Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner om vissa ändringar beträffande fastighetsbeskattningen, m. m.

1954-03-30 · 15 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 15 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1954:36, Betänkande i anledning av väckta motioner om vissa ändringar beträffande fastighetsbeskattningen, m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 36.

1

Nr 36.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

om vissa ändringar beträffande fastighetsbeskattningen,

m. m.

(2:a avd.)

Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta, av

utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 326 av herr Ewerlöf m. fl. och II: 283 av

herr Hjalmarson m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte antaga följande
Förslag
till
lag

om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370).

Härigenom förordnas, att 47 och 58 §§ kommunalskattelagen den 28 september

1928 samt anvisningarna till 47, 58 och 60 §§ kommunalskattelagen

skola erhålla följande ändrade lydelse.

47 §.

För fastighet, som året näst före taxeringsåret varit skattepliktig, beräknas

garantibelopp till tre procent av fastighetens taxeringsvärde förstnämnda

år. Garantibeloppet upptages---testamentariskt förordnande.

Vad som--— hänsyn härtill.

(Se vidare anvisningarna.)

58 §.

Där inkomst av rörelse, efter ty i 57 § är sagt, skall tagas till beskattning

i mera än en kommun, skall i fråga om inkomstens uppdelning gälla följande.

I kommun, där den skattskyldige tillhörig, i rörelsen använd skattepliktig

fastighet är belägen, beskattas så stor del av inkomsten som motsvarar

två procent av fastighetens för beskattningsåret gällande taxeringsvärde

(fastighetsandel). Förslår ej inkomsten härtill och finnas flera sådana kommuner,

skall inkomsten fördelas mellan dem i förhållande till de inom varje

kommun belägna fastigheternas taxeringsvärde.

Vad efter avräkning av dylika fastighetsandelar återstår av inkomsten

beskattas i fråga om:

bankrörelse i---inom kommunen.

(Se vidare anvisningarna.)

1 Iiihang till riksdagens protokoll 195b. 7 samt. Nr 36.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 36.

Anvisningar

till 47 §.

Till ledning ----följande exempel.

1. Har rörelseidkare, som använder av honom ägd fastighet i rörelsen,

gjort sådan omläggning av räkenskapsår att beskattningsåret kommit att

omfatta 9 månader, beräknas garantibeloppet till 9/12 av det belopp, som

motsvarar tre procent av fastighetens taxeringsvärde. Har beskattningsåret

----angivet belopp.

2. Har i fall, då beskattningsår sammanfaller med kalenderår, fastighet

bytt ägare den 1 september beskattningsåret, beräknas garantibeloppet för

den tidigare ägaren till 8/12 och för den nye ägaren till 4/12 av det belopp,

som motsvarar tre procent av fastighetens taxeringsvärde.

3. Har en rörelseidkare gjort sådan omläggning av räkenskapsår att det

beskattningsår, som ligger till grund för 1958 års taxering, omfattar tiden

1/7 1956—31/12 1957 samt har han för sin rörelse förvärvat en fastighet

den 1 september 1956 och en annan fastighet den 1 april 1957, beräknas

garantibeloppet vid nyssnämnda taxering för förstnämnda fastighet till

16/12 och för sistnämnda fastighet till 9/12 av vad som motsvarar tre procent

av respektive fastigheters taxeringsvärden.

till 58 §.

1. Förhållandetal, enligt vilka den efter fastighetsandelens avräknande

återstående inkomsten av bankrörelse fördelas till beskattning inom olika

kommuner, uträknas för varje kontor på följande sätt. De belopp —- — —- kontorets förhållandetal.

2. Beträffande fördelning till beskattning inom flera kommuner av in
komst

av rörelse, som avser att medelst ledning tillhandahålla vatten, gas

eller elektrisk kraft, gäller, att — därest icke till rörelseidkaren av annan

levererats vatten, gas eller elektrisk kraft för distribution — den efter fastighetsandelens

avräknande återstående inkomsten fördelas sålunda, att sedan

den kommun, där huvudkontor funnits, tilldelats tio procent, tjugofem procent

taxeras i kommun, där vatten-, gas- eller kraftverk varit beläget, samt

sextiofem procent i kommun där förbrukning ägt rum. Om i---hu
vudkontoret

funnits. Har till rörelseidkaren av annan levererats vatten, gas

eller elektrisk kraft för distribution, skall så stor andel av de på kommun,

där vatten-, gas- eller kraftverk är beläget, belöpande tjugofem procent av

den efter fastighetsandelens avräknande återstående inkomsten, som motsvarar

den av rörelseidkaren mottagna leveransen av vatten, gas eller elektrisk

kraft i förhållande till hela den av rörelseidkaren levererade mängden

vatten, gas eller elektrisk kraft, taxeras i de kommuner, där förbrukning

ägt rum, enligt förut angiven regel angående fördelning av den å förbrukningen

belöpande delen av inkomsten. Har således en leverantör av elektrisk

kraft själv producerat 2/5 av den levererade kraften och av annan inköpt

3/5, skall den efter fastighetsandelens avräknande återstående inkomsten

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 36.

3

fördelas sålunda, att tio procent taxeras i kommun, där huvudkontor funnits,

tio procent (2/5 av 25 procent) i kommun, där kraftverk varit beläget,

och åttio procent (3/5 av 25 procent + 65 procent) i de kommuner, där förbrukning

ägt rum. Beträffande en distributionsförening som icke själv producerat

någon elektrisk kraft skall den efter fastighetsandelens avräknande

återstående inkomsten fördelas sålunda, att tio procent taxeras i kommun,

där huvudkontor varit beläget, och nittio procent i de kommuner, där förbrukning

ägt rum.

