Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om förkortning av maximitiden för upplåtelse av skogsavverkningsrätt. Tredje lagutskottet har behandlat de inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motionerna nr 350 i första kammaren av herr Näsgård m. fl. och nr 463 i andra kammaren av herr Larsson i Hedenäset m. fl.

1954-04-27 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1954:25, Utlåtande i anledning av väckta motioner om förkortning av maximitiden för upplåtelse av skogsavverkningsrätt. Tredje lagutskottet har behandlat de inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motionerna nr 350 i första kammaren av herr Näsgård m. fl. och nr 463 i andra kammaren av herr Larsson i Hedenäset m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 25.

1

Nr 25.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om förkortning av

maximitiden för upplåtelse av skogsavverkningsrätt.

Tredje lagutskottet har behandlat de inom riksdagen väckta, till lagutskott

hänvisade motionerna nr 350 i första kammaren av herr Näsgård

m. fl. och nr 463 i andra kammaren av herr Larsson i Hedenäset m. fl.

I motionerna, vilka är likalydande, hemställes, ”att riksdagen måtte i

skrivelse till Kungl. Maj :t begära en utredning av frågan om lämpligheten

att till tre år begränsa den längsta tiden för upplåtelse av skogsavverkningsrätt”.

Beträffande de skäl som anförts till stöd för denna hemställan får utskottet,

i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande, hänvisa

till motionerna.

Över dessa har i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver yttranden

inhämtats från domänstyrelsen och skogsstyrelsen. Vidare har på begäran

av utskottet yttranden över motionerna avgivits av Sveriges skogsägareföreningars

riksförbund, Sveriges skogsägareförbund och Skogsindustriernas

samarbetsutskott.

Gällande rätt. Historik.

1 1 kap. 7 § lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom

stadgas, att vad som tidigare i samma lag eller eljest i lag finnes i allmänhet

föreskrivet angående nyttjanderätt till fast egendom skall tillämpas jämväl

”i fråga om rättighet, som fastighets ägare åt annan upplåter att å fastigheten

avverka skog eller att där taga torv, ler, grus, sten eller annat, som

icke är att hänföra till fastighetens vanliga avkastning, eller att jaga eller

att fiska; dock att, där upplåtelsen avser allenast eller huvudsakligen rätt

att annorledes än till husbehov avverka skog, längsta tid för rättighetens

bestånd är fem år.”

Detta stadgande om längsta tid för beståndet av avverkningsrätt äger

icke tillämpning på upplåtelse, som sker från kronan. I fråga om kronan

tillhöriga skogar under domänstyrelsens förvaltning gäller i stället en i

förordningen den 10 maj 1955 (nr 157) angående grunder för förvaltningen

av vissa kronoskogar intagen bestämmelse, all domänstyrelsen icke utan

Kungl. Maj :ts medgivande äger träffa avtal om upplåtelse av avverkningsrätt

för längre lid än fem år.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1954. 9 sand. .''I and. Nr 25.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 25.

Då avtal om upplåtelse av skogsavverkningsrätt mera allmänt började

komma i bruk, gällde för dem liksom för andra nyttjanderättsavtal en lagstadgad

tidsbegränsning av 50 år. Under senare delen av 1800-talet framfördes

emellertid vid olika tillfällen förslag om ytterligare inskränkning av

giltighetstiden för avtal om avverkningsrätt. Dessa framställningar ledde

icke till något resultat förrän riksdagen 1888 i anledning av en motion

hemställde, att Kungl. Maj :t skulle framlägga förslag till sådan ändring av

bestämmelserna om tiden för nyttjanderättsavtals bestånd, att avtal om

skogsavverkningsrätt icke erhöll längre giltighetstid än 20 år. Kungl. Maj :t

avgav till nästföljande års riksdag proposition i överensstämmelse härmed,

och sedan riksdagen bifallit propositionen utfärdades lagen den 25 april

1889 angående tiden för nyttjanderättsavtals bestånd, varigenom angivna

tid alltså inskränktes till 20 år. Denna tidsbegränsning gällde till 1903, då

genom en ändring av nyssnämnda lag den längsta tiden för ifrågavarande

upplåtelser fastställdes till fem år. Den sålunda bestämda maximitiden

för skogsavverkningsrätt upptogs härefter oförändrad i den alltjämt gällande

1907 års lag om nyttjanderätt till fast egendom, genom vilken lag

förutvarande bestämmelser i ämnet upphävdes.

