Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner om ändrade regler för beskattning av skogsinkomster i samband med vissa markupplåtelser.

1954-03-16 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1954:23, Betänkande i anledning av väckta motioner om ändrade regler för beskattning av skogsinkomster i samband med vissa markupplåtelser.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Nr 23—24.

Bevillningsutskottets betänkande nr 23.

1

Nr 23.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

om ändrade regler för beskattning av skogsinkomster

i samband med vissa markupplåtelser.

(2:a avd.)

I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande

motionerna 1:337 av herr Hansson och 11:439 av herr Widén m. fl. har

hemställts, »att riksdagen måtte besluta, i första hand att lika med intäkt

genom avyttring av växande skog i samband med avyttring av marken skall

anses ersättning för och värdet vid markägarens eget tillgodogörande av

skog, som måst avverkas till följd av markens ianspråktagande för obegränsad

tid för vattenuppdämning, framdragande av ledning eller anläggande

av väg eller annat liknande ändamål, att gälla från och med 1954 års

taxering samt att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att de följdändringar

i bestämmelserna om avdrag för värdeminskning av skog, som kunna finnas

vara erforderliga till följd härav, måtte bli föremål för sådan snabb

utredning, att förslag till ändrade bestämmelser i ämnet kan framläggas vid

1955 års riksdag att gälla från och med 1955 års taxering, i andra hand att

i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, att här ovan angivna förhållanden måtte

bli föremål för sådan snabb utredning, att förslag till ändrade bestämmelser

i ämnet kan framläggas vid 1955 års riksdag att gälla från och med 1955

års taxering».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför icke lämnas i det

följande, hänvisa till motionen II: 439.

Syftet med de föreliggande motionerna är att åstadkomma gynnsammare

regler för avdrag för värdeminskning av skog i de fall, då skog måst avverkas

till följd av att mark ianspråktagits för obegränsad tid för vattenuppdämning,

framdragande av ledning eller anläggande av väg eller annat

liknande ändamål. Avsikten är, att i sådana fall samma värdcminskningsavdrag

måtte få åtnjutas som vid försäljning av skog i samband med försäljning

av marken.

Vid tillgodogörandet av landets vattenkrafttillgångar erfordras stora markområden

för kraftverk, regleringsdammar, vattenuppdämningar och framdragande

av elektriska ledningar. När dessa markområden, som vanligtvis

är fallet, tillhör annan än den, för vilkens räkning de tages i anspråk för

1 Bihang till riksdagens protokoll 195b. 7 samt. Nr 23—24.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 23.

nämnda ändamål, måste endera marken förvärvas av denne eller också

får upplåtelse av nyttjanderätt eller servitutsrätt ske. Vid sådana upplåtelser

är det i stor utsträckning skogsmark, som ianspråktages. Liknande

markupplåtelser förekommer även i andra fall, exempelvis i fråga om anläggande

av väg.

Genom vattenuppdämning och väganläggning omöjliggöres skogsproduktion

helt å berörda markområden. När elektriska ledningar framdrages

över skogsmark, upphugges i allmänhet en skogsgata, som senare får växa

igen till viss höjd.

I allmänhet behåller markägaren den skog, som måste avverkas å här

ifrågavarande markområden, och försäljer densamma mestadels i form av

leveransvirke. Ibland anser sig emellertid markägaren av olika anledningar

ej kunna göra detta. I dylika fall brukar enligt uppgift vattenfallsstyrelsen

inlösa skogen a rot. För vattenfallsstyrelsens del har detta uppgivits ske

i omkring 5 procent av fallen. För att stimulera markägaren till egen avverkning

lämnar vattenfallsstyrelsen s. k. avverkningspremier.

De beskattningsregler, som berör nämnda markupplåtelser, är tämligen

omfattande och här skall endast redogöras för huvuddragen av desamma.

Enligt 35 § 2 mom. kommunalskattelagen uppkommer skattepliktig realisationsvinst

bl. a. vid icke yrkesmässig försäljning av fastighet, som förvärvats

genom köp, byte eller därmed jämförligt fång, i den mån fastigheten

försäljes inom tio år från förvärvet. Såsom vinst upptages i princip

skillnaden mellan inköps- och försäljningspris med avdrag för havda kostnader.

