Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående ändrad lydelse av 5 och 6 §§ förordningen den 2 juni 1922

1954-05-04 · 47 sidor, varav 47 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 47 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1954:45, Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående ändrad lydelse av 5 och 6 §§ förordningen den 2 juni 1922

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

1

Nr 45.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition med förslag till förordning angående ändrad

lydelse av 5 och 6 §§ förordningen den 2 juni 1922

(nr 260) om automobilskatt, m. m., såvitt propositionen

hänvisats till bevillningsutskottet, jämte i ämnet

väckta motioner.

I en den 26 februari 1954 dagtecknad proposition, nr 112, har Kungl.

Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen att

dels antaga vid propositionen fogade förslag till

1) förordning angående ändrad lydelse av 5 och 6 §§ förordningen den

2 juni 1922 (nr 260) om automobilskatt;

2) förordning angående ändrad lydelse av 1 § förordningen den 3 maj

1929 (nr 62) om särskild skatt å bensin och motorsprit;

3) förordning om tillfällig skatt å bensin, som finnes i riket den 1 juli

1954; samt

4) förordning om brännoljeskatt;

dels medgiva att under följande, i årets statsverksproposition under

tolfte huvudtiteln uppförda anslag må mot automobilskattemedlen avräknas

nedan angivna belopp, nämligen under

anslaget till Pensioner åt f. d. befattningshavare i statens

tjänst........................................... 700 000 kronor;

anslaget till Pensioner enligt tjänstepensionsreglementet

för arbetare m. m................................. 5 800 000 kronor;

anslaget till Pensioner åt efterlevande till befattningshavare

i statens tjänst.............................. 200 000 kronor;

samt anslaget till Pensioner åt efterlevande till arbetare

i statens tjänst .................................. 700 000 kronor;

dels godkänna de principer för avräkning av vissa anslag å driftbudgeten

helt eller delvis mot automobilskattemedel, för vilka departementschefen vid

ärendets föredragning inför Kungl. Maj:t redogjort;

dels bemyndiga Kungl. Maj :t att — i huvudsaklig överensstämmelse med

i propositionen angivna grunder — förordna om restitution av skatt för sådan

bensin, som från och med år 1955 förbrukas vid jordbruket till bensindrivna

traktorer;

dels ock bemyndiga Kungl. Maj:t att för budgetåret 1954/55 medgiva det

överskridande av den i kontrollstyrelsens avlöningsstat upptagna anslags
1

Dihang till riksdagens protokoll 105b. 7 samt. Nr 45.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

posten till Avlöningar till icke-ordinarie personal, som kan bliva erforderligt

i anledning av de i propositionen framlagda förslagen.

Propositionen har hänvisats, såvitt angår dels de fyra förordningsförslagen

och dels förslaget om bemyndigande för Kungl. Maj:t att förordna om

restitution av skatt för viss bensin, till bevillningsutskottet samt i övrigt till

statsutskottet.

Rörande propositionens huvudsakliga innehåll må här anföras följande.

I propositionen framlägges förslag om en höjning av dels skatterna på

bensin och motorbrännolja till 32 öre per liter, dels skatten på motorsprit

till 7 öre, dels fordonsskatten för personbilar med 10 kr., dels fordonsskatten

för bussar och lastbilar med i genomsnitt ca 17 % och dels fordonsskatten

för vissa släpvagnar med varierande belopp. Skattehöjningen avser i första

hand att täcka utgifterna för vägväsendet under budgetåret 1954/55 men

jämväl att i fortsättningen möjliggöra en fortlöpande upprustning av vägarna.

Vidare föreslås viss skattelättnad för inhemsk skifferbensin ävensom

överflyttning av uppbördsverksamheten med avseende å brännoljeskatten

från länsstyrelserna till kontrollstyrelsen. Slutligen föreslås en höjning av

restitutionsbeloppet för bensinskatt, erlagd för jordbrukets traktorer, från

300 till 325 kr.

Beträffande författningsförslagens lydelse hänvisas till propositionen (s.

2—12).

Till utskottet har hänvisats följande i anledning av propositionen väckta

motioner, nämligen

I) de likalydande motionerna 1:480 av herr Magnusson m. fl. och II: 608

av herr Hagård m. fl., vari hemställts, att riksdagen vid behandlingen av

proposition nr 112 måtte

A. antaga följande

Förslag

till

Förordning angående ändrad lydelse av 2 § förordningen den 2 juni 1922 (nr

260) om automobilskatt.

Härigenom förordnas, att 2 § förordningen den 2 juni 1922 (nr 260) om

automobilskatt skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

2 §.

Från skatteplikt frikallas:

a) automobil — — — undersåte.

b) automobil---brandväsendet.

c) automobil, vilken är inrättad såsom invalidfordon.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

d) motorcykel, som är inrättad såsom invalidfordon och vars hastighet

icke överstiger 30 kilometer i timmen; samt

e) automobil eller släpvagn, då fordonet är taget i anspråk med nyttjanderätt

jämlikt bestämmelserna i allmänna förfogandelagen den 22 juni 1939

(nr 293), rekvisitionslagen den 30 juni 1942 (nr 583), beredskapsförfogandelagen

den 30 juni 1942 (nr 584) eller civilförsvarslagen den 15 juli 1944

(nr 536).

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1955.

B. i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa att Kungl. Maj :t i enlighet med

i motionerna angivna riktlinjer måtte utfärda erforderliga föreskrifter dels

för tillämpning av under A föreslagen ändring i automobilskatteförordningen,

dels ock för restitution av bensinskatt för av invalidfordon förbrukad

bensin;

II) de likalydande motionerna I: 498 av herr Pålsson m. fl. och II: 643 av

herr Larsson i Hedenäset m. fl., vari hemställts, att riksdagen vid behandling

av förevarande proposition måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t

anhålla, att vid utredning om den framtida automobilbeskattningen frågan

om en utjämning av priserna å flytande drivmedel i enlighet med motionernas

syfte må bli föremål för en allsidig och förutsättningslös prövning;

III) de likalydande motionerna I: 500 av herr Bergh m. fl. och II: 640 av

herr Cassel m. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte

1) avslå Kungl. Maj :ts förslag till förordning angående ändrad lydelse av

5 och 6 §§ förordningen den 2 juni 1922 (nr 260) om automobilskatt,

2) antaga förslaget till förordning angående ändrad lydelse av 1 § förordningen

den 3 maj 1929 (nr 62) om särskild skatt å bensin och motorsprit

med den ändring som framgår av följande lydelso:

1 §•

För bensin, som till riket införes eller här tillverkas, skall erläggas särskild

skatt av trettioett öre för liter. Skatt skall -—- — — för liter.

I denna — -— — såsom motorsprit.

För bensin---för liter.

3) antaga förslaget till förordning om tillfällig skatt å bensin, som finnes

i riket den 1 juli 1954, med den ändring av 1 § som framgår av följande lydelse:
-

1 §•

För bensin, som den 1 juli 1954 kl. 6 f. m. finnes i riket, skall i den ordning

nedan sägs till staten erläggas skatt med 3 öre för liter.

År bensin---i blandningen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

4) antaga förslaget till förordning om brännoljeskatt med den ändring av

3 § som framgår av följande lydelse:

3 §•

Brännoljeskatt utgår med tjugusex öre för liter.

5) antaga följande

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 1 § förordningen den 3 maj 1935 (nr 142)

angående skatt å vissa för drivande av automobil använda brännoljor.

Härigenom förordnas, att 1 § förordningen den 3 maj 1935 angående skatt

å vissa för drivande av automobil använda brännoljor skall erhålla ändrad

lydelse på sätt nedan angives.

1 §•

För sådan petroleumprodukt (brännolja), som användes för drivande av

automobil och för vilken icke utgår skatt enligt 1 § förordningen den 3 maj

1929 (nr 62) om särskild skatt å bensin och motorsprit, skall, enligt vad nedan

stadgas, erläggas skatt av tjugusex öre för liter.

Med automobil---såsom automobil.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1954.»

IV) de likalydande motionerna 1:502 av herr Bergh och 11:639 av herr

Agerberg m. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.

Maj :t hemställa om att Kungl. Maj :t måtte till 1955 års riksdag framlägga

förslag till sådan differentiering av bensinskatt, att utförsäljningspriset på

bensin kan sättas lika inom skilda delar av landet»;

V) de likalydande motionerna I: 504 av herr Lindblom m. fl. och II: 637 av

fru Sandström m. fl., vari hemställts, »att riksdagen med ändring av vad

Kungl. Maj:t föreslagit i proposition nr 112 måtte besluta att a) avslå de i

propositionen innefattade förslagen till höjd fordonsskatt, b) höja skatten å

bensin med 3 öre per liter i stället för föreslagna 4 öre per liter, c) höja skatten

å motorbrännolja med 3 öre per liter — i stället för föreslagna 9 öre per

liter — att träda i kraft fr. o. m. den 1 juli 1954, samt att åt vederbörande

utskott måtte uppdragas att utarbeta erforderliga författningsförslag»;

VI) motionen 1:466 av herrar Gustaf Elof sson och Theodor Johansson,

vari hemställts, »att vid den omprövning av ett vidgat restitutionsförfarande

beträffande bensinskattemedel, som i proposition nr 112 utlovas, även måtte

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

beaktas trädgårdsnäringens berättigade anspråk på restitution av sådan

skatt beträffande vid drift av jordfräsar förbrukad bensin»;

VII) motionen I: 497 av herrar Franzén och Herbert Hermansson, vari

hemställts, »att riksdagen vid behandling av propositionen nr 112 måtte besluta,

att förordningen om brännoljeskatt 3 § må få följande lydelse: ''Brännoljeskatt

utgår med tjugusju öre per liter’»;

VIII) motionen I: 499 av herrar Ola Persson och Norling, vari hemställts,

»att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj :ts proposition nr 112, såvitt angår

de föreslagna skattehöjningarna»;

IX) motionen I: 503 av herr Bergh, vari hemställts, »att riksdagen vid behandlingen

av proposition nr 112 måtte besluta, a) att fordonsskatt för bärgningsbilar

måtte utgå med 75 procent av skatten för en lastvagn av samma

viktklass, b) att vederbörande utskott måtte utarbeta härför erforderlig lagtext»

;

X) motionen 11:537 av herr Kärrlander, vari hemställts, »att riksdagen

måtte dels besluta om sådan ändring av förordningen om automobilskatt, att

från skatteplikt frikallas personbil, vilken är inrättad såsom invalidfordon

och innehaves av invalid, som för resor i sitt arbete har behov av densamma,

dels ock hos Kungl. Maj:t anhålla om utfärdande av bestämmelser, enligt

vilka åt länsstyrelse uppdrages att verkställa prövning huruvida i förekommande

fall ägarens förutsättningar för skattebefrielse är för handen samt

att därom meddela beslut»;

XI) motionen II: 609 av herrar Asp och Persson i Appuna, vari hemställts,

»att riksdagen måtte besluta införa en särskild traktorskatt å 80 kronor per

år för brännolje- och fotogendrivna traktorer och att bevillningsutskottet utarbetar

härför erforderliga författningsbestämmelser»;

XII) motionen II: 610 av herr Asp, vari hemställts, »att riksdagen måtte

besluta, att 5 § i förordningen den 2 juni 1922 om automobilskatt ändras sålunda

att för lastautomobil skall utgå dels grundavgift med etthundratio

kronor, dels ock tilläggsavgift med fyrtiotvå kronor för varje påbörjat tal av

etthundra kilogram av automobilens tjänstevikt minskad med 900 kilogram,

och att för omnibus skall utgå dels en grundavgift med etthundratio kronor,

dels ock tilläggsavgift med trettioåtta kronor för varje påbörjat tal av

etthundra kilogram av automobilens tjänstevikt minskad med niohundra

kilogram»; samt

XIII) motionen 11:642 av herr Halt, vari hemställts, »att Kungl. Maj :ts

förslag i proposition nr 112 angående ändrad lydelse av §§ 5 och 6 i förordningen

av den 2 juni 1922 om bilskatt antages med följande ändring av § 5

mom. c) andra stycket:

''för personautomobil dels grundavgift med etthundra kronor, dels ock tillläggsavgift

med tjuguåtta kronor för varje påbörjat tal av etthundra kilogram

av automobilens tjänstevikt minskad med niohundra kilogram;’

samt att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t anhåller om utredning angående

automobilbeskattningens framtida ordnande i överensstämmelse med

de riktlinjer, som angivits i denna motion».

