Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om vissa ändringar i vattenlagen. Tredje lagutskottet har behandlat de inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motionerna nr 232 i första kammaren av herrar Björnberg och Lundqvist samt nr 306 i andra kammaren av herrar Svensson i Krokstorp och Eliasson.

1954-11-09 · 20 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 18 av 20 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1954:33, Utlåtande i anledning av väckta motioner om vissa ändringar i vattenlagen. Tredje lagutskottet har behandlat de inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motionerna nr 232 i första kammaren av herrar Björnberg och Lundqvist samt nr 306 i andra kammaren av herrar Svensson i Krokstorp och Eliasson.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 33.

1

Er 33.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om vissa ändringar i

vattenlagen.

Tredje lagutskottet har behandlat de inom riksdagen väckta, till lagutskott

hänvisade motionerna nr 232 i första kammaren av herrar Björnberg och

Lundqvist samt nr 306 i andra kammaren av herrar Svensson i Krokstorp

och Eliasson.

I motionerna, vilka är likalydande, hemställes, »att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj :t måtte anhålla om förslag snarast möjligt om ändring och

komplettering av vattenlagen i sådan riktning att

a) vid reglering av vattendrag genom dammar eller andra anordningar

dessa icke placeras i eller intill själva forshuvudet utan i lugnt vatten uppströms

fallet eller forsarna och att i anslutning härtill lämpliga utskov ordnas

för fiskens fria gång,

b) vid utarbetandet av hushållsplaner i samband med vattenreglering eller

vattenavledning resp. invallning dessa hushållsplaner prövas med hänsyn

till vattenföringen inom hela det därav berörda nederbördsområdet, varvid

särskild hänsyn bör tagas till att starka variationer med korta tidsintervaller

undvikas,

c) vid dikning, torrläggning av mark och vattenavledning dessa bedömas

icke enbart till nyttan och skadan utan även med hänsyn till relationen mellan

nederbördsområdets storlek och där inom befintliga sjöar, som kunna

verka utjämnande på vattenföringen,

d) vid prövning av mål rörande avledandet av kloakvatten och industriellt

avloppsvatten undersökning verkställes, huruvida och i vilken utsträckning

klassificering av det förorenade vattnet kan äga rum och det svårast förorenade

bliva föremål för särskild behandling,

e) vattendomstolarnas förprövningsrätt utvidgas i anslutning till ovanstående

förslag till bestämmelser och domstolarna kompletteras i fråga om tekniska

ledamöter så att nödig sakkunskap står till förfogande för målens

handläggning,

f) vattenöverdomstolen utvidgas med tekniska ledamöter, så att sakägare

vid överklaganden tillförsäkras möjligheter att få sina ärenden prövade ur

teknisk synpunkt även i högre instans.»

Beträffande de skäl som anförts till stöd för motionsyrkandena får utskottet,

i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande, hänvisa till

motionerna.

över motionerna har utskottet i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver

inhämtat yttrande av vattenöverdomstolen, kammarkollegiet, vat
J

Jiihang till riksdagens protokoll t9t>t. 9 saml. 3 avd. A’r 33.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 33.

tenfallsstyrelsen, lantbruksstyrelsen, fiskeristyrelsen och vattenvårdskommittén.

Vidare har på begäran av utskottet yttranden över motionerna avgivits

av Svenska vattenkraftföreningen och Svenska naturskyddsföreningen.

Placering och utförande av byggnad i vatten med hänsyn till fisket.

(Punkten a i motionärernas hemställan.)

Gällande bestämmelser.

Bestämmelser om byggande i vatten är givna i 2 kap. vattenlagen. I dess

2 § meddelas det grundläggande stadgandet, att byggnad i vatten skall göras

så, att ändamålet må utan oskälig kostnad vinnas med minsta intrång och

olägenhet för annan. 8 § innehåller närmare föreskrifter om vad som vid

byggande i vatten skall iakttagas till skydd för fisket. Vill någon i vatten,

där fisken har sin gång, göra damm eller annan byggnad, är han sålunda

pliktig att utan ersättning vidtaga och för framtiden underhålla nödiga anordningar

för fiskens framkomst eller eljest för fiskets bestånd samt tillsläppa

för ändamålet nödigt vatten så ock, att ställa sig till efterrättelse de

särskilda föreskrifter i övrigt, vilka till följd av byggnaden må erfordras

till skydd för fisket. Befrielse från nämnda skyldighet kan medgivas, om

nyttan av ifrågasatt anordning icke skäligen kan anses motsvara den förlust

och kostnad, som därigenom skulle tillskyndas byggnadens ägare. Genom

lag den 2 april 1954 har bland annat till sistnämnda § lagts ett andra

stycke av innehåll att, om vidtagna anordningar eller meddelade föreskrifter

till skydd för fisket finnes vara mindre tjänliga, vattendomstolen äger

på ansökan av myndighet, som Konungen bestämmer, eller av byggnadens

ägare meddela sådana bestämmelser, som utan att förnärma tredje mans

rätt må påkallas av anmärkta förhållanden. Därvid skall dock iakttagas

att, i den mån fråga ej är om sådan höjning av årlig avgift, som motsvaras

av ändring i penningvärdet, byggnadens ägare ej må åläggas förpliktelser,

medförande väsentlig kostnad eller olägenhet utöver vad förut blivit honom

ålagt. I 2 kap. 20 § 1 mom. vattenlagen stadgas, att arbete för uppförande

eller förändrande av damm i älv, ström, å eller större bäck ej må påbörjas

förrän efter ansökan vattendomstolen meddelat beslut, huru och under

vilka villkor arbetet må göras. Detsamma gäller om genom annat byggande

i sådana vattendrag märkbar inverkan kan ske på vattenståndet eller

vattnets lopp, såframt det ej är uppenbart, att vare sig allmän eller enskild

rätt förnärmas genom byggnaden.

Motionerna.

Såsom motivering till sitt förslag i ifrågavarande punkt har motionärerna

anfört, att hittills vidtagna anordningar för underlättande av fiskens

framkomst vid regleringsdammar i samband med kraftverk, nämligen lax

trappor eller utskov vid själva fallhuvudet, visat sig ineffektiva, enär fis
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 33.

3

ken är alltför vanebunden för att använda sig av laxtrapporna och endast

i undantagsfall förmår att forcera den starka motströmmen i utskovet.

Helt annorlunda skulle det enligt motionärernas mening ställa sig med ett

utskov i lugnvatten, där man kunde inskränka sig till en obetydlig klackanordning

för att erhålla nödig kontroll över vattenfördelningen mellan

kraftkanalen och vattendragets fria ådra.

Yttrandena.

Samtliga remissinstanser utom lantbruksstyrelsen och vattenvårdskommittén,

som icke funnit anledning att yttra sig i denna del, har avstyrkt

motionärernas förslag.

Då förhållandena beträffande de strömfall som skall utbyggas kan vara

mycket växlande, synes det sålunda vattenöverdomstolen uteslutet att i

vattenlagen intages eu bestämmelse av det i motionerna föreslagna innehållet.

Vattenöverdomstolen anser, att det intresse motionärerna åsyftar

att tillgodose i tillräcklig mån blivit skyddat genom det sätt på vilket ovanberörda

lagbestämmelser tillämpats och framhåller därjämte, att motionärernas

uppfattning rörande värdet av hittills anordnade fiskvägar synes

vara alltför pessimistisk.

Kammarkollegiet, som också är av den uppfattningen att den av motionärerna

önskade effekten kan uppnås med tillämpning av gällande lagbestämmelser,

yttrar härom:

Om en ändrad placering av en damm kan medföra väsentliga fördelar

för något allmänt intresse utan någon väsentlig konstnadsökning för företaget,

är en sådan placering möjlig att genomdriva enligt gällande lagbestämmelser.

