Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om taxering för inkomst av medel, som insatts å skogskonto, m. m., jämte i ämnet väckta motioner.
1954-03-04 · 17 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 16 av 17 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1954:25, Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om taxering för inkomst av medel, som insatts å skogskonto, m. m., jämte i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Nr 25—26.
Bevillningsutskottets betänkande nr 25.
1
Nr 25.
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts
proposition med förslag till förordning om taxering
för inkomst av medel, som insatts å skogskonto,
m. m., jämte i ämnet väckta motioner.
I en den 30 december 1953 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad
proposition, nr 14, har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen
bilagda utdrag av i statsrådet och lagrådet förda protokoll, föreslagit riksdagen
att antaga vid propositionen fogade förslag till
1) förordning om taxering för inkomst av medel, som insatts å skogskonto;
samt
2) lag med vissa bestämmelser om medel, som innestå å investeringskonto
för skog.
Rörande propositionens huvudsakliga innehåll må här anföras följande.
I propositionen framlägges förslag om permanent lagstiftning angående
rätt för skogsägare att göra insättning på särskilt skogskonto i bank. Insättaren
föreslås skola erhålla uppskov med inkomsttaxeringen till det år då
uttag från kontot sker. Enligt de föreslagna bestämmelserna skall insättning
få göras med högst 60 procent av köpeskillingen för rotsåld skog, 40
procent av köpeskillingen för avyttrade skogsprodukter och 40 procent av
saluvärdet av skogsprodukter, som uttagits för förädling i egen rörelse. Rätten
att göra insättning skall endast tillkomma fysisk person, oskift dödsbo
eller familjestiftelse. Lagstiftningen föreslås skola tillämpas första gången
vid 1955 års taxering.
Vidare föreslås att fysisk person, oskift dödsbo eller familjestiftelse, som
har skogsmedel innestående å spärrat konto i riksbanken, skall äga att från
och med den 1 september 1954 utan inskränkning uttaga medlen. Har medlen
icke uttagits före utgången av år 1954 skall desamma anses vara insatta
å skogskonto och följa de nya reglerna för dessa konton.
De ovannämnda författningsförslagen är av följande lydelse.
I Bihang till riksdagens protokoll 195b. 7 samt. Nr 25 -26.
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 25.
1) Förslag
till
förordning om taxering för inkomst av medel, som insatts
å skogskonto.
Härigenom förordnas som följer.
1 §•
Fysisk person, oskift dödsbo eller familjestiftelse, som i självdeklaration
till ledning för taxering för inkomst har att uppgiva intäkt av skogsbruk,
må under de förutsättningar och i den utsträckning nedan stadgas erhålla
uppskov med taxering till kommunal och statlig inkomstskatt för den del av
intäkten, som insatts å särskilt konto i bank (skogskonto). Rätt att erhålla
uppskov, som nu sagts, tillkommer icke delägare i handelsbolag eller kommanditbolag
för någon del av den inkomst, han åtnjutit av bolagets verksamhet.
Med bank avses i denna förordning riksbanken, affärsbank, sparbank
samt centralkassa för jordbrukskredit.
Skattskyldig må för ett och samma beskattningsår och för en och samma
förvärvskälla endast göra insättning å ett skogskonto. Har skattskyldig i
strid mot denna bestämmelse upplagt skogskonto i mer än en bank må uppskov
med taxering erhållas allenast för insättning å det först öppnade kontot.
2 §.
Beträffande viss förvärvskälla må uppskovet för ett och samma beskattningsår
avse högst ett belopp, motsvarande summan av
a) sextio procent av den å beskattningsåret belöpande köpeskillingen för
skog, som avyttrats genom upplåtelse av avverkningsrätt,
b) fyrtio procent av den å beskattningsåret belöpande köpeskillingen för
avyttrade skogsprodukter, samt
c) fyrtio procent av saluvärdet av skogsprodukter, som under beskattningsåret
uttagits för förädling i egen rörelse.
Uppskov må ej åtnjutas för högre belopp än som motsvarar den beräknade
nettointäkten av den förvärvskälla, varifrån intäkten av skogsbruk
härrör.
3 §•
Insättning avseende viss förvärvskälla må för ett och samma beskattningsår
ej understiga 2 000 kronor.
Belopp, som insättes å skogskonto, skall avrundas nedåt till jämna hundratal
kronor.
4 §•
Till ledning för bestämmande av belopp, för vilket uppskov med taxering
yrkas, skall den skattskyldige vid självdeklaration foga utredning enligt av
riksskattenämnden fastställt formulär ävensom besked från banken rörande
verkställd insättning å skogskonto.
Har den skattskyldige under beskattningsåret haft intäkt av skogsbruk
från mer än en förvärvskälla, skall utredning, som i första stycket sägs,
Bevillningsutskottets betänkande nr 25. 3
förebringas särskilt för varje förvärvskälla beträffande vilken uppskov med
taxering yrkas.
Det åligger skattskyldig, som åtnjuter uppskov med taxering enligt denna
förordning, att i självdeklaration avseende den förvärvskälla beträffande
vilken uppskov åtnjutes, varje år lämna uppgift rörande storleken vid beskattningsårets
utgång av hans tillgodohavande å skogskontot.
5 §•
Belopp, för vilket uppskov med taxeringen yrkas, skall vara inbetalt till
banken senast den dag den skattskyldige jämlikt bestämmelserna i 36 §
taxeringsförordningen har att avlämna självdeklaration.
6 §•
Skattskyldig, som vill disponera å skogskonto innestående medel, äger att
fyra månader efter uppsägning återfå det insatta beloppet. Uppsägning må
avse beloppet i dess helhet eller del av detsamma, dock att deluttag ej må
understiga 1 000 kronor.
Efter det att tio år förflutit från ingången av det år inbetalning enligt
5 § senast skolat verkställas, skall banken återbetala kvarstående medel.
7 §•
Å medel, som insatts å skogskonto, skall utgå ränta efter räntefot, som
bestämmes av banken, hos vilken insättning skett.
