Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående prövning av frågan om utlandssvenskarnas folkbokföring. Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 10 i första kammaren av herrar Lundström och Söderquist samt nr 11 i andra kammaren av fröken Vinge m. fl.

1954-03-02 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1954:7, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående prövning av frågan om utlandssvenskarnas folkbokföring. Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 10 i första kammaren av herrar Lundström och Söderquist samt nr 11 i andra kammaren av fröken Vinge m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 7.

1

Nr 7.

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående prövning

av frågan om utlandssvenskarnas folkbokföring.

Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott

hänvisade motioner, nr 10 i första kammaren av herrar Lundström

och Söderquist samt nr 11 i andra kammaren av fröken Vinge m. fl.

I motionerna, vilka är likalydande, hemställes, »att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj:t ville hemställa, att vid den pågående utredningen av

vissa frågor rörande folkbokföringsväsendet jämväl frågan om utlandssvenskarnas

folkbokföring upptages till prövning».

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionerna.

Över motionerna har i den ordning 46 § riksdagsordningen föreskriver

yttrande inhämtats från statistiska centralbyrån. På begäran av utskottet

har därjämte yttrande avgivits av Utlandssvenskarnas förening.

Gällande bestämmelser m. m.

Folkbokföringen, d. v. s. kyrkobokföring och mantalsskrivning samt vissa

registreringsåtgärder i anslutning härtill, regleras i första hand genom

bestämmelserna i folkbokföringsförordningen den 28 juni 1946. Huvudregeln

är enligt 13 § 1 mom. första stycket att envar skall bokföras i församlingsboken

(kyrkobokföras) i den församling, där han är bosatt. Vid den

årligen återkommande mantalsskrivningen ligger kyrkobokföringen till

grund. I 35 § 1 mom. stadgas sålunda att i mantalslängd skall — såvitt

avser fysiska personer — uppföras alla, vilka den 1 november det år mantalsskrivningen

äger rum skall vara kyrkobokförda i riket.

Beträffande frågan huruvida den som avflyttat från riket fortfarande

skall kyrkobokföras stadgas i 14 § 8 mom. tredje stycket som huvudregel

att från församlingsboken skall avföras envar som enligt inkommet utvandringsbevis

lämnat landet eller som enligt skriftlig anmälan eller vid två

mantalsskrivningar i följd vunnen säker upplysning är stadigvarande bosatt

å utrikes ort. Från denna huvudregel göres i lagrummet det undantaget

att å utrikes ort anställd svensk missionär eller präst samt honom åtföljande

hustru och barn under femton år må, med anteckning om förhållandet,

kvarstå i församlingsboken så länge utvandringscertifikat ej utta
1

— Biliang till riksdagens protokoll 196lf. 9 samt. S avd. Nr 7.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 7.

gits. Ett annat undantag följer av bestämmelsen i 14 § 2 mom. att den

som är i rikets tjänst å utländsk ort anställd skall med sin familj och

svenska betjäning kyrkobokföras i Storkyrkoförsamlingen i Stockholm eller,

under vissa förutsättningar, i annan församling i riket.

Vad som avses med det i 14 § 8 mom. tredje stycket förekommande uttrycket

»utvandringsbevis» framgår av bestämmelserna i 24 §. Där stadgas

att den som har för avsikt att stadigvarande bosätta sig å utrikes ort skall

hos pastor i den församling, där han är kyrkobokförd eller upptagen i bok

över obefintliga, uttaga utvandringscertifikat. Vid avresan från riket skall

han avlämna certifikatet till polismyndigheten i den ort, varifrån utresan

sker. Polismyndigheten skall till pastor, som utfärdat certifikatet, återsända

detsamma med bevis om tid och ort för utresan (utvandringsbevis).

Som ovan nämnts ligger kyrkobokföringen till grund för mantalsskrivningen.

I sin tur ligger mantalslängdema till grund för andra längder,

bl. a. röstlängderna för val till riksdagens andra kammare samt för kommunala

val. Härom finns bestämmelser i 38 § lagen den 26 november 1920 om

val till riksdagen samt 8 § kommunala vallagen den 6 juni 1930. Följden

blir att utomlands bosatta svenska medborgare äger rösträtt vid svenska

val, om de i enlighet med ovan angivna regler skall kyrkobokföras i Sverige,

men eljest icke. Frågan om utlandssvenskarnas rösträtt vid svenska val,

vilken fråga sålunda har nära samband med det i motionerna upptagna

spörsmålet om utlandssvenskarnas folkbokföring, har flera gånger varit

föremål för riksdagens behandling. Senast var detta fallet vid 1953 års

riksdag i anledning av de då väckta motionerna I: 25 och II: 47. I detta

avseende kan hänvisas till konstitutionsutskottets utlåtande nr 5/1953 i

anledning av de båda sistnämnda motionerna.

