Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner om utredning och förslag till sådan ändring av skattelagstiftningen att bättre möjligheter till resultatsutjämning vinnes.

1954-03-30 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1954:35, Betänkande i anledning av väckta motioner om utredning och förslag till sådan ändring av skattelagstiftningen att bättre möjligheter till resultatsutjämning vinnes.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 35.

1

Nr 35.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

om utredning och förslag till sådan ändring av skattelagstiftningen

att bättre möjligheter till resultatsutjämning

vinnes.

(2:a avd.)

I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande

motionerna 1:216 av herr Magnusson m. fl. och II: 284 av herr Nilsson i

Svalöv m. fl. har hemställts, »att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till

Kungl. Maj :t hemställa om utredning och förslag i syfte att åstadkomma

bättre möjligheter till resultatsutjämning än för närvarande, särskilt beträffande

förvärvskällan rörelse».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför icke lämnas i det

följande, hänvisa till motionen II: 284.

Enligt 20 § kommunalskattelagen skall vid beräkningen av inkomsten från

särskild förvärvskälla från samtliga ur densamma under beskattningsåret

härflutna intäkter i penningar eller penningars värde avräknas alla omkostnader

under beskattningsåret för intäkternas förvärvande och bibehållande.

Detsamma gäller även vid taxeringen enligt förordningen om statlig inkomstskatt.

Därest vid beräkning enligt kommunalskattelagen av skattskyldigs inkomst

från särskild förvärvskälla uppkommer underskott, får jämlikt 46 §

nämnda lag sådant underskott, i den mån detsamma med tillämpning av i

sagda lag meddelade bestämmelser om beskattningsort är att hänföra till

en kommun, avräknas å sådan den skattskyldiges inkomst, som skall beskattas

i samma kommun. Avdrag är dock ej medgivet för bland annat underskott

å icke yrkesmässig avyttring av fast eller lös egendom, för underskott

å fastighet och rörelse i utlandet eller för underskott, som uppstått därigenom,

att i 45 § omförmält procentavdrag för fastighet överstigit nettointäkten

av förvärvskällan.

Jämlikt 4 § statsskatteförordningen får från sammanlagda beloppet av

skattskyldigs inkomster från olika förvärvskällor avdrag ske för underskott,

som uppkommit vid beräkning av skattskyldigs inkomst från annan förvärvskälla

än fastighet och rörelse i utlandet, dock att bland annat underskott

å förvärvskälla, som utgöres av icke yrkesmässig avyttring av fast eller

lös egendom, må avdragas endast om och i den mån den skattskyldiges inkomst

från annan sådan förvärvskälla därtill förslår.

1 Dihang till riksdagens protokoll 19M. 7 samt. Nr 35.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 35.

Gällande bestämmelser medger emellertid icke rätt att vid inkomsttaxeringen

avdraga skattemässigt redovisat underskott, som uppkommit under

annat beskattningsår än det taxeringen avser.

Det i förevarande motioner berörda spörsmålet har tidigare varit föremål

för riksdagens uppmärksamhet. Sålunda framfördes vid 1940 års riksdag i

de likalydande motionerna II: 68 (av herr Nordenson) och II: 125 (av herr

Anderson i Norrköping) yrkande av i huvudsak samma innebörd som i de

nu förevarande motionerna. Samma års bevillningsutskott fann i sitt betänkande

nr 39 det vara av vikt att den föreliggande frågan ägnades

närmare uppmärksamhet. En reform enligt motionärernas förslag kunde

emellertid komma att påverka skatteunderlaget för såväl den kommunala

som den statliga beskattningen. Utskottet ansåg sig sålunda icke kunna utan

en närmare utredning rörande förslagets verkningar i olika hänseenden

taga slutlig ställning till detsamma. Utskottet tillstyrkte därför att riksdagen

måtte i skrivelse till Ivungl. Maj :t anhålla att Kungl. Maj :t ville föranstalta

om utredning angående det i motionerna berörda spörsmålet, att skattskyldig

vid beräkning av inkomst av jordbruksfastighet, annan fastighet, rörelse

och tillfällig förvärvsverksamhet måtte äga rätt att från vinst avdraga

tidigare års förlust i samma förvärvskälla, samt för riksdagen framlägga

de förslag, som utredningen måtte föranleda. Riksdagen godkände vad utskottet

sålunda hemställt.