Vid taxering---- dylikt ändamål.

3. Vad angår inkomst av järnvägsdrift skall vid fördelning till beskattning

inom flera kommuner av den efter fastighetsandelens avräknande återstående

inkomsten iakttagas följande:

Har driften---av banan.

4. De fördelningstal, efter vilka den efter fastighetsandelens avräknande

återstående inkomsten av kanaldrift skall mellan vederbörande kommuner

fördelas, fastställas efter den skattskyldiges hörande att lända till efterrättelse

till dess annorlunda förordnas. Fördelningstalen erhållas — — ■—- annorlunda förordnas.

till 60 §.

Till ledning--— — följande exempel.

1. En person------och C. Han äger en fastighet i envar av dessa för
samlingar;

fastigheternas taxeringsvärden utgöra resp. 25 000 kronor, 50 000

kronor och 75 000 kronor.

Om den beskattningsbara inkomsten uppgår till 4 500 kronor, d. v. s. till

belopp motsvarande summan av garantibeloppen för fastigheterna, skall

den beskattningsbara inkomsten fördelas för församlingarna med 750 kronor,

1 500 kronor och 2 250 kronor. Uppgår den beskattningsbara inkomsten

till exempelvis 3 000 kronor, skall denna fördelas med 500 kronor på A församling,

1 000 kronor på B församling och 1 500 kronor på C församling,

överstiger den---skall iakttagas.

2. En person--—• å municipalsamhället.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1955, dock att äldre bestämmelser

fortfarande skola gälla i fråga om 1955 års inkomsttaxering samt i fråga om

eftertaxering för år 1955 eller tidigare år.

2) de likalydande motionerna I: 329 av herr Spetz m. fl. och II: 435 av

herr Sjölin m. fl., vari hemställts, »att riksdagen må besluta att 24 och 47 § §

i kommunalskattelagen den 28 september 1928 nr 370 samt anvisningarna

till 47 och 60 §§ erhåller följande lydelse:

24 §.

2 inom. Är annan---helt år räknat två och en halv procent av

----före taxeringsåret.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 36.

Vad i----använda fastighetsdelen.

Har fastighet —--icke ske.

Vad i detta---eller prästgård.

Se vidare anvisningarna.

47 §.

För------taxeringsvärdet sedan detta minskats med 20 000 kronor.

Uppgår taxeringsvärdet icke till 20 000 kronor, skall garantibelopp icke beräknas

för fastigheten.

Garantibeloppet — — — förordnande.

Vad som —---- anslagen jord.

Såsom innehavare — — -— såsom innehavare.

Skall avkastning — -—- — fastighetens skogsvärde.

Där beträffande--- — ingående skogsvärdet.

Garantibelopp beräknas----hänsyn härtill.

Se vidare anvisningarna.

Anvisningar

till 47 §.

Till ledning

1. Har rörelseidkare----fastighetens taxeringsvärde minskat med

20 000 kronor.

Har beskattningsåret —--angivet belopp.

2. Har i---fastighetens taxeringsvärde minskat med 20 000 kronor.

3. Har en---- — av taxeringsvärdet minskat med 20 000 kronor.

till 60 §.

Till ledning---följande exempel.

1. En person----; fastigheternas taxeringsvärden utgöra respektive

45 000 kronor, 95 000 kronor och 120 000 kronor.

Om den---skall iakttagas.

2. En person----— å municipalsamhället.»

I fråga om de likalydande motionerna I: 329 och II: 435 har utskottet till

behandling i detta betänkande upptagit endast yrkandet om avdrag från

taxeringsvärdet med 20 000 kronor vid beräkning av garantibelopp för fastighet.

Sistnämnda motioner i vad de avser yrkande om att procenttalet

vid beräkning av bruttointäkt vid schablontaxering av en- och tvåfamilj sfastigheter

måtte bestämmas till 2,5 har utskottet behandlat i betänkande

nr 17, vari utskottet avstyrkt motionerna i nämnda del. Riksdagen har bifallit

vad utskottet sålunda hemställt.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda

yrkandena — i de delar motionerna blir föremål för behandling i detta betänkande

— får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det

följande, hänvisa till motionerna I: 326 och I: 329.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Bevillningsutskottets betänkande nr 36.

Den kommunala beskattningen i vårt land bygger på en allmän repartitionsskatt,

vilken har till uppgift att tillföra kommunerna de medel, som

utöver särskilda inkomster av olika slag erfordras för täckande av kommunernas

utgifter. Repartitionsskatten utgår proportionellt i förhållande till ett

skatteunderlag vari de kommunala beskattningsföremålen ingår med ett

värde, som är betingat av i skatteförfattningarna givna regler. De kommunala

utgifter, som icke kan bestridas på annat sätt, täckes genom proportionell

uttaxering å detta skatteunderlag.

Den kommunala repartitionsskatten utgår som en skatt på fastighet och

på inkomst. Fastighet och inkomst bildar tillsammans det kommunala skatteunderlaget,

vilket mätes i skattekronor och skatteören.