Den av motionärerna omnämnda utredningen av vissa frågor rörande

folkbokföringsväsendet omhänderhas av särskild utredningsman, kammarrättsassessorn

S. F. von Otter, vilken år 1951 av Kungl. Maj:t erhållit uppdrag

att inom finansdepartementet slutföra den allsidiga översyn av folkbokföringsväsendet,

som år 1949 anförtrotts särskilda sakkunniga. Beträffande

organisatoriska frågor inom folkbokföringsväsendet slutföres dock

översynen av statens organisationsnämnd.

Yttrandena över före varande motioner.

Statistiska centralbyrån förklarar att den av skäl, som här nedan återgives,

icke funnit sig böra avgiva yttrande beträffande frågan huruvida utredning

bör ske i det av motionärerna behandlade ämnet. Centralbyrån tilllägger

att, därest utredning beslutas, denna icke bör i första hand sammanföras

med den pågående utredningen av folkbokföringsväsendet. I övrigt uttalar

centralbyrån bl. a. följande:

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Tredje lagutskottets utlåtande nr 7.

I fjärde delen av statistiska centralbyråns redogörelse för 1930 års folkräkning

(s. 13) återfinnes en beräkning över antalet svenskfödda personer

i utlandet, utförd med hjälp av utländska folkräkningsberättelser. Någon

mera aktuell statistik i ämnet har icke utarbetats av statistiska centralbyrån.

Av Statistisk årsbok för 1953 (tab. 60) framgår, att 27 procent av de

14 998 emigranterna år 1952 eller sålunda i runt tal 4 000 personer voro

svenska medborgare.

Utvandrarnas personakter förvaras hos statistiska centralbyrån, dit de

skola insändas enligt föreskrift i 60 § 2 mom. kyrkobokföringskungörelsen

(1946: 801). Denna registrering omfattar dock endast tiden fr. o. m. 1947

(jfr prop. 1945: 282 s. 85). Personakterna skola icke innehålla anteckningar

om utlandsvistelsens beräknade varaktighet och de särskilda omständigheter

i övrigt som kunna vara av intresse, då man vill komma till en uppfattning

om vad som enligt praxis anses vara stadigvarande bosättning på

utrikes ort. Vad angår besvärsinstansernas arkivmaterial synes kammarrätten

endast sparsamt men länsstyrelserna möjligen i någon större utsträckning

hava ställts inför spörsmål av denna art, sedan folkbokföringsförordningen

trädde i kraft. Såsom emigranter i egentlig mening beteckna

motionärerna personer som avse att för all framtid bosätta sig i främmande

land och där söka medborgarskap. Centralbyrån, som delar deras uppfattning,

att utvandrarkategorien enligt 14 § 8 mom. folkbokföringsförordningen

icke är så strängt begränsad, kan emellertid icke åberopa något

avgörande i högsta instans till stöd för ett uttalande om var gränsen rätteligen

bör anses vara dragen.

Då motionärerna vidare uttala, att även svenskar, som vistas utomlands

under ett begränsat antal år för studier eller yrkesutbildning, enligt bestämmelserna

räknas såsom utvandrare, anser sig ämbetsverket däremot böra

tillkännagiva en avvikande mening. Ej heller kan centralbyrån generellt

och utan kännedom om förhållandena i varje särskilt fall biträda motionärernas

åsikt, att exportföretagens personal och tidningarnas utlandskorrespondenter

böra räknas såsom utvandrare enligt bestämmelserna, även om

deras utlandsvistelse är av begränsad varaktighet. Då förslaget till folkbokföringsförordning

föredrogs i statsrådet uttalade vederbörande departementschef

bland annat (se prop. 1946: 255 s. 145), att förslaget i huvudsak

icke kunde anses innefatta avvikelse från vad som gällde enligt stadgandet

i 1894 års mantalsskrivningsförordning, att mantalsskrivningen skulle omfatta

alla svenska undersåtar »utom den som övergivit riket och bosatt sig

å utländsk ort», ehuru förslaget saknade motsvarighet till detta stadgande.

T nyssberörda hänseenden torde motionärernas tolkning av bestämmelserna

icke stå i god överensstämmelse med detta uttalande.

