Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner om befrielse från nöjesskatt för god barnfilm.

1954-04-06 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1954:39, Betänkande i anledning av väckta motioner om befrielse från nöjesskatt för god barnfilm.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Nr 39—42.

Bevillningsutskottets betänkande nr 39.

1

Nr 39.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

om befrielse från nöjesskatt för god barnfilm.

(l:a avd.)

I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande

motionerna I: 220 av herr Carl Albert Anderson och fru Svenson

samt 11:221 av fru Andrén in. fl. har hemställts, »1. att riksdagen måtte

besluta nöjesskattebefrielse för god barnfilm under en försöksperiod av tre

år; 2. att statens biografbyrå får bemyndigande att under försöksperioden

bevilja sådan nöjesskattebefrielse, varvid statens biografbyrå skall samråda

med barnfilmkommittén och barnfilm juryn fortsätter att fungera som undersökningsorgan».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför icke lämnas i det

följande, hänvisa till motionen II: 221.

Enligt 7 § förordningen den 21 december 1945 (nr 823) om nöjesskatt,

sådant detta författningsrum lyder enligt förordningen den 30 januari 1948

(nr 24), vilken trätt i kraft den 2 februari 1948, utgår nöjesskatt för biografföreställningar

med 30 procent å bruttopriset för varje biljett, om biljettpriset

icke överstiger en krona, och eljest med 30 procent av en krona

och 45 procent av återstoden av biljettpriset. Nöjesskatten för biografföreställningar

utgick före den 2 februari 1948 med 15 procent å biljettpriset

om detta icke översteg en krona och eljest med 15 procent av en krona

samt 30 procent av återstoden av biljettpriset. I samband med nyssnämnda

skatteskärpning infördes i 2 § nöjesskatteförordningen den särskilda bestämmelsen,

att nöjesskatten för biografföreställningar skall fördelas med

tre fjärdedelar till staten och med eu fjärdedel till vederbörande kommun.

Denna fördelningsgrund medför att den genom skattehöjningen erhållna

inkomstökningen i stort sett tillfaller statsverket.

I 14 § nöjesskatteförordningen stadgas, att nöjesskatt icke skall utgå,

därest nöjestillställning med hänsyn till sitt innehåll är ägnad att tjäna

vetenskapligt ändamål eller upplysnings-, undervisnings- eller uppfostringssyfte.

För biografföreställningar gäller den särskilda regeln, att skatt icke

utgår för föreställning med film, vars visning enligt särskilt, före föreställningens

hållande lagakraftvunnet förhandsbesked av statens biografbyrå

förklarats vara ägnad att tjäna sådant ändamål eller syfte som nyss sagts.

1 liihang till riksdagens protokoll 195b. 7 samt. Nr 39—42.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 39.

Genom förordningen den 8 juni 1951 (nr 457) om särskilt bidrag till

producent av svensk film har den svenska filmproduktionen beretts ett

ekonomiskt stöd från statens sida i den formen, att staten till producent

av svensk långfilm lämnar bidrag med 20 procent av de på visningen av

sådan film belöpande statliga nöjesskatteintäkterna. Stödet utgår utan föregående

behovs- eller kvalitetsprövning i det enskilda fallet. Förordningen

i ämnet, vilken trädde i kraft den 1 juli 1951, har giltighet under fyra

år eller alltså intill utgången av juni månad 1955.

I ett i december 1952 avgivet betänkande »Barn och film» (SOU 1952: 51)

har 1949 års filmkommitté bl. a. föreslagit att staten skall stödja produktionen

av svensk barnfilm genom produktionslån och nöjesskatteåterbäring.

I sistnämnda avseende förordar kommittén att hela nöjesskatten, efter

ansökan hos ett särskilt barnfilmråd, återbäres till producenten vid visning

av filmer, som särskilt vänder sig till barn under 11 år, samt undantagsvis

för andra barnfilmer, som bedöms vara av utmärkt förtjänst. Halva

nöjesskatten föreslås skola återbäras till producenten vid visning av annan

barnfilm, som bedöms vara rolig och lämplig för barn. Beloppet avses skola

återbäras till producenten av svenska filmer på samma sätt som gäller beträffande

den 20-procentiga nöjesskatterestitutionen. För utländska filmer

skulle beloppet avsättas till särskilda ändamål under barnfilmrådets förvaltning.

Nämnda kommittébetänkande har remissbehandlats under våren 1953 och

de däri innefattade förslagen är fortfarande föremål för Kungl. Maj :ts provning.

I de föreliggande motionerna har — i anslutning till en redogörelse för innehållet

i 1949 års filmkommittés ovannämnda betänkande — anförts bl. a.,

att då kommitténs förslag ej torde kunna omedelbart realiseras det vore

önskvärt, att en försöksverksamhet omedelbart komme till stånd under förslagsvis

tre år. Man borde därvid bygga vidare på den praktiska försöksverksamhet,

som redan bedreves av den sedan 1948 verksamma barnfilmkommittén,

sammansatt av opolitiska och politiska kvinnoorganisationer

samt lärar- och målsmannaorganisationer. Den plats, som filmen hade

bland barnens fritidssysselsättningar, och dess inverkan på barnens utveckling

och fostran gjorde att man måste anse den vara ett vitalt samhällsproblem,

vilket icke bara gällde städernas befolkning utan hela landets.