Jämlikt beslut av 1953 års riksdag skall en omläggning av fastighetsbeskattningen

ske. Enligt det hittillsvarande systemet, som tillämpas sista

gången vid innevarande års taxering, finnes en från den allmänna kommunala

inkomstskatten fristående fastighetsskatt, vilken uttages genom särskild

uppbörd. Fastighetsskatten utgår i förhållande till viss procentuellt

bestämd del av fastighets taxeringsvärde, varefter vid inkomstbeskattningen

avdrag (s. k. procentavdrag) får göras för denna del från inkomsten av

fastigheten, i den mån denna inkomst därtill förslår. Genom att ortsavdrag

och avdrag för nedsatt skatteförmåga endast kan åtnjutas vid inkomsttaxeringen

men icke vid den särskilda taxeringen till fastighetsskatt, kommer

skattskyldig, vars huvudsakliga inkomst härflyter från förvärvskälla, som

utgöres av fastighet eller vari fastighet ingår, i vissa fall att ej alls eller

endast i mindre grad kunna tillgodogöra sig sådana avdrag. Detta inträffar

nämligen som regel då inkomsten av nämnda förvärvskälla icke eller endast

obetydligt överstiger procentavdraget. Det nya systemet, som skall tillämpas

första gången vid 1956 års taxering, syftar bl. a. till att avhjälpa denna

brist i den hittillsvarande fastighetsbeskattningen. I korthet innebär den

nya ordningen följande. Den särskilda debiteringen av fastighetsskatt upphör.

Vid den årliga taxeringen till kommunal inkomstskatt åsättes varje

skattskyldig en taxerad inkomst, vilken utgör summan av den enligt de

tidigare bestämmelserna beräknade taxerade inkomsten och ett garantibelopp,

motsvarande viss procent av taxeringsvärdet å fastighet, för vilken

den skattskyldige har att erlägga fastighetsskatt. Den taxerade inkomsten

innefattar alltså underlag för såväl kommunal skatt för inkomst som —

i förekommande fall — skatt för fastighet. Från den taxerade inkomsten

medgives ortsavdrag enligt gällande bestämmelser, varjämte vid bestämmande

av beskattningsbar inkomst avdrag kan medgivas för nedsatt skatteförmåga.

Vid beräkning av inkomst från särskild förvärvskälla, vari ingår

fastighet, skall garantibeloppet avdragas, vilket sålunda motsvarar det

hittillsvarande procentavdra get.

Bestämmelser om skatteunderlagets beräkning finnes i 2 § kommunalskattelagen.

I samband med omläggningen av fastighetsbeskattningen fattade

1953 års riksdag jämväl beslut om en sänkning av det tal, varmed

fastighet skall deltaga i repartitionen, från tidigare 5 procent av taxerings
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 36.

värdet till 4 procent av samma värde. I denna del träder beslutet i kraft

redan vid innevarande års taxering. I konsekvens härmed kommer ovannämnda

garantibelopp för fastighet att utgå med 4 procent av fastighetens

taxeringsvärde. Repartitionstalet för inkomst, vilket icke undergått ändring

genom nyssnämnda riksdagsbeslut, är 1. Såsom underlag för inkomstens

beskattning påföres alltså en skattekrona för 100 kronors beskattningsbar

inkomst.

Enligt 58 § kommunalskattelagen, vilket lagrum ej undergått ändring

i samband med den i det föregående omnämnda omläggningen av fastighetsbeskattningen,

gäller beträffande fördelning av inkomst av rörelse, som

utövats från fast driftställe i flera kommuner, i huvudsak följande. Sedan

för alla till rörelsen hörande fastigheter procentavdraget respektive avdraget

för garantibelopp frånräknats rörelseinkomsten hänföres fem procent

eller, där omständigheter därtill föranleder, högre procent av återstoden

av rörelseinkomsten till den kommun där huvudkontor funnits. I övrigt

fördelas inkomsten mellan de kommuner, där fast driftställe begagnats, efter

vad som kan finnas skäligt med hänsyn till inom varje kommun tillverkade

varors värde, handelsomsättningens storlek, antalet där sysselsatta arbetare

eller annat förhållande, som kan tjäna till grund för bedömande av

den inkomst, som kan anses ha åtnjutits inom kommunen. I fråga om fördelningen

av inkomsten från vissa slag av rörelser mellan olika kommuner

innehåller 58 § kommunalskattelagen särskilda bestämmelser.

Den i det föregående berörda omläggningen av fastighetsbeskattningen

grundade sig i allt väsentligt på en av 1950 års skattelagssakkunniga gjord

utredning om fastighetsbeskattningen (SOU 1953:8). De sakkunnigas förslag

ävensom förslaget till sänkning av repartitionstalet från fem till fyra

förelädes 1953 års riksdag i proposition nr 186. Bevillningsutskottet behandlade

propositionen i sitt av riksdagen godkända betänkande nr 49. I nämnda

betänkande behandlades även motionsvis framställda yrkanden av samma

innebörd som de nu föreliggande. Sålunda yrkades i motionen 11:84 att repartitionstalet

måtte bestämmas till tre samt i de likalydande motionerna

1:280 och 11:367 att av fastighets taxeringsvärde 20 000 kronor måtte befrias

från fastighetsskatt. Vad beträffar repartitionstalet för fastighet anförde

utskottet i sitt nyssnämnda betänkande bl. a. följande.

Inom finansdepartementet har gjorts vissa approximativa beräkningar rörande

verkningarna av en sänkning av repartitionstalet. Enligt dessa beräkningar

skulle en sänkning av repartitionstalet från fem till fyra innebära, att

den effektiva fastighetsskatten, som för närvarande uppgår till ca 155 miljoner

kronor, minskade med ca 40 miljoner kronor. Av den därefter återstående

effektiva fastighetsskatten skulle belöpa på annan fastighet ca 108 miljoner

kronor och på jordbruksfastighet ca 7 miljoner kronor.

En sänkning av repartitionstalet till 3 skulle medföra en nedgång i den

effektiva fastighetsskatten med ca 75 miljoner kronor. Av återstående effektiv

fastighetsskatt skulle ca 76 miljoner kronor belöpa på annan fastighet

och ca 4 miljoner kronor på jordbruksfastighet.

