Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckt motion om skattefrihet för partiellt arbetsföra för belopp, varmed utbildningsbidrag utgår.

1954-02-25 · 6 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1954:19, Betänkande i anledning av väckt motion om skattefrihet för partiellt arbetsföra för belopp, varmed utbildningsbidrag utgår.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 19.

1

Nr 19.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckt motion om

skattefrihet för partiellt arbetsföra för belopp, varmed

utbildningsbidrag utgår.

(2:a avd.)

I en inom riksdagen väckt, till bevillningsutskottet hänvisad motion,

II: 424, av herrar Rimmerfors och Strandh har hemställts, »att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställer om prövning huruvida skattefrihet

kan tillerkännas partiellt arbetsföra för det belopp, varmed utbildningsbidrag

utgår».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionen framförda

yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionen.

Arbetsmarknadsstyrelsens utbildningsverksamhet beträffande partiellt

arbetsföra omfattar dels s. k. civilskadade och dels i militärtjänst

skadade. Utbildningen äger rum vid ordinarie skolor och utbildningsanstalter.

vid under överstyrelsens för yrkesutbildning tillsyn stående yrkesutbildningskurser

för arbetslösa samt vid av överstyrelsen och arbetsmarknadsstyrelsen

i samråd särskilt anordnade kurser. Det bidragssystem, som

f. n. tillämpas för båda kategorierna utbildningssökande, grundar sig på

bestämmelser i militärersättningsförordningen och om familjebidrag vid

militärtjänstgöring.

Därjämte linnes bestämmelser om yrkesutbildningskurser för arbets1

ö s a. Kurserna står under tillsyn av överstyrelsen för yrkesutbildning och

kan anordnas av denna, av kommun eller huvudman för central verkstadsskola.

Utbildningsformerna är nybörjarkurs, fortbildningskurs och omskolningskurs.

För tillträde till utbildningskurs fordras bl .a. att vederbörande

är anmäld dels som arbetssökande hos arbetsförmedling och dels hos arbetslöshetsnämnd.

Vissa åldersgränser gäller för intagning i de olika kurserna.

Kursverksamheten har haft obetydlig omfattning under senare år.

Slutligen finnes bestämmelse om särskilda omskolningskurser för friställd

arbetskraft. Omskolningskurserna anordnas av överstyrelsen

för yrkesutbildning i samråd med arbetsmarknadsstyrelsen. Berättigade

att deltaga i kurserna är dels friställda byggnadsarbetare och dels annan

liihang till riksdagens protokoll 1954. 7 sand. Nr 19.

opaginerad Kontrollera mot PDF

^ Bevillningsutskottets betänkande nr 19.

friställd arbetskraft, som lämpar sig för anställning inom verkstads- och

därmed jämförlig industri.

Beträffande förenämnda ekonomiska förmåner under utbildningen kan

man skilja på två olika principer. Beträffande friställda bygger

man på öppna marknadens löner inom ett yrkesområde. Härtill kommer i

vissa fall ett fixerat bostadsbidrag till familjeförsörjare. Den andra principen,

som tillämpas för arbetslösa och även för partiellt arbetsföra, bygger icke

på öppna marknadens löner. I dessa fall tillämpas en behovsprövning. Förmånerna

för friställda har utformats utan särskild hänsyn till familjens

sociala förhallanden, vilket däremot beaktats i bidragssystemen för arbetslösa

och partiellt arbetsföra. Å andra sidan är bidragsbeloppen mer generösa

för ensamstående friställda än för ensamstående inom övriga kategorier.

I årets statsverksproposilion (femte huvudtiteln s. 144) anför chefen för

socialdepartementet bl. a., att utbildningsvillkoren för partiellt arbetsföra,

arbetslösa och s. k. friställd arbetskraft utformats under olika förutsättningar

och vid skilda tidpunkter samt företedde sinsemellan betydande

skillnader. Yrkesutbildning av arbetslösa och friställd arbetskraft försigginge

uteslutande vid av överstyrelsen för yrkesutbildning anordnade kurser.

