Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner om rätt att vid 1955 års taxering till skatt för inkomst åtnjuta avdrag för vissa gåvor till hemvärnsförbund m. m.

1954-02-23 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1954:15, Betänkande i anledning av väckta motioner om rätt att vid 1955 års taxering till skatt för inkomst åtnjuta avdrag för vissa gåvor till hemvärnsförbund m. m.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 15.

I

Nr 15.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

om rätt att vid 1955 års taxering till skatt för inkomst

åtnjuta avdrag för vissa gåvor till hemvärnsförbund m. m.

(2:a avd.)

I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydandc

motionerna I: 219 av herr Lundqvist m. fl. samt II: 438 av herrar Dickson

och Lindberg har hemställts, »att riksdagen måtte besluta, att skattskyldig

vid den taxering, vilken äger rum 1955, skall äga åtnjuta s. k. allmänt avdrag

med belopp, motsvarande vad han under beskattningsåret utgivit såsom gåva

till hemvärns-(rusthålls-)förbund (förening), dock med högst 1 000 kronor

och endast under förutsättning att villkoren för gåvans disponerande motsvara

de ändamål, för vilka kommun äger rätt bevilja anslag som stöd för

hemvärnets verksamhet».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionerna framförda

yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför icke lämnas i det följande,

hänvisa till motionen 1:219.

Frågan om avdragsrätt för gåvor för nu ifrågavarande och därmed jämförliga

ändamål uppkom första gången vid 1938 års riksdag. På hemställan

av samma års bevillningsutskott i dess av riksdagen godkända betänkande

nr 20 beslöt riksdagen i anledning av motionsvis framställt yrkande, att

skattskyldig, som under något beskattningsår, för vilket taxering verkställdes

åren 1939—1941, till staten eller försvarsförening lämnat gåva för luftvärnet,

skulle äga rätt att vid taxering enligt förordningen om statlig inkomst-

och förmögenhetsskatt från sammanlagda beloppet av sina inkomster

från olika förvärvskällor åtnjuta avdrag med belopp, motsvarande vad han

under beskattningsåret utgivit såsom sådan gåva.

Vid 1939 års lagtima riksdag beslöts i anledning av motionsvis framställt

yrkande och på hemställan av samma års bevillningsutskott i dess av riksdagen

godkända betänkande nr 20 enahanda skattefrihet för skattskyldig,

som under något beskattningsår, för vilket taxering verkställdes åren 1940

och 1941, lämnat gåva för luftskyddet till staten eller luftskyddsförening.

1941 års riksdag beslöt i anledning av motionsvis framställt yrkande och

Hiliaiig till riksdagens protokoll V,)äh. 7 sand. Nr 15.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

bevillningsutskottets betänkande nr 15.

på hemställan av samma års bevillningsutskott i dess av riksdagen godkända

betänkande nr 17, att vid taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

åren 1942 och 1943 avdrag skulle vara medgivet för gåva till staten eller försvarsförening

för luftvärnet, gåva till staten eller luftskyddsförening för

luftskyddet eller gåva till staten eller hemvärnsförening för hemvärnet eller

dess underavdelningar.

Vid 1942 års riksdag beslöts i anledning av motionsvis framställt yrkande

och på hemställan av samma års bevillningsutskott i dess av riksdagen godkända

betänkande nr 25, att skattskyldig, som under beskattningsår, för vilket

taxering verkställdes år 1943, lämnat gåva till sjövärnskåren eller densamma

underställda sjövärnsflottiljer, skulle äga rätt att vid taxering till

statlig inkomst- och förmögenhetsskatt åtnjuta avdrag för sådan gåva.

I vid 1943 års riksdag väckta motioner yrkades, att avdragsrätt för gåvor

till samtliga ovannämnda ändamål måtte medgivas vid taxering till statlig

inkomst- och förmögenhetsskatt ytterligare två år ävensom att sådan avdragsrdtt

måtte medgivas jämväl för gåvor till vissa andra ändamål.