Sålunda blev t. ex. kraftverksdammen vid Nämforsen i Ångermanälven

flyttad uppströms i förhållande till vad som ursprungligen planerats

för att rädda de bekanta hällristningarna på hällarna i forsen. I ett

för närvarande pågående vattenmål om regleringsdamm för sjön Immeln i

Kristianstads län har från det allmännas sida yrkats, att dammen skall

förläggas närmare sjön än sökanden föreslagit, för att de i avloppsån befintliga

laxöringslekplatserna icke skall indämmas och förstöras. Även om

vattenlagen sålunda erbjuder möjlighet att i för fisket gynnsam riktning

påverka dammarnas placering, kan denna möjlighet dock icke i praktiken

tillmätas större betydelse. Reglerings- och kraftverksdammarnas utformning

och placering avgöres i första hand efter byggnadstekniska och ekonomiska

principer, och vattendomstolarna har ej så stora möjligheter att,

särskilt när det gäller större företag, påverka de av sökandena upprättade

förslagen utan får i regel nöja sig med att tillse att allmänna och enskilda

motstående intressen icke eftersattes, så vitt detta är möjligt utan större

omläggningar av sökandens förslag.

För fiskvandringen torde frågan om dammplaceringen och fiskväg genom

bottenlucka icke ha så stor betydelse, som motionärerna förutsätter.

Del synes visserligen förhålla sig så, att åtskilliga laxtrappor och ålyngelledare

vid äldre dammar på grund av mindre lyckade konstruktioner fungerar

rätt dåligt. Under senare tid konstruerade synes däremot i allmänhet

vara tilllredsställande fiskvägar. I stället för fiskvägar använder man sig

numera även av insamling och transport av vandringsfisk,'' särskilt av ålyngel.

1 de tall, där fiskvägarna är otillfredsställande eller saknas, ankoin
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 33.

mer det i första hand på företrädarna för berörda fiskeriintressen och fiskerimyndigheterna

att tillse att tillfredsställande anordningar inrättas. För

fiskens framkomst bör det följaktligen kunna ordnas på ett tillfredsställande

sätt utan de av motionärerna förordade åtgärderna. Dessa åtgärder har

också sina olägenheter. Den minskade vattenmängden i fallet kan sålunda

hindra fiskens framkomst till dammen. Vattentrycket i utskovsluckan kan

vidare vara så stort, att luckan ej kan forceras. Vid större, modernare anläggningar,

som konstrueras så att vattnet avledes från älven på sträckor

upp till 10 kilometer, kan åtgärden över huvud ej komma till användning.

Slutligen må framhållas, att fiskvägarna förlorar sin betydelse, när ovanför

dammen liggande lekplatser förstöres. Tyvärr kommer så gott som

varje kraftverksbygge i en laxförande älv att leda till förstörelse av lekplatser

så väl ovan kraftverket genom indämning som nedan genom älvfårans

torrläggning till den punkt, där kraftverkets avloppstunnel eller kanal

åter mynnar ut i älven. När en älv blivit fullt utbyggd, är den i regel

utan betydelse för laxreproduktionen och laxfisket. För att säkerställa laxtillgången

måste sannolikt sådana åtgärder vidtagas som att vissa vattendrag

reserveras för laxreproduktionen och följaktligen ej får utbyggas.

Vattenfallsstyrelsen anför, att motionärernas förslag skulle medföra att

vid vattenkraftutbyggnader högst betydande avsteg får göras från vad som

ur teknisk-ekonomiska synpunkter är rationellt och att någon säkerhet icke

finnes för att förbättringar i fråga om fiskets betingelser därigenom vinnes.

Styrelsen understryker i vad gäller laxfisket, att det i regel icke är

hindren för laxens vandring i vattendragen, som utgör det stora problemet,

utan fastmer möjligheterna att bibehålla de naturliga lekplatserna och uppväxtområdena,

i vilket hänseende motionärernas förslag icke innebär någon

lösning.

Fiskeristyrelsen åberopar till stöd för sitt avstyrkande ett av styrelsen

från statens fiskeriingenjör infordrat yttrande, vari anföres bland annat

följande:

Motionärerna synes ha tänkt sig att genom uppflyttning av dammanläggning

ovanför forsnacken vinna en grund lugnvattenbassäng mellan

dammen och forsnacken. Dammbyggnaden skulle då komma att befinna

sig mellan två lugnvatten, det ena med vattenytan uppdämd av dannnen

och det andra med en vattenyta på en lägre nivå. Vattennivån i lugnvattnet

nedanför en enligt motionärerna uppflyttad damm kommer att bestämmas

dels av bottenförhållandena i forsnacken och dels av vattenframrinningen

på så sätt, att vattenytan vid en mycket låg vattenframrinning kommer

att ligga i nivå med bottnen i den djupaste fåran i forsnacken. Vid högre

vattenframrinning kommer vattenytan att inställa sig just så mycket högre,

att det framrinnande vattnet kan avbördas över forsnacken. Genom att vatten

förutsättes komma att avledas till kraftstationen, skulle nämnda vattenyta

komma att ligga lägre än den gjort tidigare vid samma årstid.

Av ovanstående torde framgå, att med den i motionen föreslagna uppflyttningen

skulle erhållas en dammsjö ovanför dammbyggnaden och en

mindre, grund dammbassäng ovanför forsnacken. Enär vid dammbyggnadens

förläggning till själva forsnacken den mindre dammbassängens vattenyta

skulle ersättas av en motsvarande, större del av dammsjöns vattenyta,

synes ur skönhetssynpunkt intet vara att vinna med uppflyttningen,

som däremot skulle kunna medföra stora olägenheter i vattendrag med

stor flottning.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Tredje lagutskottets utlåtande nr 33.

I fråga om laxtrappor synes motinärerna ha förbisett, att den fallhöjd

som genom dämningen skapas just vid dammanläggningen och som skall

övervinnas av laxen blir densamma antingen dammen förlägges i eller ovanför

forsnacken. Uppflyttningen medför sålunda ingen förenkling av fiskvägsproblemet.

Den i motionen framförda åsikten, att det hittillsvarande systemet med

laxtrappor visat sig ineffektivt, bestyrkes ej av resultaten av den kontinuerliga

kontroll av landets viktigare laxtrappor, som numera anordnats, främst

med hjälp av elektriskt manövrerade, automatiska laxräknare. Säkrast är

kontrollen av laxtrapporna vid Forshaga kraftverk i Klarälven genom att

all lax, som passerat dessa trappor, fångas, bl. a. för transport, vid det längre

uppströms belägna Dejefors kraftverk. Laxfisket vid Dejefors synes ej

ha nedgått efter Forshagadammens tillkomst.

Det bör slutligen tilläggas, att det framtida behovet av laxtrappor i Sverige

kommer att minska i samma mån som vattendragen blir avtrappade genom

dammbyggnader och betingelserna för laxens naturliga lek och uppväxt

i vattendragen därigenom minskas eller försvinner. Försöken att bibehålla

älvmynningarnas och havets laxstammar torde i stället böra på sätt

som nu sker inriktas på fångst av avelslax, avel och uppfödning av utvandringsfärdiga

laxungar.

Inverkan på vattenföringen av vattenreglering, vattenavledning

och dikning m. m.

(Punkterna b och c i motionärernas hemställan.)

Gällande bestämmelser.

Vill ägare av strömfall utan att påfordra förpliktande för annan att dellaga

i kostnaden reglera vattnets avrinning ur sjö eller annan vattensamling

eller i vattendrag för åstadkommande av bättre hushållning med vattnet

eller eljest för beredande av ökad möjlighet att utnyttja vattenkraften

i honom tillhörigt fall skall enligt 3 kap. 26 § första stycket vattenlagen bestämmelserna

i 2 kap. samma lag om byggande i vatten äga tillämpning beträffande

företaget. Ovan återgivna stadgande i 20 § 1 mom. sistnämnda

kapitel om skyldighet att inhämta vattendomstolens besked, huru och under

vilka villkor arbetet må göras, gäller sålunda även i nu ifrågavarande

hänseende. För vattenreglering med tvångsdelaktighet gäller, i den mån

särskilda bestämmelser icke meddelats i 3 kap. vattenlagen, reglerna i 2

och 7 kap. samma lag. I 3 kap. 11 § föreskrives, att den som vill verkställa

sådan vattenreglering skall göra ansökan därom hos vattendomstolen, vilken

har att meddela beslut om tillåtligheten av företaget samt om sättet och

villkoren för verkställandet av vattenregleringen. Där det med hänsyn till

omfattningen av erforderlig utredning eller eljest finnes lämpligt, äger dock

vattenrättsdomaren eller vattendomstolen förordna, att målet skall behandlas

vid syneförrättning. I enlighet med stadganden i 10 kap. vattenlagen

handlägges sådan förrättning av synemän, som har att bestämma och i utlåtande

angiva bland annat huru beträffande hushållningen med och fram
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 33.

