Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 60 § samt anvisningarna till 60 § kommunalskattelagen den 28 september 1928
1954-03-23 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1954:37, Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 60 § samt anvisningarna till 60 § kommunalskattelagen den 28 september 1928
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande nr 37.
1
Nr 37.
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts
proposition med förslag till lag om ändrad lydelse
av 60 § samt anvisningarna till 60 § kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr 370), m. m.
I en den 5 februari 1954 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,
nr 79, har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag till
1) lag om ändrad lydelse av 60 § samt anvisningarna till 60 § kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr 370);
2) förordning om ändring i taxeringsförordningen den 28 september
1928 (nr 379); samt
3) förordning angående ändrad lydelse av 1 § förordningen den 1 juni
1951 (nr 442) om rätt att av riksskattenämnden erhålla förhandsbesked i
taxeringsfrågor.
Rörande författningsförslagens lydelse tillåter sig utskottet hänvisa till
propositionen (s. 2—19).
Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll må här anföras följande.
I propositionen föreslås vissa ändringar i 60 § kommunalskattelagen avseende
fördelning av skatteunderlag å olika administrativa områden inom en
kommun. Förslaget är betingat av den vid 1953 års riksdag beslutade omläggningen
av fastighetsbeskattningen. Även i taxeringsförordningen föreslås
vissa ändringar av övervägande teknisk natur, varav flertalet föranledes
av nyssnämnda omläggning.
Fråga om ändring av 60 § kommunalskattelagen m. m.
Av statsrådsprotokollet inhämtas härutinnan bl. a. följande.
I 56—59 §§ kommunalskattelagen ges vissa regler rörande beskattningsort.
Innebörden av dessa regler är i korthet följande. För inkomst av jordbruksfastighet
och annan fastighet skall kommunal inkomstskatt utgöras
till den kommun, där fastigheten är belägen. Till denna kommun skall för
1 Bihang till riksdagens protokoll 195b. 7 samt. Nr 37.
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 37.
närvarande även utgöras fastighetsskatt. Enligt lag den 5 juni 1953, nr 400,
som skall tillämpas fr. o. m. 1956 års inkomsttaxering, kommer detsamma
att gälla jämväl beträffande kommunal inkomstskatt för garantibelopp för
fastighet. Inkomst av rörelse beskattas i den kommun, där rörelsen utövats
från fast driftställe. Har fast driftställe icke begagnats, utgöres skatt för inkomst,
som förvärvats av fysisk person eller svensk juridisk person, med
vissa i 57 § 2 mom. angivna undantag, i hemortskommunen. Likaså beskattas
inkomst av tjänst, tillfällig förvärvsverksamhet och kapital i regel i hemortskommunen;
inkomst av icke yrkesmässig avyttring av fast egendom beskattas
dock i den kommun, där fastigheten är belägen.
I 60 § kommunalskattelagen stadgas som huvudregel, att om inom kommun
finns municipalsamhälle eller annat administrativt område med särskild
beskattningsrätt, skall för envar skattskyldig anges, hur stor del av den
beskattningsbara inkomsten som belöper på dylikt område. Därvid skall de
allmänna reglerna om beskattningsort tillämpas. Avsikten med detta stadgande
är att det administrativa området skall tillföras ett skatteunderlag,
som i princip bestämmes efter samma grunder, som gäller i avseende å fördelning
av skatteunderlag de olika kommunerna emellan. Genom stadgandet
regleras frågan om beskattningsort bl. a. i det fallet, då en skattskyldig
inom kommunen är bosatt utanför ett däri ingående administrativt område,
inom vilket han haft inkomst av rörelse eller fastighet eller åtnjutit realisationsvinst.
I sin ursprungliga avfattning innehöll 60 § kommunalskattelagen det undantaget
från nyssnämnda regel, att om stad innefattade flera församlingar,
fysisk person skulle, om han borde mantalsskrivas i någon av dessa, beskattas
för av honom i staden bedriven handelsrörelse i mantalsskrivningsförsamlingen.
Under de senaste åren har denna undantagsbestämmelse undergått
flera ändringar. Vid 1952 års riksdag beslöts sålunda, bl. a. med hänsyn
till svårigheten att skilja mellan handelsrörelse och annan rörelse, att
fysisk person skulle beskattas för all av honom i staden bedriven rörelse
i den församling i staden, där han skulle mantalsskrivas. Denna bestämmelse
är tillämplig fr. o. m. 1954 års taxering.
