Utlåtande över motioner om införande av genomgående zontariffberäkning mellan å ena sidan statens järnvägar och å andra sidan postverkets och statens järnvägars busslinjer m. m.
1954-03-16 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
ABU 1954:13, Utlåtande över motioner om införande av genomgående zontariffberäkning mellan å ena sidan statens järnvägar och å andra sidan postverkets och statens järnvägars busslinjer m. m.
Dokumentets text
Nr 13—H. Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 13.
1
Nr 13.
Allmänna beredningsutskottets utlåtande över motioner om införande
av genomgående zontariffberäkning mellan å ena
sidan statens järnvägar och å andra sidan postverkets och
statens järnvägars busslinjer m. m.
I de likalydande motionerna I: 160 av herr Velander m.fl. och II: 353 av
herr östlund m. fl. har hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.
Maj:t hemställa om en skyndsam utredning av möjligheterna till införande
av genomgående zontariffberäkning mellan statens järnvägar å ena sidan
och postverkets och statens järnvägars busslinjer å den andra samt lika
persontrafiktaxor för de båda berörda kommunikationsverkens busslinjer.
I motionerna påpekas, att eftersom s. k. genomgående zonberäkning i
regel icke tillämpas mellan å ena sidan statens järnvägar och å andra sidan
postverkets och SJ:s busslinjer, de passagerare, som är hänvisade till att
göra kombinerade resor tåg—busslinje, blir missgynnade. Vidare framhålles,
att SJ och postverket ej tillämpar samma busstaxa. Postverkets taxa är
något högre beträffande avstånd på 160 km och därunder.
Utskottet har inhämtat yttranden över motionerna från järnvägsstyrelsen
och generalpoststyrelsen.
Järnvägsstyrelsen hänvisar till att frågan om taxemässig samtrafik järnväg—billinje
torde komma att behandlas av 1948 års järnvägstaxekommitté,
varför denna kommittés ställningstagande hör avvaktas, innan ytterligare
åtgärder överväges.
I fråga om tillämpandet av lika persontrafiktaxor för statens järnvägars
och postverkets billinjer förordar styrelsen, att de båda styrelserna i samråd
måtte undersöka möjligheterna att genomföra en mera enhetlig taxesättning.
Generalpoststyrelsen hänvisar i fråga om taxemässig samtrafik järnväg—
hillinje jämväl till 1948 års järnvägstaxekommitté, varför särskild utredning
av denna fråga ej anses påkallad.
I fråga om postverkets persontrafiktaxor anför styrelsen, att denna rörelsegren
upptogs främst av den anledningen, att postverket därigenom erhöll
möjlighet att anordna bättre och mera regelbunden postbefordran inom
vissa glest befolkade delar av Norrland och norra Värmland. Trafiken har
haft stora svårigheter att övervinna, och alltjämt är trafikunderlaget i många
fall svagt, varför denna trafiks upprätthållande mer eller mindre får anses
som en kulturuppgift. Enhetlig taxa har dock ansetts böra tillämpas, varvid
den normen följts, att trafikanterna icke skall behöva erlägga högre avgift
1 Iiihang till riksdagens protokoll 195b. 11 samt. Nr 13—Ib.
2
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 13.
än som uttages vid busstrafik i allmänhet. Vid taxereglering år 1940 eftersträvades
största möjliga likformighet med i statens järnvägars biltrafik
tillämpad taxa 5. Genom olika omläggningar av båda taxorna har denna
överensstämmelse dock delvis gått förlorad. Resultatet har blivit, att nu
gällande postdiligenstaxa för resor på längre avstånd än omkring 160 km
är lägre än järnvägstaxan och statens järnvägars busstaxa 5, medan statens
järnvägars busstaxa är något fördelaktigare på medellånga avstånd. På
korta sträckor är skillnaden obetydlig.
Att postdiligenstaxan upptager jämförelsevis låga avgifter på längre färdsträckor
sammanhänger med taxans speciella karaktär av ”norrlandstaxa”.
Invånarna i Norrland är i särskilt stor utsträckning hänvisade till bussresor
på långa sträckor. Av samma anledning har genomgående zontariffberäkning
införts mellan de flesta postdiligenslinjerna i Norrland.