släppande av vattnet bör förfaras vid dammbyggnad, som må erfordras för

företaget, så ock eljest vad för vattenhöjdens reglering och förekommande

av skada genom översvämning eller annorledes bör iakttagas. Utlåtandet

skall underställas vattendomstolens prövning. Är det fråga om reglering av

vattnets avrinning ur någon av sjöarna Vänern, Vättern, Mälaren, Hjälmaren,

Storsjön i Jämtland eller Siljan skall saken jämlikt 4 kap. 13 § vattenlagen

av vattendomstolen hänskjutas till prövning av Konungen, som

bland annat äger föreskriva särskilda villkor för företagets utförande. Detsamma

gäller beträffande annan vattenreglering, som med hänsyn till vattnets

avrinning är av synnerlig omfattning, såframt Konungen förbehåller sig

sådan prövning. I 2 kap. vattenlagen givna bestämmelser om vattenhushållning

vid byggande i vatten är tillämpliga även på vattenreglering. Sålunda

gäller enligt 32 § att vid avtappning ej må på en gång framsläppas så mycket

vatten, att allmän eller enskild rätt sättes i fara. Skulle det visa sig, att

genom hushållning med vatten i överensstämmelse med av vattendomstolen

meddelade föreskrifter vållas skada eller intrång, som vattendomstolen icke

förutsett, eller saknas bestämmelser om vattenhushållningen eller är sådana

ofullständiga kan enligt 24 resp. 31 §§ ändring eller komplettering av bestämmelserna

vidtagas. — I kungl. kungörelse den 24 april 1953 har meddelats

vissa föreskrifter om vad som skall iakttagas vid förberedandet av

ansökan om vattendomstolens tillstånd till vattenuppdäinning eller annan på

vattenförhållandena inverkande åtgärd för kraftverk eller vattenreglering

eller annat företag i vatten, då det är fråga om företag av större omfattning

eller som på ett kännbart sätt berör ett förhållandevis stort antal sakägare

eller eljest i mycket väsentlig grad ingriper i bygdens förhållanden. Innan

närmare undersökningar för utrönande av företagets verkningar äger rum

i vattenområdet eller på angränsande mark skall företagaren underrätta

länsstyrelsen i det län, inom vilket företaget huvudsakligen skall verkställas,

samt kammarkollegiet. Företagaren har sedermera att efter hand på

begäran och när eljest anledning förekommer tillhandagå länsstyrelsen och

kammarkollegiet med alla de upplysningar som erfordras för bedömande av

företagets huvudsakliga verkningar. Så snart de tekniska förutsättningarna

för det planerade företaget blivit i huvudsak klarlagda skall kommunala organ

samt myndigheter och sammanslutningar i övrigt, vilka har till uppgift

att bevaka av företaget berörda allmänna intressen, beredas tillfälle att

framföra önskemål och eljest överlägga med företagaren rörande företagets

huvudsakliga planläggning samt frågan om vilka åtgärder till förebyggande

eller minskande av skada eller olägenhet för mera betydande allmänna

intressen som bör vidtagas. Såvitt möjligt bör genom företagarens försorg

upplysning inhämtas om vilka övriga större företag, som förberedes eller

eljest kan antagas komma i fråga för utförande i vattendraget med tillhörande

vattensamlingsområden, och samråd äga rum med företrädarna för

de till vattendraget knutna viktigare intressena i syfte att främja en ur allmän

synpunkt ändamålsenlig planering av olika åtgärder för utnyttjande

opaginerad Kontrollera mot PDF

7

Tredje lagutskottets utlåtande nr 33.

av vattendraget. Kungörelsen har i enlighet med övergångsbestämmelserna

erhållit full tillämpning först den 1 juli 1954.

Reglerna om torrläggning av mark genom dikning, vattenavledning eller

invallning återfinnes i 7 kap. vattenlagen. I fråga om dikning gäller, att envar

får upptaga dike på sin mark och har rätt att antingen fortsätta dikningen

över annans mark om så erfordras för vattnets avlopp eller leda

vattnet till annans dike (1 och 2 §§). Vållar dikningen olägenhet för nedanför

liggande mark, dit vattnet ledes, och kan denna avhjälpas genom fortsatt

dikning eller genom utvidgning av redan befintligt dike, är den dikande skyldig

att vidtaga sådan åtgärd (3 §). Dike skall till läge och sträckning samt

till djup och beskaffenhet i övrigt göras så, att ändamålet med dikningen

må utan oskälig kostnad vinnas med minsta intrång och olägenhet för annan

(4 §). Är dike, som någon vill upptaga, till båtnad jämväl för annans

mark, är denne skyldig att taga del i dikningen (20 §). Annan än sökanden

är dock icke pliktig att vidkännas större bidrag till kostnaden än som svarar

mot den båtnad hans mark beredes (27 §). Med vattenavledning förstås

sänkning eller uttappning av sjö eller annan vattensamling, fördjupande,

utvidgning eller rälning av älv, å eller annat vattendrag eller annan avledning

av vatten därifrån i syfte att torrlägga mark (37 §)• Vad som stadgats

rörande dikning är i huvudsak tillämpligt även beträffande vattenavledning,

men därutöver gäller för vattenavledning dels åtskilliga stadganden i 2 kap.

vattenlagen dels och särskilda bestämmelser i 7 kap. samma lag. Om det för

genomförande av vattenavledning kräves, att annan tillhöiigt sti ömfall boittages

eller dess fallhöjd minskas eller att till men för annans egendom vattenförhållandena

i vattendrag, sjö eller annan vattensamling eljest förändras

är dylik åtgärd ej tillåten med mindre nyttan överstiger skadan, beräknad

på visst angivet sätt (7 kap. 38 §)• Kan dikning av vattendränkt mark

medföra märkbar inverkan på vattenförhållandena i vattendrag, sjö eller

annan vattensamling, skall på företaget tillämpas de för vattenavledning

gällande reglerna (7 kap. 35 §). Samma är förhållandet med invallning,

varmed menas alt någon för sin marks torrläggning vid eller i vattendrag,

sjö eller annan vattensamling eller havet anlägger vall eller annan byggnad

till skydd mot vattnet (7 kap. 49 §). För att upptaga dike på egen mark

erfordras ingen föregående prövning av företaget. Vill någon däremot upptaga

dike på annans mark eller leda vatten till annans dike eller skall två

eller flera med skilda andelar taga del i dikningen, då skall, där ej överenskommelse

träffas, innan arbetet påbörjas inhämtas besked, huru och

under vilka villkor arbetet må göras (7 kap. 36 §). För utförande av vattenavledning

eller invallning fordras motsvarande förprövning, om sannolika

skäl föreligger, att allmän eller enskild rätt därigenom förnärmas (7

kap. 45 och 55 §§). Ansökan om dikning, vattenavledning eller invallning

skall i berörda fall ingivas till Konungens bcfallningshavande, som förordnar

sakkunnig person att hålla syneförrättning enligt 10 kap. vattenlagen. Vid

sådan skall vattendrag, sjö eller annan vattensamling med av- och tillopp,

som beröres av företaget, och den mark, varå företaget kan inverka, om

opaginerad Kontrollera mot PDF

8

Tredje lagutskottets utlåtande nr 33.

och i den mån sådant finnes nödigt, avvägas, uppmätas, antecknas och beskrivas

(10 kap. 37 §). I fråga om företaget skall synemännen bestämma

och i utlåtande angiva bland annat varest och huru dike, avloppsledning

eller annan anläggning, som prövas nödig, tjänligast skall göras med hänsyn

till vattenmängd, fallförhållanden, jordens sättning och andra omständigheter

(10 kap. 62 och 67 §§). Avser vattenavlednings- eller invallningsföretag

sjö eller vattendrag, där kungsådra, allmän farled eller allmän flottled

finnes, skall utlåtande rörande företaget underställas vattendomstolens

provning, och vad som stadgats om Konungens prövningsrätt i fråga om

vattenreglering äger motsvarande tillämpning beträffande vattenavledning

och invallning (7 kap. 45, 46 och 55 §§).

