Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner angående avdrag för flyttningskostnader vid inkomstbeskattningen.

1954-04-06 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1954:40, Betänkande i anledning av väckta motioner angående avdrag för flyttningskostnader vid inkomstbeskattningen.

Dokumentets text

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr AO.

5

Kr 40.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

angående avdrag för flyttningskostnader vid inkomstbeskattningen.

(2:a avd.)

Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta,

av utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 217 av herr Magnusson m. fl. samt II:

426 av herrar Cassel och Kgling, vari hemställts, »att riksdagen måtte antaga

följande

Förslag

till

loa om ändrinq i vissa delar av kommunalskattelagen den 28 september

1928 (nr 370).

Härigenom förordnas, att 22 § 1 mom., 29 § 1 mom. och 33 § kommunalskattelagen

den 28 september 1928 skola erhålla ändrad lydelse samt att i

anvisningarna till 22, 29 och 33 §§ samma lag skola införas nya punkter,

allt på sätt nedan angives.

22 §.

1 mom. Från bruttointäkten —- --av fastigheten;

kostnad för resor och flyttning i och för brukandet av fastigheten;

ränta å---det allmänna.

Har skog---virkesförrådet tidigare medgivits.

Har växande---gällande ingångsvärde.

Hemmavarande barn---tillhöra arbetspersonalen.

Har sambruksförening---nämnda gottgörelse.

29 §.

1 mom. Från bruttointäkten — — — deras tillgodogörande;

kostnad för resor och flyttning i och för den skattskyldiges deltagande i

rörelsens skötsel;

Ränta å--— till kapitalförlust.

33 §.

Från intäkt ---såsom intäkt.

Avdrag får —--— tjänst redovisningsskyldig;

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 40.

kostnad för resor och flyttning i tjänsten, där ej, vad angår statstjänst,

särskild ersättning varit därför anvisad;

kostnad för---tjänstens fullgörande.

Har den —- — — gäld avdragas.

Riksdagsman, som —--uppburna beloppet.

Den, som---arvode utgått.

(Se vidare anvisningarna.)

Anvisningar

till 22 §.

9. Avdrag för flyttningskostnader får åtnjutas av skattskyldig, vilken

flyttat sin bostad till eller närmare ort, där han brukar jordbruksfastighet,

som tager hans huvudsakliga arbetskraft i anspråk, för så vitt den närmaste

färdvägen vid flyttningen uppgår till minst 3 mil. Angående vad som är att

hänföra till flyttningskostnader hänvisas till punkt 5 av anvisningarna till

33 §.

till 29 §.

15. Avdrag för flyttningskostnader får åtnjutas av skattskyldig, vilken

flyttat sin bostad till eller närmare ort, där han driver rörelse, som tager

hans huvudsakliga arbetskraft i anspråk, för så vitt den närmaste färdvägen

vid flyttningen uppgår till minst 3 mil. Angående vad som är att hänföra

till flyttningskostnader hänvisas till punkt 5 av anvisningarna till 33 §.

till 33 §.

5. Avdrag för flyttningskostnader får åtnjutas av skattskyldig, vilken

flyttat sin bostad till eller närmare ort, där han erhållit fast anställning, som

tager hans huvudsakliga arbetskraft i anspråk, för så vitt den närmaste

färdvägen vid flyttningen uppgår till minst 3 mil. Sålunda må bl. a. avdragas

skäliga kostnader för den skattskyldiges och till hans hushåll hörande

personers resor, transporter av bohag, in- och uppackning, emballage, magasinering

och försäkring samt andra särskilda med flyttningen sammanhängande

utgifter, varibland för bostad, som icke kunnat utnyttjas. Sker flyttningen

till annan ort än verksamhetsorten och är den nya boningsorten icke

belägen å den närmaste färdvägen till verksamhetsorten, må avdraget jämkas

nedåt med hänsyn till huruvida bostaden kunnat förläggas till ort vid

den närmaste färdvägen eller till verksamhetsorten och flyttningskostnaderna

därigenom minskas. Avdrag får icke äga rum, därest av staten anvisats

särskild ersättning för flyttningskostnader (jfr punkt 4 av anvisningarna

till 32 §).

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1955, dock att i fråga om eftertaxe

ring för tidigare år äldre bestämmelser skola äga tillämpning.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Bevillningsutskottets betänkande nr 40.