Nämnda riksdagsskrivelse överlämnades av Kungl. Maj :t sedermera till

1944 års allmänna skattekommitté för att tagas i övervägande vid fullgörandet

av kommitténs uppdrag. I sitt betänkande den 24 februari 1949 (SOU

1949:9) har kommittén upptagit skrivelsen till behandling och därvid anfört

bl. a. följande.

Inom skattekommittén har övervägts olika möjligheter att genom generella

bestämmelser mildra progressionens verkningar å ojämna inkomster

över huvud taget. Kommittén har därvid bl. a. diskuterat, huruvida icke ett

system liknande det i Norge tillämpade med en beskattning baserad på genomsnittsinkomsten

under en viss tidsperiod skulle kunna vara användbart

även i Sverige. Införande av ett system liknande den norska genomsnittsbeskattningen

förutsätter emellertid ingående utredningar. Bestämmelser av

denna art torde nämligen medföra vittgående verkningar beträffande såväl

skatteunderlaget som taxeringsmyndigheters och skattedomstolars arbetsbörda.

För att få en uppfattning om ett dylikt systems inverkan å skatteunderlaget

erfordras bearbetning av ett stort antal taxeringslängder och måhända

även provtaxering. Vad angår dess inverkan å taxeringsmyndigheters

och skattedomstolars arbetsbörda torde viss ledning kunna erhållas genom

motsvarande norska myndigheters erfarenheter. Dessa utredningar, vilka

äro en nödvändig förutsättning för att problemet skall kunna angripas i

hela dess vidd, skulle dock fördröja den mera begränsade lösningen av de

särskilt hårt drabbade skattskyldigas problem. Såsom den föregående framställningen

torde utvisa, kunna på grund av de nuvarande skattereglernas

utformning uppkomma situationer då progressivitetens verkningar måste anses

särskilt obilliga. De ovan återgivna framställningarna och rättsfallen äro

exempel på dylika fall.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Bevillningsutskottets betänkande nr 35.

Ehuru kommittén anser det önskvärt att frågan om ojämna inkomsters beskattning

blir föremål för en allsidig utredning, har kommittén av anförda

skäl funnit det påkallat att framlägga förslag till en lösning av de för närvarande

mest trängande spörsmålen.

I enlighet med vad sålunda anförts inskränkte sig kommittén till att i

detta avsnitt av nämnda betänkande framlägga förslag till särskild skatteberäkning

för ackumulerade inkomster. Vid 1951 års riksdag antogs på

nämnda förslag grundade bestämmelser om sådan skatteberäkning.

Ovannämnda riksdagsskrivelse har den 26 juni 1950 överlämnats till

1950 års skattelagssakkunniga för att tagas i övervägande vid fullgörandet

av deras uppdrag.

Av innehållet i de förevarande motionerna må här återgivas följande.

Eftersom den statliga inkomstskatten för fysiska personer vore progressiv,

bleve den skattskyldige vid starkt varierande årsinkomster vissa år högre

beskattad än vederbort och vissa år lägre. Sammanlagt bestämdes hans skatt

till högre belopp än om inkomsten fördelat sig jämnt på de olika åren.

Verkligt stora skillnader i detta hänseende uppkomme emellertid först om

den skattskyldige vissa år råkat ut för underskott och andra år haft en

mer eller mindre betydande inkomst. Dylika förhållanden förekomme främst

inom förvärvskällan rörelse. I syfte att begränsa de ogynnsamma verkningarna

av beskattningsårets slutenhet hade vissa möjligheter beretts de

skattskyldiga att vidtaga vinstreglerande åtgärder. För aktiebolag och ekonomiska

föreningar rådde i princip rätt till fri avskrivning. För övriga rörelseidkare

erbjöde den i stort sett fria lagervärderingen en möjlighet till

vinstreglerande åtgärder av i princip samma slag. Lika effektiv som den

fria avskrivningen vore dock icke denna. Särskilt för de företag som arbetade

med obetydliga lager vore den fria lagervärderingen ett mycket ofullständigt

instrument för vinstreglerande åtgärder. I övrigt kunde nämnas de möjligheter

som erbjöde sig att i tiden framflytta beskattningen genom rätten till

avdrag vid avsättning till vissa fonder, som sedan återfördes till beskattning,

ävensom möjligheterna att vid ackumulerad inkomst fördela denna på

flera år. Man hade i vissa andra länder gått längre i resultatsutj ämnande

riktning än i vårt land. I Norge använde man sig sålunda av s. k. genomsnittsberäkning

vid fastställande av inkomst av rörelse, jordbruk och fiske.