Även för partiellt arbetsföra, som för närvarande vore den ojämförligt

största av ifrågavarande tre grupper kursdeltagare, utnyttjades sådana

kurser i stor utsträckning. På de utbildningsplatser, som inottoge olika kategorier

utbildningssökande, kunde det förekomma, att kursdeltagarna erhölle

olika förmåner utan att skiljaktigheterna vore sakligt motiverade. Av

lättförklarliga skäl kunde detta skapa en viss irritation. Även ur mera allmän

synpunkt vore det av intresse att utbildningsbidrag i likartade fall utginge

efter samma grunder. Det vore därför önskvärt, att ett i det väsentliga

enhetligt system för utbildningsbidrag till ifrågavarande grupper infördes.

Åtgärder i detta syfte utgjorde också ett naturligt led i det pågående arbetet

för att stärka beredskapen mot arbetslöshet. De nuvarande bidragssystemen

*>yggde på två olika principer. Beträffande partiellt arbetsföra och arbetslösa

tillämpades helt behovsprincipen, vilket bl. a. innebure att stor hänsyn

toges till bidragstagarens försörjningsplikt. I fråga om friställda hade förmånerna

anknutits till den öppna marknadens avtalslöner inom ett bestämt

yrkesområde, dock med begränsad möjlighet för familjeförsörjare att erhålla

tillägg. Ett av arbetsmarknadsstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning

framlagt förslag att i huvudsak samma förmåner skulle

kunna utgå till samtliga ifrågavarande kategorier utbildningssökande anknöte

till de för de båda förstnämnda grupperna tillämpade systemen. Förslaget

innebure, att kontantunderstöden för arbetslösa skulle läggas till grund

vid beräkningen av de maximala förmånerna. Härjämte skulle timpenning

utgå. Såsom högsta gräns för bidragen hade satts arbetsinkomsten inom

det blivande yrket. Jämfört med nuvarande maximala förmåner medförde

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 19.

förslaget en jämkning i både höjande och sänkande riktning. Departementschefen

funne för sin del förslaget i det hela väl avvägt och kunde med vissa

jämkningar ansluta sig till detsamma. De av departementschefen förordade

beloppen innebure, att utbildningsbidragets maximibelopp vid utbildning i

hemort, som tillhörde ortsgrupp 5, bleve per månad 418 kronor för ensamstående

och 538 kronor för makar utan barn. Vid utbildning utom hemorten,

då både denna och utbildningsorten tillhörde ortsgrupp 5, bleve motsvarande

maximibelopp 418 och 685 kronor.

Jämlikt 19 § kommunalskattelagen skall till skattepliktig inkomst enligt

nämnda lag icke räknas stipendier till studerande vid undervisningsanstalt

eller eljest avsedda för mottagarens utbildning. Enligt 2 § förordningen om

statlig inkomstskatt skall nämnda bestämmelse äga tillämpning jämväl vid

den statliga taxeringen. Ifrågavarande stadgande tillkom vid 1928 års skattelagstiftning

efter förslag av 1921 års kommunalskattekommitté. Någon särskild

motivering härför anfördes icke i kommitténs betänkande, där det endast

uttalades, att »motsvarande bestämmelse saknas för närvarande men

vad som sålunda föreslagits innebär icke någon ändring i vad som hittills

i praktiken tillämpats».

I praxis har frågan om stipendiers behandling i beskattningshänseende

endast i ringa omfattning blivit belyst. Några rättsfall finnes dock. Sålunda

har docentstipendier förklarats vara i sin helhet skattepliktiga i ett flertal

rättsfall (RÄ 1930 ref. 78, 1931 not. 1312 m. fl.). Av professor vid Uppsala

universitet från statskontoret uppburet, såsom forskningsbidrag betecknat

belopp har ansetts utgöra skattepliktig inkomst (RÅ 1943 not. 332). Stipendium

å 750 kronor för genomgående av polisskola har ansetts utgöra skattepliktig

inkomst (RÅ 1934 not. 35). Löneförmån, som utgått under studieresor,

har icke betraktats såsom stipendium utan beskattats (RÄ 1938 not.

272). Arvoden, som enligt kungl. brev den 30 juni 1943 utgått till landsfiskalselever

och landsfiskalsaspiranter under utbildningstiden, har ansetts icke

skattepliktiga (RÄ 1948 ref. 51). Däremot har såsom skattepliktig inkomst

ansetts bidrag till uppehälle åt elev vid telegrafverkets undervisningsanstalt,

provårsarvode samt förmåner, som under utbildningstiden utgår till sjuksköterskeelever

vid Röda korsets sjukhem och Sophiahemmet (RÅ 1952 ref.