I syfte att åstadkomma en mjukare övergång mellan full skatteplikt

och full skattefrihet har införts en fallande skala på det sätt, att därest

fastigheten innehafts i mer än sju år endast 75 procent av vinsten beskattas,

om fastigheten innehafts i mer än åtta år endast 50 procent och om den

innehafts i mer än nio år endast 25 procent.

Enligt punkt 4 av anvisningarna till 35 § kommunalskattelagen skall lika

med avyttring av fast egendom anses upplåtelse av nyttjanderätt eller servitutsrätt

för obegränsad tid mot engångsersättning, vilken därvid är att

betrakta som köpeskilling. Avyttringen skall i sådant fall anses ha omfattat

så stor del av fastigheten som ersättningsbeloppet utgör av fastighetens

värde vid tiden för upplåtelsen. Därest förutsättningar därför i övrigt föreligger,

skall alltsa i dylikt fall skattepliktig realisationsvinst anses ha uppkommit.

I det fall, att upplåtelsen skett genom expropriation eller liknande förfarande

eller skett under sådana förhållanden att tvångsförsäljning som

nyss sagts måste anses vara för handen, är vinsten emellertid icke att anse

som skattepliktig realisationsvinst, om det icke kan antagas, att upplåtelsen

ändock skulle skett även om tvång icke förelegat. (35 § 4 mom.)

Därest skattepliktig realisationsvinst enligt föreniämnda bestämmelser

icke uppkommer, skall intäkten, till den del den är att hänföra till avyttringen

av den å marken växande skogen, upptagas som intäkt av skogsbruk.

Jämväl i de fall, då i enlighet med vad ovan sagts endast 25, 50 eller 75 pro
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 23.

3

cent av realisationsvinsten upptages till beskattning, skall överskjutande

belopp under vissa förutsättningar upptagas såsom intäkt av skogsbruk. (21 §

samt p. 2 av anvisningarna till 21 § och p. 2 av anvisningarna till 35 §.)

Såsom tidigare framhållits är förfarandet vid i förevarande motioner avsedda

upplåtelser i regel sådant, att upplåtelsen icke omfattar den å marken

växande skogen, utan markägaren förbehåller sig själv att avverka den eller

försälja den på rot. Den inkomst markägaren därigenom erhåller skall upptagas

såsom intäkt av skogsbruk. Även för det fall att skogen ingår i upplåtelsen

torde på grund av ovannämnda beskattningsregler ersättningen i

vad den belöper på skogen böra upptagas såsom intäkt av skogsbruk. Endast

i undantagsfall torde nämligen realisationsvinst uppkomma, enär fastigheten

oftast innehafts mer än tio år eller förvärvats genom arv eller i

varje fall tvångsupplåtelse anses föreligga.

Beskattningen av inkomst av skogsbruk har utformats så, att beskattning

avses skola ske endast för värdet av tillväxt under innehavet. Vid inkomstens

beräkning får därför från intäkterna avräknas -—- förutom kostnader

för avverkning o. dyl. — belopp motsvarande den del av det ingående skogskapilalet,

som realiserats genom avverkning eller rotförsäljning. Principen

är att avdrag skall få göras för värdet av den skog, som den skattskyldige

förvärvat i samband med marken. För genomförandet av denna princip har

införts tre olika avdragsmetoder, nämligen virkesförrådsmetoden, värdemetoden

och schablonmetoden. De två förstnämnda metoderna får efter den

skattskyldiges fria val användas vid avverkning eller försäljning av skog såväl

i samband med som utan samband med försäljning av marken. Schablonmetoden

däremot får endast användas vid avyttring av skog i samband

med marken. (22 § samt p. 4 och 5 av anvisn. till 22 §.)

