Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om taxering för inkomst av medel, som insatts å skogskonto, m. m., jämte i ämnet väckta motioner.

1954-03-04 · 17 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 16 av 17 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1954:25, Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om taxering för inkomst av medel, som insatts å skogskonto, m. m., jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Nr 25—26.

Bevillningsutskottets betänkande nr 25.

1

Nr 25.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts

proposition med förslag till förordning om taxering

för inkomst av medel, som insatts å skogskonto,

m. m., jämte i ämnet väckta motioner.

I en den 30 december 1953 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad

proposition, nr 14, har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen

bilagda utdrag av i statsrådet och lagrådet förda protokoll, föreslagit riksdagen

att antaga vid propositionen fogade förslag till

1) förordning om taxering för inkomst av medel, som insatts å skogskonto;

samt

2) lag med vissa bestämmelser om medel, som innestå å investeringskonto

för skog.

Rörande propositionens huvudsakliga innehåll må här anföras följande.

I propositionen framlägges förslag om permanent lagstiftning angående

rätt för skogsägare att göra insättning på särskilt skogskonto i bank. Insättaren

föreslås skola erhålla uppskov med inkomsttaxeringen till det år då

uttag från kontot sker. Enligt de föreslagna bestämmelserna skall insättning

få göras med högst 60 procent av köpeskillingen för rotsåld skog, 40

procent av köpeskillingen för avyttrade skogsprodukter och 40 procent av

saluvärdet av skogsprodukter, som uttagits för förädling i egen rörelse. Rätten

att göra insättning skall endast tillkomma fysisk person, oskift dödsbo

eller familjestiftelse. Lagstiftningen föreslås skola tillämpas första gången

vid 1955 års taxering.

Vidare föreslås att fysisk person, oskift dödsbo eller familjestiftelse, som

har skogsmedel innestående å spärrat konto i riksbanken, skall äga att från

och med den 1 september 1954 utan inskränkning uttaga medlen. Har medlen

icke uttagits före utgången av år 1954 skall desamma anses vara insatta

å skogskonto och följa de nya reglerna för dessa konton.

De ovannämnda författningsförslagen är av följande lydelse.

I Bihang till riksdagens protokoll 195b. 7 samt. Nr 25 -26.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 25.

1) Förslag

till

förordning om taxering för inkomst av medel, som insatts

å skogskonto.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Fysisk person, oskift dödsbo eller familjestiftelse, som i självdeklaration

till ledning för taxering för inkomst har att uppgiva intäkt av skogsbruk,

må under de förutsättningar och i den utsträckning nedan stadgas erhålla

uppskov med taxering till kommunal och statlig inkomstskatt för den del av

intäkten, som insatts å särskilt konto i bank (skogskonto). Rätt att erhålla

uppskov, som nu sagts, tillkommer icke delägare i handelsbolag eller kommanditbolag

för någon del av den inkomst, han åtnjutit av bolagets verksamhet.

Med bank avses i denna förordning riksbanken, affärsbank, sparbank

samt centralkassa för jordbrukskredit.

Skattskyldig må för ett och samma beskattningsår och för en och samma

förvärvskälla endast göra insättning å ett skogskonto. Har skattskyldig i

strid mot denna bestämmelse upplagt skogskonto i mer än en bank må uppskov

med taxering erhållas allenast för insättning å det först öppnade kontot.

2 §.

Beträffande viss förvärvskälla må uppskovet för ett och samma beskattningsår

avse högst ett belopp, motsvarande summan av

a) sextio procent av den å beskattningsåret belöpande köpeskillingen för

skog, som avyttrats genom upplåtelse av avverkningsrätt,

b) fyrtio procent av den å beskattningsåret belöpande köpeskillingen för

avyttrade skogsprodukter, samt

c) fyrtio procent av saluvärdet av skogsprodukter, som under beskattningsåret

uttagits för förädling i egen rörelse.

Uppskov må ej åtnjutas för högre belopp än som motsvarar den beräknade

nettointäkten av den förvärvskälla, varifrån intäkten av skogsbruk

härrör.

3 §•

Insättning avseende viss förvärvskälla må för ett och samma beskattningsår

ej understiga 2 000 kronor.

Belopp, som insättes å skogskonto, skall avrundas nedåt till jämna hundratal

kronor.

4 §•

Till ledning för bestämmande av belopp, för vilket uppskov med taxering

yrkas, skall den skattskyldige vid självdeklaration foga utredning enligt av

riksskattenämnden fastställt formulär ävensom besked från banken rörande

verkställd insättning å skogskonto.

Har den skattskyldige under beskattningsåret haft intäkt av skogsbruk

från mer än en förvärvskälla, skall utredning, som i första stycket sägs,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 25. 3

förebringas särskilt för varje förvärvskälla beträffande vilken uppskov med

taxering yrkas.

Det åligger skattskyldig, som åtnjuter uppskov med taxering enligt denna

förordning, att i självdeklaration avseende den förvärvskälla beträffande

vilken uppskov åtnjutes, varje år lämna uppgift rörande storleken vid beskattningsårets

utgång av hans tillgodohavande å skogskontot.

5 §•

Belopp, för vilket uppskov med taxeringen yrkas, skall vara inbetalt till

banken senast den dag den skattskyldige jämlikt bestämmelserna i 36 §

taxeringsförordningen har att avlämna självdeklaration.

6 §•

Skattskyldig, som vill disponera å skogskonto innestående medel, äger att

fyra månader efter uppsägning återfå det insatta beloppet. Uppsägning må

avse beloppet i dess helhet eller del av detsamma, dock att deluttag ej må

understiga 1 000 kronor.

Efter det att tio år förflutit från ingången av det år inbetalning enligt

5 § senast skolat verkställas, skall banken återbetala kvarstående medel.

7 §•

Å medel, som insatts å skogskonto, skall utgå ränta efter räntefot, som

bestämmes av banken, hos vilken insättning skett.

