Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående prisutjämningsavgift m. m., jämte i ämnet väckta motioner.

1954-03-16 · 15 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 15 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1954:29, Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående prisutjämningsavgift m. m., jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 29.

1

Nr 29.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition angående prisutjämningsavgift m. m.,

jämte i ämnet väckta motioner.

I en den 29 januari 1954 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad

proposition, nr 62, har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över handelsärenden för samma dag,

föreslagit riksdagen att lämna Kungl. Maj :t fortsatt bemyndigande för tiden

t. o. m. den 30 juni 1955 att, med iakttagande av vad i propositionen anförts,

meddela föreskrifter om uttagande av prisutjämningsavgift samt att

godkänna'' vad departementschefen föreslagit beträffande dispositionen av

influtna prisutjämningsavgifter.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll må här anföras följande.

Fortsatt bemyndigande att meddela föreskrifter om prisutjämningsavgift

begäres för tiden till och med den 30 juni 1955.

I propositionen redogöres för ett betänkande från Södra Sveriges skogsindustriutredning

angående sågverksindustrien i södra Sverige. Förslag

lramlägges om inrättande av en särskild lånefond av 5 miljoner kronor för

utlämnande av lån till utbyggnad och rationalisering av sågverk. Nämnda

belopp bör anvisas av ännu icke disponerade prisutjämningsmedel. Vidare

föreslås, att statens hantverksinstitut får av prisutjämningsmedel disponera

100 000 kronor för utökad kursverksamhet för arbetsledare, förmän och

arbetare inom sågverksindustrien. Slutligen hemställes att kommerskollegium

får i uppdrag att genomföra en sågverksinventering.

I propositionen redovisas även en framställning från ett antali skogliga

organ rörande medel för skoglig forskning, avseende bl. a. viss omdisposition

av influtna konjunkturutjämningsavgifter.

Till utskottets behandling har hänvisats följande i anledning av propositionen

väckta motioner, nämligen

I) de likalydande motionerna I: 397 av herr Björnberg m. fl. och II: 508 av

herr Magnusson m. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte avslå Kungl.

Maj:ts proposition nr 62 i vad densamma avser fortsatt bemyndigande för

Kungl. Maj :t att för tiden t. o. in. den 30 juni 1955 uttaga prisutjämningsavgift

samt i vad densamma avser inrättande av en lånefond av 5 miljoner kronor

för utlämnande av lån till utbyggnad och rationalisering av sågverk i

södra Sverige»;

1 Bihnng till riksdagens protokoll 195b. T samt. Nr 29.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets betänkande nr 29.

II) motionen 11:509 av fru Sandström m. fl., vari hemställts, att riksdagen

måtte

1. avslå det av Kungl. Maj :t i propositionen nr 62 begärda bemyndigandet

att meddela föreskrifter om uttagande av prisutjämningsavgift;

2. i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa, att Kungl. Maj:t ville — i förekommande

fall efter förhandlingar med vederbörande organisationer — vidtaga

åtgärder för

a) att återbetalning av pris- och konjunkturutjämningsmedel kan ske före

år 1958 på de villkor som i motionen angivits,

b) att av de till ca 7 miljoner kronor uppgående icke bundna medlen av

prisutjämningsavgifter 5 miljoner kronor överföres till fonden för skoglig

forskning,

c) att viss del av de ca 63 miljoner kronor, som enligt avtal under åren

1958—1962 skall utbetalas till länsstiftelserna, tas i anspråk för central skoglig

forskning,

d) att styrelsen för skogsvårdsfonden snarast tillsättes;

3. i skrivelse till Kungl. Maj :t uttala att långivning ur den tillämnade lånefonden

för sågverksindustrien icke begränsas till enbart ramsågverk utan

även skall få ske till cirkelsågverk.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionerna II: 508 och II: 509.

Rörande motiveringen för de i propositionen framlagda förslagen hänvisar

utskottet, såvitt densamma ej framgår av här nedan intagna yttrande av

departementschefen, till ovannämnda statsrådsprotokoll. Redogörelsen härutinnan

återfinnes under följande rubriker å nedan angivna sidor i propositionen,

nämligen

Prisutjämningsavgifter m. m. å vissa skogsprodukter åren 1945—1952,

s. 2—5.

Framställningar rörande användningen av influtna prisutjämningsavgifter

m. m., s. 5—16.

Beträffande frågan om fortsatt bemyndigande att uttaga

prisutjämningsavgift har departementschef en anfört följande:

Kungl. Maj:t har sedan den 1 juli 1945 haft riksdagens bemyndigande att

för stabilisering av den inhemska prisnivån uttaga prisutjämningsavgift

vid export av varor. Syftet med avgiften har angivits vara att förhindra

att höga utlandspriser på vissa varor verkar prisstegrande inom landet. Det

har förutsatts att när fråga uppkommer om att uttaga prisutjämningsavgift

man bör söka nå överenskommelse därom med vederbörande exportörer.

Häi utöver har uttalats att, vid övervägande av spörsmål rörande prisutjämningsavgift,

i varje särskilt fall jämväl andra synpunkter än de rent prispolitiska,

bl. a. handelspolitiska synpunkter, bör vinna beaktande. Bemyn
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 29. 3

digandet att uttaga prisutjämningsavgift gäller f. n. till innevarande budgetårs

utgång.

Hittills har prisutjämningsavgift endast uttagits på skogsprodukter. I de

flesta fall har det visat sig möjligt att träffa avtal med berörda organisationer

eller företag om utgående avgifter, i detta sammanhang benämnda konjunkturutjämningsavgifter.

