömfall. Avses

att möjliggöra utnyttjande av förut

§•

--och verksamhet.

Avgift, som nu nämnts, skall beträffande

byggnad för vattnets tillgodogörande

såsom drivkraft bestämmas

i förhållande till den förut icke

tillgodogjorda vattenkraft, som beräknas

kunna vid lågvatten uttagas

vid byggnaden, dock med avdrag för

den vattenkraft, för vilken i samband

med regleringsföretag avgift förut erlagts.

Där med vattenreglering eller

med ändrade hushållningsbestämmelser

åsyftas ökning i uttagbar vattenkraft,

skall avgiften bestämmas i

förhållande till ökningen i den vattenkraft,

som vid lågvatten kan uttagas

i sökandens eller, då fråga är

om vattenreglering enligt 3 kap. 1 §,

samtliga till regleringssamfälligheten

hörande strömfall. Avses att möjliggöra

utnyttjande av förut uttagbar

1 Senaste lydelse av 11 kap. 95 §, se SFS 1941: G14.

1 Dihang till riksdagens protokoll 195b. 9 samt. 3 avel. Nr 24.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 24.

(Gällande lydelse.)

uttagbar vattenkraft på fördelaktigare

sätt, varde avgiften bestämd i förhållande

till den ökning i vattenkraftens

värde, som genom företaget eller

genom de ändrade hushållningsbestämmelserna

beredes. Är ändamålet

med vattenreglering jämväl torrläggning

av mark, skall avgift tillika

utgå i förhållande till värdet av den

båtnad, som i nämnda hänseende vinnes

genom företaget. Vad nu sagts

äge ock tillämpning i fråga om företag

enligt 7 kap. samt företag enligt

8 kap., såvitt därigenom vinnes båtnad

genom marks torrläggning. Där

till grund för avgiften skall läggas

storleken av viss vattenkraft, skall

den utgå med en krona femtio öre för

varje hästkraft till och med 5 000,

sjuttiofem öre för varje hästkraft

över 5 000 till och med 10 000 samt

fyrtio öre för varje hästkraft utöver

10 000, men må ej, utom då fråga är

om vattenreglering, överstiga trettiotusen

kronor. Skall avgiften beräknas

efter ökningen i värde å vattenkraft

eller efter båtnad, som beredes mark,

varde den erlagd med en och en halv

för tusen av värdeökningen eller båtnaden.

Avgift, som efter ovan nämnd beräkning

skulle uppgå till mindre belopp

än femton kronor, skall icke erläggas.

(Föreslagen lydelse.)

vattenkraft på fördelaktigare sätt,

varde avgiften bestämd i förhållande

till den ökning i vattenkraftens värde,

som genom företaget eller genom

de ändrade hushållningsbestämmelserna

beredes. Är ändamålet med vattenreglering

jämväl torrläggning av

mark, skall avgift tillika utgå i förhållande

till värdet av den båtnad,

som i nämnda hänseende vinnes genom

företaget. Vad nu sagts äge ock

tillämpning i fråga om företag enligt

7 kap. samt företag enligt 8 kap.,

såvitt därigenom vinnes båtnad genom

marks torrläggning. Där till

grund för avgiften skall läggas storleken

av viss vattenkraft, skall den

utgå med tre kronor för varje hästkraft.

Skall avgiften beräknas efter

ökningen i värde å vattenkraft eller

efter båtnad, som beredes mark, varde

den erlagd med en och en halv för

tusen av värdeökningen eller båtnaden.

Avgift, som efter ovan nämnd beräkning

skulle uppgå till mindre belopp

än femtio kronor, skall icke erläggas.

Denna lag träder i kraft den 1 juli

1954.

Har fråga om bestämmande av avgift

före nya lagens ikraftträdande

blivit av vattendomstol eller synemän

slutligen prövad, skall vid fullföljd av

talan eller vid underställning äldre lag

äga tillämpning.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 24.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

3

Genom propositionen föreslås vissa ändringar i grunderna för vattendomstolsavgifterna

i syfte att höja avgiftsbeloppen.

Inledning. I proposition nr 140 till innevarande års riksdag har Kungl.

Maj :t begärt anslag för förstärkning av vattendomstolarnas organisation

in. m. Till grund för såväl nämnda proposition, vilken hänvisats till statsutskottet,

som nu förevarande proposition har legat en av revisionssekreteraren

L. af Klintberg såsom särskilt tillkallad sakkunnig avgiven, den 7 januari

1954 dagtecknad promemoria med förslag till förstärkning av vattendomstolarnas

organisation m. in.

