Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående prisutjämningsavgift m. m., jämte i ämnet väckta motioner.
1954-03-16 · 15 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 15 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1954:29, Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående prisutjämningsavgift m. m., jämte i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande nr 29.
1
Nr 29.
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående prisutjämningsavgift m. m.,
jämte i ämnet väckta motioner.
I en den 29 januari 1954 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad
proposition, nr 62, har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över handelsärenden för samma dag,
föreslagit riksdagen att lämna Kungl. Maj :t fortsatt bemyndigande för tiden
t. o. m. den 30 juni 1955 att, med iakttagande av vad i propositionen anförts,
meddela föreskrifter om uttagande av prisutjämningsavgift samt att
godkänna'' vad departementschefen föreslagit beträffande dispositionen av
influtna prisutjämningsavgifter.
Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll må här anföras följande.
Fortsatt bemyndigande att meddela föreskrifter om prisutjämningsavgift
begäres för tiden till och med den 30 juni 1955.
I propositionen redogöres för ett betänkande från Södra Sveriges skogsindustriutredning
angående sågverksindustrien i södra Sverige. Förslag
lramlägges om inrättande av en särskild lånefond av 5 miljoner kronor för
utlämnande av lån till utbyggnad och rationalisering av sågverk. Nämnda
belopp bör anvisas av ännu icke disponerade prisutjämningsmedel. Vidare
föreslås, att statens hantverksinstitut får av prisutjämningsmedel disponera
100 000 kronor för utökad kursverksamhet för arbetsledare, förmän och
arbetare inom sågverksindustrien. Slutligen hemställes att kommerskollegium
får i uppdrag att genomföra en sågverksinventering.
I propositionen redovisas även en framställning från ett antali skogliga
organ rörande medel för skoglig forskning, avseende bl. a. viss omdisposition
av influtna konjunkturutjämningsavgifter.
Till utskottets behandling har hänvisats följande i anledning av propositionen
väckta motioner, nämligen
I) de likalydande motionerna I: 397 av herr Björnberg m. fl. och II: 508 av
herr Magnusson m. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte avslå Kungl.
Maj:ts proposition nr 62 i vad densamma avser fortsatt bemyndigande för
Kungl. Maj :t att för tiden t. o. in. den 30 juni 1955 uttaga prisutjämningsavgift
samt i vad densamma avser inrättande av en lånefond av 5 miljoner kronor
för utlämnande av lån till utbyggnad och rationalisering av sågverk i
södra Sverige»;
1 Bihnng till riksdagens protokoll 195b. T samt. Nr 29.
2 Bevillningsutskottets betänkande nr 29.
II) motionen 11:509 av fru Sandström m. fl., vari hemställts, att riksdagen
måtte
1. avslå det av Kungl. Maj :t i propositionen nr 62 begärda bemyndigandet
att meddela föreskrifter om uttagande av prisutjämningsavgift;
2. i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa, att Kungl. Maj:t ville — i förekommande
fall efter förhandlingar med vederbörande organisationer — vidtaga
åtgärder för
a) att återbetalning av pris- och konjunkturutjämningsmedel kan ske före
år 1958 på de villkor som i motionen angivits,
b) att av de till ca 7 miljoner kronor uppgående icke bundna medlen av
prisutjämningsavgifter 5 miljoner kronor överföres till fonden för skoglig
forskning,
c) att viss del av de ca 63 miljoner kronor, som enligt avtal under åren
1958—1962 skall utbetalas till länsstiftelserna, tas i anspråk för central skoglig
forskning,
d) att styrelsen för skogsvårdsfonden snarast tillsättes;
3. i skrivelse till Kungl. Maj :t uttala att långivning ur den tillämnade lånefonden
för sågverksindustrien icke begränsas till enbart ramsågverk utan
även skall få ske till cirkelsågverk.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionerna II: 508 och II: 509.
Rörande motiveringen för de i propositionen framlagda förslagen hänvisar
utskottet, såvitt densamma ej framgår av här nedan intagna yttrande av
departementschefen, till ovannämnda statsrådsprotokoll. Redogörelsen härutinnan
återfinnes under följande rubriker å nedan angivna sidor i propositionen,
nämligen
Prisutjämningsavgifter m. m. å vissa skogsprodukter åren 1945—1952,
s. 2—5.
Framställningar rörande användningen av influtna prisutjämningsavgifter
m. m., s. 5—16.
Beträffande frågan om fortsatt bemyndigande att uttaga
prisutjämningsavgift har departementschef en anfört följande:
Kungl. Maj:t har sedan den 1 juli 1945 haft riksdagens bemyndigande att
för stabilisering av den inhemska prisnivån uttaga prisutjämningsavgift
vid export av varor. Syftet med avgiften har angivits vara att förhindra
att höga utlandspriser på vissa varor verkar prisstegrande inom landet. Det
har förutsatts att när fråga uppkommer om att uttaga prisutjämningsavgift
man bör söka nå överenskommelse därom med vederbörande exportörer.
Häi utöver har uttalats att, vid övervägande av spörsmål rörande prisutjämningsavgift,
i varje särskilt fall jämväl andra synpunkter än de rent prispolitiska,
bl. a. handelspolitiska synpunkter, bör vinna beaktande. Bemyn
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 29. 3
digandet att uttaga prisutjämningsavgift gäller f. n. till innevarande budgetårs
utgång.
Hittills har prisutjämningsavgift endast uttagits på skogsprodukter. I de
flesta fall har det visat sig möjligt att träffa avtal med berörda organisationer
eller företag om utgående avgifter, i detta sammanhang benämnda konjunkturutjämningsavgifter.