Den tillämpade principen om lägsta möjliga taxesättning på långa avstånd
har medfört, att befolkningen i avlägset belägna trakter kunnat beredas
samma förmåner, som kommer järnvägstrafikanterna till del, i vissa
fall t. o. in. bättre förmåner. Skulle statens järnvägars busstaxa 5 tillämpas,
finge de trafikanter, som företar långresor med postdiligens, vidkännas en
ej obetydlig avgiftsförhöjning. För en del resor på medellånga avstånd skulle
däremot en mindre avgiftssänkning kunna vinnas. I vissa fall har f. ö. fastställts
lägre avgifter än som skulle utgå enligt den generella postdiligenstaxan,
och denna taxenedsättning avser i de flesta fall just de zongrupper,
inom vilka postdiligenstaxan överstiger statens järnvägars busstaxa 5.
Vid utformningen av taxorna i linjetrafik äger visst samarbete rum mellan
statens järnvägar, postverket och Svenska omnibusägareförbundet, därvid
eftersträvas att uppnå största möjliga likformighet vid taxesättningen. Det
är enligt generalpoststyrelsens uppfattning önskvärt, att åtminstone de statliga
företagen, i den mån så är möjligt, tillämpar enhetliga taxor. Om en
sammanjämkning av taxorna till en gemensam taxa, utformad enligt statens
järnvägars nuvarande busstaxa 5, nu anses angelägen, vill styrelsen icke
motsätta sig detta. Det skulle emellertid medföra en höjning av avgifterna
för långresor på postdiligenslinjerna. Det bör lämnas åt de båda verksstyrelserna
att i samråd undersöka möjligheterna till en mera enhetlig taxesättning.
Utskottet. Yrkandena i motionerna omfattar två frågor, nämligen dels
införande av genomgående zontariff beräkning mellan statens järnvägar å
ena sidan och postverkets och statens järnvägars busslinjer å andra sidan
och dels införande av lika persontrafiktaxor för de båda kommunikationsverkens
busslinjer.
Utskottet finner de av motionärerna framförda önskemålen förtjäna det
största beaktande från statsmakternas sida. Det är enligt utskottets uppfatt
-
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 13. 3
ning en angelägenhet av stor vikt att i trafikhänseende missgynnade delar
av landet, enkannerligen norrlandslänen, får sina berättigade önskemål om
billigare och mera rationellt samordnade transporter tillgodosedda utan
större tidsutdräkt.
Järnvägsstyrelsen hänvisar i sitt yttrande över motionerna till 1948 års
järnvägstaxekommitté, som bl. a. överväger frågan om taxemässig samtrafik
mellan järnvägarna och SJ:s billinjer. Kommittén har i yttrande till
bankoutskottet över motion 11:218 till 1953 års riksdag angående olösta
norrlandsfrågor förklarat, att dess undersökningar beträffande järnvägsoch
biltaxorna i Norrland sannolikt skulle bli färdiga under år 1954 och att
ett slutligt betänkande kunde förväntas under år 1955. Utskottet finner
lämpligt att resultatet av taxekommitténs arbete avvaktas, innan vidare
åtgärder i motionernas syfte vidtages.
Det andra av motionärerna framförda önskemålet, införande av lika persontrafiktaxor
för SJ:s och postverkets busslinjer, synes möjligen kunna
behandlas utan direkt samband med de i övrigt i motionerna väckta frågorna.
Utskottet finner övervägande skäl tala för att det bör ankomma på
järnvägsstyrelsen och generalpoststyrelsen att i samråd söka åstadkomma
en lösning av denna senare fråga, därvid de av motionärerna framförda synpunkterna
bör i möjligaste mån beaktas.
Utskottet, som sålunda behj ärtar motionernas syfte, finner sig med hansyn
till vad ovan anförts icke f. n. böra tillstyrka att någon skrivelse i ämnet
avlåtes från riksdagen till Kungl. Maj :t utan hemställer,
att de likalydande motionerna I: 160 och II: 353 icke må
till någon riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 16 mars 1954.
På allmänna beredningsutskottets vägnar:
PATRIK SVENSSON.
Närvarande:
från första kammaren: herr Andersson, Lars*, fru Wallentheim*,
herrar Andersson, Axel*, Persson, Karl, Jansson, Erik, Strandler och Lundström;
från
andra kammaren: herr Svensson i Alingsås, fru Sjöstrand, fru
Svedberg, herrar Nordkvist i Kalmar*, Sehlstedt*, Jönsson i Rossbol, Andersson
i Linköping, fru Wallin* och herr Berggren.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.