Sök i Ratio Lex

Tredje lagutskottets utlåtande nr ,30

1954-05-20 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1954:30, Tredje lagutskottets utlåtande nr ,30

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr ,30.

1

Nr 30.

Ut låtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med

förslag till kungörelse om ändring i stadgan den 30

juni 1943 (nr 437) angående behandlingen av vissa

vägfrågor.

Genom en den 4 januari 1954 dagtecknad proposition, nr 30, vilken

hänvisats till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, har Kungl.

Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden, velat inhämta riksdagens yttrande

över följande förslag till

Kungörelse

om ändring i stadgan den 30 juni 1943 (nr 437) angående behandlingen

av vissa vägfrågor (vägstadgan).

Härigenom förordnas, att 1, 2, 5, 1

(nr 437)1 angående behandlingen av

lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse.)

1 §•

Allmänna vägar äro av tre slag:

a) huvudväg, vartill hänföres

väg, som är av synnerlig betydelse

för den genomgående, långväga

samfärdseln eller som eljest är av

stor vikt för den allmänna samfärdseln

mellan eller till huvudorter

i ett län eller för förbindelsen med

dylika orter i andra län;

b) bygdeväg, varmed avses

annan väg än huvudväg och ödebygdsväg;
c)

ödebygds väg, varmed----

och bebyggande.

och 26 §§ stadgan den 30 juni 1943

vissa vägfrågor skola erhålla ändrad

(Föreslagen ly delse.)

1 §•

Allmänna vägar äro av tre slag:

a) riksväg, vartill hänföres

väg, som är av synnerlig betydelse

för den genomgående, långväga

samfärdseln;

b) länsväg, varmed avses annan

väg än riksväg och ödebygdsväg;

c) ödebygdsväg, varmed--

och bebyggande.

1 Senaste lydelse av 5 och 8 §§, se SFS 1952:2.18.

1—852 64 Biliang till riksdagens protokoll 1954. .9 sand. 3 avd. Nr 30.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 30.

(Gällande lydelse.)

2 §•

Våg- och vattenbyggnadsstyrelsen

bestämmer, på framställning av

länsstyrelse eller efter länsstyrelses

hörande, vilka vägar som skola anses

såsom huvudvägar. Dock skall

fråga om viss vägs hänförande till

huvudväg, i händelse av meningsskiljaktighet

mellan länsstyrelse

samt våg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

hänskjutas till Konungens avgörande.

5 §.

Finner länsstyrelsen, att vägen

icke är av den betydelse, att den må

byggas såsom allmän, eller att företaget,

vid jämförelse med andra

ifrågasatta arbeten, icke är av den

angelägenhetsgrad, att medel till

detsamma kunna påräknas under

de närmaste åren, skall ansökningen

avslås, där ej annat föranledes av

vad i andra stycket sägs. Eljest

skall frågan, om företaget bör komma

till stånd, prövas vid uppgörande

av flerårsplan för arbeten av det

slag, vartill företaget hör, eller vid

upprättande av sådant förslag, som

i 14 § avses. För sådant fall skall

länsstyrelse, där fråga är om annan

väg än huvudväg, pröva, huruvida

företaget är av den angelägenhetsgrad,

att arbetsplan beträffande detsamma

bör omedelbart upprättas.

Avser ansökningen huvudväg, hänskjutes

frågan om upprättande av

arbetsplan till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

Där synnerliga---- närmaste

åren.

(Föreslagen lydelse.)

2 §•

Med ledning av förslag, som uppgjorts

av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

på framställning av länsstyrelse

eller efter länsstyrelses hörande,

bestämmer Konungen eller,

där Konungen så förordnar, vugoch

vattenbyggnadsstyrelsen, vilka

vägar som skola anses såsom riksvägar.

5 §.

Finner länsstyrelsen, att vägen

icke är av den betydelse, att den må

byggas såsom allmän, eller att företaget,

vid jämförelse med andra

ifrågasatta arbeten, icke är av den

angelägenhetsgrad, att medel till

detsamma kunna påräknas under

de närmaste åren, skall ansökningen

avslås, där ej annat föranledes av

vad i andra stycket sägs. Eljest

skall frågan, om företaget bör komma

till stånd, prövas vid uppgörande

av flerårsplan för arbeten av det

slag, vartill företaget hör, eller vid

upprättande av sådant förslag, som

i 14 § avses. För sådant fall skall

länsstyrelse, där fråga är om annan

väg än riksväg, pröva, huruvida

företaget är av den angelägenhetsgrad,

att arbetsplan beträffande detsamma

bör omedelbart upprättas.