8 §•
Belopp, för vilket uppskov med taxeringen erhållits, skall upptagas såsom
bruttointäkt av skogsbruk för det beskattningsår, då uttag från skogskontot
sker. I intäkten inräknas jämväl uppburen ränta å kontot, vilken sålunda
icke skall upptagas såsom intäkt dessförinnan.
9 §•
överlåter skattskyldig fastighet, som utgör den väsentliga delen av förvärvskälla,
för vilken insättning å skogskonto verkställts, skola innestående
medel upptagas såsom bruttointäkt av skogsbruk för det beskattningsår, under
vilket överlåtelsen ägt rum.
Har oskiftat dödsbo medel innestående å skogskonto skola medlen upptagas
såsom bruttointäkt av skogsbruk för det beskattningsår, under vilket
dödsboet skiftas.
Har vid bodelning make tillagts fastighet, som förut tillhört andra maken
och som ingår i förvärvskälla, för vilken insättning å skogskonto verkställts,
skola innestående medel upptagas såsom bruttointäkt av skogsbruk för det
beskattningsår, under vilket bodelningen ägt rum.
Har avtal träffats om överlåtelse eller pantsättning av å skogskonto innestående
medel, skola medlen upptagas såsom bruttointäkt av skogsbruk för
det beskattningsår, under vilket avtalet träffats.
10 §.
Kungl. Maj :t äger förordna, att affärsbank, sparbank eller centralkassa
för jordbrukskredit, som icke följer i denna förordning meddelade bestämmelser
eller med stöd av densamma utfärdade föreskrifter, icke vidare skall
få mottaga medel å skogskonto.
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 25.
11 §•
Kungl. Maj:t äger meddela de närmare föreskrifter, som erfordras för
tillämpningen av denna förordning.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1954; dock att förordningen
icke skall äga tillämpning beträffande 1954 års taxering.
Vid tillämpning av denna förordning skola medel, som innestå i riksbanken
å skogskonto jämlikt föreskrifterna i lagen den 1954 med
vissa bestämmelser om medel, som innestå å investeringskonto för skog, anses
avse beskattningsåret 1952.
2) Förslag
till
lag med vissa bestämmelser om medel, som innestå
å investeringskonto för skog.
Härigenom förordnas som följer.
Fysisk person, oskift dödsbo eller familjestiftelse skall äga att från och
med den 1 september 1954 utan inskränkning uttaga medel, som jämlikt
bestämmelserna i lagen den 14 december 1951 (nr 783) om investeringskonto
för skog innestå å vederbörandes konto i riksbanken. Hava medlen
icke uttagits före utgången av år 1954, skola desamma anses vara insatta å
sådant konto, som avses i förordningen den 1954 om taxering
för inkomst av medel, som insatts å skogskonto, och skola följaktligen bestämmelserna
i nämnda förordning därefter tillämpas med avseende å dessa
medel.
Till utskottets behandling har hänvisats följande i anledning av propositionen
väckta motioner, nämligen
1) de likalydande motionerna I: 19 av herr Eliasson m. fl. och II: 31 av
herr Jansson i Aspeboda m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte besluta
att, i de fall tvångsavverkning skett på grund av stormfällning, den enskilde
skogsägaren bör äga rätt till insättning å skogskonto med de högre procentsatser,
som i motionerna förordas, samt att vederbörande utskott måtte utarbeta
erforderliga författningsbestämmelser;
2) de likalydande motionerna I: 211 av herr Hansson m. fl. och II: 271 av
herr Widén m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte besluta ett tillägg i
Kungl. Maj :ts förslag till förordning om taxering för inkomst av medel, som
insatts å skogskonto, av i motionerna föreslagen lydelse eller den lydelse
vederbörande utskott kan finna lämpligare för vinnande av motionernas syfte;
3) de likalydande motionerna I: 212 av herrar Ebbe Ohlsson och Eskilsson
samt II: 270 av herr Magnusson m. fl., vari hemställts, »att riksdagen
måtte besluta att beträffande beskattningsår, för vilka taxering i första instans
sker 1955, 1956 och 1957, fysiska och juridiska personer, vilka haft
inkomst av skogsbruk som härrör ur under år 1954 stormskadad skog, skall
medgivas rätt att å särskilt investeringskonto för skog insätta upp till 80
5
Bevillningsutskottets betänkande nr 25.
procent av ifrågavarande inkomst med åtföljande rätt till uppskov med taxering
till kommunal och statlig inkomstskatt samt att åt vederbörande utskott
måtte uppdragas att utforma härför erforderlig lagtext»;
4) de likalydande motionerna I: 213 av herr Ebbe Ohlsson m. fl. och
II: 269 av herr Magnusson m. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte i
anledning av proposition nr 14 antaga följande
Förslag
till
Lag med vissa bestämmelser om medel, som innestå å
investeringskonto för skog.
Härigenom förordnas som följer.
Fysisk person, oskift dödsbo, familjestiftelse, här ads allmänning, bolag
eller annan juridisk person skall äga att från och med den 1 september
1954 utan inskränkning uttaga medel som jämlikt bestämmelserna i lagen
den 14 december 1951 (nr 783) om investeringskonto för skog innestå å
vederbörandes konto i riksbanken. Hava medlen icke uttagits före utgången
av år 1954, skola desamma anses vara insatta å sådant konto, som avses i
förordningen den 1954 om taxering för inkomst av medel, som
insatts å skogskonto, och skola följaktligen bestämmelserna i nämnda förordning
därefter tillämpas med avseende å dessa medel»;
5) motionen II: 432 av herr Kristensson i Osby m. fl., vari hemställts,
»1. att riksdagen för sin del måtte besluta sådan ändring av vad Kungl.
Maj :t föreslagit i proposition nr 14, att även juridisk person må äga rätt att
lyfta medel, som insatts å spärrat konto enligt lagen om investeringskonto
för skog från och med den 1 sept. 1954 samt antaga härav föranledda övergångsbestämmelser,
samt
2. att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till erforderlig lagtext.»
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionerna I: 211, II: 31, II: 269, II: 270 och II: 432.