8 §•

Belopp, för vilket uppskov med taxeringen erhållits, skall upptagas såsom

bruttointäkt av skogsbruk för det beskattningsår, då uttag från skogskontot

sker. I intäkten inräknas jämväl uppburen ränta å kontot, vilken sålunda

icke skall upptagas såsom intäkt dessförinnan.

9 §•

överlåter skattskyldig fastighet, som utgör den väsentliga delen av förvärvskälla,

för vilken insättning å skogskonto verkställts, skola innestående

medel upptagas såsom bruttointäkt av skogsbruk för det beskattningsår, under

vilket överlåtelsen ägt rum.

Har oskiftat dödsbo medel innestående å skogskonto skola medlen upptagas

såsom bruttointäkt av skogsbruk för det beskattningsår, under vilket

dödsboet skiftas.

Har vid bodelning make tillagts fastighet, som förut tillhört andra maken

och som ingår i förvärvskälla, för vilken insättning å skogskonto verkställts,

skola innestående medel upptagas såsom bruttointäkt av skogsbruk för det

beskattningsår, under vilket bodelningen ägt rum.

Har avtal träffats om överlåtelse eller pantsättning av å skogskonto innestående

medel, skola medlen upptagas såsom bruttointäkt av skogsbruk för

det beskattningsår, under vilket avtalet träffats.

10 §.

Kungl. Maj :t äger förordna, att affärsbank, sparbank eller centralkassa

för jordbrukskredit, som icke följer i denna förordning meddelade bestämmelser

eller med stöd av densamma utfärdade föreskrifter, icke vidare skall

få mottaga medel å skogskonto.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 25.

11 §•

Kungl. Maj:t äger meddela de närmare föreskrifter, som erfordras för

tillämpningen av denna förordning.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1954; dock att förordningen

icke skall äga tillämpning beträffande 1954 års taxering.

Vid tillämpning av denna förordning skola medel, som innestå i riksbanken

å skogskonto jämlikt föreskrifterna i lagen den 1954 med

vissa bestämmelser om medel, som innestå å investeringskonto för skog, anses

avse beskattningsåret 1952.

2) Förslag

till

lag med vissa bestämmelser om medel, som innestå

å investeringskonto för skog.

Härigenom förordnas som följer.

Fysisk person, oskift dödsbo eller familjestiftelse skall äga att från och

med den 1 september 1954 utan inskränkning uttaga medel, som jämlikt

bestämmelserna i lagen den 14 december 1951 (nr 783) om investeringskonto

för skog innestå å vederbörandes konto i riksbanken. Hava medlen

icke uttagits före utgången av år 1954, skola desamma anses vara insatta å

sådant konto, som avses i förordningen den 1954 om taxering

för inkomst av medel, som insatts å skogskonto, och skola följaktligen bestämmelserna

i nämnda förordning därefter tillämpas med avseende å dessa

medel.

Till utskottets behandling har hänvisats följande i anledning av propositionen

väckta motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 19 av herr Eliasson m. fl. och II: 31 av

herr Jansson i Aspeboda m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte besluta

att, i de fall tvångsavverkning skett på grund av stormfällning, den enskilde

skogsägaren bör äga rätt till insättning å skogskonto med de högre procentsatser,

som i motionerna förordas, samt att vederbörande utskott måtte utarbeta

erforderliga författningsbestämmelser;

2) de likalydande motionerna I: 211 av herr Hansson m. fl. och II: 271 av

herr Widén m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte besluta ett tillägg i

Kungl. Maj :ts förslag till förordning om taxering för inkomst av medel, som

insatts å skogskonto, av i motionerna föreslagen lydelse eller den lydelse

vederbörande utskott kan finna lämpligare för vinnande av motionernas syfte;

3) de likalydande motionerna I: 212 av herrar Ebbe Ohlsson och Eskilsson

samt II: 270 av herr Magnusson m. fl., vari hemställts, »att riksdagen

måtte besluta att beträffande beskattningsår, för vilka taxering i första instans

sker 1955, 1956 och 1957, fysiska och juridiska personer, vilka haft

inkomst av skogsbruk som härrör ur under år 1954 stormskadad skog, skall

medgivas rätt att å särskilt investeringskonto för skog insätta upp till 80

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Bevillningsutskottets betänkande nr 25.

procent av ifrågavarande inkomst med åtföljande rätt till uppskov med taxering

till kommunal och statlig inkomstskatt samt att åt vederbörande utskott

måtte uppdragas att utforma härför erforderlig lagtext»;

4) de likalydande motionerna I: 213 av herr Ebbe Ohlsson m. fl. och

II: 269 av herr Magnusson m. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte i

anledning av proposition nr 14 antaga följande

Förslag

till

Lag med vissa bestämmelser om medel, som innestå å

investeringskonto för skog.

Härigenom förordnas som följer.

Fysisk person, oskift dödsbo, familjestiftelse, här ads allmänning, bolag

eller annan juridisk person skall äga att från och med den 1 september

1954 utan inskränkning uttaga medel som jämlikt bestämmelserna i lagen

den 14 december 1951 (nr 783) om investeringskonto för skog innestå å

vederbörandes konto i riksbanken. Hava medlen icke uttagits före utgången

av år 1954, skola desamma anses vara insatta å sådant konto, som avses i

förordningen den 1954 om taxering för inkomst av medel, som

insatts å skogskonto, och skola följaktligen bestämmelserna i nämnda förordning

därefter tillämpas med avseende å dessa medel»;

5) motionen II: 432 av herr Kristensson i Osby m. fl., vari hemställts,

»1. att riksdagen för sin del måtte besluta sådan ändring av vad Kungl.

Maj :t föreslagit i proposition nr 14, att även juridisk person må äga rätt att

lyfta medel, som insatts å spärrat konto enligt lagen om investeringskonto

för skog från och med den 1 sept. 1954 samt antaga härav föranledda övergångsbestämmelser,

samt

2. att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till erforderlig lagtext.»

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionerna I: 211, II: 31, II: 269, II: 270 och II: 432.

