Betänkande i anledning av väckta motioner om vissa ändringar beträffande fastighetsbeskattningen, m. m.
1954-03-30 · 15 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 15 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1954:36, Betänkande i anledning av väckta motioner om vissa ändringar beträffande fastighetsbeskattningen, m. m.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
1
Nr 36.
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
om vissa ändringar beträffande fastighetsbeskattningen,
m. m.
(2:a avd.)
Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta, av
utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen
1) de likalydande motionerna I: 326 av herr Ewerlöf m. fl. och II: 283 av
herr Hjalmarson m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte antaga följande
Förslag
till
lag
om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370).
Härigenom förordnas, att 47 och 58 §§ kommunalskattelagen den 28 september
1928 samt anvisningarna till 47, 58 och 60 §§ kommunalskattelagen
skola erhålla följande ändrade lydelse.
47 §.
För fastighet, som året näst före taxeringsåret varit skattepliktig, beräknas
garantibelopp till tre procent av fastighetens taxeringsvärde förstnämnda
år. Garantibeloppet upptages---testamentariskt förordnande.
Vad som--— hänsyn härtill.
(Se vidare anvisningarna.)
58 §.
Där inkomst av rörelse, efter ty i 57 § är sagt, skall tagas till beskattning
i mera än en kommun, skall i fråga om inkomstens uppdelning gälla följande.
I kommun, där den skattskyldige tillhörig, i rörelsen använd skattepliktig
fastighet är belägen, beskattas så stor del av inkomsten som motsvarar
två procent av fastighetens för beskattningsåret gällande taxeringsvärde
(fastighetsandel). Förslår ej inkomsten härtill och finnas flera sådana kommuner,
skall inkomsten fördelas mellan dem i förhållande till de inom varje
kommun belägna fastigheternas taxeringsvärde.
Vad efter avräkning av dylika fastighetsandelar återstår av inkomsten
beskattas i fråga om:
bankrörelse i---inom kommunen.
(Se vidare anvisningarna.)
1 Iiihang till riksdagens protokoll 195b. 7 samt. Nr 36.
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
Anvisningar
till 47 §.
Till ledning ----följande exempel.
1. Har rörelseidkare, som använder av honom ägd fastighet i rörelsen,
gjort sådan omläggning av räkenskapsår att beskattningsåret kommit att
omfatta 9 månader, beräknas garantibeloppet till 9/12 av det belopp, som
motsvarar tre procent av fastighetens taxeringsvärde. Har beskattningsåret
----angivet belopp.
2. Har i fall, då beskattningsår sammanfaller med kalenderår, fastighet
bytt ägare den 1 september beskattningsåret, beräknas garantibeloppet för
den tidigare ägaren till 8/12 och för den nye ägaren till 4/12 av det belopp,
som motsvarar tre procent av fastighetens taxeringsvärde.
3. Har en rörelseidkare gjort sådan omläggning av räkenskapsår att det
beskattningsår, som ligger till grund för 1958 års taxering, omfattar tiden
1/7 1956—31/12 1957 samt har han för sin rörelse förvärvat en fastighet
den 1 september 1956 och en annan fastighet den 1 april 1957, beräknas
garantibeloppet vid nyssnämnda taxering för förstnämnda fastighet till
16/12 och för sistnämnda fastighet till 9/12 av vad som motsvarar tre procent
av respektive fastigheters taxeringsvärden.
till 58 §.
1. Förhållandetal, enligt vilka den efter fastighetsandelens avräknande
återstående inkomsten av bankrörelse fördelas till beskattning inom olika
kommuner, uträknas för varje kontor på följande sätt. De belopp —- — —- kontorets förhållandetal.
2. Beträffande fördelning till beskattning inom flera kommuner av in
komst
av rörelse, som avser att medelst ledning tillhandahålla vatten, gas
eller elektrisk kraft, gäller, att — därest icke till rörelseidkaren av annan
levererats vatten, gas eller elektrisk kraft för distribution — den efter fastighetsandelens
avräknande återstående inkomsten fördelas sålunda, att sedan
den kommun, där huvudkontor funnits, tilldelats tio procent, tjugofem procent
taxeras i kommun, där vatten-, gas- eller kraftverk varit beläget, samt
sextiofem procent i kommun där förbrukning ägt rum. Om i---hu
vudkontoret
funnits. Har till rörelseidkaren av annan levererats vatten, gas
eller elektrisk kraft för distribution, skall så stor andel av de på kommun,
där vatten-, gas- eller kraftverk är beläget, belöpande tjugofem procent av
den efter fastighetsandelens avräknande återstående inkomsten, som motsvarar
den av rörelseidkaren mottagna leveransen av vatten, gas eller elektrisk
kraft i förhållande till hela den av rörelseidkaren levererade mängden
vatten, gas eller elektrisk kraft, taxeras i de kommuner, där förbrukning
ägt rum, enligt förut angiven regel angående fördelning av den å förbrukningen
belöpande delen av inkomsten. Har således en leverantör av elektrisk
kraft själv producerat 2/5 av den levererade kraften och av annan inköpt
3/5, skall den efter fastighetsandelens avräknande återstående inkomsten
Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
3
fördelas sålunda, att tio procent taxeras i kommun, där huvudkontor funnits,
tio procent (2/5 av 25 procent) i kommun, där kraftverk varit beläget,
och åttio procent (3/5 av 25 procent + 65 procent) i de kommuner, där förbrukning
ägt rum. Beträffande en distributionsförening som icke själv producerat
någon elektrisk kraft skall den efter fastighetsandelens avräknande
återstående inkomsten fördelas sålunda, att tio procent taxeras i kommun,
där huvudkontor varit beläget, och nittio procent i de kommuner, där förbrukning
ägt rum.