2) de likalydande motionerna I: 335 av herrar Axel Andersson och Sunne

samt II: 266 av herr Nihlfors m. fl. vari hemställts, »att riksdagen måtte

besluta ändring av gällande författning så att avdrag vid deklaration måtte

medgivas för den ökning av levnadskostnaden, som uppkommer, då en person

byter tjänstgöringsort och på grund av rådande bostadsbrist icke kan

erhålla familjebostad inom rimlig tid, samt att vederbörande utskott måtte

utforma i anledning härav erforderlig lagtext»; ävensom

3) motionen 11:278 av herrar Edström och Birke, vari hemställts, att

riksdagen måtte antaga följande

Förslag

till

lag om ändrad lydelse av anvisningarna till 33 § kommunalskattelagen den

28 september 1928 (nr 370).

Härigenom förordnas, att anvisningarna till 33 § kommunalskattelagen

den 28 september 1928 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Anvisningar

till 33 §.

1. För avgifter---2 mom.

2. Har —--handling.

3. Har--- — 32 §). Sådant avdrag för ökning i levnadskostnader skall

jämväl medgivas make, som på grund av omständighet varöver han ej kunnat

råda, ej kunnat erhålla familjebostad å den ort där arbetet skall utföras.

Avdrag---utföras.

4. Även---fortskaffningsmedel.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför icke lämnas i det

följande, hänvisa till motionerna II: 266, II: 278 och II: 426.

Vid beräkning av inkomsten från särskild förvärvskälla skall enligt 20 §

kommunalskattelagen från förvärvskällans intäkter avräknas alla omkostnader

för intäkternas förvärvande och bibehållande. Avdrag må därvid icke

ske för den skattskyldiges levnadskostnader och därtill hänförliga utgifter.

Från intäkt av tjänst må enligt 33 § kommunalskattelagen avdrag göras

för samtliga utgifter, vilka är att anse såsom kostnader för fullgörande av

tjänsten, såvida icke för samma kostnader anvisats sådant särskilt anslag

som ej skall upptagas såsom intäkt. I de fall särskild ersättning är anvisad

för vissa med en tjänst förenade kostnader, som av den skattskyldige måste

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 40.

bestridas, skall i beskattningshänseende göras skillnad mellan statlig tjänst

och kommunal eller enskild tjänst. Är det fråga om statlig tjänst, skall den

anvisade ersättningen icke upptagas såsom intäkt av tjänsten, liksom å

andra sidan de kostnader, som skall bestridas med ersättningen, ej får avföras

såsom utgift, även om ersättningen icke förslår till kostnadernas gäldande.

Detta gäller för de fall, då den anvisade ersättningen är avsedd att

täcka utgifterna i fråga. Är ersättningen endast avsedd att utgöra ett mindre

bidrag till kostnadernas bestridande, skall ersättningen däremot i sin helhet

upptagas såsom intäkt, medan å andra sidan kostnaderna får avdragas

såsom utgift, även i den mån de överskjuter ersättningen. I fråga om kommunal

eller enskild tjänst skall den anvisade ersättningen alltid upptagas

såsom intäkt och de kostnader, som skall bestridas därmed, avföras såsom

omkostnader för tjänsten eller uppdraget. Om därvid ersättningen icke förslår

till kostnadernas gäldande, får bristen avföras å intäkten av tjänsten i

övrigt.

Till ersättning, som anvisats av staten till bestridande av vissa med tjänsten

förenade kostnader och som följaktligen ej är underkastad skatteplikt,

räknas bl. a. resekostnads- och traktamentsersättning liksom även den till

tjänsteman vid förflyttning från en tjänstgöringsort till en annan utgående

ersättningen för flyttningskostnad samt för den ökade utgift, som må ha

uppstått för honom genom att han måste vidkännas kostnad för bostad å såväl

den gamla som den nya tjänstgöringsorten. Kostnaderna för resor i tjänsten

omfattar dels själva färdkostnaderna och dels den ökning av levnadskostnaderna

som den skattskyldige kan ha fått vidkännas på den grund att han

vistats utom sin vanliga verksamhetsort, såsom för hotellrum, ökad kostnad

för föda o. s. v.