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionerna 1:466, 1:497, 1:499, 1:502—504, 11:537,

II: 608—610, II: 640, II: 642 och II: 643.

Propositionen.

Av statsrådsprotokollet i ärendet inhämtas bl. a. följande.

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 23 februari 1951 uppdrog

statsrådet och chefen för finansdepartementet den 6 mars s. å. åt häradshövdingen

H. V. Nitelius att såsom särskild utredningsman verkställa en allmän

utredning rörande beskattningen av motorfordonstrafiken. Denna utredning

har benämnts 1951 års utredning rörande beskattningen av motorfordonstrafiken.

Vidare tillkallades den 30 juni 1953 efter Kungl. Maj :ts bemyndigande

ledamöterna av riksdagens första kammare, lantbrukarna I.

Nilzon i Ringarum och G. Spetz i Håbygård samt ledamöterna av riksdagens

andra kammare, direktören E. R. Hagberg i Malmö och ombudsmannen H.

Kärrlander i Kyrkdal att såsom särskilda sakkunniga stå till utredningens

förfogande för samråd. Beträffande direktiven för utredningen hänvisas

till utredningens nedan omnämnda betänkande (s. 91—92).

Utredningen har avgivit dels ett den 4 november 1953 dagtecknat betänkande

med förslag till beskattning av motorfordonstrafiken (SOU 1953: 34),

dels ock en den 30 december 1953 dagtecknad promemoria (stencilerad)

rörande beskattningen av traktorer, som användes i trafikarbete. Vid betänkandet

finnes fogade särskilda yttranden av herrar Spetz, Hagberg och

Kärrlander.

Yttranden över betänkandet och promemorian har genom remiss inhämtats

från ett flertal myndigheter och sammanslutningar.

Vid departementsbehandlingen av utredningens beskattningsförslag och

de däröver avgivna yttrandena har i vissa hänseenden kompletterande upplysningar

avgivits av utredningen. Dessa upplysningar ävensom vissa av

utredningen i anslutning till innehållet i de avgivna yttrandena gjorda erinringar

har av utredningsmannen sammanställts i ett den 1 februari 1954

dagtecknat memorandum.

Vid fullgörandet av sitt utredningsuppdrag har utredningen uppställt en

prognos rörande motorfordonsbeståndets och motorfordonstrafikens utveckling

under femårsperioden 1955—59, varigenom en uppfattning erhållits om

det antal beskattningsenheter och den drivmedelsförbrukning inom olika

fordonsslag och fordonsklasser, varmed utredningen ansett sig kunna räkna

under perioden i fråga. På grundval av från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

inhämtade uppgifter om vägväsendets utbyggnads- och underhållsbehov

vid ett fordonsbestånd av den omfattning, som prognosen utvisat, har utredningen

beräknat det allmännas kostnader för vägväsendet under samma

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

femårsperiod. Utredningen har vidare angivit den andel av dessa kostnader,

som enligt utredningens beräkningar ansetts böra genom särskild beskattning

bestridas av motorfordonstrafiken. De i denna kostnadsandel ingående

posterna och kostnadselementen har med utgångspunkt från vägtekniska

bedömanden analyserats och fördelats på ifrågakommande beskattningsenheter

inom de olika fordonsslagen och fordonsklasserna. Härigenom har utredningen

funnit sig kunna fastställa det genomsnittliga, årliga totalskattebelopp,

som vid den antagna beståndsutvecklingen och kostnadsramen bör

falla på varje motorfordon. De sålunda beräknade totalskattebeloppen har i

sin tur fördelats på fordons- och drivmedelsskatter. Med utgångspunkt från

den på angivet sätt beräknade genomsnittliga fordonsskatten inom varje

fordonsklass har utredningen föreslagit skattesatser för fordonsskatten enligt

skatteskalor, graderade efter personbilarnas tjänstevikter samt bussarnas,

lastbilarnas och släpvagnarnas totalvikter.

Skilda skatteskalor för fordonsskatten har i utredningens förslag framlagts

för privata och för yrkesmässiga person- och lastbilar. I fråga om de

brännoljedrivna bilarna har brännoljeskatt föreslagits bli till viss del »inbakad»

i fordonsskatten för alla sådana bilar med totalvikt över 4 499 kg.

Även för vissa tyngre släpvagnar samt brännolj edrivna s. k. trafiktraktorer

har dylik »inbakning» av brännoljeskatt förordats. En särskild traktorskatt

har föreslagits skola utgå för alla i trafikarbete på allmän väg eller gata

använda traktorer med undantag för bensindrivna jordbrukstraktorer. Beträffande

storleken av de i fråga om fordonsskatten för motorfordon föreslagna

skattesatserna hänvisas till i betänkandet härom intaget författningsförslag

(s. 8—12). Särskild tillverknings- och införselskatt å mopeder och

mopedmotorer har jämväl föreslagits.

Utredningen har förordat en höjning av drivmedelsskatterna till 32 öre

för bensin, 43 öre för motorbrännolja och 6 öre för motorsprit, allt per liter.

Uppbörden av fordonsskatten har av utredningen ansetts böra uppdelas

på två eller flera uppbördsterminer i vad avser skattebelopp överstigande

2 000 kr.

Det schablonmässigt fastställda belopp, varmed restitution av bensinskatt

för jordbrukstraktorer utgår, har — med hänsyn till den av utredningen

föreslagna höjningen av bensinskatten — förordats bli höjt från 300 kr. till

325 kr.

En sammanfattning av utredningens i betänkandet framlagda överväganden

och förslag återfinnes i betänkandets slutkapitel (s. 382—396), till

vilket hänvisas. Efter nämnda kapitel (s. 397—406) har i betänkandet

intagits de av herrar Spetz, Hagberg och Kärrlander avgivna särskilda yttrandena.

Utredningens betänkande och promemoria behandlas i propositionen endast

i de delar de är av betydelse för det däri framlagda förslaget till ändrad

beskattning av motorfordonstrafiken in. in. Departementschefen har i sammanhanget

nämnt, att han icke för närvarande funnit sig beredd att taga

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

ställning till det av utredningen framlagda skatteförslaget i dess helhet. I

propositionen har departementschefen fortsättningsvis närmare berört frågan

om det framtida utredningsarbetet rörande beskattningen av inotorfordonstrafiken.

Rörande motiveringen för de i propositionen framlagda förslagen

hänvisar utskottet till ovannämnda statsrådsprotokoll. Redogörelsen härutinnan

återfinnes under följande rubriker å nedan angivna sidor i propositionen,

nämligen

Motorfordonsbeståndets framtida utveckling, s. 15—24.

De statliga utgifterna för vägväsendet och därav på motorfordonstrafiken

belöpande andel, s. 24—64.

Frågan om vägfinansieringen på längre sikt, s. 64—67.

Fördelningen av motorfordonstrafikens kostnadsansvar på olika motorfordon,

s. 68—93.

Beskattningens fördelning på fordons- och drivmedelsskatter, s. 93—103.

Beskattningen av vissa inhemska motorbränslen, s. 103—111.

Utredningens promemoria angående traktorskatt, s. 112—120.

Restitution av skatt å bensin, som användes inom jordbruket, s. 121—126.

Kontrollen över brännoljebeskattningen, s. 127—133.

Motionerna m. m.

Helt avslag å skattehöjningarna har yrkats i motionen 1:499. I de likalydande

motionerna I: 500 och II: 640 samt i de likalydande motionerna I:

504 och II: 637 har yrkats avslag å förslaget om höjd fordonsskatt, varjämte

förordats en i förhållande till propositionen begränsad höjning av drivmedelsskatterna

ävensom bibehållande av nuvarande skillnad i beskattningen

av bensin och brännolja. I motionen II: 642 har yrkats avslag å höjningen

av fordonsskatten för personbilar samt hemställts om utredning av automobilbeskattningens

framtida ordnande enligt riktlinjer, som i huvudsak innebär

ett ökat utnyttjande av drivmedelsskatterna. Till stöd för de framställda

yrkandena i förenämnda motioner har motionärerna i huvudsak

anfört följande.

I de likalydande motionerna 1:500 och 11:640 har inledningsvis

närmast i anslutning till ett i anledning av propositionen nr 129 ställt yrkande

framhållits att ett utvidgat användande vid de statliga vägbyggnaderna

av entreprenadsystemet samtidigt med en utvidgning av arbetsobjekten enligt

motionärernas uppfattning kunde medföra besparingar sannolikt icke understigande

10 procent.

Med erinran om att i propositionen förordats överflyttning på motorismen

av kostnader på c:a 8,6 miljoner kronor har motionärerna vidare framhållit

att utredningen kommit till det resultatet att vägunderhållet å landsbygden

belastade motorismen i väsentligt större utsträckning än som borde vara fal
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

9

let. Å andra sidan gjorde utredningen gällande att en för liten andel av kostnaderna

för städer och stadsliknande samhällen där kronan vore väghållare

påförts bilismen. Då skillnadsbeloppen ansågs vara ungefär lika stora, förordade

utredningen en kvittning dem emellan och ett bibehållande av den

hittills gällande ordningen. Departementschefen hade åberopat utredningens

resonemang på denna punkt. Från sakkunnigledamoten Hagberg gjordes i

detta sammanhang den invändningen att utredningen i sina kalkyler räknat

även med kostnader som i städerna gäldades av fastighetsägarna, varför den

av utredningen förda argumenteringen inte kunde betraktas såsom bärande.

Från departementschefens sida hade denna invändning inte alls tagits upp.

Den syntes därför hittills stå oemotsagd. Konsekvensen härav bleve emellertid

att det i fråga om underhållet å landsbygden kunde finnas fog för att

minska den på motorismen belöpande andelen. Såsom departementschefen

framhållit, borde emellertid hela detta spörsmål tas upp till förnyad prövning.