Vid taxering---- dylikt ändamål.
3. Vad angår inkomst av järnvägsdrift skall vid fördelning till beskattning
inom flera kommuner av den efter fastighetsandelens avräknande återstående
inkomsten iakttagas följande:
Har driften---av banan.
4. De fördelningstal, efter vilka den efter fastighetsandelens avräknande
återstående inkomsten av kanaldrift skall mellan vederbörande kommuner
fördelas, fastställas efter den skattskyldiges hörande att lända till efterrättelse
till dess annorlunda förordnas. Fördelningstalen erhållas — — ■—- annorlunda förordnas.
till 60 §.
Till ledning--— — följande exempel.
1. En person------och C. Han äger en fastighet i envar av dessa för
samlingar;
fastigheternas taxeringsvärden utgöra resp. 25 000 kronor, 50 000
kronor och 75 000 kronor.
Om den beskattningsbara inkomsten uppgår till 4 500 kronor, d. v. s. till
belopp motsvarande summan av garantibeloppen för fastigheterna, skall
den beskattningsbara inkomsten fördelas för församlingarna med 750 kronor,
1 500 kronor och 2 250 kronor. Uppgår den beskattningsbara inkomsten
till exempelvis 3 000 kronor, skall denna fördelas med 500 kronor på A församling,
1 000 kronor på B församling och 1 500 kronor på C församling,
överstiger den---skall iakttagas.
2. En person--—• å municipalsamhället.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1955, dock att äldre bestämmelser
fortfarande skola gälla i fråga om 1955 års inkomsttaxering samt i fråga om
eftertaxering för år 1955 eller tidigare år.
2) de likalydande motionerna I: 329 av herr Spetz m. fl. och II: 435 av
herr Sjölin m. fl., vari hemställts, »att riksdagen må besluta att 24 och 47 § §
i kommunalskattelagen den 28 september 1928 nr 370 samt anvisningarna
till 47 och 60 §§ erhåller följande lydelse:
24 §.
2 inom. Är annan---helt år räknat två och en halv procent av
----före taxeringsåret.
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
Vad i----använda fastighetsdelen.
Har fastighet —--icke ske.
Vad i detta---eller prästgård.
Se vidare anvisningarna.
47 §.
För------taxeringsvärdet sedan detta minskats med 20 000 kronor.
Uppgår taxeringsvärdet icke till 20 000 kronor, skall garantibelopp icke beräknas
för fastigheten.
Garantibeloppet — — — förordnande.
Vad som —---- anslagen jord.
Såsom innehavare — — -— såsom innehavare.
Skall avkastning — -—- — fastighetens skogsvärde.
Där beträffande--- — ingående skogsvärdet.
Garantibelopp beräknas----hänsyn härtill.
Se vidare anvisningarna.
Anvisningar
till 47 §.
Till ledning
1. Har rörelseidkare----fastighetens taxeringsvärde minskat med
20 000 kronor.
Har beskattningsåret —--angivet belopp.
2. Har i---fastighetens taxeringsvärde minskat med 20 000 kronor.
3. Har en---- — av taxeringsvärdet minskat med 20 000 kronor.
till 60 §.
Till ledning---följande exempel.
1. En person----; fastigheternas taxeringsvärden utgöra respektive
45 000 kronor, 95 000 kronor och 120 000 kronor.
Om den---skall iakttagas.
2. En person----— å municipalsamhället.»
I fråga om de likalydande motionerna I: 329 och II: 435 har utskottet till
behandling i detta betänkande upptagit endast yrkandet om avdrag från
taxeringsvärdet med 20 000 kronor vid beräkning av garantibelopp för fastighet.
Sistnämnda motioner i vad de avser yrkande om att procenttalet
vid beräkning av bruttointäkt vid schablontaxering av en- och tvåfamilj sfastigheter
måtte bestämmas till 2,5 har utskottet behandlat i betänkande
nr 17, vari utskottet avstyrkt motionerna i nämnda del. Riksdagen har bifallit
vad utskottet sålunda hemställt.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda
yrkandena — i de delar motionerna blir föremål för behandling i detta betänkande
— får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det
följande, hänvisa till motionerna I: 326 och I: 329.
5
Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
Den kommunala beskattningen i vårt land bygger på en allmän repartitionsskatt,
vilken har till uppgift att tillföra kommunerna de medel, som
utöver särskilda inkomster av olika slag erfordras för täckande av kommunernas
utgifter. Repartitionsskatten utgår proportionellt i förhållande till ett
skatteunderlag vari de kommunala beskattningsföremålen ingår med ett
värde, som är betingat av i skatteförfattningarna givna regler. De kommunala
utgifter, som icke kan bestridas på annat sätt, täckes genom proportionell
uttaxering å detta skatteunderlag.
Den kommunala repartitionsskatten utgår som en skatt på fastighet och
på inkomst. Fastighet och inkomst bildar tillsammans det kommunala skatteunderlaget,
vilket mätes i skattekronor och skatteören.