Motionerna.

Såsom grund för sitt yrkande om ändring eller komplettering av vattenlagen

i fråga om bestämmelserna rörande vattenreglering framhåller motionärerna,

att varje flodsystem bör behandlas som en enhet och domstolarna

beredas möjlighet att pröva föreliggande ansökningar, stämningar,

besvär och underställanden, som angår vattenregleringar eller vattenavledningar,

såsom en integrerande del av hela det berörda flodsystemets reglering.

Motionärerna anför vidare härom: Med nuvarande bestämmelser kan

avtappning pågå vid ett regleringsställe samtidigt som svåra översvämningar

härja längre ned inom samma flodsystem. Detta inträffade t. ex. för några

år sedan i Emån, då tappning inför den väntade vårfloden pågick i regleringsdammarna

inom åns nederbördsområde på det småländska höglandet,

samtidigt som svåra översvämningar härjade de lågt belägna markerna

inom Högsby och Fliseryds socknar. Enbart någon veckas förskjutning

i tappningarna inom det övre nederbördsområdet hade vid det tillfället

avsevärt minskat skadegörelsen inom det sistnämnda området.

Yttrandena.

Vattenöverdomstolen uttalar, att utformningen av lämpliga vattenhushållningsbestämmelser

är av grundläggande betydelse och att därvid utredning

om nederbördsområdets storlek m. m. är erforderlig, men framhåller,

att sådan utredning regelmässigt torde föreligga i mål angående

vattenreglering. Enligt vattenöverdomstolens uppfattning föreligger icke

anledning att i förevarande frågor komplettera lagstiftningen.

Kammarkollegiet finner det icke påkallat att införa något särskilt stadgande

i syfte att skärpa synemännens och vattendomstolarnas skyldighet

att vid utarbetande och prövning av regleringsbestämmelser taga hänsyn

till vattenföringen inom hela det berörda vattendraget samt anför i övrigt

beträffande motionärernas yrkande i punkten b):

Med föreslagna åtgärder avser motionärerna bland annat att motverka sådana

översvämningskatastrofer som den, vilken år 1951 inträffade vid

Emåns nedre del och som enligt motionärerna skulle ha mildrats, om tömningen

av magasinen i Emåns övre lopp uppskjutits någon vecka. Beträf
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 33.

9

fande denna översvämning vill kollegiet anmärka, att högvattnet i Emån

våren i fråga var exceptionellt högt och att tappningarna torde ha företagits

enligt gällande regleringsbestämmelser för att förhindra katastrofala verkningar

av högvattnet i Emådalens övre del, vilka ändock till en viss grad

inträffade. I dylika katastrofsituationer torde avvägningen endast gälla vilka

skador, som skall mildras. Att helt undvika dem, är ej möjligt.

I övrigt vill kollegiet framhålla, att variationerna i vattenföringen i ett

vattendrag minskas, i den mån långtidsregleringar genomföres, tills dess

man nått fram till en utjämnad vattenföring. Målet för regleringarna sättes

dock numera till att vattenföringen genom olika långtids- och korttidsregleringar

så vitt möjligt är under kontroll, så att vattenframsläppningen, utöver

den som erfordras för tillgodoseende av motstående allmänna och enskilda

intressen, anpassas efter kraftproduktionens behov.

Då vattenframsläppningen anpassas efter kraftproduktionen, är den reglerade

vattenföringen på det hela taget icke till gagn för fisket och naturskyddet.

Så skulle däremot varit fallet, om regleringarna företagits i syfte

att främja sistnämnda intressen. I stället förstöres genom regleringarna

den naturliga rytmen i vattenföring och vattenstånd och särskilt sjöarnas

fiskbestånd skadas genom vattenståndsvariationens ofta flerdubblade amplitud,

vattenståndens snabbare variation och årstidsförskjutningen av höga

och låga vattenstånd. I vattendragen kan korttidsregleringarna medföra avsevärda

skador särskilt på fiskleken.

Vattenregleringarna är emellertid nödvändiga för kraftverkens fulla utnyttjande

och representerar betydande ekonomiska värden för landet. Det

torde vara otänkbart att utom i särskilda fall, vilka angives i 2 kap. 3 §

andra stycket vattenlagen, anpassa regleringarna efter fisket och naturskyddet,

i vidare mån än som kan vara ekonomiskt och praktiskt försvarligt

i förhållande till kraftproduktionens behov.

Kollegiet anser däremot att vad motionärerna anfört i punkten c) borde

kunna ge anledning till en förutsättningslös undersökning av vattenavledningarnas

allmänna inverkningar i olika hänseenden och yttrar vidare härom,

bland annat:

Erfarenheten får anses ha givit vid handen att tillämpningen av reglerna

för dikning, avdikning och vattenavledning ibland lett till ganska ogynnsamma

resultat. Gemensamt för dylika företag är att de medför en snabbare

avrinning av vattnet. När tillräckliga, utjämnande reservoarer i form

av sjöar saknas i vattendraget, kan en vattenavledning medföra ökade översvämningar

utefter vattendragets nedre delar såväl efter snösmältningen

på våren som vid inträffande större nederbörd under vegetationsperioden

till olägenhet för lågt belägna marker därstädes. Detta kan förorsaka, att

nyttan av tidigare utförda dikningsföretag väsentligt minskas. Om dessa

förbättras för att motverka uppkomna olägenheter, kan detta i sin tur leda

till nya översvämningar längre ned vid vattendraget. Företagen kan även

medföra lägre vattenföringar under lågvattenperioder och en förlängning

av dessa perioder, vilket kan medföra att vattendragets värde som recipient

för avloppsvatten minskas med åtföljande risker för vattnets förskämning,

varigenom det blir obrukbart för vattning av kreatur, tvätt o. s. v.

Ej heller får dikningens återverkningar på grundvattenförhållandena förbises.

Grundvattenstånden kan sänkas med allehanda ogynnsamma verkningar.

Del kan ifrågasättas, om gällande lagstiftning om dikning medger ett

tillräckligt beaktande av ovan berörda olägenheter. I varje fall bär i prakti
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Tredje lagutskottets utlåtande nr 33.

ken ett dylikt beaktande icke alltid skett. Det av motionärerna påpekade

behovet av samordning och gemensam planläggning av dikning^- och vattenavledningsföretag

i ett vattendrag är påtagligt.

Kollegiet håller före, att tiden nu kan vara mogen att till övervägande

upptaga frågan, om den av ålder bestående, praktiskt taget obegränsade

rätten till dikning hör fortbestå även under nuvarande förhållanden. Dikningens

och vattenavledningens återverkningar på olika allmänna intressen

är emellertid icke klarlagda och i första hand synes erforderligt att

problemen upptages till behandling i eu allsidig, på vetenskapliga grunder

fotad undersökning. En sådan undersökning blir enligt sakens natur ett

omfattande och tidskrävande företag och resultaten kan ej anteciperas. Det

förefaller därför icke möjligt att för närvarande företaga en utredning om

lagstiftningsåtgärder i det av motionärerna under ifrågavarande punkt upptagna

ämnet.

Vattenfallsstyrelsen avstyrker motionerna under förmenande, att olägenheter

av del slag motionärerna påtalat icke behöver befaras i fråga om utbyggnader

och regleringar i styrelsens regi, enär styrelsen vid utarbetande

av tappningsplaner brukar taga hänsyn till vattendraget i dess helhet och

så långt sig göra låter söker klarlägga, huru förhållandena kommer att gestalta

sig efter ytterligare utbyggnader och regleringar i vattendraget fram

till slutstadiet.

Lantbruksstyrelsen förklarar sig intet ha atl erinra mot bifall till de i motionerna

föreslagna åtgärderna i vad avser punkterna h och c med följande

motivering:

Det finns fall där de av motionärerna påtalade olägenheterna kommit till

synes och anledningen till att dylika olägenheter uppstått kan sägas vara

av två slag. För det första kan vissa fel ha förefunnits i de prognoser, som

legat till grund för vattendomstolarnas avgöranden i fråga om uppdämningsrättens

omfattning och i fråga om de därav betingade avtappningsbestämmelserna.