Yttrandena.

Sveriges skogsägareföreningars riksförbund har såsom sitt yttrande över

motionerna hänvisat till en av förbundet den 26 januari 1954 gjord framställning

till Kungl. Maj :t med begäran om sådan ändring av nyttjanderättslagen,

att längsta tiden för beståndet av skogsavverkningsrätt fastställes

till tre år. Till stöd för denna begäran har förbundet anfört i huvudsak

följande.

Försäljning av rotstående skog och därmed rättighet för köparen att

avverka skog å viss fastighet tillämpas såväl på statens som på andra allmänna

skogar och inom det enskilda skogsbruket. Såsom villkor för sina

rotförsäljningar har Domänverket, tack vare sin auktoritet som statligt

affärsdrivande verk, sedan många år kunnat begränsa tiden för avverkningsupplåtelsen

till i regel 2 år. De enskilda skogsägarna däremot ha icke

haft möjlighet att hävda sina intressen med samma auktoritativa kraft -—

endast inom vissa lokala områden — utan ha tvingats att acceptera ett

medgivande för avverkningsrättsinnehavaren att disponera skogen för avverkning

och avforsling under 5 år, dvs. den tid, som lagen maximalt tilllåter

för nyttjanderätt av ifrågavarande slag.

För den enskilde skogsägaren, som av en eller annan orsak funnit lämpligt

att sälja sin skog på rot och därmed såsom i föregående sagt — för att

få affären genomförd — måste godtaga och medgiva en femårig upplåtelsetid,

innebär denna långa tidsutdräkt mycket ofta ett besvärande hinder

för bl. a. skötseln av skogarna.

En stämpling, som säljes på rot, är alltid utförd i visst syfte att åstad
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 25.

3

komina förbättring i det skogliga tillståndet på ifrågavarande marker. Det

kan t. ex. gälla att i en plant- eller ungskog få bort fröträd eller överståndare,

vars kvarhållande inte längre kan motiveras ur ekonomisk och skoglig

synpunkt. I sådana fall vet man, att ju längre avverkningen av dessa överståndare

får anstå, desto större blir skadorna på ungskogen eller, om man

vänder på problemet, desto längre tid tar det för ungskogen att övervinna

och läka de skador som åstadkommits vid fällningen av överståndarna.

I andra fall åter kan stämplingen avse en direkt kalavverkning av marken

för att återförse denna med ny skog. Efter en sådan s. k. föryngringshuggning

måste noggrann hyggesrensning ske, toppar och avfall huggas upp

och eventuellt tillvaratas, varefter kulturåtgärder av något slag måste sättas

in. Efter sådan kalavverkning är det mångenstädes i landet nödvändigt att

marken får ligga öppen och utsatt för solbelysning en eller ett par vegetationsperioder

för att erhålla för nybesåning erforderlig mognad. Om man

i sådana fall först räknar med en avverkningstid av 5 år och därefter en

tvåårig mognadstid för hygget, så innebär detta, att minst sju, kanske även

åtta år kommer att förflyta innan den föryngring av marken vartill man

syftade genom stämplingen, överhuvudtaget skall kunna komma till stånd.

För stämplingar som syfta mot föryngring av markerna bör man, speciellt

inom Norrland, taga hänsyn till de med vissa tidsintervall inträffande

fröåren. Om man sålunda skulle kunna utnyttja ett gott fröår för hjälp med

självföryngring, så blir denna möjlighet högst problematisk, därest köparen

efter eget bedömande kan välja avverkningstid när som helst under en hel

femårsperiod.

Ofta utföres en stämpling i rent tillväxtbefrämjande syfte. En genomhuggning

eller gallring av ett skogsbestånd är ofta nödvändigt för att befordra

tillväxten och hindra den att stagnera. Om en stämpling motiveras

av sådana grunder, men avverkning sker först fem år därefter, så innebär

ju detta, att skogsbrukaren har gått miste om den planerade tillväxtökningen

inom beståndet under flera vegetationsperioder.

