Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående upphävande av lagen den 28 juni 1935

1954-02-16 · 7 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1954:3, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående upphävande av lagen den 28 juni 1935

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 3.

1

Nr 3.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till lag angående upphävande av lagen den 28

juni 1935 (nr J+55) om emeritilöner för vissa prästmän

i ledande ställning i missionens och diakoniens

tjänst m. m.

Genom en den 15 januari 1954 dagteeknad proposition nr 45, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, har Kungl.

Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda utdrag av stadsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden, föreslagit riksdagen att antaga vid

propositionen fogade förslag till

1) L a g

angående upphävande av lagen den 28 juni 1935 (nr 445) om

emeritilöner för vissa prästmän i ledande ställning i

missionens och diakoniens tjänst.

Härigenom förordnas, att lagen den 28 juni 1935 om emeritilöner för

vissa prästmän i ledande ställning i missionens och diakoniens tjänst skall

upphöra att gälla vid tidpunkt, som Konungen bestämmer; dock att lagen

även därefter skall äga tillämpning beträffande den som omedelbart före

nämnda tidpunkt antingen uppbär emeritilön enligt lagen eller ock innehar

sådan i lagen avsedd tjänst, varmed icke är förenad rätt till tjänstepension

enligt bestämmelser meddelade av Konungen.

2) L a g

angående ändrad lydelse av 6 § lagen den SO augusti 1932

(nr 404) om kyrkofond.

Härigenom förordnas, att G §* lagen den 30 augusti 1932 om kyrkofond

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

1 Senaste lydelse, se 1951: 571.

1 — B ihan g till riksdagens ''protokoll 105tf. 9 sand. 3 avd. Nr 3.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 3.

Gällande lydelse:

6 §.

Enligt vad särskilt är stadgat

skola ur kyrkofonden gäldas

dels kostnad för beredande

jämlikt lagen den 28 juni 1935,

nr > av emeritilöner för vissa

prästmän i ledande ställning i missionens

och diakoniens tjänst,

dels jämlikt---i boställs
nämnder,

dels belopp---kyrkomu
sikers

avlönande,

dels ock jämlikt----Luleå

stift.

Ytterligare skola---kyrk
ligt

ändamål.

Föreslagen lydelse:

6 §.

Enligt vad särskilt är stadgat

skola ur kyrkofonden gäldas

dels jämlikt---i boställs
nämnder,

dels belopp---kyrkomu
sikers

avlönande,

dels ock jämlikt---Luleå

stift.

Ytterligare skola---kyrk
ligt

ändamål.

Denna lag träder i kraft å dag,

som Konungen bestämmer.

I propositionen behandlas vidare vissa spörsmål, som sammanhänga

med att i emeritilönelagen avsedda prästmän enligt gällande reglemente

för statens pensionsanstalt kunna beredas tjänste- och familjepensionsrätt

i anstalten.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de genom propositionen

framlagda förslagen, får utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas

här nedan, hänvisa till propositionen.

Gällande pensionsbestämmelser för vissa präster inom missionen

och diakonien. Vissa präster, som står i ledande ställning i missionens och

diakoniens tjänst, nämligen direktorn (förste sekreteraren) i svenska kyrkans

diakonistyrelse, missionsdirektorn (sekreteraren) i svenska kyrkans missionsstyrelse,

generalsekreteraren (sekreteraren) i svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse,

föreståndarna för diakonissanstalterna vid Ersta, i Härnösand

(Vårsta) och i Göteborg (Bräckö), för Samariterhemmet i Uppsala,

för den under diakonistyrelsen lydande lekmannaskolan i Sigtuna, för

svenska diakonsällskapets diakonanstalt å Sköndal och för Stockholms

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Tredje lagutskottets utlåtande nr ■!.

stadsmission har för närvarande möjlighet att vid avgång från tjänsten

erhålla emeritilön ur kyrkofonden. Bestämmelser härom är meddelade i

lagen den 28 juni 1935 (nr 445) om emeritilöner för vissa prästmän i ledande

stiillning i missionens och diakoniens tjänst. I nämnda lag föreskrives, att

emeritilön ur kyrkofonden må, efter Ivungl. Maj:ts beprövande i varje

särskilt fall, utgå till här uppräknade befattningshavare på sätt och under

de villkor, som stadgats i fråga om ordinarie tjänstinnehavare i lagen den

9 december 1910 (nr 141 s. 35) om emeritilöner för präster, samt under de

ytterligare villkor och bestämmelser, som angives i förstnämnda lag. —

Rörande bestridande ur kyrkofonden av emeritilöner, som utgår jämlikt

1935 års lag, är även stadgat i 6 § lagen om kyrkofond.