Propositionen.

Av det propositionen bilagda statsrådsprotokollet över finansärenden för

den 4 december 1953 inhämtas bl. a. följande.

Genom lagen den 14 december 1951 (nr 783) om investeringskonto för

skog ålades idkare av skogsbruk att för beskattningsår, för vilket taxering

av beskattningsnämnd i första instans verkställes år 1953 eller 1954, insätta

viss del av den å beskattningsåret belöpande skogsintäktcn på särskilt för

honom upplagt spärrat konto i riksbanken (investeringskonto för skog).

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bevillningsutskottets betänkande nr 25.

Utöver den obligatoriska insättningsskyldigheten avseende 25 procent av

köpeskillingen för rotsåld skog, 12 procent av köpeskillingen för avyttrade

skogsprodukter samt 12 procent av saluvärdet av skogsprodukter, som uttagits

för förädling i egen rörelse, berättigades idkare av skogsbruk att frivilligt

insätta ytterligare 15 procent av köpeskillingen för rotsåld skog och

8 procent av köpeskillingen för respektive saluvärdet å skogsprodukter. Lagstiftningen

tillkom som ett led i den ekonomiska politiken och syftade till

att undandraga en del av de vid den tidpunkten kraftigt ökade skogsvinsterna

från omedelbar disposition. Genom att insättaren erhåller uppskov

med inkomsttaxeringen (SFS 784/1951) till det år, då uttag från kontot

sker, medför anordningen en utjämning i beskattningsavseende av skogsinkomsterna.

Inbetalade medel skall i princip innestå i lägst fem och högst

tio år. Redan efter två år är dock insättare berättigad göra uttag i den mån

han visar, att han haft kostnader för skogsvårdsarbeten. Ränta beräknas

icke under de två första åren. Därefter tillgodoföres ränta efter två och en

halv procent. Lagen trädde i kraft den 1 januari 1952, och insättningsskyldighet

skulle, såsom nyss angivits, föreligga för avytlringar och uttag, som

verkställdes under inkomståren 1952 och 1953. Med stöd av särskilt bemyndigande

har emellertid Kungl. Maj :t genom kungörelse den 27 februari 1953

(nr 72) förordnat, att insättningsskyldighet icke skall föreligga för inkomståret

1953. Lagen är sålunda för närvarande — bortsett från tillämpligheten

av bestämmelserna på insättningar för år 1952 — i kraft endast såvitt avser

rätten att göra frivillig insättning. Sådan insättning kan alltså göras även

för inkomståret 1953, därvid lagens bestämmelser om dispositionen av insatta

medel etc. blir gällande.

Vid 1951 års riksdag antogs bestämmelser om beskattningen av s. k. ackumulerad

inkomst. Dessa bestämmelser är icke tillämpliga på inkomst genom

försäljning av skog utan samband med avyttring av marken. Samma års

bevillningsutskott uttalade (bet. nr 62), att det enligt utskottets mening icke

vore motiverat att, samtidigt med att inkomstutjämning genom insättning å

investeringskonto för skog möjliggjordes, införa bestämmelser om särskild

skatteberäkning för ackumulerad inkomst av skog. Däremot ansåg utskottet

att, i omedelbar anslutning till upphävande av den tillfälliga lagstiftningen

om investeringskonto för skog, bestämmelser borde införas om särskild

skatteberäkning i fråga om ackumulerad inkomst av skogsbruk jämväl i

sådana fall då inkomsten uppkommit utan samband med försäljning av

marken. Utskottet förutsatte därvid att ett förenklat förfarande med schablonmässiga

bestämmelser skulle tillämpas. Utskottet hemställde, att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte begära förslag om bestämmelser i

förevarande hänseende. Betänkandet godkändes av riksdagen (Rskr 1951:

357).

I detta sammanhang må erinras om att redan 1948 års riksdag i skrivelse

till Kungl. Maj :t (Rskr 1948: 231), anhållit om utredning av frågan om inrättande

av investeringsfonder för jordbruk och skogsbruk.

I ett flertal motioner vid 1953 års riksdag hemställdes, att riksdagen måtte

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 25. •

upphäva 1951 års lag om investeringskonto för skog samt att i stället möjligheter

måtte skapas för en frivillig skattefri avsättning av skogslikvider.

Med hänsyn till att den obligatoriska insättningsskyldigheten enligt 1951

års lag redan blivit upphävd genom nyssnämnda kungörelse den 27 februari

1953 (nr 72) och att lagen sålunda i gällande delar vore att betrakta som en

provisorisk lösning av de i motionerna berörda spörsmålen, fann 1953 ars

bevillningsutskott anledning ej föreligga att förorda de i motionerna ifrågasatta

ändringarna. Utskottet underströk emellertid vad som tidigare uttalats

från riksdagens sida rörande behovet av en permanent lagstiftning i ämnet.

Slutligen må här omnämnas, att Sveriges skogsägareföreningars riksförbund

i skrivelse den 5 mars 1953 hemställt, att skogsägare måtte tillåtas

disponera å investeringskonto för skog innestående medel med början år

1953 och i övrigt enligt de regler, som kunde bliva gällande i fråga om fortsatta

frivilliga insättningar å spärrkonto.

Utredning angående möjligheterna att åstadkomma en utjämning i beskattningshänseende

av skogsinkomsterna har verkställts inom finansdepartementet

av taxeringsintendenten E. Johansson. Utredningsmannen har

överlämnat en promemoria med förslag till införande av permanent lagstiftning

om rätt att vid taxering för intäkt av skogsbruk åtnjuta avdrag för

frivilliga insättningar å särskilt bankkonto.

över ifrågavarande promemoria har, efter remiss, gttranden avgivits av

kammarrätten, domänstyrelsen, lantbruksstyrelsen, skogsstyrelsen (efter hörande

av skogsvårdsstyrelserna och skogssällskapet), riksskattenämnden,

länsstyrelserna i Jönköpings, Östergötlands, Kronobergs, Värmlands, Gävleborgs,

Kopparbergs, Jämtlands, Västernorrlands och Norrbottens län, fullmäktige

i riksbanken, Sveriges skogsägareföreningars riksförbund, Sveriges

lantbruksförbund, Sveriges skogsägareförbund och Sveriges häradsallmänningsförbund.

