Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 60 § samt anvisningarna till 60 § kommunalskattelagen den 28 september 1928

1954-03-23 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1954:37, Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 60 § samt anvisningarna till 60 § kommunalskattelagen den 28 september 1928

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 37.

1

Nr 37.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts

proposition med förslag till lag om ändrad lydelse

av 60 § samt anvisningarna till 60 § kommunalskattelagen

den 28 september 1928 (nr 370), m. m.

I en den 5 februari 1954 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,

nr 79, har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag till

1) lag om ändrad lydelse av 60 § samt anvisningarna till 60 § kommunalskattelagen

den 28 september 1928 (nr 370);

2) förordning om ändring i taxeringsförordningen den 28 september

1928 (nr 379); samt

3) förordning angående ändrad lydelse av 1 § förordningen den 1 juni

1951 (nr 442) om rätt att av riksskattenämnden erhålla förhandsbesked i

taxeringsfrågor.

Rörande författningsförslagens lydelse tillåter sig utskottet hänvisa till

propositionen (s. 2—19).

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll må här anföras följande.

I propositionen föreslås vissa ändringar i 60 § kommunalskattelagen avseende

fördelning av skatteunderlag å olika administrativa områden inom en

kommun. Förslaget är betingat av den vid 1953 års riksdag beslutade omläggningen

av fastighetsbeskattningen. Även i taxeringsförordningen föreslås

vissa ändringar av övervägande teknisk natur, varav flertalet föranledes

av nyssnämnda omläggning.

Fråga om ändring av 60 § kommunalskattelagen m. m.

Av statsrådsprotokollet inhämtas härutinnan bl. a. följande.

I 56—59 §§ kommunalskattelagen ges vissa regler rörande beskattningsort.

Innebörden av dessa regler är i korthet följande. För inkomst av jordbruksfastighet

och annan fastighet skall kommunal inkomstskatt utgöras

till den kommun, där fastigheten är belägen. Till denna kommun skall för

1 Bihang till riksdagens protokoll 195b. 7 samt. Nr 37.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 37.

närvarande även utgöras fastighetsskatt. Enligt lag den 5 juni 1953, nr 400,

som skall tillämpas fr. o. m. 1956 års inkomsttaxering, kommer detsamma

att gälla jämväl beträffande kommunal inkomstskatt för garantibelopp för

fastighet. Inkomst av rörelse beskattas i den kommun, där rörelsen utövats

från fast driftställe. Har fast driftställe icke begagnats, utgöres skatt för inkomst,

som förvärvats av fysisk person eller svensk juridisk person, med

vissa i 57 § 2 mom. angivna undantag, i hemortskommunen. Likaså beskattas

inkomst av tjänst, tillfällig förvärvsverksamhet och kapital i regel i hemortskommunen;

inkomst av icke yrkesmässig avyttring av fast egendom beskattas

dock i den kommun, där fastigheten är belägen.

I 60 § kommunalskattelagen stadgas som huvudregel, att om inom kommun

finns municipalsamhälle eller annat administrativt område med särskild

beskattningsrätt, skall för envar skattskyldig anges, hur stor del av den

beskattningsbara inkomsten som belöper på dylikt område. Därvid skall de

allmänna reglerna om beskattningsort tillämpas. Avsikten med detta stadgande

är att det administrativa området skall tillföras ett skatteunderlag,

som i princip bestämmes efter samma grunder, som gäller i avseende å fördelning

av skatteunderlag de olika kommunerna emellan. Genom stadgandet

regleras frågan om beskattningsort bl. a. i det fallet, då en skattskyldig

inom kommunen är bosatt utanför ett däri ingående administrativt område,

inom vilket han haft inkomst av rörelse eller fastighet eller åtnjutit realisationsvinst.

I sin ursprungliga avfattning innehöll 60 § kommunalskattelagen det undantaget

från nyssnämnda regel, att om stad innefattade flera församlingar,

fysisk person skulle, om han borde mantalsskrivas i någon av dessa, beskattas

för av honom i staden bedriven handelsrörelse i mantalsskrivningsförsamlingen.

Under de senaste åren har denna undantagsbestämmelse undergått

flera ändringar. Vid 1952 års riksdag beslöts sålunda, bl. a. med hänsyn

till svårigheten att skilja mellan handelsrörelse och annan rörelse, att

fysisk person skulle beskattas för all av honom i staden bedriven rörelse

i den församling i staden, där han skulle mantalsskrivas. Denna bestämmelse

är tillämplig fr. o. m. 1954 års taxering.

