Betänkande i anledning av väckta motioner angående utredning av frågan om beskattning av förströelsetidskrifter.
1954-03-04 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1954:22, Betänkande i anledning av väckta motioner angående utredning av frågan om beskattning av förströelsetidskrifter.
Dokumentets text
8
Bevillningsutskottets betänkande nr 22.
Nr 22.
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
angående utredning av frågan om beskattning av förströelsetidskrifter.
(1 :a avd.)
I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande
motionerna 1:221 av herrar Gustaf Elof sson och Karl Persson samt
II: 437 av herr Carlsson i Bakeröd m. fl. har hemställts, »att riksdagen måtte
besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om att frågan om beskattning
av förströelsetidskrifter måtte bli föremål för prövning i samband med nu
pågående utredning rörande de indirekta skatterna».
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionerna framförda
yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför icke lämnas i det följande,
hänvisa till motionen I: 221.
Beträffande tidigare förslag om införande av en tidskriftsskatt må följande
nämnas.
I en inom finansdepartementet upprättad, den 14 maj 1941 dagtecknad
promemoria framlades förslag om införande av en pappersaccis vilken skulle
träffa papper till tidningar och tidskrifter. Denna pappersaccis avsågs skola
utgöra ett komplement till den allmänna omsättningsskatten, vilken av tekniska
skäl icke ansågs böra omfatta tidningar och tidskrifter. Det i promemorian
framlagda förslaget, vilket föranletts av en skrivelse (nr 79) från
1940 års urtima riksdag, blev av olika skäl icke genomfört.
Även vid flera följande riksdagar var frågan om införande av beskattning
av vissa tryckalster föremål för riksdagens prövning i anledning av i ämnet
väckta motioner.
Sålunda hemställdes i två vid 1942 års riksdag väckta likalydande motioner
I: 70 och II: 145, »att riksdagen må besluta att i skrivelse till Kungl.
Maj :t anhålla om utredning av frågan om skatt på illustrerade och kolorerade
veckotidningar samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen
kan föranleda». Vidare hemställdes i motionen II: 68 vid samma års
riksdag, »att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa, att förslag
om beskattning av vissa tidskrifter skyndsammast förelägges riksdagen».
1942 års bevillningsutskott yttrade i sitt över nämnda motioner avgivna
betänkande, nr 41, att utskottet i likhet med första särskilda utskottet vid
1940 års urtima riksdag funnit tillräckliga skäl icke föreligga för den medgivna
skattefriheten för tidskrifter. Utskottet anförde härefter följande:
Bevillningsutskottets betänkande nr 22. 9
»En skatt å tidskrifter torde visserligen icke komma att inbringa några
mera betydande intäkter. Då emellertid böcker äro underkastade allmän
omsättningsskatt, torde starka skäl få anses tala för att jämväl tidskrifter
böra vara underkastade beskattning i en eller annan form. Särskilt gäller
detta sådana tidskrifter, som äro avsedda för förströelseläsning. Den av
Kungl. Maj :t på hemställan av riksdagen verkställda utredningen synes utvisa,
att en beskattning genom pappersaccis av det slag som vid utredningen
ifrågasatts möter stora tekniska svårigheter. Uppenbart torde även vara, att
vilken beskaltningsform som än ifrågakomme beträffande allenast tidskrifter
betydande svårigheter skola visa sig vara för handen vid densammas
genomförande. Därest, på sätt i motionerna föreslagits, från beskattningen
skulle undantagas vissa slag av tidskrifter, komma dessa svårigheter att
ytterligare ökas. Skulle däremot beskattningen omfatta såväl tidningar som
tidskrifter, bleve de tekniska svårigheterna mindre. Utan att taga närmare
ståndpunkt till den föreliggande frågan förutsätter utskottet, att förevarande
spörsmål fortfarande kommer att av Kungl. Maj :t ägnas uppmärksamhet.
»
I enlighet med utskottets hemställan lämnades ovannämnda motioner av
1942 års riksdag utan åtgärd.
I en vid 1945 års riksdag väckt motion, II: 177, hemställdes, att riksdagen
— eventuellt med hänsynstagande till i motionen anförda synpunkter —
måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om skyndsam utredning och förslag
till förordning angående beskattning av tidningar och tidskrifter.