I avvaktan därpå borde någon ändring av de gällande fördelningsgrunderna

icke ske. Med hänsyn härtill borde de belopp, vilka enligt propositionen

skulle avräknas mot automobilskattemedlen, minskas med nyssnämnda

belopp å cirka 8,6 miljoner. Förevarande belopp borde i stället liksom hittills

föras å den allmänna budgeten.

För ståndpunkten att någon ökning av motorismens andel i kostnaderna

icke nu borde genomföras talade även det förhållandet att en icke obetydlig

del av automobilskattemedlen åtginge till vägbyggande i sysselsättningssyfte.

För år 1953 kunde detta belopp uppskattas till 75 miljoner kronor. Vidare

kunde framhållas, att å motorsprit liksom å skifferbensin tillverkad i Kvarntorp

skatt förordades skola uttagas med ett belopp av 7 öre per liter. Reellt innebure

detta att motorismen subventionerade framställningen av ifrågavarande

produkter. Att driften upprätthölles vid Kvarntorp hade helt motiverats med

beredskapsskäl. Det kunde dock icke anses principiellt godtagbart att belasta

en särskild grupp medborgare med utgifter för den ekonomiska försvarsberedskap

av vilken hela samhället vore i behov. Om man trots detta genomförde

en lägre beskattning för skifferbensinen — resp. för motorspriten —

borde man ha detta förhållande i åtanke, då man fastställde den andel av

vägkostnaderna som skulle läggas på motorismen.

För finansierande av de på motorismen belöpande kostnaderna för vägväsendet

stode tre möjligheter öppna, nämligen att kostnaderna helt eller delvis

erlades av bilismen innan motsvarande åtgärder kommit till stånd, att

nämnda kostnader gäldades vid den tidpunkt då de företoges eller att kostnaderna

helt eller delvis gäldades i efterhand. Av betydelse i detta sammanhang

vore att de fasta kostnaderna för vägväsendet numera utgjorde den

största delen. Enligt motororganisationernas beräkningar skulle de uppgå

till ej mindre än cirka 3/4. Då varaktigheten av våra vägar efter hand bleve

allt större och för vissa slag av vägar — s. k. motorvägar eller autostrador —

kunde sträcka sig mycket långt, kunde mycket väl diskuteras det alternativet

alt eu större eller mindre del av anläggningskostnaderna täcktes lånevägen

för alt på så sätt kunna slås ut på de trafikanter som i framtiden droge

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

nytta av vägarna. Ett sådant resonemang tedde sig så mycket mera motiverat

som bilbeståndet kunde beräknas stiga mycket starkt och man sålunda

genom viss lånefinansiering skulle kunna få en rimlig belastning på det stora

flertalet av trafikanterna. Särskilt kunde det starkt ifrågasättas, huruvida anslag

för vägbyggnadsarbeten som motiverades från sysselsättningspolitiska

utgångspunkter verkligen borde direkt avräknas mot automobilskattemedlen.

Enligt vedertagen uppfattning vore upplåning för utgifter av sådan art väl

försvarbar. Endast till den del utgiften kunde anses vara ett renodlat »vägintresse»

borde därefter avskrivningar och räntor täckas av automobilskattemedel.

1951 års utredning hade icke tillräckligt penetrerat problemet om

vägbyggnadsutgifternas delvisa finansierande lånevägen. Motionärerna förordade

därför, att spörsmålet finge ingå bland de problem som departementschefen

förklarat sig vilja närmare utreda.

I motionerna har motionärerna vidare uttalat sig för en omläggning av

budgetredovisningen rörande vissa anslag för de statliga väginvesteringarna

av innebörd att nuvarande system med beräkning för kalenderår skulle överges,

varom yrkande likaledes framställts i anledning av förenämnda proposition

nr 129. I anslutning härtill har motionärerna framhållit bl. a. följande.

Automobilskatteinedlens specialbudget beräknades vid utgången av

budgetåret 1953/54 ha ett ackumulerat överskott å 213 miljoner kronor. Vid

ett fortsatt tillämpande av nuvarande system med beräkning av anslag per

kalenderår och vid den av departementschefen förutsedda stigande medelsförbrukningen

kunde — med utgångspunkt från att under kalenderårets senare

hälft förbrukades ca 60 procent av årskostnaden — beloppet beräknas

komma att under femårsperioden 1954—1959 ökas med drygt 80 miljoner

till ca 300 miljoner kronor. De hittillsvarande skatterna kunde under samma

femårsperiod beräknas inbringa ca 3770 miljoner kronor. Då det i propositionen

beräknade anslagsbehovet uppginge till 4 300 miljoner kronor, skulle

det återstå att täcka (4 300 — 3 770 =) 530 miljoner kronor, överginge man

såsom motionärerna förordade till beställningsbemyndiganden för kalenderåret

och läte anslagen omfatta endast den del som erfordrades fram till den

1 juli under kalenderåret —- alltså de reella utgifterna under budgetåret —

komme anslagsbehovet å 530 miljoner kronor att kunna minskas med nyss

omnämnda överskottsmedel å 300 miljoner kronor och alltså blott utgöra 230

miljoner kronor. Om fördelningen mellan motorismen och andra intressenter

i enlighet med vad motionärerna förordat skedde helt enligt nuvarande

grunder kunde sistnämnda belopp minskas med ytterligare 40 ä 50 miljoner

kronor. Under femårsperioden behövde sålunda ett belopp understigande 200

miljoner kronor täckas genom höjda automobilskattemedel eller i genomsnitt

per år mindre än 40 miljoner kronor. Fråga uppstode då huruvida detta belopp

skulle anskaffas genom höjning av drivmedelsskatten eller av fordonsskatten

eller genom en kombination av båda.

I propositionen redovisades icke hur stor den individuella skattehöjningen

för olika fordonstyper skulle bli enligt departementschefens förslag. I propositionen

återfunnes visserligen en tabell, vari jämförelser gjordes mellan de

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

föreslagna skattesatserna och skattebelastningen dels 1949/50 och dels 1951/

52. Dessa år hade emellertid provisoriskt uttagits vissa högre bilskatter,

nämligen i ena fallet en bensinskatt som sedermera sänkts med 20 öre per liter

och i andra fallet fördubblad fordonsskatt. Jämförelsen vore alltså fullständigt

missvisande, om man därmed ville ge en bild av innebörden i de nu

föreslagna skatteskärpningarna. Motionärerna hade av denna anledning ansett

sig böra utarbeta en tabell, som intagits i motionerna och visade skatteskärpningen

i jämförelse med förhållandena under innevarande budgetår. I

tabellen hade upptagits fordon av samma slag som i den i propositionen upptagna

tabellen. Förutsättningarna för körlängd och genomsnittlig bensinrespektive

brännoljeförbrukning per mil vore även desamma som i propositionen.

Det enligt motionärernas mening mest anmärkningsvärda i det föreliggande

förslaget vore den mycket väsentliga skatteskärpning som departementschefen

ville åstadkomma för den tyngre trafiken. 1951 års utredning

gjorde visserligen gällande, att beskattningen på tunga fordon enligt gällande

ordning vore jämförelsevis lägre än beskattningen å andra fordon. Vid remissbehandlingen

hade emellertid dessa slutsatser blivit bestridda med mycket

starka skäl. Det syntes över huvud taget icke vara bevisat, att någon mera

betydande ändring i automobilbeskattningens inbördes förhallanden kunde

vara befogad. Innan detta eventuellt genomfördes, borde en mer övertygande

utredning förebringas. Motionärerna kunde därför — i varje fall för närvarande

— icke biträda förslaget om en övervältring av skatten från fordon

av lättare slag till tyngre fordon. Vad som särskilt talade mot en så kraftig

höjning av beskattningen för den tunga trafiken vore att detta skulle få till

resultat en höjning i omkostnadsnivån för vårt näringsliv. Skatteskärpningen

vore nämligen icke möjlig att genomföra utan höjning av taxorna för såväl

gods- som persontrafik. Eftersom den höga omkostnadsnivån redan nu vore

ett av näringslivets svåraste problem, borde man bär gå fram med allra största

försiktighet. I detta läge syntes man lämpligen böra avstå även från den

höjning av fordonsskatten för personbilar å 10 kronor som departementschefen

föreslagit. Beloppet vore visserligen obetydligt, och saken kunde därför

lika väl få bero. Å andra sidan talade samma förhållande för att låta fordonsskatten

helt bibehållas vid nuvarande nivå — givetvis under förutsättning

att avgörande skäl icke talade mot att uttaga hela det felande beloppet

genom höjning av drivmedelsskatterna.

Ville man täcka ett belopp av bortåt 200 miljoner kronor för femårsperioden

genom en höjning av drivmedelsbeskattningen, måste denna höjning

uppgå till 2 å 3 öre per liter bensin respektive motorbrännolja. Det förefölle

motionärerna som om detta skulle kunna ske utan alltför menliga verkningar.

Enligt motionärernas mening finge man de minsta skadeverkningarna

med avseende å omkostnadsnivån genom att lägga en likformig ökning av

skatten på såväl bensin som motorbrännolja. Motionärernas beräkningar ledde

närmast fram till att en höjning med 2 öre per liter i stort sett skulle vara

tillräcklig. För att emellertid få en viss marginal från säkerhetssynpunkt

vore motionärerna beredda att tillstyrka en höjning med 3 öre per liter.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

Å motorbrännolja hade skatten hittills varit 5 öre lägre än skatten å bensin.

Skälen härför vore alltjämt bärande. Motionärerna förordade därför

att skatten å motorbrännolja alltjämt finge ligga 5 öre per liter lägre än

skatten för bensin. Å andra sidan syntes man då kunna låta skattehöjningen

för motorbrännolja träda i kraft samma dag som föreslagits för bensinskattehöjningen,

nämligen den 1 juli 1954. Skattehöjningen enligt motionärernas

förslag jämförd med nuvarande skattesatser framginge av en i motionerna

intagen tabell.

I de likalydande motionerna 1:504 och II: 6 3 7 har motionärerna

inledningsvis uppehållit sig vid behovet av att en fastare planering av

väginvesteringarna komme till stånd. Därefter anför motionärerna vissa allmänna

synpunkter på automobilskattefrågan, varav här må återgivas följande.

Enligt en inom motororganisationerna företagen överslagsmässig beräkning

uppginge de fasta kostnaderna för vägväsendet f. n. till ej mindre

än ca 3/4. En på lång sikt successiv sänkning av beskattningen per beskattningsenhet

vore enligt vad organisationerna framhållit i sitt remissyttrande

att betrakta som en naturlig utveckling och väl förenlig med en fortsatt

utbyggnad av vägväsendet. Förutsättningen för en sådan fortsatt utveckling

mot lägre vägtransportkostnader och lägre bilskatter vore emellertid en sådan

utformning av bilbeskattningen, att den ej hämmade utvecklingen av

bilbeståndet och vägtransporterna. Det centrala för organisationerna vore

därför att beskattningen utformades så, att transportkostnaderna på lång

sikt hölles nere, varvid vägväsendets utbyggnad och förbättring bl. a. genom

ökad takt på vägbeläggningsarbeten och kapacitetshöjning av vägväsendet i

dess trånga sektioner inginge som väsentliga kostnadssänkande element.