I huvudsak som komplettering härtill har prisutjämningsavgifter

uttagits genom formellt åläggande för exportörer, som

icke anslutit sig till avtalen.

Som framgår av det föregående upphörde uttagandet av pris- och konjunkturutjämningsavgifter

under år 1952 till följd av den då inträffade

prisnedgången. I propositionen nr 80 till 1953 års riksdag angående prisutjämningsavgift

m. m. anförde jag, att i dåvarande läge omedelbart behov av

att uttaga prisutjämningsavgift ej förelåg. Jag framhöll emellertid, att de

senaste årens erfarenheter givit vid handen, att tvära omkastningar i prisutvecklingen

kunde inträffa, särskilt för sådana råvaruinässiga produkter,

på vilka den svenska exporten till mycket stor del är uppbyggd. Dessa omkastningar

hade mycket kännbara återverkningar på vårt inhemska kostnadsläge.

Då det icke var uteslutet att liknande omständigheter som de,

vilka under åren 1950 och 1951 medförde kraftiga prisförskjutningar i vår

utrikeshandel, åter kunde inträffa, borde bemyndigandet för Kungl. Maj :t

att uttaga prisutjämningsavgift förlängas t. o. m. den 30 juni 1954. Med bifall

till Kungl. Maj :ts förslag lämnade riksdagen Kungl. Maj :t ifrågavarande

bemyndigande.

I proposition nr 20 till årets riksdag med förslag till allmän förfogandelag

m. m. har bl. a. framlagts förslag till allmän ransoneringslag, vari upptages

bestämmelser om uttagande av prisutjämningsavgift. Sådan avgift kan enligt

förslaget, då lagen är i tillämpning, uttagas vid utförsel ur riket av förnödenhet,

som erfordras för krigsbruk eller för ekonomisk försvarsberedskap

eller som eljest är av vikt för befolkningen eller produktionen. Avgift kan

sålunda utgå på grundval av försörjningsmässiga synpunkter. På samma

grunder, som jag tidigare anfört, anser jag emellertid, att Kungl. Maj :t härutöver

av främst prispolitiska skäl alltjämt bör äga befogenhet meddela

föreskrifter om uttagande av prisutjämningsavgift. Bemyndigandet för

Kungl. Maj :t att uttaga prisutjämningsavgift torde därför böra förlängas förslagsvis

med ett år t. o. m. den 30 juni 1955. Liksom hittills bör det göras

generellt.

I fråga om användningen av influtna p r i s utjämningsavgifter

har departementschefen anfört följande:

Riksdagen har tidigare vid upprepade tillfällen haft att taga ställning till

frågor rörande disposition av influtna prisutjämningsavgifter. I detta sammanhang

finns anledning att anmäla de förslag, som framlagts av Södra Sveriges

skogsindustriutredning i ett betänkande om sågverksindustrien i södra

Sverige.

Underlaget för utredningens förslag är en beräknad kraftig ökning av

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 29.

timmertillgångarna i södra Sverige. Utredningen anser nödvändigt, att sågverksindustrien

bygges ut för att motsvara de krav i fråga om kapacitet,

som de ökande timmertillgångarna kommer att innebära. För att möjliggöra

denna utbyggnad bör enligt utredningens mening åtgärder vidtagas på två

linjer. Dels föreslås upprättande av en lånefond om 25 miljoner kronor. Härvidlag

anmäler emellertid fem av utredningens 11 ledamöter avvikande mening.

Dels föreslår utredningen, att ett särskilt rationaliseringsorgan inrättas.

Kostnaderna för ifrågavarande organ beräknas för en tioårsperiod till

3,8 miljoner kronor och anses böra bestridas av prisutjämningsmedel.

Som framgår av de yttranden över utredningens förslag, vilka återgivits

i det föregående, har vissa remissinstanser ansett, att den verkliga ökningen

av sågtimmerproduktionen blir mindre än den av utredningen beräknade och

att särskilda åtgärder för att utvidga sågverksindustriens kapacitet ej är erforderliga.

I åtskilliga remissyttranden har anförts, att sågverksindustrien

utan stöd av staten kan genomföra en behövlig utbyggnad och rationalisering.

Även om ökade timmertillgångar icke blir tillgängliga på marknaden i den

utsträckning, som utredningen förutsatt, är det enligt min mening önskvärt,

att betingelser skapas för en utbyggnad av sågverksindustrien i södra

Sverige. Härigenom kan kapaciteten ökas och produkterna förbättras. I likhet

med flertalet remissinstanser förutsätter jag, att en sådan utbyggnad i

stor utsträckning kan genomföras utan finansiell medverkan från statens

sida. En väsentlig del av de medel, som erfordras, torde i vanlig ordning

kunna erhållas genom banker och andra kreditinrättningar. Jag förutsätter

också, att redan befintliga företag i icke obetydlig utsträckning kan disponera

egna medel för ombyggnad, maskinanskaffning och andra åtgärder,

som syftar till förbättrad kapacitet. Man måste emellertid räkna med att i

en del fall svårigheter kan uppstå att erhålla lån till nyinvesteringar i den

utsträckning som erfordras för att projekten skall kunna realiseras. Speciellt

torde detta gälla den del av kapitalbehovet, som ligger mellan vad som

täcks av banklån mot normala säkerheter och den mest riskbärande delen,

som bör tillskjutas av företaget självt. Med hänsyn härtill vill jag förorda att

en särskild lånefond av mindre omfattning än utredningen tänkt sig inrättas

med huvudsakligt syfte att tjäna som komplettering till övriga till buds

stående lånemöjligheter. Jag beräknar för ändamålet 5 miljoner kronor samt

föreslår, att detta belopp anvisas av ännu icke disponerade prisutjämningsmedel,

i första hand avgifter som influtit vid export av sågade trävaror. Fonden

bör förvaltas av statskontoret enligt bestämmelser, som det torde få ankomma

på Kungl. Maj :t att utfärda. Låneärendena bör avgöras av Kungl.