I huvudsak som komplettering härtill har prisutjämningsavgifter
uttagits genom formellt åläggande för exportörer, som
icke anslutit sig till avtalen.
Som framgår av det föregående upphörde uttagandet av pris- och konjunkturutjämningsavgifter
under år 1952 till följd av den då inträffade
prisnedgången. I propositionen nr 80 till 1953 års riksdag angående prisutjämningsavgift
m. m. anförde jag, att i dåvarande läge omedelbart behov av
att uttaga prisutjämningsavgift ej förelåg. Jag framhöll emellertid, att de
senaste årens erfarenheter givit vid handen, att tvära omkastningar i prisutvecklingen
kunde inträffa, särskilt för sådana råvaruinässiga produkter,
på vilka den svenska exporten till mycket stor del är uppbyggd. Dessa omkastningar
hade mycket kännbara återverkningar på vårt inhemska kostnadsläge.
Då det icke var uteslutet att liknande omständigheter som de,
vilka under åren 1950 och 1951 medförde kraftiga prisförskjutningar i vår
utrikeshandel, åter kunde inträffa, borde bemyndigandet för Kungl. Maj :t
att uttaga prisutjämningsavgift förlängas t. o. m. den 30 juni 1954. Med bifall
till Kungl. Maj :ts förslag lämnade riksdagen Kungl. Maj :t ifrågavarande
bemyndigande.
I proposition nr 20 till årets riksdag med förslag till allmän förfogandelag
m. m. har bl. a. framlagts förslag till allmän ransoneringslag, vari upptages
bestämmelser om uttagande av prisutjämningsavgift. Sådan avgift kan enligt
förslaget, då lagen är i tillämpning, uttagas vid utförsel ur riket av förnödenhet,
som erfordras för krigsbruk eller för ekonomisk försvarsberedskap
eller som eljest är av vikt för befolkningen eller produktionen. Avgift kan
sålunda utgå på grundval av försörjningsmässiga synpunkter. På samma
grunder, som jag tidigare anfört, anser jag emellertid, att Kungl. Maj :t härutöver
av främst prispolitiska skäl alltjämt bör äga befogenhet meddela
föreskrifter om uttagande av prisutjämningsavgift. Bemyndigandet för
Kungl. Maj :t att uttaga prisutjämningsavgift torde därför böra förlängas förslagsvis
med ett år t. o. m. den 30 juni 1955. Liksom hittills bör det göras
generellt.
I fråga om användningen av influtna p r i s utjämningsavgifter
har departementschefen anfört följande:
Riksdagen har tidigare vid upprepade tillfällen haft att taga ställning till
frågor rörande disposition av influtna prisutjämningsavgifter. I detta sammanhang
finns anledning att anmäla de förslag, som framlagts av Södra Sveriges
skogsindustriutredning i ett betänkande om sågverksindustrien i södra
Sverige.
Underlaget för utredningens förslag är en beräknad kraftig ökning av
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 29.
timmertillgångarna i södra Sverige. Utredningen anser nödvändigt, att sågverksindustrien
bygges ut för att motsvara de krav i fråga om kapacitet,
som de ökande timmertillgångarna kommer att innebära. För att möjliggöra
denna utbyggnad bör enligt utredningens mening åtgärder vidtagas på två
linjer. Dels föreslås upprättande av en lånefond om 25 miljoner kronor. Härvidlag
anmäler emellertid fem av utredningens 11 ledamöter avvikande mening.
Dels föreslår utredningen, att ett särskilt rationaliseringsorgan inrättas.
Kostnaderna för ifrågavarande organ beräknas för en tioårsperiod till
3,8 miljoner kronor och anses böra bestridas av prisutjämningsmedel.
Som framgår av de yttranden över utredningens förslag, vilka återgivits
i det föregående, har vissa remissinstanser ansett, att den verkliga ökningen
av sågtimmerproduktionen blir mindre än den av utredningen beräknade och
att särskilda åtgärder för att utvidga sågverksindustriens kapacitet ej är erforderliga.
I åtskilliga remissyttranden har anförts, att sågverksindustrien
utan stöd av staten kan genomföra en behövlig utbyggnad och rationalisering.
Även om ökade timmertillgångar icke blir tillgängliga på marknaden i den
utsträckning, som utredningen förutsatt, är det enligt min mening önskvärt,
att betingelser skapas för en utbyggnad av sågverksindustrien i södra
Sverige. Härigenom kan kapaciteten ökas och produkterna förbättras. I likhet
med flertalet remissinstanser förutsätter jag, att en sådan utbyggnad i
stor utsträckning kan genomföras utan finansiell medverkan från statens
sida. En väsentlig del av de medel, som erfordras, torde i vanlig ordning
kunna erhållas genom banker och andra kreditinrättningar. Jag förutsätter
också, att redan befintliga företag i icke obetydlig utsträckning kan disponera
egna medel för ombyggnad, maskinanskaffning och andra åtgärder,
som syftar till förbättrad kapacitet. Man måste emellertid räkna med att i
en del fall svårigheter kan uppstå att erhålla lån till nyinvesteringar i den
utsträckning som erfordras för att projekten skall kunna realiseras. Speciellt
torde detta gälla den del av kapitalbehovet, som ligger mellan vad som
täcks av banklån mot normala säkerheter och den mest riskbärande delen,
som bör tillskjutas av företaget självt. Med hänsyn härtill vill jag förorda att
en särskild lånefond av mindre omfattning än utredningen tänkt sig inrättas
med huvudsakligt syfte att tjäna som komplettering till övriga till buds
stående lånemöjligheter. Jag beräknar för ändamålet 5 miljoner kronor samt
föreslår, att detta belopp anvisas av ännu icke disponerade prisutjämningsmedel,
i första hand avgifter som influtit vid export av sågade trävaror. Fonden
bör förvaltas av statskontoret enligt bestämmelser, som det torde få ankomma
på Kungl. Maj :t att utfärda. Låneärendena bör avgöras av Kungl.
