Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner angående utredning av frågan om beskattning av förströelsetidskrifter.

1954-03-04 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1954:22, Betänkande i anledning av väckta motioner angående utredning av frågan om beskattning av förströelsetidskrifter.

Dokumentets text

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 22.

Nr 22.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

angående utredning av frågan om beskattning av förströelsetidskrifter.

(1 :a avd.)

I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande

motionerna 1:221 av herrar Gustaf Elof sson och Karl Persson samt

II: 437 av herr Carlsson i Bakeröd m. fl. har hemställts, »att riksdagen måtte

besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om att frågan om beskattning

av förströelsetidskrifter måtte bli föremål för prövning i samband med nu

pågående utredning rörande de indirekta skatterna».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionerna framförda

yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför icke lämnas i det följande,

hänvisa till motionen I: 221.

Beträffande tidigare förslag om införande av en tidskriftsskatt må följande

nämnas.

I en inom finansdepartementet upprättad, den 14 maj 1941 dagtecknad

promemoria framlades förslag om införande av en pappersaccis vilken skulle

träffa papper till tidningar och tidskrifter. Denna pappersaccis avsågs skola

utgöra ett komplement till den allmänna omsättningsskatten, vilken av tekniska

skäl icke ansågs böra omfatta tidningar och tidskrifter. Det i promemorian

framlagda förslaget, vilket föranletts av en skrivelse (nr 79) från

1940 års urtima riksdag, blev av olika skäl icke genomfört.

Även vid flera följande riksdagar var frågan om införande av beskattning

av vissa tryckalster föremål för riksdagens prövning i anledning av i ämnet

väckta motioner.

Sålunda hemställdes i två vid 1942 års riksdag väckta likalydande motioner

I: 70 och II: 145, »att riksdagen må besluta att i skrivelse till Kungl.

Maj :t anhålla om utredning av frågan om skatt på illustrerade och kolorerade

veckotidningar samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen

kan föranleda». Vidare hemställdes i motionen II: 68 vid samma års

riksdag, »att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa, att förslag

om beskattning av vissa tidskrifter skyndsammast förelägges riksdagen».

1942 års bevillningsutskott yttrade i sitt över nämnda motioner avgivna

betänkande, nr 41, att utskottet i likhet med första särskilda utskottet vid

1940 års urtima riksdag funnit tillräckliga skäl icke föreligga för den medgivna

skattefriheten för tidskrifter. Utskottet anförde härefter följande:

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 22. 9

»En skatt å tidskrifter torde visserligen icke komma att inbringa några

mera betydande intäkter. Då emellertid böcker äro underkastade allmän

omsättningsskatt, torde starka skäl få anses tala för att jämväl tidskrifter

böra vara underkastade beskattning i en eller annan form. Särskilt gäller

detta sådana tidskrifter, som äro avsedda för förströelseläsning. Den av

Kungl. Maj :t på hemställan av riksdagen verkställda utredningen synes utvisa,

att en beskattning genom pappersaccis av det slag som vid utredningen

ifrågasatts möter stora tekniska svårigheter. Uppenbart torde även vara, att

vilken beskaltningsform som än ifrågakomme beträffande allenast tidskrifter

betydande svårigheter skola visa sig vara för handen vid densammas

genomförande. Därest, på sätt i motionerna föreslagits, från beskattningen

skulle undantagas vissa slag av tidskrifter, komma dessa svårigheter att

ytterligare ökas. Skulle däremot beskattningen omfatta såväl tidningar som

tidskrifter, bleve de tekniska svårigheterna mindre. Utan att taga närmare

ståndpunkt till den föreliggande frågan förutsätter utskottet, att förevarande

spörsmål fortfarande kommer att av Kungl. Maj :t ägnas uppmärksamhet.

»

I enlighet med utskottets hemställan lämnades ovannämnda motioner av

1942 års riksdag utan åtgärd.

I en vid 1945 års riksdag väckt motion, II: 177, hemställdes, att riksdagen

— eventuellt med hänsynstagande till i motionen anförda synpunkter —

måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om skyndsam utredning och förslag

till förordning angående beskattning av tidningar och tidskrifter.