En ytterligare ändring i 60 § kommunalskattelagen genomfördes i anslutning

till 1953 års uppbördsreform. Huvudsakligen av uppbörds- och

taxeringstekniska skäl föreslogs, att all inkomst, som en i stad mantalsskriven

fysisk person skulle skattläggas för inom staden, skulle beskattas i

mantalsskrivningsförsamlingen. Ifrågavarande bestämmelse återfinns i SFS

274/1953 och skall gälla fr. o. in. 1955 års taxering.

Den omläggning av den kommunala fastighetsbeskattningen, som genomfördes

vid 1953 års riksdag, föranledde ännu en ändring i 60 § kommunalskattelagen.

I den proposition, nr 186/1953, där frågan om omläggning av

fastighetsskatten behandlades, anfördes bl. a., att fastighetsskatten alltid

skolat utgöras i den kommun eller det administrativa område, där fastigheten

varit belägen. Denna regel borde i princip gälla jämväl för den inkomstskatt,

som enligt förslaget kom att belöpa på garantibeloppet för fastig
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 37. 3

heten. I propositionen föreslogs därför en ändring av 60 § kommunalskattelagen

beträffande sådana fall då inom kommun finns municipalsamhälle eller

annat administrativt område, inom vilket menighet äger utöva beskattningsrätt,

och i skattskyldigs taxerade inkomst ingår garantibelopp för fastighet,

som är belägen inom sådant administrativt område. I dylikt fall borde så stor

del av den i kommunen beskattningsbara inkomsten, som motsvarar garantibeloppet,

eller, om den beskattningsbara inkomsten understiger garantibeloppet,

hela den beskattningsbara inkomsten tas till beskattning inom det

administrativa området. I nämnda proposition uttalades vidare att de föreslagna

bestämmelserna i vissa fall skulle bli för taxerings- och uppbördsmyndigheterna

tyngande i tillämpningen och att det ur denna synpunkt var

önskvärt om avkall i viss utsträckning skulle kunna göras från de i materiellt

hänseende riktiga reglerna för fördelning av skatteunderlag administrativa

områden emellan. Denna fråga krävde dock närmare utredning.

Förslaget till ändrad lydelse av 60 § kommunalskattelagen jämte anvisningarna

till samma paragraf antogs oförändrat av riksdagen. De nya föreskrifterna

skall enligt övergångsbestämmelserna till lagen den 5 juni 1953, nr

400, första gången tillämpas vid 1956 års taxering.

I en den 14 december 1953 dagtecknad promemoria med förslag till ändrad

lydelse av 60 § kommunalskattelagen samt anvisningarna till samma

paragraf har 1950 års slcattelagssakkunniga, i anslutning till nyss återgivna

uttalande i proposition nr 186/1953, behandlat vissa frågor rörande beskattningen

i kommun med flera församlingar eller andra administrativa

områden.

Vid promemorian fogat författningsförslag har såsom Bihang fogats vid

statsrådsprotokollet.

Med anledning av nämnda promemoria har, efter remiss, yttranden avgivits

av kammarkollegiet, kammarrätten, riksskattenämnden, överståthållarämbetet,

länsstyrelserna i Malmöhus, Älvsborgs, Gotlands och Jämtlands

län, Svenska landskommunernas förbund, Svenska stadsförbundet, Sveriges

häradsskrivarförening, Föreningen Sveriges kronokamrerare samt Taxeringsnämndsordförandenas

riksförbund.

Rörande motiveringen för det i propositionen framlagda förslaget

till ändring av 60 § kommunalskattelagen in. m. hänvisar utskottet, såvitt

densamma ej framgår av här nedan intagna yttrande av departementschefen,

till ovannämnda statsrådsprotokoll. Redogörelsen härutinnan återfinnes under

följande rubriker å nedan angivna sidor i propositionen, nämligen

Promemorian, s. 22—24.

Remissyttrandena, s. 24—26.

Till stöd för det i propositionen framlagda förslaget i nu förevarande del

bär departementschefen anfört följande.

Den ändring, som i samband med den förra året genomförda omläggningen

av fastighetsbeskattningen vidtogs i 60 § kommunalskattelagen, kan

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets betänkande nr 37.

medföra att bestämmelserna i detta lagrum i vissa fall blir tyngande i tilllämpningen

för taxerings- och uppbördsmyndigheter. Som jag anförde redan

då jag i proposition nr 186/1953 berörde ifrågavarande spörsmål synes

önskvärt, om avkall i viss utsträckning kan göras från de i materiellt hänseende

riktiga reglerna för fördelning av skatteunderlag administrativa områden

emellan. Jag ansåg emellertid att denna fråga för det dåvarande icke

kunde upptagas till slutligt avgörande utan krävde en närmare utredning.