I motionen framhölls bl. a., att skatten principiellt borde göras generell
för alla tidningar och tidskrifter. Ett särskilt av Kungl. Maj :t utsett organ,
tidskriftsskattenämnden, skulle såsom enda instans pröva ansökningar om
befrielse från skattskyldighet. De organ, som vore nvhetsförmedlande, dagspress
eller dylikt, eller som ur religiösa, kulturella, sociala eller fackliga synpunkter
ansåges fylla cn uppgift eller som dreves utan ekonomiskt vinningssyfte,
borde befrias från skattskydighet. Skattesatsen skulle utgöra 20 procent
av varje nummers pris, dock lägst 10 öre. Å prenumerationsexemplar
skulle skatten uttagas efter särskild grund.
1943 års bevillningsutskott fann i sitt betänkande nr 24 i anledning av
ovannämnda motion, vilket betänkande godkändes av riksdagen, frågan om
beskattning av tidningar och tidskrifter icke sedan föregående år ha kommit
i förändrat läge och avstyrkte, under åberopande av vad 1942 års bevillningsutskott
i sitt betänkande nr 41 anfört, bifall till motionen.
I två vid 1944 ärs riksdag väckta, likalydande motioner, I: 248 och II: 384,
hemställdes, alt riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att
förslag om beskattning av tidskrifter skyndsamt måtte föreläggas riksdagen
samt att därvid i motionerna angivna synpunkter måtte vinna beaktande. I
motionerna anfördes bl. a., att det ur flera synpunkter vore otillfredsställande,
att den skattekälla, som vissa tryckalster kunde bliva, alltjämt vore
outnyttjad. Eu ovillkorlig förutsättning för att cn beskattning av tidskrifter
skulle kunna genomföras borde emellertid vara, att den i möjligaste mån
10
Bevillningsutskottets betänkande nr 22.
drabbade alla tidskrifter av likartat innehåll. Om man läte beskattningens
omfattning bestämmas av litterära eller etiska synpunkter eller över huvud
taget av kvalitets- eller nyttighetssynpunkter och på så sätt sökte åstadkomma
en gränsdragning mellan önskvärda och mindre önskvärda alster,
hade man på en omväg infört ett statligt förmynderskap över medborgarna,
som icke kunde anses förenligt med vårt demokratiska samhällsskick eller
med vår grundlagsstadgade tryckfrihet. Såsom ett oeftergivligt villkor för
en beskattning av ifrågavarande slag borde vidare uppställas å ena sidan,
att skatten så konstruerades att risken för ekonomiska rubbningar i förlagens
ekonomi bleve den minsta möjliga, och å andra sidan, att skälig
säkerhet vunnes för att beskattningen gåve avsett ekonomiskt utbyte. Under
beaktande därav föreslogo motionärerna, att beskattningen skulle omfatta
samtliga tidskrifter med upplagor över 20 000 exemplar i den del upplagorna
överstege nämnda siffra och att skattesatsen skulle sättas till 10
procent. Därest även tidskrifter med små upplagor bleve beskattade, skulle
dessas ekonomi allvarligt belastas. Skatten, som förutsattes skola få övervältras
på konsumenterna, borde utgå med viss procent på tidskriftens vid
varje beskattningstillfälle gällande försäljningsvärde. Vid gränsdragningen
mellan tidskrifter och böcker borde hänsyn tagas bland annat till distributionssättet.
I den mån dylika tryckalster distribuerades via tidningsaffärer,
tidningskolportörer eller exempelvis Svenska pressbyrån, ansåge motionärerna
deras karaktär av tidskrift kunna med fullt fog hävdas. För prövning
av i samband därmed eller eljest uppkommande frågor borde inrättas ett
särskilt av Kungl. Maj :t utsett organ, förslagsvis benämnt tidskriftsskattenämnden.
I sitt i anledning av berörda motioner avgivna betänkande nr 10 anförde
1944 års bevillningsutskott bland annat följande:
»Även enligt utskottets mening bör vid införande av en skatt av ifrågavarande
slag en gränsdragning mellan skattepliktiga och skattefria tidskrifter
efter kvalitetssynpunkter undvikas. Ett bedömande efter sådana synpunkter
låter sig icke väl förena med en beskattningsprocedur och kan, såsom
av motionärerna framhållits, jämväl möta betänkligheter i andra hänseenden.