I motionen framhölls bl. a., att skatten principiellt borde göras generell

för alla tidningar och tidskrifter. Ett särskilt av Kungl. Maj :t utsett organ,

tidskriftsskattenämnden, skulle såsom enda instans pröva ansökningar om

befrielse från skattskyldighet. De organ, som vore nvhetsförmedlande, dagspress

eller dylikt, eller som ur religiösa, kulturella, sociala eller fackliga synpunkter

ansåges fylla cn uppgift eller som dreves utan ekonomiskt vinningssyfte,

borde befrias från skattskydighet. Skattesatsen skulle utgöra 20 procent

av varje nummers pris, dock lägst 10 öre. Å prenumerationsexemplar

skulle skatten uttagas efter särskild grund.

1943 års bevillningsutskott fann i sitt betänkande nr 24 i anledning av

ovannämnda motion, vilket betänkande godkändes av riksdagen, frågan om

beskattning av tidningar och tidskrifter icke sedan föregående år ha kommit

i förändrat läge och avstyrkte, under åberopande av vad 1942 års bevillningsutskott

i sitt betänkande nr 41 anfört, bifall till motionen.

I två vid 1944 ärs riksdag väckta, likalydande motioner, I: 248 och II: 384,

hemställdes, alt riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att

förslag om beskattning av tidskrifter skyndsamt måtte föreläggas riksdagen

samt att därvid i motionerna angivna synpunkter måtte vinna beaktande. I

motionerna anfördes bl. a., att det ur flera synpunkter vore otillfredsställande,

att den skattekälla, som vissa tryckalster kunde bliva, alltjämt vore

outnyttjad. Eu ovillkorlig förutsättning för att cn beskattning av tidskrifter

skulle kunna genomföras borde emellertid vara, att den i möjligaste mån

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 22.

drabbade alla tidskrifter av likartat innehåll. Om man läte beskattningens

omfattning bestämmas av litterära eller etiska synpunkter eller över huvud

taget av kvalitets- eller nyttighetssynpunkter och på så sätt sökte åstadkomma

en gränsdragning mellan önskvärda och mindre önskvärda alster,

hade man på en omväg infört ett statligt förmynderskap över medborgarna,

som icke kunde anses förenligt med vårt demokratiska samhällsskick eller

med vår grundlagsstadgade tryckfrihet. Såsom ett oeftergivligt villkor för

en beskattning av ifrågavarande slag borde vidare uppställas å ena sidan,

att skatten så konstruerades att risken för ekonomiska rubbningar i förlagens

ekonomi bleve den minsta möjliga, och å andra sidan, att skälig

säkerhet vunnes för att beskattningen gåve avsett ekonomiskt utbyte. Under

beaktande därav föreslogo motionärerna, att beskattningen skulle omfatta

samtliga tidskrifter med upplagor över 20 000 exemplar i den del upplagorna

överstege nämnda siffra och att skattesatsen skulle sättas till 10

procent. Därest även tidskrifter med små upplagor bleve beskattade, skulle

dessas ekonomi allvarligt belastas. Skatten, som förutsattes skola få övervältras

på konsumenterna, borde utgå med viss procent på tidskriftens vid

varje beskattningstillfälle gällande försäljningsvärde. Vid gränsdragningen

mellan tidskrifter och böcker borde hänsyn tagas bland annat till distributionssättet.

I den mån dylika tryckalster distribuerades via tidningsaffärer,

tidningskolportörer eller exempelvis Svenska pressbyrån, ansåge motionärerna

deras karaktär av tidskrift kunna med fullt fog hävdas. För prövning

av i samband därmed eller eljest uppkommande frågor borde inrättas ett

särskilt av Kungl. Maj :t utsett organ, förslagsvis benämnt tidskriftsskattenämnden.

I sitt i anledning av berörda motioner avgivna betänkande nr 10 anförde

1944 års bevillningsutskott bland annat följande:

»Även enligt utskottets mening bör vid införande av en skatt av ifrågavarande

slag en gränsdragning mellan skattepliktiga och skattefria tidskrifter

efter kvalitetssynpunkter undvikas. Ett bedömande efter sådana synpunkter

låter sig icke väl förena med en beskattningsprocedur och kan, såsom

av motionärerna framhållits, jämväl möta betänkligheter i andra hänseenden.