Jämlikt beslut av 1953 års riksdag skall en omläggning av fastighetsbeskattningen
ske. Enligt det hittillsvarande systemet, som tillämpas sista
gången vid innevarande års taxering, finnes en från den allmänna kommunala
inkomstskatten fristående fastighetsskatt, vilken uttages genom särskild
uppbörd. Fastighetsskatten utgår i förhållande till viss procentuellt
bestämd del av fastighets taxeringsvärde, varefter vid inkomstbeskattningen
avdrag (s. k. procentavdrag) får göras för denna del från inkomsten av
fastigheten, i den mån denna inkomst därtill förslår. Genom att ortsavdrag
och avdrag för nedsatt skatteförmåga endast kan åtnjutas vid inkomsttaxeringen
men icke vid den särskilda taxeringen till fastighetsskatt, kommer
skattskyldig, vars huvudsakliga inkomst härflyter från förvärvskälla, som
utgöres av fastighet eller vari fastighet ingår, i vissa fall att ej alls eller
endast i mindre grad kunna tillgodogöra sig sådana avdrag. Detta inträffar
nämligen som regel då inkomsten av nämnda förvärvskälla icke eller endast
obetydligt överstiger procentavdraget. Det nya systemet, som skall tillämpas
första gången vid 1956 års taxering, syftar bl. a. till att avhjälpa denna
brist i den hittillsvarande fastighetsbeskattningen. I korthet innebär den
nya ordningen följande. Den särskilda debiteringen av fastighetsskatt upphör.
Vid den årliga taxeringen till kommunal inkomstskatt åsättes varje
skattskyldig en taxerad inkomst, vilken utgör summan av den enligt de
tidigare bestämmelserna beräknade taxerade inkomsten och ett garantibelopp,
motsvarande viss procent av taxeringsvärdet å fastighet, för vilken
den skattskyldige har att erlägga fastighetsskatt. Den taxerade inkomsten
innefattar alltså underlag för såväl kommunal skatt för inkomst som —
i förekommande fall — skatt för fastighet. Från den taxerade inkomsten
medgives ortsavdrag enligt gällande bestämmelser, varjämte vid bestämmande
av beskattningsbar inkomst avdrag kan medgivas för nedsatt skatteförmåga.
Vid beräkning av inkomst från särskild förvärvskälla, vari ingår
fastighet, skall garantibeloppet avdragas, vilket sålunda motsvarar det
hittillsvarande procentavdra get.
Bestämmelser om skatteunderlagets beräkning finnes i 2 § kommunalskattelagen.
I samband med omläggningen av fastighetsbeskattningen fattade
1953 års riksdag jämväl beslut om en sänkning av det tal, varmed
fastighet skall deltaga i repartitionen, från tidigare 5 procent av taxerings
-
6
Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
värdet till 4 procent av samma värde. I denna del träder beslutet i kraft
redan vid innevarande års taxering. I konsekvens härmed kommer ovannämnda
garantibelopp för fastighet att utgå med 4 procent av fastighetens
taxeringsvärde. Repartitionstalet för inkomst, vilket icke undergått ändring
genom nyssnämnda riksdagsbeslut, är 1. Såsom underlag för inkomstens
beskattning påföres alltså en skattekrona för 100 kronors beskattningsbar
inkomst.
Enligt 58 § kommunalskattelagen, vilket lagrum ej undergått ändring
i samband med den i det föregående omnämnda omläggningen av fastighetsbeskattningen,
gäller beträffande fördelning av inkomst av rörelse, som
utövats från fast driftställe i flera kommuner, i huvudsak följande. Sedan
för alla till rörelsen hörande fastigheter procentavdraget respektive avdraget
för garantibelopp frånräknats rörelseinkomsten hänföres fem procent
eller, där omständigheter därtill föranleder, högre procent av återstoden
av rörelseinkomsten till den kommun där huvudkontor funnits. I övrigt
fördelas inkomsten mellan de kommuner, där fast driftställe begagnats, efter
vad som kan finnas skäligt med hänsyn till inom varje kommun tillverkade
varors värde, handelsomsättningens storlek, antalet där sysselsatta arbetare
eller annat förhållande, som kan tjäna till grund för bedömande av
den inkomst, som kan anses ha åtnjutits inom kommunen. I fråga om fördelningen
av inkomsten från vissa slag av rörelser mellan olika kommuner
innehåller 58 § kommunalskattelagen särskilda bestämmelser.
Den i det föregående berörda omläggningen av fastighetsbeskattningen
grundade sig i allt väsentligt på en av 1950 års skattelagssakkunniga gjord
utredning om fastighetsbeskattningen (SOU 1953:8). De sakkunnigas förslag
ävensom förslaget till sänkning av repartitionstalet från fem till fyra
förelädes 1953 års riksdag i proposition nr 186. Bevillningsutskottet behandlade
propositionen i sitt av riksdagen godkända betänkande nr 49. I nämnda
betänkande behandlades även motionsvis framställda yrkanden av samma
innebörd som de nu föreliggande. Sålunda yrkades i motionen 11:84 att repartitionstalet
måtte bestämmas till tre samt i de likalydande motionerna
1:280 och 11:367 att av fastighets taxeringsvärde 20 000 kronor måtte befrias
från fastighetsskatt. Vad beträffar repartitionstalet för fastighet anförde
utskottet i sitt nyssnämnda betänkande bl. a. följande.
Inom finansdepartementet har gjorts vissa approximativa beräkningar rörande
verkningarna av en sänkning av repartitionstalet. Enligt dessa beräkningar
skulle en sänkning av repartitionstalet från fem till fyra innebära, att
den effektiva fastighetsskatten, som för närvarande uppgår till ca 155 miljoner
kronor, minskade med ca 40 miljoner kronor. Av den därefter återstående
effektiva fastighetsskatten skulle belöpa på annan fastighet ca 108 miljoner
kronor och på jordbruksfastighet ca 7 miljoner kronor.
En sänkning av repartitionstalet till 3 skulle medföra en nedgång i den
effektiva fastighetsskatten med ca 75 miljoner kronor. Av återstående effektiv
fastighetsskatt skulle ca 76 miljoner kronor belöpa på annan fastighet
och ca 4 miljoner kronor på jordbruksfastighet.