1943 års bevillningsutskott, som avstyrkte bifall till nämnda motioner, yttrade

i sitt i anledning av desamma avgivna betänkande nr 8 hland annat

följande:

»Redan då avdragsrätten för gåvor av förevarande slag första gången infördes,

uttalades inom riksdagen tveksamhet rörande lämpligheten av en

sådan anordning. Sålunda framhöll 1938 års bevillningsutskott i anledning

av det då väckta förslaget om avdragsrätt för gåvor till luftvärnet, att en

bestämmelse av ifrågavarande beskaffenhet innehure en uppenbar avvikelse

från de principer, som låge till grund för gällande skattelagstiftning. Detta

underströks även av 1939, 1941 och 1942 års bevillningsutskott i samband

med de då föreslagna utvidgningarna av avdragsrätten. Att avdragsrätten

emellertid — trots dessa principiella betänkligheter — ansetts kunna medgivas

har berott därpå att det befunnits angeläget att i möjligaste mån påskynda

anskaffningen av materiel för försvarsändamål till sådana orter, som

genom statsmakternas försorg icke kunde påräkna tillräckligt skydd av förevarande

slag men som likväl finge anses vara i behov av dylikt skydd. Avsikten

har sålunda varit att genom en lättnad i den statliga beskattningen

uppmuntra till att anskaffning av ifrågavarande materiel snarast möjligt

komme till stånd. Därvid har emellertid uttryckligen framhållits, att den

medgivna skattelättnaden icke borde vara av bestående natur utan hava karaktären

av en tillfällig åtgärd. Då 1941 års bevillningsutskott föreslog utsträckning

av giltighetstiden för bestämmelserna angående avdragsrätt för

gåvor till luftvärnet och luftskyddet att gälla vid taxering åren 1942 och 1943

samt samma utskott därjämte förordade införande av föreskrifter om avdragsrätt

för gåvor till hemvärnet vid taxering sistnämnda båda år, uttalade

utskottet såsom sin mening, att ifrågavarande bestämmelser icke borde givas

förlängd giltighet efter utgången av den då föreslagna tiden. På samma sätt

yttrade sig även 1942 års bevillningsutskott i samband med den föreslagna

avdragsrätten vid 1943 års taxering för gåvor till sjövärnskåren. Dessa uttalanden

ha godkänts av riksdagen.

Vid övervägande av de i nu föreliggande motioner väckta förslagen om

förlängd giltighetstid för ovannämnda bestämmelser har utskottet för sin

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 15.

3

del funnit tillräckliga skäl icke föreligga att frångå den uppfattning, som

sålunda kommit till uttryck vid 1941 och 1942 års riksdagar. De av utskottet

inhämtade i det föregående återgivna uppgifterna rörande beloppen å influtna

gåvomedel till luftvärnet och luftskyddet, för vilka ändamål avdragsrätt

varit medgiven den längsta tiden, utvisa, att dessa gåvomedel under de

senare åren avsevärt minskats. Särskilt påtagligt är detta beträffande luftvärnet,

för vilket under år 1942 influtit gåvor med belopp av allenast 90 000

kronor, medan däremot under år 1940 lämnats sådana gåvor till ett belopp

av 22 045 000 kronor. Vad angår gåvor till hemvärnet och sjövärnskåren har

under den korta tid, avdragsrätten för gåvor till dessa ändamål varit medgiven,

någon minskning i gåvomedlens storlek visserligen icke inträtt. Trots

detta har emellertid utskottet den uppfattningen, att det väsentliga syftet

med skattefriheten för gåvor till försvarsändamål nu kan anses ernått. Med

hänsyn härtill och på grund av den benägenhet att utsträcka ifrågavarande

skatteförmåner till nya områden, som framträtt bland annat genom de i det

följande behandlade motionerna, anser utskottet någon förlängning av giltighetstiden

för den ifrågavarande avdragsrätten icke böra ifrågakomma. Det

må i detta sammanhang jämväl beaktas, att enligt gällande skattelagstiftning

avdrag vid taxering eljest ej är medgivet för gåvor, även om desamma utgått

till i hög grad behjärtansvärda ändamål. I fråga om sjövärnskåren har inom

utskottet uppmärksammats, att skattefrihet åtnjutits för gåvor till densamma

endast för ett år eller för beskattningsåret 1942 samt att förordningen

härom utkommit av trycket så sent som den 20 juni 1942. Det har även kommit

till utskottets kännedom, att den för sjövärnskåren avsedda organisationen

ännu ej hunnit bliva helt genomförd. Med hänsyn härtill har inom utskottet

ifrågasatts, huruvida icke ett bifall till förevarande motioner, i vad de

rörde gåvor till sjövärnskåren eller densamma underställda sjövärnsflottiljer,

vore motiverat. Att medgiva avdragsrätt för gåvor enbart till sjövärnskåren

och sjövärnsflottiljerna har emellertid utskottet ej ansett sig kunna

förorda. Såsom framgår av vad ovan anförts har utskottet ej heller funnit

sig böra biträda förslaget om ett bibehållande av avdragsrätten för samtliga

de ändamål, varom här är fråga. Därvid förutsätter dock utskottet, att i den

mån stöd från statens sida åt sjövärnskåren liksom för övriga i nu ifrågavarande

motioner avsedda ändamål befinnes vara påkallat, sådant stöd lämnas

i annan form än genom den nu ifrågasatta skattebefrielsen för gåvor till

samma ändamål. Utskottet finner sig således icke kunna tillstyrka bifall till

förevarande motioner.»