Utskottet finner fördenskull de i föreliggande motioner skisserade

riktlinjerna för en tidskriftsskatt i nu berört avseende ha företräde framför

de tidigare väckta förslagen. Trots detta och ehuru utskottet i likhet med

1942 års bevillningsutskott anser skäl tala för att tidskrifter böra vara underkastade

beskattning, eftersom omsättningsskatt utgår för böcker, finner

dock utskottet tvivelaktigt, om den av motionärerna nu anvisade lösningen

kan läggas till grund för lagstiftning i ämnet.

Det torde sålunda kunna ifrågasättas, huruvida möjlighet förefinnes att

införa en beskattning av allenast tidskrifter, medan tidningar däremot lämnas

obeskattade. Gränslinjen mellan tidning och tidskrift måste, såvitt utskottet

kunnat finna, bliva svår att draga, och tveksamma fall torde icke

kunna undvikas. Anses en beskattning av ifrågavarande slag böra genomföras,

måste enligt utskottets mening den enda framkomliga vägen vara att

låta beskattningen träffa såväl tidningar som tidskrifter. Mot en beskattning

av tidningar kunna dock resas så vägande invändningar, att utskottet, i

varje fall i nuvarande läge, ej finner skäl förorda en sådan beskattning.»

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 22. 11

Utskottet anförde vidare att, då någon framkomlig väg för en tillfredsställande

lösning av den föreliggande frågan dittills icke anvisats, utskottet

ansåge sig icke kunna förorda bifall till motionerna.

I enlighet med utskottets hemställan lämnades motionerna av 1944 års

riksdag utan åtgärd.

Vidare väcktes vid 19i8 års riksdag i anledning av den då framlagda

propositionen med förslag till förordning om pappersskatt tre motioner i

nu ifrågavarande ämne. I de likalydande motionerna I: 183 och II: 298

yrkades att skatt måtte införas på sådana förströelsetidskrifter, som i dagligt

tal kallades kolorerad veckopress. I motionen 11:365 hemställdes, att

riksdagen måtte besluta skrivelse till Kungl. Maj :t med begäran om förslag

till skatt å sådana veckotidskrifter av förströelsekaraktär, som till

huvudsakligt syfte hade innehavarens ekonomiska vinning. I sistnämnda

motion framhölls, att riksdagen tidigare gjort framställning om skattebeläggning

av den kolorerade veckopressen, men att förslaget strandat på

svårigheten att draga en gräns mellan sådana alster som borde skattebeläggas

och sådana som borde vara fria. Enligt vad i motionen vidare anfördes

kunde det ifrågasättas om icke en gräns skulle kunna dragas mellan

sådana periodiska tryckalster, som uteslutande avsåge att tillföra sin ägare

eller utgivare ekonomisk vinning, och sådana som — även om vinsttanken

icke vore utesluten — dock hade till huvudsakligt ändamål att sprida kunskap

eller tjäna något allmännyttigt ändamål; kunde en sådan skattebeläggning

bidraga till att något sanera den frodiga floran vore detta att

hälsa med tillfredsställelse.

1948 års bevillningsutskott yttrade i sitt i anledning av propositionen om

pappersskatt m. in. avgivna betänkande nr 48 beträffande nyssnämnda tre

motioner följande:

»Den av utskottet i detta betänkande förordade pappersbeskattningen

kommer att drabba bland annat sådana tidskrifter, som avses i nämnda

tre motioner. Ehuru det självfallet kan diskuteras, huruvida icke tidskrifter

av nu angivet slag borde av olika skäl beskattas hardare än vad som

blir fallet genom pappersbeskattningen, anser utskottet sig likväl icke kunna

tillråda, att en extra skatt vid sidan av pappersskatten uttages för ifrågavarande

tidskrifter. De i förevarande motioner väckta förslagen — vilka

framställts under andra förutsättningar än som nu äro för handen — avstyrkas

därför av utskottet.»

I enlighet med utskottets hemställan lämnades motionerna av 1948 års

riksdag utan åtgärd.

I två vid 19W års riksdag väckta likalydande motioner, I: 26 och II: 25,

hemställdes, »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla om

skyndsam utredning angående införande av skatt på s. k. kolorerad veckopress

samt att förslag därom förelägges redan innevarande års riksdag».

I sitt i anledning av berörda motioner avgivna betänkande nr 40 anförde

1949 års bevillningsutskott följande:

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande nr 22.

