Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 30 juni 1973

1954-05-06 · 13 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 12 av 13 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1954:27, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 30 juni 1973

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 27.

1

Nr 27.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med

förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den

30 juni 1973 (nr U7) om tillståndstvång för byggnadsarbete,

d el s o c k i ämnet väckta motioner.

Genom en den 19 mars 1954 dagtecknad proposition, nr 181, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, har Kungl.

Maj :t, under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet

förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

Lag

angående fortsatt giltighet av lagen den 30 juni 1943 (nr 444) om tillståndstvång

för byggnadsarbete.

Härigenom förordnas, att lagen den 30 juni 1943 om tillståndstvång för

byggnadsarbete1 vilken enligt lag den 22 maj 1953 (nr 229) gäller till och

med den 30 juni 1954, skall äga fortsatt giltighet till och med den 30

juni 1955.

I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft dels

sex före propositionens avlämnande väckta motioner, nämligen inom första

kammaren nr 82 av herr Weiland in. fl., nr 150 av herr Bergli m. fl. och

nr 345 av herr Ohlon m. fl. samt inom andra kammaren nr 118 av herr

Gustafsson i Borås m. fl., nr 237 av herr förste vice talmannen Skoglund

m. fl. och nr 376 av herr Ohlin m. fl., dels ock två i anledning av propositionen

väckta motioner, nämligen nr 525 i första kammaren av hen

Ewerlöf m. fl. och nr 670 i andra kammaren av herr Hjalmarson m. fl.

I motionerna I: 82 och II: 118, vilka är likalydande, hemställes, »att riksdagen

måtte förorda att kvoten för byggnadstillstånd för uppförande av

lokaler för religiösa ändamål för år 1954 höjes från föreslagna 10 miljoner

kronor till 15 miljoner kronor».

I motionerna I: 150 och II: 237, vilka är likalydande, föreslås, »att riksdagen

måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa, att åtgärder

måtte vidtagas för ett skyndsamt avskaffande av byggnadsregleringen; eller,

1 Senaste lydelse i vissa delar, se SFS 1948: 186 och 749.

Bihang till riksdagens protokoll 1957. 9 samt. 3 avd. Nr 27.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Tredje lagutskottets utlåtande nr 27.

om detta icke vinner riksdagens bifall, i skrivelse till Kungl. Maj:t såsom

sin mening giva till känna, att byggnadsregleringen bör så tillämpas, att

den kyrkliga nybyggnadsverksamheten får ett väsentligt större utrymme än

för närvarande är fallet».

Motionerna I: 345 och II: 376 — även de likalydande — utmynnar i en

hemställan, »att riksdagen

1) måtte besluta om fullständig avveckling av byggnadsregleringens tillståndstvång

med bibehållande under en övergångsperiod av icke kvantitetsbegränsande,

lokalt meddelade igångsättningsmedgivanden;

2) i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer om utredning av spörsmålet

att genom ekonomiska stimulanser, byggnadsteknikens utveckling eller arbetsmarknadspolitiska

överenskommelser ernå en tillfredsställande lösning

av säsongutjämningsproblemet».

I motionerna I: 525 och II: 670, som likaledes är av samma lydelse, hemställes,

»att riksdagen, vid behandlingen av proposition nr 181 med förslag

till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 30 juni 1943 (nr 444)

om tillståndstvång för byggnadsarbete, ville anhålla hos Kungl. Maj :t att

skyndsamma åtgärder måtte vidtagas för slopande av byggnadsregleringen,

så att regleringen i sin helhet är avvecklad senast den 31 december 1954».

Beträffande de skäl som anförts till stöd för det genom propositionen

framlagda lagförslaget ävensom i fråga om de av motionärerna till stöd

för sina yrkanden åberopade skälen får utskottet, i den mån redogörelse

därför icke lämnas i det följande, hänvisa till propositionen och motionerna.

Till utskottet har dessutom från biskoparna Bo Giertz och Elis Malrneström

inkommit en skrivelse, vari framlagts vissa synpunkter på frågan

om en höjning av byggnadstillståndskvoten för kyrkliga ändamål.

Gällande bestämmelser.

Lagen den 30 juni 1943 (nr 444; ändr. nr 186/1948 och 749/1948) om

tillståndstvång för byggnadsarbete utgör ett led i statsmakternas strävan

att upprätthålla ett fast penningvärde och främja en ändamålsenlig användning

av förnödenheter och arbetskraft. Lagen gäller — sedan dess giltighetstid

vid olika tillfällen blivit förlängd, senast genom lag den 22 maj

1953 (nr 229) — till och med den 30 juni 1954.

