Sök i Ratio Lex

Utlåtande över motioner om införande av genomgående zontariffberäkning mellan å ena sidan statens järnvägar och å andra sidan postverkets och statens järnvägars busslinjer m. m.

1954-03-16 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

ABU 1954:13, Utlåtande över motioner om införande av genomgående zontariffberäkning mellan å ena sidan statens järnvägar och å andra sidan postverkets och statens järnvägars busslinjer m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Nr 13—H. Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 13.

1

Nr 13.

Allmänna beredningsutskottets utlåtande över motioner om införande

av genomgående zontariffberäkning mellan å ena

sidan statens järnvägar och å andra sidan postverkets och

statens järnvägars busslinjer m. m.

I de likalydande motionerna I: 160 av herr Velander m.fl. och II: 353 av

herr östlund m. fl. har hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.

Maj:t hemställa om en skyndsam utredning av möjligheterna till införande

av genomgående zontariffberäkning mellan statens järnvägar å ena sidan

och postverkets och statens järnvägars busslinjer å den andra samt lika

persontrafiktaxor för de båda berörda kommunikationsverkens busslinjer.

I motionerna påpekas, att eftersom s. k. genomgående zonberäkning i

regel icke tillämpas mellan å ena sidan statens järnvägar och å andra sidan

postverkets och SJ:s busslinjer, de passagerare, som är hänvisade till att

göra kombinerade resor tåg—busslinje, blir missgynnade. Vidare framhålles,

att SJ och postverket ej tillämpar samma busstaxa. Postverkets taxa är

något högre beträffande avstånd på 160 km och därunder.

Utskottet har inhämtat yttranden över motionerna från järnvägsstyrelsen

och generalpoststyrelsen.

Järnvägsstyrelsen hänvisar till att frågan om taxemässig samtrafik järnväg—billinje

torde komma att behandlas av 1948 års järnvägstaxekommitté,

varför denna kommittés ställningstagande hör avvaktas, innan ytterligare

åtgärder överväges.

I fråga om tillämpandet av lika persontrafiktaxor för statens järnvägars

och postverkets billinjer förordar styrelsen, att de båda styrelserna i samråd

måtte undersöka möjligheterna att genomföra en mera enhetlig taxesättning.

Generalpoststyrelsen hänvisar i fråga om taxemässig samtrafik järnväg—

hillinje jämväl till 1948 års järnvägstaxekommitté, varför särskild utredning

av denna fråga ej anses påkallad.

I fråga om postverkets persontrafiktaxor anför styrelsen, att denna rörelsegren

upptogs främst av den anledningen, att postverket därigenom erhöll

möjlighet att anordna bättre och mera regelbunden postbefordran inom

vissa glest befolkade delar av Norrland och norra Värmland. Trafiken har

haft stora svårigheter att övervinna, och alltjämt är trafikunderlaget i många

fall svagt, varför denna trafiks upprätthållande mer eller mindre får anses

som en kulturuppgift. Enhetlig taxa har dock ansetts böra tillämpas, varvid

den normen följts, att trafikanterna icke skall behöva erlägga högre avgift

1 Iiihang till riksdagens protokoll 195b. 11 samt. Nr 13—Ib.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 13.

än som uttages vid busstrafik i allmänhet. Vid taxereglering år 1940 eftersträvades

största möjliga likformighet med i statens järnvägars biltrafik

tillämpad taxa 5. Genom olika omläggningar av båda taxorna har denna

överensstämmelse dock delvis gått förlorad. Resultatet har blivit, att nu

gällande postdiligenstaxa för resor på längre avstånd än omkring 160 km

är lägre än järnvägstaxan och statens järnvägars busstaxa 5, medan statens

järnvägars busstaxa är något fördelaktigare på medellånga avstånd. På

korta sträckor är skillnaden obetydlig.

Att postdiligenstaxan upptager jämförelsevis låga avgifter på längre färdsträckor

sammanhänger med taxans speciella karaktär av ”norrlandstaxa”.

Invånarna i Norrland är i särskilt stor utsträckning hänvisade till bussresor

på långa sträckor. Av samma anledning har genomgående zontariffberäkning

införts mellan de flesta postdiligenslinjerna i Norrland.