Propositionen.
Av det propositionen bilagda statsrådsprotokollet över finansärenden för
den 4 december 1953 inhämtas bl. a. följande.
Genom lagen den 14 december 1951 (nr 783) om investeringskonto för
skog ålades idkare av skogsbruk att för beskattningsår, för vilket taxering
av beskattningsnämnd i första instans verkställes år 1953 eller 1954, insätta
viss del av den å beskattningsåret belöpande skogsintäktcn på särskilt för
honom upplagt spärrat konto i riksbanken (investeringskonto för skog).
6 Bevillningsutskottets betänkande nr 25.
Utöver den obligatoriska insättningsskyldigheten avseende 25 procent av
köpeskillingen för rotsåld skog, 12 procent av köpeskillingen för avyttrade
skogsprodukter samt 12 procent av saluvärdet av skogsprodukter, som uttagits
för förädling i egen rörelse, berättigades idkare av skogsbruk att frivilligt
insätta ytterligare 15 procent av köpeskillingen för rotsåld skog och
8 procent av köpeskillingen för respektive saluvärdet å skogsprodukter. Lagstiftningen
tillkom som ett led i den ekonomiska politiken och syftade till
att undandraga en del av de vid den tidpunkten kraftigt ökade skogsvinsterna
från omedelbar disposition. Genom att insättaren erhåller uppskov
med inkomsttaxeringen (SFS 784/1951) till det år, då uttag från kontot
sker, medför anordningen en utjämning i beskattningsavseende av skogsinkomsterna.
Inbetalade medel skall i princip innestå i lägst fem och högst
tio år. Redan efter två år är dock insättare berättigad göra uttag i den mån
han visar, att han haft kostnader för skogsvårdsarbeten. Ränta beräknas
icke under de två första åren. Därefter tillgodoföres ränta efter två och en
halv procent. Lagen trädde i kraft den 1 januari 1952, och insättningsskyldighet
skulle, såsom nyss angivits, föreligga för avytlringar och uttag, som
verkställdes under inkomståren 1952 och 1953. Med stöd av särskilt bemyndigande
har emellertid Kungl. Maj :t genom kungörelse den 27 februari 1953
(nr 72) förordnat, att insättningsskyldighet icke skall föreligga för inkomståret
1953. Lagen är sålunda för närvarande — bortsett från tillämpligheten
av bestämmelserna på insättningar för år 1952 — i kraft endast såvitt avser
rätten att göra frivillig insättning. Sådan insättning kan alltså göras även
för inkomståret 1953, därvid lagens bestämmelser om dispositionen av insatta
medel etc. blir gällande.
Vid 1951 års riksdag antogs bestämmelser om beskattningen av s. k. ackumulerad
inkomst. Dessa bestämmelser är icke tillämpliga på inkomst genom
försäljning av skog utan samband med avyttring av marken. Samma års
bevillningsutskott uttalade (bet. nr 62), att det enligt utskottets mening icke
vore motiverat att, samtidigt med att inkomstutjämning genom insättning å
investeringskonto för skog möjliggjordes, införa bestämmelser om särskild
skatteberäkning för ackumulerad inkomst av skog. Däremot ansåg utskottet
att, i omedelbar anslutning till upphävande av den tillfälliga lagstiftningen
om investeringskonto för skog, bestämmelser borde införas om särskild
skatteberäkning i fråga om ackumulerad inkomst av skogsbruk jämväl i
sådana fall då inkomsten uppkommit utan samband med försäljning av
marken. Utskottet förutsatte därvid att ett förenklat förfarande med schablonmässiga
bestämmelser skulle tillämpas. Utskottet hemställde, att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte begära förslag om bestämmelser i
förevarande hänseende. Betänkandet godkändes av riksdagen (Rskr 1951:
357).
I detta sammanhang må erinras om att redan 1948 års riksdag i skrivelse
till Kungl. Maj :t (Rskr 1948: 231), anhållit om utredning av frågan om inrättande
av investeringsfonder för jordbruk och skogsbruk.
I ett flertal motioner vid 1953 års riksdag hemställdes, att riksdagen måtte
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillningsutskottets betänkande nr 25. •
upphäva 1951 års lag om investeringskonto för skog samt att i stället möjligheter
måtte skapas för en frivillig skattefri avsättning av skogslikvider.
Med hänsyn till att den obligatoriska insättningsskyldigheten enligt 1951
års lag redan blivit upphävd genom nyssnämnda kungörelse den 27 februari
1953 (nr 72) och att lagen sålunda i gällande delar vore att betrakta som en
provisorisk lösning av de i motionerna berörda spörsmålen, fann 1953 ars
bevillningsutskott anledning ej föreligga att förorda de i motionerna ifrågasatta
ändringarna. Utskottet underströk emellertid vad som tidigare uttalats
från riksdagens sida rörande behovet av en permanent lagstiftning i ämnet.
Slutligen må här omnämnas, att Sveriges skogsägareföreningars riksförbund
i skrivelse den 5 mars 1953 hemställt, att skogsägare måtte tillåtas
disponera å investeringskonto för skog innestående medel med början år
1953 och i övrigt enligt de regler, som kunde bliva gällande i fråga om fortsatta
frivilliga insättningar å spärrkonto.
Utredning angående möjligheterna att åstadkomma en utjämning i beskattningshänseende
av skogsinkomsterna har verkställts inom finansdepartementet
av taxeringsintendenten E. Johansson. Utredningsmannen har
överlämnat en promemoria med förslag till införande av permanent lagstiftning
om rätt att vid taxering för intäkt av skogsbruk åtnjuta avdrag för
frivilliga insättningar å särskilt bankkonto.
över ifrågavarande promemoria har, efter remiss, gttranden avgivits av
kammarrätten, domänstyrelsen, lantbruksstyrelsen, skogsstyrelsen (efter hörande
av skogsvårdsstyrelserna och skogssällskapet), riksskattenämnden,
länsstyrelserna i Jönköpings, Östergötlands, Kronobergs, Värmlands, Gävleborgs,
Kopparbergs, Jämtlands, Västernorrlands och Norrbottens län, fullmäktige
i riksbanken, Sveriges skogsägareföreningars riksförbund, Sveriges
lantbruksförbund, Sveriges skogsägareförbund och Sveriges häradsallmänningsförbund.