Det bör även framhållas, att säljaren är på sätt och vis utestängd ifrån

skogstrakten ifråga under den tid då nyttjanderätten härtill ligger hos

köparen. Vill köparen utnyttja sin rätt under den maximala tiden, dvs.

fem år, så innebär detta besvärligheter för upplåtaren inte bara rent praktiskt

i form av hinder för hans arbete i skogen utan åstadkommer även

betydande ekonomiska förluster indirekt genom onödig tidsspillan och

svårigheter att utnyttja lämpliga arbetstillfällen för rensningshuggningar

eller andra uppbyggande åtgärder i skogen. Arbetet och speciellt avverkningarna

på skogarna är ofta beroende av tillgång på bostäder och härbärgen,

och även upplagsplatser för virket är ofta ett stort problem. Om en

köpare under många år håller en stämplingspost på rot eller kanske endast

delvis avverkar den, så utestänger, eller så att säga, låser han möjligheterna

för andra att utnyttja härbärgen eller de upplagsplatser som finnas tillgängliga.

Enligt vad utskottet under hand inhämtat har riksförbundets framställning

ännu icke föranlett någon Kungl. Maj:ls åtgärd.

Samtliga övriga remissinstanser har avstyrkt motionärernas förslag

under framhållande, att den begränsning av tiden för avverkningsrätternas

bestånd, som är önskvärd och med hänsyn till drivningstekniska för
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 25.

hållanden möjlig, kan och bör åstadkommas genom avtal mellan parterna

i varje särskilt fall.

Sveriges skogsägareförbund har såsom skäl för detta sitt ställningstagande

anfört bland annat följande.

Att avverkningstiden i avtalen om rotköp stundom kan förlängas ända

upp till fem år sammanhänger med drivningstekniska svårigheter och

andra förhållanden, varöver varken säljare eller köpare råda. Ogynnsam

väderlek med ringa snö eller köld, rotpostens belägenhet i svårt drivningsläge

bakom sjöar, myrar och dylikt, postens omfattning, arrondering och

samhörighet ur drivningsekonomiska synpunkter med andra avverkningstrakter,

bristande tillgång på arbetskraft i orten och många andra med

avverkningen sammanhängande omständigheter kunna stundom avsevärt

försena eller under längre tid omöjliggöra virkets utdrivning. Om eu

köpare i sådana fall icke ges möjlighet att säkra sin rätt genom att påfordra

längre avverkningstid kan detta enligt förbundets mening, särskilt för de

mindre skogsägarna, skapa avsättningssvårigheter, som motionärerna måhända

icke förutsett.

Följden av eu nedsättning av upplåtelsetiden till tre år torde sålunda

närmast bli den, att framför allt illa belägna rotposter, rotposter av ringa

storlek eller överhuvudtaget virkesposter, som fordra långsiktig planering,

bli mindre begärliga och svåra att avyttra. För dessa rotposter komma

säkerligen också priserna att pressas, då en köpare alltid måste räkna med

de risker, som i dylika fall äro förbundna med kortare upplåtelse. Fn beskärning

av avverkningstiden kommer under sådana förhållanden att

ogynnsamt påverka det rotvärde, skogsägaren kan erhålla.

Ett utmärkande drag i småskogsbrukets struktur är periodiciteten i avverkningarna,

vilken utom av avverkningstekniska skäl betingas av en förklarlig

strävan hos småskogsägaren att med utnyttjande av konjunkturerna

ernå högsta möjliga betalning för skogen. Sistnämnda sedan länge

kända förhållande — nu senast bekräftat genom en vid Skogshögskolan

bedriven undersökning om bondeskogsbrukets ekonomi — har vid diskussionerna

om skogsbrukets driftsformer ofta framhållits som en av småskogsbrukets

stora fördelar. Uppenbart är dock att denna fördel vad rotförsäljningarna

beträffar är beroende av upplåtelsetidens längd. Ju kortare

liden blir desto mindre möjligheter ges skogsägaren att utnyttja en toppkonjunktur

på virkesmarknaden, enär motparten — köparen — självfallet

vid inköpen måste räkna med den kortare avverkningstiden och följaktligen

minska sina virkesinköp. Förkortad upplåtelsetid kommer överhuvudtaget

många gånger att försvåra rationell planläggning av rotköpen

och avverkningarna på de mindre skogarna och därigenom accentuera den

ojämnhet, som nu utmärker arbetena på dessa skogar. Ur samhällets synpunkt

torde en sådan utveckling vara mindre önskvärd — icke minst med

hänsyn till arbetskraftens kontinuerliga sysselsättning inom skogsbygderna.