Såsom departementschefen anfört utgör en höjning av taxeringsvärdena

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Bevillningsutskottets betänkande nr 36.

icke enbart för sig tillräckligt skäl för en sänkning av repartitionstalet. Den

vid 1952 års fastighetstaxering genomförda höjningen av taxeringsvärdena

har emellertid i många fall kommit att drabba på ett sätt, som kan verka

mindre väl motiverat. Härtill kommer att i avvaktan på fastighetsskattens

avskaffande bör, såsom i propositionen ock påpekas, genomföras den lindring

i beskattningen, som låter sig göra med hänsyn till kommunernas 1 inanser.

I likhet med departementschefen anser utskottet, att kommunerna bör

kunna bära det skattebortfall, som beräknas bli en följd av repartitionstalets

sänkning till fyra. En nedgång i den effektiva fastighetsskatten med närmare

hälften, vilket skulle bli resultatet av en sänkning av repartitionstalet till

tre, bör emellertid enligt utskottets mening undvikas. Utskottet ansluter sig

sålunda til! Ivungl. Maj:ts förslag om nedsättning av repartitionstalet till

fyra. I enlighet härmed avstyrker utskottet motionen II: 84.

I fråga om verkningarna för de skattskyldiga och för kommunerna av

förslaget i de likalydande motionerna 1:280 och 11:367 att ett belopp av

20 000 kronor av fastighets taxeringsvärde skulle befrias från fastighetsskatt

yttrade 1953 års bevillningsutskott följande.

En betydande del av de egentliga enfamiljshusen skulle bli helt befriade

från fastighetsskatt. Detta skulle även — och i måhända än högre grad —

komma att gälla mera lyxbetonade enfamilj sfastigheter, såsom sommarvillor

o. d. Däremot skulle en icke ovanlig form av egnahemsfastigheter, nämligen

tvåfamilj shus, icke i samma utsträckning komma i åtnjutande av

skattebefrielse. För de inom en kommun bosatta skattskyldiga, som i stället

för egnahemsfastighet valt att köpa lägenhet i bostadsrättsföreningshus,

skulle förslaget icke innebära någon skattelättnad. Visserligen skulle även

bostadsrättsföreningarna erhålla avdrag å taxeringsvärdet med det föreslagna

beloppet 20 000 kronor, men med hänsyn till de regelmässigt betydande

taxeringsvärden, som är åsatta föreningshusen, skulle skattelindringen bli

så gott som betydelselös. I stället skulle lägenhetsinnehavaren i likhet med

hyresgäst i hyresfastighet få känning av den höjning av den kommunala utdebiteringen,

som kan förväntas bli en följd av förslagets genomförande.

Ur denna synpunkt synes motionärernas förslag sålunda leda till en ofta icke

allenast obetydlig omfördelning av den kommunala skattebördan. Det må

tilläggas, att i kommuner med mera omfattande sommarvillebebyggelse skulle

en väsentlig övervältring av skattebördan ske på andra fastigheter än sommarvillor

och på inkomsttagare.

I 1950 års skattelagssakkunnigas utredning har beträffande Norrtälje stad

utförts vissa undersökningar i syfte att belysa konsekvenserna vid genomförande

av ett sådant system, som nu föreslagits i de förevarande motionerna.

Berörda undersökningar har också omfattat ett annat alternativ, enligt

vilket — i syfte att tillgodose särskilt bostadsrättsinnehavarnas intressen —

avdrag å taxeringsvärdet medgåves med 20 000 kronor per lägenhet. Beträffande

undersökningens resultat hänvisas till bilaga G i propositionen.

Här må endast erinras om alt, medan enligt de sakkunnigas undersökning

ett helt slopande av fastighetsskatten skulle i Norrtälje stad medföra en höjning

av utdebiteringen till allmän kommunalskatt med 95 öre, ett genomförande

av det alternativ, enligt vilket avdrag medgåves med 20 000 kronor

per taxeringsenhet, skulle medföra en motsvarande utdebiteringshöjning av

42 öro och av det alternativ, enligt vilket avdrag medgåves med 20 000 kronor

per lägenhet, en utdebiteringshöjning av 75 öre.

Med hänsyn till vad sålunda anförts ansåg utskottet för sin del motionärernas

förslag icke kunna godtagas. En sådan omfördelning av den kom
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 36.

munala skattebördan, som förslagets genomförande skulle innebära, borde

enligt utskottets mening icke ifrågakomma. Framställdes förslaget som ett

alternativ till en sänkning av repartitionstalet skulle detta innebära, att en

lättnad i fastighetsskatten komme huvudsakligen allenast vissa fastighetsägare

till godo samtidigt som vissa kommuner ginge förlustiga en betydande

del av sitt skatteunderlag.

Slutligen yttrade utskottet att inom detsamma den meningen framförts

att en sänkning av repartitionstalet till fyra borde kombineras med skattefrihet

för 20 000 kronor av varje fastighets taxeringsvärde. Genomförande av

en sådan anordning komme, framhöll utskottet — utan att de med motionärernas

förslag förenade olägenheterna eliminerades — att medföra en

ytterligare förlust av skatteunderlag för i synnerhet kommuner med stor bebyggelse

av sommarvillor eller eljest av en- och tvåfamilj sfastigheter.

Utskottet avstyrkte sålunda motionerna 1:280 och 11:367.

Av innehållet i de föreliggande motionerna må här återgivas följande.