Detta centralbyråns omdöme riktar sig möjligen i grunden mot en åtminstone

på vissa håll tillämpad praxis; det kan väl nämligen förmodas att

motionärernas uppfattning bygger på erfarenheter om konkreta fall. Man

torde hava anledning att räkna med en viss osäkerhet hos myndigheterna

och allmänheten på detta område, diir tolkningsfrågorna ännu ej blivit tillräckligt

belysta genom avgöranden i högsta instans och centralbyråns befogenheter

såsom riksbyrä för folkbokföringen att ingripa vägledande äro

begränsade.

Centralbyrån framhåller härefter att, då en person å pastorsexpeditionen

begär utvandringseertifikat, pastors rent faktiska möjligheter till eu

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 7.

sådan prövning som i förevarande fall leder till att utvandringscertifikat

vägras i många fall torde vara obetydliga. Vidare framhåller centralbyrån

svårigheterna att erhålla fortlöpande tillförlitliga och fullständiga uppgifter

för folkbokföring av i utlandet boende personer.

Centralbyrån fortsätter:

De nu anförda synpunkterna torde förtjäna avseende i diskussionen om

en lämplig avvägning, där frågan rör sig om hur långt man kan sträcka sig

utan att riskera folkbokföringens anseende för tillförlitlighet. De torde icke

böra drivas så hårt, att även en relativt kortvarig utlandsvistelse anses motivera

uteslutning ur folkbokföringen. En dylik ståndpunkt kan icke antagas

vara i överensstämmelse med folkbokföringsförordningen.

Vilken vikt motionärerna lägga vid att utlandssvenskarna få stå kvar i

kyrkoböckerna framgår mindre klart än att deras möjlighet att alltjämt

mantalsskrivas är föremål för motionärernas intresse. Att mantalsskrivningen

medför rättsverkningar har i vissa hänseenden uppmärksammats av motionärerna,

vilka framhålla vikten av att utlandssvenskarna få behålla sin

rösträtt och att konsekvenserna i beskattningshänseende beaktas vid den

blivande utredningen. Vidare skulle kunna nämnas mantalsskrivningens

betydelse t. ex. i fråga om laga domstol i tvistemål, för rätten till folkpension

och beträffande hemortsrätt enligt fattigvårdslagen o. s. v. Det faller

emellertid utanför området för centralbyråns sakkunskap att bedöma, om

och i vilken utsträckning undantag kunna behöva göras beträffande mantalsskrivningens

rättsverkningar, för den händelse denna registrering i ökad

omfattning kommer att gälla även personer, som iiro bosatta utanför landets

gränser. Då motionärerna antyda, att utlandssvenskarna eventuellt

skulle kunna upptagas i en bilaga till mantalslängden, hava de möjligen

avsett att beakta en synpunkt, som i detta sammanhang bör framhållas,

nämligen att det icke torde kunna anses lämpligt med en och samma registreringsform

för svenskar inom och utom landet, för den händelse registreringen

skulle få väsentligen olika betydelse för de båda kategorierna.

Då centralbyrån härefter övergår till att taga ställning till motionsyrkandet

anser sig ämbetsverket kunna ur vissa allmänna synpunkter uttala sitt

erkännande av det syfte motionärerna fullfölja med sin framställning. Med

beaktande av att en utredning i ämnet för några år sedan framlades avsocialstyrelsen

(se SOU 1941:36) finner ämbetsverket emellertid, att frågan

om behovet av en ny utredning måste bedömas ur synpunkter, vilka

väsentligen falla utanför statistiska centralbyråns ämbetsområde.

Motionärerna hemställa att frågan skall upptagas till prövning i samband

ined den pågående översynen av folkbokföringsväsendet. Om en ny utredning

anses erforderlig, lärer emellertid ämnet böra underkastas en allsidig

och förutsättningslös prövning med beaktande av bl. a. frågan, huruvida

de föreliggande önskemålen lämpligast tillgodoses genom en utvidgning

av folkbokföringen. Det synes nämligen icke utan vidare givet, att

detta vore det enda eller i varje fall det bästa instrumentet att för utlandssvenskarna

skapa den förbättrade kontakt med svenskt samhällsliv som

eftersträvas. Innan visshet vunnits på denna punkt, kan det knappast anses

aktuellt att föra upp frågan på programmet för den mera speciella utredning,

som översynen av folkbokföringsväsendet innefattar.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Tredje lagutskottets utlåtande nr 7.