Därjämte har skrivelser i anledning av promemorian inkommit från Svenska

bankföreningen, Svenska sparbanksföreningen och Svenska jordbrukskreditkassan.

På grundval av ovannämnda promemoria och med beaktande av vissa i

de inkomna remissvaren framförda synpunkter upprättades inom finansdepartementet

förslag till förordning om taxering för inkomst av medel, som

insatts å skogskonto, och förslag till lag om upphävande i vissa hänseenden

av lagen den 14 december 1951 (nr 783) om investeringskonto för skog (prop.

s. 29—31). Förslagen har sedermera underkastats vissa jämkningar.

I fråga om innehållet av lagrådets den 22 december 1953 avgivna yttrande

samt det propositionen jämväl bilagda statsrådsprotokollet över iinansärenden

för den 30 december 1953 tillåter sig utskottet hänvisa till propositionen

(s. 35—36).

Rörande motiveringen för de i propositionen framlagda förslagen

hänvisar utskottet till ovannämnda statsrådsprotokoll. Redogörelsen harul
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Bevillningsutskottets betänkande nr 25.

innan återfinnes under följande rubriker å nedan angivna sidor i propositionen,

nämligen

Promemorian, s. 7—12.

Remissyttrandena, s. 12—20.

Departementschefen, s. 20—28.

Motionerna.

Av innehållet i de i ämnet väckta motionerna må här återgivas följande.

i de likalydande motionerna I : 19 och II: 31 har bl. a. framhållits,

att de omfattande stormfällningar av skog, som inträffat under januari

1954, vållat stora skador på flera håll i landet. Ännu förelåge blott

preliminära beräkningar av skadornas omfattning, men av hittills lämnade

uppgifter framginge, att enskilda skogsägare i ett stort antal fall drabbats av

betydande förluster. Särskilt allvarliga tedde sig de direkta och indirekta

skador, som uppstått för dessa, vilka för sin utkomst vore beroende av

de kontinuerliga uttag, som ett uthålligt skogsbruk gåve möjlighet till. Tillväxten

på den ännu icke mogna skog, som fällts av stormen, representerade

betydande värden som gått förlorade. Än större förluster hade uppstått i de

iall, där den skadade skogen ännu icke nått den ålder, att den vid upphuggning

gåve säljbara, mera värdefulla sortiment. Härtill komme de betydande

kostnader, som skogsägarna nu tvingades att ikläda sig för uppröjning,

sådd, plantering m. m.

På grund av stormfällningen hade åtskilliga skogsägare tvingats till virkesuttag

eller till ett lösgörande av själva skogskapitalet, som icke kunde

jämföras med intäkter vid ett normalt skogsuttag. I de fall tvångsavverkning

skett på grund av stormfällning borde den enskilde skogsägaren, ej

minst med tanke på att kostnaderna för de skogsvårdsförbättrande åtgärderna

i regel belöpte på flera år, äga rätt att på skogskonto göra insättning

med större del av erhallen likvid än som förordats i propositionen, förslagsvis

med högst 90 procent av likvid för rotsåld skog, 60 procent av köpeskillingen

för avyttrade skogsprodukter och 60 procent av saluvärdet av skogsprodukter,

som uttagits för förädling i egen rörelse. Med hänsyn till att

stormfällning av skog icke vore en engångsföreteelse, borde dessa bestämmelser

givas permanent karaktär i lagstiftningen. Därest så skulle erfordras,

förutsatte motionärerna, att respektive skogsvårdsstyrelser lämnade intyg

om storleken av den tvångsavverkning, som stormfällningen förorsakat vederbörande

skogsägare.

Som motivering för det i de likalydande motionerna I: 211 och

II: 271 framförda yrkandet har motionärerna framhållit att lokala stormhärjningar,

snöbrott, insektshärjningar, översvämningar in. m. av stundom

katastrofala mått med längre eller kortare intervaller drabbade skogarna

och vållade skogsägarna betydande ekonomiskt avbräck, i synnerhet om skadorna

inträffade efter det årets planlagda huggningar avslutats. I anledning

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Bevillningsutskottets betänkande nr 25.

härav ville motionärerna föreslå ett tillägg, som lämpligen syntes kunna införas

i 2 § före sista stycket i det framlagla författningsförslaget, av förslagsvis

följande lydelse: »d) den högre procent än under a), b) och c) ovan

angivna, som Kungl. Maj :t kan finna skäligt fastställa för på grund av

omfattande stormfällningar, snöbrott, insektshärjningar, översvämningar

m. in. av nödtvång upplåten avverkningsrätt eller uttagna skogsprodukter

inom till gränserna angiven trakt».

Till stöd för det i de likalydande motionerna I: 212 och II:

2 7 0 framförda yrkandet har — under framhållande att några vägande anmärkningar

inte kunde riktas mot de i propositionen föreslagna maximigränserna

för belopp, varmed taxeringsuppskov kunde erhållas — anförts,

att det dock torde föreligga ett behov av speciella bestämmelser med anledning

av de skador, som de svåra stormarna i början av innevarande år medfört

på den växande skogen. Enligt motionärernas mening förelåge anledning

att vidtaga sådana åtgärder, att de av årets naturkatastrof drabbade

skogsägarna utan alltför stora förluster kunde möta det uppkomna läget.

Därvid vore det mest angeläget att åstadkomma en rimligare beskattning

för de skogsägare, som nu tvingades sälja stora skogsposter. Möjlighet för

dessa att å skogskonto insätta ett högre belopp — förslagsvis 80 procent av

inkomster härflytande ur försäljningar av stormskadad skog — borde skapas.