Maj :t eller myndighet som Kungl. Maj :t bestämmer. Härvid bör självfallet
gälla att lån endast bör medgivas efter noggrann prövning i varje särskilt
fall av förutsättningarna för företagets bärighet på längre sikt med hänsyn
bl. a. till anläggningens tekniska karaktär samt företagets läge, råvaruförsörjning
och avsättningsmöjligheter.
Med anledning av skogsindustriutredningens förslag om inrättande av ett
Bevillningsutskottets betänkande nr 29. 5
rationaliseringsorgan vill jag framhålla, att ett betydande behov av rationalisering
utan tvivel föreligger. Såsom anförts i åtskilliga remissyttranden
synes det emellertid icke nödvändigt att för detta ändamål inrätta ett särskilt
organ. I detta sammanhang bör nämnas, att sakkunniga, som tillkallats
för att utreda frågan om ett nytt avtal angående driften vid Svenska träforskningsinstitutet,
i ett nyligen avgivet betänkande föreslagit, att visst belopp
av prisutjämningsmedel skall tilldelas institutet. Härvid har de sakkunniga
förutsatt, att av ifrågavarande belopp ca 50 000 kronor om året
skall disponeras för avlöning m. m. till två konsulenter med uppgift att
medverka till rationalisering av de mindre sågverken. Jag avser att återkomma
härtill i ett senare sammanhang, nämligen när frågan om nytt avtal
angående driften av institutet skall underställas årets riksdag. Jag torde
därvid även få anmäla den av skogsindustriutredningen berörda frågan om
stöd åt forskning vid träforskningsinstitutet.
Förslaget om återbetalning på vissa villkor av pris- och konjunkturutjämningsmedel
före år 1958 är jag f. n. icke beredd tillstyrka — tillräckliga
skäl synes mig ej föreligga att nu frångå de rätt nyligen träffade avtalen
i ämnet. Ej heller kan jag tillstyrka utredningens förslag om en särskild
handelssekreterare för att undersöka marknadsförhållandena för sågade
trävaror i olika länder — det härmed avsedda syftet torde i viss utsträckning
kunna tillgodoses genom den utbyggnad av vår kommersiella representation,
som under senare år skett bl. a. genom utsändande av handelssekreterare
med generellt kommersiella uppgifter.
Vad beträffar behovet av yrkesutbildning har utredningen förordat, att
ett av 1950 års sågverksskoleutredning framlagt förslag om försöksvis anordnad
kursverksamhet för arbetare och förmän inom sågverksindustrien
kommer till stånd. Lämpligt synes vara att pröva möjligheterna att på olika
vägar tillgodose behovet av yrkesutbildning på detta område. Jag vill här erinra,
att statens hantverksinstitut anordnat vissa kurser för arbetsledare,
förmän och arbetare inom sågverksindustrien. Härutöver har institutet
anordnat särskilda kurser för sågverksägare, vid vilka även rationaliseringsspörsmål
beaktats. Från institutets sida har framförts önskemål om ytterligare
medel för att intensifiera denna kursverksamhet. I avvaktan på ett slutligt
ställningstagande till sågverksskoleutredningens förslag förordar jag,
att hantverksinstitutet bercdes tillfälle att utöka sin kursverksamhet på detta
område. Jag föreslår, att för ändamålet av prisutjämningsavgiftsmedel avsättes
100 000 kronor. Kungl. Maj :t torde böra få meddela närmare bestämmelser
rörande dispositionen av dessa medel.
Jag biträder utredningens förslag, att åt kommerskollegium bör uppdragas
att genomföra en sågverksinventering. Kostnaderna för denna inventering,
vilka enligt vad jag inhämtat från komerskollegium uppskattas till ca 20 000
kronor, torde få bestridas med anlitande av prisutjänmingsavgifter. Med
ledning av erfarenheterna från denna inventering bör frågan om ändringar
av industristatistiken övervägas.
Jag övergår härefter till de framställningar från olika skogliga organ, för
6 Bevillningsutskottets betänkande nr 29.
vilka en redogörelse lämnats i det föregående. Förslaget att viss del av de
konjunkturutjämningsmedel, som avsetts för de s. k. länsstiftelserna — dessa
medel uppgår sammanlagt till ca 63 miljoner kronor — skall få tagas i anspråk
för central skoglig forskning anser jag beaktansvärt. Det finns anledning
förmoda, att en viss omfördelning av dessa medel, som ger de på den
skogliga forskningens område ledande institutionerna förbättrade resurser,
skulle vara skogsbruket i dess helhet till större gagn än en splittring av
medlen på en råd lokala organ och ändamål. Bestämmelserna om disposition
av konjunkturutjämningsavgifterna kan emellertid ändras endast efter överenskommelse
mellan Kungl. Maj :t och vederbörande branschorganisationer.
Med hänsyn till vad jag nyss anfört anser jag att möjligheterna att ernå en
ändring i detta hänseende av överenskommelserna bör närmare undersökas.
Innan slutlig ståndpunkt tagits till frågan, huruvida vissa för länsstiftelserna
avsedda medel kan komma att disponeras för central skoglig forskning,
bör det knappast komma i fråga, att ytterligare medel av influtna
prisutjämningsavgifter anvisas till fonden för skoglig forskning.
De skogliga organen har vidare förordat, att styrelsen för skogsvårdsfonden
skall tillsättas redan nu. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att
med beaktande av vad i denna del anförts pröva när denna styrelse bör tillsättas.
