Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner rörande fråga om vattenbyggnads företag i Mörrumsån. Tredje lagutskottet har behandlat tre inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen inom första kammaren nr 364 av herr Hällgren och nr 365 av herr Persson, Karl, samt inom andra kammaren nr 17 av herr Johnsson i Kastanjegården in. fl.

1954-11-09 · 14 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 14 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1954:34, Utlåtande i anledning av väckta motioner rörande fråga om vattenbyggnads företag i Mörrumsån. Tredje lagutskottet har behandlat tre inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen inom första kammaren nr 364 av herr Hällgren och nr 365 av herr Persson, Karl, samt inom andra kammaren nr 17 av herr Johnsson i Kastanjegården in. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 3b.

1

Nr 34.

Utlåtande i anledning av väckta motioner rörande fråga om

vattenbyggnads företag i Mörrumsån.

Tredje lagutskottet har behandlat tre inom riksdagen väckta, till lagutskott

hänvisade motioner, nämligen inom första kammaren nr 364 av

herr Hällgren och nr 365 av herr Persson, Karl, samt inom andra kammaren

nr 17 av herr Johnsson i Kastanjegården in. fl.

I motionerna hemställes,

i nr I: 364 »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte framhålla

angelägenheten utav att såväl kronans som fiskerinäringens intressen tillvaratagas

vid behandlingen av förslag till nya kraftverksbyggnader vid

Mörrumsån i Blekinge så att Mörrumsåns förnämsta uppgift i fortsättningen

som hittills blir att vara ett laxförande och laxproducerande vattendrag;
att,

därest ärendet domstolsvägen ställes inför Kungl. Maj :ts avgörande,

Kungl. Maj :t, innan beslut fattas, underställer detsamma riksdagens prövning;

samt

att Kungl. Maj :t måtte undersöka och vidtaga åtgärder för att på annat

sätt främja elkraftförsörjningen, företagsverksamheten och sysselsättningen

inom länet och i orten»;

i nr I: 365 »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla om

snara åtgärders vidtagande för att kraftverksprojekt i så god tid föreläggas

våra fiskerivårdande myndigheter, att dessa givas tillräcklig tid för undersökningar

om vandringsfislcens vanor i hela det vattendrag, där kraftverksbygget

planeras,

att Kungl. Maj:t låter fiskerimyndigheterna företaga en utredning om

hela Mörrumsåns produktionsområde från åns mynning och ända upp i

källsjöarna för att icke blott avgiva yttrande i det nu aktuella byggnadsprojektet

i nedre delen av ån utan även förslag till förbättringar i vad det

gäller vandringsfislcens framsläppande så långt detta vattenområde sträcker

sig, samt

att intet nytt kraftverksbyggande i Mörrumsån under tiden får ske»;

ävensom

i nr II: 17 »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla att

åtgärder vidtages i syfte att bevara Mörrumsån i Blekinge såsom laxproducerande

och laxförande vattendrag».

1635 54 Bihang till riksdagens protokoll 1954. 9 saml. 3 avd. Nr 34.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 34.

Beträffande de skäl, som motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden,

får utskottet hänvisa till motionerna.

Över dessa har i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver yttranden

inhämtats från kammarkollegiet, kommerskollegiet, domänstyrelsen,

vattenfallsstyrelsen, fiskeristyrelsen samt länsstyrelserna i Kronobergs och

Blekinge län. På begäran av utskottet har yttranden över motionerna därjämte

avgivits av Smålands och Blekinge handelskammare samt Svenska

naturskyddsföreningen. Svenska sydkustfiskarnas centralförbund, som

jämväl lämnats tillfälle att yttra sig i ärendet, har icke inkommit med

något yttrande.

Inledning.

Mörrumsån, som har en längd av 180 kilometer, upprinner i Korsberga

socken av Jönköpings län, flyter åt söder genom Kronobergs län, bl. a.

genom sjöarna Madkroken, örken, Helgasjön, Salen och Åsnen, samt fortsätter

med stark lutning (137 meter på 40 kilometer) i en dalgång genom

Blekinge till sitt utlopp i Östersjön vid Elleholm, sju kilometer väster om

Karlshamn. Å sträckan Åsnen — utloppet i havet finns, frånsett en dammbyggnad

för tillfällig reglering av Åsnen samt ett par kraftverk av mindre

betydelse, följande anläggningar för utnyttjande av vattenkraften, nämligen

Fridafors övre kraftverk och Fridafors nedre kraftverk, tillhöriga

Fridafors fabriks aktiebolag, vartdera med en fallhöjd av omkring sju

meter, Hemsjö övre kraftverk och Hemsjö nedre kraftverk, tillhöriga Sydsvenska

kraftaktiebolaget, det förstnämnda med en fallhöjd av omkring

15,5 meter och det sistnämnda med en fallhöjd av omkring 11 meter, samt

Mariebergs kraftverk, tillhörigt Nils Swartlings dödsbo, med en fallhöjd av

omkring 5 meter. För samtliga dessa kraftverk finns föreskrift om ålyngelledare.

Laxtrappa däremot är f. n. föreskriven endast beträffande Mariebergs

kraftverk.

Sydsvenska kraftaktiebolaget har hos Söderbygdens vattendomstol begärt

tillstånd att ytterligare utbygga vattenfallen i Mörrumsån genom anläggning

av kraftverk vid Granö i Kronobergs län samt vid Härnäs, Hemsjö

— å ungefär samma plats som nuvarande Hemsjö övre kraftverk, vilket

nu anses uttjänt — och Vittskövle i Blekinge län. Därjämte har bolaget

begärt tillstånd till korttidsreglering i ån. Frågan, huruvida det begärda tillståndet

skall beviljas, är f. n. under vattendomstolens prövning.