Med hänsyn till att stormskadorna i vissa fall vore av mycket stor omfattning

och att det vore svårt att överblicka, huru lång tid som komme att

krävas för avverkning av den stormskadade skogen, syntes möjligheten att

använda sig av ifrågavarande lagstiftning böra omfatta en tid av tre år och

alltså gälla under de beskattningsår, för vilka taxering verkställdes åren

1955, 1956 och 1957.

De nyligen inträffade stormskadorna å skog gjorde det angeläget, att

även aktiebolag och andra juridiska personer, som drabbats av dessa stormskador

bereddes möjlighet att under de närmaste åren använda sig av den

föreslagna lagstiftningen. Avverkningarna av den stormskadade skogen måste

forceras, medan skogsvårdande åtgärder måste anstå. Följden härav kunde

antagas bli, att en kumulerad vinst komme att redovisas för de år dessa

onormala förhållanden bleve rådande. De juridiska personerna borde få

möjlighet att använda sig av avsättningsmöjligheten under samma villkor

som ovan förutsatts för fysiska personer.

I de likalydande motionerna I : 213 och II : 269 har erinrats

om att enligt den av 1951 års riksdag antagna lagen om investeringskonto

för skog även häradsallmänning och andra juridiska personer ålagts att insätta

visst belopp på investeringskonto. Häradsallmänningarnas skogar sköttes

efter av skogsvårdsstyrelserna fastställda skogshushållningsplaner, och

det vore i lag utsagt alt de skulle lämna en jämn avkastning. Detta vore motiverat

med att ägarna i viss mån växlade från det ena året till det andra.

Lagen om investeringskonto för skog kunde innebära att medel, som insatts

för en ägares räkning, kunde lyftas först av en annan ägare, eftersom

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 25.

medlen i regel skulle vara innestående i fem år. Att vid försäljning av en fastighet

söka beräkna värdet av å investeringskonto stående medel torde inte

vara möjligt. Med hänsyn därtill syntes det vara en rättviseåtgärd att även

häradsallmänningar gåves tillstånd att från och med den 1 september 1954

uttaga medel, som innestode å investeringskonto för skog. Detta borde jämväl

gälla övriga juridiska personer.

I motionen II: 432 har motionärerna uttalat, att de delade utred
ningsmannens

uppfattning att 1951 års lag borde upphävas samtidigt med

den nya lagstiftningens tillkomst och att således även juridiska personer

skulle äga rätt att lyfta obligatoriskt insatta medel. Såsom utredningsmannen

framhållit, hade konjunkturerna inom skogsbruket väsentligt förändrats

sedan tillkomsten av 1951 års lag. Några konjunkturpolitiska skäl kunde

därför icke åberopas för den ståndpunkt, som riksbanksfullmäktiges

majoritet och departementschefen intagit, och som innebure, att rätt för juridiska

personer att fritt disponera över å investeringskonto för skog insatta

medel i och med den nya lagens ikraftträdande inte skulle komma i

fråga. Även rättviseskäl — att ifrågavarande lagstiftning skulle behandla

alla skattskyldiga lika — talade för att även juridiska personer gåves rätt

att lyfta å spärrat konto insatta medel, på samma sätt som föreslagits för

fysisk person, d. v. s. från och med 1 september 1954.

Utskottets yttrande.

I förevarande proposition nr 14 har förslag framlagts med särskilda bestämmelser

om beskattningen av vissa inkomster av skogsbruk. Förslaget

syftar i första hand till att bereda skattskyldiga för avsedda inkomster möjlighet

att ernå lindring i verkningarna av beskattningens progressivitet och

är ur denna synpunkt att anse som ett komplement till bestämmelserna om

särskild skatteberäkning för ackumulerad inkomst. Därjämte avses emellertid

med förslaget att möjliggöra en avräkning av kostnader för skogsvårdsåtgärder

mot skogsinkomster, som den skattskyldige åtnjutit under annat

beskattningsår än det varunder han haft nämnda kostnader.

De spörsmål, som aktualiserats genom det föreliggande förslaget, har tidigare

varit föremål för uppmärksamhet inom riksdagen. Sålunda må, på

sätt framgår av den tidigare lämnade redogörelsen, erinras om att 1951 års

riksdag, på hemställan av samma års bevillningsutskott i betänkande nr

62, hos Kungl. Maj :t anhöll om förslag till bestämmelser angående beräkning

av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst vid avyttring av

skog utan samband med avyttring av marken. Såsom nyss antytts har denna

fråga avsetts skola lösas genom det föreliggande propositionsförslaget. De

möjligheter till reservering av skogsinkomst, som de föreslagna reglerna

innefattar, kan därjämte anses i rimlig mån tillgodose tidigare inom riksdagen

framförda önskemål om tillskapande av investeringsfonder för skogsbruket

och då särskilt när det gäller skogsvårdsarbeten. Såsom tidigare anmärkts

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Bevillningsutskottets betänkande nr 25.

anhöll nämligen 1948 års riksdag om utredning av frågan om inrättande av

sådana fonder för jordbruk och skogsbruk, vilket skedde på hemställan av

samma års bevillningsutskott i betänkande nr 45 i anledning av ett flertal

motioner med yrkanden om införande av möjligheter till fondavsättningar

inom jordbruksnäringen och skogshanteringen.

Det föreliggande propositionsförslaget ansluter sig nära till den lagstiftning,

som genom lagen om investeringskonto för skog och därtill anknutna

taxeringsbestämmelser hösten 1951 infördes i syfte att undandraga en del

av de vid denna tidpunkt kraftigt ökade skogsinkomsterna från omedelbar

disposition. Det må härutinnan erinras om att nämnda lag, som ursprungligen

gällde för åren 1952 och 1953, sedermera upphävts såvitt avser den

obligatoriska insättningsskyldigheten för år 1953. I anledning av vid 1953

års riksdag väckta motioner med yrkanden om upphävande av lagen om

investeringskonto för skog och dess ersättande med bestämmelser om frivilliga

skattefria avsättningar av skogslikvider framhölls av 1953 års bevillningsutskott

i dess av riksdagen godkända betänkande nr 45, att 1951

års lagstiftning i gällande delar vore att anse som en provisorisk lösning av

spörsmålet om en jämnare fördelning mellan olika beskattningsår av skogsinkomsterna.

