Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner om rätt att vid taxering till skatt för inkomst göra avdrag för läkaroch sjukvårdskostnader.

1954-03-30 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1954:32, Betänkande i anledning av väckta motioner om rätt att vid taxering till skatt för inkomst göra avdrag för läkaroch sjukvårdskostnader.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 32.

1

Nr 32.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

om rätt att vid taxering till skatt för inkomst

göra avdrag för läkar- och sjukvårdskostnader.

I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande

motionerna I: 112 av herrar Nyström och Grym samt II: 144 av herr

Gavclin in. fl. har hemställts, att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till

Kungl. Maj :t begära utredning och förslag om införande av bestämmelse

om rätt till avdrag vid inkomsttaxeringen för läkar- och sjukvårdskostnader.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionerna framförda

yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför icke lämnas i

det följande, hänvisa till motionen I: 112.

Vid beräkning av inkomsten från särskild förvärvskälla skall enligt 20 §

kommunalskattelagen från förvärvskällans intäkter avräknas alla omkostnader

för intäkternas förvärvande och bibehållande. Avdrag må därvid icke

ske för den skattskyldiges levnadskostnader och därtill hänförliga utgifter.

Jämlikt 50 § 2 mom. kommunalskattelagen må, därest skattskyldigs skatteförmåga

finnes vara väsentligen nedsatt till följd av långvarig sjukdom,

olyckshändelse, ålderdom, underhåll av andra närstående än barn, för vilka

den skattskyldige ägt tillgodonjuta allmänt barnbidrag, eller annan därmed

jämförlig omständighet, efter vederbörande beskattningsnämnds beprövande

den skattskyldiges taxerade inkomst minskas med ytterligare ett

belopp av högst 3 000 kronor. Sådant avdrag må jämväl medgivas skattskyldig,

därest hans inkomst, efter avdrag av därå belöpande skatt, på grund

av nedsatt arbetsförmåga, långvarig oförvållad arbetslöshet, stor försörjningsbörda

eller annan därmed jämförlig omständighet understigit vad

han kan anses ha behövt till underhåll för sig själv och för make och oförsörjda

barn (existensminimum). Enligt bestämmelse i 9 § 2 mom. förordningen

om statlig inkomstskatt äger nyssnämnda i kommunalskattelagen

meddelade föreskrifter tillämpning jämväl vid taxering enligt berörda förordning.

Med lagen den 3 januari 1947 (nr 1) om allmän sjukförsäkring (med

senast antagen lydelse i sin helhet införd i SFS 1953 nr 569) avses att vid

sjukdom bereda sjukhjälp i form av dels ersättning för utgifter för sjukvård

(sjukvårdsförsäkring) och dels för dag beräknad ersättning i pen
1

Bihang till riksdagens protokoll 195b. 7 samt. Nr 32.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 32.

ningar (sjukpenningförsäkring). Enligt sjukvårdsförsäkringen, som bl. a.

omfattar varje inom riket bosatt svensk medborgare över 16 år samt hans

barn under 16 år, utgår till de försäkrade ersättning helt eller delvis för

läkarvårdsutgifter, kostnader för sjukhusvård, utgifter för resor till och

från läkare eller sjukhus ävensom i viss utsträckning kostnader för sjukgymnastik,

bad, massage in. m. Sjukförsäkringslagen skall i huvudsakliga

delar träda i kraft den 1 januari 1955.

I proposition nr 64 har Kungl. Maj :t förelagt innevarande års riksdag

förslag till vissa ändringar i kommunalskattelagen in. m. i anledning av

sjukförsäkringslagens ikraftträdande. Förslaget innebär bl. a. att de ersättningar,

som kan utgå på grund av den obligatoriska sjukvårdsförsäkringen,

hänföres till icke skattepliktig inkomst. Bevillningsutskottet har i betänkande

nr 31 tillstyrkt propositionen.

Vid 1950 års riksdag yrkades i motionen I: 161 (av herrar Karl Persson

och Niklasson) skrivelse till Kungl. Maj :t med hemställan om förslag till

sådan författningsändring, att sjukvårdskostnader, som ej ersattes av sjukkassa,

bleve avdragsgilla vid inkomsttaxering. I sitt i anledning av motionen

avgivna och av riksdagen godkända betänkande nr 20 yttrade samma

års bevillningsutskott bl. a. följande:

»Utskottet får i anledning av motionen framhålla, att kostnader av ifrågavarande

slag äro att betrakta såsom levnadskostnader och fördenskull i

princip icke böra vara avdragsgilla vid inkomstbeskattningen. Att sådana

kostnader, särskilt om de uppgå till mera avsevärda belopp, måste anses

minska den skattskyldiges skattefönnåga är å andra sidan uppenbart. På

grund härav finnas i 50 § 2 mom. kommunalskattelagen samt 9 § 2 och 3

mom. förordningen om statlig inkomstskatt bestämmelser, enligt vilka den

skattskyldige må, därest hans skatteförmåga befinnes vara väsentligen nedsatt

till följd av bl. a. långvarig sjukdom, olyckshändelse eller ålderdom,

efter vederbörande beskattningsnämnds beprövande — utöver ortsavdragen

— erhålla ett särskilt avdrag med visst belopp, dock högst med 2 000

kronor vid vardera taxeringen. Redan enligt nu gällande lagstiftning förefinnes

således möjlighet att vid inkomsttaxeringen i viss utsträckning beakta

sådana omständigheter, som i motionen avses. En längre gående avdragsrätt

i ifrågavarande hänseende kan utskottet icke förorda. Utskottet vill även

påpeka att, sedan lagen den 3 januari 1947 om allmän sjukförsäkring i

sinom tid trätt i kraft, grunden för den av motionärerna ifrågasatta avdragsrätten

väsentligen skulle bortfalla. Av nu angivna skäl avstyrker utskottet

motionen.»