Domänstyrelsen, som också tillhör skogsägarrepresentanterna bland remissinstanserna,

påpekar till en början, att den ifrågasatta lagändringen

icke berör upplåtelser från kronans fastigheter. Styrelsen framhåller i

övrigt önskvärdheten ur skogsvårdssynpunkt och andra synpunkter av att

upplåtelsetiden för avverkningsrätt i möjligaste mån förkortas men menar,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2.5. °

att detta icke bör ske genom lagbud, som förhindrar skälig anpassning till

särskilda förhållanden i de enskilda fallen.

Skogsindustriernas samarbetsutskott erinrar lörst om att vid införandet

av nu gällande tidsbegränsning för skogsavverkningsrätt, detta begrepp

hade en helt annan innebörd än nu. Före 1903 var det vanligt, att enskilda

skogsägare upplät avverkningsrätt för alla träd, som höll eller inväxte i en

viss dimension. Dylik upplåtelse medförde mycket svåröverskådliga konsekvenser

för skogsägarna och kunde få ogynnsamma följder i tiåga om

skogsvården, då köparen icke hade något direkt intresse av att bedriva

avverkningen på ett sätt, som var förenligt med god skogsvård. Numera

avser upplåtelserna endast vissa utstämplade träd, varför köparen icke

längre kan påverka skogsvården genom olämpliga virkesuttag.

Sainarbetsutskottet går härefter in på de svårigheter som den föreslagna

lagändringen skulle medföra för trävaruhanteringen och yttrar härom.

Vi vilja också fästa uppmärksamheten på skogsbrukets konjunkturkänslighet

eller det förhållandet att enskilda skogsägare under år med höga

virkespriser utbjuda stora virkeskvantiteter medan däremot vid vikande

konjunktur utbuden starkt reduceras. Ett tvång för köparen att avverka

virket i den takt det utbjudes skulle därför kunna leda till mycket olyckliga

följder för såväl skogsarbetsmarknaden som skogsindustrierna. Ett dylikt

tvång skulle nämligen medföra besvärande svängningar på skogsarbetsmarknaden

och därjämte tvinga industriföretagen, framför allt de som i

större utsträckning äro beroende av virkesköp, att hålla onormalt stora

lager av upphugget virke. Skogsindustrierna skulle härigenom åsamkas

förluster genom lagringsskador, ökade lagringskostnader ävensom ränteförluster

på nedlagda avverkningskostnader.

Motionärerna framhålla att ”särskilt under senare år — avverk
ningsavtalen

på många håll i landet tenderat att schablonmässigt föreskriva

en avverkningstid av 5 år”. Detta innebär emellertid icke att avverkningen

skall bedrivas under fem år utan avser allenast att avverkningen skall vara

slutförd inom viss i avtalet angiven tid, t. ex. fem år. Denna maximitid ulnyttjas

dock i själva verket ytterst sällan och säkerligen endast då verkligt

trängande behov föreligga. En köpare söker givetvis på alla sätt undvika

att komma i den situationen, att han har någon mera väsentlig del

av en inköpt rotpost kvar att avverka när endast ett eller två år kvarstå av

avverkningstiden. Han kan annars råka i mycket besvärliga tvångssituationer,

när det gäller uppgörelser med arbetsmanskapet och genomförande

av avverkning under ogynnsamma klimatförhållanden. Särskilt gäller detta

de norra och inre delarna av landet, där väderleksförhållandena vissa år

kunna vara mycket besvärliga. Även om de fjärde och femte åren sålunda

sällan utnyttjas, innebär ofta blotta möjligheten att uppskjuta avverkningen

betydande kostnadsbesparingar för köparen.

Slutligen vilja vi också erinra om att rolpostförsäljningar vanligen ske

på hösten och förvintern, även då det gäller poster, för vars avverkning förläggningar

för manskap och hästar måste uppföras, eller poster som måste

sommarhuggas. Avverkningen av dylika rotposter, vilka i de norra delarna

av landet utgöra eu betydande del, kan sålunda ej påbörjas förrän kanske

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 25.

ett år efter inköpet, om den inte skall bli onormalt fördyrad. Om maximitiden

begränsades till tre år skulle vid tidpunkten för avverkningens påbörjande

sålunda endast två år återstå. Skulle väderleksförhållandena

under den första vintern inte bliva lämpliga, blir köparen hösten därpå

försatt i den situationen, att han till varje pris måste sätta bort posten.