Avdrag får sålunda ske från intäkter av tjänst för bl. a. kostnader för resor

i tjänsten, där ej, vad angår statstjänst, särskild ersättning varit anvisad.

Har skattskyldig i sin tjänst verkställt resor utom den vanliga verksamhetsorten,

äger han rätt att åtnjuta avdrag såväl för kostnaden för själva

resan som för ökningen i levnadskostnaderna. Avdrag för ökade levnadskostnader

är däremot icke medgivet enbart på den grund, att den skattskyldige

har sitt arbete på annan ort än den, där han har sin bostad. Har den

skattskyldige bosatt sig på annan ort än den, där han har tjänst eller anställning,

eller antagit arbete, som skall utföras på annan ort än den, där

han är bosatt, är avdrag i regel icke medgivet. Avdrag medgives dock för det

fall att anställningen avser endast en kortare tid eller skall bedrivas å flera

olika platser eller det av annan anledning icke skäligen kan ifrågasättas, att

den skattskyldige skall avflytta till den ort, där arbetet skall utföras.

Även för det fall att skattskyldig icke är berättigad till avdrag för ökade

levnadskostnader, äger han dock rätt avdraga skälig kostnad för resor till

och från arbetsplatsen, där denna varit belägen på sådant avstånd från hans

bostad, att han behövt anlita och även anlitat särskilt fortskaffningsmedel.

Beträffande avdrag för flyttningskostnader finns icke några särskilda bestämmelser

i skattelagstiftningen utöver det allmänna stadgandet om att

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 40. 9

statliga befattningshavare, som åtnjutit ersättning för vissa kostnader, icke

må göra avdrag för dessa. I övrigt får man hålla sig till den allmänna regeln

i 20 § kommunalskattelagen om avdrag i förvärvskällan. Enligt denna bestämmelse

bör flyttningskostnader få avdragas, om och i den mån de utgör

omkostnader för intäkternas förvärvande. I rättspraxis synes dock sådana

kostnader i allmänhet icke ha fått avdragas, om man bortser från en del

statliga befattningshavare, som icke åtnjutit flyttningsersättning. Dylika

skattskyldiga har i några fall tillerkänts avdrag för flyttningskostnader vid

förflyttning utan egen begäran till annan tjänstgöringsort (jfr R. 1937 ref.

35, Fi. 370 o. 674) samt vid byte av tjänstebostad inom samma ort, då åläggande

härom förelegat (R. 1940 Fi. 231). Däremot har avdrag vägrats statliga

befattningshavare för flyttningskostnader i samband med förflyttning

på egen begäran till annan tjänstgöringsort (R. 1939 Fi. 377 o. 1943 Fi. 715)

och tillträdande av ny tjänst (1940 Fi. 328). I något fall har avdrag för

flyttningskostnad beviljats befattningshavare i enskild tjänst (R. 1944 Fi.

995), men ofta har avdrag förvägrats sådan skattskyldig (t. ex. R. 1951 Fi.

90 och 870).

Ett av regeringsrätten meddelat utslag den 10 juni 1953 (Fi. 1115) har

uppmärksammats såväl i de likalydande motionerna I: 335 och II: 266 som

i motionen II: 278. Omständigheterna i målet var i huvudsak följande. E„

som var gift och hade två minderåriga barn, tillträdde den 1/1 1948 en anställning

som journalist i Göteborg. Dessförinnan hade han haft anställning

i Visby! På grund av bostadsbristen i Göteborg fick hustrun och barnen

stanna kvar i Visby till den 1/7 under beskattningsåret, då E. lyckades ordna

bostad åt familjen i Göteborg. E. yrkade avdrag för fördyrade levnadskostnader

under första halvåret 1948 med 960 kronor, varav 600 kr. avsåg

hyra av möblerad bostad i Göteborg och 360 kr. kosthåll. Hyran i Visby uppgick

till 1 400 kr. pr år. Taxeringsnämnden vägrade avdraget. Taxeringsintendenten

avstyrkte E:s talan hos prövningsnämnden, enär E. själv sökt befattningen

i Göteborg och det således icke vore fråga om tvångsförflyttning.