Spörsmålet om skydd för laxfisket vid den utbyggnad av vårt lands

vattenfall, som i synnerhet de sista årtiondena ägt rum i en alltmera stegrad

takt, har vid flera tillfällen behandlats av de lagstiftande myndigheterna.

Sålunda föreslogs i två motioner, I: 232 och II: 373, vid 1948 års riksdag en

fullständig inventering av landets rinnande vattendrag såsom en första åtgärd

i avsikt att skapa ökade möjligheter för produktiv fiskodling. I motionerna

togs i första hand sikte på lax- och laxöringsfisket. Mörrumsån nämn
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 34.

3

des dock ej särskilt. På hemställan av jordbruksutskottet, som hänvisade

till vissa pågående undersökningar samt förklarade sig förutsätta att fiskeristyrelsen

skulle ha sin uppmärksamhet riktad på ifrågavarande spörsmål,

föranledde motionerna ej någon riksdagens åtgärd.

Vid riksdagens vårsession i år företogs i enlighet med förslag i propositionen

nr 23 vissa ändringar i vattenlagen, vilka ändringar i huvudsak

syftade till att bereda ökat skydd för fisket vid vattenkraft- och vattenfegleringsföretag

samt vid floltning. Ändringarna berörde emellertid ej de

regler i vattenlagen, som stadgar förutsättningar för att byggande i vatten

må äga rum, utan avsåg endast att, då tillstånd lämnas, i högre grad

än tidigare tillgodose fiskeintressena.

Det nu ifrågasatta utbyggandet av vattenfallen i Mörrumsån berördes

direkt i en vid 1952 års riksdag i andra kammaren av herr von Seth framställd

interpellation, i vilken hemställdes om en redogörelse från statsrådet

och chefen för jordbruksdepartementet, hur man från statsmakternas

sida såg på frågan med speciell hänsyn till laxfisket. Statsrådet försäkrade

i sitt svar att spörsmålet om kraftverksbyggandets inverkan på laxfisket

följdes med oavlåtlig uppmärksamhet. Beträffande den aktuella frågan om

utbyggandet av vattenfallen i Mörrumsån yttrade statsrådet — under framhållande

av att målet härom vid vattendomstolen befann sig på ett förberedande

stadium — att det vore möjligt att det vid den fortsatta behandlingen

kunde komma att visa sig, att kraftintresset i detta fall åtminstone

tills vidare borde få stå tillbaka för fiskeriintresset.

Tillämpliga lagbestämmelser.

Som allmän förutsättning för att sådant byggande i vatten må ske som

medför skada å annans egendom eller berör allmänna intressen, gäller enligt

2 kap. 3 § första stycket vattenlagen, att nyttan av byggnaden eller den del

därav, som föranleder skadan, efter avdrag av byggnadskostnaden uppgår

till det dubbla av skadan å annan tillhörig egendom eller, i fråga om skada

å åker och äng, till det tredubbla.

I andra stycket av nyssnämnda paragraf stadgas emellertid att byggande

i vatten i vissa fall icke får äga rum, ehuru den allmänna förutsättningen

i första stycket är uppfylld. Dessa fall är sådana, där byggandet skulle

medföra väsentliga skadeverkningar ur allmän eller social synpunkt. Andra

stycket har följande lydelse:

Skulle byggande i vatten hava till följd, att ett avsevärt antal bofasta

personer berövas sina bostäder, eller att större fabrik eller annan anläggning,

varav många hava uppehälle, måste nedläggas eller dess drift väsentligt

minskas, eller att odlad jord till en efter ortsförbållandena betydande

omfattning sättes under vatten eller eljest väsentligt skadas, eller all fiskerinäring

av större betydenhet lider väsentligt förfång, må byggnaden, ändå

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 34.

att nyttan uppgår till värde, som ovan sagts, icke ske. Lag samma vare, där

genom byggande i vatten skulle förorsakas sådan bestående ändring av

naturförhållandena, varigenom väsentligt minskad trevnad för närboende

eller betydande förlust för landets djur- eller växtvärld är att befara.

I de fall som avses med detta stadgande — liksom då förutsättningar

för tillåtlighet enligt första stycket ej föreligger — kan emellertid, enligt

paragrafens tredje stycke, Kungl. Maj:t på hemställan av vederbörande

vattendomstol lämna medgivande till byggnaden, om denna prövas vara

av synnerlig betydelse för näringslivet eller för orten eller eljest från allmän

synpunkt.

Yttrandena.

Av remissinstanserna tillstyrker kammarkollegiet, domänstyrelsen,

fiskeristyrelsen, Smålands och Blekinge handelskammare samt Svenska

naturskyddsföreningen mer eller mindre långtgående åtgärder från riksdagens

sida i anledning av motionerna. Kommerskollegiet och vattenfallsstyrelsen

samt länsstyrelserna i Kronobergs län och Blekinge län anser icke

någon riksdagens åtgärd påkallad.