Enligt 1 § i lagen äger Kungl. Maj:t under vissa förutsättningar förordna

att 2—7 §§ i lagen skall äga tillämpning. Har dylikt förordnande

meddelats, följer därav att byggnadsarbete icke får bedrivas utan särskilt

tillstånd (byggnadstillstånd). Sådant tillstånd meddelas av Konungen eller,

i den mån Konungen förordnar därom, av myndighet, åt vilken Konungen

uppdrager att utöva tillsyn över tillämpningen av lagen, eller myndighet,

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Tredje lagutskottets utlåtande nr 27.

som är underordnad tillsynsmyndigheten. Beslut rörande byggnadstillstånd

meddelas för närvarande — förutom av Kungl. Maj:t — av arbetsmarknadsstyrelsen

och länsarbetsnämnderna.

Genom kungörelse den 29 juli 1943 (nr 640) med tillämpningsföreskrifter

till lagen, vilken kungörelse trätt i kraft den 1 augusti 1943, har Kungl.

Maj :t förordnat, att 2—7 §§ i lagen skall äga tillämpning samt meddelat

tillämpningsföreskrifter till lagen.

Enligt tillämpningsföreskrifterna, vilka vid skilda tillfällen ändrats,

får åtskilliga slag av hithörande arbeten bedrivas utan byggnadstillstånd.

Sedan byggnadsregleringen dryftades vid 1953 års riksdag, har genom

kungörelse den 27 november 1953 (nr 680) vidtagits den ändringen, att

från och med den 1 januari 1954 från tillståndstvång undantagits alla slag

av byggnadsarbeten avseende hus, som helt eller till huvudsaklig del är

avsett för bostadsändamål och inrymmer högst två bostadslägenheter, ävensom

därtill hörande uthusbyggnader. Jämlikt tillämpningsföreskrifterna

får i enlighet härmed följande arbeten nu bedrivas utan byggnadstillstånd.

1. Arbete, avseende hus, som helt eller till huvudsaklig del är avsett för

bostadsändamål och inrymmer högst två bostadslägenheter, ävensom därtill

hörande uthusbyggnader.

2. Arbete, avseende bostad, raststuga och stall, som avses i skogsförläggningslagen

den 25 maj 1951.

3. Arbete, avseende installation av elektriska ledningar eller andra elektriska

anordningar, där arbetet icke står i samband med annat byggnadsarbete,

ävensom arbete avseende elektrisk distributionsanläggning.

4. Måleriarbete, som icke står i samband med annat byggnadsarbete.

5. Arbete, avseende mindre komplettering (s. k. lapparbete) inom byggnad

av befintlig värme-, vatten-, avlopps- eller ventilationsanläggning, där

arbetet icke står i samband med annat byggnadsarbete.

6. Uppförande av stängsel av enklare beskaffenhet.

7. Anordnande av brunn, i den mån arbetet härmed icke erfordrar utförande

av annat byggnadsarbete.

8. Arbete, avseende enskild väg, under förutsättning att statsbidrag

till arbetets utförande beviljats eller att vägen har till huvudsakligt ändamål

att främja utforsling av skogsprodukter (skogsväg), ävensom sådan

omläggning och förbättring av annan för nyssnämnda ändamål erforderlig

enskild väg, att denna först därigenom kommer i det skick att utforsling

av skogsprodukter kan äga rum å vägen.

9. Arbete, avseende dikningsföretag för jordbruks- eller skogsbruksfastighets

eget behov, ävensom, under förutsättning att statsbidrag till företaget

beviljats, arbete, avseende annat torrläggningsföretag för jordbrukets eller

skogsbrukets behov.

10. Arbete, avseende ekonomibyggnader för jordbruks- eller skogsbruksfastighets

eget behov ävensom arbete, avseende växthus.

11. Reparations- och förbättringsarbete å flottled.

12. Muddringsarbete, som utföres med mudderverk och som icke står i

samband med eller eljest erfordrar utförande av annat byggnadsarbete.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 27.

13. Statliga och statskommunala beredskapsarbeten.

14. Annat reparations- och underhållsarbete än sådant, som omfattas av

bestämmelserna i 1—13, såframt för arbetets utförande sammanlagt kommer

att sysselsättas högst 3 personer.