Gällande bestämmelser m. m. Enligt bestämmelser i 11 kap. 95 och 96 §§

vattenlagen är sökande i vattenmål i vissa fall skyldig att erlägga viss avgift

såsom bidrag till kostnaderna för vattendomstolarnas organisation och

verksamhet. Förslag om sådan avgift framlades ursprungligen i det av

vattenrätts- och dikningslagskommittéerna år 1910 avgivna betänkandet

med förslag till vattenlag in. m. Såsom motivering för förslaget anförde

kommittéerna, att den nya organisationen av vattendomstolar med nödvändighet

medförde ökade utgifter för statsverket och att det därför icke vore

obilligt att av dem, som för främjande av sina intressen toge den nya organisationen

i anspråk, kräva något bidrag till kostnaderna.1

Avgiftsskyldighet inträder i fall då enligt vattenlagen medgivande lämnas

till 1) byggande i vatten för vattnets tillgodogörande såsom drivkraft; 2)

vattenreglering; 3) torrläggningsföretag, som avses i 7 kap. vattenlagen; 4)

företag enligt 8 kap., vilket avser förutom avledande av kloakvatten eller industriellt

avloppsvatten jämväl torrläggning av mark. Vidare skall avgift

erläggas 5) då ändrade bestämmelser rörande hushållningen med vattnet

meddelas i syfte att vinna ökad möjlighet att utnyttja vattenkraft.

Avgiften skall erläggas så snart beslutet vunnit laga kraft.

Beträffande grunderna för avgiftens bestämmande stadgas, såvitt angår

byggnad för vattnets tillgodogörande såsom drivkraft, att avgiften skall bestämmas

i förhållande till den förut icke tillgodogjorda vattenkraft, som beräknas

kunna vid lågvatten uttagas vid byggnaden, dock med avdrag för

den vattenkraft, för vilken i samband med regleringsföretag avgift förut

erlagts. Där med vattenreglering eller med ändrade hushållningsbestämmelser

åsyftas ökning i uttagbar vattenkraft, skall avgiften bestämmas i förhållande

till ökningen i den vattenkraft, som vid lågvatten kan uttagas i sökandens

eller, då fråga är om vattenreglering enligt 3 kap. 1 § vattenlagen,

samtliga till regleringssamfälligheten hörande strömfall. Avses att möjliggöra

utnyttjande av förut uttagbar vattenkraft på fördelaktigare sätt, skall

avgiften bestämmas i förhållande till den ökning i vattenkraftens värde,

1 1910 års bet. s. 477.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 24.

som genom företaget eller de ändrade hushållningsbestämmelserna beredes.

Om ändamålet med vattenreglering jämväl är torrläggning av mark, skall

avgift tillika utgå i förhållande till värdet av den båtnad, som i nämnda hänseende

vinnes genom företaget. Det sagda äger tillämpning även i fråga om

företag enligt 7 kap. samt beträffande företag enligt 8 kap. såvitt därigenom

vinnes båtnad genom marks torrläggning.

När avgiften enligt vad nu sagts skall bestämmas på grundval av storleken

av viss vattenkraft, skall den utgå med en krona 50 öre för varje hästkraft

till och med 5 000, sjuttiofem öre för varje hästkraft över 5 000 till

och med 10 000 samt fyrtio öre för varje hästkraft utöver 10 000, men avgiften

får ej, utom då fråga är om vattenreglering, överstiga 30 000 kronor.

Skall avgiften beräknas efter ökningen i värde å vattenkraft eller efter båtnad,

som beredes mark, skall den erläggas med en och en halv för tusen

av värdeökningen eller båtnaden.

Därest avgift enligt de stadgade grunderna skulle uppgå till mindre belopp

än femton kronor, skall den icke erläggas.

Summan av de till statsverket influtna vattendomstolsavgifterna har varierat

betydligt under olika år. De första åren efter vattenlagens ikraftträdande

inflöt tämligen små belopp. Medeltalet under 1920-talet var som förut

nämnts omkring 20 000 kronor per år. För de fem budgetåren 1934/35—

1938/39 var medeltalet drygt 40 000 kronor per år. Utvecklingen från och

med budgetåret 1939/40 framgår av följande sammanställning, som redovisar

under olika budgetår influtna avgifter (avrundade till jämna 100-tal

kronor). Till jämförelse angives kostnaderna för vattendomstolsorganisationen

(avlöningar och omkostnader).