Motorfordonsbeståndets och motorfordonstrafikens fortsatta expansion och

det därav följande behovet av högre vägstandard innebure således enligt organisationernas

mening ingalunda att vägkostnaderna per fordonsenhet (dvs.

bilskattenivån) komme att stiga. Motionärerna ville för sin del understryka

dessa synpunkter, vilka väl kunde tjäna som en av de allmänna riktlinjer,

som borde vara vägledande för ställningstagandet till motorfordonsbeskattningens

höjd. Innebörden av dem vore att man vid en ifrågasatt höjning av

beskattningen borde gå fram med försiktighet med hänsyn till att en skattehöjning

till sin tendens verkade hindrande för en utveckling i ovan antydd

riktning.

En annan huvudsynpunkt vore att transportkostnaderna vore att anse

som en av baskostnaderna inom samhällsekonomien. En förändring av dem

hade en jämförelsevis hög spridningseffekt. Med hänsyn härtill måste de nu

föreslagna skattehöjningarna, vilka för den tyngre, utpräglat nyttobetonade

trafiken vore särskilt stora, betraktas som synnerligen allvarliga. Inte minst

gällde detta i det aktuella läget, i vilket med hänsyn till den redan förut

höga kostnadsnivån varje ytterligare kostnadsstegring om möjligt borde undvikas.

Under framhållande av att de i propositionen föreslagna fordons- och drivmedelsskatterna

vore avvägda på sådant sätt, att den tyngre trafiken skulle

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

få svara för eu betydligt större relativ andel av kostnaderna för vägväsendet

än vid nuvarande beskattning, anför motionärerna bl. a. att den utredning

som legat till grund för detta förslag till omfördelning av kostnadsansvaret

mellan olika fordonskategorier, nästan genomgående underkänts av

hörda remissinstanser. Bl. a. hade väg- och vattenbyggnadsstyrelsen påvisat,

att man ingalunda med fog kunde hävda, att den tyngre trafikens nuvarande

relativa bidrag till vägkostnaderna skulle vara för litet att täcka de av

denna trafik förorsakade kostnaderna. Frågan om vägkostnadernas fördelning

mellan olika fordonsgrupper skulle nu bedömas av 1953 års trafikutredning.

Det kunde under sådana förhållanden icke vara tillrådligt att vidtaga

så genomgripande förändringar i vägkostnadernas fördelning att varutransporter

och kollektiv persontrafik drabbades av skattehöjningar av storleksordningen

30 å 40 % för större fordonsenheter. I den mån behovet av

bilskattemedel för vägväsendets upprustning och utbyggnad nödvändiggjorde

en viss höjning av beskattningsnivån, borde höjningen ske så att den bleve

så litet kännbar som möjligt för trafikanterna. En justering av skattesatserna

på drivmedlen borde i första hand komma i fråga.

Motionärerna utvecklar fortsättningsvis skälen för en omläggning av anslagstekniken

med avseende å de statliga väginvesteringarna, varom motionärerna

framställt yrkande i anledning av proposition nr 129. Den av motionärerna

förordade omläggningen innebär att riksdagen dels skulle fastställa

en investeringsram för kalenderåret i fråga och dels ett anslag för

budgetåret, avseende de medelsanvisningar, som bleve en följd av de kalenderårsvis

fastställda investeringsramarna. Behovet av automobilskattemedel

skulle sedan bedömas efter de på budgetåret uppförda anslagen. Under angiven

förutsättning beräknade motionärerna, på sätt en i motionerna intagen

tablå närmare utvisade, att vid utgången av femårsperioden fram till och

med budgetåret 1958/59 å automobilskattemedlens specialbudget skulle förefinnas

ett ackumulerat överskott å i runt tal 300 miljoner kronor, som borde

räknas motorfordonstrafiken till godo under perioden. Då nuvarande beskattning

kunde beräknas inbringa 3 770 miljoner kronor för samma period

återstode att täcka genom skattehöjning 230 miljoner kronor för genomförande

av det i propositionen förutsatta femårsprogrammet. Härför vore

en höjning av bensinskatten med 2 å 3 öre per liter till fyllest. En sådan

skattehöjning kunde för femårsperioden beräknas medföra en ökning av

skatteintäkterna med 200 resp. 250 milj. kr. För att erhålla en viss marginal

förordade motionärerna en höjning av bensinskatten med 3 öre per liter. Beträffande

brännoljeskatten förutsatte motionärerna att frågan om skatterelationen

mellan bensin och brännolja skulle omprövas. Höjningen av

brännoljeskatten borde i avvaktan på nämnda översyn begränsas till densamma

som för bensin, eller till 3 öre per liter. Då det inte funnes anledning

att upprätthålla en ökad spännvidd mellan de båda skattesatserna under

andra halvåret 1954, borde höjningen av brännoljeskatten träda i kraft den

1 juli 1954. Den av motionärerna föreslagna höjningen av brännoljeskatten

kunde beräknas inbringa ca 5 miljoner kronor per år, eller för femårsperioden

ca 25 miljoner kronor.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets betänkande ni• 45.

I motionen 1:499 har bl. a. anförts följande. En betydande höjning

av motorfordonsskatten beslutades av riksdagen så sent som den 14 maj

1952. Med hänsyn härtill kunde det icke accepteras att man på nytt höjde

denna skatt. Det föreliggande förslaget konnne särskilt att drabba nyttotrafiken,

lastbilar och bussar, och skulle sannolikt medföra genomslag i priserna

för gods- och persontrafiken. Det bleve stora belopp i höjning i storstäderna,

men även för längre trafiklinjer. Vägarna behövde givetvis upprustas,

inte minst beroende på den långa eftersläpning i detta avseende, som en

följd av år ingått i den ekonomiska politiken. Pengar till denna upprustning

kunde icke vidare pressas fram ur motortrafiken utan att det utlöstes i högre

priser och taxehöjningar. Det vore därför nödvändigt att inom den samlade

budgetens ram ge motortrafiken erforderliga medel för vägarnas underhåll

och upprustning.

Till stöd för de i motionen 11:642 framförda yrkandena har bl. a.

anförts följande. Administrationskostnaderna för kontroll av personbilarnas

och motorcyklarnas vikter, debitering, uppbörd och indrivning av restantier

vore redan nu mycket betungande. Det framtida problemet vore emellertid än

allvarligare. När dessa fordon tillsammans inom ett antal år antagligen ökat

till omkring 1 000 000 st., finge man ett uppbördsverk, som vad antalet debiteringar

beträffade komme att motsvara cirka en tredjedel av vad som för

närvarande belastade uppbördsverken för inkomst- och förmögenhetsskatterna.

Redan på grund härav funnes anledning undersöka, om icke ett billigare

och mera praktiskt sätt att anordna beskattningen för flertalet motorfordon

kunde genomföras. Beräknat på det nuvarande motorfordonsbeståndet skulle

man genom en övergång till enbart bränslebeskattning för de lättare bensindrivna

fordonen få bort ca 80 % av alla debiteringsärenden.

Även om det för närvarande icke vore möjligt att gå en annan väg än den i

propositionen förordade beträffande beskattning av lastbilar och omnibussar,

vore det dock angeläget, att det problem, som de föreslagna skatteskärpningarna

reste, i tid observerades. Fordonsskatter av en sådan höjd som i propositionen

förordades måste i längden medföra, att lastbilar och omnibussar

icke kunde innehas av andra än deon, som hade möjlighet att utnyttja fordonen

så intensivt, att kostnaderna per mil eller transportenhet kunde reduceras

till rimliga proportioner. Inom olika delar av näringslivet funnes ett legitimt

behov av tyngre fordon även för sådana ägare, som använde dem endast

ett begränsat antal mil per år. Detta vore fallet icke minst inom byggnadsverksamheten,

där körsträckorna ofta vore mycket korta men där byggmästaren

knappast hade någon annan möjlighet än att utföra transporterna med

lastbilar. Även inom jordbruket kunde lastbilen numera fylla viktiga transportbehov,

särskilt på de större gårdarna. Inom industrierna mötte samma

problem. Det funnes ett behov av tunga transportfordon, som av olika skäl

emellertid endast hade en begränsad användning. I samtliga sådana fall

måste det vara direkt olämpligt att belasta fordonen med en årlig avgift, som

dreve upp kostnaderna per mil och transportenhet till en höjd, som icke

kunde motiveras av deras vägslitning.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 45. 15

Den riktigaste principen för beskattning av vägtrafiken måste utan tvivel

vara, att alla fordon av samma tyngd finge erlägga en per mil räknad lika

stor avgift för sitt begagnande av vägen. En sådan beskattning kunde emellertid

icke genomföras med mindre än att det funnes möjlighet att kontrollera,

hur många mil bilarna per år begagnade vägen. Det västtyska systemet

med av myndigheterna kontrollerade vägmätare anbringade på fordonen hade

icke närmare undersökts i Sverige. Mot en sådan kontroll hade man rest

den invändningen, att fordonsägaren kunde ställa om vägmätaren eller

bringa densamma ur funktion. Men det måste vara ännu mycket lättare att

skriva fel siffra på en deklarationsblankett. De för dieseldriften karakteristiska

låga bränsleförbrukningstalen per mil hade emellertid uppställt frågan

om icke samtliga dieseldrivna bilar, således även personvagnar, borde få sin

beskattning kontrollerad genom på fordonen anbringade vägmätare. De administrativa

besvären med kontrollen av de lättare fordonen torde i varje

fall tills vidare bli ringa på grund av att dessa fordon ännu icke förekomme i

något större antal.

Beträffande de bensindrivna personbilarnas och motorcyklarnas beskattning

hade det hittills icke anförts något hållbart skäl varför beskattningen

skulle vara delad på en fordonsskatt och en bränsleskatt. De hittillsvarande

verkningarna av denna delning hade framträtt i en omfattande subventionering

av den tyngre trafiken och drosktrafiken i de större städerna. Att nu

skrida till en ytterligare förhöjning av fordonsskatterna på personbilar torde

under sådana förhållanden vara ytterst olämpligt.

Den föreslagna skärpningen av fordonsskatterna på personbilar med 10

kronor komme att inbringa ett belopp för nästa budgetår av högst 5 milj.

kronor. Med hänsyn till att skatterna på bensin och brännolja i genomsnitt

för de sex senaste budgetåren inbringat 16 730 000 kronor mera än vad som

beräknats i riksstaten vore det sannolikt att även om de föreslagna 5 miljonerna

i fordonsskatter på personbilarna icke uttoges det samlade skattebeloppet

ändock skulle komma att uppgå till det i propositionen antagna.

De fortsatta utredningarna borde inriktas på sådant sätt, att riksdagen

kunde erhålla ett någorlunda tillfredsställande siffermaterial för bedömande

av de här berörda angelägenheterna. Det borde salunda klarläggas, vilken

höjning av bränslebeskattningen som vore erforderlig för att täcka den del

av vägkostnaderna, som personbilarna och motorcyklarna borde bara; riksdagen

borde icke undanhållas upplysningar, ägnade att belysa möjligheten

att så väsentligt förenkla det administrativa förfarandet med bilbeskattningen.