I annat fall riskerar han att den utan ersättning skall återgå till markägaren.

Köparen blir ju i detta fall helt beroende av markägarens godtycke.

Härtill kommer emellertid att eu snävare tidsgräns för upplåtelse av

avverkningsrätter otvivelaktigt skulle komplicera prisförhandlingarna vid

försäljning av rotstående skog. Om en utbjuden post under alla omständigheter

måste avverkas inom en relativt kort tid, nödgas köparen givetvis

räkna med betydligt ökade risker. Visserligen skulle han ju försäkra sig

mot dessa ökade risker genom en mera försiktig värdering och prissättning,

men i alla fall skulle härigenom ett försvårande moment uppstå vid prisförhandlingarna.

Skogsstyrelsen redovisar till en början en av styrelsen verkställd utredning

i ärendet. Av denna framgår, att femåriga avverkningsrättsavtal är

vanligare i Norrland än i landet i övrigt men att denna maximitid sällan

utnyttjas. I vissa norrländska län har dock tendensen till lagringsköp under

en del perioder varit påtaglig. En vanlig anledning till att avverkningar

uppskjutits till fjärde och femte året har i Västerbottens och Norrbottens

län varit, att det ställt sig för dyrt att utnyttja biflottleder varje år, varför

flottningen måst koncentreras till vissa år, då flera säsongers avverkningsutfall

sparats ihop.

Skogsstyrelsen har också inhämtat synpunkter på frågan från olika personer,

representerande köp- eller sälj arintressena. De skäl som därvid anförts

för och emot den föreslagna lagändringen sammanfattas av styrelsen

sålunda.

För lagändringen talar

1. Det måste vara till men för skogens vård och återväxt om virkesposterna

stå kvar mer än tre år.

-• Skogsägaren tillskyndas eu produktionsförlust, vars storlek ökas med

antalet lagringsår. Köparen får en däremot svarande vinst i form av

större virkeskvantitet genom trädens tillväxt. Merkvantiteten ökar med

antalet lagringsår. Eftersom denna extra kvantitet i ungefär 50 % av

fallen utgöres av tillväxt å grövre träd representerar den relativt stora

värden. Bönderna ha endast i undantagsfall garderat sig mot produktionsförluster

av detta slag genom att — i likhet med domänverket —

stipulera tillägg å köpeskillingen vid överlagring.

3. Lagring av rotposter längre tid och i större omfattning inverkar menligt

på rotprisbildningen ur säljarens synpunkt. Blir det höga virkespriser

ett år, avverkas nämligen då de lagrade posterna i större utsträckning

än vanligt, vilket minskar efterfrågan på nystämplingar. Detta verkar

dämpande på nystämplingarnas rotpriser.

Mot lagändringen anföres

1- Säljarens påstående att föryngringsåtgärderna försenas två år äro i och

för sig riktiga men få ej tillmätas överdriven betydelse. Eftersom endast

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Tredje lagutskottets utlåtande nr 25.

hälften av huggningarna utgöras av sluthuggningar får man ej räkna

med två års förlust av markräntan utan endast med ett cirka hälften så

stort belopp.

2. Utbuden av rotposter äro olika stora olika år. Det är givet, att skogsbruket

får lättare att garantera arbetarna jämn sysselsättning om upplåtelsetiden

är fem år i stället för tre år.

3. Det är nationalekonomiskt riktigt att i möjligaste mån koncentrera

utdrivningen. Vissa kostnader för t. ex. bilbasvägar, vägunderhåll, kojor

in. m. nå så höga absoluta belopp, att de kräva relativt stora avverkningsmängder

för att löna sig. Små rotposter, avverkade var för sig,

kunna i en dylik situation ge negativa rotvärden. Det ligger därför både i

köparens och säljarens intresse att avverkningskvantiteterna å en viss

trakt bli tillräckligt stora. Köparen kan försöka åstadkomma dessa

kvantiteter antingen därigenom att han ”köper ihop” ett flertal smärre

poster eller på så sätt att rotköpen kombineras med avverkningar från

egen skog i grannskapet. Dylika åtgärder ta tid och kunna givetvis

omöjliggöras om avforslingstiden minskas till tre år.