Vid prästlönereformens genomförande upphävdes 1910 års emeritilönelag

genom lagen den 29 juni 1951, nr 569, och ersattes med tjänstepensionsreglementet

för präster den 20 september 1951 (nr 667). Något upphävande

av 1935 års emeritilönelag, vilken i allt väsentligt bygger på 1910 års lag,

ägde däremot icke rum. De i 1935 års lag avsedda prästerna omfattades

nämligen icke av prästlönereformen.

I detta sammanhang bör emellertid framhållas, att enligt reglementet

den 29 december 1949 (nr 726) för pensionering genom statens pensionsanstalt

av vissa icke-statliga befattningshavare (SPA-reglementet), vilket

trädde i kraft den 1 januari 1950, samtliga de i 1935 års emeritilönelag avsedda

prästerna kan beredas såväl tjänste- som familjepension genom pensionsanstalten.

Enligt det före sistnämnda tidpunkt gällande reglementet

för pensionsanstalten kunde nämnda präster endast erhålla familjepensionsrätt

i anstalten. Genom 1949 års reglemente utvidgades emellertid de ifrågavarande

prästernas pensionering genom anstalten till att omfatta även

tjänstepensionering.

Jämlikt 3 § gällande reglemente för pensionsanstalten blir detta tillämpligt

å de hos nämnda kyrkliga styrelser och inrättningar anställda befattningshavarna

först sedan vederbörande huvudman gjort framställning

därom till pensionsanstalten och denna funnit i reglementet föreskrivna

villkor uppfyllda för tjänstinnehavarens pensionering genom anstalten. Enligt

reglementet skall tjänstinnehavare hänföras till viss pensionsklass, vilken

bestämmes av pensionsanstalten med hänsyn till den vid tjänsten utgående

slutlönen. Vidare innehåller reglementet bestämmelser om avgångsskyldighet

och pensionsålder, vilken för nu ifrågavarande tjänstinnehavare

iir 65 år. Huvudmannen är skyldig att för tjänstinnehavarens pensionering

erlägga s. k. fortlöpande avgifter till pensionsanstalten. Dessa avgifter motsvarar

enligt försäkringstekniska beräkningar ungefärligen hälften av kostnaderna

för tjänstinnehavarens pensionering genom anstalten. Återstoden

av kostnaderna bestrides med statsmedel.

Enligt tillgängliga uppgifter har alla de i 1935 års emeritilönelag avsedda

prästerna, utom föreståndarna för diakonissanstalten i Härnösand och för

opaginerad Kontrollera mot PDF

•t Tredje lagutskottets utlåtande nr •!.

Stockholms stadsmission, erhållit pensionsrätt i pensionsanstalten enligt

1949 års reglemente. De till anstalten anslutna prästerna har genom beslut

av anstalten hänförts till vederbörliga pensionsklasser, direktorn i diakonistyrelsen

och föreståndaren för lekmannaskolan i Sigtuna till pensionsklass

1: 29 (provisoriskt) och de övriga sex alla till pensionsklass 1: 34. Som jämförelse

kan nämnas, att pensionsförmånerna i angivna pensionsklasser i

huvudsak motsvarar de i allmänna tjänste- och familjepensionsreglementena

(SFS 1947: 416 och 417) fastställda förmånerna för befattningshavare

i lönegrad Ca 26 respektive Ca 31. Årsbeloppet av fortlöpande avgifter

utgör för närvarande i pensionsklass 1: 29 1 383 kronor och i pensionsklass

1: 34 1 706 kronor.

Av det föregående framgår att av de i 1935 års emeritilönelag avsedda

— i tjänst varande — prästerna endast föreståndarna för diakonissanstalten

i Härnösand och för Stockholms stadsmission är för sin tjänstepensionering

beroende av möjligheten att erhålla emeritilön enligt berörda lag.

I samband härmed bör nämnas, att två präster, som avgått från i nämnda

lag avsedda befattningar, för närvarande uppbär emeritilön enligt denna

lag.

I detta sammanhang skall vidare beröras en i kungörelsen den 28 november

1941, nr 910, meddelad speciell bestämmelse rörande nu ifrågavarande

prästers familjepensionering. Enligt nämnda kungörelse tillförsäkrades sådan

här avsedd präst, som jämlikt de närmast före kalenderårsskiftet 1941/

42 gällande bestämmelserna för prästerskapets änke- och pupillkassa innehade

pensionsrätt i kassan, vid dennas upphörande familjepension ur

kyrkofonden enligt de närmare bestämmelserna i 3 kap. berörda kungörelse.

