Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om ändrad lydelse av 11 § lagen om rätt till fiske. Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 233 i första kammaren av herr Hällgren och herr Svensson, Rikard, samt nr 297 i andra kammaren av herr Andersson i Ronneby m. fl.

1954-05-15 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1954:29, Utlåtande i anledning av väckta motioner om ändrad lydelse av 11 § lagen om rätt till fiske. Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 233 i första kammaren av herr Hällgren och herr Svensson, Rikard, samt nr 297 i andra kammaren av herr Andersson i Ronneby m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande ur 29.

1

Nr 29.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om ändrad lydelse av

11 § lagen om rätt till fiske.

Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott

hänvisade motioner, nr 233 i första kammaren av herr Hällgren och

herr Svensson, Rikard, samt nr 297 i andra kammaren av herr Andersson i

Ronneby m. fl.

I motionerna, som är likalydande, föreslås »att paragraf It i lagen om

rätt till fiske av den 1 december 1950 ges följande lydelse:

Vid Blekinge läns södra kust (väster om Torhamnsudde) må varje svensk

medborgare med rörligt redskap fiska i enskilt vatten på ett avstånd ej

understigande 300 meter från fastlandet eller från ö av minst 100 meters

längd eller, där den stranden följande kurvan för högst 3 meters djup går

längre ut, utanför denna djupkurva. Med nät, som äro att hänföra till rörligt

redskap, med snörpvad efter sill samt med långrev och tobisnot är

fisket fritt ända in till stranden.»

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionerna.

Över dessa har i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver yttranden

inhämtats från fiskeristyrelsen och från länsstyrelsen i Blekinge län. På

begäran av utskottet har yttranden över motionerna därjämte avgivits av

Blekinge läns hushållningssällskap och Svenska sydkustfiskarenas centralförbund.

Länsstyrelsen har vid sitt yttrande fogat ett av fiskeriintendenten i

Västerhavets distrikt till länsstyrelsen avgivet utlåtande över motionerna.

Gällande bestämmelser in. m.

I 5 § lagen om rätt till fiske stadgas som huvudregel beträffande rätt att

fiska i enskilt fiskevatten, all sådan rätt tillkommer jordägaren eller den

som enligt avtal, urminnes hävd, dom eller skattläggning eller på annan

särskild grund äger rätt därtill. Flera stadganden i lagen ger emellertid

även andra än de sålunda uppräknade rätt att i vissa delar av Sverige idka

fiske i enskilt fiskevatten. Sålunda stadgas i It § första punkten, att vid

Blekinge läns södra kust (väster om Torhamnsudde) må varje svensk medborgare

med rörligt redskap fiska i enskilt vatten på ett avstånd ej understigande

trehundra meter från fastlandet eller från ö av minst etthundra

meters längd eller, där den stranden följande kurvan för högst tre meters

djup går längre ut, utanför denna djupkurva. 1 andra punkten i 11 § göres

från huvudregeln i 5 S det ytterligare undantaget, att vid nyss nämnda

kuststräcka fisket är fritt ända intill stranden, därest det idkas med nät,

som är att hänföra till rörligt redskap, med långrev eller med tobisnot.

I den av länsstyrelsen med stöd av 9 § i gällande fiskeristadga utfärdade

stadgan för fiskets bedrivande vid Blekinge läns kuster föreskrives — efter

1 Biliang till riksdagens protokoll 195t. 9 samt. 3 and. Nr 29.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 29.

en den 30 oktober 1953 vidtagen ändring — i § 4 a förbud mot fiske med

snörpvad dels innanför den i § 4 i samma stadga angivna s. k. sillnotlinjen,

dels ock, i området utanför nämnda linje, i enskilt vatten som vid normalt

medelvattenstånd har mindre djup än 6 meter. Med »sillnotlinjen» avses

enligt nyssnämnda § 4 en i paragrafen angiven linje, innanför vilken sillnot

icke får användas.

I samband med ändringen av länsfiskeristadgan hemställde länsstyrelsen

hos Kungl. Maj :t, att Kungl. Maj:t måtte förklara det i länsfiskeristadgan

meddelade förbudet mot snörpvadsfiske inom vissa områden av enskilt vatten

tillämpligt jämväl å vattenområde, dit strandäganderätten icke sträckte

sig. Kungl. Maj :t förordnade genom beslut den 27 mars 1954, att föreskrifterna

i § 4 a i länsfiskeristadgan skulle gälla jämväl beträffande vattenområde

av nyss angivet slag. Samtidigt lämnade Kungl. Maj :t utan bifall besvär,

som anförts över bland annat de av länsstyrelsen meddelade föreskrifterna

i § 4 a i länsfiskeristadgan.