Utlandssvenskarnas förening förordar att vid den pågående utredningen

av vissa frågor rörande folkbokföringsväsendet jämväl frågan om utlandssvenskarnas

folkbokföring upptages till prövning. Föreningen redogör för

tidigare behandling av frågan i skilda sammanhang samt anför vidare:

Föreningen finner de nu föreliggande motionerna av vikt för utlandssvenskarna.

Många av dessa har icke lämnat landet för att för alltid bosätta

sig utom riket. De flesta torde i stället sträva efter att förr eller senare

återvända till hemlandet för att här göra sina erfarenheter och rön

från utlandet tillgängliga för Sverige. För många synes det därför vara oriktigt

och föga rättvist, att de icke ens är bokförda i riket. Intresset för hemlandet

är naturligt nog hos de flesta synnerligen levande, och de oformliga

förhållanden, som i här förevarande hänseenden förefinns, alstrar stundom

något av bitterhet på grund av inställningen i hemlandet. Utlandssvenskarna

har nämligen svårt att förstå, att de icke skulle kunna räknas som fullgoda

medborgare i sitt fosterland även om deras verksamhet och bosättning

— vilken för övrigt i de flesta fall direkt eller indirekt äger samband

med svensk handel eller industri och således är av vikt för fosterlandet —

skulle vara förlagd till utländsk botten. I sammanhanget må samtidigt påpekas,

att en del utlandssvenskar besitter viss egendom här hemma och

därför blir beskattade här. De finner det då än märkvärdigare, att de icke

ens är bokförda i riket och än mindre kan — trots att de här beskattas —

utöva sin rösträtt. Föreningen har, särskilt i samband med andrakammarvalen,

fått många påstötningar från utlandssvenskar, ofta i framskjuten

ställning, vilka finner det egendomligt, att de sålunda förmenas deltaga i

andrakammarvalen. Därest de av motionärerna framlagda synpunkterna

vinner beaktande, anser föreningen att härigenom sambandet mellan utlandssvenskarna

och hemlandet kommer att väsentligt stärkas, till fördel

såväl för utlandssvenskarna själva som för Sverige.

Utskottet.

Motionärerna framhåller i sin motivering att den som på grund av stadigvarande

bosättning i utlandet avföres ur församlingsboken som följd

därav från nästa mantalsskrivning inte längre upptages i mantalslängd och

sålunda inte heller finns med i de på grundval av mantalslängden upprättade

längderna, bl. a. röstlängden. De anför vidare att enligt de nuvarande

bestämmelserna i 14 § 8 mom. folkbokföringsförordningen ur församlingsboken

avföres ej blott emigranter i egentlig mening, d. v. s. personer som

avser att för all framtid bosätta sig i främmande land och där söka medborgarskap,

utan även många som endast avser att vistas utomlands under

ett begränsat antal år. Som exempel på denna sistnämnda kategori anföres

de som idkar studier vid någon utländsk läroanstalt eller skaffar sig yrkespraktik,

personal vid svenska exportföretag samt tidningarnas utlandskorrespondenter.

Motionärerna betecknar det som en oformlighet att en

betydande kategori av svenska medborgare icke omfattas av det svenska

folkbokföringssystemet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 7.

Det huvudsakliga syftet med motionerna synes vara att genom ändring

av folkbokföringsförordningen i ökad omfattning bereda i utlandet bosatta

svenska medborgare rösträtt vid svenska val. Utlandssvenskarna visar i

stor utsträckning ett glädjande intresse för och samhörighet med Sverige,

och deras verksamhet i främmande länder är ofta till stort gagn för vårt

land. Den som är bosatt i utlandet förlorar emellertid lätt, åtminstone vid

längre utlandsvistelse, den nära kontakt med svensk samhällsutveckling,

som bör vara en förutsättning för rösträtt vid svenska val. Härtill kommer

de rent praktiska svårigheterna dels att erhålla fullt säkra uppgifter som

grundval för kyrkobokföring, mantalsskrivning och röstlängder beträffande

utlandssvenskarna, dels att för dessa ordna ett mera omfattande röstningsförfarande.

Det sistnämnda gäller i särskilt hög grad, därest rösträtt ifrågasättes

även vid kommunala val. Utskottet anser därför ej skäl föreligga för

den av motionärerna antydda utvidgningen av de röstberättigades krets.

Någon utredning i sådant syfte kan alltså enligt utskottets mening ej anses

motiverad.