Beträffande beskattningen av de dieseldrivna fordonen och den tyngre

trafiken funnes det ingen anledning alt icke acceptera det i Västtyskland

praktiserade systemet med vägmätare och en beskattning per mil av fordonen.

De beräkningar, som behövde utföras innan riksdagen kunde ta ställning

till ett sådant förslag, torde icke vara mer omfattande än alt de kunde

verkställas på väsentligt kortare lid än de 3—5 år, departementschefen förutsatt

såsom en lämplig utredningstid.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

Av innehållet i övriga motioner må här återgivas följande.

I de likalydande motionerna 1:480 och 11:6 0 8 har bl. a. framhållits,

att den ökning av skattebördan för hela motorfordonstrafiken som

föresloges i propositionen komme att leda till uppenbara svårigheter i synnerhet

för den grupp bilförare, som den vanföre tillhörde. I många fall kunde

bilen sägas utgöra den grundläggande förutsättningen för att invaliden

skulle kunna anpassas till arbetslivet. Invalidernas speciella förhållanden

hade också lett till att specialbestämmelser för invalidfordon tillkommit i ett

flertal länder. Sålunda erhölle exempelvis invalider i Norge restitution å

bensinskatt och i Danmark restitution å motorfordonsskatt. I England erhölle

krigsinvalider ett driftbidrag å 800 kronor per år. I Sverige vore endast

invalidmotorcyklarna befriade från fordonsskatt. Ur social synpunkt vore

emellertid en skattebefrielse för invalidbilar lika berättigad. Härför talade

bl. a. att den av pensionsstyrelsen bedrivna bidragsverksamheten till motorfordon

åt invalider i huvudsak och till allt större del numera avsåge bilar.

En ökad skattelindring avseende även invalidbilar skulle ge invaliderna större

möjlighet att lösa sina förflyttningsproblem och därigenom förbättra sina

inkomster. En sådan standardförbättring skulle också i sista hand komma

samhället till godo. Motionärerna förordade därför att även personbilar tillhöriga

invalider, som med läkarintyg eller på annat sätt styrkte invaliditet

och behov av motorfordon, befriades från både fordonsskatt och bensinskatt.

Som villkor för skattebefrielse borde dock gälla att motorfordonet för att

kunna framföras av invaliden försetts med sådana särskilda manövreringsanordningar,

som länsstyrelse funne skäl föreskriva som villkor för utfärdande

av körkort för invalid. Undantag från detta krav borde kunna medgivas

endast då särskilda omständigheter förelåge. Mot en generell skattebefrielse

hade invänts att praktiska svårigheter till kontroll av att fordonen

endast användes för invalider förelåge. Denna invändning hade ett visst

berättigande. Ett eventuellt missbruk torde dock förekomma i ytterst begränsad

omfattning och syntes också väga lätt mot det ur social synpunkt mycket

angelägna behovet av en skattelättnad för den speciella grupp det här

gällde.

I fråga om en eventuell restitution av bensinskatt borde tillämpas samma

principer som när det gällde jordbrukarnas kompensation för erlagd bensinskatt.

Beträffande invalidvagnar kunde förslagsvis skatten för bensin

använd för körning 1 000 mil restitueras. De svårigheter som anförts som

skäl mot en sådan restitution vore icke av den arten att de borde förhindra

en för invaliderna godtagbar lösning av problemet.

Till stöd för yrkandet i de likalydande motionerna 1:498 och

11:643 har bl. a. anförts, att automobilbeskattningen medförde en förhållandevis

större belastning i transportkostnaderna i bygder med mera utpräglad

glesbebyggelse. Det vore därför synnerligen beklagligt, att den för den

fortsatta vägupprustningen nödvändiga höjningen av bilbeskattningen måste

tillgripas. Härtill komme, att priserna å flytande drivmedel vore olika i olika

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

delar av landet, emedan kostnaderna för transport av drivmedlen och andra

kostnader hittills ansetts böra täckas genom förhöjda drivmedelspriser. Det

hade under senare tid alltmera kommit att framstå som en samhällelig angelägenhet

av betydelse, att försörj ningsunderlaget i glesbygderna så långt

möjligt vidmakthölles och förbättrades. Det vore förutsättningen för att man

skulle kunna undvika en alltför långt gående folkuttunning i dessa bygder.

Av fundamental betydelse härvid vore att man kunde uppnå lägre produktions-

och levnadskostnader. Om förutsättningar för en ökad företagsamhet

1 sådana glesbygder skulle kunna skapas, måste en utjämning ske med landet

i övrigt. Härvid vore drivmedelskostnaderna av väsentlig betydelse.

Angelägenheten av en kostnadsutjämning i fråga om drivmedelspriserna

hade tidigare i olika sammanhang varit föremål för statsmakternas uppmärksamhet.

Sålunda hade såväl 1945 års oljeutredning i sitt år 1947 avgivna

betänkande som priskontrollnämnden i yttranden över motioner till

1950 och 1951 års riksdagar påpekat att åtgärder borde vidtagas för att hålla

kostnaderna för transporter i Norrland nere. Första kammarens allmänna

beredningsutskott hade vidare år 1951 tillstyrkt, att en utredning skulle ske

angående lämpligheten av och möjligheterna för införande av ett enhetligt

pris på flytande drivmedel i hela landet.

Beträffande denna fråga hade hittills företrädesvis två utvägar för uppnående

av den önskvärda utjämningen diskuterats, dels en statlig subvention,

dels en clearing i statlig eller enskild regi. Såsom en tredje utväg kunde enligt

motionärernas mening undersökas om icke den önskvärda utjämningen

av priserna å drivmedel kunde uppnås genom att beskattningen gjordes varierande

och utginge med olika belopp alltefter det pris, som konsumenterna

oberoende av skatten hade att betala för varan å de olika platserna. Givetvis

finge en sådan varierande beskattning förutsättas medföra vissa organisatoriska

och administrativa problem.

Som motivering för yrkandet i de likalydande motionerna 1:502

och II: 639 har bl. a. anförts, att den föreslagna höjningen av bensinskatten

komme att verka synnerligen ojämnt och främst belasta landsdelar,

vilkas kommunikationer vore särskilt svagt utvecklade. Det högre bensinpriset

tyngde nämligen alla transporter och åstadkomme därigenom en fördyring

av även nödvändiga varor. Särskilt bleve Norrland drabbat, då samfärdseln

i denna landsdel med dess glest utvecklade järnvägsnät i hög grad

vore beroende av biltransporter. En bidragande orsak härtill vore även den

olikhet i bensinpriser, som på grund av olika stora transportkostnader från

importhandeln måste tillämpas vid utförsäljning av bensin. Det torde emellertid

icke vara möjligt för bensinbolagen att tillämpa ett enhetligt utförsäljningspris

så konstruerat, att i detta inkluderades de genomsnittliga fraktkostnaderna

från importhamnarna. Detta skulle kunna medföra att vissa importörer

försålde bensin endast inom områden närmast dessa hamnar. Bensinskatten

hade numera nått eu höjd, med vilken man tidigare icke haft anledning

att räkna. En utjämning av bensinpriset borde därför i första hand

2 I!ihang till riksdagens protokoll 195b. 7 samt. Nr 4.5.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

ske genom en differentiering av bensinskatten, så att denna bleve lägre inom

de områden, som hade högre fraktkostnader. Mot en sådan anordning skulle

möjligen tala svårigheten att kontrollera försäljning av bensin inom de olika

landsdelarna, men med den bokföring, som bensinbolagen numera tillämpade,

torde fullgod säkerhet för tillfredsställande kontroll finnas.

Till stöd för det i nio tionen I: 466 framförda yrkandet har bl. a.

erinrats om att det i propositionen föresloges, att det nuvarande systemet

för restitution av skatt för bensin, som förbrukas av i jordbruksdrift använda

traktorer, skulle bibehållas. I samband därmed uttalades att även

andra restitutionsspörsmål förelåge men att dessa frågor skulle upptagas till

övervägande i ett senare sammanhang. Rimliga rättviseskäl talade för att vid

sidan av spörsmål rörande jordbruket även trädgårdsnäringens förhållanden

beaktades. Beträffande de bensindrivna jordfräsarna, som alltmer komme

till användning inom trädgårdsodlingen, funnes intet som helst förnuftigt

skäl för att de belastades med bensinskatt för vägändamål. Även på detta

område syntes praktiska skäl tala för att ett schablonmässigt förfarande användes

på samma sätt som beträffande jordbrukets traktorer. Om förbrukningen

för en bensindriven jordfräs genomsnittligen kunde uppskattas till

förslagsvis 200 liter per år skulle det vid en bensinbeskattning av 32 öre

per liter röra sig om en restitution av 64 kronor per jordfräs och år. För de

stora fotogendrivna jordfräsarna torde man kunna räkna med en förbrukning

av ca 100 liter bensin per år som startbensin. Även i sådant fall syntes

restitution av skatten vara motiverad.

I motionen 1:497 har bl. a. framhållits att den tidigare utformningen

av brännoljebeskattningen i viss utsträckning uppmuntrat till anskaffning

av dieselbilar och till övergång till brännoljedrift vad beträffade

den tyngre lastbils- och busstrafiken. De brännoljedrivna fordonen hade

i anskaffning betingat ett betydligt högre pris än bensinbilarna, oftast 15 000

—20 000 kronor mer. Genom den i propositionen föreslagna höjningen av

brännoljebeskattningen skulle de bilägare, som övergått till brännoljedrift,

åsamkas betydande kostnadsfördyringar, som vid fordonsanskaffningen inte

tagits med i beräkningen. Härigenom måste följa oproportionerligt höjda

transportkostnader för de brännoljedrivna bilarna, vilket enligt motionärernas

uppfattning måste vara till skada för näringslivet. En sådan skattehöjning

komme att fördyra landsbygdens transporter, t. ex. mjölkdistributionen.

Fordonsskatten föresloges samtidigt höjd i betydligt större omfattning

beträffande de tunga lastbilarna än beträffande övriga kategorier av bilar.

Då de brännolj edrivna bilarna i det stora hela hade högre tjänstevikt än de

bensindrivna bilarna och sålunda drabbades hårdare av denna höjning av

fordonsskatten, måste det vara orimligt att höja även brännoljeskatten på

sätt som i propositionen föreslagits. Brännoljedriften hade fördelar att bjuda,

vilka borde tillvaratagas. Brännoljan vore billigare och drygare vid användning.

Det borde alltså vara ett nationalekonomiskt intresse, att beskattningen

inte utformades på ett sådant sätt, att användande av detta driv
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

19

medel förhindrades. Brännoljan vore billigare att lagra samt mindre eldfarlig

och hälsovådlig än bensinen. Under sådana förhållanden måste brännoljedriften

vara den naturliga vid framför allt den tunga lastbilstrafiken,

och det måste därför vara angeläget, att ökad användning av detta drivmedel

komine till stånd. I propositionen hade föreslagits, att 1953 års trafikutredning

skulle utreda, huruvida en mera genomgripande förändring av relationen

mellan bensin- och brännoljebeskattningen framdeles borde komma

till stånd. Det vore då omotiverat att i nuvarande läge företaga ändring i

denna relation. Motionärerna förordade, att brännoljeskatten höjdes med

samma belopp som bensinskatten, d. v. s. med 4 öre per liter. Den inkomstminskning

som följde av detta förslag torde inte medföra olägenheter med

hänsyn till att departementschefen för de närmaste budgetåren 1954/55 och

1955/56 för specialbudgeten räknat med ett intäktsöverskott på sammanlagt

24 milj. kronor. 1953 års trafikutrednings förslag i föreliggande frågor

borde kunna avlämnas så att riksdagen i god tid hunne ta ställning till

hur de nödvändiga medlen skulle kunna anskaffas.