Därjämte har skrivelser i anledning av promemorian inkommit från Svenska
bankföreningen, Svenska sparbanksföreningen och Svenska jordbrukskreditkassan.
På grundval av ovannämnda promemoria och med beaktande av vissa i
de inkomna remissvaren framförda synpunkter upprättades inom finansdepartementet
förslag till förordning om taxering för inkomst av medel, som
insatts å skogskonto, och förslag till lag om upphävande i vissa hänseenden
av lagen den 14 december 1951 (nr 783) om investeringskonto för skog (prop.
s. 29—31). Förslagen har sedermera underkastats vissa jämkningar.
I fråga om innehållet av lagrådets den 22 december 1953 avgivna yttrande
samt det propositionen jämväl bilagda statsrådsprotokollet över iinansärenden
för den 30 december 1953 tillåter sig utskottet hänvisa till propositionen
(s. 35—36).
Rörande motiveringen för de i propositionen framlagda förslagen
hänvisar utskottet till ovannämnda statsrådsprotokoll. Redogörelsen harul
-
8 Bevillningsutskottets betänkande nr 25.
innan återfinnes under följande rubriker å nedan angivna sidor i propositionen,
nämligen
Promemorian, s. 7—12.
Remissyttrandena, s. 12—20.
Departementschefen, s. 20—28.
Motionerna.
Av innehållet i de i ämnet väckta motionerna må här återgivas följande.
i de likalydande motionerna I : 19 och II: 31 har bl. a. framhållits,
att de omfattande stormfällningar av skog, som inträffat under januari
1954, vållat stora skador på flera håll i landet. Ännu förelåge blott
preliminära beräkningar av skadornas omfattning, men av hittills lämnade
uppgifter framginge, att enskilda skogsägare i ett stort antal fall drabbats av
betydande förluster. Särskilt allvarliga tedde sig de direkta och indirekta
skador, som uppstått för dessa, vilka för sin utkomst vore beroende av
de kontinuerliga uttag, som ett uthålligt skogsbruk gåve möjlighet till. Tillväxten
på den ännu icke mogna skog, som fällts av stormen, representerade
betydande värden som gått förlorade. Än större förluster hade uppstått i de
iall, där den skadade skogen ännu icke nått den ålder, att den vid upphuggning
gåve säljbara, mera värdefulla sortiment. Härtill komme de betydande
kostnader, som skogsägarna nu tvingades att ikläda sig för uppröjning,
sådd, plantering m. m.
På grund av stormfällningen hade åtskilliga skogsägare tvingats till virkesuttag
eller till ett lösgörande av själva skogskapitalet, som icke kunde
jämföras med intäkter vid ett normalt skogsuttag. I de fall tvångsavverkning
skett på grund av stormfällning borde den enskilde skogsägaren, ej
minst med tanke på att kostnaderna för de skogsvårdsförbättrande åtgärderna
i regel belöpte på flera år, äga rätt att på skogskonto göra insättning
med större del av erhallen likvid än som förordats i propositionen, förslagsvis
med högst 90 procent av likvid för rotsåld skog, 60 procent av köpeskillingen
för avyttrade skogsprodukter och 60 procent av saluvärdet av skogsprodukter,
som uttagits för förädling i egen rörelse. Med hänsyn till att
stormfällning av skog icke vore en engångsföreteelse, borde dessa bestämmelser
givas permanent karaktär i lagstiftningen. Därest så skulle erfordras,
förutsatte motionärerna, att respektive skogsvårdsstyrelser lämnade intyg
om storleken av den tvångsavverkning, som stormfällningen förorsakat vederbörande
skogsägare.
Som motivering för det i de likalydande motionerna I: 211 och
II: 271 framförda yrkandet har motionärerna framhållit att lokala stormhärjningar,
snöbrott, insektshärjningar, översvämningar in. m. av stundom
katastrofala mått med längre eller kortare intervaller drabbade skogarna
och vållade skogsägarna betydande ekonomiskt avbräck, i synnerhet om skadorna
inträffade efter det årets planlagda huggningar avslutats. I anledning
9
Bevillningsutskottets betänkande nr 25.
härav ville motionärerna föreslå ett tillägg, som lämpligen syntes kunna införas
i 2 § före sista stycket i det framlagla författningsförslaget, av förslagsvis
följande lydelse: »d) den högre procent än under a), b) och c) ovan
angivna, som Kungl. Maj :t kan finna skäligt fastställa för på grund av
omfattande stormfällningar, snöbrott, insektshärjningar, översvämningar
m. in. av nödtvång upplåten avverkningsrätt eller uttagna skogsprodukter
inom till gränserna angiven trakt».
Till stöd för det i de likalydande motionerna I: 212 och II:
2 7 0 framförda yrkandet har — under framhållande att några vägande anmärkningar
inte kunde riktas mot de i propositionen föreslagna maximigränserna
för belopp, varmed taxeringsuppskov kunde erhållas — anförts,
att det dock torde föreligga ett behov av speciella bestämmelser med anledning
av de skador, som de svåra stormarna i början av innevarande år medfört
på den växande skogen. Enligt motionärernas mening förelåge anledning
att vidtaga sådana åtgärder, att de av årets naturkatastrof drabbade
skogsägarna utan alltför stora förluster kunde möta det uppkomna läget.
Därvid vore det mest angeläget att åstadkomma en rimligare beskattning
för de skogsägare, som nu tvingades sälja stora skogsposter. Möjlighet för
dessa att å skogskonto insätta ett högre belopp — förslagsvis 80 procent av
inkomster härflytande ur försäljningar av stormskadad skog — borde skapas.
