Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts ''proposition angående vissa anslag ur kyrkofonden m. m., dels ock motioner som väckts i anledning av propositionen.

1954-02-23 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1954:6, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts ''proposition angående vissa anslag ur kyrkofonden m. m., dels ock motioner som väckts i anledning av propositionen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 6.

1

Nr 6.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts ''proposition

angående vissa anslag ur kyrkofonden m. m., dels

ock motioner som väckts i anledning av propositionen.

Genom en den 15 januari 1954 dagtecknad proposition nr 57, vilken

hänvisats till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, har Kungl.

Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden, föreslagit riksdagen att med bifall till under

särskilda punkter upptagna förslag medgiva,

1. att till ärkebiskopen må från och med den 1 juli 1954 tills vidare ur

kyrkofonden utgå biträdesersättning, som avses i 29 § 7 mom. prästlönereglementet,

med högst 8 500 kronor för år;

2. att från och med den 1 juli 1954 tills vidare enahanda bidrag ur

kyrkofonden, som nu må utgå till avlönande av vissa av diakonistyrelsens

sekreterare, enligt Kungl. Maj:ts beprövande även må utgå till avlönande

av en hos diakonistyrelsen anställd gymnasistsekreterare;

3. att enligt Kungl. Maj:ts beprövande bidrag ur kyrkofonden må från

och med den 1 juli 1954 tills vidare utgå till avlöningen av föreståndarna

för diakonianstalterna, lekmannaskolan i Sigtuna och Stockholms stadsmission

med ett årligt belopp av 2 000 kronor för var och en av nämnda

befattningshavare;

4. att Ulrika Eleonora svenska församling i London befrias från skyldigheten

att för åren 1952—1954 till kyrkofonden inbetala det årliga belopp

av 660 pund sterling, varmed församlingen eljest har att bidraga till

den ur kyrkofonden utgående avlöningen till församlingens kyrkoherde;

samt

•

5. att det jämlikt 6 § andra stycket 9) lagen om kyrkofond tills vidare

med högst 50 000 kronor för budgetår utgående anslaget till extra utgifter

må för budgetåret 1954/55 tillfälligt höjas med 20 000 kronor för beviljande

av ett bidrag å sistnämnda belopp till Lutherska världsförbundets

svenska sektion för bestridande av dess medlemsavgift till förbundet.

I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft två

i anledning av densamma väckta, likalydande motioner, nämligen nr 395

1 — Dihang till riksdagens ''protokoll 195/t- 9 samt. 3 avd. Nr G.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 6.

i första kammaren av herr Thun, Edvin, och nr 505 i andra kammaren av

fru Eriksson i Stockholm m. fl.

I motionerna hemställes »att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj:ts förslag

om avlönings- och resebidrag ur kyrkofonden till en gymnasistsekreterare».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de genom propositionen

framlagda förslagen, ävensom i fråga om de skäl motionärerna åberopat

för sitt yrkande, får utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas

här nedan, hänvisa till propositionen och motionerna.

Sedan år 1937 har bidrag ur kyrkofonden utgått till avlönande av fyra

hos diakonistyrelsen anställda sekreterare, nämligen församlingssekreteraren,

förste och andre ungdomssekreterama samt skol- och seminaristsekreteraren.

Genom beslut av 1953 års riksdag (prop. 1953: 96 s. 12 ff och rskr.

181) har från och med innevarande budgetår genomförts en viss ändring

av grunderna för avlöningsbidragets beräkning. Enligt nämnda beslut må

från och med den 1 juli 1953 tills vidare, enligt Kungl. Maj:ts beprövande,

bidrag ur kyrkofonden utgå till avlönande av angivna sekreterare med ett

årligt belopp, som dels motsvarar halva årslönen för fyra stiftsadjunkter

enligt lägsta löneklass i för Stockholm gällande dyrort dels innefattar ett

skäligt bidrag till sekreterarnas resor (tills vidare 5 000 kronor eller 1 250

kronor per sekreterare).

I skrivelse den 2 november 1953 har diakonistyrelsen hemställt, att enahanda

bidrag, som nu utgår till avlönande av förutnämnda sekreterare,

måtte från och med den 1 juli 1954 tills vidare ävenledes utgå till täckande

av löne- och resekostnaderna för två eller, om detta ej kan beviljas, en

gymnasistsekreterare hos styrelsen. Till stöd för sin hemställan har diakonistyrelsen

anfört i huvudsak följande.