Kammarkollegiet framhåller i fråga om motionen I: 364 att det utan

vidare är klart, att § 77 regeringsformen icke är direkt tillämplig på den

på Kungl. Maj :t enligt vattenlagen ankommande prövningen av ett företags

tillåtlighet, samt att åtskilliga skäl synes tala mot att analogiskt tillämpa

lagrummet. Kollegiet fortsätter:

Innan Kungl. Maj :t träffar sitt avgörande i mål, som underställts enligt

2 kap. 3 § sista stycket vattenlagen, tillämpas ett omfattande remissförfarande,

varigenom representanter för de intressen, som beröras av frågan,

erhålla tillfälle att för Kungl. Maj :t framlägga sina synpunkter. Skulle detta

förfarande utsträckas till att omfatta även ett inhämtande av riksdagens

mening, synes Kungl. Maj:ts prövning få karaktär av ekonomisk lagstiftning

in casu enligt § 89 regeringsformen, en utveckling, som icke kan ha

varit avsedd vid vattenlagens tillkomst och som får anses stå i strid med

vattenlagens bestämmelse om Kungl. Maj :ts befogenhet att pröva och avgöra

tillåtlighetsfrågan.

Vidkommande det tredje yrkandet i motionen får kollegiet anmärka, att

Mörrumsåns utbyggnad har ganska ringa betydelse för kraftproduktionen

i landet och att länets behov av elkraft utan större svårighet kan tillgodoses

från andra kraftverk till priser, som i varje fall icke kunna antagas komma

att överstiga dem, som kraften från de nya kraftverken i Mörrumsån kommer

att betinga. Verkan av eventuella kraftverksbyggen vid Mörrumsån på

företagsamheten och sysselsättningen inom länet, ehuru lokalt och för viss

tid av betydelse, förefaller på det hela taget att vara tämligen ringa. De

föreliggande problemen synas icke vara av en sådan storlek att de böra i

första hand föranleda några särskilda Kungl. Maj ris åtgärder utan det

lärer böra ankomma på länsstyrelsen att taga erforderliga initiativ och

efter utredning göra de framställningar och framlägga de förslag, som förhållandena

må påkalla.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 34.

5

Beträffande motionen I: 365 anför kollegiet bland annat:

Den ändring av 11 kap. 27 § vattenlagen, som företogs år 1952 och vilken

jämte kungl. kungörelsen den 24 april 1953 angående förberedelse av vissa

företag enligt vattenlagen erhåller sin fulla tillämpning den 1 juli 1954, torde

beträffande de största eller mest ingripande vattenbyggnadsföretagen vara

ägnad att ge fiskerimyndigheterna något bättre rådrum för undersökningar

av företagens skadeverkningar på fisket. Detta rådrum blir dock utan värde,

om på grund av otillräckliga resurser det ej finns möjlighet att utnyttja det.

Förevarande spörsmål synes därför väsentligen gälla tillgång på personal

och medel. Utan ökning av dessa torde det ej vara möjligt att tillgodose

vad i motionen i denna del yrkats.

Det andra yrkandet avser något som får anses utgöra ett led i den utredning,

vilken bör föregå en prövning av frågan om Mörrumsåns avsättande

för laxreproduktion. —--

Det sista yrkandet i motionen oan inställande av kraftverksbyggen i Mörrumsån

i avbidan på nyss berörda utredning kan ej effektueras i fråga om

domstolsförfarandet, vilket ej kan förhindras genom något administrativt ingripande.

Frågan om byggnadstillstånd efter det vederbörligt medgivande till

kraftverksbyggena lämnats av vattendomstol synes böra prövas ur arbetsmarknadssynpunkt,

och om förutsättningarna för byggnadslov i övrigt äro

för handen, synes en vägran icke vara möjlig av den anledningen att utbyggnaden

ur vissa synpunkter, vilka ej falla under arbetsmarknadsstyrelsens

bedömande, skulle vara mindre önskvärd. Kollegiet anser därför att

motionärens hemställan på denna punkt icke bör föranleda någon riksdagens

åtgärd.

I fråga om motionen II: 17 yttrar kollegiet:

Såvitt kollegiet kan bedöma, är bevarandet av och det fulla utnyttjandet

av Mörrumsån för laxreproduktionen den effektivaste åtgärd, som står

Sverige till buds för att vidmakthålla en laxstam i Östersjön.

Kostnaderna synas ej heller behöva bliva avskräckande stora. Under förutsättning

att domstolarna och Kungl. Maj:t ej finna skäl att lämna tillstånd

till utbyggnad av nu ifrågavarande kraftverk torde kostnaderna

kunna begränsas till anordnande av laxtrappor vid Hemsjö samt åtgärder

för rening av det avloppsvatten, för vilket ån utgör recipient, i den mån

vederbörande företag och kommuner icke kunna åläggas att vidtaga erforderliga

åtgärder. Skulle åter tillstånd erhållas till kraftverksbyggena, ställer

saken sig något annorlunda. Det kan då bliva nödvändigt åt! i det allmännas

ägo överföra de strömfall, som äro i fråga att utbyggas. Med hänsyn

till fallens relativt ringa storlek och de höga utbyggnadskostnaderna

samt de omfattande skadeförebyggande åtgärder, som måste vidtagas vid

eu utbyggnad, måste råkraften i fallen ha ett ganska lågt värde. För att

förhindra eu utbyggnad torde det ej heller vara nödigt att förvärva alla

strömfallen i ån utan endast majoritetsandelarna i de utbyggnadsvärda,

vilket ytterligare skulle begränsa kostnaderna. Varken bestämmelserna i

expropriationslagen eller i vattenlagen synas emellertid för närvarande

medge ett tvångsvis överförande av strömfallen i det allmännas ägo i syfte

att förhindra deras utbyggnad av hänsyn till fiskets intressen. Kollegiet vill

emellertid förorda att en sådan ändring av expropriationslagen förberedes,

som kan möjliggöra tvångsvis förvärv av vattenrätt i defensivt syfte, för tillgodoseende

av ett betydande allmänt intresse, som icke kan med säkerhet

tillgodoses i annan ordning.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Tredje lagutskottets utlåtande nr 34.

