Utlåtande i anledning av väckta motioner om ändrad lydelse av 11 § lagen om rätt till fiske. Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 233 i första kammaren av herr Hällgren och herr Svensson, Rikard, samt nr 297 i andra kammaren av herr Andersson i Ronneby m. fl.
1954-05-15 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
3LU 1954:29, Utlåtande i anledning av väckta motioner om ändrad lydelse av 11 § lagen om rätt till fiske. Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 233 i första kammaren av herr Hällgren och herr Svensson, Rikard, samt nr 297 i andra kammaren av herr Andersson i Ronneby m. fl.
Dokumentets text
Tredje lagutskottets utlåtande ur 29.
1
Nr 29.
Utlåtande i anledning av väckta motioner om ändrad lydelse av
11 § lagen om rätt till fiske.
Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott
hänvisade motioner, nr 233 i första kammaren av herr Hällgren och
herr Svensson, Rikard, samt nr 297 i andra kammaren av herr Andersson i
Ronneby m. fl.
I motionerna, som är likalydande, föreslås »att paragraf It i lagen om
rätt till fiske av den 1 december 1950 ges följande lydelse:
Vid Blekinge läns södra kust (väster om Torhamnsudde) må varje svensk
medborgare med rörligt redskap fiska i enskilt vatten på ett avstånd ej
understigande 300 meter från fastlandet eller från ö av minst 100 meters
längd eller, där den stranden följande kurvan för högst 3 meters djup går
längre ut, utanför denna djupkurva. Med nät, som äro att hänföra till rörligt
redskap, med snörpvad efter sill samt med långrev och tobisnot är
fisket fritt ända in till stranden.»
Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionerna.
Över dessa har i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver yttranden
inhämtats från fiskeristyrelsen och från länsstyrelsen i Blekinge län. På
begäran av utskottet har yttranden över motionerna därjämte avgivits av
Blekinge läns hushållningssällskap och Svenska sydkustfiskarenas centralförbund.
Länsstyrelsen har vid sitt yttrande fogat ett av fiskeriintendenten i
Västerhavets distrikt till länsstyrelsen avgivet utlåtande över motionerna.
Gällande bestämmelser in. m.
I 5 § lagen om rätt till fiske stadgas som huvudregel beträffande rätt att
fiska i enskilt fiskevatten, all sådan rätt tillkommer jordägaren eller den
som enligt avtal, urminnes hävd, dom eller skattläggning eller på annan
särskild grund äger rätt därtill. Flera stadganden i lagen ger emellertid
även andra än de sålunda uppräknade rätt att i vissa delar av Sverige idka
fiske i enskilt fiskevatten. Sålunda stadgas i It § första punkten, att vid
Blekinge läns södra kust (väster om Torhamnsudde) må varje svensk medborgare
med rörligt redskap fiska i enskilt vatten på ett avstånd ej understigande
trehundra meter från fastlandet eller från ö av minst etthundra
meters längd eller, där den stranden följande kurvan för högst tre meters
djup går längre ut, utanför denna djupkurva. 1 andra punkten i 11 § göres
från huvudregeln i 5 S det ytterligare undantaget, att vid nyss nämnda
kuststräcka fisket är fritt ända intill stranden, därest det idkas med nät,
som är att hänföra till rörligt redskap, med långrev eller med tobisnot.
I den av länsstyrelsen med stöd av 9 § i gällande fiskeristadga utfärdade
stadgan för fiskets bedrivande vid Blekinge läns kuster föreskrives — efter
1 Biliang till riksdagens protokoll 195t. 9 samt. 3 and. Nr 29.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Tredje lagutskottets utlåtande nr 29.
en den 30 oktober 1953 vidtagen ändring — i § 4 a förbud mot fiske med
snörpvad dels innanför den i § 4 i samma stadga angivna s. k. sillnotlinjen,
dels ock, i området utanför nämnda linje, i enskilt vatten som vid normalt
medelvattenstånd har mindre djup än 6 meter. Med »sillnotlinjen» avses
enligt nyssnämnda § 4 en i paragrafen angiven linje, innanför vilken sillnot
icke får användas.
I samband med ändringen av länsfiskeristadgan hemställde länsstyrelsen
hos Kungl. Maj :t, att Kungl. Maj:t måtte förklara det i länsfiskeristadgan
meddelade förbudet mot snörpvadsfiske inom vissa områden av enskilt vatten
tillämpligt jämväl å vattenområde, dit strandäganderätten icke sträckte
sig. Kungl. Maj :t förordnade genom beslut den 27 mars 1954, att föreskrifterna
i § 4 a i länsfiskeristadgan skulle gälla jämväl beträffande vattenområde
av nyss angivet slag. Samtidigt lämnade Kungl. Maj :t utan bifall besvär,
som anförts över bland annat de av länsstyrelsen meddelade föreskrifterna
i § 4 a i länsfiskeristadgan.