Till stöd för det i de likalydande motionerna 1:326 och II:

2 83 framförda yrkandet har bl. a. anförts, att det första steg till fastighetsskattens

avskaffande, som tagits av 1953 års riksdag genom sänkningen

av repartitionstalet från fem till fyra, vore alltför litet. Repartitionstalet borde

icke ha satts högre än tre. Detta tal funne sin särskilda motivering däri,

att den nominella fastighetsskatten respektive fr. o. in. år 1955 garantiskattebeloppet

därigenom skulle komma att ligga på ungefär samma nivå som

fastighetsskatteunderlaget vid tiden intill 1952 års allmänna fastighetstaxering.

Motionärerna funne det angeläget att riksdagen nu justerade beslutet

vid 1953 års riksdag och tydligare markerade sin avsikt att efter hand avlägsna

fastighetsskatten. — Föregående års riksdagsbeslut innebure även en

ändring av reglerna om fördelning av inkomst mellan olika kommuner i de

fall då förvärvskälla, vari fastighet inginge, skulle tagas till beskattning i

mer än en kommun. Denna ändring torde icke ha varit avsiktlig, eftersom

någon utredning eller motivering ej hade förebragts. Den ordning, som härutinnan

gällde enligt de tidigare bestämmelserna, borde återställas.

I de likalydande motionerna 1:329 och 11:435 har anförts

bl. a. följande. Schablontaxeringen av en- och tvåfamilj svillor i förening

med de år 1952 kraftigt höjda taxeringsvärdena hade realiter inneburit en

kraftig hyreshöjning för villafastigheter genom att ägarens skatteutgifter

ökat. Höjningen av taxeringsvärdet medförde nämligen en automatisk höjning

av den beräknade inkomsten, medan avdragen för ränta och tomträttsavgäld

förbleve oförändrade. Denna höjning kompenserades icke av att repartitionstalet

nedsatts till 4. Den framstode så mycket mera orättvis som

hyresbeloppen för hyresgäster i stort sett varit oförändrade. Den höjning,

som medgivits i hyresnivån för dessa, hade berott på ökade kostnader för

reparationer, fastighetsskötsel in. in., vilka lika hårt drabbade den enskilde

husägaren. Det måste framstå som omotiverat att belöna den omtänksamhet

och sparsamhet, som egnahemsägaren visat, med en ökad skattebörda. Fn

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 36. 9

av möjligheterna att på ett enkelt sätt eliminera dessa orättvisor vore att

undantaga ett visst grundbelopp av fastighets taxeringsvärde vid beräkning

av garantibelopp för fastigheten. Ur teknisk synpunkt vållade en sådan bestämmelse

ingen svårighet. I de fall taxeringsvärdet ej överstege 20 000 kronor

inskränkte sig bortfallet av kommunala skattekronor till två procent av

taxeringsvärdet eller fyra skattekronor. För högre taxeringsvärden spelade

20 000 kronors avdrag ur kommunal synpunkt ingen roll.

Utskottet. I de föreliggande motionerna har yrkats vissa ändringar i fastighetsbeskattningen.

Sålunda hemställes i de likalydande motionerna 1: 326

(av herr Ewerlöf m. fl.) och II: 283 (av herr Hjalmarson m. fl.) att procenttalet

för beräkning av garantibelopp för fastighet måtte sänkas från det av

föregående års riksdag fastställda talet fyra till tre. Härjämte yrkas i berörda

motioner viss justering av bestämmelserna i 58 § kommunalskattelagen

rörande fördelning mellan olika kommuner av inkomst av rörelse, som

bedrives från fast driftställe i mer än en kommun. I de likalydande motionerna

I: 329 (av herr Spetz m. fl.) och II: 435 (av herr Sjölin m. fl.) yrkas,

att ett belopp av 20 000 kronor av fastighets taxeringsvärde måtte undantagas

vid beräkning av garantibeloppet.

Enligt beslut av 1953 års riksdag har en omläggning av den kommunala

fastighetsbeskattningen skett sålunda att den tidigare fristående fastighetsskatten

inarbetats i den kommunala inkomstskatten. Det nya systemet, som

skall tillämpas första gången vid 1956 års taxering, innebär att varje skattskyldig

vid den årliga taxeringen till kommunal inkomstskatt åsättes en taxerad

inkomst, vilken utgör summan av den enligt nu gällande regler taxerade

inkomsten och ett garantibelopp, motsvarande fyra procent av taxeringsvärdet

å fastighet, för vilken den skattskyldige har att erlägga fastighetsskatt.

Den taxerade inkomsten innefattar alltså underlag för taxering till kommunal

skatt för såväl inkomst som — i förekommande fall — för fastighet.

Från den taxerade inkomsten medgives ortsavdrag enligt gällande bestämmelser,

varjämte vid bestämmande av beskattningsbar inkomst avdrag kan

medgivas för nedsatt skatteförmåga. Vid beräkning av inkomst från särskild

förvärvskälla, vari ingår fastighet, skall garantibeloppet avdragas, vilket sålunda

motsvarar det nu i 45 § kommunalskattelagen föreskrivna procentavdraget.