Avser ansökningen riksväg, hänskjutes

frågan om upprättande av

arbetsplan till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

Där synnerliga --—- närmaste

åren.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Tredje lagutskottets

(Gällande lydelse.)

8 §.

För att tjäna till ledning vid fördelningen

av de medel, som beviljas

för olika vägbyggnadsändamål, skola

för varje län i mån av behov upprättas

och fastställas flerårsplaner

för

a) byggande av huvudvägar;

b) ombyggnad av bygdevägar

och ödebygdsvägar;

c) nyanläggning av bygdevägar;

d) nyanläggning av ödebygdsvägar;
e)

byggande av broar; samt

f) vägbeläggningar.

Flerårsplan skall---Konung
en

liärom.

26 §.

Med avseende---över ar
betsplanen.

Är fråga om mindre, i flerårsplan

ej upptaget omläggnings- eller förbättringsarbete

och har ägare av

fastighet, av vilken mark skall tagas

i anspråk för företaget, genom

skriftlig handling upplåtit vägrätt

till marken, må företaget, om av omständigheterna

klart framgår att detsamma

icke kan lända någon till

förfång, efter vägförvaltningens i

länet beprövande utföras utan att

på sätt i 20, 22 och 24 §§ stadgas

yttranden över arbetsplan infordrats

och avgivits eller planen blivit fastställd.

utlåtande nr 30.

(Föreslagen lydelse.)

8 §.

För alt tjäna till ledning vid fördelningen

av de medel, som beviljas

för olika vägbyggnadsändamål, skola

för varje län i mån av behov upprättas

och fastställas flerårsplaner

för

a) byggande av riksvägar;

b) nyanläggning av länsvägar;

c) nyanläggning av ödebygdsvägar;

samt

d) ombyggnad av länsvägar och

ödebygdsvägar.

Flerårsplan skall----Konung
en

härom.

26 §.

Med avseende — --över ar
betsplanen.

Är fråga om förbättrings- eller

mindre omläggnings arbete och har

ägare av fastighet, av vilken mark

skall tagas i anspråk för företaget,

genom skriftlig handling upplåtit

vägrätt till marken, må företaget,

om av omständigheterna klart framgår

att detsamma icke kan lända

någon till förfång, efter vägförvaltningens

i länet beprövande utföras

utan att på sätt i 20, 22 och 24 §§

stadgas yttranden över arbetsplan

infordrats och avgivits eller planen

blivit fastställd.

Denna kungörelse träder i kraft

den 1 januari 1955.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 30.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

Bifall till i 1954 års statsverksproposition framlagt förslag Lill förenkling

av anslagstekniken beträffande de statliga väg- och broinvesteringarna

på drifLbudgeten föranleder vissa ändringar i vägstadgan. Allmänna

vägar föreslås skola bli av tre slag, nämligen dels riksväg, d. v. s. sådan

väg, som är av synnerlig betydelse för den genomgående, långväga samfärdseln,

dels länsväg, vartill hänföres annan väg än riksväg och ödebygdsväg,

dels ock ödebggdsväg, som bibehåller sin nuvarande bestämning.

Flerårsplaner skall i fortsättningen upprättas för byggande av

riksvägar, nyanläggning av länsvägar, nyanläggning av ödebygdsvägar

samt ombyggnad av länsvägar och ödebygdsvägar. Slutligen föreslås att

i fråga om förbättringsarbete — även om detta ej är av mindre omfattning’—

eller mindre omläggningsarbete undantag från eljest gällande krav

å fastställelse in. in. av arbetsplan må kunna medgivas även i det fall,

att företaget är upptaget i flerårsplan.

Gällande bestämmelser in. in.