Taxeringsintendenten hade intet emot att medgiva E. avdrag för resor mellan

Göteborg och Visby med 300 kr. Prövningsnämnden följde taxeringsintendentens

förslag. Kammarrätten ansåg emellertid E. berättigad till avdrag för

fördyrade levnadskostnader med hela det yrkade beloppet 960 kr. och nedsatte

därför taxeringarna med 660 kr. Hos regeringsrätten yrkade taxeringsintendenten,

att prövningsnämndens beslut måtte fastställas. Regeringsrätten

förklarade, att, enär E. redan från och med den 1/1 1948 tillträtt stadigvarande

anställning vid tidningsföretag i Göteborg och jämväl tagit bostad

därstädes, avdrag för ökade levnadskostnader vid sådant förhållande

— oansett alt E:s familj på grund av svårighet att anskaffa familjebostad i

Göteborg nödgas kvarbo i Visby till den 1/7 1948 — författningsenligt icke

kunde medgivas E. E. förklarades dock berättigad till avdrag för kostnader

för resor mellan Göteborg och Visby med 450 kr. (En ledamot ville fastställa

kammarrättens utslag.)

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 40.

Beträffande avdrag för flyttningskostnader i andra förvärvskällor må

nämnas, att industriföretag har erhållit avdrag för kostnader i samband

med flyttning av företagets huvudkontor varigenom årligen stora belopp inbesparades

(R. 1945 Fi. 1065). I ett annat fall har emellertid avdrag vägrats

för kostnader för flyttning av fabriksrörelse till nya lokaler (R. 1942 ref

29).

Vid 1944 års riksdag yrkades i motionen II: 148 av herr Thapper, att vid

beräkning av inkomst av tjänst avdrag måtte medgivas för flyttningskostnader

vid tillträdande av annan anställning. Motionen behandlades av samma

års bevillningsutskott i dess betänkande nr 20, vari anfördes bl. a. följande.

I betraktande av den lättnad i beskattningen, som sålunda enligt nuvarande

bestämmelser är medgiven för vissa i statens tjänst anställda, måste utskottet

för sin del ifrågasätta lämpligheten av gällande beskattningsregler på

ifrågavarande område vad angår andra kategorier av skattskyldiga med

inkomst av tjänst. Då en befattningshavare i statens tjänst åtnjuter skattefrihet

för flyttningsersättning, kan utskottet icke finna tilltalande, att exempelvis

en i enskild tjänst anställd skattskyldig, som på grund av anställningens

upphörande nödgas avflytta till annan ort för tillträdande av annan

anställning, icke skall äga åtnjuta avdrag för de av flyttningen föranledda

kostnaderna. Den omständigheten, att det här är fråga om en helt ny anställning,

synes icke böra utgöra något hinder för avdragsrätt. Inom många

yrken är vanligt, att vederbörande allt emellanåt byter arbetsgivare, önskvärt

är även, att beskattningsreglerna äro så utformade, att de ej motverka

en ur allmän synpunkt behövlig rörlighet hos arbetskraften. Härvid må

jämväl uppmärksammas det förhållandet, att en anställning i enskild tjänst

i regel innebär en större eller mindre grad av otrygghet, vilket i allmänhet

ej kan sägas vara fallet i fråga om en statlig anställning. Utskottet kan fördenskull

ej finna något principiellt hinder mot att avdrag för flyttningskostnader^

medgives i sådana fall, då flyttningen för tillträdande av annan anställning

sker på grund av tvingande omständigheter.

Huruvida avdragsrätt för flyttningskostnader bör föreligga vid andra förvärvskällor

— närmast rörelse eller jordbruk — är vanskligare att bedöma

och utskottet är ej berett att i detta sammanhang taga ställning till denna

fråga.

Med hänsyn till vad ovan anförts och då någon sakkunnigutredning, som

kan förväntas komma att upptaga det i den föreliggande motionen berörda

spörsmålet till behandling, för närvarande ej pågår, har utskottet ansett, att

Kungl. Maj :ts uppmärksamhet borde fästas vid den olikformighet, som enligt

utskottets mening föreligger på ifrågavarande område. Utskottet förordar

fördenskull, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställer om en

översyn av bestämmelserna rörande rätten till avdrag för flyttningskostnader.

Utskottet förutsätter därvid, att berörda fråga lämpligen kan upptagas

till behandling i samband med andra skattefrågor, som kunna påkalla övervägande.

Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets hemställan avlåta skrivelse till

Kungl. Maj:t i ämnet.

Riksdagsskrivelsen överlämnades av Kungl. Maj :t till 1944 års skattesakkunniga

för att tagas i övervägande vid fullgörande av det åt de sak
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Bevillningsutskottets betänkande nr 40.

kunniga lämnade uppdraget. I sitt betänkande III den 15 juni 1948 har de

sakkunniga framlagt förslag rörande avdrag för flyttningskostnader vid

inkomstbeskattningen. Förslaget överensstämmer i sak med det i de förevarande

likalydande motionerna I: 217 och II: 426 framlagda lagförslaget.

Ovannämnda riksdagsskrivelse har sedermera den 26 juni 1950 överlämnats

till 1950 års skattelagssakkunniga för att tagas i övervägande vid

fullgörandet av deras uppdrag.

Av innehållet i de föreliggande motionerna må här återgivas följande.

I de likalydande motionerna 1:217 och II: 426 har anförts

bl. a. att enligt motionärernas mening det av 1944 års skattesakkunniga framlagda

förslaget vore väl motiverat. En avdragsrätt i fråga om flyttningskostnader

stode i god överensstämmelse med principen om skatt efter förmåga

liksom med de allmänna bestämmelserna i 20 § kommunalskattelagen om

avdragsrätt beträffande kostnader för intäktens förvärvande. Utan att nedlägga

kostnader på en flyttning av bostaden skulle nämligen en skattskyldig

i många fall icke kunna förvärva en intäkt av den storlek han faktiskt

erhölle. I andra fall kunde en flyttning till eller närmare den ort där intäkten

förvärvades innebära, att resekostnader mellan bostaden och arbetsplatsen

onödiggjordes eller i varje fall reducerades. Motionärerna förordade därför

i princip, att avdrag för flyttningskostnader medgåves då utgiften härför

hade samband med intäktens förvärvande. Mot en obegränsad avdragsrätt i

samband med flyttningar talade emellertid vissa praktiska skäl. Avdragsrätten

för flyttningskostnader torde böra begränsas till flyttningar, vid

vilka färdvägen uppginge till minst viss angiven längd. Följdriktigheten

krävde, att även jordbrukare och rörelseidkare, som deltoge i driften av sina

förvärvskällor och genom sitt där nedlagda arbete tillförde dessa intäkter,

erhölle en motsvarande rätt till avdrag för flyttningskostnader. En arrendator

t. ex., som övertoge ett nytt arrende, eller en rörelseidkare, som flyttade

sin butik till en ort där den bure sig bättre, borde ha möjlighet att erhålla

avdrag för sina personliga flyttningskostnader lika väl som en i hans tjänst

anställd person, som flyttade på samma gång.

Till stöd för det i de likalydande motionerna 1:335 och

II: 2 6 6 framförda yrkandet har motionärerna bl. a. framhållit, att enligt

regeringsrättens utslag den 10 juni 1953 (RÅ 1953 Fi 1115) framginge,

att bostadsbristens konsekvenser i form av ökade levnadskostnader enligt

gällande författning icke kunde föranleda rätt till avdrag vid inkomstdeklaration.

Utan jämförelse i övrigt kunde man erinra om att en statlig befattningshavare

kunde medgivas anstånd med s. k. omstationering, varigenom

vederbörande kunde erhålla ett skattefritt traktamente upp till ett år, om

genom intyg kunde styrkas, att familjebostad på den nya orten icke kunde

erhållas. Det syntes därför vara av behovet påkallat att andra än statliga

befattningshavare med samma svårigheter vid flyttning på grund av bostadsbristen

kunde medges skäligt avdrag vid sin självdeklaration.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Bevillningsutskottets betänkande nr M.