Det av skogsstyrelsen och skogsägareföreningarnas riksförbund framförda
förslaget att verkställa en utredning om den centrala skogliga forskningens
framtida ställning torde få närmare prövas inom jordbruksdepartementet.
Av innehållet i de i ämnet väckta motionerna må här återgivas följande.
I de likalydande motionerna 1:397 och 11:508 har uttalats,
att i dagens läge intet behov förelåge av att uttaga prisutjämningsavgifter.
Exportpriserna på skogsprodukter vore i allmänhet redan nu fastlagda
långt in på det budgetår, som fullmakten föresloges gälla, och tendensen
på världsmarknaden gåve över huvud inte anledning att räkna med
någon starkare prisstegring. För att kunna upprätthålla exporten i erforderlig
utsträckning vore det snarast angeläget att undanröja återhållande
moment, varvid man inte finge bortse från de ogynnsamma erfarenheter
bl. a. av retroaktiv tillämpning av bemyndigandet, som exportnäringen tidigare
fått göra. Om behov av särskilda åtgärder skulle inträda, hade regeringen
möjlighet att förelägga riksdagen därav föranledda förslag i ärendet
vid höstsessionen eller nästa vår.
Beträffande användningen av influtna avgifter uttalar motionärerna, att
den hittillsvarande utvecklingen, som inneburit en kraftig ökning av Sydsveriges
produktion av sågade trävaror under de senaste decennierna, visade
att det timmer, som utbjudits till försäljning, också funnit köpare.
Man syntes icke heller nu på allvar behöva räkna med svårigheter att avsätta
timmer. Man kunde på goda grunder räkna med att i den mån naturliga
förutsättningar, såsom råvaruutbud och lönsamhet, vore för handen,
Bevillningsutskottets betänkande nr 29. 7
utvidgningar och förbättringar konime att genomföras och nya bärkraftiga
sågverksföretag att växa fram genom enskilda initiativ i fri konkurrens.
Vad finansieringsfrågan beträffade hade det ingenstädes visats, att det
skulle vara större svårigheter för sågverksindustrien att finna kreditmöjligheter
än för varje annan industri av liknande storleksordning vare sig
i nuvarande läge eller tidigare. Kreditrestriktionerna kunde icke åberopas
i detta sammanhang. Den omständigheten att den i och för sig nödvändiga
kreditåtstramningen fått en utformning, som närmast påminde om kreditransonering,
kunde under inga förhållanden motivera inrättandet av särskilda
statliga lånefonder med andra kreditvillkor än dem, som enligt statsmakternas
egna direktiv gällde för marknaden i övrigt.
I motionen 11:509 framhåller motionärerna — under erinran att
riksdagens bemyndigande vid den tidpunkt, då prisutjämningsavgifterna
infördes, ansetts böra tagas i anspråk endast för att bemästra uppkommande
svårigheter under en övergångsperiod omedelbart efter kriget och att avgifter
under senare år inte uttagits — att det nu, nära tio år efter krigsslutet,
inte längre funnes några skäl för fortsatt bemyndigande.
Beträffande tidpunkten för återbetalning av steriliserade medel har motionärerna
anfört, att skogsnäringen under tiden 1945—1952 inbetalat sammanlagt
1 270 miljoner kronor. Omkring 70 procent därav skulle enligt
avtal återgå till företagen. En mindre del hade redan återbetalats, och återstoden,
521 miljoner kronor, skulle enligt propositionen återfås successivt
med början år 1958. Enligt motionärernas mening talade starka skäl för
att en tidigare återbetalning borde kunna ske i vissa fall. Vid en tidigare
återbetalning borde fogas villkoret, att medlen användes till rationalisering.
Vad de medel beträffade, som enligt avtalen inte återginge till företagen,
hade under åren en mångfald olika överenskommelser träffats. De mer än
377 miljoner kronor det här gällde avsåges att gå till dels skogliga och sociala
ändamål, dels vissa fonder och stiftelser och dels andra icke närmare
specificerade ändamål. För skogliga ändamål hade disponerats totalt omkring
137 miljoner kronor. Mer än hälften av dessa medel eller drygt 70 miljoner
kronor hade tillförts länsstiftelser för det enskilda skogsbruket. Hittills
hade dessa stiftelser erhållit nära 7 miljoner kronor, och de för deras räkning
innestående medlen, 63 miljoner kronor, bleve reellt disponibla år
1958 och därefter. En sammanställning av länsstiftelsernas användning av
hittills disponerade medel utvisade, att en del av anslagsposterna använts
till mera sociala än rent skogliga ändamål. År 1946 bildades fonden för
skoglig forskning med 11 miljoner kronor ur diversefonden för prisutjämningsavgifter
på trävaror. Fonden uppginge nu till 13 miljoner kronor
i runt tal. Avkastningen av denna fond hade huvudsakligast gått till vissa
särskilda forskningsuppgifter. I detta sammanhang kunde erinras om att
de statliga anslagen till skogsforskningsinstitutet hittills varit knappa. Institutet
hade efter budgetåret 1951/52 fått sitt avlöningsanslag generellt
nedräknat. Skogshögskolan hade redan år 1947 — efter en utredning - -
8
Bevillningsutskottets betänkande nr 29.