23). Likaså bidrag till uppehälle åt postexpeditörselev, lön åt polisman under

kurs vid statens polisskola samt lön åt aspirant å häradsskrivar- och kronokamrerartjänster

(RÄ 1953 d. 4 sept.). Ett av cn författare uppburet stipendium

från Albert Bonniers stipendiefond har ansetts ej vara skattepliktigt

med hänsyn till de omständigheter, under vilket stipendiet utgått (utan ansökan

och utan utförande av något särskilt arbete) (RÄ 1936 ref. 55). Däremot

har fast understöd av statsmedel åt skönlitterära författare ansetts utgöra

skattepliktig inkomst (RÅ 1935 ref. 36); likaså statliga stipendier åt

yngre svenska musikidkarc in. in. (RÅ 1948 not. 1209) samt bidrag från

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets betänkande nr 19.

Björnska fonden till operaelev (RÄ 1947 not. 418). Även ett från den under

riddarhusets förvaltning stående Carlesonska stipendiefonden uppburet belopp

har ansetts skattepliktigt (RÅ 1940 not. 937).

19U års allmänna skattekommitté har i sitt år 1950 avgivna betänkande

nr IV (SOU 1950: 21) framlagt förslag angående bl. a. ändrade bestämmelser

för beskattning av periodiskt understöd. Vidare har kommittén år 1951

avgivit betänkande nr V (SOU 1951: 13) angående studiekostnaders behandling

i beskattningshänseende.

I förstnämnda betänkande har kommittén berört frågan om beskattningen

av stipendier. Beträffande stipendier till studerande vid undervisningsanstalter

eller eljest avsedda för mottagarens utbildning har kommittén föreslagit,

att i 19 § kommunalskattelagen något utförligare skall angivas när skattefritt

stipendium föreligger. De principer, som kommittén följt vid utformningen

av sitt förslag, avviker endast i vissa hänseenden från de nu i praxis

tillämpade. Kommittén föreslår sålunda, att ifrågavarande stipendier skall

vara skattefria därest bidraget icke kan anses hava föranletts av ett anställningsförhållande

mellan bidragsgivaren och mottagaren eller grundar ett

sådant anställningsförhållande eller utgör ersättning för mistade löneförmåner.

Kommitténs förslag har överlämnats till 1950 års skattelagssakkunniga

för att överses ur de synpunkter de sakkunniga har att beakta.

Av innehållet i den förevarande motionen må här anföras följande. Frågan

om de partiellt arbetsföra och deras inpassning i produktionen hade de

senare åren tilldragit sig ett allt större intresse. För samhället som sådant

utgjorde de partiellt arbetsföra ett värdefullt kapital, som riskerade att förbli

outnyttjat, i händelse man försummade vissa initialinvesteringar i fråga

om omskolning och arbetsberedning, och som därtill, om dessa insatser

försummades, betydde socialutgifter av långt större omfattning. En partiellt

arbetsför kunde utföra ett lika kvalificerat arbete som en helt arbetsför,

under förutsättning att han finge lämplig utbildning och komme på rätt

plats. Statens hittillsvarande utgifter för omvårdnaden om de partiellt arbetsföra

måste betraktas såsom en i hög grad vinstgivande placering. Med tillfredsställelse

kunde konstateras att såväl landstingen som samtliga städer

utom landsting gjort betydande insatser till lösandet av de partiellt arbetsföras

problem. Även enskilda företag, industrier och sammanslutningar hade

visat ett ur samhällssynpunkt tacknämligt intresse för frågans lösning. Statens

egna insatser borde med tanke på det ovan antydda stora värdet av denna

kategoris återanpassning till arbetslivet intensifieras. Utöver de i årets

statsverksproposition föreslagna höjningarna av anslagen till olika former

av kommunal och enskild arbetsverksamhet samt till arbetsmarknadsstyrelsens

arbetsvårdsverksamhet syntes det motionärerna vara önsk
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 19. ®

värt att de partiellt arbetsföra, soin underginge utbildning, under utbildningstiden

befriades från skatt å det belopp som utginge såsom utbildningsbidrag.

De från 1 juli 1953 utgående utbildningsbidragen för partiellt

arbetsföra utgjorde per månad lägst 335, högst 385 kronor jämte i förekommande

fall bidrag till bostad och uppehälle för den utbildades familj.