Diakonistyrelsen har hos sig anställda, förutom de sekreterare till vilkas

avlönande bidrag nu utgår och föreståndaren för lekmannaskolan i Sigtuna,

ytterligare sju prästerliga sekreterare, nämligen direktorn, en socialsekreterare,

en folkbildningssekreterare, två söndagsskolsekreterare, en scoutsekreterare

och en gymnasistsekreterare. Den anställde gymnasistsekreteraren

har en uppgift, som på gymnasiernas område svarar emot skol- och seminaristsekreterarens

uppgift beträffande seminarierna. Enligt sin rapport för

1952 använde gymnasistsekreteraren för läroverksbesök 92 dagar, för gymnasistmöten

och gymnasistdagar 60 dagar och för konferenser och sammanträden

74 dagar. Därunder höll han 47 morgonböner, 39 lektionsföredrag,

43 andra föredrag, 13 lektioner och dessutom betraktelser och bibelstudier,

meditationer in. m.

Till följd av det stora och ständigt ökade antalet gymnasier i landet medhinner

gymnasistsekreteraren på inget sätt sin uppgift såsom önskvärt vore,

och hos diakonistyrelsen har gjorts framställning om anställande av ytterligare

en gymnasistsekreterare. Styrelsen har dock redan, trots bidrag från

Sveriges kristliga gymnasiströrelse, svårigheter att få medel att avlöna den

redan anställde gymnasistsekreteraren.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Tredje lagutskottets utlåtande nr 6.

Över diakonistyrelsens framställning har, efter remiss, yttranden avgivits

av kammarkollegiet, statskontoret och skolöverstyrelsen.

Kammarkollegiet har i sitt yttrande anfört i huvudsak följande.

Av vad som anförts i diakonistyrelsens förevarande framställning samt i

styrelsens berättelse till 1953 års kyrkomöte (sid. 6) rörande den verksamhet,

som bedrives av gymnasistsekreteraren, synes framgå, att denne sekreterare

fyller en uppgift, som icke kan anses vara mindre betydelsefull från

kyrklig synpunkt än den uppgift, som ankommer på skol- och seminaristsekreteraren.

Beträffande nu utgående bidrag till diakonistyrelsen har kollegiet i tidigare

avgivna utlåtanden framhållit, att bidragets åtnjutande borde vara

beroende av en prövning, huruvida styrelsen i anseende till inkomster och

utgifter samt ekonomisk ställning i övrigt kunde anses vara i behov av

bidraget. Motsvarande synpunkter torde böra anläggas, då fråga nu är

om bidrag till avlönande av ytterligare en eller två sekreterare (gymnasistsekreterare).

Vidkommande styrelsens ekonomiska förhållanden framgår av förutnämnda

berättelse till kyrkomötet, att räkenskaperna för åren 1951 och

1952 visat underskott med respektive 55 552 kronor 26 öre och 4 204 kronor

85 öre. Det stora underskottet 1951 torde emellertid till större delen

ha berott på de betydande avskrivningar, vilka — enligt vad som under

hand inhämtats från diakonistyrelsen — verkställts i samband med viss

omläggning av bokföringen för vinnande av större överskådlighet och

mera rationella grunder för denna bokföring och vilka förty varit av formell

natur. Men räkenskaperna har för år 1951 även visat ett icke ringa

faktiskt underskott.

Om styrelsens ekonomi beträffande åren 1951 och 1952 har i berättelsen

till kyrkomötet (sid. 16) anförts:

»7. Styrelsens ekonomi inger vissa bekymmer. Räkenskaperna för periodens

båda år visa underskott. Detta underskott skulle varit avsevärt större

om de pensionsfondsavsättningar gjorts, som styrelsen anser nödvändiga

med hänsyn till förpliktelserna mot de anställda. I syfte att förbättra den

ekonomiska situationen har styrelsen dels tillsatt en besparingskommitté,

dels utsänt en vädjan om en Olavus Petri-gåva till styrelsens verksamhet.

Såväl kommitténs arbete som insamlingen pågår vid här redovisade periods

slut.»