Budgetår

1939/40

1944/45

1949/50

1950/51

1951/52

1952/53

1953/54

Influtna valtendomstolsavgifler
-

Kostnader för vattendomslolsorganisationen
-

103 500

30 800

76 700

81 800

128 100

102 200

125 0001

330 800

396 500

870 500

974 800

1 294 100

1 514 300

1 541 2001

Utredningsmannen. Utredningsmannens förslag överensstämmer i huvudsak

med det i förevarande proposition framlagda förslaget.

Yttrandena. Vid remissbehandlingen av utredningsmannens promemoria har

förslaget om höjning av vattendomstolsavgifterna närmare berörts av vattenöverdomstolen

jämte flera vattenrättsdomare, vattenfallsstyrelsen, kammarkollegiet,

statens sakrevision, länsstyrelsen i Gävleborgs län, svenska vattenkraftföreningen

och Indalsälvens regleringsförening. Flera av dessa re
-

* Beräknat belopp.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Tredje lagutskottets utlåtande nr 24.

missinstanser förklarar sig av principiella skäl visserligen anse, att vattendomstolsavgifterna

borde helt avskaffas, men vill i frågans nuvarande läge

icke motsätta sig den föreslagna höjningen.

Departementschefen. Föredragande departementschefen, statsrådet Zetterberg,

anför bland annat följande: »Verksamheten vid de allmänna domstolarna

är i princip avgiftsfri för de rättssökande. Vissa belopp uttages i form

av expeditionslösen och stämpelavgift, men dessa belopp lämnar blott ett

ganska blygsamt bidrag till det allmännas kostnader för organisationen och

dess verksamhet. När vattendomstolarna tillskapades i samband med reformeringen

av vattenlagstiftningen år 1918, ansågs det emellertid rimligt att

göra ett avsteg från den vid de allmänna domstolarna tillämpade ordningen

och av dem som för främjande av sina intressen toge den nya organisationen

i anspråk utkräva ett särskilt bidrag till kostnaderna för densamma.

Med anledning av en framställning av riksdagens revisorer begärde riksdagen

i skrivelse till Kungl. Maj :t år 1950 utredning angående vattendomstolsavgifterna.

Till stöd för denna framställning åberopades bl. a. den försämring

av penningvärdet, som inträtt sedan år 1932, ävensom statsverkets

under senare år oavbrutet stegrade kostnader för vattendomstolarnas verksamhet.

Utredningsuppdraget anförtroddes åt statens sakrevision, som emellertid

efter en förberedande undersökning fann anledning att ställa spörsmålet,

huruvida avgifterna överhuvud taget borde bibehållas. I avbidan på

ett ställningstagande till detta principiella spörsmål har frågan fått vila, tills

den nu aktualiserats i samband med att en betydande ytterligare förstärkning

av vattendomstolsorganisationen blivit nödvändig.

Som jag nyss nämnde är verksamheten vid de allmänna domstolarna i

princip avgiftsfri. Delade meningar kan råda om det ur principiella synpunkter

är riktigt att rättsskipningen vid vattendomstolarna skall delvis bekostas

av de rättssökande. Härtill kommer den praktiska synpunkten att avgifterna

har förhållandevis ringa ekonomisk betydelse för statsverket. Emellertid

har statsmakterna en gång tagit ställning till dessa frågor och ansett

riktigt att vid vattendomstolarna uttaga särskilda avgifter såsom bidrag till

kostnaderna för organisationen. Jag är icke nu beredd att ingå på en omprövning

av detta ställningstagande. I detta sammanhang torde endast böra

övervägas i vad mån ändringar beträffande grunderna för avgifterna är motiverade

för att de skall motsvara sitt syfte.

I den utredningspromemoria som ligger till grund för de i annat sammanhang

framlagda förslagen om förstärkning av vattendomstolarna har föreslagits

vissa ändringar i grunderna för avgifternas bestämmande i syfte att

höja avgiftsbeloppen. Detta i promemorian framlagda förslag bygger ej på

någon sådan ingående utredning om avgiftsgrunderna som begärdes av 1950

års riksdag. Förslaget syftar närmast till att kostnaderna för den betydande

förstärkning av vattendomstolsorganisationen, som nu är erforderlig, i huvudsak

skall läggas på kraftindustrien. Det torde emellertid i själva verket

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 24.

förhålla sig så att till stöd för de föreslagna ändringarna i avgiftsgrunderna

kan åberopas även andra skäl, som ej på detta sätt står i nära samband med

den nu aktuella förstärkningen av organisationen.

Grundbeloppet för avgiften i de fall då den skall bestämmas med hänsyn

till storleken av viss vattenkraft har varit oförändrat sedan år 1932. Den

starka försämring av penningvärdet som ägt rum under tiden därefter motiverar

i och för sig en väsentlig höjning av detta grundbelopp. Jag vill

erinra om att den under senare år inträdda penningvärdesförsämringen föranlett

ändringar i grunderna för andra avgifter enligt vattenlagstiftningen.