Yttrandena.
Fiskeristyrelsen uttalar, att det icke förefaller otroligt, att den i motionerna
föreslagna lagändringen kan visa sig vara lämplig, samt förklarar sig
därför intet ha att invända mot bifall till motionerna. Svenska sydkustfiskarenas
centralförbund tillstyrker uttryckligen bifall. Länsstyrelsen och hushållningssällskapet
förordar en utredning i ärendet.
Fiskeristyrelsen anför bland annat följande.
Såsom av förarbetena till lagen om rätt till fiske den 1 december 1959
(nr 596) framgår försökte man vid utformningen av denna lag att i största
möjliga mån taga hänsyn till inom olika trakter rådande sedvänjor. Det är
alltså enligt dessa principer, som de särskilda bestämmelser rörande fiskerätten
vid Blekinge läns södra kust tillkommit, vilka återfinnes i 11 § i
nämnda lag. Då snörpvad såväl i Blekinge som annorstädes vid vår östersjökust
vid tiden för lagens tillkomst var ett så gott som okänt redskap,
hade givetvis ingen sedvänja där kunnat utbildas rörande rätten att bruka
detta redskap, och även i övrigt torde anledning ha saknats att då särskilt
taga hänsyn till detsamma.
Det är först under de allra sista åren, som snörpvadsfisket i nämnvärd
grad idkats i Blekinge, och någon större omfattning fick det ej förrän under
vintern 1952/53, då 53 snörpvadsbåtar bedrevo sådant fiske till största
delen i östra delen av Blekinge skärgård, där tillgången på sill visade sig
vara mycket god. Som varje snörpvad i medeltal kostar omkring 10 009
kronor, var det alltså ganska stora belopp, som på kort tid investerades i
detta fiske. Från november till och med maj ilandfördes omkring 2 millioner
kg snörpvadssill.
Under innevarande vinter synas några större sillmängder icke ha visat
sig i Blekinge skärgård, och något nämnvärt snörpvadsfiske har därför där
icke förekommit.
Även om att döma av de erfarenheter, som hittills gjorts, strandfiskena
hittills icke synes ha lidit något väsentligt men av snörpvadsfisket, är dock
den oro förklarlig, som idkarna av dessa fisken visat på grund av snörpvadsfiskets
utveckling i skärgårdarnas förhållandevis trånga vatten. Å andra
sidan kan snörpvadsfisket komma att visa sig vara ett rationellt medel att
Tredje layutskultels utlåtande nr 21).
3
utnyttja sillförekomsten här och bör därför icke onödigt hämmas i sin utveckling
genom alltför restriktiva bestämmelser.
Fiskeristyrelsen uttalar slutligen, att de ovan återgivna bestämmelserna
i § 4 a i den lokala fiskeristadgan för Blekinge län ganska väl skyddar
strandfiskarenas intressen.
Centralförbundet framhåller, att det i nyssnämnda paragraf i länsfiskeristadgan
föreskrivna förbudet mot fiske med snörpvad inom enskilt vattenområde,
där vattendjupet är mindre än sex meter, tillkommit på framställning
av förbundet i syfte afl på lång sikt skydda återväxten av sill i Blekinge
till båtnad såväl för strandägare som för yrkesfiskare. Förbundet erinrar
vidare om att fiske efter sill i Blekinge sedan gammalt varit tillåtet
ända intill stranden och att snörpvadar och ekolod anskaffats för att möjliggöra
ett rationellare fiske. Utvecklingen skulle enligt förbundets mening
hämmas, om motionerna avsloges.
Länsstyrelsen anför bland annat följande.
Uå snörpvadsfisket är en för Blekinge helt ny metod för sillfiske och
tillräckliga erfarenheter om detta fiske ännu ej torde ha vunnits här, kan
det ifrågasättas, om icke snörpvadsfiskets vidare utveckling först bör avvaktas
innan en lagändring överväges. En lagändring bör, synes det länsstyrelsen,
dessutom föregås av utredning, enär en avvägning av de olika
intressen, varom här är fråga, är av synnerlig betydelse för de olika befolkningsgrupper
som här stå i motsatsförhållande till varandra. Länsstyrelsen
förordar sålunda en utredning.
