Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckt motion om viss ändring av 80 § uppbördsförordningen den 5 juni 1953

1954-02-23 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1954:16, Betänkande i anledning av väckt motion om viss ändring av 80 § uppbördsförordningen den 5 juni 1953

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 16.

1

Nr 16.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckt motion

om viss ändring av 80 § uppbördsförordningen den

5 juni 1953 (nr 272).

(2:a avd.)

I en inom riksdagen väckt, till bevillningsutskottet hänvisad motion, II:

267, av herrar Fröding och Edström har hemställts, att riksdagen måtte antaga

följande

Förslag

till

förordning om ändring av uppbördsförordningen den 5 juni 1953

(nr 272).

Härigenom förordnas, att 80 § 1 mom. i uppbördsförordningen den 5 juni

1953 erhåller följande lydelse.

Nuvarande lydelse:

80 §.

1 mom. Utbetalar arbetsgivare,

som är skyldig verkställa skatteavdrag,

lön utan att denna minskats

med föreskrivet belopp för gäldande

av arbetstagares skatt och sker detta

uppsåtligen eller av oaktsamhet, som

ej är allenast ringa, straffes med

dagsböter.

Fullgör arbetsgivare icke sin skyldighet

att inom föreskriven tid till

uppbördsmyndighet inbetala belopp

motsvarande det, varmed arbetstagares

lön minskats för gäldande av dennes

skatt, och ligger i avseende härå

uppsåt eller grov oaktsamhet arbetsgivaren

till last, straffes med dagsböter

eller fängelse i högst sex månader.

Föreslagen lydelse:

80 §.

1 in o m. Utbetalar arbetsgivare,

som är skyldig verkställa skatteavdrag,

lön utan att denna minskats

med föreskrivet belopp för gäldande

av arbetstagares skatt och sker detta

uppsåtligen eller av grov oaktsamhet,

straffes med dagsböter.

Fullgör arbetsgivare icke sin skyldighet

att inom föreskriven tid till

uppbördsmyndighet inbetala belopp

motsvarande det, varmed arbetstagares

lön minskats för gäldande av dennes

skatt, och ligger i avseende härå

uppsåt arbetsgivaren till last, straffes

med dagsböter eller fängelse i

högst sex månader. Föreligger grov

oaktsamhet vare straffet dagsböter.

1 Bihang till riksdagens protokoll 195b. 7 samt. Nr 16.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 16.

Beträffande de skäl som anförts till stöd för det i motionen framförda

yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionen.

1945 års uppbördsreform innebar en genomgripande omläggning av det

tidigare uppbördsförfarandet. Redan från början förutsattes att, sedan det

nya uppbördssystemet under några år tillämpats i praktiken, en översyn

av detsamma skulle göras med ledning av vunna erfarenheter. Det uppdrogs

åt 1949 års uppbördssakkunniga att verkställa denna översyn. På grundval

av de sakkunnigas förslag framlades i proposition nr 100 till 1953 års riksdag

förslag till ny uppbördsförordning.

Förslaget innebar bland annat en skärpning av straffbestämmelserna för

arbetsgivare, som verkställt skatteavdrag men underlåtit att inom föreskriven

tid inbetala det innehållna beloppet. Dessa bestämmelser ansågs böra

utvidgas till att omfatta även fängelse i högst sex månader.

Enligt dessförinnan gällande straffbestämmelser i uppbördsförordningen

bestraffades en arbetsgivare, som vore skyldig att verkställa skatteavdrag

men underläte att fullgöra denna skyldighet eller som visserligen verkställde

skatteavdrag men gjorde detta med för lågt belopp, med dagsböter under

förutsättning att gärningen begicks av uppenbar tredska. Samma straffpåföljd

var stadgad, om arbetsgivaren uppsåtligen eller av grov oaktsamhet

underläte att inom föreskriven tid till uppbördsmyndighet inbetala innehållet

belopp.