I England hade i varje fall tidigare förekommit den ordningen, att uppkommen

förlust vid taxeringen kunnat balanseras under sju år och följaktligen

kunnat kvittas mot därunder uppkommande vinst. Det vore icke

ovanligt, att hantverkare och småindustriföretagare, särskilt under de första

åren efter startandet av en firma, nödgades redovisa underskott, som med

gällande bestämmelser icke sedermera finge avdragas från inkomsten. Motionärerna

vore icke beredda att angiva det lämpligaste sättet lör eu resultatsutjämning

som kunde bli fullt effektiv och i övrigt lämplig, även om man

utan vidare torde kunna säga sig att en balansering av uppkomna under
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 35.

skott under ett visst antal år torde få goda verkningar. Det syntes därför

lämpligast, att frågan bleve föremål för en allsidig utredning och att en

särskild utredning tillsattes. Då problemet icke kunde ses helt isolerat för

de mindre företagen, syntes det lämpligt att en sådan särskild utredning

finge samråda med företagsbeskattningskommittén.

Utskottet. I de förevarande motionerna har yrkats skrivelse till Kungl.

Maj :t med hemställan om utredning och förslag i syfte att åstadkomma

bättre möjligheter till resultatsutjämning särskilt beträffande inkomst av

rörelse. Motionärerna har därvid speciellt åsyftat, att möjlighet skulle beredas

skattskyldig att vid beräkning av inkomst från en förvärvskälla avdraga

tidigare års förlust i samma förvärvskälla.

Såsom av den ovan lämnade redogörelsen framgår, har det i motionerna

berörda spörsmålet tidigare varit föremål för riksdagens uppmärksamhet.

Sålunda framfördes vid 1940 års riksdag i väckta motioner yrkande av i huvudsak

samma innebörd, som i de nu föreliggande motionerna. Samma års

bevillningsutskott fann det vara av vikt att den föreliggande frågan ägnades

närmare uppmärksamhet. På utskottets hemställan beslöt riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj :t anhålla om utredning av spörsmålet, att skattskyldig

vid beräkning av inkomst av jordbruksfastighet, annan fastighet, rörelse och

tillfällig förvärvsverksamhet, måtte äga rätt att från vinst avdraga tidigare

års förlust i samma förvärvskälla vid inkomsttaxeringen.

Nämnda riksdagsskrivelse upptogs till behandling av 1944 års allmänna

skattekommitté, som emellertid inskränkte sig till att framlägga förslag om

särskild skatteberäkning för ackumulerade inkomster, vilket ansågs utgöra

en lösning av de för det dåvarande mest trängande spörsmålen. Bestämmelser

om en sådan skatteberäkning antogs av 1951 års riksdag.

Enär ovannämnda riksdagsskrivelse icke ansetts slutbehandlad genom

skattekommitténs förslag, har densamma överlämnats till 1950 års skattelagssakkunniga

för att tagas i övervägande vid fullgörandet av deras uppdrag.

Såsom motionärerna påpekat har i vissa utländska skattesystem resultatsutjämning

prövats i olika utformningar. Därvid har man sökt lösa frågan

dels på så sätt, att avdrag medgivits för under tidigare beskattningsår uppkomna

underskott och dels därigenom att skattepliktig inkomst beräknats

med ledning av genomsnittsinkomster under ett visst antal år. Svensk skatterätt

har i stället på andra vägar medgivit viss resultatsutjämning mellan

olika beskattningsår. Utskottet erinrar om bestämmelserna i 28 § 2 mom.

andra stycket kommunalskattelagen, enligt vilka skattskyldig under vissa

förutsättningar äger att å flera år fördela ersättning, som erhållits vid förlust

av fartyg. Genom framför allt reglerna om värdering av varulager och

den visserligen för närvarande begränsade rätten till fri avskrivning har

vissa skattskyldiga beretts möjlighet att i väsentlig utsträckning bestämma

den vinst som skall framtagas till beskattning, så länge de innehar objekt, å

vilka av- och nedskrivning kan göras. Rätten att omlägga räkenskapsår innebär

också en möjlighet att utjämna vinster och förluster mot varandra.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Bevillningsutskottets betänkande nr 35.