Såsom departementschefen anfört utgör en höjning av taxeringsvärdena
7
Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
icke enbart för sig tillräckligt skäl för en sänkning av repartitionstalet. Den
vid 1952 års fastighetstaxering genomförda höjningen av taxeringsvärdena
har emellertid i många fall kommit att drabba på ett sätt, som kan verka
mindre väl motiverat. Härtill kommer att i avvaktan på fastighetsskattens
avskaffande bör, såsom i propositionen ock påpekas, genomföras den lindring
i beskattningen, som låter sig göra med hänsyn till kommunernas 1 inanser.
I likhet med departementschefen anser utskottet, att kommunerna bör
kunna bära det skattebortfall, som beräknas bli en följd av repartitionstalets
sänkning till fyra. En nedgång i den effektiva fastighetsskatten med närmare
hälften, vilket skulle bli resultatet av en sänkning av repartitionstalet till
tre, bör emellertid enligt utskottets mening undvikas. Utskottet ansluter sig
sålunda til! Ivungl. Maj:ts förslag om nedsättning av repartitionstalet till
fyra. I enlighet härmed avstyrker utskottet motionen II: 84.
I fråga om verkningarna för de skattskyldiga och för kommunerna av
förslaget i de likalydande motionerna 1:280 och 11:367 att ett belopp av
20 000 kronor av fastighets taxeringsvärde skulle befrias från fastighetsskatt
yttrade 1953 års bevillningsutskott följande.
En betydande del av de egentliga enfamiljshusen skulle bli helt befriade
från fastighetsskatt. Detta skulle även — och i måhända än högre grad —
komma att gälla mera lyxbetonade enfamilj sfastigheter, såsom sommarvillor
o. d. Däremot skulle en icke ovanlig form av egnahemsfastigheter, nämligen
tvåfamilj shus, icke i samma utsträckning komma i åtnjutande av
skattebefrielse. För de inom en kommun bosatta skattskyldiga, som i stället
för egnahemsfastighet valt att köpa lägenhet i bostadsrättsföreningshus,
skulle förslaget icke innebära någon skattelättnad. Visserligen skulle även
bostadsrättsföreningarna erhålla avdrag å taxeringsvärdet med det föreslagna
beloppet 20 000 kronor, men med hänsyn till de regelmässigt betydande
taxeringsvärden, som är åsatta föreningshusen, skulle skattelindringen bli
så gott som betydelselös. I stället skulle lägenhetsinnehavaren i likhet med
hyresgäst i hyresfastighet få känning av den höjning av den kommunala utdebiteringen,
som kan förväntas bli en följd av förslagets genomförande.
Ur denna synpunkt synes motionärernas förslag sålunda leda till en ofta icke
allenast obetydlig omfördelning av den kommunala skattebördan. Det må
tilläggas, att i kommuner med mera omfattande sommarvillebebyggelse skulle
en väsentlig övervältring av skattebördan ske på andra fastigheter än sommarvillor
och på inkomsttagare.
I 1950 års skattelagssakkunnigas utredning har beträffande Norrtälje stad
utförts vissa undersökningar i syfte att belysa konsekvenserna vid genomförande
av ett sådant system, som nu föreslagits i de förevarande motionerna.
Berörda undersökningar har också omfattat ett annat alternativ, enligt
vilket — i syfte att tillgodose särskilt bostadsrättsinnehavarnas intressen —
avdrag å taxeringsvärdet medgåves med 20 000 kronor per lägenhet. Beträffande
undersökningens resultat hänvisas till bilaga G i propositionen.
Här må endast erinras om alt, medan enligt de sakkunnigas undersökning
ett helt slopande av fastighetsskatten skulle i Norrtälje stad medföra en höjning
av utdebiteringen till allmän kommunalskatt med 95 öre, ett genomförande
av det alternativ, enligt vilket avdrag medgåves med 20 000 kronor
per taxeringsenhet, skulle medföra en motsvarande utdebiteringshöjning av
42 öro och av det alternativ, enligt vilket avdrag medgåves med 20 000 kronor
per lägenhet, en utdebiteringshöjning av 75 öre.
Med hänsyn till vad sålunda anförts ansåg utskottet för sin del motionärernas
förslag icke kunna godtagas. En sådan omfördelning av den kom
-
8
Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
munala skattebördan, som förslagets genomförande skulle innebära, borde
enligt utskottets mening icke ifrågakomma. Framställdes förslaget som ett
alternativ till en sänkning av repartitionstalet skulle detta innebära, att en
lättnad i fastighetsskatten komme huvudsakligen allenast vissa fastighetsägare
till godo samtidigt som vissa kommuner ginge förlustiga en betydande
del av sitt skatteunderlag.
Slutligen yttrade utskottet att inom detsamma den meningen framförts
att en sänkning av repartitionstalet till fyra borde kombineras med skattefrihet
för 20 000 kronor av varje fastighets taxeringsvärde. Genomförande av
en sådan anordning komme, framhöll utskottet — utan att de med motionärernas
förslag förenade olägenheterna eliminerades — att medföra en
ytterligare förlust av skatteunderlag för i synnerhet kommuner med stor bebyggelse
av sommarvillor eller eljest av en- och tvåfamilj sfastigheter.
Utskottet avstyrkte sålunda motionerna 1:280 och 11:367.
Av innehållet i de föreliggande motionerna må här återgivas följande.