Enligt 1 § vägstadgan är allmänna vägar av tre slag, huvudväg, bygdeväg

och ödebygdsväg. Till huvudväg hänföres väg, som är av synnerlig

betydelse för den genomgående, långväga samfärdseln eller som eljest är

av stor vikt för den allmänna samfärdseln mellan eller till huvudorter i

ett län eller för förbindelsen med dylika orter i andra län. Med bygdeväg

avses annan väg än huvudväg och ödebygdsväg. Med ödebygdsväg förstås

väg, som till avsevärd längd sträcker sig över fjäll, genom skogar och

genom glest befolkade trakter och som, ehuru den icke prövas nödig

för den allmänna samfärdseln, likväl är till synnerligt gagn för det allmänna

såsom ägnad att främja landets uppodlande och bebyggande.

Vilka vägar, som skall anses såsom huvudvägar, bestämmer enligt 2 §

vägstadgan väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Fråga om viss vägs hänförande

till huvudväg skall dock vid meningsskiljaktighet mellan länsstyrelse

och väg- och vattenbyggnadsstyrelsen hänskjutas till Konungens

avgörande.

I praktiken skiljer man i fråga om huvudvägar mellan rikshuvudvägar

och länshuvudvägar. Kungl. Maj :t bestämmer, vilka vägar som skall anses

såsom rikshuvudvägar.

För att tjäna till ledning vid fördelningen av de medel, som beviljas

för olika vägbyggnadsändamål, skall enligt 8 § för varje län i mån av

behov upprättas och fastställas flerårsplaner för byggande av huvudvägar,

ombyggnad av bygdevägar och ödebygdsvägar, nyanläggning av bygdevägar,

nyanläggning av ödebygdsvägar, byggande av broar samt vägbeläggningar.

Sådan plan skall avse fem år och normalt förnyas vart tredje år.

Flerårsplan upprättas av länsstyrelsen, över planen skall vägnämndernas

s. 5 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 30.

5

och länsvägnämndens yttranden inhämtas. Finner väg- och vattenbyggnudsstyrelsen

planen böra godtagas, skall styrelsen fastställa planen men

eljest hänskjuta frågan härom till Kungl. Maj :ts prövning (10 §).

Innan väg bygges, skall enligt 15 § lagen om allmänna vägar (i fortsättningen

kallad väglagen) arbetsplan upprättas och, efter utställelse för

granskning, fastställas av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen eller — om

styrelsen är av annan mening än länsstyrelsen — av Kungl. Maj :t. Utställelse

och fastställelse erfordras dock ej i fråga om sådant förbättringsarbete

eller mindre omläggningsarbete, som ej kan antagas lända till förfång

för fastighet, vilken beröres av vägföretaget, eller för nyttjanderättseller

servitutsrättshavare. I 26 § andra stycket vägstadgan har emellertid

de arbeten, som under förutsättning att de ej länder någon till förfång

må utföras utan att arbetsplan fastställts för desamma, av Kungl. Maj:t

i så måtto begränsats på ett snävare sätt, att de endast får avse mindre

omläggnings- eller förbättringsarbete, som ej är upptaget i flerårsplan.

5 § första stycket vägstadgan innehåller bland annat bestämmelser om

prövningen av frågan, huruvida för ett vägföretag, som anses böra komma

till stånd, arbetsplan omedelbart skall upprättas. Därvid göres viss skillnad

mellan huvudväg och annan väg. I 19 § vägstadgan gives vissa föreskrifter

om det fortsatta förfarandet sedan arbetsplan upprättats. Även därvidlag

gäller särskilda bestämmelser för bland annat arbetsplan rörande huvudväg.

Ändringsförslagets tillkomst.

I skrivelse den Öl augusti 1953 med förslag till anslagsäskanden

för budgetåret 1954/55 i vad avser vägväsendet har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

till behandling upptagit bl. a. frågan om förenkling av anslagstekniken

beträffande de .statliga väg- och broinvesteringarna på driftbudgeten.

Förslaget, för vilket närmare redogörelse lämnats i årets statsverksproposition

(bil. 8, pt 9), går i korthet ut på en koncentration

av anslagsanvisningen under vissa förutsättningar till ett enda

anslag, benämnt Vägbyggnad. I anslutning härtill skulle den ändringen

vidtagas i vägstadgan, att dess begrepp allmänna vägar uppdelades

i endast riksvägar, omfattande de nuvarande rikshuvudvägarna, samt länsvägar,

motsvarande de nuvarande länshuvud-, bygde- och ödebygdsvägarna.