Med hänsyn till att stormskadorna i vissa fall vore av mycket stor omfattning
och att det vore svårt att överblicka, huru lång tid som komme att
krävas för avverkning av den stormskadade skogen, syntes möjligheten att
använda sig av ifrågavarande lagstiftning böra omfatta en tid av tre år och
alltså gälla under de beskattningsår, för vilka taxering verkställdes åren
1955, 1956 och 1957.
De nyligen inträffade stormskadorna å skog gjorde det angeläget, att
även aktiebolag och andra juridiska personer, som drabbats av dessa stormskador
bereddes möjlighet att under de närmaste åren använda sig av den
föreslagna lagstiftningen. Avverkningarna av den stormskadade skogen måste
forceras, medan skogsvårdande åtgärder måste anstå. Följden härav kunde
antagas bli, att en kumulerad vinst komme att redovisas för de år dessa
onormala förhållanden bleve rådande. De juridiska personerna borde få
möjlighet att använda sig av avsättningsmöjligheten under samma villkor
som ovan förutsatts för fysiska personer.
I de likalydande motionerna I : 213 och II : 269 har erinrats
om att enligt den av 1951 års riksdag antagna lagen om investeringskonto
för skog även häradsallmänning och andra juridiska personer ålagts att insätta
visst belopp på investeringskonto. Häradsallmänningarnas skogar sköttes
efter av skogsvårdsstyrelserna fastställda skogshushållningsplaner, och
det vore i lag utsagt alt de skulle lämna en jämn avkastning. Detta vore motiverat
med att ägarna i viss mån växlade från det ena året till det andra.
Lagen om investeringskonto för skog kunde innebära att medel, som insatts
för en ägares räkning, kunde lyftas först av en annan ägare, eftersom
10
Bevillningsutskottets betänkande nr 25.
medlen i regel skulle vara innestående i fem år. Att vid försäljning av en fastighet
söka beräkna värdet av å investeringskonto stående medel torde inte
vara möjligt. Med hänsyn därtill syntes det vara en rättviseåtgärd att även
häradsallmänningar gåves tillstånd att från och med den 1 september 1954
uttaga medel, som innestode å investeringskonto för skog. Detta borde jämväl
gälla övriga juridiska personer.
I motionen II: 432 har motionärerna uttalat, att de delade utred
ningsmannens
uppfattning att 1951 års lag borde upphävas samtidigt med
den nya lagstiftningens tillkomst och att således även juridiska personer
skulle äga rätt att lyfta obligatoriskt insatta medel. Såsom utredningsmannen
framhållit, hade konjunkturerna inom skogsbruket väsentligt förändrats
sedan tillkomsten av 1951 års lag. Några konjunkturpolitiska skäl kunde
därför icke åberopas för den ståndpunkt, som riksbanksfullmäktiges
majoritet och departementschefen intagit, och som innebure, att rätt för juridiska
personer att fritt disponera över å investeringskonto för skog insatta
medel i och med den nya lagens ikraftträdande inte skulle komma i
fråga. Även rättviseskäl — att ifrågavarande lagstiftning skulle behandla
alla skattskyldiga lika — talade för att även juridiska personer gåves rätt
att lyfta å spärrat konto insatta medel, på samma sätt som föreslagits för
fysisk person, d. v. s. från och med 1 september 1954.
Utskottets yttrande.
I förevarande proposition nr 14 har förslag framlagts med särskilda bestämmelser
om beskattningen av vissa inkomster av skogsbruk. Förslaget
syftar i första hand till att bereda skattskyldiga för avsedda inkomster möjlighet
att ernå lindring i verkningarna av beskattningens progressivitet och
är ur denna synpunkt att anse som ett komplement till bestämmelserna om
särskild skatteberäkning för ackumulerad inkomst. Därjämte avses emellertid
med förslaget att möjliggöra en avräkning av kostnader för skogsvårdsåtgärder
mot skogsinkomster, som den skattskyldige åtnjutit under annat
beskattningsår än det varunder han haft nämnda kostnader.
De spörsmål, som aktualiserats genom det föreliggande förslaget, har tidigare
varit föremål för uppmärksamhet inom riksdagen. Sålunda må, på
sätt framgår av den tidigare lämnade redogörelsen, erinras om att 1951 års
riksdag, på hemställan av samma års bevillningsutskott i betänkande nr
62, hos Kungl. Maj :t anhöll om förslag till bestämmelser angående beräkning
av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst vid avyttring av
skog utan samband med avyttring av marken. Såsom nyss antytts har denna
fråga avsetts skola lösas genom det föreliggande propositionsförslaget. De
möjligheter till reservering av skogsinkomst, som de föreslagna reglerna
innefattar, kan därjämte anses i rimlig mån tillgodose tidigare inom riksdagen
framförda önskemål om tillskapande av investeringsfonder för skogsbruket
och då särskilt när det gäller skogsvårdsarbeten. Såsom tidigare anmärkts
11
Bevillningsutskottets betänkande nr 25.
anhöll nämligen 1948 års riksdag om utredning av frågan om inrättande av
sådana fonder för jordbruk och skogsbruk, vilket skedde på hemställan av
samma års bevillningsutskott i betänkande nr 45 i anledning av ett flertal
motioner med yrkanden om införande av möjligheter till fondavsättningar
inom jordbruksnäringen och skogshanteringen.
Det föreliggande propositionsförslaget ansluter sig nära till den lagstiftning,
som genom lagen om investeringskonto för skog och därtill anknutna
taxeringsbestämmelser hösten 1951 infördes i syfte att undandraga en del
av de vid denna tidpunkt kraftigt ökade skogsinkomsterna från omedelbar
disposition. Det må härutinnan erinras om att nämnda lag, som ursprungligen
gällde för åren 1952 och 1953, sedermera upphävts såvitt avser den
obligatoriska insättningsskyldigheten för år 1953. I anledning av vid 1953
års riksdag väckta motioner med yrkanden om upphävande av lagen om
investeringskonto för skog och dess ersättande med bestämmelser om frivilliga
skattefria avsättningar av skogslikvider framhölls av 1953 års bevillningsutskott
i dess av riksdagen godkända betänkande nr 45, att 1951
års lagstiftning i gällande delar vore att anse som en provisorisk lösning av
spörsmålet om en jämnare fördelning mellan olika beskattningsår av skogsinkomsterna.