Genom beslut vid 1952 års riksdag höjdes maximibeloppet för regleringsavgift

vid tillfällig vattenreglering från 15 000 till 30 000 kronor (prop. nr

53, tredje lagutsk. uti. nr 13), och 1953 års riksdag har begärt utredning

om höjning även av regleringsavgifterna enligt vattenlagen (riksd. skr. nr

428). Enligt förslag i en till innevarande års riksdag avgiven proposition

har maximibeloppet för fiskeavgiften för kraftanläggningar enligt 2 kap.

10 § vattenlagen fördubblats, och samtidigt har fiskeavgiften för vattenregleringar

väsentligt höjts (prop. nr 23, tredje lagutsk. uti. nr 2). Det synes

följdriktigt att grundbeloppet för domstolsavgiften i de fall då den skall

beräknas med hänsyn till storleken av viss vattenkraft höjes till det dubbla

eller alltså från en krona 50 öre till tre kronor per hästkraft.

Vad beträffar frågan om avgiftens regressivitet har i utredningspromemorian

framhållits, hurusom erfarenheten visat att just de stora kraftverks-

och regleringsmålen innebär mycket stora påfrestningar för vattendomstolsorganisationen,

ett förhållande som påvisades även av riksdagens

revisorer i deras förut omförmälda framställning. Jämväl på denna punkt

synes en ändring motiverad oberoende av att organisationen just nu måste

ytterligare förstärkas. Jag vill sålunda — i överensstämmelse med det i

promemorian framlagda förslaget — tillstyrka att avgiften i de fall då

till grund för densamma skall läggas storleken av viss vattenkraft bestämmes

till det nämnda beloppet tre kronor per hästkraft utan avseende å företagets

storlek. Av samma skäl torde den nuvarande maximeringen av avgiftsbeloppet

till 30 000 kronor beträffande kraftanläggningar böra borttagas.

I utredningspromemorian har föreslagits höjning av minimibeloppet för

avgiften från nuvarande 15 kronor till 100 kronor. En höjning synes motiverad,

men jag vill föreslå att den begränsas till 50 kronor.

Som jag förut nämnt grundas de nu föreslagna ändringarna i avgiftsgrunderna

icke på en sådan omfattande utredning av frågan som förutsattes i

riksdagens skrivelse i ämnet år 1950. Emellertid torde väsentliga brister i

den gällande ordningen bli avhjälpta med det nu framlagda förslaget. Jag

vill icke bestrida att det kunde finnas anledning att överväga en ytterligare

omläggning i olika avseenden av avgiftsgrunderna, varvid särskilt borde

undersökas hur kravet på enkelhet i beräkningssättet skall kunna förenas

med önskemålet att undgå alltför stora ojämnheter i tillämpningen. En

utredning härom synes emellertid kunna tills vidare anstå.

I utredningsförslaget har tidpunkten för ikraftträdandet av de nya av
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 24. 7

giftsgrunderna satts till den 1 januari 1955. Denna tidpunkt har valts med

tanke på att ökat bidrag till domstolsorganisationen skäligen borde avkrävas

endast den sökande som kan antagas ha i mera väsentlig mån haft fördel

av den förstärkta organisationen. Som jag förut utvecklat kan emellertid

de föreslagna ändringarna anses motiverade oberoende av att organisationen

nu förstärkes, och under sådana förhållanden synes det ej vara anledning

att uppskjuta ikraftträdandet. .lag vill därför förorda att ikraftträdandet

bestämmes till den 1 juli 1954. I mål där fråga om bestämmande

av avgift före nämnda dag prövats av vattendomstol eller synemän bör vid

fullföljd av talan de förut gällande grunderna tillämpas, även om den

högre instansens prövning äger rum efter ikraftträdandet.»

Utskottet. Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot det genom

propositionen framlagda förslaget och får alltså hemställa,

att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition.

Stockholm den 27 april 1954.

På tredje lagutskottets vägnar:

HUGO OSVALD.

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Osvald, Albert Hermansson*, Grym,

Ivar Nilzon, Axel Jansson*, Ebbe Ohlsson, Herbert Hermansson och Lindgren*;
från

andra kammaren: herrar Andersson i Löbbo, Johansson i Torp*,

Nyberg, Nestrup*, Bengtsson i Halmstad, Hansson i Skegrie*, Persson i

Tandö och Munktell*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1954:264 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 11 kap. 95 $ vattenlagen. s. 1 i texten