Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckt motion om skyndsam utredning och förslag rörande upprättande av en konjunkturutjämningsfond för gruvhanteringen.

1954-03-09 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1954:27, Betänkande i anledning av väckt motion om skyndsam utredning och förslag rörande upprättande av en konjunkturutjämningsfond för gruvhanteringen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Nr 27—28.

Bevillningsutskottets betänkande nr 27.

1

Nr 27.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckt motion

om skyndsam utredning och förslag rörande upprättande

av en konjunkturutjämningsfond för gruvhanteringen.

(2:a avd.)

I en inom riksdagen väckt, till bevillningsutskottet hänvisad motion,

11:55, av herr Anderssgn i Björkäng m. fl. har hemställts, »att riksdagen

måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om skyndsam utredning

och förslag rörande upprättande av en konjunkturutjämningsfond

för gruvhanteringen i enlighet med de synpunkter, som i motionen anförts».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionen framförda

yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionen.

Förordningen den 2 maj 1947 (nr 174) om investeringsfonder medger

rätt för vissa skattskyldiga, aktiebolag och ekonomiska föreningar, att avsätta

obeskattade vinstmedel till en särskild fond, vilken avses skola vid ett

framtida tillfälle tagas i anspråk för investeringsändamål.

Ifrågavarande bestämmelser motiverades vid sin tillkomst såsom ett led

i statsmakternas strävanden att medverka till en utjämning av växlingarna

i produktion och sysselsättning. Utnyttjades möjligheten till skattefri fondering

av vinstmedel under goda år ansågs därigenom bättre förutsättningar

tillskapas för företagen att i tider med sämre avsättningsmöjligheter hålla

sin produktion i gång, »arbeta på lager», eller eljest vidtaga sysselsättningsoch

produktionsbefrämjande åtgärder. För att vinna garanti för att fonderna

utnyttjades å sådan tid att den eftersträvade konjunkturutjämningen

kom till stånd, föreskrevs att fonderna, vid risk av återföring till beskattning,

fick tagas i anspråk först efter medgivande av offentlig myndighet.

Den första lagstiftningen i ämnet tillkom år 1938. Enligt förordningen den

17 juni samma år (nr 384) medgavs aktiebolag och ekonomiska föreningar

rätt till avdrag för avsättning till konjunkturinvesteringsfond under beskattningsåren

1938—1940. I åtskilliga därefter utfärdade författningar utsträcktes

tiden för rätt till fondavsättning. Även reglerna om rätt att ta fond i

anspråk, in. in., ändrades. Permanenta bestämmelser i ämnet tillskapades

först genom 1947 års förut omnämnda förordning. Enligt övergångsbestämmelserna

skall denna förordning i väsentliga hänseenden tillämpas även å

sådana vid förordningens ikraftträdande befintliga fonder av nu ifrågavarande

slag, som bildats enligt tidigare bestämmelser.

1 Dihang till riksdagens protokoll 195i. 7 samt. Nr 27—28.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets betänkande nr 27.

Beträffande innebörden av 1947 års bestämmelser må här erinras om

följande.

Investeringsfonder enligt nämnda förordning är investeringsfonder för

byggnader, för inventarier och för varulager ävensom investeringsfonder

för arbeten i gruva. Sådana arbeten är undersökningsarbeten, förberedande

arbeten eller tillredningsarbeten i gruva, stenbrott eller liknande fyndighet.

Avdrag i beskattningshänseende för fondavsättning må som regel ej överstiga

tjugu procent av årsvinsten. Högre avdrag kan medgivas i vissa fall;

bl. a. äger Kungl. Maj :t på ansökan av skattskyldig förordna därom, om på

grund av särskilda förhållanden förhöjd avsättning erfordras beträffande

gruva för utförande av mera angeläget arbete.

Avsättning till investeringsfond kan göras vilket beskattningsår som helst.

Avsatta medel behöver ej insättas på spärrat konto eller hållas av den skattskyldige

avskilda. Fondavsättningen är i själva verket en ren bokföringsåtgärd,

som medför att den skattepliktiga nettointäkten minskas med motsvarande

belopp.