Utskottet underströk även det av riksdagen tidigare uttalade
behovet av permanenta bestämmelser i detta ämne.
Den i föreliggande proposition förebragta utredningen utvisar enligt utskottets
mening, att en lösning av frågan om en jämnare fördelning av skogsinkomsterna
icke lämpligen bör sökas i anslutning till bestämmelserna om
särskild skatteberäkning för ackumulerad inkomst. De svårigheter av i
första hand teknisk art — antydda redan av 1951 års bevillningsutskott —
som är förenade med valet av en sådan lagstiftning, synes vara så betydande,
att den icke bör komma i fråga, om andra möjligheter står till buds.
De i propositionen föreslagna reglerna om insättning av medel å skogskonto
och uppskov med taxeringen av sådana medel synes härutinnan innefatta ett
godtagbart alternativ. Att dessa regler därjämte innefattar vissa möjligheter
till reserveringar av medel för framtida kostnader, torde med hänsyn till
skogsbrukets speciella förhållanden kunna betraktas som en önskvärd företeelse.
Med det anförda vill utskottet ge sin principiella anslutning till den
föreslagna lagstiftningen.
Det i propositionen framlagda förslaget till förordning om taxering
för inkomst av medel, som insatts å skogskonto,
bär icke föranlett erinringar i de föreliggande motionerna i annan mån
än som sammanhänger med de efter propositionens dagtecknande inträffade
stormskadorna å skogsbeståndet i vissa delar av landet. Till denna
fråga återkommer utskottet i det följande. Inom utskottet har emellertid
ifrågasatts, om icke en lagstiftning på förevarande område borde omfatta
även juridiska personer. Enligt utskottets mening föreligger ej anledning att
nu ingå på denna fråga, som aktualiserar ställningstaganden vida utöver
syftet med den föreslagna lagstiftningen. Utskottet vill i sammanhanget er
-
12
Bevillningsutskottets betänkande nr 25.
inra om att utredningsmannen icke ansett sig böra inbegripa de juridiska
personerna med hänsyn till att för dessa icke förelåge lika starka skäl som
beträffande de fysiska personerna att införa rätt till avdrag för insättning
å skogskonto och till att utformningen av lagstiftningen om investeringsfonder
vore föremål för omprövning av företagsbeskattningskommittén.
Inom utskottet har jämväl ifrågasatts om icke tiden för inbetalning till
bank av belopp, för vilket uppskov med taxeringen yrkas, borde begränsas
så, att beloppet skall vara inbetalt senast vid beskattningsårets utgång. Enligt
utskottets mening kunde det i och för sig varit önskvärt med en sådan
lösning, men det må emellertid framhållas, att det ofta torde vara svårt för
den skattskyldige att redan vid beskattningsårets utgång överblicka, vilken
nettointäkt han har att redovisa av den förvärvskälla, varifrån intäkten av
skogsbruk härrör; och det är ju denna nettointäkt som enligt 2 § andra
stycket skall vara bestämmande för insättningens maximibelopp. Såvitt utskottet
kan finna synes det ej finnas anledning antaga, att om tidpunkten
för insättningens verkställande, på sätt skett i 5 § i propositionsförslaget,
anknytes till bestämmelserna om tiden för avlämnande av självdeklaration,
detta kan föranleda missbruk eller annan olägenhet av nämnvärd betydelse.
Ett godtagande av den föreslagna bestämmelsen i 5 § påverkar givetvis icke
bedömningen enligt gällande bestämmelser av frågan, till vilket beskattningsår
inkomst är att hänföra.
Såsom tidigare anförts har i ämnet framställts motionsyrkanden, som tagit
sikte på de i början av innevarande år inträffade stormfällningarna
av skog. Sålunda hemställes i de likalydande motionerna 1: 19 (av
herr Eliasson m. fl.) och II: 31 (av herr Jansson i Aspeboda m. fl.) om rätt
till kontoavsättningar med upp till 90 respektive 60 procent av intäkter härrörande
från stormfälld skog. I de likalydande motionerna I: 211 (av herr
Hansson m. fl.) och II: 271 (av herr Widén m. fl.) har framställts yrkande
om en komplettering av bestämmelserna av innebörd, att Kungl. Maj :t skulle
erhålla rått att medge beskattningsuppskov med högre belopp än de i författningen
angivna i de fall skogsuttag framtvingats av omfattande stormfällningar,
snöbrott, insektshärjningar, översvämningar m. m. Slutligen har i de
likalydande motionerna 1: 212 (av herrar Ebbe Ohlsson och Eskilsson) samt II:
270 (av herr Magnusson m. fl.) hemställts om rätt för såväl fysiska som juridiska
personer att för beskattningsår, för vilka taxering i första instans
verkställes åren 1955, 1956 och 1957, å särskilt investeringskonto för skog
insätta upp till 80 procent av inkomst härrörande från under år 1954 stormfälld
skog samt alt för sådan insättning åtnjuta skatteuppskov.
Utskottet vill med anledning av de sålunda framställda motionsyrkandena
erinra om att under krigsåren antagits särskilda bestämmelser om uppskovstörfarande
vid taxeringen i fråga om vissa slag av intäkt av skogsbruk. Sålunda
medgavs enligt förordningen den 30 juni 1943 (nr 490) beträffande inkomst
genom avyttring av under år 1943 stormfälld skog skatteuppskov med
högst det belopp, varmed bruttointäkten å avyttringen översteg de av stormfällningen
och avyttringen föranledda kostnaderna under det beskattnings
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 25.