I motionen II: 278 har gjorts gällande, att när ny anställning på

annan ort erbjödes någon arbetare eller tjänsteman, hade under tiden efter

kriget det största hindret för en flyttning varit att lämplig familjebostad

icke kunnat erhållas på den nya arbetsorten. Detta hade lett till att tjänsten

antingen ej kunnat accepteras eller att familjen fått bo kvar i den gamla bostadsorten

medan mannen fått inackordera sig eller på annat sätt ordna sin

bostadsfråga, där arbetet skulle utföras. Redan en flyttning medförde i och

för sig ökade kostnader som dock vore av engångsnatur. En ständigt återkommande

merutgift vore däremot merkostnader som uppkommit genom

att familjemedlemmarna tvingades bo på skilda orter. I de fall då t. ex.

make måste bosätta sig å annan ort för att sköta sitt arbete och han på grund

av förhållanden över vilka han ej kunde råda ej kunde anskaffa familjebostad

på arbetsorten förefölle det vara ett rättvisekrav, att han beviljades

skatteavdrag för sina till följd av bosättningsförhållandena ökade levnadskostnader.

Utskottet. I de förevarande motionerna har framställts yrkanden, som

syftar till införande av rätt till avdrag för flyttningskostnader vid inkomsttaxeringen.

Sålunda yrkas i de likalydande motionerna 1:217 (av herr Magnusson

in. fl.) samt II: 426 (av herrar Cassel och Kyling) att riksdagen måtte antaga

det förslag angående avdrag för flyttningskostnader, som framlagts av

1944 års skattesakkunniga i betänkande den 15 juni 1948. Enligt nämnda

förslag skulle avdrag från intäkt av jordbruksfastighet medgivas för kostnad

för resor och flyttning i och för brukandet av fastigheten, från intäkt av rörelse

för kostnad för resor och flyttning i och för den skattskyldiges deltagande

i rörelsens skötsel och från intäkt av tjänst för kostnad för resor och

flyttning i tjänsten där ej, vad angår statstjänst, särskild ersättning därför

varit anvisad. Avdrag för flyttningskostnader skulle få åtnjutas om den

skattskyldige flyttat närmare den ort, där fastigheten var belägen, rörelsen

bedrevs eller anställning erhållits, allt såvitt den närmaste färdvägen vid

flyttningen uppgått till minst tre mil. Som flyttningskostnader skulle räknas

bl. a. rese- och transportkostnader och andra särskilda med flyttningen sammanhängande

utgifter. Till de sistnämnda skulle hänföras t. ex. merkostnader,

som kunde uppstå genom att den skattskyldige finge vidkännas kostnad

för bostad i såväl den gamla som den nya verksamhetsorten.

I de likalydande motionerna I: 335 (av herrar Axel Andersson och Sunne)

samt II: 266 (av herr Nihlfors in. fl.) yrkas sådan författningsändring, att

avdrag vid inkomsttaxeringen kunde erhållas för de ökade levnadskostnader,

som vid ombyte av tjänstgöringsort kunde uppkomma på grund av att

familjebostad å den nya tjänstgöringsorten icke kunde erhållas inom rimlig

tid. I huvudsak samma yrkande som det sistnämnda har framställts i motionen

11:278 (av herrar Edström och Birke). I dessa motioner har uppmärksammats,

att regeringsrätten i ett utslag den 10 juni 1953 vägrat avdrag

för fördyrade levnadskostnader föranledda av att familjebostad å ny

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Bevillningsutskottets betänkande nr 40.

tjänstgöringsort icke kunnat erhållas. Den skattskyldige hade i detta fall på

egen ansökan erhållit ny anställning å annan ort.

Såsom av den ovan lämnade redogörelsen framgår har i praxis avdrag för

flyttningskostnader tidigare medgivits endast i undantagsfall.

Förevarande spörsmål har tidigare varit föremål för riksdagens behandling.

Sålunda hemställdes i motionen II: 148 vid 1944 års riksdag om sådan

ändring i gällande skatteförfattningar, att vid beskattning av inkomst av

tjänst avdrag medgåves för flyttningskostnader vid tillträdande av annan

anställning. Samma års bevillningsutskott behandlade motionen i sitt betänkande

nr 20 och anförde därvid bl. a., att i betraktande av den lättnad i

beskattningen, som vore medgiven för vissa i statens tjänst anställda, utskottet

måste för sin del ifrågasätta lämpligheten av gällande beskattningsregler

på ifrågavarande område vad anginge andra kategorier av skattskyldiga

med inkomst av tjänst. Utskottet kunde icke se något principiellt hinder för

att avdrag för flyttningskostnader medgåves i sådana fall, då flyttningen för

tillträdande av annan anställning skedde på grund av tvingande omständigheter.