Blott tre femårsplaner skulle upprättas, eu för byggande av riksvägar, eu

för byggande av länsvägar och en för byggande av speciella storbroar.

Förslaget till anslagsförenkling aktualiserade vidare sådan ändring i vägsladgan,

att frågan huruvida arbetsplan skall fastställas icke göres beroende

av om vägföretaget upptagits som särskilt företag i flerårsplan.

över väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förslag har yttranden efter

remiss avgivits av riksräkenskapsuerket, länsstyrelserna i Stockholms,

Jönköpings, Blekinge, Malmöhus, Västernorrlands och Norrbottens län

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 30.

samt Länsvägnämndernas förbund. Flertalet remissinstanser har helt tillstyrkt

styrelsens förslag.

Statsrådet Hjalmar Nilson, som föredragit ärendet i statsrådet, har

anfört följande:

I viss anslutning till väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förslag har

Kungl. Maj:t i årets statsverksproposition (bil. 8, pt 9) på min föredragning

föreslagit, att eu förenkling fr. o. in. nästa budgetår genomföres

av anslagstekniken beträffande den statliga väg- och brobyggnadsverksamheten.

Det har därvid synts mig vara en åtgärd, som står i god överensstämmelse

med utvecklingen på transportområdet, att i planläggnings- och

anslagshänseende särskilja de nuvarande rikshuvudvägarna från övriga

vägar. Med hänsyn till detta vägnäts betydelse för den långväga biltrafiken

och till de särskilda rikssynpunkter, som får läggas på frågorna

om dess förbättring och fortsatta utbyggande, torde det vara sakligt motiverat,

att rikshuvudvägarna särskiljes från övriga huvudvägar och behandlas

som en grupp för sig. Till förhindrande av förväxling med begreppet

huvudled enligt vägtrafikförordningen har den av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

föreslagna nya benämningen riksvägar synts mig vara

att föredraga framför rikshuvudvägar och därför samtidigt böra genomföras.

Bestämmandet, vilka vägar som skall anses såsom riksvägar, torde

i princip böra ankomma på Kungl. Maj:t.

Vid mitt ställningstagande i övrigt till väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

förslag har jag däremot ej helt kunnat biträda vad styrelsen föreslagit.

Jag har sålunda icke velat medverka till att genom sammanförande med

andra vägar avskaffa den särställning, som ödebygdsvägarna hittills intagit.

Med hänsyn till de speciella intressen ödebygdsvägarna, vilka endast

förekommer i de sju nordligaste länen, tillgodoser, har jag ansett,

att denna vägkategori bör bibehållas och vid vägplanering och medelsanvisning

handläggas för sig.

Vad angår de båda övriga grupperna av allmänna vägar, länsliuvudvägar

och bygdevägar, har avgörande skäl synts mig tala för att de begreppsmässigt

såväl som i fråga om planläggning och medelsanvisning

sammanföres till en grupp med benämningen länsvägar.

Jag har i enlighet härmed förordat, att de allmänna vägarna indelas

i tre grupper, nämligen dels riksvägar avseende vägar, som är av synnerlig

betydelse för den genomgående, långväga samfärdseln, dels länsvägar,

till vilka skulle hänföras andra allmänna vägar än riksvägar och ödebygdsvägar,

dels ock ödebygdsvägar, som skulle bibehålla sin nuvarande

bestämning.

Denna föreslagna nya indelning av de allmänna vägarna föranleder

ändring av 1 och 2 §§ samt 5 § första stycket vägstadgan.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 30.

7

Vid övervägande å ena sidan av önskemålen om förenkling av anslagstekniken

och därmed sammanhängande administrativa lättnader samt

å andra sidan av kravet på ett direkt inflytande via medelsanvisningen

från statsmakternas sida över vägbyggnadsverksamhetens inriktning har

jag funnit det riktigast att för närvarande stanna vid att även i anslagsanvisningen

särskilja de tre kategorier av vägar, vari jag föreslagit, att

det allmänna vägnätet skall indelas, och att jämväl i viss utsträckning

skilja på medelsanvisningen för ombyggnads- och nyanläggningsverksamhet.

Intresset av sistnämnda särredovisning hänför sig till läns- och

ödebygdsvägarna, för vilka jag för den skull föreslagit särskilda nyanläggningsanslag.