Vidare må erinras om att Kungh Maj :t med giltighet från och med ingången

av detta år meddelat generellt byggnadstillstånd avseende andra

bostadshus än en- och tvåfamilj shus, därvid emellertid föreskrivits att arbetet

ej får igångsättas, förrän vederbörande länsarbetsnämnd så medgivit.

Länsarbetsnämnden har tillerkänts befogenhet att besluta om avbrott i påbörjat

arbete ävensom angående storleken och sammansättningen av der

arbetsstyrka, som vid varje tid får sysselsättas i arbetet.

Under år 1953 har dessutom det tidigare påbörjade frigörandet av bo

stadsbyggnadsverksamheten från kvotbegränsning successivt fortsatt. Numera

gäller således överhuvudtaget ej något kvothinder för bostadsproduktionen;

och vidare må byggnadstillstånd utan avseende å byggnadskvot

meddelas beträffande varje arbete, soni ej beräknas draga högre kostnad

än 10 000 kr.

För de byggnads- och anläggningsarbeten vilka fortfarande är beroende

av tillstånd har för år 1954 upprättats en tillståndsbudget, i sammandrag

av det utseende som framgår av följande tablå. Närmare uppgifter om

förutsättningarna för budgeten och om fördelningen av kvotbeloppen inom

de olika kvotområdena har lämnats i bihang 3 till inkomstbilagan till årets

statsverksproposition.

Miljoner kronor

Kvotområde

Tillståndsbudget

önskemål om

1953

1954

kvot 1954

A. Bostäder..................................

1 700

B. Kvadratmeterkvot ..........................

90

_

_

G. Jordbruk, skogsbruk, fiske...................

6

3

_

D. Egentlig industri...........................

200

200

371

E. Handel...................................

81

81

273

F. Samfärdsel, vatten- och avloppsledningar.......

1 297

1 291

—

G. Förvaltnings-, sociala ändamål m. m..........

159

155

596

H. Skolor, kyrkor, övriga samlingslokaler m. m.....

260

260

941

1. Ecklesiastikdepartementet................

210

210

598

2. Kyrkor, församlingshem, krematorier......

10

10

89

3. Jordbruksdepartementet.................

6

6

26

4. Handelsdepartementet ..................

4

4

7

5. Samlingslokaler.........................

6. Badhus, tvätterier, idrotts- och andra fritids-

15

15

74

anläggningar............................

15

15

147

I. Militära byggnader.........................

90

90

_

J. Diversekvot..............................

120

120

_

K. Semesteranläggningar.......................

5

3

_

L. Reservkvot.................................

15

15

—

Summa

4 023

2 218

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 27.

Utredning rörande avveckling av byggnadsregleringcn.

Såsom redan framhållits i samband med frågans behandling år 1953 har

1949 års investeringskommitté, som tillsatts för att verkställa utredning

och avgiva förslag om formerna för den framtida investeringskontrollen,

den 18 februari 1953 avlämnat ett betänkande (SOU 1953: 6) angående

generella metoder och fysiska kontroller inom investeringspolitiken. Kommitténs

uppgift har varit att undersöka möjligheterna att upprätthålla en

effektiv och ur konjunkturutjämningssynpunkt ändamålsenlig investeringspolitik

utan detaljreglering av byggnadsverksamheten. Härvid har kommittén

kommit till den slutsatsen, att en sådan politik kan åstadkommas utan

en detaljreglering av byggnadsregleringens karaktär. Kommittén föreslår,

att den statliga investeringsverksamheten kontrolleras över budgeten och

att de kommunala investeringsutgifterna till viss del skattefinansieras i

huvudsaklig överensstämmelse med kommunlåneutredningens förslag

(SOU 1951: 24).

I fråga om bostadsbyggandet finner kommittén viss höjning av hyresnivån

för äldre bostadshus tillrådlig för att begränsa bostadsefterfrågan.

Vidare förordas, att kreditvillkoren för finansiering av bostäder göres

strängare genom sänkning av belåningsgränserna och skärpning av amorteringsreglerna.

Härjämte föreslås, att en plan skall uppgöras för avvecklingen

av den allmänna bostadssubventioneringen.

Beträffande investeringsverksamheten inom företagssektorn — enskilda

företag inom industri, handel, samfärdsel och jordbruk — anser kommittén,

att det icke går att på ett rimligt sätt utöva en effektiv kontroll med

enbart fysiska medel. Enligt kommitténs mening måste i stället den begränsning

och den kontroll, som är erforderlig beträffande dessa investeringar,

ombesörjas genom åtgärder av penning- och finanspolitisk natur.