Utskottet underströk även det av riksdagen tidigare uttalade

behovet av permanenta bestämmelser i detta ämne.

Den i föreliggande proposition förebragta utredningen utvisar enligt utskottets

mening, att en lösning av frågan om en jämnare fördelning av skogsinkomsterna

icke lämpligen bör sökas i anslutning till bestämmelserna om

särskild skatteberäkning för ackumulerad inkomst. De svårigheter av i

första hand teknisk art — antydda redan av 1951 års bevillningsutskott —

som är förenade med valet av en sådan lagstiftning, synes vara så betydande,

att den icke bör komma i fråga, om andra möjligheter står till buds.

De i propositionen föreslagna reglerna om insättning av medel å skogskonto

och uppskov med taxeringen av sådana medel synes härutinnan innefatta ett

godtagbart alternativ. Att dessa regler därjämte innefattar vissa möjligheter

till reserveringar av medel för framtida kostnader, torde med hänsyn till

skogsbrukets speciella förhållanden kunna betraktas som en önskvärd företeelse.

Med det anförda vill utskottet ge sin principiella anslutning till den

föreslagna lagstiftningen.

Det i propositionen framlagda förslaget till förordning om taxering

för inkomst av medel, som insatts å skogskonto,

bär icke föranlett erinringar i de föreliggande motionerna i annan mån

än som sammanhänger med de efter propositionens dagtecknande inträffade

stormskadorna å skogsbeståndet i vissa delar av landet. Till denna

fråga återkommer utskottet i det följande. Inom utskottet har emellertid

ifrågasatts, om icke en lagstiftning på förevarande område borde omfatta

även juridiska personer. Enligt utskottets mening föreligger ej anledning att

nu ingå på denna fråga, som aktualiserar ställningstaganden vida utöver

syftet med den föreslagna lagstiftningen. Utskottet vill i sammanhanget er
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande nr 25.

inra om att utredningsmannen icke ansett sig böra inbegripa de juridiska

personerna med hänsyn till att för dessa icke förelåge lika starka skäl som

beträffande de fysiska personerna att införa rätt till avdrag för insättning

å skogskonto och till att utformningen av lagstiftningen om investeringsfonder

vore föremål för omprövning av företagsbeskattningskommittén.

Inom utskottet har jämväl ifrågasatts om icke tiden för inbetalning till

bank av belopp, för vilket uppskov med taxeringen yrkas, borde begränsas

så, att beloppet skall vara inbetalt senast vid beskattningsårets utgång. Enligt

utskottets mening kunde det i och för sig varit önskvärt med en sådan

lösning, men det må emellertid framhållas, att det ofta torde vara svårt för

den skattskyldige att redan vid beskattningsårets utgång överblicka, vilken

nettointäkt han har att redovisa av den förvärvskälla, varifrån intäkten av

skogsbruk härrör; och det är ju denna nettointäkt som enligt 2 § andra

stycket skall vara bestämmande för insättningens maximibelopp. Såvitt utskottet

kan finna synes det ej finnas anledning antaga, att om tidpunkten

för insättningens verkställande, på sätt skett i 5 § i propositionsförslaget,

anknytes till bestämmelserna om tiden för avlämnande av självdeklaration,

detta kan föranleda missbruk eller annan olägenhet av nämnvärd betydelse.

Ett godtagande av den föreslagna bestämmelsen i 5 § påverkar givetvis icke

bedömningen enligt gällande bestämmelser av frågan, till vilket beskattningsår

inkomst är att hänföra.

Såsom tidigare anförts har i ämnet framställts motionsyrkanden, som tagit

sikte på de i början av innevarande år inträffade stormfällningarna

av skog. Sålunda hemställes i de likalydande motionerna 1: 19 (av

herr Eliasson m. fl.) och II: 31 (av herr Jansson i Aspeboda m. fl.) om rätt

till kontoavsättningar med upp till 90 respektive 60 procent av intäkter härrörande

från stormfälld skog. I de likalydande motionerna I: 211 (av herr

Hansson m. fl.) och II: 271 (av herr Widén m. fl.) har framställts yrkande

om en komplettering av bestämmelserna av innebörd, att Kungl. Maj :t skulle

erhålla rått att medge beskattningsuppskov med högre belopp än de i författningen

angivna i de fall skogsuttag framtvingats av omfattande stormfällningar,

snöbrott, insektshärjningar, översvämningar m. m. Slutligen har i de

likalydande motionerna 1: 212 (av herrar Ebbe Ohlsson och Eskilsson) samt II:

270 (av herr Magnusson m. fl.) hemställts om rätt för såväl fysiska som juridiska

personer att för beskattningsår, för vilka taxering i första instans

verkställes åren 1955, 1956 och 1957, å särskilt investeringskonto för skog

insätta upp till 80 procent av inkomst härrörande från under år 1954 stormfälld

skog samt alt för sådan insättning åtnjuta skatteuppskov.

Utskottet vill med anledning av de sålunda framställda motionsyrkandena

erinra om att under krigsåren antagits särskilda bestämmelser om uppskovstörfarande

vid taxeringen i fråga om vissa slag av intäkt av skogsbruk. Sålunda

medgavs enligt förordningen den 30 juni 1943 (nr 490) beträffande inkomst

genom avyttring av under år 1943 stormfälld skog skatteuppskov med

högst det belopp, varmed bruttointäkten å avyttringen översteg de av stormfällningen

och avyttringen föranledda kostnaderna under det beskattnings
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 25.