Utskottet finner fördenskull de i föreliggande motioner skisserade
riktlinjerna för en tidskriftsskatt i nu berört avseende ha företräde framför
de tidigare väckta förslagen. Trots detta och ehuru utskottet i likhet med
1942 års bevillningsutskott anser skäl tala för att tidskrifter böra vara underkastade
beskattning, eftersom omsättningsskatt utgår för böcker, finner
dock utskottet tvivelaktigt, om den av motionärerna nu anvisade lösningen
kan läggas till grund för lagstiftning i ämnet.
Det torde sålunda kunna ifrågasättas, huruvida möjlighet förefinnes att
införa en beskattning av allenast tidskrifter, medan tidningar däremot lämnas
obeskattade. Gränslinjen mellan tidning och tidskrift måste, såvitt utskottet
kunnat finna, bliva svår att draga, och tveksamma fall torde icke
kunna undvikas. Anses en beskattning av ifrågavarande slag böra genomföras,
måste enligt utskottets mening den enda framkomliga vägen vara att
låta beskattningen träffa såväl tidningar som tidskrifter. Mot en beskattning
av tidningar kunna dock resas så vägande invändningar, att utskottet, i
varje fall i nuvarande läge, ej finner skäl förorda en sådan beskattning.»
Bevillningsutskottets betänkande nr 22. 11
Utskottet anförde vidare att, då någon framkomlig väg för en tillfredsställande
lösning av den föreliggande frågan dittills icke anvisats, utskottet
ansåge sig icke kunna förorda bifall till motionerna.
I enlighet med utskottets hemställan lämnades motionerna av 1944 års
riksdag utan åtgärd.
Vidare väcktes vid 19i8 års riksdag i anledning av den då framlagda
propositionen med förslag till förordning om pappersskatt tre motioner i
nu ifrågavarande ämne. I de likalydande motionerna I: 183 och II: 298
yrkades att skatt måtte införas på sådana förströelsetidskrifter, som i dagligt
tal kallades kolorerad veckopress. I motionen 11:365 hemställdes, att
riksdagen måtte besluta skrivelse till Kungl. Maj :t med begäran om förslag
till skatt å sådana veckotidskrifter av förströelsekaraktär, som till
huvudsakligt syfte hade innehavarens ekonomiska vinning. I sistnämnda
motion framhölls, att riksdagen tidigare gjort framställning om skattebeläggning
av den kolorerade veckopressen, men att förslaget strandat på
svårigheten att draga en gräns mellan sådana alster som borde skattebeläggas
och sådana som borde vara fria. Enligt vad i motionen vidare anfördes
kunde det ifrågasättas om icke en gräns skulle kunna dragas mellan
sådana periodiska tryckalster, som uteslutande avsåge att tillföra sin ägare
eller utgivare ekonomisk vinning, och sådana som — även om vinsttanken
icke vore utesluten — dock hade till huvudsakligt ändamål att sprida kunskap
eller tjäna något allmännyttigt ändamål; kunde en sådan skattebeläggning
bidraga till att något sanera den frodiga floran vore detta att
hälsa med tillfredsställelse.
1948 års bevillningsutskott yttrade i sitt i anledning av propositionen om
pappersskatt m. in. avgivna betänkande nr 48 beträffande nyssnämnda tre
motioner följande:
»Den av utskottet i detta betänkande förordade pappersbeskattningen
kommer att drabba bland annat sådana tidskrifter, som avses i nämnda
tre motioner. Ehuru det självfallet kan diskuteras, huruvida icke tidskrifter
av nu angivet slag borde av olika skäl beskattas hardare än vad som
blir fallet genom pappersbeskattningen, anser utskottet sig likväl icke kunna
tillråda, att en extra skatt vid sidan av pappersskatten uttages för ifrågavarande
tidskrifter. De i förevarande motioner väckta förslagen — vilka
framställts under andra förutsättningar än som nu äro för handen — avstyrkas
därför av utskottet.»
I enlighet med utskottets hemställan lämnades motionerna av 1948 års
riksdag utan åtgärd.
I två vid 19W års riksdag väckta likalydande motioner, I: 26 och II: 25,
hemställdes, »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla om
skyndsam utredning angående införande av skatt på s. k. kolorerad veckopress
samt att förslag därom förelägges redan innevarande års riksdag».
I sitt i anledning av berörda motioner avgivna betänkande nr 40 anförde
1949 års bevillningsutskott följande:
12
Bevillningsutskottets betänkande nr 22.