I statistiska centralbyråns yttrande över motionerna anföres bl. a. att

man torde ha anledning räkna med en viss osäkerhet i praxis vid tillämpningen

av regeln att den som är stadigvarande bosatt i utlandet ej skall

kyrkobokföras i Sverige. I den mån en sådan osäkerhet föreligger torde

emellertid det naturliga vara, att den såvitt möjligt undanröjes genom de

prejudikat, som kan väntas småningom erhållas vid rättstillämpningen.

Någon anledning att söka undanröja osäkerheten genom särskild utredning

kan utskottet icke finna.

Ej heller eljest synes något egentligt behov för närvarande föreligga att

utreda det av motionärerna upptagna spörsmålet.

På grund av det anförda får utskottet alltså hemställa,

att förevarande motioner, I: 10 och II: 11, icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 2 mars 1954.

På tredje lagutskottets vägnar:

HUGO OSVALD.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Tredje lagutskottets utlåtande nr 7.

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Osvald, Grym, Ivar Nilzon, Jansson i

Hällefors*, Ebbe Ohlsson, Herbert Hermansson, Lindgren* och William

Ohlsson*;

från andra kammaren: herrar Andersson i Mölndal, Johansson i Torp,

Nyberg, Levin, Andersson i Dunker och Utbult*, fru Boman samt herr

Persson i Tandö.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herrar Osvald, Ebbe Ohlsson, Nyberg och Utbult samt fru Boman, vilka

ansett dels att utskottets utlåtande bort ha följande lydelse:

»Motionärerna framhåller---(det första stycket lika med utskottet)

---det svenska folkbokföringssystemet.

Det huvudsakliga syftet med motionerna synes vara att genom ändring

av folkbokföringsförordningen i ökad omfattning bereda i utlandet bosatta

svenska medborgare rösträtt vid svenska val. Oavsett vilken ståndpunkt

man intager till detta syfte förefaller vissa skäl tala för en registrering i

någon form av åtminstone en del av de utlandssvenskar, som nu ej omfattas

av den svenska folkbokföringen. Utlandssvenskarna visar i stor utsträckning

ett glädjande intresse för och samhörighet med Sverige, och deras

verksamhet i främmande länder är ofta till stort gagn för vårt land.

Det förefaller därför rimligt att Sverige åtminstone visar det intresset för

utlandssvenskarna att vår folkbokföring på något sätt samlar uppgifter

om dem. Det av motionärerna antydda alternativet att tillåta den, som

utflyttar från Sverige, att på begäran kvarstå i en särskilt upprättad bilaga

till mantalslängden synes förtjänt att övervägas. Eftersom den som en

längre tid är bosatt i utlandet uppenbarligen lätt förlorar den närmare kontakten

med svenskt samhällsliv, kan det ifrågasättas att låta registreringen

omfatta endast sådana personer, som icke alltför lång tid varit bosatta

utomlands, samt jämväl vara beroende av vederbörandes fortlöpande initiativ,

t. ex. skriftlig anmälan varje år.

Även om en utredning skulle giva det resultatet att en mera väsentlig

utvidgning av folkbokföringen beträffande utlandssvenskarna möter betänkligheter,

synes det böra övervägas, om icke ur ren rättvisesynpunkt

någon jämkning är påkallad. I första hand kommer därvid i betraktande

de av motionärerna uttryckligen omnämnda kategorierna utlandssvenskar

— studerande, praktikanter, personal vid svenska exportföretag samt tid
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Tredje lagutskottets utlåtande nr 7.

ningamas utlandskorrespondenter. Det synes exempelvis svårt att förstå,

varför icke utlandskorrespondentema skall ha samma rätt att kvarstå i

församlingsboken som missionärer och präster med tjänstgöring utomlands.

Ett ytterligare skäl för bifall till motionärernas hemställan om utredning

synes vara den av statistiska centralbyrån påtalade ojämnheten i tillämpningen

av nu gällande regler angående den omfattning, vari till utlandet

avflyttade svenskar fortfarande skall kyrkobokföras i Sverige. Även om

rättsfall från högsta instans småningom är att förvänta, är det tänkbart

att reglerna kan och bör utformas klarare än nu är fallet. Ett övervägande

härav förefaller desto naturligare som en översyn av folkbokföringsförordningen

f. n. pågår. En utredning i det av motionärerna angivna hänseendet

förefaller lämpligen böra åtminstone i första hand ske vid denna översyn»;

dels ock att utskottet i följd härav bort hemställa,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla,

att förevarande motioner överlämnas till utredningen rörande

vissa frågor beträffande folkbokföringsväsendet.

Stockholm 1954 Ivar Haeggströms Boktryckeri A. B.

64050*

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.