föreslagits bli omedelbart upprustad, men dessa planer hade ännu ej blivit
i sin helhet förverkligade. Den forskning, som bedreves vid skogshögskolan,
hade därigenom också blivit lidande. På grund av de knappa statsanslagen
hade fonden för skoglig forskning ansett det nödvändigt att anslå medel
såväl till avlönande av assistenter som till inredande av lokaler. Så hade
skett även beträffande skogsforskningsinstitutet. Med hänsyn till skogens
oerhört stora betydelse i vårt lands allmänna hushållning vore det anmärkningsvärt,
att såväl skogsforskningen som den högre utbildningen inom
området vore föremål för statsmakternas njugghet. Under åren efter kriget
hade nu under en relativt långvarig högkonjunktur betydande belopp på
över miljarden indragits från skogsnäringen och densamma närstående
industrier. När nu inte mindre än 30 procent av de totala avgiftsmedlen
icke återginge till ägarna utan avsattes för andra ändamål, borde det vara
angeläget, att just den för hela näringen så vitala skogliga forskningen
erhölle för framtiden betryggande fondmedel och att de statliga institutionerna
på området tillgodosåges. Enligt motionärernas mening borde 5
miljoner kronor av icke bundna medel av prisutjämningsavgifter överföras
till fonden för skoglig forskning. Motionärerna ville även ansluta sig
till det från olika skogliga organ framställda önskemålet att en viss del av
de för länsstiftelserna reserverade medlen, 63 miljoner kronor, skulle få
tagas i anspråk för central skoglig forskning.
Motionärerna har vidare framhållit, att till skogsvårdsfonden hittills avsatts
ca 26 miljoner kronor samt att enligt avtal det skall ankomma på
fondens styrelse att bestämma om fondens användning. Någon styrelse hade
emellertid ännu inte tillsatts. Då det syntes angeläget, att klarhet snarast
vunnes om hur skogsvårdsfondens medel skulle disponeras, ansåge motionärerna
att styrelse för fonden måtte tillsättas omedelbart samt att plan
för medlens disposition måtte utarbetas.
Beträffande långivning ur lånefonden för sågverksindustrien hävdade
motionärerna, att lån icke borde utgå endast till utbyggnad eller nybyggnad
av stora ramsågverk. De mindre cirkelsågverken kunde kanske inte i full
utsträckning mäta sig med ramsågverken när det gällde rationellt utnyttjande
av kubikmassan i timret, men deras smidiga anpassning efter marknadsläge
och sortimentkrav, deras spridning, som gjorde transporter relativt
korta för deras huvudsakliga uppgift, nämligen att förse hemmabyggnadsmarknaden
med trävaror, och de erkännanden som sågverksutredningen
givit med betonande av deras fulla berättigande, gjorde det angeläget att
även för cirkelsågverken skulle kunna erhållas statliga lån till modernisering
och utbyggnad. Att hårdhänt rationalisera bort de mindre sågverken
skulle skapa svårigheter av olika slag, som ingalunda uppvägdes av att man
erhölle ett något bättre totalt sågubyte för export.
Utskottet. Riksdagen har alltsedan år 1945 bemyndigat Ivungl. Maj:t att, när
behov därav ur prispolitiska synpunkter prövas föreligga, meddela föreskrifter
om uttagande av prisutjämningsavgift för varor, som utföres ur riket.
9
Bevillningsutskottets betänkande nr 29.
Avgiftens syfte är att förhindra, att höga utlandspriser på vissa varor skall
utöva stegrande inflytande på de inhemska priserna. Det av 1953 års riksdag
lämnade bemyndigandet gäller till och med den 30 juni 1954.
I förevarande proposition nr 62 hemställes dels om fortsatt bemyndigande
för Kungl. Maj:t att uttaga prisutjämningsavgift för tiden till och med
den 30 juni 1955 och dels om riksdagens godkännande av vad i propositionen
föreslagits beträffande dispositionen av influtna prisutjämningsavgifter.
Prisutjämningsavgift har hittills ej uttagits på andra varor än skogsprodukter
och ej heller på varor, för vilka jämlikt av Kungl. Maj :t godkänd
överenskommelse medel skolat avsättas i annan ordning än i form av prisutjämningsavgift.
Sedan under år 1952 enligt skilda av Kungl. Maj :t meddelade
beslut prisutjämningsavgifterna successivt upphävts, har under år
1953 sådana avgifter ej utgått.
Vad först angår frågan om förlängning av det gällande bemyndigandet för
Kungl. Maj:t att uttaga prisutjämningsavgift har utskottet att jämväl beakta
det i de föreliggande motionerna framställda avslagsyrkandet å propositionen
i denna del. Samma yrkande förelåg till bedömande även då riksdagen
föregående år lämnade det nu gällande bemyndigandet i ämnet.
I sitt av riksdagen godkända betänkande nr 29 tillstyrkte 1953 års bevillningsutskott,
med bifall till proposition nr 80 till samma års riksdag, förlängning
till och med den 30 juni 1954 av bemyndigandet för Kungl. Maj :t
att meddela föreskrifter om uttagande av prisutjämningsavgift. I nämnda
betänkande uttalades från utskottets sida, att det icke vore möjligt att avgöra,
huruvida behov komme att föreligga att uttaga prisutjämningsavgift under
tiden efter den 30 juni 1953. I likhet med departementschefen fann utskottet
att möjligheten därav icke borde uteslutas liksom ej heller att ett
läge kunde uppkomma, i vilket det framstode som önskvärt att man bevarat
möjligheterna till snabba åtgärder för att stabilisera den inhemska prisnivån.
Utskottet underströk tillika, att uttagande av prisutjämningsavgifter
och därmed sammanhängande åtgärder borde betraktas såsom speciella anordningar,
betingade av exceptionella förhållanden.