Icke ens som komplement till sistnämnda åtgärder anser kommittén

det motiverat att bibehålla en allmän byggnadsreglering vare sig med hänsyn

till önskemålen om att kunna påverka näringslivets lokalisering eller

urvalet av de investeringsprojekt, som kan komma till utförande inom

näringslivet, eller med hänsyn till sysselsättningsförhållandena på byggnadsmarknaden

och andra delar av arbetsmarknaden. Med hänsyn till

byggnadsregleringens betydelse för säsongutjämningen inom byggnadsmarknaden

borde dock sådana åtgärder och bestämmelser, som vore behövliga

för en reglering i säsongutjämnande syfte, tills vidare bestå med

möjlighet till successiv avveckling. Vad som tills vidare borde bibehållas

vore endast vederbörande myndigheters möjlighet att bestämma den årstid,

varunder visst byggnadsarbete finge påbörjas, samt alt begränsa det antal

byggnadsarbetare, som under högsäsong finge sysselsättas vid särskilda

byggnadsföretag. Tillämpningsområdet borde undan för undan inskränkas

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Tredje lagutskottets utlåtande nr 27.

såväl lokalt för vissa områden som för särskilda grenar av byggnadsverksamheten.

Över investeringskommitténs betänkande har remissyttranden avgivits

av ett stort antal statliga myndigheter och organisationer inom näringslivet.

Flertalet av remissinstanserna har helt eller i väsentliga delar t i list

y r k t kommitténs förslag.

Arbetsmarknadsstyrelsen, bostadsstyrelsen, ett antal länsstyrelser och

kommuner, statens hyresråd, fullmäktige i riksgäldskontoret, Svenska

landstingsförbundet, Svenska stadsförbundet, Landsorganisationen jämte

Svenska byggnadsarbetareförbundet och Svenska murareförbundet samt i

ärendet hörda sammanslutningar för den kooperativa bostadsproduktionen

har avstyrkt förslaget eller framfört starka erinringar mot detsamma.

Kritiken har — bortsett från kommitténs rekommendationer av åtgärder

för begränsning av bostadsefterfx-ågan — huvudsakligen gällt förslaget om

skattefinansiering av kommunernas investeringar samt kommitténs uppfattning

rörande behovet av att bibehålla byggnadsregleringen som ett medel

för att påverka näringslivets lokalisering och utjämna säsongvariationerna

inom byggnadsindustrien.

Departementschefen.

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Sträng, förklarade vid lagrådsremissen

att den framkomna kritiken mot investeringskommitténs betänkande

enligt hans uppfattning hade fog för sig samt anförde i övrigt

bland annat följande:

När frågan om fortsatt giltighet av ifrågavarande lagstiftning behandlades

år 1953, underströk jag nödvändigheten av att bibehålla byggnadsregleringen

i det då rådande ovissa konjunkturläget. Som framgår av finansplanen

i årets statsverksproposition karakteriseras läget för närvarande axen

balanserad högkonjunktur men med latenta möjligheter till förskjutningar

såväl i riktning mot nya tendenser till överkonjunktur och inflation

som mot en markerad konjunkturavmattning med risker för depression och

arbetslöshet. Bedömningen av det aktuella läget tyder dock närmast på.

att den omedelbara uppgiften för den ekonomiska politiken är att sörja för

att den totala efterfrågan icke överstiger de tillgängliga resurserna. Eu

restriktiv ekonomisk politik är sålunda fortfarande nödvändig. Riskerna

för att ramen för resurserna skall sprängas hänför sig framför allt till

investeringssektorn.

Redan av hänsyn till vad nu anförts anser jag det nödvändigt upprätthålla

byggnadsregleringen som en av de konjunkturdämpande åtgärderna.

Att såsom investeringskommittén förordat lösa frågan om investeringskontrollen

genom enbart penning- och finanspolitiska åtgärder torde i dagens

läge vara en alltför generellt verkande regleringsmetod. En individuell till
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 27. 7

ståndsprövning synes ge större garantier för att ur samhällets synpunkt

angelägna investeringar tillgodoses i första hand i ett läge, där investeringsönskemålen

uppenbarligen är större än det reella investeringsutrymmet.

Vidare medför det individuella prövningsförfarandet den fördelen, att samhället

härigenom har möjlighet att förhindra en uppenbart olämplig lokalisering.

Hur detta inflytande skall bevaras vid en avveckling av byggnadsregleringen

måste enligt min mening närmare prövas.