Styrelsens utgifter för år 1952 (620 114 kronor 13 öre) visar en betydande

stegring jämfört med utgifterna för år 1951 (393 103 kronor 31 öre) samt

utgifterna för åren 1948, 1949 och 1950 (respektive 267 124 kronor 76 öre,

313 329 kronor 33 öre samt 278 895 kronor 72 öre). Detta har, enligt vad

som under hand inhämtats, huvudsakligen — nämligen såvitt angår ett

belopp av cirka 160 000 kronor — berott på ökning av lönerna till styrelsens

befattningshavare, vilka löner utgå i anslutning till de bestämmelser

som gäller för statens tjänstemän, ävensom på inrättandet av vissa nya

tjänster. För täckande av de ökade utgifterna har bland annat måst tagas

i anspråk en del medel av engångsnatur, såsom exempelvis 120 000 kronor

ur Olavus Petri-gåvan samt hela Levvinska testamentsfonden å 102 330

kronor 33 öre. Styrelsens ekonomiska ställning synes därför, såsom framhållits

i berättelsen, vara ägnad att ingiva bekymmer, och det torde vara

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Tredje lagutskottets utlåtande nr 6.

av synnerlig vikt, att alla möjligheter till besparing och rationalisering tillvaratages.

fc" H*tl

På grund av vad sålunda anförts rörande dels behovet av gymnasistsekreterare

dels ock diakonistyrelsens ekonomiska förhållanden har kollegiet

— under förutsättning att förut antydda åtgärder med avseende å styrelsens

ekonomi vidtagas — icke något att erinra emot att till avlönande av en

gymnasistsekreterare hos styrelsen utgår bidrag ur kyrkofonden efter de

grunder, styrelsen angivit, d. v. s. med belopp motsvarande halva avlöningskostnaden

för en stiftsadjunkt i Stockholm jämte resekostnadsersättning

med 1 250 kronor. Hela bidraget till denne sekreterare skulle sålunda bliva

(8 232 + 1 250 —) 9 482 kronor.

Statskontoret har i ärendet anfört huvudsakligen följande.

Av vad som tidigare förekommit rörande anvisande av bidrag till avlönande

av vissa sekreterare hos diakonistyrelsen framgår, att bidrag till

diakonistyrelsen ur kyrkofonden avsetts utgå endast i den mån sekreterarnas

verksamhet är likartad med den, som utövas av församlingspräster

eller stiftsadjunkter samt att vid fastställande av omfattningen av detta

slag av verksamhet, densamma ansetts motsvara hälften av fyra sekreterares

arbetstid. En ökning av bidraget till styrelsen synes med denna

utgångspunkt endast böra ifrågakomma, därest sekreterarnas prästerliga

arbetsuppgifter vidgats. Något stöd för att så varit fallet kan icke inhämtas

av handlingarna i ärendet. Erinras må, att enligt vad statskontoret

under hand erfarit inom diakonistyrelsen nyligen tillsatts en kommitté som

fått i uppdrag att utreda diakonistyrelsens organisationsproblem. Resultatet

av denna utredning synes böra inväntas, innan storleken av bidragen

till styrelsen tages under omprövning. Det synes även — med hänsyn till

den oerhörda ökning av utgifterna som ägt rum under senare år — böra

framhållas, att den nuvarande organisationen icke synes ha uppbyggts med

tillräckligt beaktande av förutsättningarna på längre sikt för verksamhetens

finansiering. Ämbetsverket förutsätter därför, att den utredning,

som nu pågår, icke kan undgå att fixera den ekonomiska ram, inom vilken

styrelsens organisation i framtiden bör hållas. Med hänsyn till vad sålunda

anförts anser sig statskontoret icke nu kunna tillstyrka, att diakonistyrelsen

ur kyrkofonden erhåller ökat bidrag för verksamheten.

Skolöverstyrelsen har förklarat sig icke ha något att erinra mot bifall till

diakonistyrelsens framställning.

Departementschefen. Chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet

Persson, har i propositionen under ifrågavarande punkt anfört följande:

»Vid tillkomsten av nu gällande kyrkofondslag år 1932 gavs åt lagens

6 § en sådan lydelse, att Kungl. Maj:t skulle med stöd av densamma kunna

bevilja bidrag ur kyrkofonden till avlönande av vissa hos diakonistyrelsen

anställda sekreterare. Anledningen härtill var, att ifrågavarande sekreterares

prästerliga verksamhet ansågs på ett lyckligt sätt supplera församlingsprästernas

samt stifts- och kontraktsadjunkternas arbete. Då nyss

avsett avlöningsbidrag första gången beviljades åt diakonistyrelsen, beräk
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Tredje lagutskottets utlåtande nr 6.