13
år, då inkomsten åtnjutits. En förutsättning för uppskovet var bl. a., att den
skattskyldige å särskilt konto hos riksbanken insatt det belopp, för vilket
uppskov önskades. Ett liknande uppskovsförfarande tillämpades enligt förordningen
den 29 juni 1945 (nr 483) med särskilda bestämmelser angående
taxering för inkomst av under år 1945 avyttrad brännved eller massaved
in. in. Slutligen må även erinras om att frågan om särskilda bestämmelser
angående taxering av inkomst från stormfälld skog var föremål för uppmärksamhet
vid 1946 års riksdag i anledning av väckta motioner i ämnet,
vilka aktualiserats genom stormfällningar hösten 1945. På hemställan av
samma års bevillningsutskott (bet. nr 42) lämnade riksdagen motionerna
utan åtgärd, vilket ställningstagande i väsentlig mån torde ha påverkats av
den omständigheten, att vid övergången till källskattesystemet 1945 års
inkomster delvis och 1946 års inkomster helt undantogs från beskattning.
Frågan om särskilda bestämmelser med avseende å inkomst härrörande
från stormfälld skog har vid ett godtagande av det föreliggande propositionsförslaget
kommit i ett annat läge än tidigare. Förslaget är uppbyggt
efter i stort sett samma system som den tidigare provisoriska lagstiftningen
i ämnet, vilken dock medgav insättning upp till hela skog^inkomsten
minskad med omkostnaderna. På längre sikt torde bestämmelser av det i
propositionen föreslagna innehållet i förening med gällande regler om värdeminskning
å skog få anses utgöra en reglering, vars kompletterande med
bestämmelser för vissa speciella situationer ej skulle vara erforderlig. Med
hänsyn härtill anser sig utskottet icke böra förorda införandet av permanenta
regler av sådan innebörd. Utskottet finner det ej heller böra komma
i fråga att i förevarande lagstiftning införa bestämmelser innebärande rätt
för Kungl. Maj :t att medgiva taxeringsuppskov med högre belopp än som
föreskrives i författningen. Emellertid kan det finnas skäl att i samband
med genomförandet av förevarande lagstiftning beakta de stormfällningar
av skog, som skett innevarande år och i vissa fall varit av betydade omfattning,
på så sätt att uppskov med taxering av inkomst från sådan skog
skall kunna avse större belopp än det föreliggande förslaget medger. I sådant
hänseende har inom utskottet rått enighet om ett belopp upp till 80
procent av köpeskillingen för upplåten avverkningsrätt. Beträffande köpeskillingen
för avyttrade skogsprodukter samt saluvärdet av egna uttag av
sådana produkter föreslår utskottet, att procentsatsen bestämmes till 50
procent. De nu förordade särskilda bestämmelserna bör enligt utskottets
mening gälla endast sådana skattskyldiga som enligt propositionsförslaget
skall äga rätt att öppna skogskonto och torde böra avse beskattningsåren
1954 och 1955. En förutsättning för reglernas tillämpning synes vidare
böra vara, att å viss fastighet skog stormfällts i avsevärd omfattning under
år 1954. Det bör ankomma på den skattskyldige att genom intyg av
vederbörande skogsvårdsstyrelse visa detta förhållande. Föreskrifter av
den här angivna innebörden torde lämpligen böra införas som tillägg till
övergångsbestämmelserna i förslaget till förordning om taxering för inkomst
av medel, som insatts å skogskonto. Med det anförda har utskottet
14
Bevillningsutskottets betänkande nr 25.
tagit ställning till de likalydande motionerna I: 19 och II: 31, de likalydande
motionerna 1:211 och 11:271 samt de likalydande motionerna 1:212
och II: 270.
Bestämmelserna i övrigt i den föreslagna förordningen har icke föranlett
erinran eller eljest särskilt yttrande från utskottets sida. I enlighet härmed
tillstyrker utskottet förordningens antagande med det tillägg till övergångsbestämmelserna
som utskottet ovan förordat.
Det framlagda förslaget till lag med vissa bestämmelser
om medel, som innestå å investeringskonto för skog,
innefattar bestämmelser av innebörd, att de spärrkonton för skogsmedel
som upplagts i riksbanken enligt 1951 års lagstiftning skall bringas upphöra
för skattskyldiga med rätt att göra insättningar å skogskonto enligt de
föreslagna nya reglerna. I sådant hänseende föreslås beträffande sådana
skattskyldiga, att de skall äga uttaga medlen från och med den 1 september
1954 — med påföljande beskattning — eller, om så ej skett före utgången
av år 1954, att medlen skall anses vara insatta å skogskonto och följa de
nya reglerna för sådant konto.
I de likalydande motionerna I: 213 (av herr Ebbe Ohlsson m. fl.) och II:
269 (av herr Magnusson m. fl.) samt i motionen II: 432 (av herr Kristensson
i Osby m. fl.) har framställts yrkande av innebörd, att rätten att uttaga
spärrkontomedel enligt 1951 års lagstiftning skulle utsträckas att gälla samtliga
skattskyldiga, i anslutning vartill i de båda förstnämnda motionerna yrkats,
att samtliga efter 1954 års utgång kvarstående spärrkontomedel skulle
anses insatta å skogskonto och följa reglerna för dessa konton. I likhet med
departementschefen finner utskottet ej anledning föreligga att i förevarande
sammanhang ompröva bestämmelserna i 1951 års lag i annan mån än som
följer av angelägenheten av att en samordning, på sätt i propositionen föreslås,
kommer till stånd mellan bestämmelserna om investeringskonto för
skog och de föreslagna, av utskottet tillstyrkta bestämmelserna om skogskonto.
I enlighet härmed avstyrker utskottet de likalydande motionerna I: 213
och II: 269 samt motionen II: 432.
På sätt ovan angivits föreslås de med förevarande lagstiftning avsedda
skattskyldiga skola få välja mellan att uttaga medel å investeringskonto
för skog — med påföljande omedelbar beskattning — och att låta dem kvarstå
i riksbanken såsom insatta å skogskonto enligt de nya reglerna. Inom
utskottet har ifrågasatts om icke även möjlighet borde införas att få medlen
överförda från riksbanken till annan bank, med bibehållen rätt för den
skattskyldige att åtnjuta uppskov med beskattningen. Enligt utskottets mening
kan detta önskemål knappast tillmätas någon större betydelse och i
varje fall icke uppväga intresset ur kontrollsynpunkt av enkla regler i förevarande
avseende.