Vid bedömandet i vad mån man bör tillmötesgå önskemålet om enkla och

såväl för de skattskyldiga som myndigheterna lätthanterliga bestämmelser

måste givetvis hänsyn tagas till nödvändigheten av att låta det administrativa

området behålla det skatteunderlag, som i princip bör tillkomma detsamma.

1950 ars skattelagssakkunnigas förslag att fysisk person, som är

mantalsskriven i en kommun med flera församlingar, skall beskattas för

hela sin inkomst inom kommunen i mantalsskrivningsförsamlingen synes

innefatta en acceptabel avvägning mellan dessa båda synpunkter. Förslaget

har också i princip godtagits av remissinstanserna. Jag får för min del

förorda att det — med några smärre avvikelser, som jag i fortsättningen

kommer att beröra — Iägges till grund för lagstiftning.

I några remissyttranden har påpekats, att de sakkunnigas förslag i vissa

undantagsfall, nämligen då flertalet fastigheter i en kommun bestående av

flera församlingar är i samme ägares hand, kan medföra ett mera avsevärt

skattebortfall i den eller de församlingar där ägaren är bosatt. Då emellertid

som kammarkollegiet framhållit i sitt remissyttrande olägenheterna härav

ofta torde kunna undvikas genom bildande av en kyrklig samfällighet mellan

församlingarna, torde anledning icke föreligga att låta dessa sällsynta

fall påverka utformandet av bestämmelserna.

De sakkunniga har vid utarbetande av sitt förslag utgått från att de enda

administrativa områden inom en kommun inom vilka beskattningsrätt kan

utövas av menighet är församling och municipalsamhälle. De föreslagna bestämmelserna

innebär för municipalsamhällenas del icke någon ändring av

vad som stadgas i lagen den 5 juni 1953, nr 400, en ståndpunkt som synes

mig riktig. Emellertid finns, såsom från några håll påpekats, köping, som

icke utgör egen kommun. Sadan köping bör i förevarande sammanhang likställas

med municipalsamhälle. Detta bör erhålla sin täckning i författningstexten.

I promemorian har avvisats tanken att de för fysiska personer föreslagna

bestämmelserna skall tillämpas jämväl för juridiska personer. 1 åtskilliga

remissyttranden har förordats, att bestämmelserna utsträckes att gälla

oskiftade dödsbon. Eftersom i beskattningshänseende likställighet i stor utsträckning

råder mellan fysisk person och oskift dödsbo, ställer det sig även

enligt min mening naturligt att i det hänseende varom nu är fråga behandla

dessa två kategorier skattskyldiga på samma sätt. Jag får därför förorda att

bestämmelserna blir tillämpliga såväl på fysisk person som oskift dödsbo

efter fysisk person, vilken vid sitt frånfälle var bosatt här i riket.

Däremot torde det icke — som från något håll ifrågasatts — vara lämp
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 37.

5

ligt att i allt fall för närvarande utsträcka bestämmelsernas tillämplighet till

andra juridiska personer än dödsbon. Vissa inom finansdepartementet gjorda

undersökningar har visat att en sådan utvidgning skulle för vissa församlingar

i Stockholm medföra i det närmaste fördubblade skatteintäkter

på bekostnad av andra församlingar. Jämväl på andra håll torde en sådan

utvidgning av tillämpningsområdet medföra alltför stora förändringar med

avseende på församlingarnas skatteunderlag i förhållande till de vunna

fördelarna. Jag anser mig därför böra tillstyrka de sakkunnigas förslag i

denna del. Under sådana förhållanden torde det icke vara mycket att vinna

med en bestämmelse att utanför kommunen boende, vilka har inkomst i

flera församlingar i kommunen, skulle beskattas allenast i en av dessa församlingar.

En sådan bestämmelse skulle nämligen, om den göres tillämplig

allenast å fysiska personer, få föga praktisk betydelse.

De föreslagna bestämmelserna bör tillämpas första gången vid 1956 års

taxering.

Fråga om vissa ändringar i taxeringsförordningen m. m.

Av statsrådsprotokollet i ärendet inhämtas härutinnan bl. a.

följande.