Huruvida avdragsrätt kunde föreligga vid andra förvärvskällor

närmast rörelse eller jordbruk — vore vanskligare att bedöma, och utskottet

vore ej berett att i detta sammanhang taga ställning till denna fråga. På

utskottets hemställan beslöt riksdagen att i skrivelse till Kungl. Maj :t förorda

en översyn av bestämmelserna rörande rätten till avdrag för flyttningskostnader.

Sedan skrivelsen överlämnats till 1944 års skattesakkunnigas behandling

framlade dessa det förslag i ämnet, för vars huvudsakliga innehåll ovan redogjorts.

Förslaget har emellertid icke föranlett någon proposition i ämnet,

utan riksdagsskrivelsen har sedermera överlämnats till 1950 års skattelagssakkunniga

för att av dem tagas i övervägande vid fullgörande av deras

uppdrag.

Då sålunda förevarande spörsmål kommer att upptagas till behandling av

1950 års skattelagssakkunniga anser sig utskottet icke böra förorda någon

författningsändring i ämnet. Utskottet finner icke heller anledning föreligga

att på grund av motionerna förorda skrivelse till Kungl. Maj:t.

Av angivna skäl avstyrker utskottet de föreliggande motionerna.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

1) att de likalydande motionerna 1:217 av herr Magnusson

in. fl. samt II: 426 av herrar Cassel och Kyling om vissa

ändringar beträffande det s. k. förvärvsavdraget vid taxering

till skatt måtte, i den mån de icke kan anses besvarade

genom vad utskottet ovan anfört, av riksdagen lämnas utan

åtgärd;

2) att de likalydande motionerna 1:335 av herrar Axel

Andersson och Sunne samt II: 266 av herr Nihlfors m. fl.

om rätt att vid taxering till skatt för inkomst göra avdrag

för viss ökning av levnadskostnaderna i samband med om
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets betänkande nr 40.

byte av tjänstgöringsort ävensom motionen 11:278 av herrar

Edström och Birke om viss ändring av anvisningarna

till 33 § kommunalskattelagen måtte, i den mån de icke

kan anses besvarade genom vad utskottet ovan anfört, av

riksdagen lämnas utan åtgärd.

Stockholm den 6 april 1954.

På bevillningsutskottets vägnar:

FILIP KRISTENSSON.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Heiiman, Spetz, Gustaf Elofsson, Velander,

Söderquist, Niklasson, Einar Eriksson, Damström, Snygg och fröken

Ranmark; samt

från andra kammaren: herrar Kristensson i Osby, Orgård, Jonsson i

Skedsbygd, Brandt, Allard, Strandh, Edström, Anderson i Sundsvall, Asp

och Andersson i Essvik.

Reservation

av herrar Velander, Söderquist, Kristensson i Osby, Edström och Anderson

i Sundsvall, vilka ansett, att utskottet bort hemställa,

1) att riksdagen måtte, med bifall till de likalydande motionerna

1:217 av herr Magnusson m. fl. samt 11:426 av

herrar Cassel och Kyling, för sin del antaga det i nämnda

motioner intagna förslaget till lag om ändring i vissa delar

av kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370);

2) att riksdagen måtte, med bifall till de likalydande

motionerna I: 335 av herrar Axel Andersson och Sunne samt

11:266 av herr Nihlfors m. fl. ävensom motionen 11:278

av herrar Edström och Birke, för sin del antaga följande

Förslag

till

lag om ändrad lydelse av anvisningarna till 33 § kommunalskattelagen den

28 september 1928 (nr 370).

Härigenom förordnas, att anvisningarna till 33 § kommunalskattelagen

den 28 september 1928 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Bevillningsutskottets betänkande nr 40.

Anvisningar

till 33 §.

1. För avgifter----2 mom.

2. Har — — — handling.

3. Har —---32 §). Sådant avdrag för ökning i levnadskostnader skall

jämväl medgivas make, som på grund av omständighet varöver han ej kunnat

råda, ej kunnat erhålla familjebostad å den ort där arbetet skall utföras.

Avdrag----utföras.

4. Även----fortskaffningsmedel.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling; dock att äldre

bestämmelser fortfarande skola gälla i fråga om 1954 års taxering samt i

fråga om eftertaxering för år 1954 eller tidigare år.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.