Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner angående vissa ändringar i förordningen om nöjesskatt.

1954-04-27 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1954:44, Betänkande i anledning av väckta motioner angående vissa ändringar i förordningen om nöjesskatt.

Dokumentets text

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 44.

Nr 44.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

angående vissa ändringar i förordningen om nöjesskatt.

(l:a avd.)

Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta, av

utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 338 av herrar Holmquist och Bergman

samt II: 433 av herr Adamsson m. fl., vari hemställts, »att ideella organisationer,

som de definieras enligt paragraf 15 i nöjesskatteförordningen, helt

blir befriade från skyldighet att erlägga nöjesskatt, samt att, därest detta

ej vinner bifall, det skattefria beloppet, som nu är 500 kronor, höjes till

2 000 kronor»;

2) de likalydande motionerna I: 339 av herr Hansson m. fl. och II: 272

av herr Gezelius m. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte antaga följande

Förslag

till

Förordning om ändring av 15 § förordningen den 21 december 1945 om

nöjesskatt (nr 823).

Härigenom förordnas, att 15 § förordningen den 21 december 1945 om

nöjesskatt (nr 823), skall erhålla följande ändrade lydelse.

15 §.

Där organisation,---organisationens syfte.

I fråga om uppvisning eller tävling av icke professionell idrott eller gymnastik

åtnjutes för varje tillställning befrielse från den del av nöjesskatten,

som belöper å ett sammanlagt belopp av 2 000 kronor.

Folketshusförening eller---stycke sägs.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1954»; ävensom

3) motionen 11:45 av herrar Johansson i Stockholm och Senander, vari

hemställts, »att idrottsarrangemang helt befrias från skyldigheten att erlägga

statlig nöjesskatt».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför icke lämnas i det följande,

hänvisa till motionerna I: 338, II: 45 och II: 272.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr AA. 5

Enligt förordningen den 21 december 1945 (nr 823) om nöjesskatt skall

sådan skatt erläggas för nöjestillställning, till vilken allmänheten har tillträde

mot avgift. Nöjesskatten utgår med 15 procent å bruttopriset för varje

biljett, inberäknat skatten; dock att för biograf föreställning nöjesskatten

utgår med 30 procent, om biljettpriset icke överstiger en krona, och eljest

med 30 procent av en krona och 45 procent av återstoden av biljettpriset.

Nöjesskatten fördelas med hälften till staten och med hälften till den kommun,

inom vars område nöjestillställning äger rum; dock att nöjesskatten

för biograf föreställning fördelas med tre fjärdedelar till staten och med en

ljärdedel till kommunen.

I nöjesskatteförordningen finnes i 13—18 §§ bestämmelser om undantag

eller befrielse från nöjesskatten. Av dessa bestämmelser må här återgivas

följande. Nöjesskatt skall enligt 14 § icke utgå, därest nöjestillställning

med hänsyn till sitt innehåll är ägnad att tjäna vetenskapligt ändamål eller

upplysnings-, undervisnings- eller uppfostringssyfte. I 15 § stadgas att organisation,

som har till huvudsakligt syfte att främja religiösa, välgörande,

sociala, politiska, konstnärliga, idrottsliga eller andra därmed jämförliga kulturella

eller eljest allmännyttiga ändamål och som under de senast förflutna

fem åren icke lämnat utdelning åt sina medlemmar, åtnjuter befrielse från

nöjesskatt till den del skatten för varje tillställning icke överstiger 75 kronor.

Såsom sådan organisation anses också folketshusförening eller folkparksförening,

så ock annan liknande organisation med uppgift att tillhandahålla

samlingslokal, ändå att dess huvudsakliga syfte icke är att främja nyss avsedda

ändamål. Nämnda skattebefrielse gäller dock icke för tillställning, i

vilken till huvudsaklig del ingår dans eller marknads- och tivolinöjen eller

biografföreställning med visst undantag. I det fall att behållning av nöjestillställning

skall användas uteslutande för välgörande eller allmännyttigt ändamål,

må enligt 16 § länsstyrelse, efter hörande av vederbörande kommun,

medgiva befrielse helt eller delvis från nöjesskatten. Mot kommunens

avstyrkande kan befrielse dock icke medgivas från kommunal nöjesskatt.