»I de likalydande motionerna 1:26 och 11:25 har hemställts om utredning

av frågan om införande av skatt på sådana förströelsetidskrifter, som

anses hänförliga till den s. k. kolorerade veckopressen. Enligt vad i motionerna

anförts borde denna särskilda beskattning uttagas vid sidan av den

vid 1948 års riksdag beslutade pappersskatten och fortbestå även efter det

att pappersskatten avvecklats. En dylik särbeskattning skulle enligt motionärerna

leda till en minskning i förbrukningen av papper som användes

till tryckning av här ifrågavarande förströelsetidskrifter. I motionerna har

vidare framhållits, att några större svårigheter icke borde föreligga att draga

upp en gränslinje mellan dessa tidskrifter och de mera ideellt betonade

tidskrifterna. Motionärerna ha ansett, att den nu föreslagna särbeskattningen

skulle tillföra statsverket en inkomst av 15 å 18 miljoner kronor

per år.

I likhet med 1948 års bevillningsutskott är utskottet av den uppfattningen,

att en särskild beskattning av förströelsetidskrifter icke lämpligen bör

genomföras så länge den nuvarande pappersbeskattningen består.

Emellertid förutsätter utskottet att, då Kungl. Maj :t framdeles upptager

till övervägande frågan om avveckling av pappersbeskattningen, jämväl det

i motionerna behandlade spörsmålet om införandet av en särskild beskattning

av förströelsetidskrifter ägnas uppmärksamhet. I nu berörda avseende

torde någon särskild skrivelse till Kungl. Maj :t icke vara erforderlig.

Med hänsyn härtill finner utskottet sig icke kunna tillstyrka bifall till

förevarande motioner.»

I enlighet med utskottets hemställan lämnades motionerna av 1949 års

riksdag utan åtgärd.

Frågan om en särskild skatt på tidskrifter behandlades jämväl av 1949 års

skatteutredning i dess den 10 december 1949 dagtecknade betänkande rörande

frågan om avveckling av de år 1948 beslutade extra konsumtionsskatterna.

I nämnda betänkande förordade utredningen, att åtgärder vidtoges för att

i samband med pappersskattens avveckling införa en särskild beskattning av

tidskrifter med förströelsekaraktär i huvudsaklig anslutning till en inom kontrollstyrelsen

upprättad promemoria i ämnet. Vid remissbehandlingen blev

förslaget föremål för åtskillig kritik. Sålunda gjordes från remissinstansernas

sida gällande, att den ifrågasatta tidskriftsskatten icke stode i överensstämmelse

med tryckfrihetslagstiftningens grunder, att en objektiv gränsdragning

mellan skattefria och skattepliktiga tidskrifter svårligen kunde uppnås

och att skatten skulle medföra avsevärda försämringar för tidskriftsförlagen,

författarna m. fl. Det närmare innehållet i kontrollstyrelsens promemoria,

skatteutredningens förslag samt de däröver avgivna remissutlåtandena

redovisas i proposition nr 193/1950 s. 5—9.

I ovannämnda proposition nr 193 till 1950 års riksdag framlades förslag till

pappersskattens upphävande. Beträffande den ifrågasatta beskattningen av

tidskrifter ansåg sig departementschefen, under erinran om den kritik som

mött i den frågan, icke beredd framlägga något förslag i ämnet.

I anledning av förenämnda proposition nr 193 framställdes i de likalydande

motionerna I: 240 och II: 284 yrkande om införande av skatt på tidskrif
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Bevillningsutskottets betänkande nr 22.

ter av förströelsekaraktär i enlighet med av 1949 års skatteutredning framlagt

förslag. I sitt i anledning av berörda proposition och motioner avgivna

betänkande nr 41 anförde 1950 års bevillningsutskott bland annat följande:

»Utskottet anser sig i detta sammanhang icke kunna ingå på ett närmare

bedömande av huruvida och i vad mån fog finnes för den sålunda framkomna

kritiken mot skatteutredningens förslag i ifrågavarande hänseende.

Med hänsyn till de invändningar, som rests mot förslaget, torde det dock

vara uppenbart, att ett tillmötesgående av det i de likalydande motionerna

1: 240 och II: 284 framställda yrkandet om ett omedelbart mforande av en

beskattning av förströelsetidskrifter i enlighet med skatteutredningens förslå"

icke kan ifrågakomma. Utskottet vill emellertid framhålla, att vid de

tillfällen, då riksdagen tidigare haft att taga ställning till frågan om införande

av en beskattning av förströelsetidskrifter, riksdagen icke i princip

ställt sig avvisande mot tanken på en sådan beskattning. Då denna fråga •

som ur statsfinansiell synpunkt icke är av oväsentlig betydelse förfarande

är under Kungl. Maj :ts prövning, avstyrker utskottet det i motionerna

framställda yrkandet om införande av en beskattning av förströelsetidskrifter.