nades detta med utgående från att fyra av diakonistyrelsens sekreterare

— nämligen församlingssekreteraren, förste och andre ungdomssekreterarna

samt skol- och seminaristsekreteraren — under hälften av sin arbetstid

fullgjorde arbetsuppgifter likartade med dem, som ankommer på församlingspräster

samt stifts- och kontraktsadjunkter. Nämnda utgångspunkt

bibehölls vid den ändring av grunderna för avlöningsbidragets beräkning,

som genomförts från och med innevarande budgetår och för vilken jag

redogjort i det föregående.

Diakonistyrelsen har till stöd för sin framställning om motsvarande avlöningsbidrag

till styrelsens gymnasistsekreterare åberopat, att den — från

och med den 1 januari 1951 — anställde gymnasistsekreterarens verksamhet

med avseende å gymnasieungdomen svarar mot skol- och seminaristsekreterarens

beträffande eleverna i seminarierna.

Såsom kammarkollegiet framhållit torde gymnasistsekreteraren fylla en

uppgift, som icke kan anses mindre betydelsefull från kyrklig synpunkt än

den, som ankommer på skol- och seminaristsekreteraren. I motsats till

statskontoret anser jag det väl förenligt med hittills tillämpade grundsatser

för beviljande av avlöningsbidrag till diakonistyrelsen att även medgiva

dylikt bidrag till avlönande av styrelsens gymnasistsekreterare. Att till

skol- och seminaristsekreteraren överföra de på gymnasistsekreteraren nu

ankommande arbetsuppgifterna torde på grund av det stora antalet gymnasier

icke vara möjligt. Med hänsyn till det anförda och då diakonistyrelsen

— såsom framgår av den förut lämnade redogörelsen — är i stort behov av

ekonomiskt stöd anser jag mig böra tillstyrka, att från och med den 1 juli

1954 tills vidare enahanda bidrag ur kyrkofonden, som nu må utgå till avlönande

av vissa av diakonistyrelsens sekreterare, enligt Kungl. Maj:ts beprövande

även må utgå till avlönande av en hos diakonistyrelsen anställd

gymnasistsekreterare.»

Till stöd för det ovan under punkt 3 upptagna förslaget om bidrag ur

kyrkofonden till avlöningen av föreståndarna för diakonianstalterna, lekmannaskolan

i Sigtuna och Stockholms stadsmission med ett årligt belopp

av 2 000 kronor för var och en av nämnda befattningshavare har departementschefen

i propositionen anfört bland annat följande.

Sedan Kungl. Maj:t i skrivelse till 1953 års kyrkomöte begärt kyrkomötets

yttrande i fråga om upphävande av lagen den 28 juni 1935 (nr 445)

om emeritilöner för vissa prästmän i ledande ställning i missionens och diakoniens

tjänst, hade kyrkomötet i skrivelse den 9 oktober 1953, nr 40, bland

annat hemställt om åtgärder, varigenom huvudmännen till de i emeritilönelagen

avsedda prästmännen finge kompensation ur kyrkofonden för de avgifter

huvudmännen efter ett upphävande av nämnda lag hade att erlägga

för pensionering av sagda prästmän genom statens pensionsanstalt.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 6.

Vidare hade kyrkomötet i skrivelse till Kungl. Maj:t den 3 oktober 1953,

nr 11, anhållit dels att diakonianstalterna måtte erhålla anslag ur kyrkofonden

till avlöning och pensionering av de vid anstalterna anställda prästerna

dels ock att hela frågan om diakoniens infogande i kyrkans organisation

snarast möjligt måtte utredas.

Departementschefen hade den uppfattningen, att såväl sistnämnda båda

frågor som frågan om bidrag ur kyrkofonden till huvudmännen till de i

emeritilönelagen avsedda prästmännen, såvitt avsåge pensioneringen av

föreståndarna för diakonianstalterna, lämpligen borde prövas i ett sammanhang.