Då utskottet nu har att taga ställning till frågan huruvida fortsatt bemyndigande
skall lämnas Kungl. Maj :t att uttaga prisutjämningsavgift, är
läget i huvudsak detsamma som förelåg, då riksdagen föregående år lämnade
det nu gällande bemyndigandet. Med hänvisning härtill och till vad
1953 års bevillningsutskott uttalat tillstyrker utskottet förevarande proposition
i vad däri hemställts om fortsatt bemyndigande för Kungl. Maj :t att
för tiden till och med den 30 juni 1955 uttaga prisutjämningsavgift. I enlighet
härmed avstyrker utskottet det i de föreliggande motionerna framställda
yrkandet om avslag å propositionen i denna del.
I propositionen upptages jämväl frågor rörande dispositionen av influtna
prisutjämningsavgifter och vissa därmed sammanhängande spörsmål. Därvid
har departementschefen till eu början anmält de förslag, som framlagts
10
Bevillningsutskottets betänkande nr 29.
av Södra Sveriges skogsindustriutredning i ett betänkande om sågverksindustrien
i södra Sverige. Denna utredning hade i syfte att befrämja en önskvärd
utbyggnad av sågverksindustrien i Götaland och Svealand utom Värmlands
och Kopparbergs län föreslagit dels — med reservation av flera ledamöter
— upprättandet av en lånefond om 25 miljoner kronor för nämnda
ändamål och dels inrättandet av ett särskilt rationaliseringsorgan, vars kostnader
borde bestridas med prisutjämningsmedel. Departementschefen, som
ansett önskvärt, att betingelser skapades för en utbyggnad av sågverksindustrien
i södra Sverige, har å sin sida förutsatt att en sådan utbyggnad
skulle i stor utsträckning kunna genomföras utan finansiell medverkan från
statens sida. Emellertid förordar departementschefen inrättandet av en
mindre lånefond om 5 miljoner kronor som stöd åt sågverksindustriens utbyggnad,
vilket belopp skulle anvisas av ännu icke disponerade prisutjämningsmedel,
i första hand avgifter som influtit vid export av sågade trävaror.
Denna lånefond skulle närmast vara avsedd att utgöra en komplettering
av övriga till buds stående lånemöjligheter. I en del fall måste man
nämligen, enligt departementschefens mening, räkna med att svårigheter
kunde uppstå att erhålla lån i erforderlig utsträckning till nyinvesteringar,
vilket speciellt torde gälla den del av kapitalbehovet, som låge mellan vad
som täcktes av banklån mot normala säkerheter och den mest riskbärande
delen, vilken borde tillskjutas av företaget självt.
I de likalydande motionerna I: 397 och II: 508 har yrkats avslag å propositionen
i vad avser inrättandet av nämnda lånefond. Såsom skäl härför har
framhållits bl. a. att anledning ej förelåge för staten att vidtaga särskilda åtgärder
för att bärkraftiga sågverksföretag skulle växa fram, och att det ej
vore svårare för sågverksindustrien att finna kreditmöjligheter än för industrien
i övrigt.
Utskottet finner för sin del i likhet med departementschefen att en utbyggnad
av sågverksindustrien i södra Sverige väsentligen torde böra ske med
anlitande av i allmänna marknaden gängse finansieringsmöjligheter. Mot
propositionsförslaget att disponera vissa kvarstående prisutjämningsmedel
för att bereda ytterligare lånemöjligheter i särskilda fall har utskottet dock
intet att erinra. Även enligt utskottets mening torde sålunda en möjlighet
att erhålla lån av staten kunna bli av värde för att befrämja den utbyggnad
av sågverksindustrien som allmänt vitsordats vara önskvärd. Utskottet tillstyrker
salunda att, på sätt i propositionen föreslagits, av prisutjämningsmedel
disponeras ett belopp av 5 miljoner kronor för inrättande av en lånefond
för utbyggnad och rationalisering av sågverk. I enlighet härmed avstyrker
utskottet de likalydande motionerna 1:397 och 11:508, i vad däri
yrkats att den ifrågasatta lånefonden icke skall komma till stånd.
Enligt vad som förutsatts i propositionen skall lån ur nämnda lånefond
meddelas av Kungl. Maj :t eller myndighet som Kungl, Maj :t bestämmer och
endast efter noggrann prövning i varje särskilt fall av förutsättningarna för
företagets bärighet på längre sikt med hänsyn bl. a. till anläggningens tekniska
karaktär samt företagets läge, råvaruförsörjning och avsättningsmöj
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 29.
11
ligheter. De närmare bestämmelserna för fondmedlens förvaltning skulle
utfärdas av Kungl. Maj :t.
Beträffande förutsättningarna för lån ur angivna lånefond har i motionen
11:509 hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t uttala,
att långivningen måtte avse icke enbart ramsågverk utan även cirkelsågverk.
Med anledning härav vill utskottet erinra om utredningsmajoritetens förslag
att lån ur den förordade lånefonden om 25 miljoner kronor borde avse utbyggnad
eller nybyggnad av ramsågverk i södra Sverige men icke uppförande
av cirkelsågverk. Såsom framgår av det tidigare anförda har departementschefen
förordat riktlinjer för den ifrågasatta långivningen, vilka erhållit
en mera allmän utformning och enligt utskottets mening täcker vad
som får anses såsom väsentligt i förevarande sammanhang, nämligen att inrättandet
av lånefonden utgör en åtgärd till stöd för strävanden på längre
sikt att ytterligare rationalisera sågverksdriften inom områden, där detta
framstår som särskilt önskvärt. Utskottet förutsätter att, även om behovet
av sågverksutbyggnader i södra delarna av landet framstår som i första hand
angeläget, det icke bör vara uteslutet att lån ur ifrågavarande lånefond må
kunna medgivas för investering, som ej har denna regionala anknytning. I
enlighet med vad nu anförts kan utskottet ansluta sig till de i propositionen
angivna riktlinjerna för den blivande statliga långivning, varom här är fråga.