»

I enlighet med utskottets hemställan lämnades motionerna av 1950 års

riksdag utan åtgärd.

I en vid 1953 års riksdag väckt motion, I: 294, hade hemställts om en allmän

översyn av nöjesskatteförordningen och andra gällande förordningar i

enliuhet med motionens syfte. I motionen, som avstyrktes av 1953 åis bevillningsutskott

i betänkande nr 19, hade bl. a. riktats kritik mot beskattningen

av grammofonskivor, varjämte ifrågasatts införande av en beskattning

av vissa tryckalster. I nämnda del ansåg sig utskottet icke böra taga ställning

till motionen, då dessa frågor omfattades av 1952 års kommitté för

indirekta skatter. I enlighet med utskottets hemställan föranledde motionen

icke någon riksdagens åtgärd.

I de nu föreliggande motionerna har motionärerna inledningsvis berört

vad som tidigare i vissa hänseenden förekommit i frågan om beskattning av

förströelsetidskrifter samt därefter anfört i huvudsak följande. Riksdagen

hade vid tidigare ställningstaganden i princip icke avvisat tanken på beskattning

av förströelsetidskrifter. Vid fråga om indirekt beskattning borde uppmärksamheten

riktas på möjligheterna av beskattning av kolorerad veckopress.

En sådan beskattning skulle träffa en umbärlig konsumtion, varför

icke ur sociala synpunkter något hinder för en sådan åtgärd kunde föreligga.

Det funnes i vårt land eu rik flora av kolorerade veckotidningar och

månadstidskrifter. En beskattning av denna kategori, som ur kulturell synpunkt

ofta inte kunde tillmätas något större värde, syntes icke strida mot

tryckfrihetslagstiftningens grunder. En sådan skatt borde förslagsvis utgå

med 30 procent av tidskrifternas försäljningspris. Härigenom skulle ganska

betydande inkomster kunna tillföras statskassan. Eu objektiv gränsdragning

mellan skattepliktiga och skattefria tidskrifter skulle knappast möta några

större svårigheter. Givetvis borde endast tidskrifter av förströelsekaraktär

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets betänkande nr 22.

beskattas. Religiösa, fackliga, politiska, kulturella, litterära, vetenskapliga

och ekonomiska tidskrifter borde vara undantagna från beskattning. Med

utgångspunkt från dessa definitioner torde det inte möta några större svårigheter

att fastställa vilka tidskrifter som skulle vara skattepliktiga. Det

vore enligt motionärernas mening önskvärt, att frågan om beskattning av

förströelsetidskrifter toges upp till ny prövning i samband med pågående utredning

om de indirekta skatterna.

Utskottet. I föreliggande motioner har hemställts om skrivelse till Kungl.

Maj :t med begäran att frågan om beskattning av förströelsetidskrifter måtte

bli föremål för prövning i samband med pågående utredning rörande de

indirekta skatterna.

Såsom framgar av den i det föregående lämnade redogörelsen bär spörsmålet

om införandet av en särskild skatt på förströelsetidskrifter vid åtskilliga

tillfällen varit föremål för överväganden inom och utom riksdagen.

Då riksdagen tidigare därvid avvisat motionsyrkanden om införandet

av en dylik beskattning, har riksdagens ställningstagande i väsentlig mån

berott därpå, att betydande svårigheter ansetts föreligga att på ett tillfredsställande

sätt avgränsa beskattningsområdet. Så länge pappersskatten ägde

bestånd, hade från riksdagens sida uttalats, att det icke syntes lämpligt att

en särskild beskattning av förströelsetidskrifter genomfördes. Då riksdagen

i anslutning till pappersskattens avskaffande hade att pröva motionsvis

framställt yrkande om omedelbart införande av en beskattning av förströelsetidskrifter