Den tillämpade principen om lägsta möjliga taxesättning på långa avstånd

har medfört, att befolkningen i avlägset belägna trakter kunnat beredas

samma förmåner, som kommer järnvägstrafikanterna till del, i vissa

fall t. o. in. bättre förmåner. Skulle statens järnvägars busstaxa 5 tillämpas,

finge de trafikanter, som företar långresor med postdiligens, vidkännas en

ej obetydlig avgiftsförhöjning. För en del resor på medellånga avstånd skulle

däremot en mindre avgiftssänkning kunna vinnas. I vissa fall har f. ö. fastställts

lägre avgifter än som skulle utgå enligt den generella postdiligenstaxan,

och denna taxenedsättning avser i de flesta fall just de zongrupper,

inom vilka postdiligenstaxan överstiger statens järnvägars busstaxa 5.

Vid utformningen av taxorna i linjetrafik äger visst samarbete rum mellan

statens järnvägar, postverket och Svenska omnibusägareförbundet, därvid

eftersträvas att uppnå största möjliga likformighet vid taxesättningen. Det

är enligt generalpoststyrelsens uppfattning önskvärt, att åtminstone de statliga

företagen, i den mån så är möjligt, tillämpar enhetliga taxor. Om en

sammanjämkning av taxorna till en gemensam taxa, utformad enligt statens

järnvägars nuvarande busstaxa 5, nu anses angelägen, vill styrelsen icke

motsätta sig detta. Det skulle emellertid medföra en höjning av avgifterna

för långresor på postdiligenslinjerna. Det bör lämnas åt de båda verksstyrelserna

att i samråd undersöka möjligheterna till en mera enhetlig taxesättning.

Utskottet. Yrkandena i motionerna omfattar två frågor, nämligen dels

införande av genomgående zontariff beräkning mellan statens järnvägar å

ena sidan och postverkets och statens järnvägars busslinjer å andra sidan

och dels införande av lika persontrafiktaxor för de båda kommunikationsverkens

busslinjer.

Utskottet finner de av motionärerna framförda önskemålen förtjäna det

största beaktande från statsmakternas sida. Det är enligt utskottets uppfatt
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 13. 3

ning en angelägenhet av stor vikt att i trafikhänseende missgynnade delar

av landet, enkannerligen norrlandslänen, får sina berättigade önskemål om

billigare och mera rationellt samordnade transporter tillgodosedda utan

större tidsutdräkt.

Järnvägsstyrelsen hänvisar i sitt yttrande över motionerna till 1948 års

järnvägstaxekommitté, som bl. a. överväger frågan om taxemässig samtrafik

mellan järnvägarna och SJ:s billinjer. Kommittén har i yttrande till

bankoutskottet över motion 11:218 till 1953 års riksdag angående olösta

norrlandsfrågor förklarat, att dess undersökningar beträffande järnvägsoch

biltaxorna i Norrland sannolikt skulle bli färdiga under år 1954 och att

ett slutligt betänkande kunde förväntas under år 1955. Utskottet finner

lämpligt att resultatet av taxekommitténs arbete avvaktas, innan vidare

åtgärder i motionernas syfte vidtages.

Det andra av motionärerna framförda önskemålet, införande av lika persontrafiktaxor

för SJ:s och postverkets busslinjer, synes möjligen kunna

behandlas utan direkt samband med de i övrigt i motionerna väckta frågorna.

Utskottet finner övervägande skäl tala för att det bör ankomma på

järnvägsstyrelsen och generalpoststyrelsen att i samråd söka åstadkomma

en lösning av denna senare fråga, därvid de av motionärerna framförda synpunkterna

bör i möjligaste mån beaktas.

Utskottet, som sålunda behj ärtar motionernas syfte, finner sig med hansyn

till vad ovan anförts icke f. n. böra tillstyrka att någon skrivelse i ämnet

avlåtes från riksdagen till Kungl. Maj :t utan hemställer,

att de likalydande motionerna I: 160 och II: 353 icke må

till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 16 mars 1954.

På allmänna beredningsutskottets vägnar:

PATRIK SVENSSON.

Närvarande:

från första kammaren: herr Andersson, Lars*, fru Wallentheim*,

herrar Andersson, Axel*, Persson, Karl, Jansson, Erik, Strandler och Lundström;
från

andra kammaren: herr Svensson i Alingsås, fru Sjöstrand, fru

Svedberg, herrar Nordkvist i Kalmar*, Sehlstedt*, Jönsson i Rossbol, Andersson

i Linköping, fru Wallin* och herr Berggren.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.