Maj :t eller myndighet som Kungl. Maj :t bestämmer. Härvid bör självfallet

gälla att lån endast bör medgivas efter noggrann prövning i varje särskilt

fall av förutsättningarna för företagets bärighet på längre sikt med hänsyn

bl. a. till anläggningens tekniska karaktär samt företagets läge, råvaruförsörjning

och avsättningsmöjligheter.

Med anledning av skogsindustriutredningens förslag om inrättande av ett

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 29. 5

rationaliseringsorgan vill jag framhålla, att ett betydande behov av rationalisering

utan tvivel föreligger. Såsom anförts i åtskilliga remissyttranden

synes det emellertid icke nödvändigt att för detta ändamål inrätta ett särskilt

organ. I detta sammanhang bör nämnas, att sakkunniga, som tillkallats

för att utreda frågan om ett nytt avtal angående driften vid Svenska träforskningsinstitutet,

i ett nyligen avgivet betänkande föreslagit, att visst belopp

av prisutjämningsmedel skall tilldelas institutet. Härvid har de sakkunniga

förutsatt, att av ifrågavarande belopp ca 50 000 kronor om året

skall disponeras för avlöning m. m. till två konsulenter med uppgift att

medverka till rationalisering av de mindre sågverken. Jag avser att återkomma

härtill i ett senare sammanhang, nämligen när frågan om nytt avtal

angående driften av institutet skall underställas årets riksdag. Jag torde

därvid även få anmäla den av skogsindustriutredningen berörda frågan om

stöd åt forskning vid träforskningsinstitutet.

Förslaget om återbetalning på vissa villkor av pris- och konjunkturutjämningsmedel

före år 1958 är jag f. n. icke beredd tillstyrka — tillräckliga

skäl synes mig ej föreligga att nu frångå de rätt nyligen träffade avtalen

i ämnet. Ej heller kan jag tillstyrka utredningens förslag om en särskild

handelssekreterare för att undersöka marknadsförhållandena för sågade

trävaror i olika länder — det härmed avsedda syftet torde i viss utsträckning

kunna tillgodoses genom den utbyggnad av vår kommersiella representation,

som under senare år skett bl. a. genom utsändande av handelssekreterare

med generellt kommersiella uppgifter.

Vad beträffar behovet av yrkesutbildning har utredningen förordat, att

ett av 1950 års sågverksskoleutredning framlagt förslag om försöksvis anordnad

kursverksamhet för arbetare och förmän inom sågverksindustrien

kommer till stånd. Lämpligt synes vara att pröva möjligheterna att på olika

vägar tillgodose behovet av yrkesutbildning på detta område. Jag vill här erinra,

att statens hantverksinstitut anordnat vissa kurser för arbetsledare,

förmän och arbetare inom sågverksindustrien. Härutöver har institutet

anordnat särskilda kurser för sågverksägare, vid vilka även rationaliseringsspörsmål

beaktats. Från institutets sida har framförts önskemål om ytterligare

medel för att intensifiera denna kursverksamhet. I avvaktan på ett slutligt

ställningstagande till sågverksskoleutredningens förslag förordar jag,

att hantverksinstitutet bercdes tillfälle att utöka sin kursverksamhet på detta

område. Jag föreslår, att för ändamålet av prisutjämningsavgiftsmedel avsättes

100 000 kronor. Kungl. Maj :t torde böra få meddela närmare bestämmelser

rörande dispositionen av dessa medel.

Jag biträder utredningens förslag, att åt kommerskollegium bör uppdragas

att genomföra en sågverksinventering. Kostnaderna för denna inventering,

vilka enligt vad jag inhämtat från komerskollegium uppskattas till ca 20 000

kronor, torde få bestridas med anlitande av prisutjänmingsavgifter. Med

ledning av erfarenheterna från denna inventering bör frågan om ändringar

av industristatistiken övervägas.

Jag övergår härefter till de framställningar från olika skogliga organ, för

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bevillningsutskottets betänkande nr 29.

vilka en redogörelse lämnats i det föregående. Förslaget att viss del av de

konjunkturutjämningsmedel, som avsetts för de s. k. länsstiftelserna — dessa

medel uppgår sammanlagt till ca 63 miljoner kronor — skall få tagas i anspråk

för central skoglig forskning anser jag beaktansvärt. Det finns anledning

förmoda, att en viss omfördelning av dessa medel, som ger de på den

skogliga forskningens område ledande institutionerna förbättrade resurser,

skulle vara skogsbruket i dess helhet till större gagn än en splittring av

medlen på en råd lokala organ och ändamål. Bestämmelserna om disposition

av konjunkturutjämningsavgifterna kan emellertid ändras endast efter överenskommelse

mellan Kungl. Maj :t och vederbörande branschorganisationer.

Med hänsyn till vad jag nyss anfört anser jag att möjligheterna att ernå en

ändring i detta hänseende av överenskommelserna bör närmare undersökas.

Innan slutlig ståndpunkt tagits till frågan, huruvida vissa för länsstiftelserna

avsedda medel kan komma att disponeras för central skoglig forskning,

bör det knappast komma i fråga, att ytterligare medel av influtna

prisutjämningsavgifter anvisas till fonden för skoglig forskning.

De skogliga organen har vidare förordat, att styrelsen för skogsvårdsfonden

skall tillsättas redan nu. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att

med beaktande av vad i denna del anförts pröva när denna styrelse bör tillsättas.