Lämnar länsstyrelsen ej medgivande om befrielse eller är fråga om nöjestillställning

av annat slag än nyss sagts äger enligt 17 § kommunen medgiva

befrielse från den kommunala nöjesskatten.

Före ikraftträdandet av den nu gällande förordningen om nöjesskatt uttogs

nöjesskatten efter olika taxor, beroende på nöjestillstäliningens art och

syfte. Enligt lägsta taxan, som tillämpades i fråga om tillställningar avseende

hl. a. icke professionell idrott, utgjorde skatten 15 procent av biljettpriset.

1944 års nöjesskattcutredning förordade en för samtliga nöjestillslällningar

enhetlig nöjesskatt å 20 procent. Då emellertid en dylik skärpning

av nöjesskatten för de till lägsta taxan hänförliga nöjestillställningarna

knappast rimligen borde genomföras utan kompensation i en eller annan

form, förordade de sakkunniga beträffande idrottsrörelsen den lindringen

i nöjesbeskattningen, att för uppvisning eller tävling i icke professionell

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 44.

idrott eller gymnastik eller i hästsport nöjesskatten skulle utgå endast å det

belopp, varmed summan av de erlagda avgifterna översteg 2 000 kronor.

I 1945 års proposition (nr 344) föreslog departementschefen att nöjesskatten

skulle i princip utgå med 15 procent, varigenom fördelarna med en enhetstaxa

bibehölles samtidigt som olägenheterna av en skatteskärpning för

de lägst beskattade tillställningarna undanröjdes. För att i huvudsak undgå

den skatteminskning, som denna lösning medförde, förordades vidare den

avvikelsen från enhetstaxan, att biografföreställningar skulle beskattas något

hårdare. I fråga om uppvisningar och tävlingar i icke professionell idrott

och gymnastik ansåg departementschefen emellertid lämpligt att vidtaga en

jämkning i den föreslagna principen för uttagande av nöjesskatt. Härom

anfördes i propositionen följande.

Vid flertalet dylika uppvisningar och tävlingar är avgiften förhållandevis

låg och publiken ganska fåtalig, varför nöjesskatten för varje särskild tillställning

i regel uppgår till endast ett mindre belopp. Ifrågavarande uppvisningar

och tävlingar intaga därjämte en särställning i så måtto, att desamma

i stor utsträckning möjliggöras genom frivilligt oavlönat arbete inom

idrottsrörelsen samt syfta till att främja denna rörelse. Med hänsyn härtill

och i syfte jämväl att förenkla kontrollen över uttagandet av nöjesskatt för

tillställningar av förevarande slag tillstyrker jag, att befrielse medgives för

nöjesskatt för uppvisning eller tävling i icke professionell idrott eller gymnastik

med belopp motsvarande skatten för inträdesavgifter och andra därmed

likställda avgifter intill 2 000 kronor för varje särskild tillställning.

Den av departementschefen sålunda föreslagna undantagsbestämmelsen

infördes i 15 § i departementsförslaget.

I anledning av propositionen väcktes ett flertal motioner i riksdagen med

yrkanden om undantag från eller nedsättning i nöjesskatten för tillställningar

anordnade av ideella organisationer och sådana sammanslutningar,

som hade till uppgift att tillhandahålla allmän samlingslokal. Av 1945 års

bevillningsutskott, som behandlade propositionen och motionsyrkandena i

betänkande nr 06, ansågs att avsedda motioner borde i någon mån tillgodoses.