Kollegiet an för härefter som slutomdöme följande :

Kollegiet anser ifrågavarande motioner böra föranleda ett riksdagens

principuttalande om Mörrumsåns avsättande för laxreproduktion och laxfångst

ävensom en skrivelse till Kungl. Maj :t med begäran om skyndsam

utredning i fråga om erforderliga åtgärder till detta syftemåls uppnående,

däribland en sådan ändring av expropriationslagen, som kan göra det

möjligt för Kungl. Maj:t och kronan att förvärva utbyggnadsvärda strömfall

för att förhindra deras utbyggnad.

Kommerskollegiet hänvisar till en uppgift av Sydsvenska kraftaktiebolaget

att i de planerade kraftstationerna beräknades en energimängd av omkring

194 miljoner kilowattimmar kunna produceras per år samt att därjämte

en ökning av energiproduktionen i andra företag tillhöriga stationer

vid Fridafors och Marieberg med omkring 31 miljoner kilowattimmar

årligen kunde bli möjlig. Kollegiet framhåller i anslutning härtill att den

totala produktionen av elektrisk energi i Sverige år 1953 var ungefär 22 350

miljoner kilowattimmar, innebärande en ökning med 1 650 miljoner kilowattimmar

från år 1952, samt fortsätter:

Det energitillskott som kan utvinnas genom de ovan nämnda kraftverksutbyggnaderna

i Mörrumsån är sålunda ej av någon avgörande betydelse

för landets energiförsörjning. De äro emellertid belägna i ett underskottsområde

och därför av större värde än vad jämförelsen ovan kan ge

vid handen. Sannolikt kan energien dessutom produceras till lägre pris

än vad överförd norrlandskraft skulle betinga. Kraftbolaget räknar sålunda

enligt uppgift preliminärt med att mot en energikostnad av 2,9 öre/kWh för

norrlandskraft skulle svara ca 1,8 å 1,9 öre/kWh för den i Mörrumsån producerade

kraften. Vidare har i ärendet framhållits att kraftverksbyggena

skulle medföra arbetstillfällen och resultera i varaktiga inkomst- och skatteobjekt

för de berörda orterna.

Kollegiet erinrar härefter om att frågan om skydd för fisket vid vattendragens

exploatering för kraftändamål under senare år i skilda sammanhang

upptagits till behandling samt anför:

Med hänsyn till den skärpta uppmärksamhet, som sålunda redan ägnas

frågan såväl från statsmakternas sida som från andra håll, borde — såvitt

Kollegium kan bedöma — särskilda åtgärder i motionernas syfte ej vara av

behovet påkallade. Ur principiell synpunkt förefaller betänkligt att — såsom

ifrågasättes i åtminstone en av motionerna — tillskapa ett speciellt prövningsförfarande

för de aktuella vattenkraftsutbyggnaderna i Mörrumsån.

Enligt Kollegii uppfattning böra dessa ^byggnadsfrågor prövas enligt vattenlagens

normala regler.

Domänstyrelsen förklarar sig helt dela de synpunkter som andragits i

kammarkollegiets yttrande. I fråga om kammarkollegiets förslag till viss

ändring i expropriationslagstiftningen framhåller styrelsen dock att den

föreslagna ändringen knappast skulle kunna bereda skydd åt andra strömfall

än sådana, som representerar ett relativt lågt utbyggnadsvärde — såsom

fallet vore beträffande Mörrumsån — av den anledningen att staten

s. 7 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 3b.

7

sannolikt icke kunde vara villig att ställa medel till förfogande för inlösen

av vattenkraft i den utsträckning som skulle erfordras för att tillgodose

allmänna intressen. Styrelsen fortsätter:

Styrelsen anser på grund härav, att, jämsides med kammarkollegiets

förslag om expropriation av vattenrätt, det bör utredas huruvida icke

vattenlagens bestämmelser i 2 kap. 3 § om skydd för vissa allmänna intressen,

bl.a. fiske och natur, böra omarbetas på sådant sätt, att en prövning

av vattenbyggnadsföretags tillåtlighet kommer till stånd, som mera

likformigt och bättre än nuvarande prövningsförfarande tillgodoser de allmänna

intressena. Därest kollegiets förslag om expropriation av strömfall

genomföres utan att nämnda bestämmelser i vattenlagen ändras, kan man

befara, att domstolarna finna fog för en tillämpning av det åberopade lagrummet,

som ur fiskets och naturskyddets synpunkter är ännu mera otillfredsställande

än den, som hittills i övervägande antalet fall praktiserats.

Sammanfattningsvis uttalar styrelsen följande:

Styrelsen anser ifrågavarande motioner böra föranleda ett riksdagens

principuttalande om Mörrumsåns avsättande för laxproduktion och utnyttjande

i vad angår kronans fiske enligt Kungl. Maj :ts föreskrifter i

nådiga kungörelsen angående förvaltningen av kronans fisken den 8 juni

1951 ävensom en skrivelse till Kungl. Maj :t med begäran om skyndsam

utredning dels i fråga om erforderliga åtgärder för möjliggörande av tvångsvis

förvärv av vattenrätt i defensivt syfte, dels i fråga om ändring av 2 kap.

3 § vattenlagen.

Vattenfallsstyrelsen anser att Sydsvenska kraftaktiebolagets ansökan bör

behandlas enligt vattenlagens ordinära regler samt att anledning saknas

att i annan ordning än vattenlagen anvisar vidtaga åtgärder för att förhindra

utbyggnaden.