Det av skogsstyrelsen och skogsägareföreningarnas riksförbund framförda

förslaget att verkställa en utredning om den centrala skogliga forskningens

framtida ställning torde få närmare prövas inom jordbruksdepartementet.

Av innehållet i de i ämnet väckta motionerna må här återgivas följande.

I de likalydande motionerna 1:397 och 11:508 har uttalats,

att i dagens läge intet behov förelåge av att uttaga prisutjämningsavgifter.

Exportpriserna på skogsprodukter vore i allmänhet redan nu fastlagda

långt in på det budgetår, som fullmakten föresloges gälla, och tendensen

på världsmarknaden gåve över huvud inte anledning att räkna med

någon starkare prisstegring. För att kunna upprätthålla exporten i erforderlig

utsträckning vore det snarast angeläget att undanröja återhållande

moment, varvid man inte finge bortse från de ogynnsamma erfarenheter

bl. a. av retroaktiv tillämpning av bemyndigandet, som exportnäringen tidigare

fått göra. Om behov av särskilda åtgärder skulle inträda, hade regeringen

möjlighet att förelägga riksdagen därav föranledda förslag i ärendet

vid höstsessionen eller nästa vår.

Beträffande användningen av influtna avgifter uttalar motionärerna, att

den hittillsvarande utvecklingen, som inneburit en kraftig ökning av Sydsveriges

produktion av sågade trävaror under de senaste decennierna, visade

att det timmer, som utbjudits till försäljning, också funnit köpare.

Man syntes icke heller nu på allvar behöva räkna med svårigheter att avsätta

timmer. Man kunde på goda grunder räkna med att i den mån naturliga

förutsättningar, såsom råvaruutbud och lönsamhet, vore för handen,

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 29. 7

utvidgningar och förbättringar konime att genomföras och nya bärkraftiga

sågverksföretag att växa fram genom enskilda initiativ i fri konkurrens.

Vad finansieringsfrågan beträffade hade det ingenstädes visats, att det

skulle vara större svårigheter för sågverksindustrien att finna kreditmöjligheter

än för varje annan industri av liknande storleksordning vare sig

i nuvarande läge eller tidigare. Kreditrestriktionerna kunde icke åberopas

i detta sammanhang. Den omständigheten att den i och för sig nödvändiga

kreditåtstramningen fått en utformning, som närmast påminde om kreditransonering,

kunde under inga förhållanden motivera inrättandet av särskilda

statliga lånefonder med andra kreditvillkor än dem, som enligt statsmakternas

egna direktiv gällde för marknaden i övrigt.

I motionen 11:509 framhåller motionärerna — under erinran att

riksdagens bemyndigande vid den tidpunkt, då prisutjämningsavgifterna

infördes, ansetts böra tagas i anspråk endast för att bemästra uppkommande

svårigheter under en övergångsperiod omedelbart efter kriget och att avgifter

under senare år inte uttagits — att det nu, nära tio år efter krigsslutet,

inte längre funnes några skäl för fortsatt bemyndigande.

Beträffande tidpunkten för återbetalning av steriliserade medel har motionärerna

anfört, att skogsnäringen under tiden 1945—1952 inbetalat sammanlagt

1 270 miljoner kronor. Omkring 70 procent därav skulle enligt

avtal återgå till företagen. En mindre del hade redan återbetalats, och återstoden,

521 miljoner kronor, skulle enligt propositionen återfås successivt

med början år 1958. Enligt motionärernas mening talade starka skäl för

att en tidigare återbetalning borde kunna ske i vissa fall. Vid en tidigare

återbetalning borde fogas villkoret, att medlen användes till rationalisering.

Vad de medel beträffade, som enligt avtalen inte återginge till företagen,

hade under åren en mångfald olika överenskommelser träffats. De mer än

377 miljoner kronor det här gällde avsåges att gå till dels skogliga och sociala

ändamål, dels vissa fonder och stiftelser och dels andra icke närmare

specificerade ändamål. För skogliga ändamål hade disponerats totalt omkring

137 miljoner kronor. Mer än hälften av dessa medel eller drygt 70 miljoner

kronor hade tillförts länsstiftelser för det enskilda skogsbruket. Hittills

hade dessa stiftelser erhållit nära 7 miljoner kronor, och de för deras räkning

innestående medlen, 63 miljoner kronor, bleve reellt disponibla år

1958 och därefter. En sammanställning av länsstiftelsernas användning av

hittills disponerade medel utvisade, att en del av anslagsposterna använts

till mera sociala än rent skogliga ändamål. År 1946 bildades fonden för

skoglig forskning med 11 miljoner kronor ur diversefonden för prisutjämningsavgifter

på trävaror. Fonden uppginge nu till 13 miljoner kronor

i runt tal. Avkastningen av denna fond hade huvudsakligast gått till vissa

särskilda forskningsuppgifter. I detta sammanhang kunde erinras om att

de statliga anslagen till skogsforskningsinstitutet hittills varit knappa. Institutet

hade efter budgetåret 1951/52 fått sitt avlöningsanslag generellt

nedräknat. Skogshögskolan hade redan år 1947 — efter en utredning - -

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 29.