Även om sålunda varken det nuvarande ekonomiska läget eller hänsynen

till vissa andra mera långsiktiga faktorer synes göra det möjligt att för

närvarande avveckla byggnadsregleringen, bör naturligtvis alla föreliggande

möjligheter att uppmjuka regleringen tillvaratagas, i den mån läget så

medgiver. Jag vill i detta sammanhang erinra om att bostadsbyggandet från

den 1 januari 1954 praktiskt taget helt befriats från byggnadsreglering.

Igångsättningstillstånd för flerfamiljshus, som beviljas av länsarbetsnämnderna,

har dock bibehållits i syfte att därmed befordra säsongutjämningen.

Ytterligare uppmjukningar av byggnadsregleringen kommer att övervägas,

så snart detta visar sig möjligt.

Lagrådet.

Lagrådet har lämnat det genom propositionen framlagda lagförslaget

utan erinran.

Utskottet.

Under 1953 har en fortsatt dämpning av den tidigare rådande överkonjunkturen

inträtt, vilket gjort det möjligt att genomföra vissa lättnader i

detaljregleringarna. I fråga om byggnadsregleringen har sålunda från iillståndstvång

undantagits allt byggnadsarbete beträffande bostadshus, som

helt eller till huvudsaklig del är avsett för bostadsändamål och inrymmer

högst två bostadslägenheter. Vidare har Kungl. Maj :t meddelat generellt

byggnadstillstånd för byggnadsarbete avseende bostadshus med flera än

två bostadslägenheter. Tillståndstvånget för bostadsbyggandet kan härigenom

anses praktiskt taget avskaffat. 1 syfte att fa byggnadsarbetarkåren

jämnt sysselsatt under hela året har dock Kungl. Maj :t föreskrivit att byggnadsarbete,

såvitt avser bostadshus med flera än två bostadslägenheter, icke

inå igångsättas förrän vederbörande länsarbetsnämnd så medgivit samt tillerkänt

länsarbetsnämnden befogenhet att besluta om avbrott i arbetet ävensom

om storleken och sammansättningen av den arbetsstyrka, som vid varje

lid må sysselsättas däri.

Att helt avveckla byggnadsregleringen, såsom påyrkas i motionerna I: 150

och li: 237, 1: 345 och II: 376 samt I: 525 och II: 670, har Kungl. Maj :t däremot

ansett för närvarande icke vara möjligt, varför i förevarande propo
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Tredje lagutskottets utlåtande nr 27.

sition nr 181 föreslås, att lagen om tillståndstvång för byggnadsarbete skall

erhålla förlängd giltighet till och med den 30 juni 1955. Såsom skäl härför

anföres bl. a., att en restriktiv ekonomisk politik fortfarande är nödvändig

lör att förhindra att den totala efterfrågan överstiger tillgängliga resurser.

Risk härför anses framför allt föreligga i fråga om investeringarna.

Utskottet ansluter sig till denna mening och vill därvid särskilt peka på

det förhållandet, att redan nu tillgången på byggnadsarbetskraft på vissa

håll icke motsvarar behovet, vilket bidragit till att de genomsnittliga byggnadstiderna

för bostäder förlängts. Om tillståndstvånget för byggnadsverksamheten

även på övriga områden hävdes, skulle detta med de uppdämda

byggnad sbehov som finnes helt säkert ha till följd att byggnadstiderna

ytterligare förlängdes och därmed byggnadskostnaderna ökades. Utskottet

finner det angeläget att en sådan utveckling förhindras. Vidare må framhållas,

att det icke ens med de medel som genom byggnadsregleringen stått

myndigheterna till buds varit möjligt att undgå säsongarbetslöshet inom

byggnadsbranschen. Svårigheten att bemästra detta problem talar också

emot att byggnadsregleringen avskaffas nu.

På anförda skäl vill utskottet tillstyrka bifall till det genom propositionen

framlagda förslaget. Detta ställningstagande innebär att utskottet anser

förenämnda yrkanden om avveckling av byggnadsregleringen böra avslås.

Då det andra yrkandet i motionerna I: 345 och II: 376, att riksdagen skall

hos Kungl. Maj :t hemställa om utredning rörande möjligheterna att på vissa

angivna vägar ernå eu tillfredsställande lösning av säsongutjämningsproblemet,

synes ha framställts under förutsättning att yrkandet om byggnadsregleringens

avveckling bifalles, torde något särskilt uttalande i anledning

av nämnda yrkande om utredning icke erfordras.

I motionerna I: 82 och II: 118 samt I: 150 och II: 237 hemställes, att riksdagen

måtte förorda en höjning av tillståndskvoten för kyrklig nybyggnadsverksamhet.