Till investeringsfond avsatta medel får, såsom förut framhållits, icke utan

att återföring till beskattning sker tagas i anspråk med mindre arbetsmarknadsstyrelsen

lämnat tillstånd därtill. Sådant tillstånd skall lämnas allenast

därest detta befinnes lämpligt med hänsyn till läget på arbetsmarknaden.

Tages investeringsfond i anspråk utan medgivande, beskattas alltså medlen

och därjämte en på visst sätt beräknad ränta. Då fondmedlen investeras

efter arbetsmarknadsstyrelsens medgivande, skall de med medlen anskaffade

tillgångarna anses vara i beskattningshänseende avskrivna till belopp

motsvarande de ianspråktagna fondmedlen.

Även om medgivande att ta investeringsfond i anspråk icke lämnats, gäller

att fondmedlen efter viss tid skall återföras till beskattning. Sålunda

stadgas i 11 § av 1947 års förordning att om investeringsfond inte tagits i

anspråk senast under det beskattningsår, för vilket taxering sker under tionde

taxeringsåret efter det, då avdrag för avsättningen ägt rum, skall medlen

detta taxeringsår återföras till beskattning. Även i detta fall beskattas samtidigt

en på visst sätt beräknad ränta.

Enligt den tidigare lydelsen av femte stycket i nyssnämnda paragraf ägde

Kungl. Maj :t, då skäl därtill var, föreskriva att den tid, inom vilken återföring

till beskattning skulle ske, skulle utsträckas med högst fem år.

Kungl. Maj:t har i den mån så erfordrats utnyttjat denna möjlighet att

utsträcka anståndstiden. Sålunda har förordnats att fondavsättningar gjorda

under beskattningsåren 1938—1942 icke behöver återföras till beskattning

förrän beskattningsåret 1953.

I detta sammanhang må nämnas, att investeringsfond för arbeten i gruva

fått tagas i anspråk under beskattningsåren 1945 och 1946.

I skrivelse den 29 maj 1953 hemställde Sveriges industriförbund och Kooperativa

förbundet, att Kungl. Maj :t måtte framlägga förslag till riksdagen

om sådan ändring i förordningen om investeringsfonder, att Kungl. Maj:t

bemyndigades ytterligare utsträcka den tid inom vilken investeringsfond senast

skall återföras till beskattning.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Bevillningsutskottets betänkande nr 27.

över de båda förbundens framställning avgavs, efter remiss, yttranden

bl. a. av den år 1952 tillsatta företagsbeskattningskommittén. Från nämnda

remissyttrande må här följande återgivas.

I kommitténs uppdrag ingår att närmare pröva sådana betydelsefulla

frågor inom företagsbeskattningens område som reglerna om avskrivning

på inventarier, om värdering av varulager och om avsättning till investeringsfonder

varvid kommitténs uppgift främst är att undersöka huruvida

dessa regler i den permanenta lagstiftningen kan erhålla en ur konjunkturpolitisk

synpunkt mer ändamålsenlig utformning än vad för närvarande är

fallet. Kommittén räknar med att under år 1954 kunna avlämna sitt betänkande

och är icke beredd att i detta sammanhang göra något uttalande om

sin uppfattning i hithörande frågor. Men kommittén vill likväl framhålla,

att inom kommittén lagstiftningen om investeringsfonder tillerkänts viss

betydelse just ur de synpunkter, som skall vara för kommittén vägledande

i dess arbete. Sett mot denna bakgrund måste kommittén konstatera att ett

tvångsvis återförande till beskattning vid nuvarande tidpunkt av ifrågavande

äldre fonder, vilka de skattskyldiga icke vid något tillfälle ägt ta i

anspråk för avsett ändamål, skulle kunna medföra psykologiskt ogynnsamma

verkningar i avseende å näringslivets framtida intresse för en investeringsfondslagstiftning.