Till stöd för det i de likalydande motionerna 1:326 och II:
2 83 framförda yrkandet har bl. a. anförts, att det första steg till fastighetsskattens
avskaffande, som tagits av 1953 års riksdag genom sänkningen
av repartitionstalet från fem till fyra, vore alltför litet. Repartitionstalet borde
icke ha satts högre än tre. Detta tal funne sin särskilda motivering däri,
att den nominella fastighetsskatten respektive fr. o. in. år 1955 garantiskattebeloppet
därigenom skulle komma att ligga på ungefär samma nivå som
fastighetsskatteunderlaget vid tiden intill 1952 års allmänna fastighetstaxering.
Motionärerna funne det angeläget att riksdagen nu justerade beslutet
vid 1953 års riksdag och tydligare markerade sin avsikt att efter hand avlägsna
fastighetsskatten. — Föregående års riksdagsbeslut innebure även en
ändring av reglerna om fördelning av inkomst mellan olika kommuner i de
fall då förvärvskälla, vari fastighet inginge, skulle tagas till beskattning i
mer än en kommun. Denna ändring torde icke ha varit avsiktlig, eftersom
någon utredning eller motivering ej hade förebragts. Den ordning, som härutinnan
gällde enligt de tidigare bestämmelserna, borde återställas.
I de likalydande motionerna 1:329 och 11:435 har anförts
bl. a. följande. Schablontaxeringen av en- och tvåfamilj svillor i förening
med de år 1952 kraftigt höjda taxeringsvärdena hade realiter inneburit en
kraftig hyreshöjning för villafastigheter genom att ägarens skatteutgifter
ökat. Höjningen av taxeringsvärdet medförde nämligen en automatisk höjning
av den beräknade inkomsten, medan avdragen för ränta och tomträttsavgäld
förbleve oförändrade. Denna höjning kompenserades icke av att repartitionstalet
nedsatts till 4. Den framstode så mycket mera orättvis som
hyresbeloppen för hyresgäster i stort sett varit oförändrade. Den höjning,
som medgivits i hyresnivån för dessa, hade berott på ökade kostnader för
reparationer, fastighetsskötsel in. in., vilka lika hårt drabbade den enskilde
husägaren. Det måste framstå som omotiverat att belöna den omtänksamhet
och sparsamhet, som egnahemsägaren visat, med en ökad skattebörda. Fn
Bevillningsutskottets betänkande nr 36. 9
av möjligheterna att på ett enkelt sätt eliminera dessa orättvisor vore att
undantaga ett visst grundbelopp av fastighets taxeringsvärde vid beräkning
av garantibelopp för fastigheten. Ur teknisk synpunkt vållade en sådan bestämmelse
ingen svårighet. I de fall taxeringsvärdet ej överstege 20 000 kronor
inskränkte sig bortfallet av kommunala skattekronor till två procent av
taxeringsvärdet eller fyra skattekronor. För högre taxeringsvärden spelade
20 000 kronors avdrag ur kommunal synpunkt ingen roll.
Utskottet. I de föreliggande motionerna har yrkats vissa ändringar i fastighetsbeskattningen.
Sålunda hemställes i de likalydande motionerna 1: 326
(av herr Ewerlöf m. fl.) och II: 283 (av herr Hjalmarson m. fl.) att procenttalet
för beräkning av garantibelopp för fastighet måtte sänkas från det av
föregående års riksdag fastställda talet fyra till tre. Härjämte yrkas i berörda
motioner viss justering av bestämmelserna i 58 § kommunalskattelagen
rörande fördelning mellan olika kommuner av inkomst av rörelse, som
bedrives från fast driftställe i mer än en kommun. I de likalydande motionerna
I: 329 (av herr Spetz m. fl.) och II: 435 (av herr Sjölin m. fl.) yrkas,
att ett belopp av 20 000 kronor av fastighets taxeringsvärde måtte undantagas
vid beräkning av garantibeloppet.
Enligt beslut av 1953 års riksdag har en omläggning av den kommunala
fastighetsbeskattningen skett sålunda att den tidigare fristående fastighetsskatten
inarbetats i den kommunala inkomstskatten. Det nya systemet, som
skall tillämpas första gången vid 1956 års taxering, innebär att varje skattskyldig
vid den årliga taxeringen till kommunal inkomstskatt åsättes en taxerad
inkomst, vilken utgör summan av den enligt nu gällande regler taxerade
inkomsten och ett garantibelopp, motsvarande fyra procent av taxeringsvärdet
å fastighet, för vilken den skattskyldige har att erlägga fastighetsskatt.
Den taxerade inkomsten innefattar alltså underlag för taxering till kommunal
skatt för såväl inkomst som — i förekommande fall — för fastighet.
Från den taxerade inkomsten medgives ortsavdrag enligt gällande bestämmelser,
varjämte vid bestämmande av beskattningsbar inkomst avdrag kan
medgivas för nedsatt skatteförmåga. Vid beräkning av inkomst från särskild
förvärvskälla, vari ingår fastighet, skall garantibeloppet avdragas, vilket sålunda
motsvarar det nu i 45 § kommunalskattelagen föreskrivna procentavdraget.