»I de likalydande motionerna 1:26 och 11:25 har hemställts om utredning
av frågan om införande av skatt på sådana förströelsetidskrifter, som
anses hänförliga till den s. k. kolorerade veckopressen. Enligt vad i motionerna
anförts borde denna särskilda beskattning uttagas vid sidan av den
vid 1948 års riksdag beslutade pappersskatten och fortbestå även efter det
att pappersskatten avvecklats. En dylik särbeskattning skulle enligt motionärerna
leda till en minskning i förbrukningen av papper som användes
till tryckning av här ifrågavarande förströelsetidskrifter. I motionerna har
vidare framhållits, att några större svårigheter icke borde föreligga att draga
upp en gränslinje mellan dessa tidskrifter och de mera ideellt betonade
tidskrifterna. Motionärerna ha ansett, att den nu föreslagna särbeskattningen
skulle tillföra statsverket en inkomst av 15 å 18 miljoner kronor
per år.
I likhet med 1948 års bevillningsutskott är utskottet av den uppfattningen,
att en särskild beskattning av förströelsetidskrifter icke lämpligen bör
genomföras så länge den nuvarande pappersbeskattningen består.
Emellertid förutsätter utskottet att, då Kungl. Maj :t framdeles upptager
till övervägande frågan om avveckling av pappersbeskattningen, jämväl det
i motionerna behandlade spörsmålet om införandet av en särskild beskattning
av förströelsetidskrifter ägnas uppmärksamhet. I nu berörda avseende
torde någon särskild skrivelse till Kungl. Maj :t icke vara erforderlig.
Med hänsyn härtill finner utskottet sig icke kunna tillstyrka bifall till
förevarande motioner.»
I enlighet med utskottets hemställan lämnades motionerna av 1949 års
riksdag utan åtgärd.
Frågan om en särskild skatt på tidskrifter behandlades jämväl av 1949 års
skatteutredning i dess den 10 december 1949 dagtecknade betänkande rörande
frågan om avveckling av de år 1948 beslutade extra konsumtionsskatterna.
I nämnda betänkande förordade utredningen, att åtgärder vidtoges för att
i samband med pappersskattens avveckling införa en särskild beskattning av
tidskrifter med förströelsekaraktär i huvudsaklig anslutning till en inom kontrollstyrelsen
upprättad promemoria i ämnet. Vid remissbehandlingen blev
förslaget föremål för åtskillig kritik. Sålunda gjordes från remissinstansernas
sida gällande, att den ifrågasatta tidskriftsskatten icke stode i överensstämmelse
med tryckfrihetslagstiftningens grunder, att en objektiv gränsdragning
mellan skattefria och skattepliktiga tidskrifter svårligen kunde uppnås
och att skatten skulle medföra avsevärda försämringar för tidskriftsförlagen,
författarna m. fl. Det närmare innehållet i kontrollstyrelsens promemoria,
skatteutredningens förslag samt de däröver avgivna remissutlåtandena
redovisas i proposition nr 193/1950 s. 5—9.
I ovannämnda proposition nr 193 till 1950 års riksdag framlades förslag till
pappersskattens upphävande. Beträffande den ifrågasatta beskattningen av
tidskrifter ansåg sig departementschefen, under erinran om den kritik som
mött i den frågan, icke beredd framlägga något förslag i ämnet.
I anledning av förenämnda proposition nr 193 framställdes i de likalydande
motionerna I: 240 och II: 284 yrkande om införande av skatt på tidskrif
-
13
Bevillningsutskottets betänkande nr 22.
ter av förströelsekaraktär i enlighet med av 1949 års skatteutredning framlagt
förslag. I sitt i anledning av berörda proposition och motioner avgivna
betänkande nr 41 anförde 1950 års bevillningsutskott bland annat följande:
»Utskottet anser sig i detta sammanhang icke kunna ingå på ett närmare
bedömande av huruvida och i vad mån fog finnes för den sålunda framkomna
kritiken mot skatteutredningens förslag i ifrågavarande hänseende.
Med hänsyn till de invändningar, som rests mot förslaget, torde det dock
vara uppenbart, att ett tillmötesgående av det i de likalydande motionerna
1: 240 och II: 284 framställda yrkandet om ett omedelbart mforande av en
beskattning av förströelsetidskrifter i enlighet med skatteutredningens förslå"
icke kan ifrågakomma. Utskottet vill emellertid framhålla, att vid de
tillfällen, då riksdagen tidigare haft att taga ställning till frågan om införande
av en beskattning av förströelsetidskrifter, riksdagen icke i princip
ställt sig avvisande mot tanken på en sådan beskattning. Då denna fråga •
som ur statsfinansiell synpunkt icke är av oväsentlig betydelse förfarande
är under Kungl. Maj :ts prövning, avstyrker utskottet det i motionerna
framställda yrkandet om införande av en beskattning av förströelsetidskrifter.