Efter att ha avvisat ett alternativ av innebörd, att befrielse från nöjesskatt

skulle i viss utsträckning beviljas — förutom för uppvisning eller

tävling i icke professionell idrott eller gymnastik -— jämväl för sådana tillställningar

som avsåges i 3 § a) i departementsförslaget (teaterföreställningar

in. m.), anförde utskottet bl. a. att utskottet ansett sig böra följa en

annan linje och i stället anknyta rätten att erhålla lindring i nöjesbeskattningen

i första hand till det förhållandet, att nöjestillställning anordnades

av en ideell organisation av närmare angivet slag. Utskottet förordade vidare

bl. a. den begränsningen av skattelindringen att densamma icke skulle

avse danstillställningar eller biografföreställningar med visst undantag. Beträffande

frågan i vilken utsträckning lindring i nöjesbeskattningen borde

ske hade utskottet -— med hänsyn särskilt därtill att en dylik förmån i beskattningshänseende

torde ha sin största betydelse för organisationer, som

arbetade med små resurser och anordnade tillställningar, till vilka anslutningen

vore förhållandevis ringa — stannat för att förorda, att befrielse från

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 44.

7

nöjesskatt skulle åtnjutas för varje tillställning från den del av skatten,

som belöpte å ett sammanlagt avgiftsbelopp av 500 kronor. Utskottet uttalade

vidare den åsikten, att även om idrotten vore förtjänt av att i största

möjliga utsträckning stödjas av det allmänna, det dock icke kunde vara befogat

att ställa idrotten i särskilt gynnad ställning i förhållande till andra

ideella organisationer, för vilka utskottet föreslagit nedsättning av nöjesskatten.

Resultatet av utskottets överväganden blev en omarbetning av 15 §

i departementsförslaget av den huvudsakliga innebörden, att med avseende

å den av utskottet föreslagna skattelindringen denna skulle tillkomma dels

ideell organisation, som hade till uppgift att stödja teater- eller musikverksamhet,

att befordra nykterhet, folkbildning eller folkuppfostran, eller att

främja religiösa eller politiska syften, dels sådan ideell organisation, som

avsåge att stödja icke professionell idrott eller gymnastik eller att främja

hästsport, och dels — med viss begränsning — organisation, som hade till

uppgift att tillhandahålla allmän samlingslokal. Vad utskottet föreslagit

godkändes av riksdagen.

Den nu gällande lydelsen erhöll 15 § nöjesskatteförordningen vid 1950

års riksdag, som genom proposition nr 227 förelädes förslag om vissa ändringar

i förordningen. Genom ifrågavarande omarbetning av paragrafen

åsyftades att bringa dess innehåll i bättre överensstämmelse med vad som

avsågs vid bestämmelsernas tillkomst samt att i vissa aveenden förenkla

paragrafens tillämpning. Sistnämnda syfte tillgodosågs bl. a. på det sättet

att avgränsningen av kretsen utav befrielseberättigade organisationer skedde

med beaktande av föreskrifterna i 38 § förordningen om arvsskatt och

gåvoskatt, däri stadgas att från gåvoskatt är befriade stiftelser med huvudsakligt

syfte att främja religiösa, välgörande, sociala, politiska, konstnärliga,

idrottsliga eller andra därmed jämförliga kulturella eller eljest allmännyttiga

ändamål.

I motioner till 1952 års riksdag framställdes yrkande om sådan ändring

av 15 § nöjesskatteförordningen att folketshusförening eller folkparksförening

så ock annan liknande organisation med uppgift att tillhandahålla

samlingslokal skulle åtnjuta i paragrafen avsedd skattelindring, oavsett vilket

slag av tillställning som anordnades. Av 1952 års bevillningsutskott, som

upptog avsedda motioner — jämte andra — till behandling i betänkande nr

18, föreslogs skrivelse till Kungl. Maj :t med begäran om utredning av de i

betänkandet berörda spörsmålen. Av utskottet uttalades i betänkandet bl. a.

alt utgångspunkten borde vara att en lika behandling i skattehänseende av

samtliga de i 15 § avsedda organisationerna fortfarande borde upprätthållas.

Utskottsbetänkande! godkändes av riksdagen.

