Betänkande i anledning av väckta motioner om rätt att vid taxering till skatt för inkomst göra avdrag för läkaroch sjukvårdskostnader.
1954-03-30 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1954:32, Betänkande i anledning av väckta motioner om rätt att vid taxering till skatt för inkomst göra avdrag för läkaroch sjukvårdskostnader.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande nr 32.
1
Nr 32.
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
om rätt att vid taxering till skatt för inkomst
göra avdrag för läkar- och sjukvårdskostnader.
I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande
motionerna I: 112 av herrar Nyström och Grym samt II: 144 av herr
Gavclin in. fl. har hemställts, att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till
Kungl. Maj :t begära utredning och förslag om införande av bestämmelse
om rätt till avdrag vid inkomsttaxeringen för läkar- och sjukvårdskostnader.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionerna framförda
yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför icke lämnas i
det följande, hänvisa till motionen I: 112.
Vid beräkning av inkomsten från särskild förvärvskälla skall enligt 20 §
kommunalskattelagen från förvärvskällans intäkter avräknas alla omkostnader
för intäkternas förvärvande och bibehållande. Avdrag må därvid icke
ske för den skattskyldiges levnadskostnader och därtill hänförliga utgifter.
Jämlikt 50 § 2 mom. kommunalskattelagen må, därest skattskyldigs skatteförmåga
finnes vara väsentligen nedsatt till följd av långvarig sjukdom,
olyckshändelse, ålderdom, underhåll av andra närstående än barn, för vilka
den skattskyldige ägt tillgodonjuta allmänt barnbidrag, eller annan därmed
jämförlig omständighet, efter vederbörande beskattningsnämnds beprövande
den skattskyldiges taxerade inkomst minskas med ytterligare ett
belopp av högst 3 000 kronor. Sådant avdrag må jämväl medgivas skattskyldig,
därest hans inkomst, efter avdrag av därå belöpande skatt, på grund
av nedsatt arbetsförmåga, långvarig oförvållad arbetslöshet, stor försörjningsbörda
eller annan därmed jämförlig omständighet understigit vad
han kan anses ha behövt till underhåll för sig själv och för make och oförsörjda
barn (existensminimum). Enligt bestämmelse i 9 § 2 mom. förordningen
om statlig inkomstskatt äger nyssnämnda i kommunalskattelagen
meddelade föreskrifter tillämpning jämväl vid taxering enligt berörda förordning.
Med lagen den 3 januari 1947 (nr 1) om allmän sjukförsäkring (med
senast antagen lydelse i sin helhet införd i SFS 1953 nr 569) avses att vid
sjukdom bereda sjukhjälp i form av dels ersättning för utgifter för sjukvård
(sjukvårdsförsäkring) och dels för dag beräknad ersättning i pen
1
Bihang till riksdagens protokoll 195b. 7 samt. Nr 32.
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 32.
ningar (sjukpenningförsäkring). Enligt sjukvårdsförsäkringen, som bl. a.
omfattar varje inom riket bosatt svensk medborgare över 16 år samt hans
barn under 16 år, utgår till de försäkrade ersättning helt eller delvis för
läkarvårdsutgifter, kostnader för sjukhusvård, utgifter för resor till och
från läkare eller sjukhus ävensom i viss utsträckning kostnader för sjukgymnastik,
bad, massage in. m. Sjukförsäkringslagen skall i huvudsakliga
delar träda i kraft den 1 januari 1955.
I proposition nr 64 har Kungl. Maj :t förelagt innevarande års riksdag
förslag till vissa ändringar i kommunalskattelagen in. m. i anledning av
sjukförsäkringslagens ikraftträdande. Förslaget innebär bl. a. att de ersättningar,
som kan utgå på grund av den obligatoriska sjukvårdsförsäkringen,
hänföres till icke skattepliktig inkomst. Bevillningsutskottet har i betänkande
nr 31 tillstyrkt propositionen.
Vid 1950 års riksdag yrkades i motionen I: 161 (av herrar Karl Persson
och Niklasson) skrivelse till Kungl. Maj :t med hemställan om förslag till
sådan författningsändring, att sjukvårdskostnader, som ej ersattes av sjukkassa,
bleve avdragsgilla vid inkomsttaxering. I sitt i anledning av motionen
avgivna och av riksdagen godkända betänkande nr 20 yttrade samma
års bevillningsutskott bl. a. följande:
»Utskottet får i anledning av motionen framhålla, att kostnader av ifrågavarande
slag äro att betrakta såsom levnadskostnader och fördenskull i
princip icke böra vara avdragsgilla vid inkomstbeskattningen. Att sådana
kostnader, särskilt om de uppgå till mera avsevärda belopp, måste anses
minska den skattskyldiges skattefönnåga är å andra sidan uppenbart. På
grund härav finnas i 50 § 2 mom. kommunalskattelagen samt 9 § 2 och 3
mom. förordningen om statlig inkomstskatt bestämmelser, enligt vilka den
skattskyldige må, därest hans skatteförmåga befinnes vara väsentligen nedsatt
till följd av bl. a. långvarig sjukdom, olyckshändelse eller ålderdom,
efter vederbörande beskattningsnämnds beprövande — utöver ortsavdragen
— erhålla ett särskilt avdrag med visst belopp, dock högst med 2 000
kronor vid vardera taxeringen. Redan enligt nu gällande lagstiftning förefinnes
således möjlighet att vid inkomsttaxeringen i viss utsträckning beakta
sådana omständigheter, som i motionen avses. En längre gående avdragsrätt
i ifrågavarande hänseende kan utskottet icke förorda. Utskottet vill även
påpeka att, sedan lagen den 3 januari 1947 om allmän sjukförsäkring i
sinom tid trätt i kraft, grunden för den av motionärerna ifrågasatta avdragsrätten
väsentligen skulle bortfalla. Av nu angivna skäl avstyrker utskottet
motionen.»