Härjämte kan de förändringar i klimatförhållandena, som inträtt

under de senare årtiondena, ha föranlett förskjutningar i tidpunkterna för

och hastigheten av snösmältningen in. in. och därför föranlett översvämningar

på lägre liggande områden. I viss mån torde även de tid efter annan

tillkommande dikningsföretag, varigenom vattenflödena hastigare ledes till

vattensystemet i fråga, bidraga till att vattenavbördningen vid flöden blivit

större än som kunnat förutses. Det är nämligen vid handläggningen av dylika

förrättningar i regel icke möjligt att beräkna varje särskilt dikningsföretags

inflytande på avbördningen i huvudsystemet eller att uppskatta de

skador, som drabbar nedanför liggande mark. Den samlade effekten av dylika

små dikningsföretag kan dock otvivelaktigt i vissa fall bidraga till skador

på nedanför liggande mark — skador som stundom kan bli betydande.

Ur ekonomisk synpunkt och med hänsyn till den begränsade personal, som

står till buds, är det icke heller möjligt att företaga en undersökning av eller

uppgöra en generalplan avseende alla vattenbyggnadsfrågor inom varje särskilt

vattensystem. Att vissa olägenheter genom de nu påtalade förhållandena

härigenom kan uppstå är emellertid med nuvarande ordning ofrånkomligt.

Styrelsen har med hänsyn till vad nu anförts intet att erinra mot att

en utredning rörande åtgärder till förebyggande av dylika skador kommer

till stånd.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 33.

11

Svenska vattenkraftföreningen, som icke finner anledning att avgiva yttrande

beträffande punkten c, anser att, då vattenlagen redan nu innehåller

sådana bestämmelser om vattenhushållning alt motionärernas önskemål

i fråga om punkten b kan tillgodoses och vattendomstolen har möjlighet att

meddela särskilda, mera detaljerade föreskrifter, någon lagändring i ifrågavarande

hänseende icke är erforderlig.

Svenska naturskyddsföreningen är däremot positivt inställd till motionärernas

förslag i förevarande båda punkter. Föreningen uttalar till en början

följande allmänna synpunkter:

Föreningen delar den uppfattningen, att vattenfrågorna bör bli föremål

för en bättre samordning inom nederbördsområdena och underkastade en

verklig planering ur hela bygdens synpunkt enligt de principer som gäller

för region- och generalplaners upprättande. En sådan omläggning är emellertid

mycket ingripande och det kan måhända vara ovisst om ett nytt organ

för ändamålet skulle komma att ge ett bättre skydd mot olyckliga åtgärder

än den nuvarande domstolsprövningen erbjuder. Det måste dock

fastslås, att det i Sverige tillämpade systemet, enligt vilket det allmännas

organ får finna sig i att successivt pröva olika företagares ansökningar utan

att kunna nämnvärt påverka ordningsföljden eller företrädet mellan olika

intressen, är föråldrat.

Även om en verklig planläggning av vad som ur alla synpunkter bör anses

tillåtligt och lämpligt för ett nederbördsområde icke från början ägt

rum, är det av ett betydande intresse att — såsom motionärerna antyder

— en gemensam förvaltning kommer till stånd för varje nederbördsområde

eller lämplig del därav. I längden kan de olika intressenterna på många håll

icke samsas utan en styrelse som har överblick av det hela och kan ge direktiv

åt olika håll. Även en sådan mera begränsad samordning kräver avsevärda

modifikationer i gällande bestämmelser och beslut. Självfallet är det

också av stor betydelse, att intressenterna icke utsättes för godtycklig behandling.

1 fråga om de särskilda yrkandena anför föreningen:

I princip lärer det ankomma på vattendomstolen att beakta alla verkningar

av hushållningsbestämmelserna, såväl uppströms som nedströms anläggningen.

Att det möter stora svårigheter att, med den nuvarande successiva''

prövningen av olika företag, vinna verklig överblick är en annan sak.

En vinning skulle vara, om domstolen hade möjlighet att i större utsträckning

än nu beakta framtida behov för andra intressen än de som vid domstolsprövningen

är aktuella och göra förbehåll för ändrade förhållanden.

Föreningen vill under yrkandet i punkt c intolka ett önskemål att torrläggningsföretag

bör bedömas ur en vidare synvinkel än som hittills varit

vanligt. Otvivelaktigt finns här ett stort utrymme för modifikationer av gällande

regler. En torrläggning kan exempelvis genom förändrad avrinning

fördärva möjligheterna för ett samhälle att ordna sin vattenförsörjning eller

badfrågan eller att använda ett vattendrag såsom recipient för avloppsvatten

in. in. Den ekonomiska vinst som företaget ger kan vara helt underordnad

jämförd med de olägenheter som ur allmän synpunkt uppkommer.

Vad särskilt angår naturskyddssynpunkten är det välbekant alt torrläggningar

medfört utomordentligt ödesdigra verkningar samtidigt som de

visat sig ekonomiskt förlustbringande. Mot nyttan av torrläggningsföretag

bör alltså vägas betydelsen av alla de intressen ideella eller ekonomiska

som kan bli lidande av företagets genomförande.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Tredje lagutskottets utlåtande nr 33.

Åtgärder mot vattenförorening.

(Punkten d i motionärernas hemställan.)

Gällande bestämmelser m. m.

Den huvudsakliga regleringen av frågor som har avseende å vattenförorening

har skett i 8 kap. vattenlagen. Detta kap. i vattenlagen har erhållit helt

ny lydelse genom lag den 20 juni 1941. I anslutning till 8 kap. vattenlagen

har utfärdats kungörelsen den 1 november 1946 om förprövning rörande

åtgärder till motverkande av vattenförorening m. m. Vidare har i samband

med 1941 års ändringar i vattenlagen tillkommit lagen den 20 juni 1941 om

tillsyn över vattendrag, sjöar och andra vattenområden. Även hälsovårdsstadgan

innehåller vissa föreskrifter, som är av betydelse i detta sammanhang.

Spillvatten och orenlighet som härrör från bostäder eller från verksamhet,

vilken icke är att hänföra till industriell rörelse, benämnes i vattenlagen

kloakvatten. Spillvatten och orenlighet härrörande från rörelse av nyssnämnda

slag benämnes industriellt avloppsvatten.

Beträffande kloakvatten stadgas i 8 kap. 23 § vattenlagen, att den som avleder

eller ämnar avleda kloakvatten till vattendrag, sjö eller annat vattenområde,

är skyldig att, i den mån det kan anses skäligt, vidtaga erforderliga

åtgärder till motverkande av förorening. I fråga om industriellt avloppsvatten

är bestämmelserna i vissa hänseenden något strängare utformade. Det

är således förbjudet att avleda industriellt avloppsvatten så att genom förorening

av vattendrag, sjö eller annat vattenområde ur allmän eller enskild

synpunkt uppkommer olägenhet av någon betydelse, med mindre föroreningens

förebyggande kräver åtgärder, som ej skäligen kan fordras. Kan

avloppsvattnet befaras medföra, att fiskerinäring av större bet3''denhet lider

väsentligt förfång eller eljest allmänna intressen i avsevärd mån förnärmas,

får dess utsläppande icke medgivas, såframt icke Kungl. Maj:t

efter hemställan av vattendomstolen förklarat, att detta må ske med hänsyn

till vederbörande fabriksanläggnings betydelse för näringslivet eller för

orten eller eljest från allmän synpunkt (8 kap. 32 §). Kungl. Maj :t äger meddela

förbud mot att anlägga fabriker eller andra industriella anläggningar

innan frågan om erforderliga reningsåtgärder blivit prövad enligt vattenlagen.

Förbud kan även meddelas mot att, innan sådan prövning verkställts,

från redan befintlig anläggning utsläppa industriellt avloppsvatten till större

mängd, med annan sammansättning eller på annat sätt än förut skett (8

kap. 37 §). Vill någon erhålla prövning av fråga under vilka villkor han

får utsläppa kloakvatten eller industriellt avloppsvatten i vattendrag, sjö

eller annat vattenområde, må ansökan därom ingivas till vattendomstolen

eller Konungens befallningshavande. Prövningen verkställes antingen omedelbart

av vattendomstolen eller först vid syneförrättning enligt 10 kap. 32 §

vattenlagen och sedan, efter underställning av synemännens utlåtande, jämväl

av vattendomstolen (8 kap. 38 §).