Av yrkandena i de föreliggande motionerna har utskottet till en början

upptagit till behandling det i de likalydande motionerna 1:326 (av herr

Ewerlöf m. fl.) och II: 283 (av herr Hjalmarson m. fl.) framförda yrkandet

att procenttalet för beräkning av garantibelopp av fastighet måtte nedsättas

till tre. Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen väcktes vid föregående

års riksdag motionsyrkande om nedsättning av repartitionstalet till

tre. 1953 års bevillningsutskott behandlade motionsyrkandet i sitt av riksdagen

godkända betänkande nr 49, vari utskottet tillstyrkte det i proposition

nr 186 framlagda förslaget till hl. a. en sänkning av repartitionstalet för fas
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 36.

tighet från fem till fyra. Utskottet erinrade i denna del om att inom finansdepartementet

vissa approximativa beräkningar gjorts rörande verkningarna

av en sänkning av repartitionstalet. Enligt dessa beräkningar skulle en sänkning

av repartitionstalet från fem till fyra innebära, att den effektiva fastighetsskatten,

som för det dåvarande uppginge till ca 155 miljoner kronor,

minskade med ca 40 miljoner kronor. Av den därefter återstående effektiva

fastighetsskatten skulle belöpa på annan fastighet ca 108 miljoner kronor

och på jordbruksfastighet ca 7 miljoner kronor. En sänkning av repartitionstalet

till tre skulle medföra en nedgång i den effektiva fastighetsskatten med

ca 75 miljoner kronor. Av återstående effektiv fastighetsskatt skulle ca 76

miljoner kronor belöpa på annan fastighet och ca 4 miljoner kronor på jordbruksfastighet.

Utskottet delade den i propositionen uttalade uppfattningen

att i avvaktan på fastighetsskattens avskaffande den lindring i beskattningen

borde genomföras som läte sig göras med hänsyn till kommunernas finanser.

Utskottet ansåge att kommunerna borde kunna bära det skattebortfall,

som beräknades bli en följd av repartitionstalets sänkning till fyra. En nedgång

i den effektiva fastighetsskatten med närmare hälften, vilket skulle bli

resultatet av en sänkning av repartitionstalet till tre, borde emellertid enligt

utskottets mening inte för det dåvarande genomföras.

Utskottet ansluter sig till vad 1953 års bevillningsutskott sålunda anfört

och vill härutöver framhålla följande. År 1953 uttalade sig såväl Kungl.

Maj :t som riksdagen principiellt för ett avskaffande av fastighetsbeskattningen.

Av olika skäl ansågs dock icke möjligt att omedelbart förverkliga denna

avsikt. Ett betydelsefullt skäl var därvid att i vissa kommuner en väsentlig

höjning av utdebiteringen beräknades bli följden av ett avskaffande. Detta

gällde särskilt städer och andra tätorter, där villafastigheter utgjorde en betydande

del av fastighetsbeståndet, och i än högre grad kommuner med en

betydande sommarvillebebyggelse. Enligt gjorda undersökningar skulle i något

fall en höjning av utdebiteringen till allmän kommunalskatt av ej mindre

än 3 kronor 45 öre erfordras. Att risken för kraftiga utdebiteringshöjningar

ingivit starka betänkligheter beror på att sådana höjningar i förhållande till

vad nu gäller innebär en övervältring av skattebördan från en kategori skattebetalare

till en annan, vilken övervältring med hänsyn till det nuvarande

totala skattetrycket skulle te sig obillig. I stället beslöts en successiv avveckling

av det nuvarande fastighetsbeskattningssystemet. Såsom ett första led i

denna avveckling genomfördes den i det föregående omnämnda omläggningen

av systemet samt en sänkning av repartitionstalet från fem till fyra. En

sänkning av denna omfattning ansågs kunna genomföras bl. a. på grund

av att taxeringsvärdena å fastigheter vid 1952 års allmänna fastighetstaxering

avsevärt höjts. Att en viss höjning av utdebiteringen skulle bli följden

även av denna åtgärd förutsattes redan i propositionen. Departementschefen

uttalade dock att höjningen icke torde bli av sådan storlek att en sänkning

av repartitionstalet till fyra icke skulle kunna ske med hänsyn därtill.

Vad sålunda förekommit manar enligt utskottets mening till försiktighet.

Det måste anses angeläget att den successiva avvecklingen av fastighetsskat
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 36.

11

ten sker så att minsta möjliga rubbningar i kommunernas finanser åstadkommes.

Då redan den sänkning av repartitionstalet som beslutats av 1953

års riksdag förutsatts medföra viss utdebiteringshöjning, anser utskottet

att en ytterligare sänkning icke bör genomföras innan de praktiska verkningarna

av det redan fattade beslutet kan överblickas. På grund härav avstyrker

utskottet det i motionerna I: 326 och II: 283 framförda yrkandet om

sänkning av procenttalet för beräkning av garantibelopp för fastighet.

I nyssnämnda motioner har härjämte framställts yrkande om ändring av

58 § kommunalskattelagen. Detta lagrum innehåller bestämmelser om fördelning

av inkomst av rörelse som skall tagas till beskattning i mer än en kommun.

Eftersom fastighetsskatt utgöres i den kommun, där fastigheten är belägen,

har hittills gällt, att nämnda kommun, oavsett om fastigheten ingått i

rörelse eller ej, erhållit skatt för fastigheten motsvarande en inkomst av fem

procent av taxeringsvärdet. Om fastigheten ingått i rörelse har vad som

återstått av rörelseinkomsten, sedan den genom fastighetsskatten beskattade

inkomsten frånräknats, fördelats på visst sätt mellan de kommuner, vari rörelsen

bedrivits från fast driftställe. Genom sänkningen av repartitionstalet

kommer vid 1954 års taxering den kommun, vari fastigheten är belägen, att

garanteras en skatt från fastigheten motsvarande en inkomst av fyra procent

av taxeringsvärdet. Samma förhållande kommer i iregel att gälla efter det omläggningen

av fastighetsbeskattningen trätt i kraft.