En förberedande utredning rörande diakoniens inorganisering i

svenska kyrkan och vad i övrigt förekommit vid frågans behandling å kyrkomötet

hade emellertid givit vid handen, att den fortsatta prövningen av

berörda fråga kunde komma att bli tidsödande. Med hänsyn härtill och då

diakonianstalterna för närvarande vore i påtagligt behov av ekonomisk

hjälp, ville departementschefen icke motsätta sig att diakonianstalterna i

anslutning till upphävandet av emeritilönelagen erhölle ett begränsat understöd

ur kyrkofonden. Detta understöd borde emellertid av bland annat

tekniska skäl icke avvägas så att det finge karaktären av ett slags kompensation

för bortfallet av den avgiftsfria tjänstepensionering av anstaltsföreståndarna,

som emeritilönelagen innebure. I stället förordade departementschefen,

att understödet finge formen av ett årligt bidrag till föreståndarnas

avlöning, vilket bidrag skäligen borde avvägas till 2 000 kronor för var och

en av dem. Samma bidrag borde även utgå till avlöningen av föreståndarna

för lekmannaskolan i Sigtuna och Stockholms stadsmission, vilka inrättningar

vid emeritilönelagens tillkomst likställts med diakonianstalterna.

Däremot syntes det departementschefen icke föreligga tillräckliga skäl för

att utsträcka ifrågavarande understöd ur kyrkofonden till att avse jämväl

de i emeritilönelagen inbegripna tjänstinnehavarna i de centrala kyrkliga

styrelserna (diakoni-, missions- och sjömansvårdsstyrelserna).

Utskottet har inhämtat, att sistnämnda styrelser erhåller medel till sin

verksamhet genom bland annat årliga rikskollekter, uppgående till betydande

belopp, samt att årliga bidrag ur kyrkofonden i annan ordning utgår

till avlönande av vissa befattningshavare hos diakonistyrelsen och sjömansvårdsstyrelsen.

Utskottet.

Vad i propositionen under punkterna 1 och 3—5 anförts föranleder icke

någon utskottets erinran.

Under punkt 2 i propositionen föreslås, att riksdagen skall medgiva bidrag

ur kyrkofonden till avlönande av en hos diakonistyrelsen anställd

gymnasistsekreterare.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Tredje lagutskottets utlåtande nr 6.

I motionerna I: 395 och II: 505 yrkas avslag å propositionen i denna del.

Motionärerna anför såsom skäl för detta yrkande i första hand att enligt

de grunder, som hittills tillämpats för bidrag ur kyrkofonden till avlönande

av sekreterare hos diakonistyrelsen, det syntes svårt att låta kyrkofondsmedel

utgå till gymnasistsekreterarens lön. Vidare ifrågasättes i motionerna

behovet och lämpligheten av en på gymnasierna inriktad verksamhet från

diakonistyrelsens sida. I sistnämnda hänseende uttalas betänkligheter mot

denna verksamhets inverkan på undervisningen i gymnasierna. Slutligen

åberopar motionärerna såsom grund för avslagsyrkandet diakonistyrelsens

ovan berörda uppgifter om sin ekonomi samt vad kammarkollegiet och

statskontoret i sina yttranden anfört i anledning därav.

Av den redogörelse som diakonistyrelsen lämnat om gymnasistsekreterarens

verksamhet framgår, att denna till sin art nära överensstämmer med

de uppgifter inom ungdomsvården, vilka speciellt åvilar stiftsadjunkterna.

Utskottet finner därför motionärernas förstahandsinvändning icke befogad.

Enligt vad utskottet inhämtat, har Sveriges kristliga gymnasiströrelse

haft en gymnasistsekreterare anställd och ensam svarat för dennes lön under

tiden från början av detta århundrade till 1951, då diakonistyrelsen

övertog ansvaret för gymnasistsekreterarens verksamhet och de ekonomiska

förpliktelserna i samband därmed. Gymnasiströrelsen har dock även därefter

lämnat bidrag till sekreterarens lön. Det förhållandet att befattningen

således ursprungligen tillkommit på enskilt initiativ och under en lång följd

av år vidmakthållits med tillhjälp av medel, anskaffade på enskild väg, tyder

enligt utskottets mening på att gymnasistsekreterarens arbete fyllt ett

behov. Diakonistyrelsens ovan återgivna uppgifter om verksamhetens nuvarande

omfattning ger likaledes belägg härför. Då utskottet förutsätter,

att denna verksamhet bedrives så, att den icke inverkar störande på undervisningen

i gymnasierna, anser utskottet icke heller motionärernas nu avhandlade

skäl för avslagsyrkandet bärande.