Skulle, efter verkställd utredning, den föreslagna lagändringen finnas ha
fog för sig, synes det böra tillika övervägas, om icke samtidigt bestämmelserna
i § 4 a i den nya länsfiskestadgan lämpligen böra överföras till It §
lagen om rätt till fiske. Dessa bestämmelser synas nämligen vid ett bifall till
motionerna ha sin rätta plats i fiskelagen.
Hushållningssällskapet framhåller, att den i motionerna behandlade frågan
aktualiserats först under vintern 1952/53, samt anför vidare bland
annat.
Under den jämförelsevis korta Lid, under vilken snörpvadsfiske i nämnvärd
omfattning bedrivits vid länets sydkust, ha endast begränsade erfarenheter
vunnits rörande verkningarna av detta fiske. Då det vidare är
angeläget, att en ändring av lagen i förevarande avseende föregås av ingående
överväganden rörande dess verkningar i olika hänseenden, synes det
hushållningssällskapet önskvärt, att ärendet göres till föremål för närmare
utredning.
Utskottet.
Som framgår av den ovan lämnade redogörelsen för gällande rätt namnes
snörpvad icke uttryckligen bland de redskap, med vilka fiske fritt får bedrivas
ända intill stranden vid den i 11 § lagen om rätt till fiske angivna
kuststräckan. Tvekan har emellertid yppats, huruvida icke snörpvad likväl
skall anses omfattas av beskrivningen i nämnda lagrum å de tillåtna redskapen.
Denna fråga är enligt vad utskottet inhämtat f. n. föremål för
domstols prövning. Sedan östra och Medelslu domsagas häradsrätt den 24
februari 1954 fällt ett antal fiskare till ansvar för snörpvadsfiske innanför
4
Tredje lagutskottets utlåtande nr 20.
(loa i lagrummet angivna trehundrametersgränsen, har talan mot domen
med yrkande om frikännande fullföljts hos hovrätten över Skåne och Blekinge.
Hovrätten har ännu icke meddelat dom i målet. Vid sådant förhållande
anser sig utskottet icke böra ingå på det ifrågavarande tolkningsspörsmålet.
Motionärerna framhåller, att fiske med snörpvad icke förekom i Blekinge
vid tiden för fiskerättslagens tillkomst, men att en stor del av de blekingska
fiskarna numera anskaffat snörpvad, vilket är ett dyrbart och
effektivt redskap för sillfiske. Vad motionärerna sålunda framhållit torde
vara riktigt. Utskottet finner det vara av vikt, att hinder icke lägges i vägen
för en rationell utveckling av fisket. Därest den nuvarande lydelsen av 11 §
fiskerättslagen icke skulle anses medge snörpvadsfiske innanför trehundrametersgränsen,
talar därför starka skäl för en lagändring i enlighet med
vad motionärerna föreslagit.
Innan slutlig ställning tages till motionsyrkandet, torde emellertid de
skilda intressegrupper, som representeras av yrkesfiskarena, å ena, och
strandägarna, å andra sidan, böra beredas ytterligare möjligheter att framföra
synpunkter på frågan. Dessutom synes i händelse av lagändring böra
övervägas, huruvida någon begränsning bör stadgas för snörpvadsfisket i enlighet
med reglerna i § 4 a i länsfiskeristadgan för Blekinge län eller på annat
sätt. Utskottet förordar därför att den av motionärerna väckta frågan utredes.
Då stora summor nedlagts på anskaffningen av snörpvadar och ekolod,
är det emellertid angeläget, att frågan snarast möjligt får sin lösning. Utredningen
synes därför böra bedrivas med sådan skyndsamhet, att därav
föranlett förslag kan föreläggas riksdagen om möjligt vid innevarande
års höstsession eller senast vid 1955 års riksdag.
Utskottet får alltså hemställa,
att riksdagen måtte i anledning av förevarande motioner,
1:2515 och 11:297, i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om
skyndsam utredning, huruvida fiske med snörpvad bör til Ilålas
i ökad utsträckning vid den i 11 § lagen om rätt till
fiske angivna kuststräckan.
Stockholm den 15 maj 1954.
På tredje lagutskottets vägnar:
HUGO OSVALD.
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herrar Osvald, Grym, Ivar Nilzon, Axel Jansson,
Ebbe Ohlsson, Boo och William Ohlsson;
från andra kammaren: herrar Andersson i Löbbo, Johansson i Torp,
Nyberg, Levin, Andersson i Ryggestad, Nestrup*, Munktell* och Jansson i
Renestad*.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
547481. Stockholm 1954. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1954:347 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om ändrad lydelse av 11 § lagen om rätt till fiske. a1 i texten