Såsom framgår av det nyss anförda var en förutsättning för straffbarhet,

då skatteavdrag ej verkställts i vederbörlig ordning, att gärningen

begåtts av uppenbar tredska. Departementschefen framhöll i propositionen

att detta uttryck vore delvis missvisande. I propositionen föreslogs i stället

en regel av innebörd att arbetsgivaren skulle straffas, om hans förseelse

skett uppsåtligen eller av oaktsamhet, som ej vore allenast ringa. Härigenom

undantogs från det straffbara området fall, då rena förbiseenden

förelegat eller eljest smärre misstag begåtts. Vidare hade i förtydligande

syfte brottsbeskrivningen i objektivt hänseende omformulerats. Straffet

skulle liksom tidigare vara dagsböter.

Fullgjorde arbetsgivare icke sin skyldighet att inom föreskriven tid till

uppbördsmyndighet inbetala belopp motsvarande det, varmed arbetstagares

lön minskats för gäldande av dennes skatt, skulle enligt propositionen straffansvar

inträda under förutsättning att i avseende å underlåtenheten uppsåt

eller grov oaktsamhet låge arbetsgivaren till last. I angivna fall skulle straffet

vara dagsböter eller fängelse i högst sex månader.

I de i anledning av propositionen väckta, likalydande motionerna 1:391

och 11:479 framfördes yrkanden om samma ändringar av straffbestämmelserna

som yrkats i den nu förevarande motionen.

I sitt av riksdagen godkända betänkande nr 33 anförde 1953 års bevillningsutskott

i denna fråga följande.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 16.

3

För att syftet med källskattebestämmelserna icke skall förfelas är det av

vikt, att bestämmelserna om skyldighet att verkställa skatteavdrag följes.

Av angivna skäl kan det enligt utskottets mening icke anses lämpligt ur allmänpreventiv

synpunkt att begränsa straffbarheten, när angivna bestämmelser

ej iakttages, till fall då arbetsgivaren handlat uppsåtligt eller grovt

oaktsamt. Från straffpåföljd bör sålunda endast undantagas de mera ursäktliga

fallen, där avdragsskyldigheten förbisetts eller eljest smärre misstag

begåtts. Utskottet biträder alltså förslaget i propositionen, att straffansvar i

förevarande fall skall inträda om förseelsen skett uppsåtligen eller av oaksamhet,

som ej är allenast ringa. Såsom i propositionen likaledes förordats,

bör straffet vara dagsböter.

I fråga om arbetsgivare, som underlåter att i vederbörlig ordning inbetala

skatt, har de i propositionen föreslagna straffbestämmelserna utformats så,

att normalstraffet utgör dagsböter. Under sådana förhållanden torde, då grov

oaktsamhet föreligger, det regelmässiga straffet komma att bli dagsböter. Utskottet

delar ej den i motionerna uttalade meningen, att fängelsestraff bör

ifrågakomma endast vid uppsåtligt handlande. Möjlighet bör sålunda finnas

att kunna ådöina fängelsestraff även i fall av grov oaktsamhet, nämligen

när alldeles särskilda omständigheter föreligger. Detta kan exempelvis

anses vara förhållandet, när en arbetsgivare upprepade gånger underlåtit att

inleverera skattemedel till avsevärda belopp och det kan förmodas att han

handlat uppsåtligt, men uppsåtet icke kan visas. Utskottet får därför tillstyrka

att de i propositionen föreslagna straffbestämmelserna godtages. Med

det anförda avstyrker utskottet de likalydande motionerna I: 391 och II: 479.

I detta sammanhang har utskottet velat påpeka de olägenheter i skilda

hänseenden, som sammanhänger med att arbetsgivarna icke är skyldiga att

redovisa löntagarnas skattemedel omedelbart efter innehållandet eller att

åtminstone avskilja medlen i samband med löneutbetalningen. Utskottet är

väl medvetet om de praktiska svårigheter som föreligger att införa en sådan

skyldighet. Frågan är enligt utskottets mening av sådan vikt, att den bör

ägnas fortsatta överväganden.