Beträffande det i motionen I: 364 åberopade stadgandet i § 77 regeringsformen

anmärker styrelsen:

Eftersom här icke är fråga om ett avyttrande utan om konsekvenser för

kronans del av ett i vattenlagen stadfäst tvångsförfarande, tillämpligt, i

likhet med vattenlagens regler i allmänhet, på såväl kronoegendom som

egendom i enskild ägo, medför förenämnda bestämmelse i regeringsformen

icke hinder för Kungl. Maj :t att utan riksdagens börande efter underställning

avgöra frågan om den aktuella vattenkraftutbyggnaden.

Ej heller i övrigt anser styrelsen någon riksdagens åtgärd påkallad i

anledning av förevarande motioner.

Fiskeristyrclsen erinrar om att i förarbetena till 2 kap. 3 § andra stycket

vattenlagen, som stadgar att hinder för tillstånd till vattenbyggnadsföretag

kan föreligga bland annat därigenom att företaget skulle få till följd väsentligt

förfång för fiskerinäring av större betydenhet, såsom exempel på sådant

förfång uttryckligen åberopas ett överbyggande av Mörrumsån i närheten

av åns mynning.

Styrelsen anför vidare:

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Tredje lagutskottets utlåtande nr 3b.

För den händelse att de föreliggande ansökningarna av Sydsvenska kraftaktiebolaget

om tillstånd till utbyggnader, vilka nu äro föremål för prövning

av Söderbygdens vattendomstol, kommer att hemställas Kungl. Maj :ts

prövning, torde Kungl. Maj :t böra delges de i motionerna framförda betänkligheterna

mot denna utbyggnad för beaktande av Kungl. Maj :t vid

prövningen enligt 2 kap. 3 § tredje stycket vattenlagen.

Styrelsen förklarar sig dela de allvarliga bekymmer motionärerna hyser

för laxfisket i Mörrumsån och i Östersjön samt för naturskyddet. Vidare

understryker styrelsen uttalandet i vattenfallsstyrelsens yttrande rörande

Mörrumsutbyggnadens ringa betydelse för elkraftförsörjningen i stort. Vad

slutligen angår de utredningar som begäres i motionen 1:365 förutsätter

fiskeristyrelsen att dessa kommer att verkställas under loppet av handläggningen

vid vattendomstolen av ansökningarna om utbyggnad av Mörrumsån.

Länsstyrelsen i Kronobergs län redogör för den inverkan de ifrågasatta

åtgärderna i Mörrumsån kan antagas få på förhållandena i länet samt

yttrar härefter:

Ur allmän synpunkt är det givetvis av största betydelse, att de större

kraftverksprojekten och vattenregleringarna bliva föremål för en allsidig

och ingående utredning beträffande konsekvenserna för bl. a. fisket, landskapsbilden

och klimatet ävensom att de myndigheter, som hava att bevaka

det allmännas synpunkter, erhålla tillräcklig tid för att genomföra erforderliga

undersökningar. Någon anledning synes dock icke föreligga att i

det nu aktuella fallet om utbyggnad av kraftverken i Mörrumsån vidtaga

särskilda åtgärder. Ärendet torde böra bedömas enligt föreskrifterna i

gällande vattenlag, därvid de mot varandra stridande intressena få med

iakttagande av de grundprinciper, varpå vattenlagstiftningen bygger, vägas

mot varandra.

Länsstyrelsen i Blekinge län erinrar om att länsstyrelsen i yttrande till

advokatfiskalsämbetet vid kammarkollegiet tillstyrkt Sydsvenska kraftaktiebolagets

ansökningar om tillstånd att inom länet anlägga tre nya

kraftverk i Mörrumån, dock endast under vissa i nämnda yttrande angivna

villkor, avsedda att garantera att de skador som uppkommer genom kraftverksbyggena

elimineras. I fråga om skyddet för fisket innebär dessa

villkor dels att tillräckligt med vatten framsläppes nedanför Vittskövle

kraftverk, så att laxen som hittills kan gå upp och leka, och dels att laxodlingsanstalt

anlägges och dimensioneras så att tvååriga lax- och laxöringsungar

kan uppfödas och utsläppas till sådant antal att kompensation erhålles

för bortfallet av åns naturliga lekplatser. Länsstyrelsen tillägger

att, innan Vittskövle kraftverk får byggas, full visshet måste ha vunnits

om möjligheterna att genom laxodling åstadkomma denna kompensation.

Under hänvisning jämväl i övrigt till vad som anförts i yttrandet till

advokatfiskalsämbetet uttalar länsstyrelsen vidare bl. a. följande:

Enligt länsstyrelsens uppfattning bör det vara möjligt att skydda berättigade

intressen såväl när det gäller naturskönhet som när det gäller

s. 9 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 34.

9

fisket. Om detta icke vore möjligt, skulle länsstyrelsens yttrande ha utmynnat

i ett avstyrkande av ansökningarna.--—

Länsstyrelsen kan icke finna det riktigt, att frågan om kraftverksbyggnader

i Mörrumsån skall behandlas i annan ordning än som gäller andra

kraftverksbyggnader. Det finnes enligt länsstyrelsens förmenande icke anledning

att vidtaga särskilda åtgärder utöver dem som vattenlagen anvisar

för att hindra Mörrumsåns utbyggnad.