I de förevarande motionerna har anförts bl. a. följande. Trots att

samhället påtagit sig ansvaret för väl ordnad hälso- och sjukvård och vårt

lands sjukvårdsväsende därmed kunnat visa en god utveckling till förbättrade

förhållanden, torde dock många inom vissa grupper, som drabbades

av sjukdom, ur ekonomisk synpunkt få allvarliga problem att brottas med.

Det vore därför en angelägenhet av stor vikt att man i sina deklarationer

finge göra avdrag för styrkta kostnader till läkare och för sjukvård. De

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 32. 3

som drabbades av sjukdom finge på så sätt en rättvisare beskattning. En

dylik bestämmelse kunde även snart resultera uti att läkarna taxerades i

någorlunda proportion »efter förtjänst» och medföra att taxeringsnämndernas

arbete härvidlag underlättades.

Utskottet. I de föreliggande motionerna har yrkats skrivelse till Kungi.

Maj :t med begäran om förslag till sådan författningsändring att kostnader

för läkarvård och sjukvård blir avdragsgilla vid inkomsttaxeringen.

Utskottet vill med anledning härav erinra om att — enligt beslut vid 1953

års riksdag — lagen den 3 januari 1947 om allmän sjukförsäkring skall träda

i kraft den 1 januari 1955. Enligt denna lag är praktiskt taget alla inom riket

bosatta svenska medborgare sjukvårdsförsäkrade. Detta innebar att ersättning,

helt eller delvis, kommer att utgå från sjukkassa till de försäkrade för

kostnader för bl. a. läkarvård och sjukhusvård. I proposition nr 64 till årets

riksdag har Kungl. Maj :t föreslagit att berörda ersättning skall hänföras till

icke skattepliktig inkomst, vilket utskottet tillstyrkt i sitt denna dag avgivna

betänkande nr 31. Syftet med föreliggande motionsyrkande synes sålunda

väsentligen komma att bli tillgodosett på annat sätt än genom den av motionärerna

förordade avdragsrätten.

Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen var frågan om införandet

av avdragsrätt för vissa sjukvårdskostnader föremål för prövning av

1950 års riksdag i anledning av motion i ämnet. I sitt av riksdagen godkända

betänkande nr 20 i anledning av avsedda motion yttrade 1950 års

bevillningsutskott bl. a., att kostnader av ifrågavarande slag vore att betrakta

såsom levnadskostnader, för vilka avdrag jämlikt 20 § kommunalskattelagen

principiellt icke kunde medgivas. Det vore å andra sidan uppenbart

att sådana kostnader, därest de uppginge till mera avsevärda belopp, måste

anses minska den skattskyldiges skatteförmåga. På grund därav funnes särskilda

bestämmelser, enligt vilka den skattskyldige, därest hans skattefri - måga befunnes vara väsentligen nedsatt, kunde erhålla avdrag i särskild

ordning. Utskottet kunde icke förorda en längre gående avdragsrätt i ifrågavarande

hänseende än som sålunda förefunnes enligt gällande lagstiftning.

Den ståndpunkt som 1950 års bevillningsutskott intog i förevarande fråga

torde alltjämt böra hävdas. I den mån skattskyldig även efter den obligatoriska

sjukvårdsförsäkringens genomförande kommer att åsamkas läkar- och

sjukvårdskostnader, som kräver särskilt beaktande vid beskattningen, torde

sålunda frågan om avdrag för sådana kostnader böra prövas från fall till fall

enligt gällande bestämmelser. Vid sådant förhållande finner utskottet ej anledning

ingå på den i motionerna jämväl berörda frågan i vad man geneiell

avdragsrätt i förevarandc avseende skulle vara ägnad att befrämja taxeringskontrollen.

På anförda skäl avstyrker utskottet de föreliggande motionerna.

Under åberopande av vad sålunda anförts lår utskottet hemställa,

att de likalydandc, motionerna 1:112 av herrar Nyström

och Grym samt II: 144 av herr Gavelin in. fl. om rätt att vid

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 32.

taxering till skatt för inkomst göra avdrag för läkar- och

sjukvårdskostnader icke inåtte föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 30 mars 1954.

På bevillningsutskottets vägnar:

ADOLV OLSSON.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sjödahl, Heuman, Spetz, Falk, Söderquist*,

Niklasson, Einar Eriksson, Damström och Magnusson; samt

från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Kristensson i Osby,

Brandt, Strandh, Kärrlander, Henriksson*, Vigelsbo, Anderson i Sundsvall,

Nilsson i Svalöv och Andersson i Essvik.

Icke närvarit vid justering av betänkandet.

547300. Stockholm 1954. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.