Betänkande i anledning av väckt motion om skyndsam utredning och förslag rörande upprättande av en konjunkturutjämningsfond för gruvhanteringen.
1954-03-09 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1954:27, Betänkande i anledning av väckt motion om skyndsam utredning och förslag rörande upprättande av en konjunkturutjämningsfond för gruvhanteringen.
Dokumentets text
Nr 27—28.
Bevillningsutskottets betänkande nr 27.
1
Nr 27.
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckt motion
om skyndsam utredning och förslag rörande upprättande
av en konjunkturutjämningsfond för gruvhanteringen.
(2:a avd.)
I en inom riksdagen väckt, till bevillningsutskottet hänvisad motion,
11:55, av herr Anderssgn i Björkäng m. fl. har hemställts, »att riksdagen
måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om skyndsam utredning
och förslag rörande upprättande av en konjunkturutjämningsfond
för gruvhanteringen i enlighet med de synpunkter, som i motionen anförts».
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionen framförda
yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionen.
Förordningen den 2 maj 1947 (nr 174) om investeringsfonder medger
rätt för vissa skattskyldiga, aktiebolag och ekonomiska föreningar, att avsätta
obeskattade vinstmedel till en särskild fond, vilken avses skola vid ett
framtida tillfälle tagas i anspråk för investeringsändamål.
Ifrågavarande bestämmelser motiverades vid sin tillkomst såsom ett led
i statsmakternas strävanden att medverka till en utjämning av växlingarna
i produktion och sysselsättning. Utnyttjades möjligheten till skattefri fondering
av vinstmedel under goda år ansågs därigenom bättre förutsättningar
tillskapas för företagen att i tider med sämre avsättningsmöjligheter hålla
sin produktion i gång, »arbeta på lager», eller eljest vidtaga sysselsättningsoch
produktionsbefrämjande åtgärder. För att vinna garanti för att fonderna
utnyttjades å sådan tid att den eftersträvade konjunkturutjämningen
kom till stånd, föreskrevs att fonderna, vid risk av återföring till beskattning,
fick tagas i anspråk först efter medgivande av offentlig myndighet.
Den första lagstiftningen i ämnet tillkom år 1938. Enligt förordningen den
17 juni samma år (nr 384) medgavs aktiebolag och ekonomiska föreningar
rätt till avdrag för avsättning till konjunkturinvesteringsfond under beskattningsåren
1938—1940. I åtskilliga därefter utfärdade författningar utsträcktes
tiden för rätt till fondavsättning. Även reglerna om rätt att ta fond i
anspråk, in. in., ändrades. Permanenta bestämmelser i ämnet tillskapades
först genom 1947 års förut omnämnda förordning. Enligt övergångsbestämmelserna
skall denna förordning i väsentliga hänseenden tillämpas även å
sådana vid förordningens ikraftträdande befintliga fonder av nu ifrågavarande
slag, som bildats enligt tidigare bestämmelser.
1 Dihang till riksdagens protokoll 195i. 7 samt. Nr 27—28.
2 Bevillningsutskottets betänkande nr 27.
Beträffande innebörden av 1947 års bestämmelser må här erinras om
följande.
Investeringsfonder enligt nämnda förordning är investeringsfonder för
byggnader, för inventarier och för varulager ävensom investeringsfonder
för arbeten i gruva. Sådana arbeten är undersökningsarbeten, förberedande
arbeten eller tillredningsarbeten i gruva, stenbrott eller liknande fyndighet.
Avdrag i beskattningshänseende för fondavsättning må som regel ej överstiga
tjugu procent av årsvinsten. Högre avdrag kan medgivas i vissa fall;
bl. a. äger Kungl. Maj :t på ansökan av skattskyldig förordna därom, om på
grund av särskilda förhållanden förhöjd avsättning erfordras beträffande
gruva för utförande av mera angeläget arbete.
Avsättning till investeringsfond kan göras vilket beskattningsår som helst.
Avsatta medel behöver ej insättas på spärrat konto eller hållas av den skattskyldige
avskilda. Fondavsättningen är i själva verket en ren bokföringsåtgärd,
som medför att den skattepliktiga nettointäkten minskas med motsvarande
belopp.