I enlighet med utskottets hemställan avslogs motionerna av riksdagen.

Vid 1945 års riksdag yrkades i väckt motion, att avdragsrätt vid den statliga

inkomst- och förinögenhctstaxcringen måtte införas under minst två år

för gåvor till hemvärnet och dess underavdelningar.

I sitt av riksdagen godkända betänkande nr 28 erinrade samma års bevillningsutskott,

alt de tidigare gällande bestämmelserna om avdragsrätt för

gåvor till bland annat hemvärnet, såsom redan vid tillkomsten av desamma

uttalats av riksdagen, inneburit eu uppenbar avvikelse från de principer,

som låge till grund för gällande skattelagstiftning. Utskottet anförde vidare

bland annat följande.

Av vad sålunda anförts torde framgå, att en anordning med avdragsrätt

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 15.

för gåvor av förevarande slag tidigare trots starka betänkligheter ansetts

kunna godtagas för att så hastigt som möjligt åstadkomma den försvarsberedskap,

tidsförhållandena oundgängligen krävde. De omständigheter, som

sålunda föranledde medgivandet för viss kortare tid av denna avdragsrätt,

kunna enligt utskottets mening icke nu med samma styrka anses göra sig

gällande. Därtill kommer, att ett återinförande av avdragsrätten, på sätt i

motionen föreslagits, i viss mån skulle kunna sägas innebära ett lagfästande

av en mera permanent anordning än som riksdagen tidigare åsyftat. Utskottet

vill tillägga, att utskottet ansluter sig till den av 1943 års bevillningsutskott

uttalade uppfattningen, att, i den mån stöd från statens sida för ifrågavarande

ändamål befinnes vara påkallat, sådant stöd bör lämnas i annan

form än genom skattebefrielse.

Här må även nämnas att 1951 års riksdag i enlighet med samma års bevillningsutskotts

hemställan i betänkande nr 8 avslog motionsvis framställt yrkande

om skattefrihet intill en viss gräns för gåvor till sociala hjälpinstitutioner.

I den förevarande motionen har bland annat anförts, att genom inordnandet

av hemvärnet i armén dess ställning i ekonomiskt hänseende hade tillrättalagts.

Å andra sidan funnes det utgifter för hemvärnets verksamhet, som

icke finge bestridas av statsmedel och vilka på annat sätt måste täckas. Härmed

åsyftades främst sådana utgifter, som avsåge viss kompensation för den

enskilde hemvärnsmannens förlust av arbetsförtjänst vid bevistandet av

kurser samt tillgodoseendet av hemvärnets lokalbehov och föreningsverksamhet.

Det hade därför varit nödvändigt att bilda särskilda stödorganisationer

— hemvärns- (rusthålls-)förbund(föreningar) — med uppgift att insamla

medel för ovanberört ändamål. Dessa organisationer, som successivt

tillkommit sedan hemvärnets bildande, hade förvisso utfört ett gagneligt

arbete för hemvärnet, men under de båda sista åren hade förmärkts en avgjord

avmattning, vilken syntes främst sammanhänga med den ökade belastning

som företag liksom enskilda åsamkats i skattehänseende. I regel

möttes den »insamlande» parten också av ett hövligt avböjande under ovannämnda

motivering. Med anledning av de ekonomiska svårigheter, som hemvärnet

därigenom iråkat, syntes anledning förefinnas att undersöka, huruvida

icke statlig skattefrihet skulle kunna utverkas för gåvor till hemvärnet.

Man kunde väl förstå tveksamheten med hänsyn till frågans prejudicerande

betydelse. Å andra sidan måste fasthållas vid att hemvärnet intoge en särställning

i förhållande till de frivilliga försvarsorganisationerna — utan att

därmed sistnämnda organisationers betydelse ifrågasattes. Ett indirekt stöd

till hemvärnet på i motionerna ifrågasatt sätt torde för övrigt kunna komma

även de frivilliga försvarsorganisationerna till godo, när det gällde lösandet

av lokalfrågan, eftersom samma lokal — hemvärnsgård, försvarsgård o. s. v.