Slutligen må nämnas, atl i motioner vid 1953 års riksdag hemställdes om

skrivelse till Kungl. Maj:t med begäran om utredning och förslag rörande

undantag från nöjesskatten för tävlingar och uppvisningar i icke professionell

idrott eller gymnastik. På hemställan av 1953 års bevillningsutskott

i betänkande nr 19 lämnade riksdagen motionerna utan åtgärd. 1 nämnda

betänkande framhöll utskottet bl. a. all skäl talade för en höjning av det i

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 44.

15 § nöjesskatteförordningen skattefria beloppet om 75 kronor men att utskottet

icke vore berett att då taga ställning till denna fråga. Därvid hade

utskottet fäst avseende vid att 1952 års riksdag i skrivelse till Kungl. Maj :t

anhållit om en översyn i visst hänseende av nämnda paragraf, och utskottet

utgick ifrån att vid denna översyn frågan om det skattefria beloppets storlek

jämväl komme under bedömande.

Av innehållet i de nu föreliggande motionerna må här återgivas följande.

I de likalydande motionerna 1:338 och 11:4 3 3 framhåller motionärerna

att man vore allmänt överens om att de ideella organisationerna —

och kanske i främsta hand ungdomsorganisationerna — gjorde vårt land

mycket värdefulla tjänster genom att skola och fostra de unga till dugande

och kunniga samhällsmedborgare. Ur principiell synpunkt tedde det sig därför

mycket märkligt — särskilt när alla visste hur ytterst begränsade ekonomiska

resurser dessa föreningar hade — att staten skulle beskatta ideella

organisationer, även om viss befrielse från nöjesskatten kunde erhållas.

Frågan om nöjesskatt för ideella organisationers tillställningar hade ständigt

vållat irritation och framkallat krav på skattens slopande. Sveriges socialdemokratiska

ungdomsförbund hade således alltid hävdat, att ideella organisationer

helt skulle befrias från skyldighet att erlägga nöjesskatt. Förbundet

grundade sin uppfattning på det förhållandet, att de egna klubbarna

landet runt hade stora ekonomiska svårigheter och bleve hindrade i sin skolnings-

och studieverksamhet. Andra organisationer hade liknande erfarenheter.

Om man av statsfinansiella skäl ej kunde slopa nöjesskatten för de

ideella organisationerna, borde »taket» på det fritagna beloppet avsevärt höjas.

Det vore uppenbart att enbart penningvärdets fall sedan bestämmelsen

tillkom gjorde det angeläget att fribeloppet nu justerades till ett högre belopp.

Starka skäl talade för att det fritagna beloppet höjdes till 2 000 kronor

såsom en etapp på väg mot målet att helt befria de ideella organisationerna

från skyldighet att erlägga nöjesskatt.

Till stöd för yrkandet i de likalydande motionerna 1:339 och

II: 2 7 2 har motionärerna anfört bl. a. att sedan år 1945 penningvärdet undergått

en mycket stark försämring. Det från nöjesskatt undantagna beloppet

vore därför reellt sett avsevärt lägre nu än år 1945. Redan av denna anledning

borde en höjning av beloppet vara ofrånkomlig. Även av andra skäl

borde en höjning företagas. Motionärerna ville peka på den särställning, i

vilken idrotten i vissa sammanhang stode. Ytterligare kunde framhållas, att

idrottsföreningarna torde vara de enda ideella organisationer som hade sådana

arrangemang att nöjesskatten bleve verkligt betungande. Tävlingsverksamheten

kunde normalt icke bedrivas utan betydande kostnader, såsom för

planhyror, resor och traktamenten för egna och andra föreningars idrottsmän,

materiel m. m. I förhållande till intäkterna vore dessa omkostnader

ofta mycket stora. Eftersom nöjesskatt utginge å bruttopriset, vore det icke

ovanligt att nöjesskatt uttoges, även om tävlingarna icke lämnat någon som

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr ii.