Till investeringsfond avsatta medel får, såsom förut framhållits, icke utan
att återföring till beskattning sker tagas i anspråk med mindre arbetsmarknadsstyrelsen
lämnat tillstånd därtill. Sådant tillstånd skall lämnas allenast
därest detta befinnes lämpligt med hänsyn till läget på arbetsmarknaden.
Tages investeringsfond i anspråk utan medgivande, beskattas alltså medlen
och därjämte en på visst sätt beräknad ränta. Då fondmedlen investeras
efter arbetsmarknadsstyrelsens medgivande, skall de med medlen anskaffade
tillgångarna anses vara i beskattningshänseende avskrivna till belopp
motsvarande de ianspråktagna fondmedlen.
Även om medgivande att ta investeringsfond i anspråk icke lämnats, gäller
att fondmedlen efter viss tid skall återföras till beskattning. Sålunda
stadgas i 11 § av 1947 års förordning att om investeringsfond inte tagits i
anspråk senast under det beskattningsår, för vilket taxering sker under tionde
taxeringsåret efter det, då avdrag för avsättningen ägt rum, skall medlen
detta taxeringsår återföras till beskattning. Även i detta fall beskattas samtidigt
en på visst sätt beräknad ränta.
Enligt den tidigare lydelsen av femte stycket i nyssnämnda paragraf ägde
Kungl. Maj :t, då skäl därtill var, föreskriva att den tid, inom vilken återföring
till beskattning skulle ske, skulle utsträckas med högst fem år.
Kungl. Maj:t har i den mån så erfordrats utnyttjat denna möjlighet att
utsträcka anståndstiden. Sålunda har förordnats att fondavsättningar gjorda
under beskattningsåren 1938—1942 icke behöver återföras till beskattning
förrän beskattningsåret 1953.
I detta sammanhang må nämnas, att investeringsfond för arbeten i gruva
fått tagas i anspråk under beskattningsåren 1945 och 1946.
I skrivelse den 29 maj 1953 hemställde Sveriges industriförbund och Kooperativa
förbundet, att Kungl. Maj :t måtte framlägga förslag till riksdagen
om sådan ändring i förordningen om investeringsfonder, att Kungl. Maj:t
bemyndigades ytterligare utsträcka den tid inom vilken investeringsfond senast
skall återföras till beskattning.
3
Bevillningsutskottets betänkande nr 27.
över de båda förbundens framställning avgavs, efter remiss, yttranden
bl. a. av den år 1952 tillsatta företagsbeskattningskommittén. Från nämnda
remissyttrande må här följande återgivas.
I kommitténs uppdrag ingår att närmare pröva sådana betydelsefulla
frågor inom företagsbeskattningens område som reglerna om avskrivning
på inventarier, om värdering av varulager och om avsättning till investeringsfonder
varvid kommitténs uppgift främst är att undersöka huruvida
dessa regler i den permanenta lagstiftningen kan erhålla en ur konjunkturpolitisk
synpunkt mer ändamålsenlig utformning än vad för närvarande är
fallet. Kommittén räknar med att under år 1954 kunna avlämna sitt betänkande
och är icke beredd att i detta sammanhang göra något uttalande om
sin uppfattning i hithörande frågor. Men kommittén vill likväl framhålla,
att inom kommittén lagstiftningen om investeringsfonder tillerkänts viss
betydelse just ur de synpunkter, som skall vara för kommittén vägledande
i dess arbete. Sett mot denna bakgrund måste kommittén konstatera att ett
tvångsvis återförande till beskattning vid nuvarande tidpunkt av ifrågavande
äldre fonder, vilka de skattskyldiga icke vid något tillfälle ägt ta i
anspråk för avsett ändamål, skulle kunna medföra psykologiskt ogynnsamma
verkningar i avseende å näringslivets framtida intresse för en investeringsfondslagstiftning.