I proposition nr 186/1953 förelädes riksdagen förslag till omläggning av

den kommunala fastighetsbeskattningen. Förslaget innebar att fastighetsbeskattningen

visserligen i princip skulle bibehållas, men fastighetsskatten

skulle inarbetas i den kommunala inkomstskatten. Fastighetsskatten skulle

sålunda upphöra att utgå såsom särskild skatt. I stället skulle för ägare eller

därmed jämställd innehavare av fastighet vid taxering till kommunal inkomstskatt

ett s. k. garantibelopp upptagas såsom inkomst för fastighetens

ägare. Riksdagen fattade beslut i enlighet med förslaget i propositionen och

bestämmelserna i ämnet utfärdades den 5 juni 1953 (se SFS nr 400—403).

Bestämmelserna kommer första gången att tillämpas vid 1956 års inkomsttaxering.

Då denna fråga anmäldes till statsrådsprotokollet anfördes, att därest

omläggningen av fastighetsbeskattningen genomfördes i enlighet med förslaget

denna nödvändiggjorde åtskilliga ändringar av i huvudsak teknisk

natur i taxerings- och uppbördsförfattningarna. Det förutsattes att förslag

till sådana ändringar skulle få underställas riksdagen först år 1954.

I föreliggande proposition behandlas frågan om de ändringar i taxeringsförfattningarna,

som nödvändiggjorts av omläggningen av fastighetsbeskattningen,

samt vissa andra frågor om ändring i taxeringsförordningen, vilka

lämpligen bör behandlas i detta sammanhang. De av nämnda omläggning

aktualiserade frågorna om ändringar i uppbördsförfattningarna har departementschefen

för avsikt att anmäla vid ett senare tillfälle.

I en den 7 december 1953 dagtecknad promemoria rörande ändringar i

taxeringsförordningen och förordningen om rätt att av riksskattenämnden

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 37.

erhålla förhandsbesked i taxeringsfrågor, som föranledas av den vid 1953

års riksdag beslutade omläggningen av fastighetsbeskattningen (SFS 400/

1953) har 1950 års skattelagssakkunniga föreslagit vissa av nämnda omläggning

nödvändiggjorda ändringar i taxeringsförordningen m. m. Vid promemorian

har fogats vissa författningsförslag.

I anledning av promemorian har, efter remiss, yttranden avgivits av kammarrätten,

riksskattenämnden, överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Stockholms,

Kristianstads, Göteborgs och Bohus, Västmanlands och Norrbottens

län, Föreningen Sveriges kronokamrerare, Sveriges häradsskrivarförening

samt Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund.

I huvudsak har förslagen i promemorian tillstyrkts eller lämnats utan

erinran av remissinstanserna. I propositionen redogöres såväl för innehållet

i promemorian som för de erinringar, som förslagen däri mött från remissinstansernas

sida, särskilt för varje ifrågasatt författningsändring. Därest

därvid annat icke utsäges, har förslagen icke föranlett erinran i remissutlåtandena.

Rörande motiveringen för de i propositionen framlagda förslagen

i nu förevarande del hänvisar utskottet till ovannämnda statsrådsprotokoll.

Redogörelsen härutinnan återfinnes under följande rubriker å nedan angivna

sidor i propositionen, nämligen

Taxeringsförordningen, s. 29—40.

Förordningen den 1 juni 1951 (nr 442) om rätt att av riksskattenämnden

erhålla förhandsbesked i taxeringsfrågor, s. 40.

Utskottet. Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot Kungl.

Maj:ts förslag, får hemställa,

att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj :ts förevarande

proposition nr 79, för sin del antaga vid propositionen

fogade förslag till

1) lag om ändrad lydelse av 60 § samt anvisningarna till

60 § kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370);

2) förordning om ändring i taxeringsförordningen den

28 september 1928 (nr 379); samt

3) förordning angående ändrad lydelse av 1 § förordningen

den 1 juni 1951 (nr 442) om rätt att av riksskattenämnden

erhålla förhandsbesked i taxeringsfrågor.

Stockholm den 23 mars 1954.

På bevillningsutskottets vägnar:

FILIP KRISTENSSON.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 37.

7

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sjödahl, Heiiman, Spetz, Gustaf Elofsson,

Falk, Velander, Söderquist, Einar Eriksson, Damström och Werner;

samt

från andra kammaren: herrar Kristensson i Osby, Orgård, Jonsson

i Skedsbygd, Brandt, Strandh, fru Eriksson i Stockholm, herrar Anderson i

Sundsvall, Nilsson i Svalöv, Asp och Andersson i Essvik.

647304. Stockholm 1954. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.