Kommittén tilläde bl. a., att då den avsåge att redovisa sitt utredningsuppdrag

under år 1954, det syntes i avvaktan därpå lämpligast att nu ej vidtaga

mer ingripande ändringar i gällande regler än som med hänsyn till omständigheterna

vore påkallade. Kommittén ville därför förorda, att Kungl. Maj :t

måtte underställa riksdagen förslag till sådan ändring av förordningen att

Kungl. Maj :t ägde, då skäl därtill vore, föreskriva att den tid av tio år,

inom vilken återföring till beskattning skulle ske, kunde utsträckas till i allt

högst aderton år.

I proposition nr 7 till innevarande års riksdag framlades förslag till sådan

författningsändring, som kommittén föreslagit. Departementschefen anförde

därvid bl. a., att med hänsyn till att lagstiftningen om investeringsfonder

för närvarande låge under omprövning hos företagsbeskattningskommittén,

något uttalande nu ej borde göras om hur beskattningsreglerna för framtiden

lämpligen kunde utformas.

Bevillningsutskottet tillstyrkte propositionen i sitt betänkande nr 4, vilket

godkändes av riksdagen.

Enligt den förordning om begränsning av rätten till fri avskrivning å

maskiner och andra inventarier vid inkomsttaxeringen, m. m., som gällt för

beskattningsåren 1952 och 1953, medges emellertid icke avdrag för avsättning

till investeringsfonder enligt 1947 års förordning. Denna lagstiftning

tillkom år 1952 såsom ett komplement till de av statsmakterna tidigare vidtagna

åtgärderna i kredit- och investeringsbegränsande syfte.

Motsvarande bestämmelser har av innevarande års riksdag antagits att gälla

jämväl för beskattningsåret 1954. Motivet härför har främst varit önskemålet

all bibehålla eu betydelsefull komplettering till en fortsatt restriktiv allmän

kreditpolitik. Därjämte har det synts önskvärt att de provisoriska bestämmelserna

icke ändrades förrän företagsbeskattningskommittén hunnit

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets betänkande nr 27.

slutföra sitt utredningsuppdrag och ställning kunnat tagas till kommitténs

förslag.

Av innehållet i den förevarande motionen må här anföras

följande. Den svenska gruvhanteringen inloge en mycket framskjuten ställning,

och det skulle vara till stor skada för hela vårt samhälle, om gruvindustrien

vid en lågkonjunktur skulle råka i samma svårigheter som under

början av 1930-talet, då större delen av gruvarbetarna varit arbetslösa kortare

eller längre perioder. Det vore därför angeläget för samhället att medverka

till att gruvhanteringen finge bättre möjligheter att motstå en depressionsutveckling.

Enligt motionärernas uppfattning skulle svängningarna

i konjunkturerna för gruvhanteringen på ett effektivt sätt kunna utjämnas,

om gruvorna erhölle rätt att avsätta en del av vinsten under goda år till en

utjämningsfond, som finge användas för undersöknings- och tillredningsarbeten

under dåliga tider. Sådan avsättning borde vara skattefri. Fonden

skulle få växa till förslagsvis två eller tre normala årslöner för hela antalet

vid företaget anställda arbetare. Pengarna, som kunde insättas på spärrat

konto i bankerna, skulle få disponeras efter samråd med exempelvis kungl.

kommerskollegium. Uttag från fonden borde räknas som skattepliktig inkomst

i vanlig ordning. En stor fördel med en konjunkturutjämningsfond

vore, att gruvorna då kunde utföra nödvändiga undersöknings- och tillredningsarbeten

under tider, då avsättningen av malm vore dålig och då arbetskraft

från rena malmbrytningen (produktionen) friställdes. Även för undersökning

av nya fyndigheter borde medel från en konjunkturutjämningsfond

av föreslagen karaktär kunna tagas i anspråk, då det för folkhushållet

vore av största vikt, att nya gruvor kunde ersätta de utbrutna och nedlagda.

Denna fråga borde bli föremål för skyndsam utredning, och förslag

i ärendet borde snarast möjligt föreläggas riksdagen.