Sedan riksdagen genom förenämnda skrivelse hemställde om utredning av

förevarande spörsmål har detsamma ytterligare beaktats i olika sammanhang.

Sålunda har lagstiftningen om investeringsfonder utvidgats och de

ovannämnda bestämmelserna om särskild skatteberäkning för ackumulerad

inkomst införts. Genom sistnämnda bestämmelser torde de huvudsakliga

olägenheterna av beskattningens progressivitet ha undanröjts, då det gäller

under ett beskattningsår influtna inkomster, som hänför sig till flera år.

Vidare har innevarande års riksdag antagit permanenta bestämmelser om

insättning av medel å skogskonto, varigenom såvitt angår inkomst av skogsbruk

väsentligen samma resultat kan ernås i fråga om beskattningens progressivitet,

som erhålles genom den särskilda skatteberäkningen för ackumulerad

inkomst. Härjämte må erinras om att genom de år 1952 beslutade nya

skatteskalorna vid den statliga inkomstskatten, en proportionell beskattning

införts å fysiska personers inkomster i de lägre inkomstskikten, vilket i

många fall torde mildra de ogynnsamma konsekvenserna av ojämna inkomster.

Utskottet anser det emellertid alltjämt vara av vikt, att en mera

allsidig prövning av möjligheterna till resultatsutjämning kommer till stånd.

Särskilt måste detta anses gälla den av motionärerna uppmärksammade frågan

om möjlighet att vid inkomstberäkningen avdraga tidigare år uppkommen

förlust i samma förvärvskälla. Då emellertid riksdagen redan tidigare

begärt utredning härom och denna fråga hänskjutits till 1950 års skattelagssakkunnigas

behandling, synes anledning att på nytt förorda skrivelse till

Kungl. Maj :t i ämnet icke föreligga. I detta sammanhang vill utskottet erinra

om att den år 1952 tillsatta företagsbeskattningskommittén har under omprövning

frågan om den framtida utformningen av lagstiftningen om avskrivning

på inventarier, om värdering av varulager och om avsättning till investeringsfonder.

Det synes utskottet uppenbart att nu förevarande spörsmål

inte kan fullt bedömas utan kännedom om det förslag, som nämnda kommitté

väntas framlägga under året.

Av angivna skäl avstyrker utskottet de förevarande motionerna.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att de likalydande motionerna 1:216 av herr Magnusson

m. fl. och II: 284 av herr Nilsson i Svalöv m. fl. om utredning

och förslag till sådan ändring av skattelagstiftningen att bättre

möjligheter till resultatsutjämning vinnes måtte, i den

mån de icke kan anses besvarade genom vad utskottet ovan

anfört, av riksdagen lämnas utan åtgärd.

Stockholm den 30 mars 1954.

På bevillningsutskottets vägnar:

ADOLV OLSSON.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 35.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sjödahl, Heiiman, Spetz, Gustaf Elofsson,

Falk, Velander, Niklasson, Einar Eriksson, Damström och Anders Johansson;

samt

från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Kristensson i Osby, Orgård,

Jonsson i Skedsbygd, Brandt, Allard, Strandh, Kärrlander, Anderson i

Sundsvall och Nilsson i Svalöv.

Reservation

av herrar Velander, Anders Johansson, Kristensson i Osby, Strandh och

Nilsson i Svalöv, vilka under åberopande av innehållet i de förevarande motionerna

ansett, att utskottet bort hemställa,

att riksdagen, med bifall till de likalydande motionerna

I: 216 av herr Magnusson m. fl. och II: 284 av herr Nilsson

i Svalöv m. fl., måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t

anhålla om utredning och förslag i syfte att åstadkomma

bättre möjligheter till resultatsutjämning än för närvarande,

särskilt beträffande förvärvskällan rörelse.

547257. Stockholm 1954. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.