I de förevarande motionerna har anförts bl. a. följande. Trots att
samhället påtagit sig ansvaret för väl ordnad hälso- och sjukvård och vårt
lands sjukvårdsväsende därmed kunnat visa en god utveckling till förbättrade
förhållanden, torde dock många inom vissa grupper, som drabbades
av sjukdom, ur ekonomisk synpunkt få allvarliga problem att brottas med.
Det vore därför en angelägenhet av stor vikt att man i sina deklarationer
finge göra avdrag för styrkta kostnader till läkare och för sjukvård. De
Bevillningsutskottets betänkande nr 32. 3
som drabbades av sjukdom finge på så sätt en rättvisare beskattning. En
dylik bestämmelse kunde även snart resultera uti att läkarna taxerades i
någorlunda proportion »efter förtjänst» och medföra att taxeringsnämndernas
arbete härvidlag underlättades.
Utskottet. I de föreliggande motionerna har yrkats skrivelse till Kungi.
Maj :t med begäran om förslag till sådan författningsändring att kostnader
för läkarvård och sjukvård blir avdragsgilla vid inkomsttaxeringen.
Utskottet vill med anledning härav erinra om att — enligt beslut vid 1953
års riksdag — lagen den 3 januari 1947 om allmän sjukförsäkring skall träda
i kraft den 1 januari 1955. Enligt denna lag är praktiskt taget alla inom riket
bosatta svenska medborgare sjukvårdsförsäkrade. Detta innebar att ersättning,
helt eller delvis, kommer att utgå från sjukkassa till de försäkrade för
kostnader för bl. a. läkarvård och sjukhusvård. I proposition nr 64 till årets
riksdag har Kungl. Maj :t föreslagit att berörda ersättning skall hänföras till
icke skattepliktig inkomst, vilket utskottet tillstyrkt i sitt denna dag avgivna
betänkande nr 31. Syftet med föreliggande motionsyrkande synes sålunda
väsentligen komma att bli tillgodosett på annat sätt än genom den av motionärerna
förordade avdragsrätten.
Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen var frågan om införandet
av avdragsrätt för vissa sjukvårdskostnader föremål för prövning av
1950 års riksdag i anledning av motion i ämnet. I sitt av riksdagen godkända
betänkande nr 20 i anledning av avsedda motion yttrade 1950 års
bevillningsutskott bl. a., att kostnader av ifrågavarande slag vore att betrakta
såsom levnadskostnader, för vilka avdrag jämlikt 20 § kommunalskattelagen
principiellt icke kunde medgivas. Det vore å andra sidan uppenbart
att sådana kostnader, därest de uppginge till mera avsevärda belopp, måste
anses minska den skattskyldiges skatteförmåga. På grund därav funnes särskilda
bestämmelser, enligt vilka den skattskyldige, därest hans skattefri - måga befunnes vara väsentligen nedsatt, kunde erhålla avdrag i särskild
ordning. Utskottet kunde icke förorda en längre gående avdragsrätt i ifrågavarande
hänseende än som sålunda förefunnes enligt gällande lagstiftning.
Den ståndpunkt som 1950 års bevillningsutskott intog i förevarande fråga
torde alltjämt böra hävdas. I den mån skattskyldig även efter den obligatoriska
sjukvårdsförsäkringens genomförande kommer att åsamkas läkar- och
sjukvårdskostnader, som kräver särskilt beaktande vid beskattningen, torde
sålunda frågan om avdrag för sådana kostnader böra prövas från fall till fall
enligt gällande bestämmelser. Vid sådant förhållande finner utskottet ej anledning
ingå på den i motionerna jämväl berörda frågan i vad man geneiell
avdragsrätt i förevarandc avseende skulle vara ägnad att befrämja taxeringskontrollen.
På anförda skäl avstyrker utskottet de föreliggande motionerna.
Under åberopande av vad sålunda anförts lår utskottet hemställa,
att de likalydandc, motionerna 1:112 av herrar Nyström
och Grym samt II: 144 av herr Gavelin in. fl. om rätt att vid
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillningsutskottets betänkande nr 32.
taxering till skatt för inkomst göra avdrag för läkar- och
sjukvårdskostnader icke inåtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Stockholm den 30 mars 1954.
På bevillningsutskottets vägnar:
ADOLV OLSSON.
Närvarande:
från första kammaren: herrar Sjödahl, Heuman, Spetz, Falk, Söderquist*,
Niklasson, Einar Eriksson, Damström och Magnusson; samt
från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Kristensson i Osby,
Brandt, Strandh, Kärrlander, Henriksson*, Vigelsbo, Anderson i Sundsvall,
Nilsson i Svalöv och Andersson i Essvik.
Icke närvarit vid justering av betänkandet.
547300. Stockholm 1954. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.