Det vore därför av vikt, att man genom effektiv försöksverksamhet skaffade

sig erfarenheter, som kunde ligga till grund för ett långtidsprogram på

detta område. Barnfilmjuryn, som arbetade med bedömning av film på

grundval av barnens reaktioner samt studerade filmpåverkan på barn i olika

åldrar, vore ett arbetsorgan inom barnfilmkommittén. Kommittéförslagen

samt barnfilmkommitténs strävan att få fram ett urval av god barnfilm

hade redan inom filmproduktionen i landet åstadkommit ett intresse för att

få fram bättre barnfilm samt förväntningar att få statligt stöd i dessa strä
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 39.

3

vanden. Det vore lyckligt, om möjlighet funnes redan nu att ta vara på detta

positiva intresse hos produktionen genom att införa befrielse från nöjesskatt

för god barnfilm. Granskningen och rätten att bevilja befrielse från

nöjesskatt borde utövas av statens biografbyrå. Barnfilmjuryn borde därvid

fortsätta att fungera och man borde tillgodogöra sig de erfarenheter,

som barnfilmkommittén vunnit under sin verksamhet som bedömare av

barnfilm.

Utskottet. Enligt förordningen om nöjesskatt utgår sådan skatt för biografföreställningar

med 30 procent å bruttopriset för varje biljett, om

biljettpriset icke överstiger en krona, och eljest med 30 procent av en krona

och 45 procent av återstoden av biljettpriset. Nöjesskatten för biografföreställningar

fördelas med tre fjärdedelar till staten och med en fjärdedel till

vederbörande kommun.

I de föreliggande motionerna yrkas nöjesskattebefrielse för god barnfilm

under en försöksperiod av tre år. Syftet med motionerna är att stimulera

produktionen av sådan film och anknyter härutinnan till ett av 1949 års filmkommitté

i december 1952 framlagt betänkande, »Barn och film», vari föreslås

vidtagande av vissa åtgärder från statens sida för att främja tillkomsten

av barnfilm. Såsom framgår av den tidigare lämnade redogörelsen har kommittén

förordat bl. a. medgivande av återbäring i viss ordning helt eller delvis

av nöjesskatten för visning av filmer avsedda för barn. Motionärernas

förslag åsyftar en försöksanordning i avvaktan på att kommittéförslaget kan

förverkligas.

Utskottet vill till en början erinra om att skatt icke skall utgå för biografföreställning

med film, vars visning enligt förhandsbesked av statens biografbyrå

förklarats vara ägnad att tjäna upplysnings-, undervisnings- eller

uppfostringssyfte. På grund härav kan redan enligt gällande bestämmelser

befrielse från nöjesskatt i viss utsträckning meddelas även beträffande filmer

avsedda för barn. Motionärerna synes emellertid åsyfta en väsentlig

utvidgning av skattefriheten med sitt yrkande om nöjesskattebefrielse för

god barnfilm. Utskottet finner dock att avsevärda tillämpningssvårigheter

måste uppkomma, därest en nöjesskattebefrielse avgränsas på sätt yrkas i

förevarande motioner.

Vissa statliga åtgärder i syfte att stödja filmproduktionen har på senare

lid vidtagits. Enligt förordningen den 8 juni 1951 om särskilt bidrag till producent

av svensk film bidrager staten till produktionen av svensk långfilm

med 20 procent av den på sådan film belöpande statliga nöjesskatten. Bidraget

avser samtliga svenska filmer och utgår utan avseende å filmens innehåll.

Angivna förordning upphör att gälla med utgången av juni månad 1955, före

vilken tidpunkt frågan om det statliga stödet åt svensk filmproduktion således

skall upptagas till förnyat övervägande. Det torde få förutsättas, att de

förslag om särskilt stöd åt barnfilmproduktionen, som framlagts i ovannämnda

kommittébetänkande, jämväl kommer all övervägas i detta sammanhang.

Även om syftet med förevarandc motioner är värt beaktande sy
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 39.

nes under sådana förhållanden ej böra förekomma, att riksdagen i anledning

av motionerna nu tar ställning i en fråga, som är föremål för Kungl. Maj :ts

prövning. Utskottet avstyrker fördenskull motionerna.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att de likalydande motionerna 1:220 av herr Carl Albert

Anderson och fru Svenson samt II: 221 av fru Andrén m. fl.

om befrielse från nöjesskatt för god barnfilm icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 6 april 1954.

På bevillningsutskottets vägnar:

FILIP KRISTENSSON.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Heiiman, Spetz, Gustaf Elof sson, Velander,

Söderquist, Niklasson, Einar Eriksson, Damström, Snygg och fröken

Ranmark; samt

från andra kammaren: herrar Kristensson i Osby, Orgård, Jonsson i

Skedsbygd, Rrandt, Allard, Strandh, Edström, fru Eriksson i Stockholm,

herrar Anderson i Sundsvall och Asp.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.