Som motivering för yrkandet i motionen 1:503 har anförts bl. a. följande.

Efter andra världskriget hade antalet bärgningsbilar företett en avsevärd

minskning beroende främst på att den ekonomiska förlusten på bilreparationsverkstädernas

bärgningsvagnar blivit alltmer markerad. Bl. a. hade

den på bärgningsbilarna monterade, relativt tunga specialutrustningen blivit

alltför betungande med avseende å fordonsskatten. Då bärgningsbilarna»

årliga körsträcka i genomsnitt vore mycket låg, närmare bestämt högst 500

mil, eller avsevärt mindre än den för ett lastfordon med motsvarande vikt

vanliga, hade nämligen fordonsskatten kommit att drabba den förra kategorien

fordon betydligt hårdare än andra fordon. Från militärt håll hade vid

flera tillfällen, bl. a. av överbefälhavaren i ett yttrande till Kungl. Maj :t år

1948, framhållits att bärgningsbilar med hänsyn till deras stora betydelse för

den militära reparationstjänsten borde befrias från skatt. Tillgången på för

militärt bruk lämpade civila bärgningsfordon vore synnerligen bristfällig.

Ur beredskapssynpunkt framstode det därför som synnerligen angeläget att

åtgärder vidtoges för att underlätta för bilverkstäderna att anskaffa dylika

fordon. Härtill komme att man genom en effektivare bärgningsservice skulle

kunna främja trafiksäkerheten. Genom snabba ingripanden av bärgningsbilar

kunde tillfälliga trafikhinder i form av skadade bilar etc., som under

olyckliga omständigheter kunde orsaka nya trafikolyckor, skyndsamt undanröjas.

I m o t i o n e n 1 1:5 3 7 har hl. a. framhållits att det i det moderna samhället

blivit en nödvändighet att också utnyttja den partiellt arbetsföra arbetskraften.

Denna arbetskraft hade många problem att brottas med. Ett av

de mest framträdande vore frågan om hur vederbörande skulle transportera

sig till och från arhetsplatsen. Ett antal invalider, som drabbats av svåra

sviter efter barnförlamning eller reumatism, vore på grund av sin invaliditet

förhindrade att använda motorcykel, vilken om den inrättats som invalid
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

fordon vore skattebefriad. Dessa personer tvingades att för sitt förvärvsarbete

skaffa sig fyrhjuliga motorfordon av specialtvp, så kallade invalidbilar.

Genom ett sådant fordon kunde även de svårt invalidiserade åter inplaceras

i arbetslivet och bli självförsörjande. Då dessa invalider hade svårighet att

anskaffa erforderligt kapital för att förvärva dessa vagnar brukade samhället

träda hjälpande emellan. Riksföreningen mot barnförlamning lämnade

också bidrag till anskaffningskostnaderna, där dessa inte kunde klaras på

annat sätt. En betungande börda för dessa hårt prövade människor vore den

statliga bilbeskattningen. Vid upprepade tillfällen hade frågan om skattefrihet

för dessa invalidbilar aktualiserats i riksdagen utan att bringas till en

slutgiltig lösning. Frågan borde dock nu upptagas till ny prövning. Med hänsyn

till att invalidmotorcyklar redan nu vore befriade från fordonsskatt

borde även invalidbilarna undantagas från fordonsbeskattning.

Till stöd för yrkandet i motionen 11:609 har bl. a. framhållits följande.

I icke ringa utsträckning användes numera traktor som dragfordon

för släpvagn, och förekomsten av dylika fordonskombinationer bleve allt

vanligare på vägarna. Släpvagn, som droges av traktor, vore icke underkastad

registreringsplikt och förty icke heller skatteplikt. Ur rättvisesynpunkt

framstode tillämpningen av vägkostnadsansvaret för å ena sidan en bil jämte

släpvagn, vilka båda komme att åläggas dryga fordonsskatter, och å andra

sidan en traktor jämte släpvagn, vilka båda enligt propositionen skulle helt

slippa undan fordonsskatt, såsom mindre väl avvägd. Även om i nuvarande

skede fastställandet av en fordonsskatt för traktorerna skulle komma att vila

på osäker grund, syntes starka skäl tala för att — i varje fall beträffande de

brännolje- och fotogendrivna traktorerna — en provisorisk fordonsskatt infördes.

Skattesatsen syntes därvid lämpligen böra fastställas till 80 kronor

per år, vilket belopp motsvarade nuvarande fordonsskatt för de minsta

släpvagnarna.

I motionen 11:610 har erinrats om att den i propositionen föreslagna

progressiviteten i beskattningen av tyngre motorfordon motiverats

med att våra vägar icke generellt kunde upplåtas för högre axeltryck än 6

ton, samt att fordon med högre axeltryck medförde särskild påfrestning på

och förslitning av vägarna. Högsta tillåtna axeltryck på landets riks- och

länshuvudvägar vore 6 ton. Endast i två områden, nämligen Stockholms län

och Västernorrlands län, förekomme ett högre axeltryck på vissa avsnitt av

riksvägarna. Lastbils- och omnibustrafiken vore följaktligen hänvisad till att

använda fordon, som hade ett högsta axeltryck av 6 ton, för att kunna bedriva

laglig trafik. Med hänsyn härtill saknades skäl att införa skatteprogression

för dessa fordon. En högre beskattning av motortrafiken med syfte

att tillföra vägväsendet ökade resurser finge i dagens läge anses vara välmotiverad

dels med hänsyn till den eftersläpning, som förekommit under tidigare

år, och främst för de anspråk den väntade trafikintensiteten komme att

ställa på vägväsendet. Omnibus- och lastbilstrafiken borde dock såvitt avser

fordonsskatten deltaga i dessa kostnader på annat sätt än som förcsloges i

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr ko.

21

propositionen. Motionären förordade en generell ökning av fordonsskatten

med drygt 10 % efter nu gällande grunder för dessa fordonskategorier.

I en till utskottet inkommen skrift har Svenska lokaltrafik föreningen

erinrat om att bränsleförbrukningen i lokaltrafik av speciella orsaker vore

särskilt hög samt att trafiken huvudsakligen framfördes på stadsgator och

därmed jämförliga vägar, för vilka vägkostnader icke följde samma regler

som för vägnätet i övrigt. Med hänsyn därtill har lokaltrafikföreningen hemställt,

att därest propositionen komme att läggas till grund för beskattning,

brännoljeskatt uttoges — förslagsvis efter länsstyrelsernas prövande — endast

för hälften av den mängd, som förbrukades i den i skriften åsyftade

kollektiva lokaltrafiken.

I ett den 10 december 1949 dagtecknat betänkande berörde 19U9 års skatteutredning1

* * * * * även frågan om fordonsskattens avvägning för de tyngre lastbilarna.

Härom anfördes följande (s. 32 i betänkandet):

»Utredningen har icke haft anledning föreslå någon omläggning av det

för närvarande gällande systemet, enligt vilket automobilskattemedlen uttages

genom dels en fordonsskatt och dels en drivmedelsskatt. Emellertid kan

ifrågasättas om de merkostnader för vägväsendet, som orsakas av tyngre

lastbilar, täckas av den nuvarande beskattningen av dessa fordon. Utredningen

vill därför förorda en översyn av de nu gällande skattesatserna för

fordonsskatt i syfte att på ett bättre sätt avväga dessa i förhållande till den

starkare vägslitning, som förorsakas av tyngre fordon. I detta sammanhang

torde även böra uppmärksammas den vägslitning, som onekligen förorsakas

av traktorer, vilka för närvarande icke äro föremål för någon beskattning

av ifrågavarande slag.»

Utskottets yttrande.

Det i förevarande proposition framlagda förslaget till ändringar i beskattningen

av motorfordonstrafiken tar icke sikte på en definitiv reglering av

dessa beskattningsfrågor. Såsom framgår av den tidigare lämnade redogörelsen

avses med förslaget dels i första hand att täcka utgifterna för vägväsendet

under budgetåret 1954/55 och dels därjämte att möjliggöra en fortsatt

upprustning av vägarna under den närmaste femårsperioden. Förslaget

innebär sålunda en provisorisk reglering. Avsett är att denna framdeles

skall avlösas av en beskattning grundad på resultatet av erforderliga

ytterligare utredningar. I propositionen framhålles att detta utredningsarbete

— bl. a. med hänsyn till att detsamma bör grundas på ännu icke påbörjad

översiktlig vägplanering på längre sikt — knappast kan beräknas

ge slutligt resultat under de närmaste åren. 1 avbidan härå har de före
1

Ledamoten av riksdagens andra kammare G. A. Olsson, ordförande, ledamoten av riksdagens

andra kammare E. H. Bladh, ledamoten av riksdagens första kammare I7. L. Franzon, leda
möterna

av riksdagens andra kammare E. R. Hagberg och C. A. D. Jonsson, statssekreteraren

M. H. Lcmne, ledamoten av riksdagens första kammare B. E. F. Petrén, sekreteraren L. G. Rehn,

ledamoten av riksdagens andra kammare O. E. Sandberg, bankdirektören G. Söderlund samt

ledamoten av riksdagens andra kammare E. O. Åkerström.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

liggände beskattningsfrågorna föreslagits skola lösas i huvudsaklig anknytning

till de principer, som innefattas i gällande ordning för motorfordonstrafikens

beskattning.

Några delade meningar om behovet av en fortsatt upprustning av landets

vägar föreligger icke. Av propositionen framgår att nuvarande inkomster

av automobilskattemedel icke medger täckning i avsedd omfattning för kostnader

för väginvesteringar, som icke kan eftersättas utan att allvarliga olägenheter

uppkommer. Även om det nu icke är möjligt att ernå en slutlig

reglering av automobilskattefrågan, föreligger emellertid ej skäl till annat

ståndpunktstagande än att motorfordonstrafiken fortfarande skall genom

särskild beskattning gälda den kostnad som den orsakar vägväsendet och

att dess andel i vägkostnaderna tills vidare i stort sett bestämmes på samma

sätt som hittills. Utskottet finner fördenskull, i likhet med departementschefen,

erforderligt att med hänsyn till de ökade kostnaderna för vägväsendet

en höjning av beskattningen av motorfordonstrafiken nu kommer till stånd

i avbidan på en mer definitiv reglering av förevarande beskattningsfrågor.

I enlighet härmed avstyrker utskottet det i motionen I: 499 (av herrar Ola

Persson och Norling) framförda yrkandet om avslag å förevarande proposition,

såvitt avser de däri föreslagna skattehöjningarna.