Det torde böra överlåtas åt Kungl. Maj :t eller vederbörande myndighet
att i enlighet med angivna riktlinjer efter vederbörlig prövning av inkomna
ansökningar om lån närmare avväga de intressen, som här anmäler sig. Utskottet
kan sålunda icke finna det påkallat, att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj :t uttalar sig för att lån må avse sågverk av vare sig viss typ
eller viss storlek.
I motionen 11:509 har vidare hemställts om skrivelse till Kungl. Maj :t
med begäran om åtgärder för återbetalning av pris- och konjunkturutjämningsmedel
före år 1958 på villkor att återbetalda medel användes för rationalisering.
Detta önskemål om tidigare återbetalning, som överensstämmer
med vad skogsindustriutredningen ifrågasatt i sitt ovannämnda betänkande,
har departementschefen för sin del icke ansett sig kunna för närvarandte biträda.
Med erinran att årets riksdag på hemställan av bevillningsutskottet avslagit
motionsyrkanden om rätt att disponera vissa medel, som innestår å investeringskonto
för skog enligt den år 1951 genomförda lagstiftningen, ansluter
sig utskottet till den i propositionen intagna ståndpunkten i frågan
om yrkade lättnader i gällande ordning för återbetalning av medel och kan
i enlighet härmed icke förorda skrivelse till Kungl. Maj :t av den innebörd
i förevarande hänseende som yrkats i motionen II: 509.
I propositionen behandlas jämväl vissa framställningar rörande dispositionen
av pris- och konjunkturutjämningsmedel för skogliga forskningsuppgifter.
På sätt närmare framgår av propositionen har bl. a. ett antal
skogliga organ i gemensam framställning till Kungl. Maj:t hemställt dels
om ändring av avtalen om konjunkturutjämningsavgift för år 1951 av inne
-
12
Bevillningsutskottets betänkande nr 29.
börd att viss del av de medel, som avsetts för de med ändamål att främja
det enskilda skogsbruket bildade länsstiftelserna, i stället anvisas för central
skoglig forskning, dels om anvisande av 5 miljoner kronor av odisponerade
prisutjämningsmedel till fonden för skoglig forskning och dels om
tillsättande av styrelse för skogsvårdsfonden. De sålunda framförda önskemålen
har upptagits i motionen II: 509, vari yrkats skrivelse till Kungl.
Maj:t med begäran om åtgärder för realiserandet av angivna önskemål.
Departementschefen, som funnit förslaget rörande de för länsstiftelserna
avsedda medlen beaktansvärt, har med understrykande av behovet av
förbättrade resurser för de ledande institutionerna på den skogliga forskningens
område ansett en närmare undersökning böra göras av möjligheterna
att ernå en ändring av avtalsbestämmelserna i förevarande hänseende.
Med hänsyn härtill synes icke erforderligt att riksdagen, såsom yrkats i
motionen II: 509, i särskild skrivelse begär en sådan undersökning. Utskottet
förutsätter att en översyn av avtalsbestämmelserna, som må komma
till stånd, kommer att ske under medverkan av den sakkunskap i skogliga
frågor, som kan anses erforderlig för ernåendet av en ur allmän synpunkt
tillfredsställande avvägning inom ramen för tillgängliga medel av
behovet av ekonomiskt stöd åt central skoglig forskning och åt mera direkt
verkande åtgärder för skogsvård och skogsproduktion. I likhet med departementschefen
anser utskottet att i avvaktan å denna undersökning
ytterligare medel av influtna prisutjämningsavgifter icke bör anvisas till
fonden för skoglig forskning; det i motionen II: 509 framförda yrkandet
i denna del avstyrkes fördenskull av utskottet.
Vad slutligen angår yrkandet i motionen 11:509 om skrivelse till Kungl.
Maj:t med begäran att styrelse för skogsvårdsfonden måtte snarast tillsättas
får utskottet erinra om att denna fråga är föremål för Kungl. Maj :ts
prövning i anledning av ovan berörda framställning från vissa skogliga organ.
Utskottet utgår ifrån att Kungl. Maj :t kommer att utse styrelse för
skogsvårdsfonden när så anses erforderligt för vidtagande av de dispositioner
av fondens medel som kan äga samband med bl. a. den fortsatta prövningen
av frågor om anvisande av pris- och konjunkturutjämningsmedel
för skoglig forskning. Utskottet kan fördenskull icke tillstyrka yrkandet i
motionen II: 509 om skrivelse i ämnet.
Förslagen i övrigt i förevarande proposition föranleder ej erinran från
utskottets sida. I enlighet härmed tillstyrker utskottet att av prisutjämningsmedel
avsättes 100 000 kronor för utökad kursverksamhet för arbetsledare,
förmän och arbetare inom sågverksindustrien samt att av prisutjämningsmedel
må bestridas kostnaderna för en sågverksinventering, vars
genomförande skall uppdragas åt kommerskollegium.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande
proposition nr 62 samt med avslag å de likalydande
Bevillningsutskottets betänkande nr 29. 13
motionerna I: 397 av herr Björnberg m. fl. och II: 508 av
herr Magnusson m. fl. samt motionen 11:509 av fru Sandström
m. fl.,
1) lämna Kungl. Maj :t fortsatt bemyndigande för tiden
till och med den 30 juni 1955 att, med iakttagande av vad
i propositionen anförts, meddela föreskrifter om uttagande
av prisutjämningsavgift; samt
2) godkänna vad departementschefen föreslagit beträffande
dispositionen av influtna prisutjämningsavgifter.
Stockholm den 16 mars 1954 .
På bevillningsutskottets vägnar:
ADOLV OLSSON.