Av yrkandena i de föreliggande motionerna har utskottet till en början
upptagit till behandling det i de likalydande motionerna 1:326 (av herr
Ewerlöf m. fl.) och II: 283 (av herr Hjalmarson m. fl.) framförda yrkandet
att procenttalet för beräkning av garantibelopp av fastighet måtte nedsättas
till tre. Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen väcktes vid föregående
års riksdag motionsyrkande om nedsättning av repartitionstalet till
tre. 1953 års bevillningsutskott behandlade motionsyrkandet i sitt av riksdagen
godkända betänkande nr 49, vari utskottet tillstyrkte det i proposition
nr 186 framlagda förslaget till hl. a. en sänkning av repartitionstalet för fas
-
10
Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
tighet från fem till fyra. Utskottet erinrade i denna del om att inom finansdepartementet
vissa approximativa beräkningar gjorts rörande verkningarna
av en sänkning av repartitionstalet. Enligt dessa beräkningar skulle en sänkning
av repartitionstalet från fem till fyra innebära, att den effektiva fastighetsskatten,
som för det dåvarande uppginge till ca 155 miljoner kronor,
minskade med ca 40 miljoner kronor. Av den därefter återstående effektiva
fastighetsskatten skulle belöpa på annan fastighet ca 108 miljoner kronor
och på jordbruksfastighet ca 7 miljoner kronor. En sänkning av repartitionstalet
till tre skulle medföra en nedgång i den effektiva fastighetsskatten med
ca 75 miljoner kronor. Av återstående effektiv fastighetsskatt skulle ca 76
miljoner kronor belöpa på annan fastighet och ca 4 miljoner kronor på jordbruksfastighet.
Utskottet delade den i propositionen uttalade uppfattningen
att i avvaktan på fastighetsskattens avskaffande den lindring i beskattningen
borde genomföras som läte sig göras med hänsyn till kommunernas finanser.
Utskottet ansåge att kommunerna borde kunna bära det skattebortfall,
som beräknades bli en följd av repartitionstalets sänkning till fyra. En nedgång
i den effektiva fastighetsskatten med närmare hälften, vilket skulle bli
resultatet av en sänkning av repartitionstalet till tre, borde emellertid enligt
utskottets mening inte för det dåvarande genomföras.
Utskottet ansluter sig till vad 1953 års bevillningsutskott sålunda anfört
och vill härutöver framhålla följande. År 1953 uttalade sig såväl Kungl.
Maj :t som riksdagen principiellt för ett avskaffande av fastighetsbeskattningen.
Av olika skäl ansågs dock icke möjligt att omedelbart förverkliga denna
avsikt. Ett betydelsefullt skäl var därvid att i vissa kommuner en väsentlig
höjning av utdebiteringen beräknades bli följden av ett avskaffande. Detta
gällde särskilt städer och andra tätorter, där villafastigheter utgjorde en betydande
del av fastighetsbeståndet, och i än högre grad kommuner med en
betydande sommarvillebebyggelse. Enligt gjorda undersökningar skulle i något
fall en höjning av utdebiteringen till allmän kommunalskatt av ej mindre
än 3 kronor 45 öre erfordras. Att risken för kraftiga utdebiteringshöjningar
ingivit starka betänkligheter beror på att sådana höjningar i förhållande till
vad nu gäller innebär en övervältring av skattebördan från en kategori skattebetalare
till en annan, vilken övervältring med hänsyn till det nuvarande
totala skattetrycket skulle te sig obillig. I stället beslöts en successiv avveckling
av det nuvarande fastighetsbeskattningssystemet. Såsom ett första led i
denna avveckling genomfördes den i det föregående omnämnda omläggningen
av systemet samt en sänkning av repartitionstalet från fem till fyra. En
sänkning av denna omfattning ansågs kunna genomföras bl. a. på grund
av att taxeringsvärdena å fastigheter vid 1952 års allmänna fastighetstaxering
avsevärt höjts. Att en viss höjning av utdebiteringen skulle bli följden
även av denna åtgärd förutsattes redan i propositionen. Departementschefen
uttalade dock att höjningen icke torde bli av sådan storlek att en sänkning
av repartitionstalet till fyra icke skulle kunna ske med hänsyn därtill.
Vad sålunda förekommit manar enligt utskottets mening till försiktighet.
Det måste anses angeläget att den successiva avvecklingen av fastighetsskat
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
11
ten sker så att minsta möjliga rubbningar i kommunernas finanser åstadkommes.
Då redan den sänkning av repartitionstalet som beslutats av 1953
års riksdag förutsatts medföra viss utdebiteringshöjning, anser utskottet
att en ytterligare sänkning icke bör genomföras innan de praktiska verkningarna
av det redan fattade beslutet kan överblickas. På grund härav avstyrker
utskottet det i motionerna I: 326 och II: 283 framförda yrkandet om
sänkning av procenttalet för beräkning av garantibelopp för fastighet.
I nyssnämnda motioner har härjämte framställts yrkande om ändring av
58 § kommunalskattelagen. Detta lagrum innehåller bestämmelser om fördelning
av inkomst av rörelse som skall tagas till beskattning i mer än en kommun.
Eftersom fastighetsskatt utgöres i den kommun, där fastigheten är belägen,
har hittills gällt, att nämnda kommun, oavsett om fastigheten ingått i
rörelse eller ej, erhållit skatt för fastigheten motsvarande en inkomst av fem
procent av taxeringsvärdet. Om fastigheten ingått i rörelse har vad som
återstått av rörelseinkomsten, sedan den genom fastighetsskatten beskattade
inkomsten frånräknats, fördelats på visst sätt mellan de kommuner, vari rörelsen
bedrivits från fast driftställe. Genom sänkningen av repartitionstalet
kommer vid 1954 års taxering den kommun, vari fastigheten är belägen, att
garanteras en skatt från fastigheten motsvarande en inkomst av fyra procent
av taxeringsvärdet. Samma förhållande kommer i iregel att gälla efter det omläggningen
av fastighetsbeskattningen trätt i kraft.