I fråga om det skatteunderlag man har att räkna med under de närmaste

åren har i propositionen understrukits vanskligheten av att med någon

större grad av säkerhet verkställa en bedömning av utvecklingen av motorfordonsbeståndet.

Departementschefen har i valet mellan olika alternativ

ansett sig böra i huvudsak godtaga den bedömning härutinnan, som framlagts

av motorismens organisationer. Någon erinran häremot har icke framkommit

i de föreliggande motionerna, och utskottet har för sin del icke

funnit sig böra intaga en annan ståndpunkt. Det må därvid framhållas att

till grund för bedömningen av utvecklingen av motorfordonsbeståndet lagts

den mest optimistiska av de prognoser som framkommit; ett förhållande

som bör tas i betraktande när det gäller att bedöma det föreliggande förslaget.

Vid förslagets utarbetande har kalkylerats med att i huvudsak erhålla

täckning för de anslag till vägväsendet m. m. under femårsperioden 1955—

1959 — i den del de avräknas mot automobilskattemedel — som enligt avväg-

och vattenbyggnadsstyrelsen gjorda beräkningar är att betrakta såsom

ininimianslag för att skapa betingelser för ekonomiskt gynnsamma landsvägstransporter.

Enligt dessa beräkningar uppgår nämnda totala anslagsbehov

för berörda tidsperiod till 4 295 miljoner kronor, därvid räknats med

en successiv 10-procentig årlig ökning av den del av den med automobilskattemedel

bekostade väghållningen, som avser vägbyggnadsverksamheten.

Såsom nyss antytts tar propositionsförslaget närmast sikte på att finansiera

vägkostnaderna under det första året i nämnda femårsperiod eller alltså att

täcka det medelsbehov, som under budgetåret 1954/55 skall avräknas mot

automobilskattemedlen. På sätt särskilda propositioner i ämnet närmare utvisar

uppgår nämnda medelsbehov till ca 737 miljoner kronor. Med utgångs
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

punkt från att nuvarande intäkter av motorfordonsbeskattningen beräknats

utgöra 665 miljoner kronor har i propositionen förordats en genomsnittlig

höjning av skatterna å motorfordonstrafiken med ca It procent för det

kommande budgetåret. För de därpå följande budgetåren räknas med en

genomsnittlig höjning av nämnda skatter med ca 14 procent, vilket ernås

därigenom att den föreslagna höjningen av brännoljeskatten kommer att

påverka skatteintäkterna först från och med budgetåret 1955/56. I övrigt

förutsättes att den successiva ökningen av väginvesteringarna under femårsperioden

skall motsvaras av ett i samma mån ökat skatteunderlag.

Beträffande principerna för anslagsavräkningen mot automobilskattemedlen

har nu gällande avräkningsnormer i stort sett följts i propositionen. Ett

fåtal smärre justeringar har dock förordats, bland vilka främst må nämnas

att i fortsättningen kostnaderna för tjänste- och familjepensioner till befattningshavare

vid väg- och vattenbyggnadsverket samt vägarbetare skall

ifrågakomma till avräkning mot automobilskattemedel. I huvudsaklig anslutning

till vad som, med viss ändring av nuvarande grunder, förordas

beträffande avräkningen av avlönings- och omkostnadsanslagen till vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen och vägförvaltningarna skall ovannämnda pensionskostnader

till ca nio tiondedelar avräknas mot automobilskattemedel.

I överensstämmelse härmed har för nästa budgetår i avräkning mot automobilskattemedlen

för nämnda ändamål upptagits anslagsbelopp om sammanlagt

7,4 miljoner kronor. I övrigt har vissa andra smärre avvikelser

från gällande avräkningsprinciper föranlett en uppräkning av de med automobilskattemedel

finansierade utgifterna med ytterligare ca 1,2 miljoner

kronor. I detta sammanhang må nämnas att något förslag rörande avräkning

mot automobilskattemedel av kostnader för den lokala polisorganisationens

trafikövervakningsverksamhet icke framlagts. Angående skälen härför

torde utskottet få hänvisa till vad departementschefen anfört på denna

punkt.

Mot den i propositionen gjorda beräkningen av vägkostnaderna för den

närmaste femårsperioden har icke i de föreliggande motionerna riktats några

erinringar. Däremot har i vissa motioner framförts kritik mot att i

automobilskattemedlen inräknats de belopp om tillhopa ca 8,6 miljoner kronor,

för vilka nyss redogjorts, a 11 motorismen belastats med den lägre

beskattningen av motorspriten och av den inhemska skifferbensinen samt

att automobilskattemedel åtgår för vägbyggande i sysselsättningssyfte.

Härjämte har pekats på möjligheterna att via entreprenadsystemet ernå

kostnadsnedpressningar vid vägbyggande. Slutligen har också framhållits

att en övergång till budgetårsberäknade anslag i stället för kalenderårsberäknade

skulle föranleda en väsentlig minskning av de anslagsbehov, som

nu behöver täckas genom skattehöjning. I sammanhanget har även uttryckts

önskemål om närmare utredning angående vägkostnadernas finansiering genom

upptagande av lån.

Utskottet finner för sin del i likhet med departementschefen att nuvarande

principer för avräkning mot automobilskattemedlen bör tills vidare bibehållas;

de smärre avvikelser härutinnan som förordas i propositionen be
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

traktar utskottet väsentligen såsom ett tillrättaläggande av självklara förhållanden

och föranleder ej erinran från utskottets sida. Utskottet kan sålunda

icke ansluta sig till de motionsvis framförda erinringarna i dessa delar.

Vid ett godtagande av den i propositionen angivna investeringsramen

för vägbyggandet, vilken icke — såsom i vissa motioner synes ha antagits —

innefattar vägarbeten i sysselsättningssyfte, torde givetvis få förutsättas,

att de till fullföljande därav anslagna medlen allt efter föreliggande omständigheter

användes i enlighet med beslutade eller eljest gällande principer,

och att därvid möjligheterna till kostnadsnedpressningar vid arbetenas

utförande tillvaratages i syfte att ernå ökad effektivitet i vägbyggandet.

Utskottet kan med hänvisning till det anförda icke förorda ett frångående

av den i propositionen angivna ramen för de utgifter, som skall täckas med

automobilskattemedel. Utskottet vill i anslutning härtill uttala, att utskottet

vid bedömningen av de budgettekniska synpunkter, som framförts i motionerna

och givits väsentligt utrymme i diskussionen av förevarande beskattningsspörsmål,

funnit sig böra utgå från att riksdagen icke kommer att fatta beslut

om en omläggning av budgetordningen i de hänseenden varom här är

fråga. Det må erinras om, att de yrkanden som ställts i förevarande del

kommer att underställas riksdagens bedömande i anslutning till behandlingen

av den till statsutskottet hänvisade propositionen nr 129 innevarande år.

Utskottet vill emellertid i detta sammanhang redovisa vissa från väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen erhållna uppgifter rörande det s. k. ackumulerade

överskottet av automobilskattemedel vid utgången av budgetåret 1952/53.

Nedanstående sammanställning visar fördelningen av detta överskott.

Behållning å automobilskattemedelsfonden............. 58,5 milj. kr.

Reservationer å budgetårsberäknade anslag............ 25,3 » »

Reservationer å kalenderårsberäknade anslag:

A. Statliga väginvesteringar .................. 116,2

B. Kommunala och enskilda väginvesteringar . . 41,2 157,4 » »

Summa 241,2 » »

Till en början vill utskottet erinra om att det å specialbudgeten för automobilskattemedel

per den 30 juni 1953 upptagna överskottet om 58,5 milj. kronor

vid utgången av innevarande budgetår beräknas bli förbytt i ett underskott

om ca 33 miljoner kronor. Anledningen härtill har närmare redovisats i årets

statsverksproposition (Bil. 8 Sjätte huvudtiteln s. 31). Vad sedan beträffar

reservationerna på de budgetårsberäknade anslagen synes det enligt utskottets

mening ofrånkomligt att man i en verksamhet, varom här är fråga,

måste räkna med vissa anslagsmarginaler. Detta får bl. a. ses mot bakgrunden

av att den statliga verksamheten på vägväsendets område utföres av 24

ekonomiskt självständiga förvaltningar. Att behållningar å de kalenderårsberäknade

anslagen föreligger vid budgetårsskiftena följer helt naturligt av

det ur administrativa och arbetstekniska synpunkter erforderliga systemet

med kalenderårsberäkning. Under förutsättning av att inga störningar •—

exempelvis i form av svåra väderleksförhållanden —- inträffar är dessa me
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

del i praktiken disponerade vid det följande kalenderårsskiftet. Kassamässigt

kan visserligen behållningar förekomma genom av redovisningsmässiga

skäl betingade eftersläpningar i utbetalningarna till framför allt kommuner

och enskilda. En sådan eftersläpning kan ej undvikas och uppkommer oberoende

av anslagsteknikcn. Slutligen vill utskottet påpeka, att den i förhållande

till propositionen begränsade skattehöjning som enligt det av motionärerna

förordade, på budgettekniska grunder uppbyggda systemet anses

möjliggöra, ovillkorligen medför behov av en ytterligare skattehöjning vid 5- årsperiodens slut, såvida icke en väsentlig reduktion av väginvesteringarna

då genomföres.

Såsom framgår av propositionen skall frågan om vägväsendets finansiering

på längre sikt ytterligare utredas genom 1953 års trafikutredning. Denna

utredning har uttalat, att den icke för närvarande kunde förorda någon omläggning

av nuvarande finansieringsform. Med understrykande av detta uttalande

anser utskottet det uteslutet att nu ingå på en bedömning av frågan

om vägkostnadernas finansiering genom lån. Utskottet förutsätter emellertid

att genom den fortsatta utredningen skall förebringas material, som gör

det möjligt att framdeles ta ståndpunkt till frågan om vägkostnadernas finansiering

i hela dess vidd.

Från här angivna utgångspunkter kan utskottet ansluta sig till den i propositionen

angivna riktpunkten för omfattningen av de skattehöjningar, som

nu är erforderliga. Utskottet vill i anslutning härtill understryka vad i propositionen

framhållits därom, att utgifterna för vägväsendet under tiden

fram till den tidpunkt, då en ny beskattning kan taga vid, anpassas efter vad

som kommer att inflyta i automobilskattemedel. Det torde få förutsättas, att

utvecklingen noggrant följes och att planeringsarbetet bedrives med beaktande

av dessa synpunkter.

Vad härefter angår frågan hur skattehöjningen skall verkställas må erinras

om att med bibehållande av nuvarande skattesystem oförändrat enligt

propositionen ca 44 procent av motorfordonstrafikens totala skattebörda under

budgetåret 1954/55 skulle falla på bussar, lastbilar och släpvagnar och

ca 56 procent på övriga motorfordon. Samma procentuella fördelning har beräknats

skola erhållas jämväl under femårsperioden 1955—1959 med de i

propositionen föreslagna skattesatserna. Den ökade beskattning av den tyngre

trafiken, som det i propositionen framlagda förslaget medför, påverkar

sålunda icke under ifrågavarande period den relativa fördelningen av skattebördan

mellan de olika fordonskategorierna. Att så blir förhållandet sammanhänger

med att personbilarnas relativa andel av motorfordonsbeståndet

beräknas successivt öka.