Kommittén tilläde bl. a., att då den avsåge att redovisa sitt utredningsuppdrag
under år 1954, det syntes i avvaktan därpå lämpligast att nu ej vidtaga
mer ingripande ändringar i gällande regler än som med hänsyn till omständigheterna
vore påkallade. Kommittén ville därför förorda, att Kungl. Maj :t
måtte underställa riksdagen förslag till sådan ändring av förordningen att
Kungl. Maj :t ägde, då skäl därtill vore, föreskriva att den tid av tio år,
inom vilken återföring till beskattning skulle ske, kunde utsträckas till i allt
högst aderton år.
I proposition nr 7 till innevarande års riksdag framlades förslag till sådan
författningsändring, som kommittén föreslagit. Departementschefen anförde
därvid bl. a., att med hänsyn till att lagstiftningen om investeringsfonder
för närvarande låge under omprövning hos företagsbeskattningskommittén,
något uttalande nu ej borde göras om hur beskattningsreglerna för framtiden
lämpligen kunde utformas.
Bevillningsutskottet tillstyrkte propositionen i sitt betänkande nr 4, vilket
godkändes av riksdagen.
Enligt den förordning om begränsning av rätten till fri avskrivning å
maskiner och andra inventarier vid inkomsttaxeringen, m. m., som gällt för
beskattningsåren 1952 och 1953, medges emellertid icke avdrag för avsättning
till investeringsfonder enligt 1947 års förordning. Denna lagstiftning
tillkom år 1952 såsom ett komplement till de av statsmakterna tidigare vidtagna
åtgärderna i kredit- och investeringsbegränsande syfte.
Motsvarande bestämmelser har av innevarande års riksdag antagits att gälla
jämväl för beskattningsåret 1954. Motivet härför har främst varit önskemålet
all bibehålla eu betydelsefull komplettering till en fortsatt restriktiv allmän
kreditpolitik. Därjämte har det synts önskvärt att de provisoriska bestämmelserna
icke ändrades förrän företagsbeskattningskommittén hunnit
4 Bevillningsutskottets betänkande nr 27.
slutföra sitt utredningsuppdrag och ställning kunnat tagas till kommitténs
förslag.
Av innehållet i den förevarande motionen må här anföras
följande. Den svenska gruvhanteringen inloge en mycket framskjuten ställning,
och det skulle vara till stor skada för hela vårt samhälle, om gruvindustrien
vid en lågkonjunktur skulle råka i samma svårigheter som under
början av 1930-talet, då större delen av gruvarbetarna varit arbetslösa kortare
eller längre perioder. Det vore därför angeläget för samhället att medverka
till att gruvhanteringen finge bättre möjligheter att motstå en depressionsutveckling.
Enligt motionärernas uppfattning skulle svängningarna
i konjunkturerna för gruvhanteringen på ett effektivt sätt kunna utjämnas,
om gruvorna erhölle rätt att avsätta en del av vinsten under goda år till en
utjämningsfond, som finge användas för undersöknings- och tillredningsarbeten
under dåliga tider. Sådan avsättning borde vara skattefri. Fonden
skulle få växa till förslagsvis två eller tre normala årslöner för hela antalet
vid företaget anställda arbetare. Pengarna, som kunde insättas på spärrat
konto i bankerna, skulle få disponeras efter samråd med exempelvis kungl.
kommerskollegium. Uttag från fonden borde räknas som skattepliktig inkomst
i vanlig ordning. En stor fördel med en konjunkturutjämningsfond
vore, att gruvorna då kunde utföra nödvändiga undersöknings- och tillredningsarbeten
under tider, då avsättningen av malm vore dålig och då arbetskraft
från rena malmbrytningen (produktionen) friställdes. Även för undersökning
av nya fyndigheter borde medel från en konjunkturutjämningsfond
av föreslagen karaktär kunna tagas i anspråk, då det för folkhushållet
vore av största vikt, att nya gruvor kunde ersätta de utbrutna och nedlagda.
Denna fråga borde bli föremål för skyndsam utredning, och förslag
i ärendet borde snarast möjligt föreläggas riksdagen.