Det är obestridligen riktigt — såsom anföres i motionerna —

att det föreligger ett stort behov av ytterligare lokaler för religiösa ändamål.

Särskilt torde detta vara fallet inom de under senare år hastigt tillväxande

städerna. Det är emellertid lika klart, att stora otillfredsställda

lokalbehov finnes även på andra områden med hög angelägenhetsgrad, t. ex.

i fråga om sjukvården, undervisningsväsendet och allmänna samlingslokaler.

Då det för en fördelning av den byggnadsvolym som tillståndsgivningen

anses kunna omfatta måste göras en avvägning mellan de olika

byggnadsbehoven och då en sådan avvägning kräver en ingående kännedom

om dessa behov och överblick över möjligheterna att tillgodose dem, bör det

ankomma på Kungl. Maj:t att obunden pröva frågan om de jämkningar av

tillståndsramarna som kan anses påkallade. Ehuru utskottet finner syftet

med nu ifrågavarande motioner behjärtansvärt, kan utskottet därför icke

förorda att riksdagen gör något uttalande i enlighet med vad som föreslagits

i motionerna. Utskottet utgår emellertid från att vid de uppmjukningar i

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Tredje lagutskottets utlåtande nr 27.

byggnadsregleringen som kan ifrågakomma även möjligheterna att öka

tillståndsgivningen till den kyrkliga nybyggnadsverksamheten överväges.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A. att riksdagen måtte med avslag å motionerna I: 345

och II: 376 bifalla förevarande proposition;

B. att motionerna I: 150 och II: 237, i vad avser yrkandet

om skrivelse till Kungl. Maj :t med begäran om åtgärder för

avskaffande av byggnadsregleringen, samt motionerna

I: 525 och II: 670 icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd;

C. att varken motionerna 1:82 och 11:118 eller motionerna

I: 150 och II: 237, såvitt dessa avser höjning av tillståndskvoten

för kyrklig nybyggnadsverksamhet, måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 6 maj 1954.

På tredje lagutskottets vägnar:

HUGO OSVALD.

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Osvald, Grym, Ivar Nilzon, Ebbe Ohlsson,

Herbert Hermansson*, Boo och William Ohlsson;

från andra kammaren: herrar Andersson i Mölndal och Nyberg, fru

Torbrink, fru Boman samt herrar Bengtsson i Halmstad, Carlsson i Stockholm,

Nilsson i Östersund och Jansson i Benestad.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservationer:

1) (avseende utskottets hemställan under A och B) av herrar Osvald,

Ngberg och Carlsson i Stockholm, vilka ansett,

dels att utskottets utlåtande till och med det stycke, som slutar med

orden »utredning icke erfordras», bort ha följande lydelse:

»Under 1953 har----- (de två första styckena lika med utskottet 1

---i fråga om investeringarna.

Enligt utskottets mening är förhållandena nu sådana, att byggnadsregleringen

icke längre erfordras för att tillgodose lagens syfte att upprätthålla

ett fast penningvärde. Såsom framgår av finansplanen i årets statsverksproposition

karakteriseras läget för närvarande av eu balanserad

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Tredje lagutskottets utlåtande nr 27.

högkonjunktur. Att man under ett sådant tillstånd alltid har att räkna med

att förskjutningar i ena eller andra riktningen kan uppkomma bör icke

förhindra upphävandet av eu reglering, som vilar på den förutsättningen

att utomordentliga förhållanden är rådande. Någon detaljreglering av byggnadsverksamheten

synes icke heller erforderlig för att denna skall kunna

hållas inom ramen för tillgängliga resurser. I nationalbudgelen för år 1954

framhålles, att en markant omsvängning i industrins investeringsvilja inträffat

under 1952, vilket kommit till uttryck i att tillströmningen av ansökningar

om byggnadstillstånd för industriändamål sjunkit och beviljade

sådana tillstånd i betydande utsträckning icke utnyttjats. Enligt den i

nationalbudgeten gjorda bedömningen har omfattningen av industrins

kyM8nadsinvesteringar under 1953 ytterligare minskat och för 1954 antagits

skola bli oförändrad. Genom kreditrestriktioner och andra penningpolitiska

åtgärder torde man även i fortsättningen kunna ernå önskvärd begränsning

inom företagssektorn. Den .statliga investeringsverksamheten kan kontrolleras

över budgeten, och vad gäller de kommunala investeringarna är det

uppenbart, att omfattningen av dessa kan begränsas genom en restriktiv

kreditgivning.