13

år, då inkomsten åtnjutits. En förutsättning för uppskovet var bl. a., att den

skattskyldige å särskilt konto hos riksbanken insatt det belopp, för vilket

uppskov önskades. Ett liknande uppskovsförfarande tillämpades enligt förordningen

den 29 juni 1945 (nr 483) med särskilda bestämmelser angående

taxering för inkomst av under år 1945 avyttrad brännved eller massaved

in. in. Slutligen må även erinras om att frågan om särskilda bestämmelser

angående taxering av inkomst från stormfälld skog var föremål för uppmärksamhet

vid 1946 års riksdag i anledning av väckta motioner i ämnet,

vilka aktualiserats genom stormfällningar hösten 1945. På hemställan av

samma års bevillningsutskott (bet. nr 42) lämnade riksdagen motionerna

utan åtgärd, vilket ställningstagande i väsentlig mån torde ha påverkats av

den omständigheten, att vid övergången till källskattesystemet 1945 års

inkomster delvis och 1946 års inkomster helt undantogs från beskattning.

Frågan om särskilda bestämmelser med avseende å inkomst härrörande

från stormfälld skog har vid ett godtagande av det föreliggande propositionsförslaget

kommit i ett annat läge än tidigare. Förslaget är uppbyggt

efter i stort sett samma system som den tidigare provisoriska lagstiftningen

i ämnet, vilken dock medgav insättning upp till hela skog^inkomsten

minskad med omkostnaderna. På längre sikt torde bestämmelser av det i

propositionen föreslagna innehållet i förening med gällande regler om värdeminskning

å skog få anses utgöra en reglering, vars kompletterande med

bestämmelser för vissa speciella situationer ej skulle vara erforderlig. Med

hänsyn härtill anser sig utskottet icke böra förorda införandet av permanenta

regler av sådan innebörd. Utskottet finner det ej heller böra komma

i fråga att i förevarande lagstiftning införa bestämmelser innebärande rätt

för Kungl. Maj :t att medgiva taxeringsuppskov med högre belopp än som

föreskrives i författningen. Emellertid kan det finnas skäl att i samband

med genomförandet av förevarande lagstiftning beakta de stormfällningar

av skog, som skett innevarande år och i vissa fall varit av betydade omfattning,

på så sätt att uppskov med taxering av inkomst från sådan skog

skall kunna avse större belopp än det föreliggande förslaget medger. I sådant

hänseende har inom utskottet rått enighet om ett belopp upp till 80

procent av köpeskillingen för upplåten avverkningsrätt. Beträffande köpeskillingen

för avyttrade skogsprodukter samt saluvärdet av egna uttag av

sådana produkter föreslår utskottet, att procentsatsen bestämmes till 50

procent. De nu förordade särskilda bestämmelserna bör enligt utskottets

mening gälla endast sådana skattskyldiga som enligt propositionsförslaget

skall äga rätt att öppna skogskonto och torde böra avse beskattningsåren

1954 och 1955. En förutsättning för reglernas tillämpning synes vidare

böra vara, att å viss fastighet skog stormfällts i avsevärd omfattning under

år 1954. Det bör ankomma på den skattskyldige att genom intyg av

vederbörande skogsvårdsstyrelse visa detta förhållande. Föreskrifter av

den här angivna innebörden torde lämpligen böra införas som tillägg till

övergångsbestämmelserna i förslaget till förordning om taxering för inkomst

av medel, som insatts å skogskonto. Med det anförda har utskottet

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets betänkande nr 25.

tagit ställning till de likalydande motionerna I: 19 och II: 31, de likalydande

motionerna 1:211 och 11:271 samt de likalydande motionerna 1:212

och II: 270.

Bestämmelserna i övrigt i den föreslagna förordningen har icke föranlett

erinran eller eljest särskilt yttrande från utskottets sida. I enlighet härmed

tillstyrker utskottet förordningens antagande med det tillägg till övergångsbestämmelserna

som utskottet ovan förordat.

Det framlagda förslaget till lag med vissa bestämmelser

om medel, som innestå å investeringskonto för skog,

innefattar bestämmelser av innebörd, att de spärrkonton för skogsmedel

som upplagts i riksbanken enligt 1951 års lagstiftning skall bringas upphöra

för skattskyldiga med rätt att göra insättningar å skogskonto enligt de

föreslagna nya reglerna. I sådant hänseende föreslås beträffande sådana

skattskyldiga, att de skall äga uttaga medlen från och med den 1 september

1954 — med påföljande beskattning — eller, om så ej skett före utgången

av år 1954, att medlen skall anses vara insatta å skogskonto och följa de

nya reglerna för sådant konto.

I de likalydande motionerna I: 213 (av herr Ebbe Ohlsson m. fl.) och II:

269 (av herr Magnusson m. fl.) samt i motionen II: 432 (av herr Kristensson

i Osby m. fl.) har framställts yrkande av innebörd, att rätten att uttaga

spärrkontomedel enligt 1951 års lagstiftning skulle utsträckas att gälla samtliga

skattskyldiga, i anslutning vartill i de båda förstnämnda motionerna yrkats,

att samtliga efter 1954 års utgång kvarstående spärrkontomedel skulle

anses insatta å skogskonto och följa reglerna för dessa konton. I likhet med

departementschefen finner utskottet ej anledning föreligga att i förevarande

sammanhang ompröva bestämmelserna i 1951 års lag i annan mån än som

följer av angelägenheten av att en samordning, på sätt i propositionen föreslås,

kommer till stånd mellan bestämmelserna om investeringskonto för

skog och de föreslagna, av utskottet tillstyrkta bestämmelserna om skogskonto.

I enlighet härmed avstyrker utskottet de likalydande motionerna I: 213

och II: 269 samt motionen II: 432.

På sätt ovan angivits föreslås de med förevarande lagstiftning avsedda

skattskyldiga skola få välja mellan att uttaga medel å investeringskonto

för skog — med påföljande omedelbar beskattning — och att låta dem kvarstå

i riksbanken såsom insatta å skogskonto enligt de nya reglerna. Inom

utskottet har ifrågasatts om icke även möjlighet borde införas att få medlen

överförda från riksbanken till annan bank, med bibehållen rätt för den

skattskyldige att åtnjuta uppskov med beskattningen. Enligt utskottets mening

kan detta önskemål knappast tillmätas någon större betydelse och i

varje fall icke uppväga intresset ur kontrollsynpunkt av enkla regler i förevarande

avseende.