Länsstyrelsen delar däremot helt motionärernas uppfattning, att laxliavsfisket

icke får försämras, och förusätter, som ovan nämnts, att om en

försämring skulle bli följden av Vittskövle kraftverk, detta kraftverk icke

bör få komma till stånd.

Länsstyrelsen förutsätter emellertid i sitt yttrande, att skadeverkningarna

kunna elimineras. Såsom i yttrandet framhållits komma kraftverken

att få mycket stor betydelse för länet. Blekinge län är, liksom

hela sydblocket, ett underskottsområde i fråga om elektrisk kraft. Utbyggnaden

av Mörrumsån måste därför få betydelse för kraftförsörjningen

inom nämnda område, icke minst ur försvarsberedskapssynpunkt. Ur

arbetsmarknadssynpunkt äro kraftverksbyggena av stor betydelse för länet,

då dessa beräknas ge arbete åt i runt tal 270 man under 8 år, vilket beräknas

tillföra landsting och kommuner en skatteinkomst på 1 760 000

kronor. Vidare synas de sanitära olägenheter, som orsakas av stärkelsefabrikerna

invid ån och som länge varit föremål för länsstyrelsens uppmärksamhet,

kunna avhjälpas, om kraftverken komma till stånd, enär

kraftbolaget utfäst sig att ekonomiskt stödja centraliseringen av stärkelsefabrikerna.

Smålands och Blekinge handelskammare yttrar:

Av motionerna synes framgå att de utredningar, som verkställts rörande

kraftverksprojekt med samtidigt tillvaratagande av fiskerinäringens intressen,

icke alltid äro så uttömmande att utredningsresultaten kunna accepteras

av samtliga berörda parter. Handelskammaren tillstyrker därför att

motionerna bifalles i så måtto att sakkunniga lämnas i uppdrag att närmare

utreda de av motionärerna upptagna spörsmålen.

Svenska naturskyddsföreningen framhåller att Mörrumsåns dalgång av

gammalt är känd för sin naturskönhet samt att den jämväl representerar

betydande kulturvärden. I övrigt uttalar föreningen bl. a. följande:

Mörrumsåns laxfiske är uppenbart av största betydelse och dess värde

har givetvis ökat i samband med att våra övriga laxförande vattendrag

utbyggts och upphört att vara laxproducerande. Skadorna genom den begärda

utbyggnaden kan icke bagatelliseras. Som tidigare nämnts har genom

anläggningen vid Hemsjö alla lek- och yngelplatserna ovanför denna plats

avstängts för laxfiskarna. Genom det planerade kraftverket vid Vittskövle

skulle ytterligare 10 km lek- och yngelplatser komma att avstängas. Här

nedanför finnas ännu 2 km lekplatser men även dessa skulle komma att

undandragas laxen på grund av den ringa vattenframsläppningen. Sökanden

avser alt bär endast släppa fram 4 m3/sek. Redan vid ca 7 nU/sek.,

vilken vattenmängd framsläpptes vid den omdebatterade provregleringen

den 6 december 1953, blevo många lekplatser torrlagda.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Tredje lagutskottets utlåtande nr 34.

Sökanden anser att laxbeståndet skall kunna upprätthållas genom laxodling,

men det kan klart fastslås att det aldrig hitintills med dylika

metoder vunnits några goda resultat.

Det står också klart att avsevärda regleringar i Åsnen in. fl. sjöar i

Kronobergs län kunna befaras komma att begäras för att de föreslagna

anläggningarna i Mörrumsån skola bli tillräckligt ekonomiska. Dessa regleringar

skulle åstadkomma ytterligare betydande skador på en känslig

kulturbygd, vilket allt bör ses i sammanhang med de aktuella ansökningarna.

Härtill kommer, att Mörrumsån ur kraftförsörjningssynpunkt är av

underordnad betydelse och att svårigheter ej torde möta att utan ökad

kostnad från annat håll förse Blekinge med den önskade elektriska

energien.

Sammanfattningsvis kan alltså anföras att ett utbyggande av Mörrumsån

skulle medföra spolierandet av oersättliga naturvärden, som när det

gäller fisket även representera stora ekonomiska belopp av grundläggande

betydelse för en stor yrkesgrupp, samt att möjligheterna att upprätthålla

laxfiskproduktionen på konstlad väg åtminstone hittills visat sig i praktiken

obefintliga.

Svenska naturskyddsföreningen anser det uppenbart att de aktuella kraftföretagen

ej böra få komma till stånd. Det må i detta sammanhang påpekas

att de potentiella möjligheterna att ovanför Hemsjö producera lax

ytterligare höja värdet av ån ur fiskesynpunkt. Vidare får man icke nedvärdera

fisket av tillfälliga orsaker, såsom vattenförorening eller liknande,

vilka kunna hävas.

Föreningen vill alltså understödja kravet att Mörrumsån ovillkorligt

skyddas. Även de mera vittgående önskemål som framförts i motionerna

synas beaktansvärda.

Utskottet.

Som ovan nämnts har Sydsvenska kraftaktiebolaget hos vederbörande

vattendomstol ansökt om tillstånd att tillgodogöra sig den outnyttjade

vattenkraften i Mörrumsån genom kraftanläggningar vid Granö i Kronobergs

län samt vid Härnäs, Hemsjö och Vittskövle i Blekinge län. Bolaget

har dessutom för avsikt att reglera vattenframsläppningen i ån från Granö

till Mörrumsåns utlopp. Frågan, huruvida tillstånd skall beviljas, är f. n.

beroende av domstolens prövning.