Under senare år har såsom skäl för bibehållandet av byggnadsregleringen

särskilt framhållits dennas betydelse för säsongutjämningen inom byggnadsindustrien.

Att även byggnadsarbetarna beredes en av säsongvariationer

ostörd sysselsättning är väsentligt såväl ur den enskildes som ur allmän

synpunkt. Det synes emellertid icke behöva befaras, att ett hävande av

byggnadsregleringen skulle medföra några större olägenheter i detta hänseende.

Såväl de statliga och kommunala som industrins byggnadsprojekt

är merendels så tidskrävande att arbetena ur ekonomisk synpunkt måste

fortgå utan hänsyn till årstid. Genom den tekniska utvecklingen har det

även i övrigt för större byggnadsföretagare blivit ekonomiskt fördelaktigt

att bedriva en kontinuerlig byggnadsverksamhet under hela året. Staten

kan vidare i samband med sin kreditgivning uppmuntra vinterbyggandet.

Slutligen torde det finnas anledning att räkna med att arbetsmarknadsparterna

inom byggnadsbranschen söker nå avtalsbestämmelser, som befordrar

en jämn sysselsättning.

Utskottet finner sålunda skäl icke föreligga att bibehålla tillståndstvånget

för byggnadsarbete. En avveckling härav kräver emellertid viss tid. Vidare

torde ytterligare böra undersökas vilka metoder som är mest ändamålsenliga

för att underlätta säsongutjämningen inom byggnadsindustrin. Utskottet

vill därför icke motsätta sig den i propositionen föreslagna förlängningen

av giltighetstiden för lagen om tillståndstvång för byggnadsarbete.

Tillståndstvånget bör dock vara avskaffat senast den 31 december 1954,

varefter under en övergångstid endast må kvarstå sådana befogenheter för

vederbörande myndigheter som för närvarande gäller i fråga om större

bostadshus»;

s. 11 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 27. 11

de is ock att utskottet i följd härav bort under punkterna A och B

hemställa,

A. att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition

och i samband därmed i anledning av motionerna I: 345 och

11:376 hos Kungl. Maj:t anhålla, dels att åtgärder vidtages,

så att tillståndstvånget för byggnadsarbete helt avskaffats

senast den 31 december 1954 och därefter under en

övergångstid endast kvarstår befogenheter för vederbörande

myndigheter att bestämma tidpunkten för byggnadsarbetes

påbörjande och antalet byggnadsarbetare, som får sysselsättas

däri, dels ock att Kungl. Maj:t måtte föranstalta

om utredning rörande de lämpligaste åtgärderna för att

utan detaljreglering ernå en tillfredsställande lösning av

säsongut j ämningsproblemet;

B. att motionerna I: 150 och II: 237, såvitt avser avskaffande

av byggnadsregleringen, samt 1:525 och 11:670 — i

den mån de icke kan anses besvarade genom vad utskottet

ovan anfört och hemställt — icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd;

2) (avseende utskottets hemställan under A och B) av herr Ebbe Ohlsson

och fru Boman, vilka ansett,

dels att utskottets utlåtande till och med det stycke, som slutar med

orden »utredning icke erfordras», bort ha följande lydelse:

»Under 1953 har----(de två första styckena lika med utskottet)

---— i fråga om investeringarna.

Enligt utskottets mening är förhållandena nu sådana, att byggnadsregleringen

icke längre erfordras för att tillgodose lagens syfte att upprätthålla

ett fast penningvärde. Såsom framgår av finansplanen i årets statsverksproposition

karakteriseras läget för närvarande av en balanserad högkonjunktur.

Att man under ett sådant tillstånd alltid har att räkna med att förskjutningar

i ena eller andra riktningen kan uppkomma bör icke förhindra

upphävandet av en reglering, som vilar på den förutsättningen att utomordentliga

förhållanden är rådande. Någon detaljreglering av byggnadsverksamheten

synes icke heller erforderlig för att denna skall kunna hållas

inom ramen för tillgängliga resurser. I nationalbudgeten för år 1954 framhålles,

att en markant omsvängning i industrins investeringsvilja inträffat

under 1952, vilket kommit till uttryck i att tillströmningen av ansökningar

om byggnadstillstånd för industriändamål sjunkit och beviljade sådana tillstånd

i betydande utsträckning icke utnyttjats. Enligt den i nationalbudgeten

gjorda bedömningen har omfattningen av industrins byggnadsinvesteringar

under 1953 ytterligare minskat och för 1954 antagits skola bli oförändrad.