9

helst vinst. Särskilt de mindre föreningarna bleve i sådana sammanhang

hårt drabbade. För andra ideella organisationer låge omkostnaderna på en

helt annan och lägre nivå, och dessa hade därför icke samma ekonomiska

problem att brottas med som idrottsföreningarna. Ett högre avdragsgillt belopp

för idrottsföreningarna än för andra ideella organisationer vore följaktligen

motiverat. Motionärerna ville därför på nytt föra fram det förslag departementschefen

framlade 1945 om ett avdragsgillt belopp å 2 000 kronor.

På grund av inflationen vore detta belopp nu reellt sett lägre än då förslaget

tidigare framlades.

I motionen II: 45 har motionärerna understrukit idrottens stora

betydelse i det moderna samhället. Det gällde därför att på allt sätt ge den

stöd och befria den från pålagor och bestämmelser, som hämmade föreningarnas

förmåga att skapa sig ekonomi.

Utskottet. Såsom framgår av den tidigare lämnade redogörelsen äger jämlikt

15 § förordningen om nöjesskatt vissa ideella organisationer och därmed

jämställda sammanslutningar åtnjuta befrielse från utgörande av nöjesskatt

för av dem anordnade nöjestillställningar till den del skatten för

varje tillställning icke överstiger 75 kronor; dock att denna befrielse icke

gäller för tillställning, i vilken till huvudsaklig del ingår dans eller marknads-

och tivolinöjen eller biografföreställning med visst undantag.

1 de föreliggande motionerna har ställts yrkanden innebärande ytterligare

lättnader i nöjesbeskattningen för i 15 § nöjesskatteförordningen avsedda

organisationer. Sålunda yrkas i de likalydande motionerna I: 338 och II:

433 i första hand att dessa organisationer skall helt befrias från skyldigheten

att utgöra nöjesskatt samt i andra hand att det i nämnda paragraf

angivna avdragsgilla beloppet skall höjas så, att en bruttointäkt av 2 000

kronor undantages från beskattning. I de likalydande motionerna 1:339

och 11:272 har framställts yrkande att sistnämnda lindring i nöjesskatten

skall gälla i fråga om uppvisning eller tävling av icke professionell idrott

eller gymnastik, vilket sålunda innebär att idrotts- eller gymnastikföreningar

skall komma i åtnjutande av den yrkade högre skattebefrielsen såvitt

avser nämnda slag av uppvisningar eller tävlingar men för övriga befrielseberättigade

tillställningar erhålla befrielse med nu gällande belopp.

Slutligen yrkas i motionen 11:45, att idrottsarrangemang skall helt befrias

från statlig nöjesskatt.

Vad till en början angår yrkandet i de likalydande motionerna I: 338 och

II: 433 att de i 15 § nöjesskatteförordningen avsedda organisationerna skall

helt befrias från nöjesskatt, vill utskottet erinra om att en väsentlig del av

de tillställningar som är föremål för nöjesbeskattning torde anordnas av

dessa organisationer. Ett bifall till nämnda motionsyrkande skulle fördenskull

komma att innebära en sådan förändring av nöjesbeskattningen som

komme att framstå som ett partiellt upphävande av densamma. En skattebefrielse

av så vidsträckt innebörd kan utskottet icke tillstyrka. Utskottet

2 Bihang till riksdagens protokoll 195t. 7 samt. Nr 43—44.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Bevillningsutskottets betänkande nr U.

finner emellertid vad som i berörda motioner ävensom i de likalydande motionerna

1:339 och 11:272 anförts till stöd för en höjning av det enligt

15 § nöjesskatteförordningen skattefria beloppet vara förtjänt av visst beaktande.