— kunde utnyttjas av samtliga på samma plats belägna försvarsorganisationer.

Såsom villkor syntes lämpligen kunna bestämmas, att gåvan skulle avse

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 15.

5

ändamål, för vilka kommun ägde rätt att bevilja anslag. Då otvivelaktigt

hemvärnets utveckling hämmades av ekonomiska svårigheter och andra utvägar

icke syntes tillgängliga, borde skattefriheten för gåvor till hemvärnet

— tidigare medgiven — på nytt upptagas till prövning.

Utskottet. Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen har avdragsrätt

för gåvor till staten eller hemvärnsförbund för hemvärnet eller dess

underavdelningar varit medgiven vid taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

åren 1942 och 1943. I de förevarande motionerna har yrkats,

att i huvudsak motsvarande rätt till avdrag med högst 1 000 kronor måtte

införas vid 1955 års taxering till statlig inkomstskatt för gåva utgiven till

hemvärns- eller rusthållningsorganisationer. Därvid skulle såsom en förutsättning

för avdragsrätt föreskrivas, att villkoren för gåvans disponerande

motsvarade de ändamål, för vilka kommun ägde rätt bevilja anslag som

stöd för hemvärnets verksamhet.

Utskottet vill i anledning härav erinra om att redan vid införandet under

krigsåren av avdragsrätt för gåvor till bland annat hemvärnet uttalades,

att dessa bestämmelser innebure en uppenbar avvikelse från de

principer, som ligger till grund för gällande skattelagstiftning. Att föreskrifter

om sådan avdragsrätt det oaktat infördes i skattelagsstiftningen

berodde, vilket framgår av vad i det tidigare anförts, ursprungligen därpå

att det ansågs angeläget påskynda anskaffningar av materiel för försvarsändamål

samt att en lättnad i den statliga beskattningen av angivet slag antogs

komma att bidraga till anskaffning snarast möjligt av dylik materiel.

Vid 1945 års riksdag väckta motioner med yrkande om utsträckning av

giltighetstiden för bestämmelserna om avdragsrätten avslogs av riksdagen

på hemställan av samma års bevillningsutskott. Nämnda utskott uttalade

därvid, att en anordning med avdragsrätt för gåvor av förevarande slag

tidigare trots starka betänkligheter ansetts kunna godtagas för att så hastigt

som möjligt åstadkomma den försvarsberedskap, tidsförhållandena

oundgängligen krävde. De omständigheter, som sålunda föranlett medgivandet

för viss kortare tid av denna avdragsrätt. kunde enligt utskottets mening

icke längre med samma styrka anses göra sig gällande. Utskottet anslöt sig

till den av 1943 års bevillningsutskott uttalade uppfattningen, att, i den

mån stöd från statens sida för ifrågavarande ändamål befunnes påkallat,

sådant stöd borde lämnas i annan form än genom skattebefrielse för gåvor

till samma ändamål. Samma ståndpunkt har riksdagen även intagit då

fråga varit om rätt till avdrag vid beskattningen för gåvor till sociala hjälpinstitutioner

samt till litterära, religiösa eller vetenskapliga ändamål eller

till undervisningsändamål.

Vad i de nu förevarande motionerna anförts kan enligt utskottets mening

icke motivera ett frångående av den tidigare från riksdagens sida uttalade

uppfattningen, alt främjandet av allmännyttiga ändamål icke bör ske genom

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 15.

skattelättnader utan att detta stöd, i den mån det befinnes påkallat, bör

lämnas genom anslag. Utskottet avstyrker således de förevarande motionerna.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att de likalydande motionerna 1:219 av herr Lundqvist

m. fl. samt II: 438 av herrar Dickson och Lindberg om rätt

att vid 1955 års taxering till skatt för inkomst åtnjuta avdrag

för vissa gåvor till hemvärnsförbund m. m. icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 23 februari 1954.

På bevillningsutskottets vägnar:

ADOLV OLSSON.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sjödahl, Heiiman, Spetz, Franzon, Gustaf

Elofsson, Söderquist, Niklasson, Einar Eriksson, Damström och Magnusson;

samt

från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Kristensson i Osby,

Orgård, Jonsson i Skedsbygd, Brandt, Strandh, Kärrlander, Wiklund, Anderson

i Sundsvall och Nilsson i Svalöv.

Emil Kihlströms Tryckeri A.-B. Stockholm 1954

C 40 2 76

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.