En ytterligare ändring i 60 § kommunalskattelagen genomfördes i anslutning
till 1953 års uppbördsreform. Huvudsakligen av uppbörds- och
taxeringstekniska skäl föreslogs, att all inkomst, som en i stad mantalsskriven
fysisk person skulle skattläggas för inom staden, skulle beskattas i
mantalsskrivningsförsamlingen. Ifrågavarande bestämmelse återfinns i SFS
274/1953 och skall gälla fr. o. in. 1955 års taxering.
Den omläggning av den kommunala fastighetsbeskattningen, som genomfördes
vid 1953 års riksdag, föranledde ännu en ändring i 60 § kommunalskattelagen.
I den proposition, nr 186/1953, där frågan om omläggning av
fastighetsskatten behandlades, anfördes bl. a., att fastighetsskatten alltid
skolat utgöras i den kommun eller det administrativa område, där fastigheten
varit belägen. Denna regel borde i princip gälla jämväl för den inkomstskatt,
som enligt förslaget kom att belöpa på garantibeloppet för fastig
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 37. 3
heten. I propositionen föreslogs därför en ändring av 60 § kommunalskattelagen
beträffande sådana fall då inom kommun finns municipalsamhälle eller
annat administrativt område, inom vilket menighet äger utöva beskattningsrätt,
och i skattskyldigs taxerade inkomst ingår garantibelopp för fastighet,
som är belägen inom sådant administrativt område. I dylikt fall borde så stor
del av den i kommunen beskattningsbara inkomsten, som motsvarar garantibeloppet,
eller, om den beskattningsbara inkomsten understiger garantibeloppet,
hela den beskattningsbara inkomsten tas till beskattning inom det
administrativa området. I nämnda proposition uttalades vidare att de föreslagna
bestämmelserna i vissa fall skulle bli för taxerings- och uppbördsmyndigheterna
tyngande i tillämpningen och att det ur denna synpunkt var
önskvärt om avkall i viss utsträckning skulle kunna göras från de i materiellt
hänseende riktiga reglerna för fördelning av skatteunderlag administrativa
områden emellan. Denna fråga krävde dock närmare utredning.
Förslaget till ändrad lydelse av 60 § kommunalskattelagen jämte anvisningarna
till samma paragraf antogs oförändrat av riksdagen. De nya föreskrifterna
skall enligt övergångsbestämmelserna till lagen den 5 juni 1953, nr
400, första gången tillämpas vid 1956 års taxering.
I en den 14 december 1953 dagtecknad promemoria med förslag till ändrad
lydelse av 60 § kommunalskattelagen samt anvisningarna till samma
paragraf har 1950 års slcattelagssakkunniga, i anslutning till nyss återgivna
uttalande i proposition nr 186/1953, behandlat vissa frågor rörande beskattningen
i kommun med flera församlingar eller andra administrativa
områden.
Vid promemorian fogat författningsförslag har såsom Bihang fogats vid
statsrådsprotokollet.
Med anledning av nämnda promemoria har, efter remiss, yttranden avgivits
av kammarkollegiet, kammarrätten, riksskattenämnden, överståthållarämbetet,
länsstyrelserna i Malmöhus, Älvsborgs, Gotlands och Jämtlands
län, Svenska landskommunernas förbund, Svenska stadsförbundet, Sveriges
häradsskrivarförening, Föreningen Sveriges kronokamrerare samt Taxeringsnämndsordförandenas
riksförbund.
Rörande motiveringen för det i propositionen framlagda förslaget
till ändring av 60 § kommunalskattelagen in. m. hänvisar utskottet, såvitt
densamma ej framgår av här nedan intagna yttrande av departementschefen,
till ovannämnda statsrådsprotokoll. Redogörelsen härutinnan återfinnes under
följande rubriker å nedan angivna sidor i propositionen, nämligen
Promemorian, s. 22—24.
Remissyttrandena, s. 24—26.
Till stöd för det i propositionen framlagda förslaget i nu förevarande del
bär departementschefen anfört följande.
Den ändring, som i samband med den förra året genomförda omläggningen
av fastighetsbeskattningen vidtogs i 60 § kommunalskattelagen, kan
4 Bevillningsutskottets betänkande nr 37.
medföra att bestämmelserna i detta lagrum i vissa fall blir tyngande i tilllämpningen
för taxerings- och uppbördsmyndigheter. Som jag anförde redan
då jag i proposition nr 186/1953 berörde ifrågavarande spörsmål synes
önskvärt, om avkall i viss utsträckning kan göras från de i materiellt hänseende
riktiga reglerna för fördelning av skatteunderlag administrativa områden
emellan. Jag ansåg emellertid att denna fråga för det dåvarande icke
kunde upptagas till slutligt avgörande utan krävde en närmare utredning.