Utskottet. I den förevarande motionen har hemställts om skrivelse till

Kungl. Maj :t med begäran om skyndsam utredning och förslag rörande upprättande

av en konjunkturutjämningsfond för gruvhanteringen. Motionärerna

har därvid hänvisat till gruvhanteringens betydelse och angelägenheten

av att denna industri finge möjligheter att motstå en depression. Konjunktursvängningarna

skulle enligt motionärernas mening kunna på ett effektivt

sätt utjämnas, om gruvföretagen erhölle rätt till avdrag vid beskattningen

för avsättningar under goda år till en utjämningsfond, som finge användas

för undersöknings- och tillredningsarbeten under dåliga tider. Fonden borde

få växa till förslagsvis två eller tre normala årslöner för hela antalet vid

företaget anställda arbetare.

Såsom av den ovan lämnade redogörelsen framgår har sedan år 1938 såsom

ett led i statsmakternas strävanden att medverka till en utjämning av

växlingarna i produktion och sysselsättning funnits vissa tillfälliga bestämmelser

om avsättningar till investeringsfonder. Permanenta bestämmelser i

ämnet tillkom genom 1947 års förordning om investeringsfonder. Enligt sistnämnda

förordning må aktiebolag och ekonomiska föreningar åtnjuta av
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Bevillningsutskottets betänkande nr 27.

drag enligt vissa grunder vid inkomsttaxeringen för avsättningar till investeringsfonder,

bl. a. till investeringsfond för arbeten i gruva. Investeringsfond

får efter särskilt tillstånd av Kungl. Maj :t eller arbetsmarknadsstyrelsen

tagas i anspråk för särskilt angivna investeringsändamål, vilka beträffande

gruvarbeten angivits vara kostnader för undersökningsarbete, förberedande

arbete eller tillredningsarbete i gruva, stenbrott eller annan liknande

fyndighet.

Enligt de för närvarande gällande bestämmelserna om tillfällig begränsning

av rätten till fri avskrivning å maskiner och inventarier vid inkomsttaxeringen,

in. m., må emellertid avdrag för avsättning till investeringsfond

enligt 1947 års förordning icke åtnjutas. Nämnda bestämmelser tillkom år

1952 såsom ett komplement till tidigare vidtagna åtgärder i kredit- och investeringsbegränsande

syfte och gällde för beskattningsåren 1952 och 1953.

Motsvarande inskränkningar i den fria avskrivningsrätten och i rätten till

avsättningar till bl. a. förenämnda investeringsfonder har av innevarande

års riksdag beslutats för beskattningsåret 1954. Motivet härför har — frånsett

önskemålet att bibehålla denna komplettering till kreditpolitiken — varit

att de provisoriska bestämmelserna icke ansetts böra ändras förrän den

år 1952 tillsatta företagsbeskattningskommittén hunnit slutföra sitt utredningsuppdrag

och ställning kunnat tagas till kommitténs förslag. I kommitténs

uppdrag ingår att närmare pröva reglerna om avskrivning på inventarier,

om värdering av varulager och om avsättning till investeringsfonder.

Kommittén avser att redovisa sitt utredningsuppdrag under år 1954.

Av det ovan sagda framgår, att lagstiftningen om investeringsfonder är

hänvisad till företagsbeskattningskommitténs omprövning. Då denna lagstiftning

redan tidigare innehåller bestämmelser om investeringsfonder för

sådana arbeten i gruva, som av motionärerna åsyftas, kommer givetvis dessa

bestämmelsers utformning att bli föremål för kommitténs överväganden. Någon

anledning att i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om utredning av det

i motionen berörda spörsmålet synes utskottet vid detta förhållande icke

föreligga. Utskottet avstyrker förty den föreliggande motionen.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att motionen 11:55 av herr Andersson i Björkäng m. fl.

om skyndsam utredning och förslag rörande upprättande av

en konjunkturutjämningsfond för gruvhanteringen måtte, i

den mån den icke kan anses besvarad genom vad utskottet

ovan anfört, av riksdagen lämnas utan åtgärd.

Stockholm den 9 mars 1954.

På bevillningsutskottets vägnar:

ADOLV OLSSON.

Närvarande: se under betänkandet nr 28.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.