Motionärernas yrkande går ut på att i de fall fastighet ingår i rörelse
en inkomst motsvarande fem procent av fastighetens taxeringsvärde alltjämt
bör beskattas i den kommun där fastigheten är belägen. Motionärerna föreslår
fördenskull att av rörelseinkomsten skillnaden mellan å ena sidan
fem procent av taxeringsvärdet och å andra sidan garantibeloppet hänföres
till den kommun där fastigheten är belägen. I konsekvens med sitt ovannämnda
yrkande rörande beräkning av garantibeloppet till tre procent av
taxeringsvärdet beräknar motionärerna att denna skillnad utgör två procent
av taxeringsvärdet.
Till stöd för detta sitt yrkande anför motionärerna att föregående års
beslut rörande sänkning av repartitionstalet innebure en ändring av fördelningsreglerna,
som icke torde varit avsiktlig, samt att det syntes angeläget
att återställa den ordning som gällde enligt de tidigare bestämmelserna.
Utskottet får i denna del erinra om att 1950 års skattelagssakkunniga i
sin utredning om fastighetsbeskattningen (SOU 1953: 8), vilken utredning
låg till grund för ovanberörda proposition i ämnet till 1953 års riksdag, vid
utförande av vissa provtaxeringar i syfte att utröna verkningarna av fastighetsskattens
avskaffande tillämpat en bestämmelse av liknande innebörd
som den av motionärerna förordade. Då de sakkunniga icke upptagit frågan
om en sänkning av repartitionstalet till diskussion, bar de icke haft anledning
att för detta fall uppmärksamma frågan om fördelningsreglerna.
Utskottet anser för sin del att därest beslut fattades om ett avskaffande
av fastighetsskatten det av motionärerna aktualiserade spörsmålet måste upptagas
till prövning. Detsamma anser utskottet gälla om en mera avsevärd
12
Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
sänkning av repartitionstalet genomfördes. Den av föregående års riksdag
beslutade sänkningen av repartitionstalet med allenast en enhet, från fem
till fyra, nödvändiggör däremot icke enligt utskottets mening en justering
av ifrågavarande fördelningsregler. Mot bakgrunden av att sänkningen skett
bl. a. med hänsyn till att taxeringsvärdena å fastigheter år 1952 avsevärt
höjts finner utskottet det mest överensstämmande med ifrågavarande stadgandes
hittillsvarande innebörd att icke vidtaga någon ändring i detsamma.
Utskottet inser emellertid väl att motionärerna, vilkas huvudyrkande avser
en ytterligare lindring av fastighetsbeskattningen, ansett sig böra framföra
det nu förevarande följdyrkandet. Eftersom utskottet, såsom framgår av det
föregående, icke ansett sig böra biträda motionärernas huvudyrkande, saknar
utskottet anledning att taga ställning till följdyrkandet i vidare mån
än som framgår av det redan sagda. Utskottet avstyrker förty de likalydande
motionerna I: 326 och II: 283 jämväl i denna del.
I de likalydande motionerna I: 329 (av herr Spetz m. fl.) och II: 435 (av
herr Sjölin m. fl.) har yrkats att ett belopp av 20 000 kronor av fastighets
taxeringsvärde måtte undantagas vid beräkning av garantibelopp för fastigheten.
Utskottet erinrar om att ett motionsyrkande av denna innebörd var föremål
för riksdagens prövning föregående år. I förenämnda betänkande nr
49 yttrade 1953 års bevillningsutskott i anledning härav bl. a. att ett bifall
till yrkandet skulle innebära att en betydande del av de egentliga enfamiljshusen,
däribland även sommarvillor, skulle bli helt befriade från fastighetsskatt,
medan bl. a. tvåfamilj sfastigheter icke i samma grad skulle få skattebefrielse.
Skattskyldiga som köpt lägenhet i bostadsrättsföreningshus skulle
icke erhålla nämnvärd skattelättnad, utan de skulle i stället — liksom hyresgäster
i hyresfastighet — få känning av den höjning av den kommunala
utdebiteringen, som kunde förväntas bli nödvändig. I kommuner med mera
omfattande sommarvillebebyggelse skulle en väsentlig övervältring av skattebördan
ske på andra fastigheter än sommarvillor och på inkomsttagare.
Utskottet erinrade vidare om att 1950 års skattelagssakkunniga i sin utredning
om fastighetsbeskattningen redovisat vissa undersökningar rörande
konsekvenserna av det ifrågasatta avdraget med 20 000 kronor. Beträffande
undersökningens resultat anförde utskottet att medan ett helt slopande av
fastighetsskatten i Norrtälje stad skulle medföra en höjning av utdebiteringen
till allmän kommunalskatt med 95 öre skulle ett genomförande av
det alternativ, enligt vilket avdrag medgåves med 20 000 kronor per taxeringsenhet,
medföra en utdebiteringshöjning med 42 öre. Utskottet ansåge
motionärernas förslag icke kunna godtagas. Vad 1953 års bevillningsutskott
sålunda anfört anser utskottet utvisa att en betydande omfördelning av den
kommunala skattebördan skulle bli följden av ett bifall till yrkandet i de
nu förevarande motionerna. Utskottet kan icke finna att en sådan omfördelning
är motiverad. På grund härav avstyrker utskottet de likalydande
motionerna 1:329 och 11:435.
Bevillningsutskottets betänkande nr 36. 13
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
1) att de likalydande motionerna I: 326 av herr Ewerlöf
m. fl. och II: 283 av herr Hjalmarson in. fl. om vissa ändringar
beträffande fastighetsskatten icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd; samt
2) att de likalydande motionerna I: 329 av herr Spetz m. fl.
och II: 435 av herr Sjölin m. fl. om ändrad ordning för taxering
av villafastigheter, i de delar motionerna behandlas i
detta betänkande, icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 30 mars 1954.
På bevillningsutskottets vägnar:
ADOLV OLSSON.
