Betänkande i anledning av väckta motioner om upphävande av varuskatten för glass.
1954-03-04 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1954:21, Betänkande i anledning av väckta motioner om upphävande av varuskatten för glass.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande nr 21.
5
Nr 21.
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
om upphävande av varuskatten för glass.
(1 :a avd.)
I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande
motionerna 1:29 av herr Bengtson m. fl. och 11:43 av herr Adolfsson
m. fl. har hemställts, att riksdagen måtte besluta att varuskatt icke vidare
skall utgå för glass.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionerna framförda
yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför icke lämnas i det
följande, hänvisa till motionen I: 29.
Enligt 1 § förordningen den 25 maj 1941 (nr 251) om varuskatt skall för
vara, som är upptagen i en vid förordningen fogad förteckning, erläggas
varuskatt, där varan tillverkas yrkesmässigt inom riket för avsalu eller
för vidare bearbetning eller ock införes till riket. I nämnda förteckning är
upptagna choklad- och konfityrvaror samt kemisk-tekniska preparat i den
mån de är att hänföra till vissa angivna varugrupper. I fråga om gruppen
choklad- och konfityrvaror kan beskattningen sägas väsentligen omfatta
sötsaker och glass samt pulver och tabletter för beredning av läskedrycker.
Bestämmelserna i förordningen om varuskatt är icke tillämpliga å bl. a.
glasspulver eller färdigställda, för hushåll, restauranger eller matserveringar
avsedda efterrätter, helt eller delvis bestående av glass.
Skatten skall utgå med visst procenttal av varans beskattningsvärde. Detta
procenttal, som är angivet i den förenämnda varuförteckningen, utgör för
choklad- och konfityrvaror 65 procent.
Enligt 3 § 2 mom. varuskatteförordningen är en varas beskattningsvärde
i regel lika med det lägsta pris, som den skattskyldige betingar sig vid försäljning
av varan i större poster till återförsäljare, varuskatten icke inberäknad
i priset.
Frågan om beskattningen av glass behandlades av 1953 års riksdag i anledning
av motioner i ämnet med yrkande att varuskatt icke skulle utgå å
glass. Motionerna syftade till att s. k. gräddglass skulle undantagas från
varubeskattning, vilket emellertid av kontrolltekniska skäl icke kunde ernås
annorledes än genom att beskattningen av all glass upphävdes. Motionerna
behandlades av 1953 års bevillningsutskott i betänkande nr 41, vari utskottet,
med erinran att glassbeskattningen medfört vissa svårigheter i den praktiska
tillämpningen, avstyrkte motionerna med hänvisning till pågående ut
-
6
Bevillningsutskottets betänkande nr 21.
redning om den indirekta beskattningen. I enlighet med utskottets hemställan
föranledde motionerna ingen riksdagens åtgärd.
I de nu föreliggande motionerna har motionärerna funnit det anmärkningsvärt
att glass behandlades som en lyxartikel av sådant slag, att skäl
förelåge att begränsa konsumtionen därav. Glass vore ett livsmedel och därtill
ett högvärdigt sådant. På andra håll i världen, t. ex. i USA, England och
Tyskland, betraktades också glassvarorna som livsmedel och beskattades
inte alls. Därigenom hade också glasskonsumtionen i nämnda länder utvecklats
annorlunda än i Sverige, där blott en liter glass per person och år
förbrukades. I USA hade motsvarande förbrukning i fjol varit icke mindre
än 14,2 liter och i England hade uppnåtts en per-capitakonsumtion av åtta
liter. I de nordiska grannländerna förekomme skatt på glass i Danmark och
Norge men ej i Finland. I Danmark uppginge emellertid skatten till blott en
fjärdedel av vad som uttoges i vårt land, och i gengäld vore konsumtionen
därstädes av delta livsmedel mer än fyra gånger större. Enligt motionärernas
mening vore frågan om skattefrihet för glass, principiellt sett, eu fråga
huruvida ett inhemskt livsmedel skulle betraktas som en lyxvara samt en
fråga om en mejeriprodukt skulle vara föremål för avsättningshämmande
beskattning samtidigt som de allmänna avsättningsförhållandena för mjölk
och andra produkter därav än glass vållade bekymmer hos både statsmakterna
och mjölkproducenterna. Båda dessa frågeställningar borde bli föremål
för avgörande behandling i riksdagen helt oberoende av de förslag beträffande
den lämpligaste avvägningen mellan indirekta och direkta skatter,
som 1952 års kommitté för indirekta skatter kunde komma fram med.
Utskottet. Varuskatten för glass utgår, liksom för övriga skattepliktiga
choklad- och konfityrvaror, med 65 procent av varans beskattningsvärde,
som i regel är lika med det lägsta pris — varuskatten icke inberäknad —
den skattskyldige betingar sig vid försäljning av varan i större poster till
återförsäljare. Undantagna från skatteplikt är bL a. färdigställda, för hushåll,
restauranger eller matserveringar avsedda efterrätter, helt eller delvis
bestående av glass.
I förevarande motioner har hemställts, att riksdagen måtte besluta, att
varuskatt icke vidare skall utgå på glass. Såsom framgår av den tidigare
lämnade redogörelsen var denna fråga föremål för prövning vid 1953 års
riksdag, som på hemställan av samma års bevillningsutskott i betänkande
nr 41 avslog motioner i ämnet. Skälet härtill var att man med hänsyn till
pågående utredning rörande den indirekta beskattningen icke ansåg sig böra
taga ställning till förevarande spörsmål. Som stöd för yrkandet i de nu till
behandling föreliggande motionerna har gjorts gällande bl. a. att ett slopande
av glassbeskattningen vore en fråga av annan art än som avsåges med
nämnda utredning och sålunda borde av riksdagen avgöras utan avvaktan
å utredningsresultatet. Med anledning härav vill utskottet erinra om att
1952 års kommitté för indirekta skatter har att till bedömande upptaga
7
Bevillningsutskottets betänkande nr 21.
frågor rörande utformningen i olika avseenden av redan förefintliga indirekta
skatter. Det bör med hänsyn härtill icke komma i fråga att riksdagen
utan att avvakta kommitténs förslag tar ståndpunkt i frågan att slopa beskattningen
av ett varuslag, som varit underkastat beskattning sedan varuskatten
infördes år 1941. Motionerna avstyrkes fördenskull av utskottet.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att de likalydande motionerna 1:29 av herr Bengtson
in. fl. och II: 43 av herr Adolfsson m. fl. om upphävande av
varuskatten för glass icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Stockholm den 4 mars 1954.
På bevillningsutskottets vägnar:
ADOLV OLSSON.
Närvarande: se under betänkandet nr 20.
Reservation
av herrar Gustaf Elofsson, Niklasson och Jansson i Aspeboda.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.