föreslagits bli omedelbart upprustad, men dessa planer hade ännu ej blivit

i sin helhet förverkligade. Den forskning, som bedreves vid skogshögskolan,

hade därigenom också blivit lidande. På grund av de knappa statsanslagen

hade fonden för skoglig forskning ansett det nödvändigt att anslå medel

såväl till avlönande av assistenter som till inredande av lokaler. Så hade

skett även beträffande skogsforskningsinstitutet. Med hänsyn till skogens

oerhört stora betydelse i vårt lands allmänna hushållning vore det anmärkningsvärt,

att såväl skogsforskningen som den högre utbildningen inom

området vore föremål för statsmakternas njugghet. Under åren efter kriget

hade nu under en relativt långvarig högkonjunktur betydande belopp på

över miljarden indragits från skogsnäringen och densamma närstående

industrier. När nu inte mindre än 30 procent av de totala avgiftsmedlen

icke återginge till ägarna utan avsattes för andra ändamål, borde det vara

angeläget, att just den för hela näringen så vitala skogliga forskningen

erhölle för framtiden betryggande fondmedel och att de statliga institutionerna

på området tillgodosåges. Enligt motionärernas mening borde 5

miljoner kronor av icke bundna medel av prisutjämningsavgifter överföras

till fonden för skoglig forskning. Motionärerna ville även ansluta sig

till det från olika skogliga organ framställda önskemålet att en viss del av

de för länsstiftelserna reserverade medlen, 63 miljoner kronor, skulle få

tagas i anspråk för central skoglig forskning.

Motionärerna har vidare framhållit, att till skogsvårdsfonden hittills avsatts

ca 26 miljoner kronor samt att enligt avtal det skall ankomma på

fondens styrelse att bestämma om fondens användning. Någon styrelse hade

emellertid ännu inte tillsatts. Då det syntes angeläget, att klarhet snarast

vunnes om hur skogsvårdsfondens medel skulle disponeras, ansåge motionärerna

att styrelse för fonden måtte tillsättas omedelbart samt att plan

för medlens disposition måtte utarbetas.

Beträffande långivning ur lånefonden för sågverksindustrien hävdade

motionärerna, att lån icke borde utgå endast till utbyggnad eller nybyggnad

av stora ramsågverk. De mindre cirkelsågverken kunde kanske inte i full

utsträckning mäta sig med ramsågverken när det gällde rationellt utnyttjande

av kubikmassan i timret, men deras smidiga anpassning efter marknadsläge

och sortimentkrav, deras spridning, som gjorde transporter relativt

korta för deras huvudsakliga uppgift, nämligen att förse hemmabyggnadsmarknaden

med trävaror, och de erkännanden som sågverksutredningen

givit med betonande av deras fulla berättigande, gjorde det angeläget att

även för cirkelsågverken skulle kunna erhållas statliga lån till modernisering

och utbyggnad. Att hårdhänt rationalisera bort de mindre sågverken

skulle skapa svårigheter av olika slag, som ingalunda uppvägdes av att man

erhölle ett något bättre totalt sågubyte för export.

Utskottet. Riksdagen har alltsedan år 1945 bemyndigat Ivungl. Maj:t att, när

behov därav ur prispolitiska synpunkter prövas föreligga, meddela föreskrifter

om uttagande av prisutjämningsavgift för varor, som utföres ur riket.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Bevillningsutskottets betänkande nr 29.

Avgiftens syfte är att förhindra, att höga utlandspriser på vissa varor skall

utöva stegrande inflytande på de inhemska priserna. Det av 1953 års riksdag

lämnade bemyndigandet gäller till och med den 30 juni 1954.

I förevarande proposition nr 62 hemställes dels om fortsatt bemyndigande

för Kungl. Maj:t att uttaga prisutjämningsavgift för tiden till och med

den 30 juni 1955 och dels om riksdagens godkännande av vad i propositionen

föreslagits beträffande dispositionen av influtna prisutjämningsavgifter.

Prisutjämningsavgift har hittills ej uttagits på andra varor än skogsprodukter

och ej heller på varor, för vilka jämlikt av Kungl. Maj :t godkänd

överenskommelse medel skolat avsättas i annan ordning än i form av prisutjämningsavgift.

Sedan under år 1952 enligt skilda av Kungl. Maj :t meddelade

beslut prisutjämningsavgifterna successivt upphävts, har under år

1953 sådana avgifter ej utgått.

Vad först angår frågan om förlängning av det gällande bemyndigandet för

Kungl. Maj:t att uttaga prisutjämningsavgift har utskottet att jämväl beakta

det i de föreliggande motionerna framställda avslagsyrkandet å propositionen

i denna del. Samma yrkande förelåg till bedömande även då riksdagen

föregående år lämnade det nu gällande bemyndigandet i ämnet.

I sitt av riksdagen godkända betänkande nr 29 tillstyrkte 1953 års bevillningsutskott,

med bifall till proposition nr 80 till samma års riksdag, förlängning

till och med den 30 juni 1954 av bemyndigandet för Kungl. Maj :t

att meddela föreskrifter om uttagande av prisutjämningsavgift. I nämnda

betänkande uttalades från utskottets sida, att det icke vore möjligt att avgöra,

huruvida behov komme att föreligga att uttaga prisutjämningsavgift under

tiden efter den 30 juni 1953. I likhet med departementschefen fann utskottet

att möjligheten därav icke borde uteslutas liksom ej heller att ett

läge kunde uppkomma, i vilket det framstode som önskvärt att man bevarat

möjligheterna till snabba åtgärder för att stabilisera den inhemska prisnivån.

Utskottet underströk tillika, att uttagande av prisutjämningsavgifter

och därmed sammanhängande åtgärder borde betraktas såsom speciella anordningar,

betingade av exceptionella förhållanden.