»
I enlighet med utskottets hemställan lämnades motionerna av 1950 års
riksdag utan åtgärd.
I en vid 1953 års riksdag väckt motion, I: 294, hade hemställts om en allmän
översyn av nöjesskatteförordningen och andra gällande förordningar i
enliuhet med motionens syfte. I motionen, som avstyrktes av 1953 åis bevillningsutskott
i betänkande nr 19, hade bl. a. riktats kritik mot beskattningen
av grammofonskivor, varjämte ifrågasatts införande av en beskattning
av vissa tryckalster. I nämnda del ansåg sig utskottet icke böra taga ställning
till motionen, då dessa frågor omfattades av 1952 års kommitté för
indirekta skatter. I enlighet med utskottets hemställan föranledde motionen
icke någon riksdagens åtgärd.
I de nu föreliggande motionerna har motionärerna inledningsvis berört
vad som tidigare i vissa hänseenden förekommit i frågan om beskattning av
förströelsetidskrifter samt därefter anfört i huvudsak följande. Riksdagen
hade vid tidigare ställningstaganden i princip icke avvisat tanken på beskattning
av förströelsetidskrifter. Vid fråga om indirekt beskattning borde uppmärksamheten
riktas på möjligheterna av beskattning av kolorerad veckopress.
En sådan beskattning skulle träffa en umbärlig konsumtion, varför
icke ur sociala synpunkter något hinder för en sådan åtgärd kunde föreligga.
Det funnes i vårt land eu rik flora av kolorerade veckotidningar och
månadstidskrifter. En beskattning av denna kategori, som ur kulturell synpunkt
ofta inte kunde tillmätas något större värde, syntes icke strida mot
tryckfrihetslagstiftningens grunder. En sådan skatt borde förslagsvis utgå
med 30 procent av tidskrifternas försäljningspris. Härigenom skulle ganska
betydande inkomster kunna tillföras statskassan. Eu objektiv gränsdragning
mellan skattepliktiga och skattefria tidskrifter skulle knappast möta några
större svårigheter. Givetvis borde endast tidskrifter av förströelsekaraktär
14
Bevillningsutskottets betänkande nr 22.
beskattas. Religiösa, fackliga, politiska, kulturella, litterära, vetenskapliga
och ekonomiska tidskrifter borde vara undantagna från beskattning. Med
utgångspunkt från dessa definitioner torde det inte möta några större svårigheter
att fastställa vilka tidskrifter som skulle vara skattepliktiga. Det
vore enligt motionärernas mening önskvärt, att frågan om beskattning av
förströelsetidskrifter toges upp till ny prövning i samband med pågående utredning
om de indirekta skatterna.
Utskottet. I föreliggande motioner har hemställts om skrivelse till Kungl.
Maj :t med begäran att frågan om beskattning av förströelsetidskrifter måtte
bli föremål för prövning i samband med pågående utredning rörande de
indirekta skatterna.
Såsom framgar av den i det föregående lämnade redogörelsen bär spörsmålet
om införandet av en särskild skatt på förströelsetidskrifter vid åtskilliga
tillfällen varit föremål för överväganden inom och utom riksdagen.
Då riksdagen tidigare därvid avvisat motionsyrkanden om införandet
av en dylik beskattning, har riksdagens ställningstagande i väsentlig mån
berott därpå, att betydande svårigheter ansetts föreligga att på ett tillfredsställande
sätt avgränsa beskattningsområdet. Så länge pappersskatten ägde
bestånd, hade från riksdagens sida uttalats, att det icke syntes lämpligt att
en särskild beskattning av förströelsetidskrifter genomfördes. Då riksdagen
i anslutning till pappersskattens avskaffande hade att pröva motionsvis
framställt yrkande om omedelbart införande av en beskattning av förströelsetidskrifter
i enlighet med 1949 års skatteutrednings förslag i ämnet uttalades,
att med hänsyn till de invändningar som rests mot utredningens förslag
det torde vara uppenbart, att ett tillmötesgående av motionsyrkandet
icke kunde komma i fråga. Det framhölls emellertid tillika, att riksdagen
tidigare icke i princip ställt sig avvisande mot tanken på en beskattning av
förevarande slag. Det må vidare erinras om att i anledning av ett vid 1953
års riksdag framställt motionsyrkande om utredning av bl. a. vissa spörsmål
rörande utformningen av de indirekta skatterna -— inbegripet frågan
om en beskattning av förströelsetidskrifterna — av 1953 års bevillningsutskott
uttalades, att, då berörda frågor omfattades av pågående utredning
om den indirekta beskattningen, utskottet icke ansåg sig böra taga ställning
till motionsyrkandet i denna del och att utskottet därför icke kunde
tillstyrka skrivelse i ämnet.