D äremot inger upplysningarna om diakonistyrelsens ekonomi utskottet

större betänkligheter. Det förefaller som om styrelsen icke tillräckligt beaktat

nödvändigheten av att begränsa sin verksamhet efter vad styrelsens

ekonomiska resurser medger. Utskottet anser i likhet med statskontoret det

ofrånkomligt, att den ekonomiska ram, inom vilken styrelsens organisation

måste hållas, fastställes. Skäl talar onekligen för statskontorets och motionärernas

ståndpunkt att avvakta resultatet av den av styrelsen enligt uppgift

igångsatta utredningen rörande styrelsens ekonomi och organisation,

innan ifrågavarande bidrag beviljas. Utskottet har emellertid med hänsyn

till den långa tid under vilken gymnasistsekreteraren varit i verksamhet

och till diakonistyrelsens akuta behov av ekonomiskt stöd icke velat motsätta

sig bifall till Kungl. Maj:ts förslag.

Utskottet får sålunda med avstyrkande av motionerna tillstyrka bifall

til! propositionen på denna punkt.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Tredje lagutskottets utlåtande nr 6.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte, med avslag å motionerna I: 395 och

II: 505, bifalla förevarande proposition.

Stockholm den 23 februari 1954.

På tredje lagutskottets vägnar:

HUGO OSVALD.

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Osvald, Lindahl1 *, Grym, Ivar Nilzon,

Jansson i Hällefors, Ebbe Ohlsson, Herbert Hermansson, Lindgren2 och

William Ohlsson;

från andra kammaren: herrar Andersson i Löbbo1 *, Johansson i

Torp2, von Seth1 *, Nyberg och Andersson i Dunker2 *, fru Torbrink, herrar

Persson i Appuna och Andersson i Ryggestad, fru Boman2 samt herrar

Nestrup1 * och Jansson i Benestad1 *.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

*) Endast såvitt avser punkterna 1 och 2 i propositionen.

s) » » » » 3—5 > »

Reservation

av herr Persson i Appuna, som ansett

dels att utskottets utlåtande, såvitt avser punkt 2 i propositionen, bort

ha följande lydelse:

»Under punkt 2 i propositionen föreslås, att riksdagen skall medgiva bidrag

ur kyrkofonden till avlönande av en hos diakonistyrelsen anställd

gymnasistsekreterare.

De grunder som hittills tillämpats vid beviljande av bidrag ur kyrkofonden

till avlönande av fyra hos diakonistyrelsen anställda sekreterare har

varit, att dessa sekreterares verksamhet är likartad med den, som utövas

av församlingspräster eller stiftsadjunkter, samt att av sekreterarnas arbetstid

hälften ansetts omfatta verksamhet av sådant slag. En ökning av

bidraget till styrelsen synes med denna utgångspunkt utskottet ej motiverad.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Tredje lagutskottets utlåtande nr 6.

Det kan vidare, såsom i motionerna I: 395 och II: 505 framhålles, synas

betänkligt ’att överlåta en del av kristendomslektionema i gymnasiet —

med den starkt begränsade tiden för ämnet — på yngre teologer från diakonistyrelsen’.

Det bör också påpekas, att denna sekreterares medverkan i

morgonbönerna måste få mycket liten betydelse, om han skall dela upp sin

tid på landets alla gymnasier.

Redan av den anledningen att diakonistyrelsens ekonomi, som framhållits

i styrelsens berättelse till 1953 års kyrkomöte, visar underskott samt att

förpliktelserna mot de anställda inte kunnat uppfyllas, synes det utskottet

ej tillrådligt att binda sig för nya tjänster.

Utskottet anser i likhet med statskontoret det ofrånkomligt, att den ekonomiska

ram, inom vilken styrelsens organisation måste hållas, fastställes.

Skäl talar enligt utskottets uppfattning för att avvakta resultatet av den

av styrelsen enligt uppgift igångsatta utredningen rörande styrelsens ekonomi

och organisation innan ifrågavarande anslag beviljas.»

dels ock att utskottet i följd härav bort hemställa,

att riksdagen med bifall till motionerna I: 395 och II: 505

måtte avslå Kungl. Maj:ts förslag under punkt 2 i förevarande

proposition.

2 — Bihang till riksdagens protokoll 190b

9 samt. 3 avd. Nr 6.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1954:110 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition angående vissa anslag ur kyrkofonden m. m., d el s ock i ämnet väckta motioner. a1 i texten