Då utskottet nu har att taga ställning till frågan huruvida fortsatt bemyndigande

skall lämnas Kungl. Maj :t att uttaga prisutjämningsavgift, är

läget i huvudsak detsamma som förelåg, då riksdagen föregående år lämnade

det nu gällande bemyndigandet. Med hänvisning härtill och till vad

1953 års bevillningsutskott uttalat tillstyrker utskottet förevarande proposition

i vad däri hemställts om fortsatt bemyndigande för Kungl. Maj :t att

för tiden till och med den 30 juni 1955 uttaga prisutjämningsavgift. I enlighet

härmed avstyrker utskottet det i de föreliggande motionerna framställda

yrkandet om avslag å propositionen i denna del.

I propositionen upptages jämväl frågor rörande dispositionen av influtna

prisutjämningsavgifter och vissa därmed sammanhängande spörsmål. Därvid

har departementschefen till eu början anmält de förslag, som framlagts

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 29.

av Södra Sveriges skogsindustriutredning i ett betänkande om sågverksindustrien

i södra Sverige. Denna utredning hade i syfte att befrämja en önskvärd

utbyggnad av sågverksindustrien i Götaland och Svealand utom Värmlands

och Kopparbergs län föreslagit dels — med reservation av flera ledamöter

— upprättandet av en lånefond om 25 miljoner kronor för nämnda

ändamål och dels inrättandet av ett särskilt rationaliseringsorgan, vars kostnader

borde bestridas med prisutjämningsmedel. Departementschefen, som

ansett önskvärt, att betingelser skapades för en utbyggnad av sågverksindustrien

i södra Sverige, har å sin sida förutsatt att en sådan utbyggnad

skulle i stor utsträckning kunna genomföras utan finansiell medverkan från

statens sida. Emellertid förordar departementschefen inrättandet av en

mindre lånefond om 5 miljoner kronor som stöd åt sågverksindustriens utbyggnad,

vilket belopp skulle anvisas av ännu icke disponerade prisutjämningsmedel,

i första hand avgifter som influtit vid export av sågade trävaror.

Denna lånefond skulle närmast vara avsedd att utgöra en komplettering

av övriga till buds stående lånemöjligheter. I en del fall måste man

nämligen, enligt departementschefens mening, räkna med att svårigheter

kunde uppstå att erhålla lån i erforderlig utsträckning till nyinvesteringar,

vilket speciellt torde gälla den del av kapitalbehovet, som låge mellan vad

som täcktes av banklån mot normala säkerheter och den mest riskbärande

delen, vilken borde tillskjutas av företaget självt.

I de likalydande motionerna I: 397 och II: 508 har yrkats avslag å propositionen

i vad avser inrättandet av nämnda lånefond. Såsom skäl härför har

framhållits bl. a. att anledning ej förelåge för staten att vidtaga särskilda åtgärder

för att bärkraftiga sågverksföretag skulle växa fram, och att det ej

vore svårare för sågverksindustrien att finna kreditmöjligheter än för industrien

i övrigt.

Utskottet finner för sin del i likhet med departementschefen att en utbyggnad

av sågverksindustrien i södra Sverige väsentligen torde böra ske med

anlitande av i allmänna marknaden gängse finansieringsmöjligheter. Mot

propositionsförslaget att disponera vissa kvarstående prisutjämningsmedel

för att bereda ytterligare lånemöjligheter i särskilda fall har utskottet dock

intet att erinra. Även enligt utskottets mening torde sålunda en möjlighet

att erhålla lån av staten kunna bli av värde för att befrämja den utbyggnad

av sågverksindustrien som allmänt vitsordats vara önskvärd. Utskottet tillstyrker

salunda att, på sätt i propositionen föreslagits, av prisutjämningsmedel

disponeras ett belopp av 5 miljoner kronor för inrättande av en lånefond

för utbyggnad och rationalisering av sågverk. I enlighet härmed avstyrker

utskottet de likalydande motionerna 1:397 och 11:508, i vad däri

yrkats att den ifrågasatta lånefonden icke skall komma till stånd.

Enligt vad som förutsatts i propositionen skall lån ur nämnda lånefond

meddelas av Kungl. Maj :t eller myndighet som Kungl, Maj :t bestämmer och

endast efter noggrann prövning i varje särskilt fall av förutsättningarna för

företagets bärighet på längre sikt med hänsyn bl. a. till anläggningens tekniska

karaktär samt företagets läge, råvaruförsörjning och avsättningsmöj
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 29.

11

ligheter. De närmare bestämmelserna för fondmedlens förvaltning skulle

utfärdas av Kungl. Maj :t.

Beträffande förutsättningarna för lån ur angivna lånefond har i motionen

11:509 hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t uttala,

att långivningen måtte avse icke enbart ramsågverk utan även cirkelsågverk.

Med anledning härav vill utskottet erinra om utredningsmajoritetens förslag

att lån ur den förordade lånefonden om 25 miljoner kronor borde avse utbyggnad

eller nybyggnad av ramsågverk i södra Sverige men icke uppförande

av cirkelsågverk. Såsom framgår av det tidigare anförda har departementschefen

förordat riktlinjer för den ifrågasatta långivningen, vilka erhållit

en mera allmän utformning och enligt utskottets mening täcker vad

som får anses såsom väsentligt i förevarande sammanhang, nämligen att inrättandet

av lånefonden utgör en åtgärd till stöd för strävanden på längre

sikt att ytterligare rationalisera sågverksdriften inom områden, där detta

framstår som särskilt önskvärt. Utskottet förutsätter att, även om behovet

av sågverksutbyggnader i södra delarna av landet framstår som i första hand

angeläget, det icke bör vara uteslutet att lån ur ifrågavarande lånefond må

kunna medgivas för investering, som ej har denna regionala anknytning. I

enlighet med vad nu anförts kan utskottet ansluta sig till de i propositionen

angivna riktlinjerna för den blivande statliga långivning, varom här är fråga.