Virkesförrådsmetoden innebär, att avdraget bestämmes med hänsyn till

skillnaden mellan det för ägaren gällande ingående virkesförrådet och det

virkesförråd, som återstår för honom efter avverkningen eller försäljningen

(utgående virkesförrådet). Med ingående virkesförråd förstås därvid den

växande skogens kubikmassa i fast mått på bark vid den tidpunkt, då fastigheten

förvärvades, minskat med det virkesförråd, för vilket avdrag eventuellt

åtnjutits vid tidigare taxeringar. Det utgående virkesförrådet upplages

lika med förrådet vid beskattningsårets utgång. Vid försäljning av skog i

samband med marken förefinnes intet utgående virkesförråd, varför avdrag

får åtnjutas för belopp motsvarande hela ingående förrådet.

Vid användning av värdemetoden uträknas avdraget direkt till belopp, utgörande

skillnaden mellan skogens för ägaren gällande ingångsvärde och

dess värde efter skogsuttaget. Med skogens ingångsvärde förstås därvid det

värde, varmed växande skog kan anses ha ingått i fastighetens värde vid

förvärvet av fastigheten, minskat med belopp som eventuellt fått avdragas

vid tidigare taxeringar, och med dess utgångsvärde värdet vid beskattningsårets

utgång (vid försäljning av skog i samband med marken är utgångsvärdet

noll).

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 23.

Ingångsvärde för skog måste fastställas då värdemetoden tillämpas samt

då förrådsmetoden användes vid skogsförsäljning under innehavet. Vid användning

av förrådsmetoden vid försäljning av skog i samband med marken

behöver däremot intet ingångsvärde beräknas. Skillnaden i berörda avseende

beror därpå att avdrag enligt förrådsmetoden beräknas vid skogs försäljning

i samband med marken efter försäljningspriset (per ms) men vid skogs försäljning

under innehavet efter ingångsvärdet. I övrigt märkes, att ingångsvärdet,

då taxeringsvärdet skall ligga till grund för dess beräkning — som

vid arv, gåva o. dyl. — utgöres av det taxerade skogsvärdet och att i andra

fall en fördelning av förvärvskostnaden för fastigheten måste ske mellan

den växande skogen och fastigheten i övrigt.

Vid tillämpning av schablonmetoden, som endast får användas vid försäljning

av skog i samband med marken, får avdrag göras med belopp motsvarande

värdet av fyra gånger den normala årliga virkesavkastningen av

marken, därvid värdet beräknas med användning av de vid senaste fastighetstaxering

fastställda skogssiffrorna. I samband med antagandet av den

nya metod för värdering av skog vid fastighetstaxering, som skall träda i

kraft den 1 januari 1956, beslöts även sådan ändring i förevarande bestämmelser,

att avdrag enligt schablonmetoden därefter skall medgivas för värdet

av det minsta producerande skogskapitalet, beräknad på visst i p. 5 av

anvisningarna till 22 § angivet sätt.

I en den 25 januari 1954 dagtecknad skrivelse har Riksförbundet Landsbygdens

folk och Sveriges skogsägareföreningars riksförbund hos Kungl.

Maj :t hemställt om ändringar i gällande bestämmelser i förevarande hänseende

av samma innebörd som de i de förevarande motionerna yrkade.

Jämväl de skäl som i skrivelsen anförts till stöd för en sådan lagändring

överensstämmer väsentligen med de i motionerna anförda. Skrivelsen är för

närvarande föremål för remissbehandling.

Vid 1949 års riksdag yrkades i de likalydande motionerna I: 152 (av herrar

Lars Andersson och Karl Persson) samt II: 190 (av herr Jansson i Aspeboda

m. fl.) skrivelse till Kungl. Maj :t med hemställan om utredning rörande

frågan om beskattning av inkomst, som uppkommer på grund av

ofrivillig avverkning av skog i vissa fall, närmast sådan avverkning, som

kunde ske i samband med expropriation av mark för framdragande av

kraftledning. Samma års bevillningsutskott hänvisade i sitt av riksdagen

godkända betänkande nr 28 till det av 1944 års allmänna skattekommitté

avgivna betänkandet angående beskattning av realisationsvinster, m. in.,

samt ackumulerade inkomster. Såvitt utskottet kunnat finna borde syftet

med motionerna åtminstone i viss mån kunna anses tillgodosett genom skattekommitténs

förslag. Utskottet, som utgick från att förslaget komme att

läggas till grund för lagstiftning i ämnet, förutsatte att de i motionerna anförda

synpunkterna därvid i möjligaste mån bleve beaktade. Med hänsyn

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 23. 5

härtill fann utskottet ej anledning förorda skrivelse till Kungl. Maj :t i ämnet.