Vid bedömandet i vad mån man bör tillmötesgå önskemålet om enkla och
såväl för de skattskyldiga som myndigheterna lätthanterliga bestämmelser
måste givetvis hänsyn tagas till nödvändigheten av att låta det administrativa
området behålla det skatteunderlag, som i princip bör tillkomma detsamma.
1950 ars skattelagssakkunnigas förslag att fysisk person, som är
mantalsskriven i en kommun med flera församlingar, skall beskattas för
hela sin inkomst inom kommunen i mantalsskrivningsförsamlingen synes
innefatta en acceptabel avvägning mellan dessa båda synpunkter. Förslaget
har också i princip godtagits av remissinstanserna. Jag får för min del
förorda att det — med några smärre avvikelser, som jag i fortsättningen
kommer att beröra — Iägges till grund för lagstiftning.
I några remissyttranden har påpekats, att de sakkunnigas förslag i vissa
undantagsfall, nämligen då flertalet fastigheter i en kommun bestående av
flera församlingar är i samme ägares hand, kan medföra ett mera avsevärt
skattebortfall i den eller de församlingar där ägaren är bosatt. Då emellertid
som kammarkollegiet framhållit i sitt remissyttrande olägenheterna härav
ofta torde kunna undvikas genom bildande av en kyrklig samfällighet mellan
församlingarna, torde anledning icke föreligga att låta dessa sällsynta
fall påverka utformandet av bestämmelserna.
De sakkunniga har vid utarbetande av sitt förslag utgått från att de enda
administrativa områden inom en kommun inom vilka beskattningsrätt kan
utövas av menighet är församling och municipalsamhälle. De föreslagna bestämmelserna
innebär för municipalsamhällenas del icke någon ändring av
vad som stadgas i lagen den 5 juni 1953, nr 400, en ståndpunkt som synes
mig riktig. Emellertid finns, såsom från några håll påpekats, köping, som
icke utgör egen kommun. Sadan köping bör i förevarande sammanhang likställas
med municipalsamhälle. Detta bör erhålla sin täckning i författningstexten.
I promemorian har avvisats tanken att de för fysiska personer föreslagna
bestämmelserna skall tillämpas jämväl för juridiska personer. 1 åtskilliga
remissyttranden har förordats, att bestämmelserna utsträckes att gälla
oskiftade dödsbon. Eftersom i beskattningshänseende likställighet i stor utsträckning
råder mellan fysisk person och oskift dödsbo, ställer det sig även
enligt min mening naturligt att i det hänseende varom nu är fråga behandla
dessa två kategorier skattskyldiga på samma sätt. Jag får därför förorda att
bestämmelserna blir tillämpliga såväl på fysisk person som oskift dödsbo
efter fysisk person, vilken vid sitt frånfälle var bosatt här i riket.
Däremot torde det icke — som från något håll ifrågasatts — vara lämp
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 37.
5
ligt att i allt fall för närvarande utsträcka bestämmelsernas tillämplighet till
andra juridiska personer än dödsbon. Vissa inom finansdepartementet gjorda
undersökningar har visat att en sådan utvidgning skulle för vissa församlingar
i Stockholm medföra i det närmaste fördubblade skatteintäkter
på bekostnad av andra församlingar. Jämväl på andra håll torde en sådan
utvidgning av tillämpningsområdet medföra alltför stora förändringar med
avseende på församlingarnas skatteunderlag i förhållande till de vunna
fördelarna. Jag anser mig därför böra tillstyrka de sakkunnigas förslag i
denna del. Under sådana förhållanden torde det icke vara mycket att vinna
med en bestämmelse att utanför kommunen boende, vilka har inkomst i
flera församlingar i kommunen, skulle beskattas allenast i en av dessa församlingar.
En sådan bestämmelse skulle nämligen, om den göres tillämplig
allenast å fysiska personer, få föga praktisk betydelse.
De föreslagna bestämmelserna bör tillämpas första gången vid 1956 års
taxering.
Fråga om vissa ändringar i taxeringsförordningen m. m.
Av statsrådsprotokollet i ärendet inhämtas härutinnan bl. a.
följande.