I anslutning härtill föreskrevs i övergångsstadgandena i kungörelsen den

19 juni 1942 (nr 474) om vissa ändringar i reglementet den 31 december

1919 (nr 878) för statens pensionsanstalt — genom vilken kungörelse

nämnda präster bereddes möjlighet till familjepensionering genom pensionsanstalten

— att dessa präster skulle, så länge de kvarstode i innehavande

befattning, vara undantagna från familjepensionsrätt i anstalten, såvida

vederbörande icke anmälde sig vilja avstå från delaktighet i prästänkekassan.

Någon motsvarande samordning av bestämmelserna i 1941 års kungörelse

och 1949 års reglemente för pensionsanstalten har däremot icke

skett.

Framställning om upphävande av 1935 års emeritilönelag m. m.

I en den 4 juli 1952 gjord framställning har statens ''pensionsanstalt föreslagit,

att 1935 års emeritilönelag skall upphävas samt att i samband därmed

särskilda föreskrifter skall utfärdas, dels om tjänstårsberäkning för de

i nämnda lag avsedda befattningshavare, som anmälts till pensionering genom

anstalten, dels oek om upphävande, såvitt angår präst som vunnit

pensionsrätt i anstalten, av de i 3 kap. kungörelsen den 28 november 1941,

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Tredje lagutskottets utlåtande nr 3.

nr 910, meddelade bestämmelserna rörande rätt i vissa fall för efterlevande

till präster att erhålla familjepension ur anstalten.

Över pensionsanstaltens framställning har, efter remiss, yttranden

avgivits av kammarkollegiet, statskontoret, domkapitlen i Uppsala, Göteborg,

Härnösand och Stockholm samt svenska kyrkans diakonistyrelse,

svenska kyrkans missionsstyrelse, svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse,

svenska diakonissällskapet (huvudman för Ersta diakonissanstalt), Vår sta

diakonissanstalt, Göteborgs diakonissanstalt, svenska diakonsällskapet (huvudman

för diakonanstalten å Sköndal) och Stockholms stadsmission.

Därvid har statskontoret, domkapitlen i Stockholm och Uppsala, diakonistyrelsen,

missionsstyrelsen, sjömansvårdsstyrelsen och Stockholms

stadsmission icke haft något att erinra mot pensionsanstaltens förslag.

Diakonistyrelsen och missionsstyrelsen har dock föreslagit, att vederbörande

huvudmän skall — såsom kompensation för den med upphävandet

av 1935 års emeritilönelag bortfallande avgiftsfria tjänstepensioneringen

— tillerkännas bidrag ur kyrkofonden till bestridande av pensionsavgifterna

till pensionsanstalten.

Kammarkollegiet har avstyrkt upphävande för närvarande av 1935 års

emeritilönelag och — i det hänseende pensionsanstalten föreslagit — av

kungörelsen den 28 november 1941, nr 910.

Jämväl domkapitlen i Göteborg och Härnösand, samt Svenska diakonissällskapet,

Vårsta diakonissanstalt, Göteborgs diakonissanstalt och Svenska

diakonsällskapet har avstyrkt upphävande av 1935 års emeritilönelag,

därest diakonianstalternas föreståndare icke samtidigt beredes tjänste- och

familjepension ur kyrkofonden.

Departementschefen. Chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet

Persson, har i propositionen anfört bland annat följande:

Då innehavarna av de i 1935 års lag avsedda tjänsterna alla kan beredas

tjänstepensionsrätt i pensionsanstalten, synes i enlighet med vad som förutsattes

vid tillkomsten av 1949 års reglemente 1935 års emeritilönelag böra

upphävas — förslagsvis från och med den 1 juli 1954. Att speciellt för omförmälda

befattningshavargrupp fortsättningsvis bibehålla två alternativa

pensioneringssystem, som båda helt eller delvis finansieras med allmänna

medel, synes nämligen icke böra ifrågakomma.

Ehuru 1935 års emeritilönelag upphäves, bör dock lagens bestämmelser

— genom särskilda övergångsföreskrifter — fortfarande äga tillämpning

å dels de präster, som vid lagens upphävande uppbär emeritilön enligt

nämnda lag, dels ock nuvarande föreståndarna för diakonissanstalten i

Härnösand och för Stockholms stadsmission. Därest sistnämnda tjänstinnehavare

framdeles erhåller pensionsrätt enligt 1949 års reglemente, bör

de äga rätt att såsom tjänstår jämlikt 18 § 2 mom. reglementet få tillgodoräkna

icke blott tid varunder de innehaft i 1935 års emeritilönelag angiven

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 3.

befattning — vilket föreslagits av pensionsanstalten — utan även tid då

de innehaft i 1910 års emeritilönelag avsedd anställning. En dylik tillgodoräkningsrätt

har enligt övergångsbestämmelserna till reglementet (SFS

1949:727 punkt 28) medgivits sådan i diakoniens eller missionens tjänst

anställd präst, vilken omedelbart före reglementets ikraftträdande ägde

pensionsrätt i anstalten enligt då gällande bestämmelser. En förutsättning

för åtnjutande av den nu förordade tillgodoräkningsrätten bör dock vara,

att nämnda två tjänstinnehavare av vederbörande huvudmän anmäles till

pensionering genom anstalten inom viss — av Kungl. Maj:t bestämd —

tid efter lagens upphävande.