Av innehållet i de förevarande motionerna må här återgivas följande.

Årligen toges mycket stora arealer skogsmark i anspråk för obegränsad

tid för framdragande av elektriska ledningar, vattenuppdämningar och anläggande

av vägar. Härvid försåldes i regel icke marken, utan i stället upplätes

nyttjanderätt eller servitutsrätt till fastigheten för obegränsad tid mot

engångsersättning. Den skog, som funnes å för sådana ändamål ianspråktagna

markområden, avyttrades i allmänhet av fastighetsägarna i form

av endera upplåtelse av avverkningsrätt eller leveransvirke. I de fall då avdrag

för värdeminskning av skog medgåves, bleve dessa avdrag i allmänhet

rätt obetydliga i förhållande till storleken av de köpeskillingar, som

erhölles för de i öppna marknaden försålda skogsprodukterna, som måst

avyttras till följd av nämnda ianspråktaganden av mark. Den främsta orsaken

härtill vore att ingångsvärdena för skog för berörda fastighetsägare

merendels vore förhållandevis låga. Hade i stället avdrag från ifrågavarande

intäkt beräknats som om ersättningen för den avyttrade skogen jämställts

med intäkt genom avyttring av marken, hade avdraget i de flesta

fall enligt den mest använda s. k. virkesförrådsmetoden uppgått till intäktens

storlek och allenast i fall av ökning av virkesförrådet å ifrågavarande

markområde ej fullt uppgått till samma belopp. Resultatet hade då blivit

det, att nettoinkomst av skogsbruk i allmänhet icke uppstått, och då dylik

nettoinkomst förekommit, hade den avsett allenast tillväxten av det för ägaren

gällande virkesförrådet.

Fråga vore, huruvida ett dylikt beskattningsresultat enligt gällande och

i allmänhet tillämpade bestämmelser vore rimligt. Ifrågavarande markområden

toges i anspråk på så sätt, att markägaren behölle äganderätten till

marken, och nyttjanderätt eller servitutsrätt för obegränsad tid upplätes

för tillgodoseende av ovannämnda ändamål. Skogsproduktion kunde icke

förekomma på vattenuppdämda områden eller å områden, som toges i anspråk

för väg. I skogsgator finge viss tillväxt av skog ske. Denna skogsproduktion

vore emellertid i allmänhet helt värdelös ur ekonomisk synpunkt,

och skulle något obetydligt värde så småningom uppstå, inträffade

detta icke förrän så pass lång tid efter kalhuggningen, att ifrågavarande

fastighetsägare vid det laget i allmänhet icke längre vore ägare av fastigheten.

Fastighetsägaren vore således i samma situation ur skogsproduktionssynpunkt

som om han avhänt sig äganderätten till marken. Han borde

då icke komma i sämre beskattningsläge av den anledningen, att förfarandet

vid ianspråktagandet av mark för nämnda ändamål i allmänhet vore sådant,

att han icke kunde överlåta marken tillsammans med skogen. Av det

anförda framginge, att beskattningsläget skulle bli rättvist och i överensstämmelse

med grunderna för beskattning av i sak samma slags inkomst av

skogsbruk, därest vederbörande fastighetsägare finge anse skogen såsom

avyttrad i samband med avyttring av marken. På samma sätt borde värdet

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 23.

vid markägarens eget tillgodogörande av ifrågavarande skog behandlas.

Enär ifrågavarande markupplåtelser vore av mycket betydande omfattning

och beskattningen enligt nuvarande bestämmelser verkade mycket hårt för

berörda skattskyldiga, vore en omedelbar ändring av bestämmelserna nödvändig.

En ändring borde därför träda i kraft redan från och med 1954 års

taxering.