Motionärernas yrkande går ut på att i de fall fastighet ingår i rörelse

en inkomst motsvarande fem procent av fastighetens taxeringsvärde alltjämt

bör beskattas i den kommun där fastigheten är belägen. Motionärerna föreslår

fördenskull att av rörelseinkomsten skillnaden mellan å ena sidan

fem procent av taxeringsvärdet och å andra sidan garantibeloppet hänföres

till den kommun där fastigheten är belägen. I konsekvens med sitt ovannämnda

yrkande rörande beräkning av garantibeloppet till tre procent av

taxeringsvärdet beräknar motionärerna att denna skillnad utgör två procent

av taxeringsvärdet.

Till stöd för detta sitt yrkande anför motionärerna att föregående års

beslut rörande sänkning av repartitionstalet innebure en ändring av fördelningsreglerna,

som icke torde varit avsiktlig, samt att det syntes angeläget

att återställa den ordning som gällde enligt de tidigare bestämmelserna.

Utskottet får i denna del erinra om att 1950 års skattelagssakkunniga i

sin utredning om fastighetsbeskattningen (SOU 1953: 8), vilken utredning

låg till grund för ovanberörda proposition i ämnet till 1953 års riksdag, vid

utförande av vissa provtaxeringar i syfte att utröna verkningarna av fastighetsskattens

avskaffande tillämpat en bestämmelse av liknande innebörd

som den av motionärerna förordade. Då de sakkunniga icke upptagit frågan

om en sänkning av repartitionstalet till diskussion, bar de icke haft anledning

att för detta fall uppmärksamma frågan om fördelningsreglerna.

Utskottet anser för sin del att därest beslut fattades om ett avskaffande

av fastighetsskatten det av motionärerna aktualiserade spörsmålet måste upptagas

till prövning. Detsamma anser utskottet gälla om en mera avsevärd

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande nr 36.

sänkning av repartitionstalet genomfördes. Den av föregående års riksdag

beslutade sänkningen av repartitionstalet med allenast en enhet, från fem

till fyra, nödvändiggör däremot icke enligt utskottets mening en justering

av ifrågavarande fördelningsregler. Mot bakgrunden av att sänkningen skett

bl. a. med hänsyn till att taxeringsvärdena å fastigheter år 1952 avsevärt

höjts finner utskottet det mest överensstämmande med ifrågavarande stadgandes

hittillsvarande innebörd att icke vidtaga någon ändring i detsamma.

Utskottet inser emellertid väl att motionärerna, vilkas huvudyrkande avser

en ytterligare lindring av fastighetsbeskattningen, ansett sig böra framföra

det nu förevarande följdyrkandet. Eftersom utskottet, såsom framgår av det

föregående, icke ansett sig böra biträda motionärernas huvudyrkande, saknar

utskottet anledning att taga ställning till följdyrkandet i vidare mån

än som framgår av det redan sagda. Utskottet avstyrker förty de likalydande

motionerna I: 326 och II: 283 jämväl i denna del.

I de likalydande motionerna I: 329 (av herr Spetz m. fl.) och II: 435 (av

herr Sjölin m. fl.) har yrkats att ett belopp av 20 000 kronor av fastighets

taxeringsvärde måtte undantagas vid beräkning av garantibelopp för fastigheten.

Utskottet erinrar om att ett motionsyrkande av denna innebörd var föremål

för riksdagens prövning föregående år. I förenämnda betänkande nr

49 yttrade 1953 års bevillningsutskott i anledning härav bl. a. att ett bifall

till yrkandet skulle innebära att en betydande del av de egentliga enfamiljshusen,

däribland även sommarvillor, skulle bli helt befriade från fastighetsskatt,

medan bl. a. tvåfamilj sfastigheter icke i samma grad skulle få skattebefrielse.

Skattskyldiga som köpt lägenhet i bostadsrättsföreningshus skulle

icke erhålla nämnvärd skattelättnad, utan de skulle i stället — liksom hyresgäster

i hyresfastighet — få känning av den höjning av den kommunala

utdebiteringen, som kunde förväntas bli nödvändig. I kommuner med mera

omfattande sommarvillebebyggelse skulle en väsentlig övervältring av skattebördan

ske på andra fastigheter än sommarvillor och på inkomsttagare.

Utskottet erinrade vidare om att 1950 års skattelagssakkunniga i sin utredning

om fastighetsbeskattningen redovisat vissa undersökningar rörande

konsekvenserna av det ifrågasatta avdraget med 20 000 kronor. Beträffande

undersökningens resultat anförde utskottet att medan ett helt slopande av

fastighetsskatten i Norrtälje stad skulle medföra en höjning av utdebiteringen

till allmän kommunalskatt med 95 öre skulle ett genomförande av

det alternativ, enligt vilket avdrag medgåves med 20 000 kronor per taxeringsenhet,

medföra en utdebiteringshöjning med 42 öre. Utskottet ansåge

motionärernas förslag icke kunna godtagas. Vad 1953 års bevillningsutskott

sålunda anfört anser utskottet utvisa att en betydande omfördelning av den

kommunala skattebördan skulle bli följden av ett bifall till yrkandet i de

nu förevarande motionerna. Utskottet kan icke finna att en sådan omfördelning

är motiverad. På grund härav avstyrker utskottet de likalydande

motionerna 1:329 och 11:435.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 36. 13

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

1) att de likalydande motionerna I: 326 av herr Ewerlöf

m. fl. och II: 283 av herr Hjalmarson in. fl. om vissa ändringar

beträffande fastighetsskatten icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd; samt

2) att de likalydande motionerna I: 329 av herr Spetz m. fl.

och II: 435 av herr Sjölin m. fl. om ändrad ordning för taxering

av villafastigheter, i de delar motionerna behandlas i

detta betänkande, icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 30 mars 1954.