Medel till ombyggnad av dessa båda vägkategorier har

däremot synts mig utan olägenhet kunna anvisas över ett gemensamt ombyggnadsanslag.

I statsverkspropositionen har därför föreslagits följande

fyra särskilda anslag för den statliga väg- och brobyggnadsverksamheten,

nämligen Byggande av riksvägar, Nyanläggning av länsvägar,

Nyanläggning av ödebygdsvägar samt Ombyggnad av länsvägar och ödebygdsvägar.

För ett vart av de av mig sålunda föreslagna anslagen har

särskild flerårsplan synts böra upprättas att tjäna till ledning vid fördelning

av beviljade medel.

Det nuvarande anslaget till Vägbeläggningar skulle alltså enligt mitt

förslag uppgå i vägbyggnadsanslagen. Upprättandet av någon särskild

flerårsplan för vägbeläggningsarbeten har under sådana förhållanden ej

heller ansetts behövligt i fortsättningen.

De broföretag, till vilkas kostnader medel utgått från anslaget till Byggande

av broar och för vilka särskilda flerårsplaner upprättats, torde

enligt vad jag anfört vid statsverkspropositionens avlåtande utan olägenhet

kunna inrymmas i de egentliga vägbyggnadsanslagen samt därvid

upptagas i flerårsplanerna för vägbyggnader, varvid bro jämte tillfartsvägar

uppföres som ett företag. Något behov har åtminstone tills vidare

ej synts mig föreligga av att därvid låta vissa storbroar jämte tillfartsvägar

upptagas i särskilda flerårsplaner och att särskilt redovisa medelsbehovet

för dessa broar.

I enlighet härmed skulle i fortsättningen i mån av behov upprättas och

fastställas flerårsplaner för byggande av riksvägar, nyanläggning av länsvägar,

nyanläggning av ödebygdsvägar samt ombyggnad av länsvägar och

ödebygdsvägar. Häremot svarande ändring torde böra ske av <S § första

stycket vägsladgan.

För de arbeten, som hittills utförts med medel från anslaget till Förstärkning

och förbättring av vägar, upprättas i de fall behov härav föreligger

flerårsplan. Sådan plan fastställes emellertid ej, enär den icke är

obligatorisk enligt vägstadgan. Därest detta anslag enligt mitt förslag

till förenklad anslagsteknik slopas, kommer förbättringsarbeten, i de fall

dylika arbeten på grund av sin storleksordning anses böra upptagas som

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Tredje lagutskottets utlåtande nr 30.

särskilda företag i flerårsplan, att inrymmas i de flerårsplaner, som föreslagits

framdeles skola upprättas samt fastställas. Enligt bestämmelserna

i 26 § andra stycket vägstadgan skulle detta medföra, att utställelse och

fastställelse av arbetsplan för dessa företag måste ske, även i sådana fall

då av omständigheterna klart framgår, att företaget icke kan lända någon

till förfång. Ett dylikt förfarande skulle emellertid orsaka ett onödigt

administrativt merarbete för därav berörda myndigheter och lokala organ.

Med hänsyn härtill föreslår jag, att ifrågavarande bestämmelse i vägstadgan

bringas i överensstämmelse med föreskrifterna i 15 § väglagen, så att

frågan, huruvida arbetsplan för ett förbättringarbete — även om detta ej

är av mindre omfattning — eller mindre omläggningsarbete skall fastställas,

icke göres beroende av om företaget är upptaget som särskilt företag

i flerårsplan.

De föreslagna ändringarna i vägstadgan torde vid bifall till de i årets

statsverksproposition framlagda förslagen till viss anslagsförenkling böra

träda i kraft den 1 januari 1955.

Utskottet.

De föreslagna ändringarna i vägstadgan föranledes av den förenkling

av anslagstekniken beträffande den statliga väg- och brobyggnadsverksamlieten,

som Kungl. Maj:t i anledning av framställning från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

i årets statsverksproposition föreslagit skola genomföras

fr.o.m. nästa budgetår. Såsom statsutskottet i sitt av riksdagen godkända

utlåtande nr 130 anfört rörande nämnda förslag till ändring av anslagstekniken,

synes en avsevärd inskränkning av antalet anslag för hithörande

ändamål vara befogad med hänsyn till önskvärdheten av att det administrativa

förfarandet i möjligaste mån förenklas och hinder för ett rationellt utnyttjande

av anvisade medel undanröjes.