Redan den omständigheten att penningvärdet undergått en väsentlig

förändring sedan år 1945, då den i lagrummet angivna skattelindringen i

sak avvägdes, talar för en förhöjning av avdragsbeloppet. Härtill kommer

att omkostnaderna för de ideella organisationerna i allmänhet torde ha

stigit mer än som kunnat uppvägas av ökningar på inkomstsidan. Vid övervägande

av dessa synpunkter har utskottet funnit sig böra tillstyrka en

höjning av det enligt 15 § nöjesskatteförordningen skattefria beloppet från

75 till 150 kronor, vilket senare belopp i stort sett motsvarar den skatt som

belöper på en bruttointäkt av 1 000 kronor. Enligt utskottets mening bör

denna skattelindring fortfarande tillkomma samtliga de organisationer som

avses med förenämnda stadgande, och genomföras från och med den 1 juli

1954. Med erinran om att 1952 års riksdag begärt en översyn av nöjesskatteforordnmgen,

bl. a. beträffande reglerna i 15 §, vill utskottet framhålla,

att därest den ändring av nämnda paragraf som utskottet nu förordat godtages,

detta vid en blivande översyn av förordningen icke bör utgöra hinder

for en omprövning av frågan om nöjesbeskattningen av de ideella organisationerna

och att därvid även de i förevarande motioner framförda synpunkterna

kommer att övervägas.

Utskottet kan icke tillstyrka det i motionen 11:45 framställda yrkandet.

Godtages vad utskottet ovan förordat kommer emellertid som redan antytts

detta att innebära ökat stöd även åt idrottsrörelsen och för de mindre föreningarna

få den verkan att deras tävlingar i väsentlig utsträckning kommer

att bli skattefria.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

1) att riksdagen, i anledning av de likalydande motionerna

I: 338 av herrar Holmqvist och Bergman samt II: 433 av

herr Adamsson m. fl. ävensom de likalydande motionerna

1:339 av herr Hansson in. fl. och 11:272 av herr Gezelius

m. fl., måtte antaga följande

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 15 § förordningen den 21

december 1945 (nr 823) om nöjesskatt.

Härigenom förordnas, att 15 § förordningen den 21 december 1945 om

nöjesskatt1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

! Senaste lydelse se 1950 : 250.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 44.

11

Nuvarande lydelse:

15 §.

Där organisation, som har till huvudsakligt

syfte att främja religiösa,

välgörande, sociala, politiska, konstnärliga,

idrottsliga eller andra därmed

jämförliga kulturella eller eljest

allmännyttiga ändamål och som under

de senast förflutna fem åren icke

lämnat utdelning åt sina medlemmar,

anordnar nöjestillställning, åtnjutes

befrielse från nöjesskatt till

den del skatten för varje tillställning

icke överstiger 75 kronor. Vad nu

sagts skall dock icke gälla med avseende

å tillställning, i vilken till huvudsaklig

del ingår dans eller marknads-

och tivolinöjen eller biografföreställning

med undantag för sådan

filmförevisning, som genom sitt ämnesval

är ägnad att direkt främja organisationens

syfte.

Folketshusförening eller —--

Föreslagen lydelse:

15 §.

Där organisation, som har till huvudsakligt

syfte att främja religiösa,

välgörande, sociala, politiska, konstnärliga,

idrottsliga eller andra därmed

jämförliga kulturella eller eljest

allmännyttiga ändamål och som under

de senast förflutna fem åren icke

lämnat utdelning åt sina medlemmar,

anordnar nöjestillställning, åtnjutes

befrielse från nöjesskatt till

den del skatten för varje tillställning

icke överstiger 150 kronor. Vad nu

sagts skall dock icke gälla med avseende

å tillställning, i vilken till huvudsaklig

del ingår dans eller marknads-

och tivolinöjen eller biografföreställning

med undantag för sådan

filmförevisning, som genom sitt ämnesval

är ägnad att direkt främja organisationens

syfte,

stycke sägs.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1954; dock att äldre bestämmelser

alltjämt skola gälla i fråga om nöjestillställning, som dessförinnan

tagit sin början.

2) att motionen 11:45 av herrar Johansson i Stockholm

och Senander icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 27 april 1954.

På bevillningsutskottets vägnar:

ADOLV OLSSON.

Närvarande: se under betänkandet nr 43.

647878. Stockholm 1954. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.