På bevillningsutskottets vägnar:

ADOLV OLSSON.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sjödahl, Heiiman, Spetz, Gustaf Elofsson,

Falk, Velander, Niklasson, Einar Eriksson, Damström och Anders Johansson;

samt

från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Kristensson i Osby, Jonsson

i Skedsbygd, Brandt, Allard, Strandh, Kärrlander, Anderson i Sundsvall,

Nilsson i Svalöv och Andersson i Essvik.

Reservationer:

I) av herrar Velander och Nilsson i Svalöv, vilka ansett, att utskottet bort

under punkten 1) hemställa,

att riksdagen måtte, med bifall till de likalydande motionerna

I: 326 av herr Ewerlöf m. fl. och II: 283 av herr Hjalmarson

m. fl., för sin del antaga i motionerna intaget förslag

till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september

1928 (nr 370).

II) av herrar Spetz, Anders Johansson, Kristensson i Osby, Strandh och

Anderson i Sundsvall, vilka ansett att utskottets yttrande och hemställan

bort ha följande lydelse:

»I de---(= utskottet s. 9 rad 8 uppifrån — s. 12 rad 18 uppifrån)

---för fastigheten.

Utskottet erinrar om att riksdagen föregående år på förslag av Kungl.

Maj :t (bevillningsutskottets betänkande nr 50) beslutat att beräkning av

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets betänkande nr 36.

inkomst av en- och tvåfamilj sfastigheter vid taxering skall ske efter en förenklad

schablonmetod. Denna metod har vid årets riksdag (utskottets betänkande

nr 18) utsträckts ätt gälla även bostadsrättsföreningar.

Då schablonlaxeringen i samband med de år 1952 väsentligt höjda taxeringsvärdena

för i synnerhet ägarna av mindre fastigheter av företrädesvis

annan fastighets natur innebär en kännbar ökning av skattebördan, finner

utskottet skäligt förorda bifall till yrkandet i de likalvdande motionerna

I: 329 och II: 435.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

1) alt de likalydande motionerna 1:326 av herr Ewerlöf

m. fl. och II: 283 av herr Hjalmarson m. fl. om vissa ändringar

beträffande fastighetsskatten icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd; samt

2) att riksdagen måtte, med bifall till de likalydande motionerna

I: 329 av herr Spetz m. fl. och II: 435 av herr Sjölin

m. fl., i de delar motionerna behandlas i detta betänkande,

för sin del antaga följande

Förslag

till

lag om ändring av kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370).

Härigenom förordnas, att 47 § kommunalskattelagen den 28 september

1928 samt anvisningarna till 47 och 60 §§ samma lag enligt dessa författningsrums

lydelse jämlikt lagen den 5 juni 1953, nr 400, skola — med giltighet

från det sistnämnda lag träder i kraft —- erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

angives.

47 §.

För fastighet, som året näst före taxeringsåret varit skattepliktig, beräknas

garantibelopp till fyra procent av ett belopp, motsvarande det fastigheten

förstnämnda år åsatta taxeringsvärdet sedan detta minskats med 20 000

kronor. Uppgår taxeringsvärdet icke till 20 000 kronor skall garantibelopp

icke beräknas för fastigheten. Garantibeloppet upptages inom den kommun,

där fastigheten är belägen, såsom skattepliktig inkomst för fastighetens ägare.

Såsom ägare anses jämväl den, vilken innehar fastighet med fideikommissrätt

eller eljest utan vederlag besitter fastighet på grund av testamentariskt

förordnande.

Vad som — — — anslagen jord.

Såsom innehavare---såsom innehavare.

Skall avkastning---fastighetens skogsvärde.

Där beträffande —■ — — ingående skogsvärdet.

Garantibelopp beräknas---hänsyn härtill.

(Se vidare anvisningarna.)

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Bevillningsutskottets betänkande nr 36.

Anvisningar

till 47 §.

Till ledning---följande exempel.

1. Har rörelseidkare, som använder av honom ägd fastighet i rörelsen,

gjort sådan omläggning av räkenskapsår att beskattningsåret kommit att

omfatta 9 månader, beräknas garantibeloppet till 9/12 av det belopp, som

motsvarar fyra procent av fastighetens taxeringsvärde minskat med 20 000

kronor. Har beskattningsåret kommit att omfatta 15 månader, beräknas garantibeloppet

till 15/12 av nyss angivet belopp.

2. Har i fall, då beskattningsår sammanfaller med kalenderår, fastighet

bytt ägare den 1 september beskattningsåret, beräknas garantibeloppet för

den tidigare ägaren till 8/12 och för den nye ägaren till 4/12 av det belopp,

som motsvarar fyra procent av fastighetens taxeringsvärde minskat med

20 000 kronor.

3. Har en rörelseidkare gjort sådan omläggning av räkenskapsår att det

beskattningsår, som ligger till grund för 1958 års taxering, omfattar tiden

1/7 1956—31/12 1957 samt har han för sin rörelse förvärvat en fastighet den

1 september 1956 och en annan fastighet den 1 april 1957, beräknas garantibeloppet

vid nyssnämnda taxering för förstnämnda fastighet till 16/12 och

för sistnämnda fastighet till 9/12 av vad som för respektive fastighet motsvarar

fyra procent av taxeringsvärdet minskat med 20 000 kronor.

till 60 §.

Till ledning — — — följande exempel.

1. En person är bosatt i en kommun, som består av församlingarna A, B

och C. Han äger en fastighet i envar av dessa församlingar; fastigheternas

taxeringsvärden utgöra respektive 45 000 kronor, 95 000 kronor och 120 000

kronor.

Om den---skall iakttagas.

2. En person — — — å municipalsamhället.»

647278. Stockholm 1954. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.