Yttrandena.

Fiskeristyrelsen uttalar, att det icke förefaller otroligt, att den i motionerna

föreslagna lagändringen kan visa sig vara lämplig, samt förklarar sig

därför intet ha att invända mot bifall till motionerna. Svenska sydkustfiskarenas

centralförbund tillstyrker uttryckligen bifall. Länsstyrelsen och hushållningssällskapet

förordar en utredning i ärendet.

Fiskeristyrelsen anför bland annat följande.

Såsom av förarbetena till lagen om rätt till fiske den 1 december 1959

(nr 596) framgår försökte man vid utformningen av denna lag att i största

möjliga mån taga hänsyn till inom olika trakter rådande sedvänjor. Det är

alltså enligt dessa principer, som de särskilda bestämmelser rörande fiskerätten

vid Blekinge läns södra kust tillkommit, vilka återfinnes i 11 § i

nämnda lag. Då snörpvad såväl i Blekinge som annorstädes vid vår östersjökust

vid tiden för lagens tillkomst var ett så gott som okänt redskap,

hade givetvis ingen sedvänja där kunnat utbildas rörande rätten att bruka

detta redskap, och även i övrigt torde anledning ha saknats att då särskilt

taga hänsyn till detsamma.

Det är först under de allra sista åren, som snörpvadsfisket i nämnvärd

grad idkats i Blekinge, och någon större omfattning fick det ej förrän under

vintern 1952/53, då 53 snörpvadsbåtar bedrevo sådant fiske till största

delen i östra delen av Blekinge skärgård, där tillgången på sill visade sig

vara mycket god. Som varje snörpvad i medeltal kostar omkring 10 009

kronor, var det alltså ganska stora belopp, som på kort tid investerades i

detta fiske. Från november till och med maj ilandfördes omkring 2 millioner

kg snörpvadssill.

Under innevarande vinter synas några större sillmängder icke ha visat

sig i Blekinge skärgård, och något nämnvärt snörpvadsfiske har därför där

icke förekommit.

Även om att döma av de erfarenheter, som hittills gjorts, strandfiskena

hittills icke synes ha lidit något väsentligt men av snörpvadsfisket, är dock

den oro förklarlig, som idkarna av dessa fisken visat på grund av snörpvadsfiskets

utveckling i skärgårdarnas förhållandevis trånga vatten. Å andra

sidan kan snörpvadsfisket komma att visa sig vara ett rationellt medel att

s. 3 Kontrollera mot PDF

Tredje layutskultels utlåtande nr 21).

3

utnyttja sillförekomsten här och bör därför icke onödigt hämmas i sin utveckling

genom alltför restriktiva bestämmelser.

Fiskeristyrelsen uttalar slutligen, att de ovan återgivna bestämmelserna

i § 4 a i den lokala fiskeristadgan för Blekinge län ganska väl skyddar

strandfiskarenas intressen.

Centralförbundet framhåller, att det i nyssnämnda paragraf i länsfiskeristadgan

föreskrivna förbudet mot fiske med snörpvad inom enskilt vattenområde,

där vattendjupet är mindre än sex meter, tillkommit på framställning

av förbundet i syfte afl på lång sikt skydda återväxten av sill i Blekinge

till båtnad såväl för strandägare som för yrkesfiskare. Förbundet erinrar

vidare om att fiske efter sill i Blekinge sedan gammalt varit tillåtet

ända intill stranden och att snörpvadar och ekolod anskaffats för att möjliggöra

ett rationellare fiske. Utvecklingen skulle enligt förbundets mening

hämmas, om motionerna avsloges.

Länsstyrelsen anför bland annat följande.

Uå snörpvadsfisket är en för Blekinge helt ny metod för sillfiske och

tillräckliga erfarenheter om detta fiske ännu ej torde ha vunnits här, kan

det ifrågasättas, om icke snörpvadsfiskets vidare utveckling först bör avvaktas

innan en lagändring överväges. En lagändring bör, synes det länsstyrelsen,

dessutom föregås av utredning, enär en avvägning av de olika

intressen, varom här är fråga, är av synnerlig betydelse för de olika befolkningsgrupper

som här stå i motsatsförhållande till varandra. Länsstyrelsen

förordar sålunda en utredning.