Närvarande:
från första kammaren: herrar Sjödahl, Heiiman, Spetz, Franzon*,
Gustaf Elof sson*, Falk, Velander, Söderquist, Niklasson och Einar Eriksson*;
samt
från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Orgård, Sundström*,
Brandt*, Strandh*, Christenson i Malmö, Henriksson*, Anderson i Sundsvall,
Nilsson i Svalöv och Jansson i Aspeboda.
* Icke närvarit vid justering av betänkandet.
Reservationer:
I) av herrar Velander och Nilsson i Svalöv, vilka under åberopande av de
likalydande motionerna I: 397 av herr Björnberg m. fl. och II: 508 av herr
Magnusson m. fl. ansett, att utskottet bort hemställa,
att riksdagen måtte, med bifall till sagda motioner,
1) avslå Kungl. Maj:ts förevarande proposition nr 62, såvitt
densamma avser fortsatt bemyndigande för Kungl. Maj:t
att för tiden till och med den 30 juni 1955 meddela föreskrifter
om uttagande av prisutjämningsavgift; samt
2) med godkännande i övrigt av vad departementschefen
i propositionen föreslagit beträffande dispositionen av influtna
prisutjämningsavgifter avslå förslaget om inrättande
av en särskild lånefond av 5 miljoner kronor för utlämnande
av lån till utbyggnad och rationalisering av sågverk.
14
Bevillningsutskottets betänkande nr 29.
II) av herrar Spetz, Söderquist, Strandh, Christenson i Malmö och Anderson
i Sundsvall, som ansett att utskottets yttrande och hemställan bort ha
följande lydelse:
»Riksdagen har (= utskottet s. 8 rad 3 nedifrån—s. 9 rad 14
uppifrån)----ej utgått.
Vad först angår frågan om förlängning av det gällande bemyndigandet
for Kungl. Maj :t att uttaga prisutjämningsavgift, vill utskottet erinra om
att när detta avgiftssystem infördes år 1945 skedde det i avsikt att under
en övergångsperiod efter kriget söka bemästra de svårigheter, som förväntades
uppstå för bl. a. den inhemska prisstabiliseringen. I sitt av riksdagen
godkända betänkande (nr 41) betonade 1945 års bevillningsutskott även att
avgifterna i fråga måste betraktas som en ren övergångsanordning och alltså
vara av tillfällig karaktär.
Den nu rådande ekonomiska situationen är i stort sett stabiliserad. Med
hänsyn härtill anser utskottet ett fortsatt bemyndigande vara obehövligt.
Men även av principiella skäl anser sig utskottet böra avstyrka propositionen
i här förevarande del. Utskottet anser nämligen, att en fullmaktslagstiftning
icke bör komma i fråga, när icke utomordentliga förhållanden
föreligger eller andra liknande speciella skäl ej kan anföras. Utskottet biträder
alltså i denna del det i de likalydande motionerna I: 397 av herr
Björnberg m. fl. och II: 508 av herr Magnusson m. fl. samt i motionen II: 509
av fru Sandström m. fl. framställda yrkandet.
I propositionen---( = utskottet s. 9 rad 3 nedifrån—s. 11 rad 19
nedifrån)----viss storlek.
I motionen II: 509 har vidare hemställts om skrivelse till Kungl. Maj :t med
begäran om åtgärder för återbetalning av pris- och konjunkturutjämningsmedel
föie år 1958 på villkor att återbetalda medel användes för rationalisering.
Detta önskemål om tidigare återbetalning, som överensstämmer
med vad skogsindustriutredningen ifrågasatt i sitt ovannämnda betänkande,
har departementschefen för sin del icke ansett sig kunna för närvarande biträda.
Utskottet är väl medvetet om de omständigheter, som kan motivera
en restriktiv hållning på denna punkt. Å andra sidan anser utskottet i likhet
med vad som anförts i motionen att starka skäl också talar för att en tidigare
återbetalning borde kunna ske i vissa fall. Utskottet utgår från att
företag, som ansöker om tidigare återbetalning, skall få sin ansökan prövad.
Vid en tidigare återbetalning bör i de fall den beviljas fogas villkoret,
att medlen användes till rationalisering.
I propositionen —--(= utskottet s. 11 rad 5 nedifrån—s. 12 rad 20
nedifrån)---— av utskottet.
I motionen II: 509 har slutligen yrkats, att riksdagen måtte ingå med skrivelse
till Kungl. Maj :t med begäran att styrelse för skogsvårdsfonden måtte
snarast tillsättas. Med hänsyn till vikten av att klarhet snarast vinnes om
dispositionen av de i fonden innestående medlen, vilket ej kan ske förrän en
styrelse tillsatts, vill utskottet tillstyrka detta yrkande.
Bevillningsutskottets betänkande nr 29. 15
Förslagen i övrigt —---(= utskottet s. 12 rad 9 nedifrån—rad 4 nedifrån)
---åt kommerskollegium.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen måtte
1) med åberopande av de likalydande motionerna I: 397
av herr Björnberg m. fl. och II: 508 av herr Magnusson
m. fl. samt motionen II: 509 av fru Sandström m. fl. avslå
det av Kungl. Maj :t i proposition nr 62 begärda bemyndigandet
att meddela föreskrifter om uttagande av prisutjämningsavgift;
2)
godkänna vad departementschefen föreslagit beträffande
dispositionen av influtna prisutjämningsavgifter;
samt
3) i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa att Kungl. Maj :t
snarast måtte vidtaga åtgärder för tillsättande av styrelse
för skogsvårdsfonden.>
547219. Stockholm 1954. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1954:136 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion angående utredning om förutsättningarna för Tumba pappersbruks drivande i bolagsform. a1 i texten