Även om detta belopp höjdes i enlighet med departementschefens förslag,

kvarstode att den partiellt arbetsföre under utbildningstiden vore skattepliktig

för utbildningsbidraget. Med tanke på vederbörandes ringa ekonomiska

bärkraft och ovan anförda synpunkter på de statsfinansiella vinsterna

på lång sikt av deras omskolning och inpassning i arbetslivet syntes det

lämpligt att bidraget gjordes icke skattepliktigt.

Utskottet. I den nu förevarande motionen har yrkats skrivelse till Kungl.

Maj :t med hemställan om prövning, huruvida skattefrihet kunde medgivas

för utbildningsbidrag åt partiellt arbetsföra.

Såsom av den tidigare lämnade redogörelsen framgår föreslås i årets

statsverksproposition att ifrågavarande bidrag skall utgå efter ändrade

grunder. Sålunda föreslås bidragen skola utgå efter samma grunder som

för arbetslösa och för friställd arbetskraft. Såsom högsta gräns för bidragen

har satts arbetsinkomsten i det blivande yrket. Huruvida vid uppgörandet

av detta förslag hänsyn tagits till beskattningsfrågan framgår emellertid

icke.

Enligt 19 § kommunalskattelagen skall stipendier till studerande vid undervisningsanstalt

eller eljest avsedda för mottagarens utbildning icke räknas

till skattepliktig inkomst. I praxis har emellertid frågan om vad som

enligt nämnda paragraf skall anses icke skattepliktigt visat sig förhållandevis

svårbedömd.

Huruvida skatteplikt föreligger för utbildningsbidrag till partiellt arbetsföra

är en tolkningsfråga, som såvitt utskottet kunnat finna icke varit föremål

för prövning i högsta instans, och det ankommer icke på utskottet att

göra något uttalande angående tolkningen av gällande bestämmelser på

förevarande område. Först sedan ett klarläggande av den skatterättsliga

behandlingen enligt gällande rätt av nu ifrågavarande bidrag skett, uppkommer

frågan, huruvida den i lagstiftningen angivna regleringen på området

kan anses tillfredsställande. I sakens nuvarande läge vill utskottet

icke göra något uttalande. Utskottet vill dock framhålla, att det i motionen

ställda spörsmålet knappast kan ses såsom ett isolerat problem utan måste

ses i samband med frågan om beskattningen av övriga utbildningsbidrag och

måhända även i det än större sammanhang, som frågan om skatteplikt för

sociala förmåner över huvud utgör.

Utskottet vill erinra om att de i det tidigare omnämnda betänkandena av

1944 års allmänna skattekommitté rörande bl. a. skatteplikt för stipendier

överlämnats till 1950 års skattelagssakluinniga för översyn. Det torde kun
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bevillningsutskottets betänkande nr 19.

na förväntas att vid denna översyn jämväl frågan om skatteplikt för förevarande

utbildningsbidrag och därmed likartade förmåner kommer att bliva

ytterligare belyst.

Efter vad utskottet under hand erfarit är vidare förevarande spörsmål

föremål för uppmärksamhet av arbetsmarknadsstyrelsen, som har för avsikt

att utreda detsamma samt att, därest utredningen därtill föranleder,

hos Kungl. Maj :t göra framställning i ämnet.

Då såsom av det sagda framgår den förevarande frågan redan är uppmärksammad

och sålunda kan förväntas bliva prövad av Kungl. Maj :t, anser

sig utskottet i detta läge icke böra tillstyrka skrivelse till Kungl. Maj :t i

ämnet. Utskottet avstyrker förty den förevarande motionen.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att motionen II: 424 av herrar Rimmerfors och Strandh

om skattefrihet för partiellt arbetsföra för belopp, varmed

utbildningsbidrag utgår, icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 25 februari 1954.

På bevillningsutskottets vägnar:

ADOLV OLSSON.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sjödahl, Heuman, Spetz, Franzon, Gustaf

Elofsson, Falk, Velander, Söderquist, Niklasson och Einar Eriksson;

samt

från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Orgård, Sundström

Jonsson i Skedsbygd, Brandt, Strandh, Christenson i Malmö, Henriksson!

Anderson i Sundsvall och Nilsson i Svalöv.

Emil Kihlströms Tryckeri A.-B. Stockholm 1954

540318

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.