Styrelsen finner den verkställda utredningen ge vid handen, att även om

en treårig maximitid för upplåtelse av avverkningsrätt är att föredraga ur

ren skogsvårdssynpunkt så föreligger dock i särskilda fall ett fullt legitimt

behov av längre avforslingstid. Det synes styrelsen därför böra ankomma

på parterna själva att, inom ramen för den legala maximitiden, träffa

överenskommelse om upplåtelsetidens längd. Med hänsyn till de organisationer,

som numera finnes på sälj arsidan, torde det enligt styrelsens uppfattning

kunna antagas, att på frivillighetens väg skall kunna nås, vad som

i förevarande hänseende anses önskvärt.

Utskottet.

I motionerna 1:350 och 11:403 föreslås att den enligt lag medgivna

längsta tiden för upplåtelse av skogsavverkningsrätt skall minskas från

fem till tre år.

Åtskilliga omständigheter talar enligt utskottets mening för lämpligheten

av att tiden mellan försäljning av skog å rot och avverkningen i möjligaste

mån förkortas. Särskilt må framhållas betydelsen av att stämplingar som

företagits i syfte att åstadkomma förbättringar i det skogliga tillståndet

icke kvarstår oavverkade längre än nödvändigt och att avverkningar som

skall åtföljas av skogsvårdande åtgärder icke onödigtvis fördröjes. Såsom

framgår av de flesta remissyttrandena har utvecklingen också gått i riktning

mot allt kortare avforslingstider. För södra Sveriges vidkommande höidet

sålunda till undantagen att rotposter står oavverkade längre tid än tre

år efter försäljningen, och även i Norrland avverkas rotposterna i allmänhet

inom denna tid.

Mot den föreslagna tvångsmässiga inskränkningen av giltighetstiden för

upplåtelse av skogsavverkningsrätt kan dock resas allvarliga invändningar.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Tredje lagutskottets utlåtande nr 25.

Drivningstekniska svårigheter, såsom ogynnsam väderlek och rotposternas

svårtillgänglighet, medför stundom att längre upplåtelsetider erfordras. Av

ekonomiska skäl bör det för en del fall finnas möjlighet att koncentrera

utdrivningen av flera säsongers rotpostköp till ett år, exempelvis då mindre

bärkraftiga biflottleder eller huvudbasvägar måste begagnas för transporterna

eller då avverkningen kräver särskilt stora anläggningskostnader. En

annan synpunkt, som av en del remissinstanser lagts till grund för deras

avstyrkande av motionärernas förslag och som enligt utskottets mening

förtjänar beaktande, är att möjligheterna att bereda en fast skogsarbetarstam

jämn och full sysselsättning skulle -— åtminstone i Norrland -— bli

mindre om den längsta medgivna tiden för beståndet av avverkningsrätt

ytterligare inskränktes. Utbuden av rotposter varierar nämligen med hänsyn

till konjunkturerna så avsevärt, att en avverkning i takt därmed skulle

medföra stora svängningar på skogsarbetsmarknaden.

De gjorda övervägandena leder enligt utskottets uppfattning till den slutsatsen,

att det visserligen är önskvärt att tiden för utnyttjandet av avverkningsrätt

blir så kort som möjligt men att fall kan förekomma, som gör en

längre upplåtelsetid än tre år befogad, varför den av motionärerna föreslagna

lagändringen icke bär vidtagas. Eu sådan lagändring synes för övrigt

ej heller erforderlig för att en önskvärd begränsning av upplåtelsetiden skall

ernås, då en sådan genom de möjligheter som står skogsägarnas organisationer

till buds torde kunna åstadkommas genom överenskommelse mellan

de avtalsslutande parterna i varje särskilt fall.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motioner, 1:350 och 11:463, icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 27 april 1954.

På tredje lagutskottets vägnar:

HUGO OSVALD.

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Osvald, Albert Hermansson*, Grym, Ivar

Nilzon, Axel Jansson*, Ebbe Ohlsson, Herbert Hermansson och Lindgren*;

från andra kammaren: herrar Andersson i Löbbo, Johansson i Torp*,

Nyberg, Nestrup*, Bengtsson i Halmstad, Hansson i Skegrie*, Persson i

Tandö och Munktell*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herr Ivar Nilzon.

Victor Pettersons Bokindustri Aktiebolag, Stockholm 1954.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.