Gemensamt för de nu ifrågavarande motionerna är att de samtliga innehåller

förslag till åtgärder, avsedda att bevara Mörrumsån som laxförande

och laxproducerande vattendrag. I motionerna framhålles de olägenheter

av skilda slag, som ett bifall till bolagets begäran enligt motionärernas

mening skulle medföra, samt jämväl vissa skäl, som i övrigt kan anföras

mot den planerade utbyggnaden. Sålunda göres gällande att lax- och laxöringsfisket

i ån skulle spolieras samt att också motsvarande fiske i havet,

särskilt i södra delen av Östersjön, skulle lida väsentligt förfång. I huvudsak

detsamma framhålles i fråga om ålfisket. Vidare betonas att betydande

skönhetsvärden skulle förstöras. I övrigt anföres eu del invändningar mot

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Tredje lagutskottets utlåtande nr 34.

de skäl, som i främsta rummet kan synas tala till förmån för vattenbyggnadsförslagen,

t. ex. behovet av ökad mängd elektrisk kraft samt hänsyn

till arbetsmarknad och försvarsberedskap. De åtgärder, som motionärerna

föreslår, är av växlande innebörd. Utskottet återkommer härtill i det

följande.

Otvivelaktigt skulle det medföra mycket betydande ekonomiska konsekvenser,

om lax- och laxöringsfisket i Mörrumsån skulle gå till spillo. I

ett par remissyttranden påpekas att laxfisket i Mörrumsån redan i förarbetena

till vattenlagen närnnes som exempel på sådant fiske av större

betydenhet, som icke borde få spolieras. Ännu större än skadan genom ett

tillspillogivande av lax- och laxöringsfisket i själva ån skulle, såsom också

framhålles i motionerna I: 364 och II: 17, förlusterna bli för motsvarande

fiske i havet, om ån upphörde att vara ett lax- och laxöringsproducerande

vattendrag. Huruvida det kan vara möjligt att för rimliga kostnader motverka

dessa förluster genom uppfödning i fiskodlingsanstalter, från vilka

lax- och laxöringsungar utsläppes i åns nedersta del, synes vara tvivelaktigt.

Meningarna härom är delade. Hittills föreliggande erfarenheter synes

vara övervägande negativa. Även för ålfisket i ån och i havet torde de

planerade kraftverksbyggena medföra väsentligt avbräck, ehuru några närmare

beräkningar, såvitt utskottet har sig bekant, icke gjorts på denna

punkt.

Av synnerligen stor vikt är enligt utskottets mening frågan om de planerade

åtgärdernas verkningar ur naturskyddssynpunkt. Såsom Svenska

naturskyddsföreningen i sitt yttrande till utskottet framhållit, är Mörrumsåns

dalgång av gammalt känd för sin naturskönhet, och den representerar

jämväl betydande kulturvärden. Utskottet har i anledning av motionerna

företagit en studieresa utefter Mörrumsån och har därvid fått ett starkt

intryck av de skönhetsvärden som här är i fara. Vidare torde, om tillstånd

lämnas till de planerade kraftverksbyggena, en reglering av sjön

Åsnen snart bli aktuell. Detta skulle såväl ur naturskyddssynpunkt som

ur jordbrukssynpunkt vara särskilt beklagligt, eftersom sjön är grund och

stränderna flacka samt därför redan en ringa höjning eller sänkning av

vattennivån medför att stora områden sättes under vatten eller torrlägges.

Vad därefter angår behovet av elektrisk kraft samt de arbetsmarknadshänsyn,

som anförts till stöd för vattenbyggnadsförslagen, vill utskottet

endast understryka vad kammarkollegiet i sitt yttrande på denna punkt

uttalat därom att Mörrumsåns utbyggnad har ganska ringa betydelse för

kraftproduktionen i landet samt att verkan på företagsamheten och sysselsättningen

inom länet, ehuru lokalt och för viss tid av betydelse, förefaller

att på det hela taget vara tämligen ringa. Huruvida några avgörande försvarsberedskapssynpunkter

kan anläggas på frågan har utskottet icke haft

erforderligt material tillgängligt för att bedöma.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Tredje lagutskottets utlåtande nr 34.

De omständigheter, för vilka nu redogjorts, är uppenbarligen av den art,

att de kommer att beaktas vid vattendomstolens prövning. Däremot förefaller

det tveksamt, om därvid hänsyn kan tagas till en annan synpunkt,

som utskottet tidigare i år i annat sammanhang berört. I sitt utlåtande

nr 2 rörande fråga om vissa ändringar i vattenlagen, avsedda att bereda

ökat skydd för fisket vid vattenkraft- och vattenregleringsföretag m. m.,

framhöll utskottet sålunda till en början bl. a. att det vore uppenbart att

kraftförsörjningens tillgodoseende vore ett samhällsintresse av sådan vikt,

att utbyggnad av vattendragen i stor utsträckning måste tillåtas, även i fall

där fisket därigenom skulle lida förfång. I detta sammanhang ifrågasatte

utskottet emellertid, om icke på något sätt skydd borde beredas för några

laxförande vattendrag, särskilt i sådana fall, där den uttagbara vattenkraften

vore av mindre betydelse för landets kraftförsörjning i dess helhet. De nu

förevarande motionerna aktualiserar detta spörsmål. Genom den omfattande

utbyggnad av strömfall för alstring av elektrisk kraft som ägt rum

särskilt under de sista årtiondena har allt flera vattendrag i hög grad förlorat

i betydelse som laxförande och laxproducerande. Denna utveckling

är att beklaga icke blott med hänsyn till fiskets intressen. Även ur naturskyddssynpunkt