Då nu frågan om en beskattning av förströelsetidskrifterna ånyo aktualiserats
genom de föreliggande motionerna, vari förordas en sådan beskattning
i huvudsaklig överensstämmelse med skatteutredningens förslag i ämnet,
må till en början erinras om att utredningsdirektiven för 1952 års kommitté
för indirekta skatter icke lägger hinder i vägen för kommittén att,
om den finner anledning därtill, framlägga förslag om en beskattning även
av tidskrifter. Enligt vad utskottet under hand inhämtat har skatteutredningens
förslag och de däröver avgivna remissutlåtandena icke överlämnats
till kommittén för beaktande vid utredningsuppdragets fullgörande. Det
Bevillningsutskottets betänkande nr 22. 15
har alltså överlåtits till kommitténs eget bedömande huruvida den skall
upptaga denna fråga. Innebörden av de förevarande motionerna är, att riksdagen
skall i skrivelse till Kungl. Maj :t tillkännage ett önskemål att frågan
om beskattning av förströelsetidskrifter upptages till behandling av kommittén.
Vid ställningstagandet till spörsmålet huruvida från riksdagens sida
bör göras en sådan framställning måste beaktas, att här är fråga om en beskattning,
som tidigare föreslagits skola genomföras men mötts av bestämda
gensagor från olika håll. Sålunda har bl. a. invänts, att den ifrågasatta
beskattningen icke stode i överensstämmelse med grunderna för vår
tryckfrihetslagstiftning och att en objektiv gränsdragning mellan skattefria
och skattepliktiga tidskrifter svårligen kunde uppnås. Utskottet anser sig
icke i anledning av de föreliggande motionerna, i vilka några nya synpunkter
på frågan icke förebragts, kunna ingå på ett närmare bedömande av de
skilda spörsmål, som aktualiserats med anledning av meningsbrytningarna
i denna beskattningsfråga. Utskottet finner det dock ovedersägligt, att en
avgränsning av området för den ifrågasatta beskattningen måste förbindas
med en sådan värdering ur kvalitetssynpunkt av tidskrifternas innehåll
som knappast kan utgöra en lämplig grund för en rationell beskattning. Enligt
utskottets mening är det angeläget att den indirekta beskattningen utformas
så, att värderingar av dylikt slag i möjligaste mån undvikes. Det
må i sammanhanget erinras om att vid nöjesbeskattningen uppkommit likartade
svårigheter med avseende å gränsdragningen mellan vissa slag av
nöjestillställningar, vilket medfört, att man måst överge systemet med differentierad
beskattning med hänsyn till tillställningarnas innehåll.
Det nu anförda måste tillmätas sådan avgörande betydelse, att ett initiativ
från riksdagens sida av den i förevarande motioner angivna innebörden
icke kan av utskottet förordas.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att de likalydande motionerna 1:221 av herrar Gustaf
Elofsson och Karl Persson samt II: 437 av herr Carlsson i
Bakeröd m. fl. angående utredning av frågan om beskattning
av förströelsetidskrifter icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 4 mars 1954.
På bevillningsutskottets vägnar:
ADOLV OLSSON.
16
Bevillningsutskottets betänkande nr 22.
Närvarande:
från första kammaren: herrar Sjödahl, Heuman, Gustaf Elofsson, Velander,
Söderquist, Niklasson, Einar Eriksson, Damström, Anders Johansson
och fröken Ranmark; samt
från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Ivristensson i Osby, Orgård,
Brandt, Strandh, Kärrlander, Henriksson, Anderson i Sundsvall, Nilsson
i Svalöv och Jansson i Aspeboda.
Reservation
av herrar Gustaf Elofsson, Niklasson och Jansson i Aspeboda.
5-171SM. Stockholm 1954. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.