Av de till pensionsanstalten redan anslutna, i 1935 års lag avsedda

befattningarna har några registrerats i anstalten först med ikraftträdandet

av 1949 års reglemente. Den nyss föreslagna tillgodoräkningsrätten synes

skäligen böra gälla även för dåvarande innehavarna av dessa befattningar.

Såsom i det föregående antytts föranleder upphävandet av 1935 års

emeritilönelag en formell ändring av 6 § första stycket lagen om kyrkofond.

I enlighet med vad pensionsanstalten föreslagit, bör de i 3 kap. kungörelsen

den 28 november 1941, nr 910, meddelade bestämmelserna rörande

familjepension åt efterlevande till präster, som tidigare varit delaktiga i

prästerskapets änke- och pupillkassa, icke längre äga tillämpning å vederbörande

präst, sedan denne erhållit pensionsrätt i pensionsanstalten enligt

1949 års reglemente.

I första hand erfordras sålunda en lag angående upphävande av förutnämnda

emeritilönelag, innefattande jämväl vissa övergångsbestämmelser,

samt — såsom en följd av emeritilönelagens upphävande — en lag om

ändrad lydelse av 6 § kyrkofondslagen. Vidare påkallas vissa föreskrifter,

närmast av övergångsnatur, beträffande tjänstårsberäkning för vissa i emeritilönelagen

avsedda tjänstinnehavare, vilka från och med den 1 januari

1950 anmälts eller framdeles kan komma att anmälas till pensionering

genom statens pensionsanstalt enligt 1949 års reglemente för anstalten.

Slutligen kräves föreskrifter om att de i 3 kap. kungörelsen den 28 november

1941, nr 910, meddelade bestämmelserna rörande familjepension åt

efterlevande till präster, som tidigare varit delaktiga i prästerskapets änkeoch

pupillkassa, icke längre skall äga tillämpning å vederbörande präst,

sedan denne erhållit pensionsrätt i anstalten enligt nämnda reglemente.

Kyrkomötet. I skrivelse den 12 augusti 1953 begärde Kungl. Maj:t

kyrkomötets yttrande i fråga om upphävande av 1935 års emeritilönelag

jämte därmed sammanhängande spörsmål.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 9 oktober 1953 anmälde kyrkomötet,

att det för sin del godkänt ett vid skrivelsen fogat förslag till lag om upphävande

av nämnda emeritilönelag, vilket lagförslag var av samma lydelse

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Tredje lagutskottets utlåtande nr 3.

som det vid propositionen fogade förslaget. Vidare förklarade sig kyrkomötet

intet ha att erinra mot vad departementschefen i övrigt föreslagit

men hemställde om åtgärder, varigenom huvudmännen till de i 1935 års

emeritilönelag avsedda prästmännen finge kompensation för de avgifter

huvudmännen vid pensionering genom pensionsanstalten hade att erlägga

till anstalten.

Utskottet. Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot de genom

propositionen framlagda lagförslagen.

Vad departementschefen anfört om utfärdande av särskilda föreskrifter

beträffande dels tjänstårsberäkning för vissa i emeritilönelagen avsedda

tjänstinnehavare, dels ock inskränkning i fråga om tillämpligheten av de

i 3 kap. kungörelsen den 28 november 1941, nr 910, meddelade bestämmelserna

om familjepension åt efterlevande till vissa präster föranleder icke

heller någon erinran från utskottets sida.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition.

Stockholm den 16 februari 1954.

På tredje lagutskottets vägnar:

HUGO OSVALD.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Osvald, Grym, Ivar Nilzon, Jansson i

Hällefors, Ebbe Ohlsson, Boo, William Ohlsson och Georg Carlsson;

från andra kammaren: herrar Andersson i Löbbo, Andersson i Mölndal,

Johansson i Torp*, Nyberg och Andersson i Dunker, fru Torbrink

samt herrar Kilsmo* och Östlund.

Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1954:98 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående upphävande av lagen den 28 juni 1935 a1 i texten