samt av mera allmänt kulturella skäl synes det vara ett

angeläget önskemål att för framtiden bevara åtminstone några laxälvar i

vårt land i väsentligen orört skick. Enligt utskottets mening bör därvid

minimikravet innefatta åtminstone två större vattendrag, ett i Norrland

och ett i södra Sverige. Eftersom alla laxförande vattendrag av större betydelse

i södra Sverige utom Mörrumsån redan torde vara i väsentlig utsträckning

utbyggda samt i huvudsak ha upphört att vara laxförande och

laxproducerande, synes enda möjligheten att för södra Sveriges vidkommande

tillgodose det nyss nämnda önskemålet vara att Mörrumsån skyddas

mot ytterligare utbyggnad. Om så sker, skulle det av allt att döma

också vara möjligt att utan alltför dyrbara anordningar få laxen att, såsom

var fallet innan ån började utbyggas, vandra ända upp i sjön Åsnen.

Utöver de fördelar, som tidigare framhållits som en följd av skydd för Mörrumsån,

skulle man på så sätt kunna öka åns värde både som fiskproducerande

vattendrag och som turistattraktion samt plats för sportfiske och

annan rekreation.

I ett par remissyttranden har föreslagits lagstiftningsåtgärder i form av

ändringar i expropriationslagen eller vattenlagen i syfte att bevara Mörrumsån

som laxförande och laxproducerande vattendrag. Utskottet utgår

emellertid från att, även om vattendomstolen icke alls eller endast i begränsad

mån skulle ha möjlighet att beakta önskemålet att bevara några

laxälvar i landet, Kungl. Maj :t dock är oförhindrad att göra detta för den

händelse frågan om tillstånd till den planerade utbyggnaden skulle komma

att jämlikt 2 kap. 3 § tredje stycket vattenlagen underställas Kungl. Maj:t.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Tredje lagutskottets utlåtande nr 34.

På grund härav och med hänsyn till att domstolsprövningen av frågan

pågår anser sig utskottet i vart fall f. n. icke ha tillräcklig anledning att

föreslå någon lagstiftningsåtgärd eller utredning härom.

Vad härefter angår de särskilda motionsyrkandena torde det redan av

vad ovan sagts framgå att utskottet icke finner det erforderligt med någon

skrivelse till Kungl. Maj :t av det innehåll som föreslås i det första yrkandet

i motionen 1: 364 samt att utskottet ej heller kan förorda någon skrivelse

till Kungl. Maj :t i enlighet med den hemställan som göres i motionen

II: 17.

I fråga om det andra yrkandet i motionen I: 364, för vilket som skäl

åberopas bl. a. att kronan tillhörig fast egendom skulle drabbas av Mörrumsåns

utbyggnad, synes det klart att stadgandet i § 77 regeringsformen

om förbud för Kungl. Maj :t att utan riksdagens samtycke avhända kronan

fast egendom icke är tillämpligt på den prövning av fråga om tillstånd till

byggande i vatten m. m., som enligt bestämmelser i vattenlagen kan tillkomma

Kungl. Maj :t på hemställan av vattendomstol. Med uttrycket »avhända»

i § 77 regeringsformen torde åsyftas ett med vanligt privaträttsligt

handlande jämställt förfogande över kronoegendom. Kungl. Maj :ts

prövning enligt vattenlagen däremot har samma karaktär som en domstolsprövning

och måste i princip vara oberoende av om den egendom som kan

drabbas är i kronans eller i annans ägo. Det tredje yrkandet i motionen

avser åtgärder, som det i händelse av behov torde ankomma på vederbörande

länsstyrelse att ta initiativ till. Något ingripande från Kungl. Maj :ts

eller riksdagens sida synes icke påkallat.

Av yrkandena i motionen 1: 365 torde det första i huvudsak kunna tillgodoses

inom ramen för gällande lagstiftning. I den mån, såsom antydes

i kammarkollegiets yttrande, svårigheter skulle möta att medhinna erforderliga

undersökningar på grund av bristande personella eller ekonomiska

resurser är det givetvis angeläget att dessa svårigheter undanröjes. Denna

fråga bör emellertid prövas i sedvanlig ordning i samband med behandling

av anslagsäskanden från de fiskerivårdande myndigheterna. Det andra

yrkandet i motionen torde till viss del tillgodoses genom den utredning som

äger rum inför vattendomstolen och, vid eventuell underställning av frågan,

hos Kungl. Maj :t. I övrigt synes i nu förevarande sammanhang ingen

åtgärd påkallad i anledning av detta yrkande. Det sista yrkandet synes

åsyfta ett ingripande i det nu pågående domstolsförfarandet, något som

uppenbarligen ej kan komma i fråga. I den mån yrkandet kan antagas

avse någon lagstiftningsåtgärd vill utskottet hänvisa till vad ovan uttalats

om att tillräcklig anledning i vart fall f. n. icke synes föreligga till sådan

åtgärd.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Tredje lagutskottets utlåtande nr 34.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motioner, I: 364, I: 365 och II: 17, icke

måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 9 november 1954.

På tredje lagutskottets vägnar:

HUGO OSVALD.

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Osvald, Hermansson, Albert*, Grym,

Nilzon, Ivar, Jansson, Axel, Ohlsson, Ebbe, Ohlsson, William, och Carlsson,

Georg;

från andra kammaren: herrar Andersson i Löbbo, Åhman, Johansson*,

Nyberg och Andersson i Ryggestad, fru Boman, herr Jansson i Benestad

och fru Renström-Ingenäs.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Sthlra 1954. K. L. Beckmans Boktr.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.