Det torde böra överlåtas åt Kungl. Maj :t eller vederbörande myndighet

att i enlighet med angivna riktlinjer efter vederbörlig prövning av inkomna

ansökningar om lån närmare avväga de intressen, som här anmäler sig. Utskottet

kan sålunda icke finna det påkallat, att riksdagen i skrivelse till

Kungl. Maj :t uttalar sig för att lån må avse sågverk av vare sig viss typ

eller viss storlek.

I motionen 11:509 har vidare hemställts om skrivelse till Kungl. Maj :t

med begäran om åtgärder för återbetalning av pris- och konjunkturutjämningsmedel

före år 1958 på villkor att återbetalda medel användes för rationalisering.

Detta önskemål om tidigare återbetalning, som överensstämmer

med vad skogsindustriutredningen ifrågasatt i sitt ovannämnda betänkande,

har departementschefen för sin del icke ansett sig kunna för närvarandte biträda.

Med erinran att årets riksdag på hemställan av bevillningsutskottet avslagit

motionsyrkanden om rätt att disponera vissa medel, som innestår å investeringskonto

för skog enligt den år 1951 genomförda lagstiftningen, ansluter

sig utskottet till den i propositionen intagna ståndpunkten i frågan

om yrkade lättnader i gällande ordning för återbetalning av medel och kan

i enlighet härmed icke förorda skrivelse till Kungl. Maj :t av den innebörd

i förevarande hänseende som yrkats i motionen II: 509.

I propositionen behandlas jämväl vissa framställningar rörande dispositionen

av pris- och konjunkturutjämningsmedel för skogliga forskningsuppgifter.

På sätt närmare framgår av propositionen har bl. a. ett antal

skogliga organ i gemensam framställning till Kungl. Maj:t hemställt dels

om ändring av avtalen om konjunkturutjämningsavgift för år 1951 av inne
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande nr 29.

börd att viss del av de medel, som avsetts för de med ändamål att främja

det enskilda skogsbruket bildade länsstiftelserna, i stället anvisas för central

skoglig forskning, dels om anvisande av 5 miljoner kronor av odisponerade

prisutjämningsmedel till fonden för skoglig forskning och dels om

tillsättande av styrelse för skogsvårdsfonden. De sålunda framförda önskemålen

har upptagits i motionen II: 509, vari yrkats skrivelse till Kungl.

Maj:t med begäran om åtgärder för realiserandet av angivna önskemål.

Departementschefen, som funnit förslaget rörande de för länsstiftelserna

avsedda medlen beaktansvärt, har med understrykande av behovet av

förbättrade resurser för de ledande institutionerna på den skogliga forskningens

område ansett en närmare undersökning böra göras av möjligheterna

att ernå en ändring av avtalsbestämmelserna i förevarande hänseende.

Med hänsyn härtill synes icke erforderligt att riksdagen, såsom yrkats i

motionen II: 509, i särskild skrivelse begär en sådan undersökning. Utskottet

förutsätter att en översyn av avtalsbestämmelserna, som må komma

till stånd, kommer att ske under medverkan av den sakkunskap i skogliga

frågor, som kan anses erforderlig för ernåendet av en ur allmän synpunkt

tillfredsställande avvägning inom ramen för tillgängliga medel av

behovet av ekonomiskt stöd åt central skoglig forskning och åt mera direkt

verkande åtgärder för skogsvård och skogsproduktion. I likhet med departementschefen

anser utskottet att i avvaktan å denna undersökning

ytterligare medel av influtna prisutjämningsavgifter icke bör anvisas till

fonden för skoglig forskning; det i motionen II: 509 framförda yrkandet

i denna del avstyrkes fördenskull av utskottet.

Vad slutligen angår yrkandet i motionen 11:509 om skrivelse till Kungl.

Maj:t med begäran att styrelse för skogsvårdsfonden måtte snarast tillsättas

får utskottet erinra om att denna fråga är föremål för Kungl. Maj :ts

prövning i anledning av ovan berörda framställning från vissa skogliga organ.

Utskottet utgår ifrån att Kungl. Maj :t kommer att utse styrelse för

skogsvårdsfonden när så anses erforderligt för vidtagande av de dispositioner

av fondens medel som kan äga samband med bl. a. den fortsatta prövningen

av frågor om anvisande av pris- och konjunkturutjämningsmedel

för skoglig forskning. Utskottet kan fördenskull icke tillstyrka yrkandet i

motionen II: 509 om skrivelse i ämnet.

Förslagen i övrigt i förevarande proposition föranleder ej erinran från

utskottets sida. I enlighet härmed tillstyrker utskottet att av prisutjämningsmedel

avsättes 100 000 kronor för utökad kursverksamhet för arbetsledare,

förmän och arbetare inom sågverksindustrien samt att av prisutjämningsmedel

må bestridas kostnaderna för en sågverksinventering, vars

genomförande skall uppdragas åt kommerskollegium.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande

proposition nr 62 samt med avslag å de likalydande

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 29. 13

motionerna I: 397 av herr Björnberg m. fl. och II: 508 av

herr Magnusson m. fl. samt motionen 11:509 av fru Sandström

m. fl.,

1) lämna Kungl. Maj :t fortsatt bemyndigande för tiden

till och med den 30 juni 1955 att, med iakttagande av vad

i propositionen anförts, meddela föreskrifter om uttagande

av prisutjämningsavgift; samt

2) godkänna vad departementschefen föreslagit beträffande

dispositionen av influtna prisutjämningsavgifter.

Stockholm den 16 mars 1954 .