Utskottet. Från bruttointäkt av jordbruksfastighet får vid skogs avverkning

eller försäljning på rot avdrag ske för värdeminskning av skog enligt vissa

regler. Principen för dessa är att beskattning skall ske endast för värdet av

skogens tillväxt under innehavet. För genomförandet av denna princip finnes

tre metoder, värdemetoden, virkesförrådsmetoden och schablonmetoden.

Rörande innebörden av dessa skall här endast nämnas följande. Enligt värdemetoden

må med vissa justeringar avdrag åtnjutas för skillnaden mellan

skogens ingångsvärde, d. v. s. värdet vid förvärvet, och dess värde efter avverkningen.

Vid försäljning av skog i samband med marken får hela ingångsvärdet

avdragas. Ingångsvärdet skall dock alltid minskas med belopp, som

eventuellt fått avdragas vid tidigare taxeringar. Enligt förrådsmetoden bestämmes

avdraget på visst sätt med hänsyn till skillnaden mellan det ingående

virkesförrådet och det virkesförråd som återstår efter avverkningen

eller försäljningen. Vid tillämpningen av denna metod märkes den särskilt

i förevarande sammanhang betydelsefulla skillnaden, att vid skogs avverkning

eller försäljning under innehavet avdraget beräknas efter ingångsvärdet

men vid skogs försäljning i samband med marken efter försäljningspriset.

I nuvarande läge torde ingångsvärdet oftast vara väsentligt lägre

än försäljningspriset. Schablonmetoden får endast användas vid skogs försäljning

i samband med marken och innebär, att avdrag medgives med belopp

motsvarande värdet av fyra gånger den normala årliga virkesavkastningen.

I anledning av den nya skogsvärderingsmetoden skall schablonmetoden

enligt lagändring, som träder i kraft den 1 januari 1956, erhålla ny

utformning sålunda, att avdrag enligt vissa grunder i stället medges för värdet

av minsta producerande skogskapital.

I de föreliggande motionerna har yrkats sådan ändring av gällande bestämmelser,

att lika med intäkt genom avyttring av växande skog i samband

med avyttring av marken skulle anses ersättning för och värdet vid markägares

eget tillgodogörande av skog, som måst avverkas till följd av markens

ianspråktagande för obegränsad tid för vattenuppdämning, framdragande

av ledning eller anläggande av väg eller annat liknande ändamål. I

andra hand har yrkats skrivelse till Kungl. Maj :t med begäran om snabb

utredning i ämnet. Såsom motivering för sitt yrkande har motionärerna

anfört bl. a., att markägaren genom upplåtelser av förenämnt slag komme

i samma situation ur skogsproduktionssynpunkt som om han avhänt sig

marken i fråga. Det vore då rimligt, att han även komme i samma beskattningsläge

beträffande vid dessa upplåtelser uppkommande inkomst av skogsbruk

som om han försålt skogen i samband med avyttring av marken.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 23. 7

Syftet med den förordade ändringen är att markägare i de av motionärerna

avsedda fallen skulle få tillämpa de regler för beräkning av avdrag för värdeminskning

av skog. som avser skogs försäljning i samband med marken,

d. v. s. i främsta rummet att få vid förrådsinetoden beräkna avdraget efter

försäljningspriset i stället för efter ingångsvärdet. Vilka ändringar, som

därvid kunde bli erforderliga i fråga om dessa bestämmelser, uttalar sig

motionärerna inte om utan anser att vid ett omedelbart genomförande av

deras förslag denna fråga borde bli föremål för särskild utredning.