Utskottet. I den förevarande motionen har hemställts om skrivelse till
Kungl. Maj :t med begäran om skyndsam utredning och förslag rörande upprättande
av en konjunkturutjämningsfond för gruvhanteringen. Motionärerna
har därvid hänvisat till gruvhanteringens betydelse och angelägenheten
av att denna industri finge möjligheter att motstå en depression. Konjunktursvängningarna
skulle enligt motionärernas mening kunna på ett effektivt
sätt utjämnas, om gruvföretagen erhölle rätt till avdrag vid beskattningen
för avsättningar under goda år till en utjämningsfond, som finge användas
för undersöknings- och tillredningsarbeten under dåliga tider. Fonden borde
få växa till förslagsvis två eller tre normala årslöner för hela antalet vid
företaget anställda arbetare.
Såsom av den ovan lämnade redogörelsen framgår har sedan år 1938 såsom
ett led i statsmakternas strävanden att medverka till en utjämning av
växlingarna i produktion och sysselsättning funnits vissa tillfälliga bestämmelser
om avsättningar till investeringsfonder. Permanenta bestämmelser i
ämnet tillkom genom 1947 års förordning om investeringsfonder. Enligt sistnämnda
förordning må aktiebolag och ekonomiska föreningar åtnjuta av
-
5
Bevillningsutskottets betänkande nr 27.
drag enligt vissa grunder vid inkomsttaxeringen för avsättningar till investeringsfonder,
bl. a. till investeringsfond för arbeten i gruva. Investeringsfond
får efter särskilt tillstånd av Kungl. Maj :t eller arbetsmarknadsstyrelsen
tagas i anspråk för särskilt angivna investeringsändamål, vilka beträffande
gruvarbeten angivits vara kostnader för undersökningsarbete, förberedande
arbete eller tillredningsarbete i gruva, stenbrott eller annan liknande
fyndighet.
Enligt de för närvarande gällande bestämmelserna om tillfällig begränsning
av rätten till fri avskrivning å maskiner och inventarier vid inkomsttaxeringen,
in. m., må emellertid avdrag för avsättning till investeringsfond
enligt 1947 års förordning icke åtnjutas. Nämnda bestämmelser tillkom år
1952 såsom ett komplement till tidigare vidtagna åtgärder i kredit- och investeringsbegränsande
syfte och gällde för beskattningsåren 1952 och 1953.
Motsvarande inskränkningar i den fria avskrivningsrätten och i rätten till
avsättningar till bl. a. förenämnda investeringsfonder har av innevarande
års riksdag beslutats för beskattningsåret 1954. Motivet härför har — frånsett
önskemålet att bibehålla denna komplettering till kreditpolitiken — varit
att de provisoriska bestämmelserna icke ansetts böra ändras förrän den
år 1952 tillsatta företagsbeskattningskommittén hunnit slutföra sitt utredningsuppdrag
och ställning kunnat tagas till kommitténs förslag. I kommitténs
uppdrag ingår att närmare pröva reglerna om avskrivning på inventarier,
om värdering av varulager och om avsättning till investeringsfonder.
Kommittén avser att redovisa sitt utredningsuppdrag under år 1954.
Av det ovan sagda framgår, att lagstiftningen om investeringsfonder är
hänvisad till företagsbeskattningskommitténs omprövning. Då denna lagstiftning
redan tidigare innehåller bestämmelser om investeringsfonder för
sådana arbeten i gruva, som av motionärerna åsyftas, kommer givetvis dessa
bestämmelsers utformning att bli föremål för kommitténs överväganden. Någon
anledning att i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om utredning av det
i motionen berörda spörsmålet synes utskottet vid detta förhållande icke
föreligga. Utskottet avstyrker förty den föreliggande motionen.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att motionen 11:55 av herr Andersson i Björkäng m. fl.
om skyndsam utredning och förslag rörande upprättande av
en konjunkturutjämningsfond för gruvhanteringen måtte, i
den mån den icke kan anses besvarad genom vad utskottet
ovan anfört, av riksdagen lämnas utan åtgärd.
Stockholm den 9 mars 1954.
På bevillningsutskottets vägnar:
ADOLV OLSSON.
Närvarande: se under betänkandet nr 28.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.