Utlåtande i anledning av väckta motioner med förslag till lag om ändring i 9 kap. 33 § vattenlagen. Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 348 i första kammaren av herr Velander m. fl. samt nr 457 i andra kammaren av herr Östlund.
1954-03-09 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
3LU 1954:9, Utlåtande i anledning av väckta motioner med förslag till lag om ändring i 9 kap. 33 § vattenlagen. Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 348 i första kammaren av herr Velander m. fl. samt nr 457 i andra kammaren av herr Östlund.
Dokumentets text
Tredje lagutskottets utlåtande nr 9.
1
Nr 9.
Utlåtande i anledning av väckta motioner med förslag till lag
om ändring i 9 kap. 33 § vattenlagen.
Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott
hänvisade motioner, nr 348 i första kammaren av herr Velander
m. fl. samt nr 457 i andra kammaren av herr Östlund.
I motionerna, som är likalydande, hemställes »att riksdagen måtte antaga
följande
Förslag
till
lag om ändring i 9 kap. 33 § vattenlagen den 28 juni 1918 (nr 523).
33 §.
I sammanhang med---skall börja.
Sådan tid---nämnda dag.
Är vattenkraften icke tillgodogjord skall tiden, som ej ma sättas längre
än för utförande av erforderliga arbeten skäligen må anses behövligt, räknas
från det ersättningsfrågan blivit avgjord genom beslut, som vunnit laga
kraft. Vill ersättningstagare tidigare komma i åtnjutande av kraft, vartill
han enligt meddelat beslut är berättigad, mot att han svarar för den kostnad,
som kan bliva onyttig om beslutet ändras i högre rätt, göre han anmälan
härom till ersättningsgivaren samt foge vid anmälningen bevis, att han
hos Konungens befallningshavande ställt pant eller borgen för sagda kostnad;
och varde i sådant fall tiden räknad från det anmälningen skedde.
Ersättningstagaren äge dock icke på grund av anmälan, som nu sagts, påfordra,
att kraftöverföringen skall börja förrän vattenkraften blivit tillgodogjord
vid ersättningsgivarens anläggning eller, i fall som avses i 14 §,
förrän medgivet arbete fullbordats.
Till undvikande---anordningar föreskrivas.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1954.
Bestämmelserna i 9 kap. 33 § tredje stycket nya lagen skola icke äga
tillämpning, där beslut om ersättning medelst kraftöverföring vunnit laga
kraft mot ersättningstagaren före nämnda dag.»
Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionerna.
1 — JUhang till riksdagens protokoll 195Jf. 9 samt. S avd. Nr 9.
2 Tredje lagutskottets utlåtande nr 9.
Gällande bestämmelser.
Enligt skilda bestämmelser i vattenlagen kan den, som vill bygga eller
eljest utföra företag i vatten, tillerkännas rätt att mot ersättning tillgodogöra
sig eller annorledes göra intrång i annans rätt till vattenmängd eller
vattenkraft. Därvid kan under vissa förutsättningar bestämmas att ersättningen
skall utgå genom överföring av kraft till den ersättningsberättigade.
I 9 kap. 33 § vattenlagen meddelas föreskrifter om den tid, inom vilken
i dessa fall kraftöverföringen senast skall börja. Av första stycket i lagrummet
framgår att denna tid av domstolen skall bestämmas i sammanhang
med besiutet om ersättningen. Andra stycket reglerar närmare, hur tiden
skall fastställas då det är fråga om förut tillgodogjord vattenkraft. I tredje
stycket stadgas att, då vattenkraften icke är tillgodogjord, tiden skall räknas
från det ersättningsfrågan slutligen avgjordes samt ej må sättas längre
än för utförande av erforderliga arbeten skäligen må anses behövligt. Slutligen
innehåller fjärde stycket en bestämmelse att, där så prövas nödigt
till undvikande av dröjsmål med kraftöverföringens början, provisoriska
anordningar skall föreskrivas.
Utskottet.
Motionärerna framhåller att nu gällande regler i praktiken visat sig i
vissa fall leda till obilliga konsekvenser genom att öppna möjlighet för
ersättningsgivaren att en lång tid, stundom flera år, utnyttja annan tillhörig
vattenkraft innan skyldighet inträtt att påbörja kraftöverföring. En
sådan konsekvens kunde lätt inträda, om sökanden genom deldom erhållit
tillstånd att bygga i vatten samt byggandet därefter hunnit fullbordas kanske
lång tid innan ersättningsfrågorna slutligen avgjorts. Även i andra fall
kunde resultatet bli detsamma.
Då företagaren först genom det slutliga ersättningsbeslutet erhåller definitivt
besked om hur ersättningen skall utgivas, har lagstiftaren icke velat
ålägga honom att dessförinnan på grundval av en icke lagakraftvunnen
dom vidtaga kanske dyrbara anordningar för en kraftöverföring — med
risk att högre instans lämnar andra föreskrifter. Med hänsyn härtill bör
man enligt motionärernas mening otvivelaktigt såsom huvudregel bibehålla
att den tid, inom vilken kraftöverföring skall igångsättas, börjar löpa först
då ersättningsfrågan blivit slutligen avgjord.
Den huvudsakliga innebörden i motionärernas förslag är att denna
huvudregel modifieras genom en rätt för ersättningstagaren att på ett tidigare
stadium påfordra att kraftöverföringen påbörjas mot att ersättningstagaren
svarar för och ställer säkerhet för de kostnader, som kan bli onyttiga
genom ändring av domen i högre rätt.
3
Tredje lagutskottets utlåtande nr 9.
Det spörsmål, som motionärerna sålunda upptagit till behandling, har
varit föremål för utredning av sakkunniga, som år 1945 tillkallades av chefen
för justitiedepartementet i anledning av ifrågasatta ändringar i vattenlagen.
Dessa sakkunniga avgav den 12 september 1947 en promemoria,
innefattande förslag till vissa ändringar i vattenlagen. Förslaget föranledde
i vissa delar proposition till 1952 års riksdag, som med viss ändring godtog
propositionen. I andra avseenden, bland annat såvitt avser det av motionärerna
behandlade spörsmålet, är förslaget — enligt vad utskottet inhämtat
— efter avslutat remissförfarande ännu under beredning inom justitiedepartementet.
Som motionärerna påvisat kan de nu gällande reglerna leda till obilliga
konsekvenser. För att undanröja dessa torde erfordras lagändring. Därvid
synes motionärernas förslag förtjänt att övervägas. Enligt utskottets mening
är det angeläget att frågan snarast bringas till sin lösning. Utskottet vill
emellertid icke förorda att riksdagen redan nu för sin del beslutar lagändring,
enär frågan torde erfordra ytterligare överväganden. Det lämpligaste
synes vara, att riksdagen avvaktar förslag i ämnet från Kungl. Maj:t.
Utskottet förutsätter att sådant förslag kommer att framläggas utan
dröjsmål.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att förevarande motioner, I: 348 och II: 457, icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 9 mars 1954.
På tredje lagutskottets vägnar:
HUGO OSVALI).
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herrar Osvald, Albert Hermansson, Lindahl,
Grym, Ivar Nilzon, Axel Jansson, Ebbe Ohlsson och Herbert Hermansson;
från andra kammaren: herrar Andersson i Löbbo, Andersson i Mölndal,
Johansson i Torp, Nyberg och Andersson i Dunker, fru Torbrink, fru
Iloman*) och herr Nestrup.
) Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.