Skulle, efter verkställd utredning, den föreslagna lagändringen finnas ha

fog för sig, synes det böra tillika övervägas, om icke samtidigt bestämmelserna

i § 4 a i den nya länsfiskestadgan lämpligen böra överföras till It §

lagen om rätt till fiske. Dessa bestämmelser synas nämligen vid ett bifall till

motionerna ha sin rätta plats i fiskelagen.

Hushållningssällskapet framhåller, att den i motionerna behandlade frågan

aktualiserats först under vintern 1952/53, samt anför vidare bland

annat.

Under den jämförelsevis korta Lid, under vilken snörpvadsfiske i nämnvärd

omfattning bedrivits vid länets sydkust, ha endast begränsade erfarenheter

vunnits rörande verkningarna av detta fiske. Då det vidare är

angeläget, att en ändring av lagen i förevarande avseende föregås av ingående

överväganden rörande dess verkningar i olika hänseenden, synes det

hushållningssällskapet önskvärt, att ärendet göres till föremål för närmare

utredning.

Utskottet.

Som framgår av den ovan lämnade redogörelsen för gällande rätt namnes

snörpvad icke uttryckligen bland de redskap, med vilka fiske fritt får bedrivas

ända intill stranden vid den i 11 § lagen om rätt till fiske angivna

kuststräckan. Tvekan har emellertid yppats, huruvida icke snörpvad likväl

skall anses omfattas av beskrivningen i nämnda lagrum å de tillåtna redskapen.

Denna fråga är enligt vad utskottet inhämtat f. n. föremål för

domstols prövning. Sedan östra och Medelslu domsagas häradsrätt den 24

februari 1954 fällt ett antal fiskare till ansvar för snörpvadsfiske innanför

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 20.

(loa i lagrummet angivna trehundrametersgränsen, har talan mot domen

med yrkande om frikännande fullföljts hos hovrätten över Skåne och Blekinge.

Hovrätten har ännu icke meddelat dom i målet. Vid sådant förhållande

anser sig utskottet icke böra ingå på det ifrågavarande tolkningsspörsmålet.

Motionärerna framhåller, att fiske med snörpvad icke förekom i Blekinge

vid tiden för fiskerättslagens tillkomst, men att en stor del av de blekingska

fiskarna numera anskaffat snörpvad, vilket är ett dyrbart och

effektivt redskap för sillfiske. Vad motionärerna sålunda framhållit torde

vara riktigt. Utskottet finner det vara av vikt, att hinder icke lägges i vägen

för en rationell utveckling av fisket. Därest den nuvarande lydelsen av 11 §

fiskerättslagen icke skulle anses medge snörpvadsfiske innanför trehundrametersgränsen,

talar därför starka skäl för en lagändring i enlighet med

vad motionärerna föreslagit.

Innan slutlig ställning tages till motionsyrkandet, torde emellertid de

skilda intressegrupper, som representeras av yrkesfiskarena, å ena, och

strandägarna, å andra sidan, böra beredas ytterligare möjligheter att framföra

synpunkter på frågan. Dessutom synes i händelse av lagändring böra

övervägas, huruvida någon begränsning bör stadgas för snörpvadsfisket i enlighet

med reglerna i § 4 a i länsfiskeristadgan för Blekinge län eller på annat

sätt. Utskottet förordar därför att den av motionärerna väckta frågan utredes.

Då stora summor nedlagts på anskaffningen av snörpvadar och ekolod,

är det emellertid angeläget, att frågan snarast möjligt får sin lösning. Utredningen

synes därför böra bedrivas med sådan skyndsamhet, att därav

föranlett förslag kan föreläggas riksdagen om möjligt vid innevarande

års höstsession eller senast vid 1955 års riksdag.

Utskottet får alltså hemställa,

att riksdagen måtte i anledning av förevarande motioner,

1:2515 och 11:297, i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om

skyndsam utredning, huruvida fiske med snörpvad bör til Ilålas

i ökad utsträckning vid den i 11 § lagen om rätt till

fiske angivna kuststräckan.

Stockholm den 15 maj 1954.

På tredje lagutskottets vägnar:

HUGO OSVALD.

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Osvald, Grym, Ivar Nilzon, Axel Jansson,

Ebbe Ohlsson, Boo och William Ohlsson;

från andra kammaren: herrar Andersson i Löbbo, Johansson i Torp,

Nyberg, Levin, Andersson i Ryggestad, Nestrup*, Munktell* och Jansson i

Renestad*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

547481. Stockholm 1954. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1954:347 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om ändrad lydelse av 11 § lagen om rätt till fiske. a1 i texten