I enlighet med det nu anförda tillstyrker utskottet det föreliggande lagförslaget.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 25.

15

Utskottets hemställan.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen måtte, med förklarande att Kungl. Maj :ts

förevarande proposition nr 14 icke kunnat av riksdagen oförändrad

bifallas och i anledning av de likalydande motionerna

I: 19 av herr Eliasson m. fl. och II: 31 av herr Jansson i

Aspeboda m. fl., de likalydande motionerna 1:211 av herr

Hansson m. fl. och II: 271 av herr Widén m. fl. samt de likalydande

motionerna I: 212 av herrar Ebbe Ohlsson och

Eskilsson och II: 270 av herr Magnusson m. fl. ävensom med

avslag å de likalydande motionerna I: 213 av herr Ebbe

Ohlsson m. fl. och II: 269 av herr Magnusson m. fl. samt motionen

II: 432 av herr Kristensson i Osby m. fl.,

1) för sin del antaga det vid propositionen fogade förslaget

till förordning om taxering för inkomst av medel, som insatts

å skogskonto, med den ändring av ikraftträdandebestämmelserna

som framgår av följande såsom utskottets förslag betecknade

lydelse:

Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1954; dock att förordningen

icke skall äga tillämpning beträffande 1954 års taxering.

Vid tillämpning av denna förordning skola medel, som innestå i riksbanken

å skogskonto jämlikt föreskrifterna i lagen den 1954

med vissa bestämmelser om medel, som innestå å investeringskonto för skog,

anses avse beskattningsåret 1952.

Visar skattskyldig med intyg från

skogsvårdsstyrelsen i länet att skog

stormfällts i avsevärd omfattning under

år 195b å viss fastighet, skall beträffande

denna fastighet för ettvart

av beskattningsåren 195b och 1955,

i stället för vad ovan i 2 § a)—c)

stadgas, gälla, att uppskovet må avse

ett belopp, motsvarande summan av

a) åttio procent av den å beskattningsåret

belöpande köpeskillingen

för skog, som avyttrats genom upplåtelse

av avverkningsrätt,

b) femtio procent av den å beskattningsåret

belöpande köpeskillingen

för avyttrade skogsprodukter,

samt

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bevillningsutskottets betänkande nr 25.

Kungl. Maj.ts förslag: Utskottets förslag:

c) femtio procent av saluvärdet av

skogsprodukter, som under beskattningsåret

uttagits för förädling i

egen rörelse.

2) för sin del antaga det vid propositionen fogade förslaget

till lag med vissa bestämmelser om medel, som innestå

å investeringskonto för skog; samt

B) att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 19 av herr Eliasson m. fl.

och II: 31 av herr Jansson i Aspeboda m. fl.,

2) de likalydande motionerna I: 211 av herr Hansson m. fl.

och II: 271 av herr Widén m. fl., ävensom

3) de likalydande motionerna I: 212 av herrar Ebbe Ohlsson

och Eskilsson samt II: 270 av herr Magnusson m. fl.,

måtte, i den mån de icke kan anses besvarade genom vad

utskottet ovan anfört och hemställt, av riksdagen lämnas

utan åtgärd.

Stockholm den 4 mars 1954.

På bevillningsutskottets vägnar:

ADOLV OLSSON.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sjödahl, Heiiman, Spetz*, Gustaf Elofsson,

Velander, Söderquist, Niklasson, Einar Eriksson, Damström och Snygg*;

samt

från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Kristensson i Osby,

Orgård, Sundström*, Sjölin*, Jonsson i Skedsbygd*, Brandt, Kollberg*, Kärrlander

och Nilsson i Svalöv.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 25.

17

Reservationer:

I) av herrar Spetz, Velander, Söderquist, Kristensson i Osby, Sjölin, Kollberg

och Nilsson i Svalöv, vilka ansett, att utskottet under hänvisning till

innehållet i de likalydande motionerna 1:213 av herr Ebbe Ohlsson m. fl.

och II: 269 av herr Magnusson m. fl. samt motionen II: 432 av herr Kristensson

i Osby m. fl. bort under punkten A 2) hemställa,

att riksdagen måtte avslå det vid propositionen fogade förslaget

till lag med vissa bestämmelser om medel, som innestå

å investeringskonto för skog, samt i stället för sin del antaga

följande

Förslag

till

lag om upphävande av lagen den 74 december 1951 (nr 783) om investeringskonto

för skog.

Härigenom förordnas, att lagen om investeringskonto för skog den 14 december

1951 skall upphöra att gälla med utgången av december månad år

1954.

Insättare äger återfå å investeringskonto för skog insatta medel från och

med ingången av oktober månad år 1954. Hava medel, som insatts av fysisk

person, oskift dödsbo eller familjestiftelse, icke uttagits före utgången av år

1954, skola desamma anses vara insatta å sådant konto, som avses i förordningen

den 1954 om taxering för inkomst av medel, som insatts

å skogskonto, och skola följaktligen bestämmelserna i nämnda förordning

därefter tillämpas med avseende å dessa medel. Å investeringskonto enligt

lagen den 14 december 1951 efter utgången av år 1954 kvarstående medel,

som insatts av annan än fysisk person, oskift dödsbo eller familjestiftelse,

skola av riksbanken senast återbetalas under januari månad år 1963. Å medlen

gottgöres ränta från ingången av år 1955 efter räntefot, som av riksbanken

fastställes, motsvarande sedvanlig depositionsränta.

II) av herrar Velander och Nilsson i Svalöv.

2 Bihang till riksdagens protokoll 195b. 7 samt. Nr 25—26.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1954:114 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om taxering för inkomst av medel, som insats å skogskonto, m. m., j s. 1 i texten