i enlighet med 1949 års skatteutrednings förslag i ämnet uttalades,

att med hänsyn till de invändningar som rests mot utredningens förslag

det torde vara uppenbart, att ett tillmötesgående av motionsyrkandet

icke kunde komma i fråga. Det framhölls emellertid tillika, att riksdagen

tidigare icke i princip ställt sig avvisande mot tanken på en beskattning av

förevarande slag. Det må vidare erinras om att i anledning av ett vid 1953

års riksdag framställt motionsyrkande om utredning av bl. a. vissa spörsmål

rörande utformningen av de indirekta skatterna -— inbegripet frågan

om en beskattning av förströelsetidskrifterna — av 1953 års bevillningsutskott

uttalades, att, då berörda frågor omfattades av pågående utredning

om den indirekta beskattningen, utskottet icke ansåg sig böra taga ställning

till motionsyrkandet i denna del och att utskottet därför icke kunde

tillstyrka skrivelse i ämnet.

Då nu frågan om en beskattning av förströelsetidskrifterna ånyo aktualiserats

genom de föreliggande motionerna, vari förordas en sådan beskattning

i huvudsaklig överensstämmelse med skatteutredningens förslag i ämnet,

må till en början erinras om att utredningsdirektiven för 1952 års kommitté

för indirekta skatter icke lägger hinder i vägen för kommittén att,

om den finner anledning därtill, framlägga förslag om en beskattning även

av tidskrifter. Enligt vad utskottet under hand inhämtat har skatteutredningens

förslag och de däröver avgivna remissutlåtandena icke överlämnats

till kommittén för beaktande vid utredningsuppdragets fullgörande. Det

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 22. 15

har alltså överlåtits till kommitténs eget bedömande huruvida den skall

upptaga denna fråga. Innebörden av de förevarande motionerna är, att riksdagen

skall i skrivelse till Kungl. Maj :t tillkännage ett önskemål att frågan

om beskattning av förströelsetidskrifter upptages till behandling av kommittén.

Vid ställningstagandet till spörsmålet huruvida från riksdagens sida

bör göras en sådan framställning måste beaktas, att här är fråga om en beskattning,

som tidigare föreslagits skola genomföras men mötts av bestämda

gensagor från olika håll. Sålunda har bl. a. invänts, att den ifrågasatta

beskattningen icke stode i överensstämmelse med grunderna för vår

tryckfrihetslagstiftning och att en objektiv gränsdragning mellan skattefria

och skattepliktiga tidskrifter svårligen kunde uppnås. Utskottet anser sig

icke i anledning av de föreliggande motionerna, i vilka några nya synpunkter

på frågan icke förebragts, kunna ingå på ett närmare bedömande av de

skilda spörsmål, som aktualiserats med anledning av meningsbrytningarna

i denna beskattningsfråga. Utskottet finner det dock ovedersägligt, att en

avgränsning av området för den ifrågasatta beskattningen måste förbindas

med en sådan värdering ur kvalitetssynpunkt av tidskrifternas innehåll

som knappast kan utgöra en lämplig grund för en rationell beskattning. Enligt

utskottets mening är det angeläget att den indirekta beskattningen utformas

så, att värderingar av dylikt slag i möjligaste mån undvikes. Det

må i sammanhanget erinras om att vid nöjesbeskattningen uppkommit likartade

svårigheter med avseende å gränsdragningen mellan vissa slag av

nöjestillställningar, vilket medfört, att man måst överge systemet med differentierad

beskattning med hänsyn till tillställningarnas innehåll.

Det nu anförda måste tillmätas sådan avgörande betydelse, att ett initiativ

från riksdagens sida av den i förevarande motioner angivna innebörden

icke kan av utskottet förordas.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att de likalydande motionerna 1:221 av herrar Gustaf

Elofsson och Karl Persson samt II: 437 av herr Carlsson i

Bakeröd m. fl. angående utredning av frågan om beskattning

av förströelsetidskrifter icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 4 mars 1954.

På bevillningsutskottets vägnar:

ADOLV OLSSON.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bevillningsutskottets betänkande nr 22.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sjödahl, Heuman, Gustaf Elofsson, Velander,

Söderquist, Niklasson, Einar Eriksson, Damström, Anders Johansson

och fröken Ranmark; samt

från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Ivristensson i Osby, Orgård,

Brandt, Strandh, Kärrlander, Henriksson, Anderson i Sundsvall, Nilsson

i Svalöv och Jansson i Aspeboda.

Reservation

av herrar Gustaf Elofsson, Niklasson och Jansson i Aspeboda.

5-171SM. Stockholm 1954. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.