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Tredje lagutskottets utlåtande nr 33.

1 15)46 års förprövingskungörelse stadgas dels att vissa slag av fabriker

och inrättningar icke får anläggas, innan frågan om erforderliga åtgärder

till motverkande av vattenförorening blivit prövad enligt vattenlagen, dels

att andra slag av fabriker och inrättningar får anläggas först efter det anmälan

i god tid gjorts hos tillsynsmyndigheten, dels att sådan anmälan

erfordras jämväl vid ändring eller utvidgning av driften vid förut nämnda

anläggningar, därest väsentlig ökning av mängden avloppsvatten eller väsentlig

ändring av dess sammansättning eller av sättet för dess utsläppande

kommer att ske, dels ock att anmälningsskyldighet föreligger även i fråga

om kloakvattenledning, avsedd för mer än 100 hushåll eller kasern, hotell

eller därmed jämförlig inrättning beräknad för mer än 300 personer.

Lagen den 20 juni 1941 om tillsyn över vattendrag, sjöar och andra vattenområden

innehåller föreskrifter om utövande av tillsyn till motverkande

av vattenförorening. Tillsyn ur fiske- och naturskyddssynpunkt utövas av

fiskeristyrelsen genom dess tillsynsavdelning i Drottningholm, varjämte

viss kontroll även utövas av fiskeritjänstemännen. Finner tillsynsmyndigheten

att industriellt avloppsvatten eller kloakvatten genom förorening medför

olägenhet av någon betydelse, skall myndigheten i första hand meddela

råd och anvisningar angående lämpliga åtgärder. Om detta icke är till fyllest,

äger den påkalla länsstyrelsens eller vattendomstolens prövning av

ärendet. För sådant ändamål äger myndigheten hos länsstyrelsen göra framställning

om förbud mot utsläppande av avloppsvatten utan erforderlig rening

därav eller om åtgärd till motverkande av olägenhet genom utsläppande

därav. I tillsynslagen stadgas vidare, att tillsyn ur hälsovårdssynpunkt

skall utövas av hälsovårdsmyndigheterna enligt vad därom särskilt stadgas.

I den mån det lämpligen kan ske, skall tillsynsmyndigheten även utöva tillsyn

ur hälsovårdssynpunkt.

Efter tillkomsten av de bestämmelser för vilka nu redogjorts har vid olika

tillfällen frågan om att införa effektivare föreskrifter och vidtaga andra

åtgärder till skydd mot vattenförorening varit föremål för uppmärksamhet.

Vid 1949 års riksdag togs frågan sålunda upp i en interpellation. Senare

samma år överlämnade fiskeristyrelsens tillsynsavdelning till chefen för justitiedepartementet

en promemoria i ämnet. 1946 års vatten- och avloppssakkunniga

samt strandutredningen har i sina under 1951 avgivna betänkanden

berört saken. Slutligen har i anledning av motion riksdagen i skrivelse

den 6 maj 1952 på förslag av tredje lagutskottet (utlåtande nr 19/1952)

hemställt, att Kungl. Maj:t måtte föranstalta om skyndsam utredning om

effektiva åtgärder till motverkande av förorening av våra sjöar och vattendrag

samt för riksdagen framlägga de förslag, vartill utredningen kunde

föranleda.

Med hänsyn härtill har för skyndsam behandling av berörda frågor tillsatts

en utredning, benämnd vattenvårdskommittén. Enligt vad som angivits

i den senaste riksdagsberättelsen beräknas utredningsarbetet bli i vissa delar

slutfört under 1954.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Tredje lagutskottets utlåtande nr 33.

Yttrandena.

Samtliga remissinstanser utom vattenfallsstyrelsen och Svenska vattenkraftföreningen,

som anser förevarande motionsyrkande falla utanför deras

bedömande, avstyrker motionerna i denna del. I de flesta remissvaren hänvisas

därvid endast till den pågående utredningen.

En prövning i sak av motionärernas förslag göres dock av vattenvårdskommittén

och kammarkollegiet.

Vattenvårdskommittén anför sålunda:

Vilka åtgärder som skall vidtagas till motverkande av förorening angives

icke i lagen. Detta kan uppenbarligen ej heller ske enär vad som behövs

i det särskilda fallet måste vara beroende av föroreningens art och omfattning

samt det mottagande vattendragets storlek och förmåga att bära en

tillförsel av förorenat vatten av detta slag. Samma omständigheter är avgörande

för om ett visst slag av kloakvatten eller industriellt avloppsvatten

bör blandas med annat avloppsvatten eller renas särskilt för sig. I vissa fall

är en åtskillnad av olika avloppsvatten den tekniskt och ekonomiskt lämpliga

åtgärden, i andra fall kan en sammanblandning t. ex. av visst industriellt

avloppsvatten med kommunalt avloppsvatten vara rent av nödvändig för

att uppnå tillfredsställande reningseffekt. Sammanförande av avloppsvatten

kan även vara betingat av önskan att erhålla lämplig storlek på en reningsanläggning.

Den framförda frågan om klassificering och rening särskilt för sig av visst

avloppsvatten är sålunda rent teknisk och ekonomisk. Frågan torde också

redan nu upptagas till övervägande vid varje planläggning av ett större avloppsföretag,

antingen denna äger rum inom en industri eller kommunal förvaltning

eller hos en konsulterande ingenjörsfirma. Såvitt kommittén har

sig bekant ägnas denna fråga även tillbörlig uppmärksamhet av de statliga

myndigheter, närmast fiskeristyrelsens tillsynsavdelning, som har att taga

befattning med och övervaka tillkomsten av reningsanläggningar.

Någon ytterligare lagstiftning i förevarande avseende finner vattenvårdskommittén

icke erforderlig.

Kammarkollegiet grundar sitt avstyrkande på i huvudsak samma skäl

som vattenvårdskommittén.

Vattendomstolarnas förprövningsrätt och domstolsorganisationen

i vattenmål.

(Punkterna e och f i motionärernas hemställan.)

Gällande bestämmelser m. m.

För gällande bestämmelser om domstolarnas förprövningsrätt i fråga

om de företag, varom talas i de olika punkterna i motionärernas hemställan,

har redogörelse redan lämnats i de tidigare avsnitten. Framställningen

i denna del kan därför inskränkas till följande sammanställning av

nämnda bestämmelser, nämligen i vattenlagen 2 kap. 20 § beträffande

byggande i vatten och vattenreglering utan tvångsdelaktighet, 3 kap. 11 §

beträffande vattenreglering med tvångsdelaktighet och vissa fall av vatten
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Tredje lagutskottets utlåtande nr 33.

avledning, 4 kap. 13 § beträffande vattenreglering, vattenavledning och invallning,

7 kap. 36, 45, 46 och 55 §§ beträffande dikning, vattenavledning i

allmänhet och invallning samt 8 kap. 37 och 38 §§ beträffande åtgärder till

motverkande av vattenförorening. I sistnämnda hänseende märkes ock 1946

års förprövningskungörelse.

I de för vattenvårdskommitténs arbete lämnade direktiven anföres bland

annat, att främst borde övervägas en skärpning av bestämmelserna om förprövning

och anmälningsplikt, varvid kunde komma i fråga såväl en vidgning

av bestämmelsernas tillämpningsområde som en utökning av antalet

fall då föregående prövning av frågan om åtgärder till motverkande av

vattenförorening och ej blott anmälan fordras.

Rörande domstolsorganisationen för vattenmål finnes bestämmelser i

11 kap. vattenlagen och stadgan den 25 maj 1945 ang. tjänstgöringen vid

vattendomstolarna.

Organisationen omfattar, liksom den allmänna domstolsorganisationen,

tre instanser.