I enlighet med det nu anförda tillstyrker utskottet det föreliggande lagförslaget.
Bevillningsutskottets betänkande nr 25.
15
Utskottets hemställan.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
A) att riksdagen måtte, med förklarande att Kungl. Maj :ts
förevarande proposition nr 14 icke kunnat av riksdagen oförändrad
bifallas och i anledning av de likalydande motionerna
I: 19 av herr Eliasson m. fl. och II: 31 av herr Jansson i
Aspeboda m. fl., de likalydande motionerna 1:211 av herr
Hansson m. fl. och II: 271 av herr Widén m. fl. samt de likalydande
motionerna I: 212 av herrar Ebbe Ohlsson och
Eskilsson och II: 270 av herr Magnusson m. fl. ävensom med
avslag å de likalydande motionerna I: 213 av herr Ebbe
Ohlsson m. fl. och II: 269 av herr Magnusson m. fl. samt motionen
II: 432 av herr Kristensson i Osby m. fl.,
1) för sin del antaga det vid propositionen fogade förslaget
till förordning om taxering för inkomst av medel, som insatts
å skogskonto, med den ändring av ikraftträdandebestämmelserna
som framgår av följande såsom utskottets förslag betecknade
lydelse:
Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1954; dock att förordningen
icke skall äga tillämpning beträffande 1954 års taxering.
Vid tillämpning av denna förordning skola medel, som innestå i riksbanken
å skogskonto jämlikt föreskrifterna i lagen den 1954
med vissa bestämmelser om medel, som innestå å investeringskonto för skog,
anses avse beskattningsåret 1952.
Visar skattskyldig med intyg från
skogsvårdsstyrelsen i länet att skog
stormfällts i avsevärd omfattning under
år 195b å viss fastighet, skall beträffande
denna fastighet för ettvart
av beskattningsåren 195b och 1955,
i stället för vad ovan i 2 § a)—c)
stadgas, gälla, att uppskovet må avse
ett belopp, motsvarande summan av
a) åttio procent av den å beskattningsåret
belöpande köpeskillingen
för skog, som avyttrats genom upplåtelse
av avverkningsrätt,
b) femtio procent av den å beskattningsåret
belöpande köpeskillingen
för avyttrade skogsprodukter,
samt
16
Bevillningsutskottets betänkande nr 25.
Kungl. Maj.ts förslag: Utskottets förslag:
c) femtio procent av saluvärdet av
skogsprodukter, som under beskattningsåret
uttagits för förädling i
egen rörelse.
2) för sin del antaga det vid propositionen fogade förslaget
till lag med vissa bestämmelser om medel, som innestå
å investeringskonto för skog; samt
B) att följande motioner, nämligen
1) de likalydande motionerna I: 19 av herr Eliasson m. fl.
och II: 31 av herr Jansson i Aspeboda m. fl.,
2) de likalydande motionerna I: 211 av herr Hansson m. fl.
och II: 271 av herr Widén m. fl., ävensom
3) de likalydande motionerna I: 212 av herrar Ebbe Ohlsson
och Eskilsson samt II: 270 av herr Magnusson m. fl.,
måtte, i den mån de icke kan anses besvarade genom vad
utskottet ovan anfört och hemställt, av riksdagen lämnas
utan åtgärd.
Stockholm den 4 mars 1954.
På bevillningsutskottets vägnar:
ADOLV OLSSON.
Närvarande:
från första kammaren: herrar Sjödahl, Heiiman, Spetz*, Gustaf Elofsson,
Velander, Söderquist, Niklasson, Einar Eriksson, Damström och Snygg*;
samt
från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Kristensson i Osby,
Orgård, Sundström*, Sjölin*, Jonsson i Skedsbygd*, Brandt, Kollberg*, Kärrlander
och Nilsson i Svalöv.
* Icke närvarit vid justering av betänkandet.
Bevillningsutskottets betänkande nr 25.
17
Reservationer:
I) av herrar Spetz, Velander, Söderquist, Kristensson i Osby, Sjölin, Kollberg
och Nilsson i Svalöv, vilka ansett, att utskottet under hänvisning till
innehållet i de likalydande motionerna 1:213 av herr Ebbe Ohlsson m. fl.
och II: 269 av herr Magnusson m. fl. samt motionen II: 432 av herr Kristensson
i Osby m. fl. bort under punkten A 2) hemställa,
att riksdagen måtte avslå det vid propositionen fogade förslaget
till lag med vissa bestämmelser om medel, som innestå
å investeringskonto för skog, samt i stället för sin del antaga
följande
Förslag
till
lag om upphävande av lagen den 74 december 1951 (nr 783) om investeringskonto
för skog.
Härigenom förordnas, att lagen om investeringskonto för skog den 14 december
1951 skall upphöra att gälla med utgången av december månad år
1954.
Insättare äger återfå å investeringskonto för skog insatta medel från och
med ingången av oktober månad år 1954. Hava medel, som insatts av fysisk
person, oskift dödsbo eller familjestiftelse, icke uttagits före utgången av år
1954, skola desamma anses vara insatta å sådant konto, som avses i förordningen
den 1954 om taxering för inkomst av medel, som insatts
å skogskonto, och skola följaktligen bestämmelserna i nämnda förordning
därefter tillämpas med avseende å dessa medel. Å investeringskonto enligt
lagen den 14 december 1951 efter utgången av år 1954 kvarstående medel,
som insatts av annan än fysisk person, oskift dödsbo eller familjestiftelse,
skola av riksbanken senast återbetalas under januari månad år 1963. Å medlen
gottgöres ränta från ingången av år 1955 efter räntefot, som av riksbanken
fastställes, motsvarande sedvanlig depositionsränta.
II) av herrar Velander och Nilsson i Svalöv.
2 Bihang till riksdagens protokoll 195b. 7 samt. Nr 25—26.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1954:114 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om taxering för inkomst av medel, som insats å skogskonto, m. m., j s. 1 i texten