I den föreliggande motionen har anförts bland annat följande. De ändringar

i uppbördsförordningen, som riksdagen föregående år beslutit, medförde

avsevärda straffskärpningar för vissa brott mot uppbördsförordningen.

Sålunda komine numera såsom påföljd för underlåtenhet att i behörig

ordning verkställa skatteavdrag eller redovisa genom skatteavdrag innehållna

skattebelopp att utmätas frihetsstraff upp till sex månaders fängelse.

Vidare kunde den, som underlåtit att verkställa skatteavdrag, om gärningen

skett på grund av oaktsamhet som ej vore allenast ringa, straffas med dagsböter.

Straffskärpningen låge i det senare fallet i en ändring av det subjektiva

rekvisitet. Enligt tidigare bestämmelser skulle nämligen gärningen för

att bli straffbar ha begåtts av uppenbar tredska i stället för på grund av

oaktsamhet som ej allenast vore ringa. Det kunde väl ifrågasättas huruvida

man genom dessa straffskärpningar uppnådde en effektiviscring av uppbördssystemet.

Det kunde nämligen framhållas, att det nuvarande uppbördssystemet

i mycket stor utsträckning byggde på medverkan av en mångfald

arbetsgivare, som ofta mot sin vilja nödgades påtaga sig uppgifter såsom

uppbördsmän. Den nu genomförda straffskärpningen låge även utanför

ramen för den allmänna straffrätten. Fängelsestraff borde förbehållas de

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 16.

grövre förseelserna och icke användas som straff vid mer eller mindre

perifera förseelser, ofta krisförseelser och liknande. Att utdöma fängelsestraff

för det fall att underlåtenheten att inbetala innehållna skattemedel

endast hade sin grund i oaktsamhet vore således redan på grund av motionärernas

principiella inställning otillfredsställande. Tillgrepes yttersta

stränghet, torde det böra krävas att frihetsstraffets utmätande begränsades

till fall av synnerligen graverande art, där klart uppsåt visat att den tilltalade

för egen del velat utnyttja de genom skatteavdrag innehållna medlen.

Utskottet. Enligt den vid 1953 års riksdag antagna uppbördsförordningen

skall arbetsgivare, som är skyldig att vid utbetalning av lön verkställa skatteavdrag

men försummar detta eller verkställer avdrag med för lågt belopp,

straffas med dagsböter, om förseelsen skett uppsåtligen eller av oaktsamhet,

som ej är allenast ringa.

I den nu förevarande motionen har i detta hänseende yrkats, att straffansvar

skall inträda endast om uppsåt eller grov oaktsamhet föreligger.

I nämnda förordning är vidare stadgat, att därest arbetsgivare icke i tid

till uppbördsmyndighet inbetalar innehållet belopp, är straffet härför dagsböter

eller fängelse i högst sex månader, om del skett uppsåtligen eller av

grov oaktsamhet.

I motionen har yrkats sådan ändring av sistnämnda bestämmelser att

straffet för grov oaktsamhet endast skall vara dagsböter.

Såsom av den tidigare lämnade redogörelsen framgår väcktes vid riksdagsbehandlingen

år 1953 av den proposition, nr 100, i vilken för riksdagen

framlades förslag till bl. a. ny uppbördsförordning, motioner med samma

yrkande, som i den nu förevarande motionen. Samma års bevillningsutskott

tillstyrkte i sitt av riksdagen godkända betänkande nr 33 propositionen med

vissa ändringar varom nu ej är fråga samt avstyrkte nyssnämnda motioner.

Utskottet framhöll därvid, att för att syftet med källskattebestämmelserna

icke skulle förfelas det vore av vikt, att bestämmelserna om skyldighet

att verkställa källskatteavdrag följdes. Av angivna skäl kunde det enligt

utskottets mening icke anses lämpligt ur allmänpreventiv synpunkt att

begränsa straffbarheten till fall, då uppsåt eller grov oaktsamhet förelåge.

Från straffpåföljd borde sålunda endast undantagas de mera ursäktliga

fallen, där avdragsskyldigheten förbisetts eller eljest smärre misstag begåtts.