På bevillningsutskottets vägnar:

ADOLV OLSSON.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sjödahl, Heiiman, Spetz, Franzon*,

Gustaf Elof sson*, Falk, Velander, Söderquist, Niklasson och Einar Eriksson*;

samt

från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Orgård, Sundström*,

Brandt*, Strandh*, Christenson i Malmö, Henriksson*, Anderson i Sundsvall,

Nilsson i Svalöv och Jansson i Aspeboda.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Reservationer:

I) av herrar Velander och Nilsson i Svalöv, vilka under åberopande av de

likalydande motionerna I: 397 av herr Björnberg m. fl. och II: 508 av herr

Magnusson m. fl. ansett, att utskottet bort hemställa,

att riksdagen måtte, med bifall till sagda motioner,

1) avslå Kungl. Maj:ts förevarande proposition nr 62, såvitt

densamma avser fortsatt bemyndigande för Kungl. Maj:t

att för tiden till och med den 30 juni 1955 meddela föreskrifter

om uttagande av prisutjämningsavgift; samt

2) med godkännande i övrigt av vad departementschefen

i propositionen föreslagit beträffande dispositionen av influtna

prisutjämningsavgifter avslå förslaget om inrättande

av en särskild lånefond av 5 miljoner kronor för utlämnande

av lån till utbyggnad och rationalisering av sågverk.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets betänkande nr 29.

II) av herrar Spetz, Söderquist, Strandh, Christenson i Malmö och Anderson

i Sundsvall, som ansett att utskottets yttrande och hemställan bort ha

följande lydelse:

»Riksdagen har (= utskottet s. 8 rad 3 nedifrån—s. 9 rad 14

uppifrån)----ej utgått.

Vad först angår frågan om förlängning av det gällande bemyndigandet

for Kungl. Maj :t att uttaga prisutjämningsavgift, vill utskottet erinra om

att när detta avgiftssystem infördes år 1945 skedde det i avsikt att under

en övergångsperiod efter kriget söka bemästra de svårigheter, som förväntades

uppstå för bl. a. den inhemska prisstabiliseringen. I sitt av riksdagen

godkända betänkande (nr 41) betonade 1945 års bevillningsutskott även att

avgifterna i fråga måste betraktas som en ren övergångsanordning och alltså

vara av tillfällig karaktär.

Den nu rådande ekonomiska situationen är i stort sett stabiliserad. Med

hänsyn härtill anser utskottet ett fortsatt bemyndigande vara obehövligt.

Men även av principiella skäl anser sig utskottet böra avstyrka propositionen

i här förevarande del. Utskottet anser nämligen, att en fullmaktslagstiftning

icke bör komma i fråga, när icke utomordentliga förhållanden

föreligger eller andra liknande speciella skäl ej kan anföras. Utskottet biträder

alltså i denna del det i de likalydande motionerna I: 397 av herr

Björnberg m. fl. och II: 508 av herr Magnusson m. fl. samt i motionen II: 509

av fru Sandström m. fl. framställda yrkandet.

I propositionen---( = utskottet s. 9 rad 3 nedifrån—s. 11 rad 19

nedifrån)----viss storlek.

I motionen II: 509 har vidare hemställts om skrivelse till Kungl. Maj :t med

begäran om åtgärder för återbetalning av pris- och konjunkturutjämningsmedel

föie år 1958 på villkor att återbetalda medel användes för rationalisering.

Detta önskemål om tidigare återbetalning, som överensstämmer

med vad skogsindustriutredningen ifrågasatt i sitt ovannämnda betänkande,

har departementschefen för sin del icke ansett sig kunna för närvarande biträda.

Utskottet är väl medvetet om de omständigheter, som kan motivera

en restriktiv hållning på denna punkt. Å andra sidan anser utskottet i likhet

med vad som anförts i motionen att starka skäl också talar för att en tidigare

återbetalning borde kunna ske i vissa fall. Utskottet utgår från att

företag, som ansöker om tidigare återbetalning, skall få sin ansökan prövad.

Vid en tidigare återbetalning bör i de fall den beviljas fogas villkoret,

att medlen användes till rationalisering.

I propositionen —--(= utskottet s. 11 rad 5 nedifrån—s. 12 rad 20

nedifrån)---— av utskottet.

I motionen II: 509 har slutligen yrkats, att riksdagen måtte ingå med skrivelse

till Kungl. Maj :t med begäran att styrelse för skogsvårdsfonden måtte

snarast tillsättas. Med hänsyn till vikten av att klarhet snarast vinnes om

dispositionen av de i fonden innestående medlen, vilket ej kan ske förrän en

styrelse tillsatts, vill utskottet tillstyrka detta yrkande.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 29. 15

Förslagen i övrigt —---(= utskottet s. 12 rad 9 nedifrån—rad 4 nedifrån)

---åt kommerskollegium.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte

1) med åberopande av de likalydande motionerna I: 397

av herr Björnberg m. fl. och II: 508 av herr Magnusson

m. fl. samt motionen II: 509 av fru Sandström m. fl. avslå

det av Kungl. Maj :t i proposition nr 62 begärda bemyndigandet

att meddela föreskrifter om uttagande av prisutjämningsavgift;
2)

godkänna vad departementschefen föreslagit beträffande

dispositionen av influtna prisutjämningsavgifter;

samt

3) i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa att Kungl. Maj :t

snarast måtte vidtaga åtgärder för tillsättande av styrelse

för skogsvårdsfonden.>

547219. Stockholm 1954. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1954:136 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion angående utredning om förutsättningarna för Tumba pappersbruks drivande i bolagsform. a1 i texten