Genom allmänna penningpolitiska åtgärder torde man även i fortsättningen

kunna ernå önskvärd begränsning inom företagssektorn. Den

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Tredje lagutskottets utlåtande nr 27.

statliga investeringsverksamheten kan kontrolleras över budgeten, och vad

gäller de kommunala investeringarna är det uppenbart, att omfattningen

av dessa kan begränsas genom en restriktiv kreditgivning.

Under senare år har såsom skäl för bibehållandet av byggnadsregleringen

särskilt framhållits dennas betydelse för säsongutjämningen inom byggnadsindustrin.

Att även byggnadsarbetarna beredes en av säsongvariationer

ostörd sysselsättning är väsentligt såväl ur den enskildes som ur allmän

synpunkt. Det synes emellertid icke behöva befaras, att ett hävande av

byggnadsregleringen skulle medföra några större olägenheter i detta hänseende.

Såväl de statliga och kommunala som industrins byggnadsprojekt

är merendels så tidskrävande att arbetena ur ekonomisk synpunkt måste

fortgå utan hänsyn till årstid. Genom den tekniska utvecklingen bär det

även i övrigt för större byggnadsföretagare blivit ekonomiskt fördelaktigt

att bedriva en kontinuerlig byggnadsverksamhet under hela året. Staten kan

vidare i samband med sin kreditgivning uppmuntra vinterbyggandet. Slutligen

torde det finnas anledning att räkna med att arbetsmarknadsparterna

inom byggnadsbranschen söker nå avtalsbestämmelser, som befordrar en

jämn sysselsättning.

Utskottet finner sålunda skäl icke föreligga att bibehålla byggnadsregleringen,

icke ens i den begränsade utsträckning, som för närvarande gäller

i fråga om större bostadshus. En avveckling av byggnadsregleringen torde

emellertid kräva viss tid, varför utskottet icke vill motsätta sig en förlängning

av giltighetstiden för lagen om tillståndstvång för byggnadsarbete till

utgången av 1954»;

dels ock att utskottet i följd härav bort under punkterna A och B

hemställa,

A. att riksdagen med avslag å förevarande proposition

måtte för sin del antaga följande förslag till

Lag

angående fortsatt giltighet av lagen den 30 juni 1943 (nr 444)

om tillståndstvång för byggnadsarbete.

Härigenom förordnas, att lagen den 30 juni 1943 om tillståndstvång

för byggnadsarbete vilken enligt lag den 22 maj

1953 (nr 229) gäller till och med den 30 juni 1954, skall äga

fortsatt giltighet till och med den 31 december 1954.

B. att motionerna I: 150 och II: 237, såvitt avser avskaffande

av byggnadsregleringen, ävensom 1:345 och 11:376

samt I: 525 och II: 670 — i den mån de icke blivit besvarade

genom vad utskottet ovan anfört och hemställt — icke

måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 27. 13

3) (avseende utskottets hemställan under C) av herrar Ebbe Ohlsson och

Nyberg samt fru Boman och herr Carlsson i Stockholm, vilka ansett

dels att utskottets utlåtande från och med det stycke, som börjar med

orden »I motionerna I: 82 och II: 118», bort ha följande lydelse:

»I motionerna I: 82 och II: 118 samt I: 150 och II: 237 hemställes, att

riksdagen måtte förorda en höjning av tillståndskvoten för kyrklig nybyggnadsverksamhet.

Det är obestridligen riktigt -— såsom anföres i motionerna

—- att den religiösa verksamhetens lokalbehov under tiden för byggnadsregleringens

bestånd blivit eftersatt i större utsträckning än vad som gäller

för andra områden. Härigenom har uppenbarligen stora svårigheter uppkommit

för de religiösa samfunden att utöva sin verksamhet. Särskilt torde

detta vara fallet i de under senare år hastigt tillväxande städerna, där nya

stora bostadsområden helt och hållet kommit att sakna gudstjänstlokaler.

Under den tid byggnadsregleringen kan komma att bestå bör därför den

kyrkliga nybyggnadsverksamheten beredas väsentligt större utrymme än

vad som för närvarande är fallet»;

dels ock att utskottet i följd härav bort under C hemställa,

att riksdagen i anledning av motionerna I: 82 och II: 118

samt I: 150 och 11:237 måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t

anhålla om eu väsentlig höjning av tillståndskvoten för religiösa

ändamål.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1954:346 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 3 januari 1947 s. 14 i texten