Första instans är vattendomstol, som består av en vattenrättsdomare såsom

ordförande samt såsom övriga ledamöter två vattenrättsingenjörer och

två vattenrättsnämndemän. Vattenrättsdomaren skall vara lagkunnig, i

domarvärv erfaren man. Av vattenrättsingenjörerna skall den ene ha sakkunskap

särskilt i fråga om byggande i vatten (vattenbyggnadsteknisk ingenjör)

och den andre särskilt i fråga om torrläggning av mark (agrikulturteknisk

ingenjör). I mål om grundvatten eller avloppsvatten må dock

i stället för endera av dessa förordnas annan ingenjör med särskild sakkunskap

i ämnet. Vattenrättsnämndemännen skall vara allmänt betrodda,

om sin orts förhållanden kunniga män.

Andra instans i vattenmål är vattenöverdomstolen, som utgöres av en

avdelning av Svea hovrätt, förstärkt med en ledamot av kammarkollegiet.

Sista instans är högsta domstolen i vanlig sammansättning. Vattenmålen

fördelas mellan domstolens olika avdelningar på samma sätt som andra

mål.

Om för bedömande av mål vid vattendomstol erfordras särskild teknisk

utredning eller vidlyftigare värdering, äger vattenrättsdomaren uppdraga

åt sakkunnig att efter förberedande undersökning avgiva utlåtande i målet.

Vattenöverdomstolen och högsta domstolen har motsvarande befogenhet.

Vattenrättsdomaren har vidare möjlighet att uppdraga åt vattenrättsingenjörerna

eller en av dem alt, med eller utan biträde av vattenrättsnämndemännen

eller en av dem, verkställa undersökning på stället. Slutligen föreligger

för alla instanserna möjlighet att i enlighet med bestämmelserna i

rättegångsbalken uppdraga åt sakkunnig att avgiva yttrande i målet.

Med stöd av givet bemyndigande tillkallade chefen för justitiedepartementet

den 9 oktober 1951 häradshövdingen Olof Riben för att verkställa

utredning rörande möjligheterna att åstadkomma bättre förhållanden på

vattenrättsskipningens område. Därvid skulle enligt direktiven för arbetet

uppmärksamhet jämväl ägnas frågan huruvida tekniker regelmässigt borde

i en eller annan form medverka i överrättsprocessen i vattenmål.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Tredje lagutskottets utlåtande nr 33.

I ett den 3 april 1954 överlämnat betänkande angående instansordningen

i vattenmål m. m. (SOU 1954: 9) föreslår utredningsmannen, som utgår

från att det nuvarande treinstanssystemet skall bibehållas, bland annat att

vattenöverdomstolen utrustas med egen teknisk expertis, liksom vid vattendomstolarna

bestående av en vattenbyggnadstekniker och en agrikulturtekniker.

För vattendomstol föreliggande möjlighet att tillfälligt ersätta den ena

av ingenjörerna med en på grundvatten eller avloppsfrågor sakkunnig ingenjör

borde även beredas vattenöverdomstolen. Utredningsmannen anser några

särskilda åtgärder för att bereda högsta domstolen tillgång till teknisk sakkunskap

icke vara påkallade.

Yttrandena

Motionärernas förslag om utvidgning av vattendomstolarnas förprövningsrätt

upptages till närmare behandling endast av kammarkollegiet, som i

detta avseende yttrar:

Vattendomstolarnas prövning av vattenmålen är i princip av judiciell karaktär

men innefattar tillika element av utpräglad administrativ art, vilket

främst kommer till uttryck i vattendomstolarnas officialprövning. Det är

givetvis en öppen fråga, om avvägningen mellan dessa båda sidor av vattendomstolarnas

befogenheter i allt är den lämpligaste.

Kollegiet har det intrycket, att vattendomstolarnas bundenhet vid framställda

yrkanden icke alltid lett till de bästa resultaten. Då bestämmelserna

i praxis i allmänhet tillämpas vidsynt, har dock olägenheterna härav varit

obetydliga. Det bör också beaktas, att en utvidgning av vattendomstolarnas

fria prövningsrätt torde komma att öka deras arbetsbörda. Då denna redan

överstiger vad den nuvarande organisationen kan bemästra, torde anledning

saknas att i detta sammanhang upptaga den vittutseende frågan om en

vidgad prövningsrätt för vattendomstolarna.

Samtliga remissinstanser avstyrker motionsyrkandet om komplettering

av vattendomstolarna i fråga om tekniska ledamöter, huvudsakligen på den

grund att nödig sakkunskap redan nu står till dessa domstolars förfogande.

Vad slutligen beträffar frågan om vattenöverdomstolens förseende med

teknisk sakkunskap finner endast lantbruksstyrelsen motionerna böra föranleda

någon riksdagens åtgärd. Styrelsen anser, att en sådan utvidgning

icke är utan betydelse, enär vattenöverdomstolen därigenom får god samordnande

överblick i ärendenas tekniska frågor. Övriga remissinstanser hänvisar

till ovannämnda utredning rörande vattenrättsskipningen.

Utskottet.

Motionärerna åsyftar med sitt yrkande om ändring eller komplettering av

vattenlagen i olika hänseenden, angivna i särskilda punkter a—f, att åstadkomma

bättre skydd mot skadeverkningar av skilda slag i samband med

byggande i vatten, torrläggning och avledande av avloppsvatten.

Vid utbyggnaden av vattendragen borde, anför motionärerna under punk
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 33.

17

ten a, vandringsfiskens framkomst underlättas genom att dammar och andra

anordningar för vattenreglering förlägges — icke såsom nu till själva falleller

forshuvudet — utan i lugnt vatten uppströms fallet eller forsarna samt

genom att anläggningarna förses med lämpliga utskov. De laxtrappor som

hittills anlagts för att leda den uppvandrande laxen förbi kraftverkshyggnaderna

har enligt motionärernas mening visat sig ineffektiva.

Utskottet har tidigare vid skilda tillfällen framhållit angelägenheten av att

åtgärder vidtages för att i görligaste mån bevara vandringsfiskens möjligheter

till vandring och lek i de vattendrag som utbygges. Redan gällande lagbestämmelser

medger emellertid möjlighet för vattendomstolen att, där så

finnes lämpligt, föreskriva sådan förläggning och utformning av kraftverksbyggnaderna,

som motionärerna förordar. Att i vattenlagen intaga en generell

föreskrift av föreslaget innehåll bör med hänsyn till de många olika

omständigheter som inverkar på frågans bedömning icke ifrågakomma. Olika

sakkunniga myndigheter framhåller för övrigt i yttranden över motionerna,

att det i allmänhet icke är svårigheterna för fisken att komma förbi

kraftverksbyggnaderna, som utgör det stora problemet, då det gäller att

uppehålla bestånden av de älvvandrande fiskarna. I motsats till motionärerna

anser man nämligen, att tillfredsställande fiskvägar, såsom laxtrappor

och ålyngelledare, numera kan anordnas och att upptransport av fisken även

på annat sätt kan åstadkommas. Vad som däremot anses allvarligare är att

den fortsatta utbyggnaden leder till förstörelse av laxens naturliga lekplatser

och uppväxtområden såväl uppströms kraftverksbyggnaderna genom indämning

som nedströms desamma genom torrläggning av älvfåran. Dessa

följdverkningar undgår man icke genom en omplacering av anläggningarna.

Av vad nu sagts torde framgå att utskottet icke kan tillstyrka någon åtgärd

i enlighet med motionärernas förslag i denna del.

I punkterna b och c förordar motionärerna att vid prövning av vissa vattenfrågor

hänsyn lages till förhållandena inom hela det berörda nederbördsområdet.

Den förstnämnda punkten avser utarbetandet av bestämmelser för

hushållningen med vattnet i samband med vattenreglering eller vattenavledning,

och den sistnämnda punkten gäller bedömningen av olika torrläggningsföretag,

såsom dikning och vattenavledning. Genom att vid vattenreglering

eller vattenavledning hela det herörda flodsystemet behandlas som en enhet

skulle man kunna dels undgå eller minska skadegörelse till följd av översvämningar,

dels ock genomföra en systematisk reglering till fromma

för fisket och naturskyddet. Enligt motionärernas mening borde man vidare

för att kunna bedöma ett tillämnat torrläggningsföretags inverkan på växtligheten

och djurlivet undersöka förhållandet mellan det berörda nederbördsområdets

storlek och ytan av därinom befintliga sjöar, som kan verka

utjämnande på vattenföringen.