Såsom av den tidigare lämnade redogörelsen framgår har förevarande

spörsmål tidigare varit föremål för riksdagens uppmärksamhet. Sålunda avslog

1949 års riksdag på hemställan av samma års bevillningsutskott väckta

motioner om utredning av frågan om beskattningen av skogsinkomst i liknande

fall, som i förevarande motioner avses. Utskottet hänvisade därvid

bl. a. till att syftet med motionerna borde anses i viss mån tillgodosett genom

det förslag rörande beskattning av ackumulerade inkomster, som framlagts

av 1944 års allmänna skattekommitté. De bestämmelser rörande beskattningen

av ackumulerade inkomster, som sedermera antogs av riksdagen,

kom dock icke — bortsett från vissa specialfall — att bli tillämpliga på

försäljning av skog utan samband med avyttring av marken. I anslutning

härtill må emellertid framhållas, att enligt den av årets riksdag antagna

förordningen om taxering för inkomst av medel, som insatts å skogskonto,

fysisk person, oskift dödsbo eller familjestiftelse kan erhålla uppskov med

inkomsttaxeringen av medel som insatts pa sadant konto. Därigenom asyftas

en utjämning av skogsvinsterna med verkningar i fråga om beskattningens

progressivitet av i huvudsak likartat slag, som erhalles vid den särskilda

skatteberäkningen för ackumulerad inkomst.

Såsom i de nu föreliggande motionerna framhållits kan dock givetvis alltjämt

den frågan ställas, huruvida beskattningen av ifrågakommande skogsintäkter

är tillfredsställande. Särskilt genom den fortskridande utbyggnaden

av landets vattentillgångar med därav föranledda förfoganden över skogsmark

och de ökade skogspriserna har spörsmålet kommit att bli alltmer

uppmärksammat.

Utskottet vill till en början erinra om att ett genomförande av motionärernas

förslag förutsätter vissa ändringar i bestämmelserna om avdrag för

värdeminskning av skog. Detta har även beaktats av motionärerna, vilka

emellertid anser att ett omedelbart genomförande av deras förslag icke

borde hindras av att frågan om nämnda följdändringar måste utredas senare.

Härtill vill utskottet framhålla, att enligt utskottets mening konsekvenserna

av motionärernas förslag icke kan överblickas, om icke klarläggande

sker av vilka ändringar som blir erforderliga i fråga om bestämmelserna

om avdrag för värdeminskning av skog. Att med hänsyn till nämnda

bestämmelsers förhållandevis invecklade karaktär åtskilliga svårigheter

måste uppkomma vid bedömningen härav synes utskottet uppenbart. Utskottet

kan inskränka sig till att framhålla svårigheten att vid markägares

eget tillgodogörande av skogen fastställa någon motsvarighet till köpeskil
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Bevillningsutskottets betänkande nr 23.

lingen vid skogs försäljning i samband med marken. Utskottet anser förty

— utan att därmed i och för sig taga ställning till motionärernas förslag_

att ett genomförande av detsamma icke bör ifrågakomma utan en närmare

utredning med särskilt beaktande av frågan om utformningen av reglerna

rörande avdrag för värdeminskning av skog. Med hänsyn härtill kan utskottet

icke tillstyrka motionärernas förslag om en omedelbar lagändring i

ämnet.

Av vad tidigare anförts framgår, att Riksförbundet Landsbygdens folk och

Sveriges skogsägareföreningars riksförbund i skrivelse till Kungi. Maj :t hemställt

om lagändring av samma innebörd som i de förevarande motionerna

avses. Då sålunda föreliggande spörsmål redan är föremål för Kungl. Maj :ts

prövning och detsamma genom de remissyttranden, som kommer att avgivas

över nämnda skrivelse, kan förväntas bli ytterligare belyst, anser sig utskottet

icke heller ha anledning att förorda skrivelse till Kungl. Maj:t

i ämnet.

Av angivna skäl avstyrker utskottet de förevarande motionerna.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att de likalydande motionerna I: 337 av herr Hansson och

II: 439 av herr Widén m. fl. om ändrade regler för beskattning

av skogsinkomster i samband med vissa markupplåtelser

måtte, i den mån de icke kan anses besvarade genom vad

utskottet ovan anfört, av riksdagen lämnas utan åtgärd.

Stockholm den 16 mars 1954.

På bevillningsutskottets vägnar:

ADOLV OLSSON.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sjödahl, Heuman, Spetz, Gustaf Elofsson,

Falk, Velander, Söderquist, Niklasson, Damström och Snygg; samt

från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Kristensson i Osby,

Orgård, Jonsson i Skedsbygd, Kärrlander, Christenson i Malmö, Anderson

i Sundsvall, Nilsson i Svalöv, Asp och Andersson i Essvik.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.