I proposition nr 186/1953 förelädes riksdagen förslag till omläggning av
den kommunala fastighetsbeskattningen. Förslaget innebar att fastighetsbeskattningen
visserligen i princip skulle bibehållas, men fastighetsskatten
skulle inarbetas i den kommunala inkomstskatten. Fastighetsskatten skulle
sålunda upphöra att utgå såsom särskild skatt. I stället skulle för ägare eller
därmed jämställd innehavare av fastighet vid taxering till kommunal inkomstskatt
ett s. k. garantibelopp upptagas såsom inkomst för fastighetens
ägare. Riksdagen fattade beslut i enlighet med förslaget i propositionen och
bestämmelserna i ämnet utfärdades den 5 juni 1953 (se SFS nr 400—403).
Bestämmelserna kommer första gången att tillämpas vid 1956 års inkomsttaxering.
Då denna fråga anmäldes till statsrådsprotokollet anfördes, att därest
omläggningen av fastighetsbeskattningen genomfördes i enlighet med förslaget
denna nödvändiggjorde åtskilliga ändringar av i huvudsak teknisk
natur i taxerings- och uppbördsförfattningarna. Det förutsattes att förslag
till sådana ändringar skulle få underställas riksdagen först år 1954.
I föreliggande proposition behandlas frågan om de ändringar i taxeringsförfattningarna,
som nödvändiggjorts av omläggningen av fastighetsbeskattningen,
samt vissa andra frågor om ändring i taxeringsförordningen, vilka
lämpligen bör behandlas i detta sammanhang. De av nämnda omläggning
aktualiserade frågorna om ändringar i uppbördsförfattningarna har departementschefen
för avsikt att anmäla vid ett senare tillfälle.
I en den 7 december 1953 dagtecknad promemoria rörande ändringar i
taxeringsförordningen och förordningen om rätt att av riksskattenämnden
6
Bevillningsutskottets betänkande nr 37.
erhålla förhandsbesked i taxeringsfrågor, som föranledas av den vid 1953
års riksdag beslutade omläggningen av fastighetsbeskattningen (SFS 400/
1953) har 1950 års skattelagssakkunniga föreslagit vissa av nämnda omläggning
nödvändiggjorda ändringar i taxeringsförordningen m. m. Vid promemorian
har fogats vissa författningsförslag.
I anledning av promemorian har, efter remiss, yttranden avgivits av kammarrätten,
riksskattenämnden, överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Stockholms,
Kristianstads, Göteborgs och Bohus, Västmanlands och Norrbottens
län, Föreningen Sveriges kronokamrerare, Sveriges häradsskrivarförening
samt Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund.
I huvudsak har förslagen i promemorian tillstyrkts eller lämnats utan
erinran av remissinstanserna. I propositionen redogöres såväl för innehållet
i promemorian som för de erinringar, som förslagen däri mött från remissinstansernas
sida, särskilt för varje ifrågasatt författningsändring. Därest
därvid annat icke utsäges, har förslagen icke föranlett erinran i remissutlåtandena.
Rörande motiveringen för de i propositionen framlagda förslagen
i nu förevarande del hänvisar utskottet till ovannämnda statsrådsprotokoll.
Redogörelsen härutinnan återfinnes under följande rubriker å nedan angivna
sidor i propositionen, nämligen
Taxeringsförordningen, s. 29—40.
Förordningen den 1 juni 1951 (nr 442) om rätt att av riksskattenämnden
erhålla förhandsbesked i taxeringsfrågor, s. 40.
Utskottet. Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot Kungl.
Maj:ts förslag, får hemställa,
att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj :ts förevarande
proposition nr 79, för sin del antaga vid propositionen
fogade förslag till
1) lag om ändrad lydelse av 60 § samt anvisningarna till
60 § kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370);
2) förordning om ändring i taxeringsförordningen den
28 september 1928 (nr 379); samt
3) förordning angående ändrad lydelse av 1 § förordningen
den 1 juni 1951 (nr 442) om rätt att av riksskattenämnden
erhålla förhandsbesked i taxeringsfrågor.
Stockholm den 23 mars 1954.
På bevillningsutskottets vägnar:
FILIP KRISTENSSON.
Bevillningsutskottets betänkande nr 37.
7
Närvarande:
från första kammaren: herrar Sjödahl, Heiiman, Spetz, Gustaf Elofsson,
Falk, Velander, Söderquist, Einar Eriksson, Damström och Werner;
samt
från andra kammaren: herrar Kristensson i Osby, Orgård, Jonsson
i Skedsbygd, Brandt, Strandh, fru Eriksson i Stockholm, herrar Anderson i
Sundsvall, Nilsson i Svalöv, Asp och Andersson i Essvik.
647304. Stockholm 1954. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.