I samband med att tillstånd meddelas till byggande i vatten eller till vattenreglering

fastställer vattendomstolen regelmässigt föreskrifter om hushållningen

med vattnet. Därvid har domstolen givetvis att beakta alla verkningar

av bestämmelserna såväl uppströms som nedströms anläggningarna.

2 Bihang till riksdagens protokoll 195b. 9 samt. 3 avd. Nr 33.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Tredje lagutskottets utlåtande nr 33.

Något behov att ändra eller komplettera den vid denna bedömning tillämpliga

lagstiftningen synes icke föreligga.

I ett flertal remissyttranden påtalas de olägenheter som kan uppstå om

någon förändring inträffar i de förhållanden, som legat till grund för vattendomstolens

föreskrifter rörande vattenhushållningen. Särskilt framhålles

den inverkan på vattenföringen i vattendragen, som de tid efter annan

tillkommande torrläggningsföretagen kan ha. Likaså påtalas de skadeverkningar

dessa företag kan medföra därigenom att nyttan av tidigare utförda

dikningar minskas. I yttrandena påpekas vidare behovet av en samordning

och gemensam planläggning av olika företag, anknutna till samma vattensystem.

Dessa synpunkter anser utskottet värda beaktande. Det må här erinras

om att vandringsfiskutredningen i sitt år 1952 framlagda betänkande

föreslagit att för varje vattendrag av betydelse för laxfisket skulle utarbetas

en plan, innehållande dels en redogörelse för verkställda och väntade

ingrepp i vattendraget, såsom överbyggnader, vattenregleringar och vattenföroreningar,

samt för verkningarna ur fiskesynpunkt av dessa ingrepp,

dels ock uppgifter om erforderliga kompensationsåtgärder under olika

utbyggnadsstadier och om beräknade kostnader för dessa åtgärder. För att

medverka vid utarbetandet av sådana älvplaner och vid tillämpningen av

dem borde enligt samma förslag skapas samarbetsorgan, vari skulle ingå

representanter för såväl fiskeintresset som kraftintresset och de övriga intressen

— exempelvis flottningen — för vilka vattendragen utnyttjas till

men för fisket. Enligt vad utskottet under hand erfarit har även vattenvårdskommittén,

som tillsattes 1953 för att verkställa utredning angående

åtgärder till motverkande av vattenföroreningar, i enlighet med sina direktiv

till övervägande upptagit frågan om bildande av sammanslutningar, vilka

skulle ha till uppgift alt beträffande visst vattendrag eller vattenområde

planlägga, samordna och utföra åtgärder för rening. Då det sålunda ur

skilda synpunkter visat sig föreligga behov av samordnande organ för vattendrag,

vilka utnyttjas för olika ändamål, vore det enligt utskottets mening

önskvärt, att vattenvårdskommittén under sitt fortsatta arbete undersökte

möjligheterna att skapa organ med de vidgade uppgifter, som ovan

antytts. Detta synes så mycket naturligare som nära nog varje vattenbyggnads-

eller torrläggningsföretag torde ha betydelse för samtliga till berörda

vattendrag knutna intressen. För att dessa organ skall kunna fullgöra sin

uppgift med avseende å planering av torrläggningsföretagen torde emellertid

— såsom kammarkollegiet anfört i yttrande över motionerna — sådana

företags återverkningar i skilda hänseenden böra klarläggas genom en allsidig,

på vetenskapliga grunder fotad undersökning. Utskottet vill därför för

närvarande i fråga om motionärernas nu avhandlade yrkanden begränsa

sig till att förorda att en sådan undersökning kommer till stånd.

I punkten d upptar motionärerna en fråga, som under senare år varit föremål

för särskild uppmärksamhet, nämligen angående åtgärder till motverkande

av vattenföroreningar. Motionärerna menar, alt vid prövning av

mål rörande avledande av kloakvatten och industriellt avloppsvatten under
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 33.

19

sökning alltid skall verkställas, huruvida och i vilken utsträckning klassificering

av det förorenade vattnet kan äga ruin och det svårast förorenade

bli föremål för särskild behandling. Vattenvårdskommittén upplyser i yttrande

över motionerna, alt frågan om klassificering och rening särskilt för

sig av visst avloppsvatten redan nu upptages till övervägande vid varje

planläggning av större avloppsföretag och att, såvitt kommittén har sig bekant,

frågan även ägnas tillbörlig uppmärksamhet av de statliga myndigheter,

som har att taga befattning med och övervaka tillkomsten av reningsanläggningar.

Kommittén framhåller emellertid, att det av motionärerna berörda

förfarandet icke kan tillämpas generellt, och förklarar, att någon lagstiftningsåtgärd

i förevarande avseende icke är erforderlig. Enligt vad utskottet

under hand inhämtat avser kommittén att före utgången av innevarande

år framlägga ett delbetänkande.

Utskottet är starkt medvetet om behovet av snara åtgärder för att motverka

vattenföroreningarna och har även tidigare givit uttryck härför (se uti.

nr 19/1952). Någon anledning att i lagstiftningen särskilt framhålla den

metod motionärerna förordat torde dock icke finnas. Ej heller i övrigt synes

skäl föreligga att vidtaga någon åtgärd i ifrågavarande hänseende, innan

vattenvårdskommittén framlagt resultatet av sitt arbete.

Slutligen upptager motionärernas hemställan i punkterna e och f önskemål

om utvidgning av vattendomstolarnas förprövningsrätt beträffande de

företag som berörts i de tidigare punkterna samt om komplettering av vattendomstolarna

och vattenöverdomstolen med tekniska ledamöter.

Redan enligt nuvarande bestämmelser erfordras i allmänhet, innan arbete

påbörjas, vattendomstolens prövning — i vissa fall föregången av syneförrättning

— av de företag, som omnämnes i motionerna. Undantagna är i

stort sett endast vissa dikningsföretag och avloppsföretag. I fråga om de

förra torde någon ändring härvidlag icke böra vidtagas, innan den av utskottet

förordade undersökningen utförts. Vad åter angår avloppsföretagen

kommer vattenvårdskommittén, enligt vad utskottet under hand erfarit,

att i enlighet med direktiven för utredningen i det betänkande som snart

skall framläggas föreslå skärpta bestämmelser om förprövning.

Domstolsorganisationen i vattenmål har nyligen varit föremål för utredning,

vars resultat framlagts i ett betänkande, som överlämnats till chefen

för justitiedepartementet den 3 april 1954. Varken i direktiven för utredningen

eller under utredningsarbetet synes det ha ifrågasatts alt tillföra

vattendomstolarna ytterligare teknisk sakkunskap. Av den ovan lämnade

redogörelsen för dessa domstolars sammansättning och möjligheter att anlita

sakkunniga lärer också framgå, att nödig sakkunskap i detta hänseende står

vattendomstolarna till buds. Däremot föreslås i betänkandet, att vattenöverdomstolen

skall utrustas med egen teknisk expertis, motsvarande den vid

vattendomstolarna. Förslaget har varit föremål för sedvanlig remissbehandling

och är för närvarande under beredning inom justitiedepartementet. Någon

riksdagens skrivelse till Kungl. Maj:t i denna fråga torde alltså icke erfordras.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Tredje lagutskottets utlåtande nr 33.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A. att riksdagen i anledning av förevarande motioner,

1:232 och 11:306, måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla

att en allsidig undersökning verkställes rörande olika

torrläggningsföretags återverkningar i skilda hänseenden;

samt

B. att motionerna i övrigt icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 9 november 1954.

På tredje lagutskottets vägnar:

HUGO OSVALD.

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Osvald, Hermansson, Albert*, Grym,

Nilzon, Ivar, Jansson, Axel, Ohlsson, Ebbe, Ohlsson, William, och Carlsson,

Georg;

från andra kammaren: herrar Åhman, Johansson*, Nyberg och Andersson

i Ryggestad, fru Boman, herrar Bengtsson och Jansson i Benestad

samt fru Ronström-Ingenäs.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

547724. Stockholm 1954. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1954:370 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition med förslag till reglemente angående förvaltningen av riksförsäkringsanstaltens yrkesskadeför a1 i texten