Enligt den föreslagna lydelsen av 1 § vägstadgan indelas de allmänna

vägarna i tre grupper, nämligen riksvägar, motsvarande de nuvarande rikshuvudvägarna,

länsvägar, vartill hänföres de nuvarande länshuvudvägarna

och bygdevägarna, samt ödebygdsvägar, vilket begrepp bibehållits oförändrat.

Emot en sådan indelning har utskottet intet att invända. Utskottet

utgår dock från att sammanförandet av länshuvudvägarna och bygdevägarna

icke leder till att större krav än hittills ställes på beskaffenheten

av de enskilda vägar som framdeles skall kunna intagas till allmänt

underhåll.

En följdändring till den nya indelningen blir såsom angives i förslaget,

att uttrycket »huvudväg» i 5 § utbytes mot »riksväg». En motsvarande

ändring synes emellertid även böra vidtagas i 19 §.

Riksdagen har genom sitt godkännande av statsutskottets förenämnda

utlåtande beslutat, att medel för den statliga väg- och brobyggnadsverksamheten

fr.o.m. budgetåret 1954/55 skall anvisas under följande fyra

reservationsanslag, nämligen Byggande av riksvägar, Byggande av läns
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 30.

9

vägar, Byggande av ödebygdsvägar samt Byggande av storbroar. Detta innebär

ett frångående av Kungl. Maj:ts förslag så till vida, att, då det gäller

medelsanvisningen för länsvägar och ödebygdsvägar, åtskillnad icke göres

mellan nyanläggning å ena och ombyggnad å andra sidan samt att medel

för större brobyggnadsföretag skall anvisas under ett särskilt anslag. Statsutskottet

har i utlåtandet vidare förordat dels att för vart och ett av de föreslagna

anslagen särskild flerårsplan skall upprättas, dels ock att flerårsplan

för Byggande av storbroar skall omfatta hela riket samt upprättas av

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen efter förslag av vederbörande länsstyrelser

och fastställas av Kungl. Maj:t. Riksdagens ställningstagande i dessa

frågor medför att 8 § vägstadgan bör erhålla annan utformning än den av

Kungl. Maj :t föreslagna samt att ändring även erfordras i stadgans 10 §.

I 8 § anges vilka flerårsplaner som skall upprättas och fastställas för att

tjäna till ledning vid fördelningen av anslagna medel för vägbyggnadsändamål.

I författningsrummet bör föreskrivas, att flerårsplaner skall upprättas

och fastställas för byggande av riksvägar, byggande av länsvägar, byggande

av ödebygdsvägar och byggande av storbroar, beträffande de tre förstnämnda

ändamålen länsvis och beträffande sistnämnda ändamål en plan

för hela riket.

I 10 § omtalas på vilka myndigheter det ankommer att upprätta och

fastställa flerårsplan. Med ändring av vad nu gäller bör stadgas, att flerårsplan

för byggande av storbroar skall upprättas av väg- och vattenbyggnadsstvrelsen

efter länsstyrelsernas hörande samt fastställas av Kungl.

Maj :t.

I övrigt bär utskottet ingen erinran mot det genom propositionen framlagda

kungörelseförslaget.

Utskottet hemställer

att riksdagen såsom yttrande över det genom förevarande

proposition framlagda förslaget till kungörelse om ändring i

vägstadgan måtte åberopa vad utskottet ovan anfört.

Stockholm den 20 maj 1954.

På tredje lagutskottets vägnar:

HUGO OSVALD.

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Osvald, Grym, Ivar Nilzon, Axel Jansson,

Boo, Pålsson och William Ohlsson;

från andra kammaren: herrar Andersson i Löbbo, Nyberg och Andersson

i Dunker, fru Torbrink samt herrar Utbult*, Andersson i Ryggestad och

Östlund.

’) Ej närvarande vid ärendets justering.

Reservation

av herr Pålsson.

2—852 r>4 Bihang till riksdagens protokoll 1954.

9 sand.

3 avd.

Nr 30.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1954:349 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till kungörelse om ändring i stadgan den 30 juni 1943 a1 i texten