I fråga om underlåtenhet att inbetala skatt hade de i propositionen

föreslagna straffbestämmelserna utformats så, att normalstraffet utgjorde

dagsböter. Under sådana förhållanden torde, då grov oaktsamhet förelåge,

det regelmässiga straffet komma att bli dagsböter. Möjlighet borde emellertid

finnas att kunna ådöma fängelsestraff även i fall av grov oaktsamhet,

nämligen när alldeles särskilda omständigheter förelåge. Delta kunde exempelvis

vara förhållandet, när en arbetsgivare upprepade gånger underlåtit

att inleverera skattemedel till avsevärda belopp och det kunde förmodas

att han handlat uppsåtligt även om uppsåtet icke kunde visas.

De skäl, som anförts till stöd för det i den förevarande motionen fram
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 16.

5

förda yrkandet, är i huvudsak desamma, som de i föregående års motioner

i ämnet anförda. Då några nya omständigheter icke framkommit finner utskottet

ej anledning föreligga att förorda en ändring av de regler, som genomfördes

av riksdagen föregående år och som trätt i tillämpning från

och med ingången av detta år. Utskottet vill emellertid erinra om att straffbestämmelserna

i den nya uppbördsförordningen utformats mot bakgrunden

av ett erfarenhetsmässigt ådagalagt behov av skärpta ansvarsbestämmelser

i fråga om underlåtenhet att verkställa löneavdrag eller att inbetala innehållna

skattemedel. Ur denna synpunkt finner utskottet det icke motiverat

att inskränka straffansvaret för underlåtenhet att verkställa vederbörligt

löneavdrag till allenast de fall, då uppsåt eller grov oaktsamhet föreligger.

Likaså torde i fråga om underlåtenhet att inbetala skattemedel till uppbördsmyndighet

möjlighet böra förefinnas att även vid fall av grov oaktsamhet

ådöma fängelsestraff. Utskottet vill i anslutning härtill framhålla,

att straffet för underlåtenhet att verkställa löneavdrag endast är dagsböter

samt att föregående års bevillningsutskott uttalade, att det regelmässiga

straffet, då underlåtenhet att inbetala skattemedel skett av grov oaktsamhet,

torde komma att bli dagsböter.

Av nu angivna skäl avstyrker utskottet den förevarande motionen.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att motionen II: 267 av herrar Fröding och Edström om

viss ändring av 80 § uppbördsförordningen den 5 juni 1953

(nr 272) icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 23 februari 1954.

På bevillningsutskottets vägnar:

ADOLV OLSSON.

Närvarande: Se under betänkandet nr 15.

Reservation

av herrar Speiz, Söderquist, Magnusson, Kristensson i Osby, Strandh, Anderson

i Sundsvall och Nilsson i Svalöv, vilka ansett, att utskottet bort hemställa,

att riksdagen måtte, med bifall till motionen II: 267 av

herrar Fröding och Edström, antaga följande

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 16.

Förslag

till

förordning om ändring i uppbördsförordningen den 5 juni

1953 (nr 272).

Härigenom förordnas, att 80 § 1 mom. uppbördsförordningen

den 5 juni 1953 skall erhålla följande ändrade lydelse.

80 §.

1 mom. Utbetalar arbetsgivare, som är skyldig verkställa

skatteavdrag, lön utan att denna minskats med föreskrivet

belopp för gäldande av arbetstagares skatt och sker detta

uppsåtligen eller av grov oaktsamhet, straffes med dagsböter.

Fullgör arbetsgivare icke sin skyldighet att inom föreskriven

tid till uppbördsmyndighet inbetala belopp motsvarande

det, varmed arbetstagares lön minskats för gäldande av

dennes skatt, och ligger i avseende härå uppsåt arbetsgivaren

till last, straffes med dagsböter eller fängelse i högst sex månader.

Föreligger grov oaktsamhet vare straffet dagsböter.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen

enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket

i Svensk författningssamling.

647161. Stockholm 1954. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.