Närvarande:
från första kammaren: herrar Sjödahl, Heiiman, Spetz, Gustaf Elofsson,
Falk, Velander, Niklasson, Einar Eriksson, Damström och Anders Johansson;
samt
från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Kristensson i Osby, Jonsson
i Skedsbygd, Brandt, Allard, Strandh, Kärrlander, Anderson i Sundsvall,
Nilsson i Svalöv och Andersson i Essvik.
Reservationer:
I) av herrar Velander och Nilsson i Svalöv, vilka ansett, att utskottet bort
under punkten 1) hemställa,
att riksdagen måtte, med bifall till de likalydande motionerna
I: 326 av herr Ewerlöf m. fl. och II: 283 av herr Hjalmarson
m. fl., för sin del antaga i motionerna intaget förslag
till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370).
II) av herrar Spetz, Anders Johansson, Kristensson i Osby, Strandh och
Anderson i Sundsvall, vilka ansett att utskottets yttrande och hemställan
bort ha följande lydelse:
»I de---(= utskottet s. 9 rad 8 uppifrån — s. 12 rad 18 uppifrån)
---för fastigheten.
Utskottet erinrar om att riksdagen föregående år på förslag av Kungl.
Maj :t (bevillningsutskottets betänkande nr 50) beslutat att beräkning av
14
Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
inkomst av en- och tvåfamilj sfastigheter vid taxering skall ske efter en förenklad
schablonmetod. Denna metod har vid årets riksdag (utskottets betänkande
nr 18) utsträckts ätt gälla även bostadsrättsföreningar.
Då schablonlaxeringen i samband med de år 1952 väsentligt höjda taxeringsvärdena
för i synnerhet ägarna av mindre fastigheter av företrädesvis
annan fastighets natur innebär en kännbar ökning av skattebördan, finner
utskottet skäligt förorda bifall till yrkandet i de likalvdande motionerna
I: 329 och II: 435.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
1) alt de likalydande motionerna 1:326 av herr Ewerlöf
m. fl. och II: 283 av herr Hjalmarson m. fl. om vissa ändringar
beträffande fastighetsskatten icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd; samt
2) att riksdagen måtte, med bifall till de likalydande motionerna
I: 329 av herr Spetz m. fl. och II: 435 av herr Sjölin
m. fl., i de delar motionerna behandlas i detta betänkande,
för sin del antaga följande
Förslag
till
lag om ändring av kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370).
Härigenom förordnas, att 47 § kommunalskattelagen den 28 september
1928 samt anvisningarna till 47 och 60 §§ samma lag enligt dessa författningsrums
lydelse jämlikt lagen den 5 juni 1953, nr 400, skola — med giltighet
från det sistnämnda lag träder i kraft —- erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
angives.
47 §.
För fastighet, som året näst före taxeringsåret varit skattepliktig, beräknas
garantibelopp till fyra procent av ett belopp, motsvarande det fastigheten
förstnämnda år åsatta taxeringsvärdet sedan detta minskats med 20 000
kronor. Uppgår taxeringsvärdet icke till 20 000 kronor skall garantibelopp
icke beräknas för fastigheten. Garantibeloppet upptages inom den kommun,
där fastigheten är belägen, såsom skattepliktig inkomst för fastighetens ägare.
Såsom ägare anses jämväl den, vilken innehar fastighet med fideikommissrätt
eller eljest utan vederlag besitter fastighet på grund av testamentariskt
förordnande.
Vad som — — — anslagen jord.
Såsom innehavare---såsom innehavare.
Skall avkastning---fastighetens skogsvärde.
Där beträffande —■ — — ingående skogsvärdet.
Garantibelopp beräknas---hänsyn härtill.
(Se vidare anvisningarna.)
15
Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
Anvisningar
till 47 §.
Till ledning---följande exempel.
1. Har rörelseidkare, som använder av honom ägd fastighet i rörelsen,
gjort sådan omläggning av räkenskapsår att beskattningsåret kommit att
omfatta 9 månader, beräknas garantibeloppet till 9/12 av det belopp, som
motsvarar fyra procent av fastighetens taxeringsvärde minskat med 20 000
kronor. Har beskattningsåret kommit att omfatta 15 månader, beräknas garantibeloppet
till 15/12 av nyss angivet belopp.
2. Har i fall, då beskattningsår sammanfaller med kalenderår, fastighet
bytt ägare den 1 september beskattningsåret, beräknas garantibeloppet för
den tidigare ägaren till 8/12 och för den nye ägaren till 4/12 av det belopp,
som motsvarar fyra procent av fastighetens taxeringsvärde minskat med
20 000 kronor.
3. Har en rörelseidkare gjort sådan omläggning av räkenskapsår att det
beskattningsår, som ligger till grund för 1958 års taxering, omfattar tiden
1/7 1956—31/12 1957 samt har han för sin rörelse förvärvat en fastighet den
1 september 1956 och en annan fastighet den 1 april 1957, beräknas garantibeloppet
vid nyssnämnda taxering för förstnämnda fastighet till 16/12 och
för sistnämnda fastighet till 9/12 av vad som för respektive fastighet motsvarar
fyra procent av taxeringsvärdet minskat med 20 000 kronor.
till 60 §.
Till ledning — — — följande exempel.
1. En person är bosatt i en kommun, som består av församlingarna A, B
och C. Han äger en fastighet i envar av dessa församlingar; fastigheternas
taxeringsvärden utgöra respektive 45 000 kronor, 95 000 kronor och 120 000
kronor.
Om den---skall iakttagas.
2. En person — — — å municipalsamhället.»
647278. Stockholm 1954. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.