Med utgångspunkt från den kostnadsram för vägväsendet, som utskottet

enligt det föregående ansett sig böra godtaga, synes enligt utskottets mening

en höjning av såväl drivmedclsskatterna som fordonsskatten ofrånkomlig.

1 det fall höjningen uttages enbart på drivmedlen innebär detta, frånsett den

större höjningen av skatten å hrännolja, en icke önskvärd omfördelning av

skattebördan i det att höjningen därvid drabbar de lättare fordonen mer än

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

de tunga fordonen. I enlighet härmed avstyrker utskottet de likalydande motionerna

I: 500 (av herr Bergh m. fl.) och II: 640 (av herr Cassel m. fl.) samt

de likalydande motionerna I: 504 (av herr Lindblom m. fl.) och II: 637 (av

fru Sandström in. fl.), i vad däri yrkas avslag å propositionen såvitt avser

fordonsskatten.

Avvägningen av drivmedelsskatterna föreslås i propositionen ske så, att

skatten å bensin och motorbrännolja bestämmes till 32 öre per liter mot nuvarande

28 respektive 23 öre per liter. Skattehöjningen å bensin föreslås

skola träda i kraft den 1 juli 1954 och å motorbrännolja den 1 januari 1955.

För skifferbensin och motorsprit föreslås en skatt av 7 öre per liter. Med här

angivna skattesatser har drivmedelsskatterna beräknats inbringa ca 495 miljoner

kronor under budgetåret 1954/55.

Vad först beträffar den föreslagna lika beskattningen av bensin och brännolja

har utskottet funnit att de skäl, som tidigare förelegat för ett gynnande

av brännoljedrift i den omfattning, som hittills skett, icke längre är för handen.

Den i propositionen föreslagna höjningen av skatten å brännolja är väsentligt

lägre än vad som skulle vara motiverat, därest avgörande för bestämningen

av skattesatsen skulle vara den effekt, i körsträcka räknat, som vid

brännolje- respektive bensindrift kan utvinnas ur samma kvantitet drivmedel

vid körning med fordon av samma bruttovikt. 1951 års bilskatteutredning,

som vid sin beräkning av skattesatsen för brännolja utgick från det för

brännoljedriften ur beskattningssynpunkt gynnsamma antagandet att drivmedelsförbrukningen

vid dieseldrift var 75 procent av förbrukningen vid

bensindrift, räknade med att skatten å brännolja borde utgå med 33 procent

högre belopp än å bensinen. De uppgifter, som låg till grund för utredningens

beräkningar, utvisade att brännoljeförbrukningen — beroende på dieselmotorns

konstruktion — varierade mellan 50 och 75 procent av förbrukningen

vid bensindrift.

Med hänsyn till de starka skäl, som numera föreligger för en sådan beskattning

av brännoljan som bättre svarar mot fordonens väganvändning,

har utskottet funnit sig böra tillstyrka att skatten å brännolja — i avvaktan

på resultatet av den vidare utredning, som avses skola utföras genom 1953

års trafikutredning —sättes lika med skatten å bensin. Utskottet kan i enlighet

härmed icke biträda det yrkande om beskattning av brännoljan med 5

öre lägre belopp per liter än bensinen som framställts i de likalydande motionerna

I: 500 och II: 640, de likalydande motionerna I: 504 och II: 637 samt

motionen I: 497 (av herrar Franzén och Herbert Hermansson).

Vad därefter angår skattesatsen för bensin och brännolja finner utskottet

den i propositionen föreslagna höjningen av skatten till 32 öre per liter lämpligt

avvägd med hänsyn till storleken av den av utskottet godtagna kostnadsramen.

I enlighet härmed tillstyrker utskottet propositionen i denna del och

avstyrker de yrkanden om lägre skattesatser för bensin eller brännolja, som

framförts i de likalydande motionerna I: 500 och II: 640, de likalydande motionerna

I: 504 och II: 637 samt motionen I: 497. I anslutning härtill vill ut
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

skottet uttala, att utskottet icke funnit det möjligt att tillgodose det önskemål,

som framförts av Svenska lokaltrafikföreningen om lindring i brännoljeskatten

för den brännolja som förbrukas i viss yrkesmässig tätortstrafik.

Mot vad i propositionen anförts rörande beskattningen av motorsprit och

inhemsk skifferbensin har utskottet icke funnit anledning till erinran.

Den höjning av fordonsskatten som föreslagits i propositionen avser dels

höjning av grundavgiften med 10 kronor för samtliga personbilar, bussar

och lastbilar dels höjning av tilläggsavgifterna för bussar med tjänstevikt

över 5 000 kilogram och lastbilar med tjänstevikt över 3 000 kilogram dels

ock släpvagnar med totalvikt av 5 000 kilogram och däröver. För släpvagnar

med totalvikt uppgående till 1 000 kilogram men icke 3 000 kilogram innebär

förslaget en sänkning av nu utgående skatt. Den förhöjda fordonsskatten

har beräknats medföra en total skatteinkomst av ca 245 miljoner kronor.

Beträffande den föreslagna höjningen av grundavgiften för personbilar

från nuvarande 100 kronor till 110 kronor har utskottet funnit sig böra godtaga

densamma med hänsyn till den allmänna ökning av skatteuttaget, som

den antagna kostnadsramen nödvändiggör. Utskottet har sålunda icke ansett

sig kunna tillstyrka yrkandet i motionen 11:642 (av herr Hall) om bibehållande

av nuvarande beskattning av personbilar.

I likhet med vad departementschefen uttalat har utskottet funnit, att det

framlagda utredningsmaterialet ävensom de vid remissbehandlingen av 1951

års bilskatteutrednings betänkande anförda erfarenhetsgrundade synpunkterna

på den tyngre motorfordonstrafikens vägstandardskrav och vägförslitning

talar för en starkare skatteprogression efter fordonstyngden än den nuvarande.

De skäl för en ökad beskattning av den tunga trafiken, som framfördes

redan av 1949 års skatteutredning, synes sålunda alltjämt bärande.

Den i propositionen föreslagna skatteprogressionen har enligt departementschefens

uttalande icke ansetts vara av den storleksordningen att den

nämnvärt påverkar den allmänna driftskostadsnivån inom gods- och persontrafiken.

Departementschefen grundar härvid sitt uttalande på det förhållandet

att den skattenivå, som det framlagda förslaget tager sikte på, är

väsentligt lägre än den av bilskatteutredningen föreslagna och att redan de

erinringar, som från ett flertal remissinstansers sida framkommit med hänsyn

till de näringspolitiska konsekvenserna av den skattehöjning utredningen

föreslagit, utvisade betydande överdrifter. De återverkningar utredningens

förslag skulle fått på varupriserna inom vissa delar av näringslivet belyses

närmare i propositionen. I denna återfinnes jämväl en tabellbilaga (s. 135)

där den i propositionen föreslagna beskattningen för olika lastbilar jämföres

med skattebelastningen under vissa tidigare år, då motorfordonstrafiken

hade att bära viss tilläggsbeskattning. Vid jämförelsen har hänsyn icke tagits

till penningvärdets förändring.

Utöver de uppgifter, som lämnats i propositionen, har utskottet erfarit att

en inom statens järnvägar verkställd utredning givit vid handen, att den i

propositionen föreslagna skattehöjningen skulle öka driftskostnaderna för

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

statens järnvägars buss- och lastbilstrafik med endast 3,4 procent. Beräkningen

avser förhållandena före den nyligen vidtagna sänkningen av bensinpriset.

Enligt uppgift utföres statens järnvägars biltrafik huvudsakligen med

relativt tunga brännoljedrivna fordon. Mot bakgrunden av det material, som

sålunda framlagts, har utskottet ansett sig kunna godtaga den i propositionen

föreslagna skatteprogressionen för bussar, lastbilar och släpvagnar-. Utskottet

har med hänsyn till de skäl, som befunnits föreligga för en ökad beskattning

av den tunga trafiken, icke ansett sig kunna biträda det i motionen

11:610 (av herr Asp) framförda yrkandet om höjning av nuvarande tilläggsavgifter

för bussar och lastbilar med 5 kronor till 38 respektive 42 kronor.

En höjning i enlighet med detta yrkande, som i stort sett innebär ett

bibehållande av nuvarande progression, skulle — i jämförelse med propositionens

förslag — medföra att en väsentlig del av skattebördan överfördes

från de tyngre fordonen till de lättare. Samtidigt skulle sistnämnda fordon

komma i ett ogynnsamt läge jämfört med personbilarna. Den i motionen

11:610 föreslagna progressionen skulle dessutom enligt utförda beräkningar

under femårsperioden medföra en minskning av skatteintäkterna med ca

20 miljoner kronor.

I motionen II: 642 har hemställts om skrivelse till Kungl. Maj:t med begäran

om utredning angående automobilbeskattningens framtida ordnande i

överensstämmelse med riktlinjer, som i motionen angivits. Enligt motionärens

mening borde beskattningen av personbilar och motorcyklar anordnas

uteslutande som en drivmedelsbeskattning, varigenom bl. a. avsevärda administrativa

förenklingar vid skatteuppbörden kunde vinnas, varjämte beskattningen

av den tyngre trafiken borde i huvudsak anpassas till körlängderna.

Med anledning härav vill utskottet erinra om att vid det fortsatta utredningsarbetet

skall närmare övervägas, bl. a. med beaktande av trafik- och

näringspolitiska synpunkter, hur motorfordonstrafikens kostnadsansvar

skall fördelas på olika slag av motorfordon och hur relationen mellan bensin-

och brännoljeskatterna skall utformas. I likhet med departementschefen

förutsätter utskottet, att de här angivna problemen skall i första hand belysas

i anslutning till de undersökningar som pågår genom 1953 års trafikutredning.

Utskottet utgår från att därvid även skall förebringas material till

belysning av de i motionen 11:642 angivna frågeställningarna. Någon särskild

skrivelse från riksdagens sida av den i motionen angivna innebörden

finner sig utskottet icke böra förorda.

Utskottet övergår härefter till att behandla vissa speciella frågor, som aktualiserats

i nu förevarande sammanhang.

I propositionen har redovisats ett av hilskatteutredningen framlagt förslag

om införande av särskild traktorskatt. Departementschefen understrvker

de av såväl utredningen som remissinstanserna gjorda uttalandena rörande

det principiellt befogade i att traktorer, som användes på allmän väg,

påföres sin andel av kostnaderna för vägväsendet. Med hänsyn till de osäkra

och delvis outredda förhållandena på detta område har emellertid departementschefen

icke ansett sig kunna nu förorda införande av en traktor
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

lienillningsutskottets betänkande nr 45.

beskattning. I propositionen uttalas att frågan härom torde få under det

fortsatta utredningsarbetet ytterligare utredas.

I motionen II: 609 (av herrar Asp och Persson i Appuna) har hemställts,

att riksdagen redan nu måtte besluta införa en traktorskatt å 80 kronor per

år för brännolje- och fotogendrivna traktorer. I likhet med departementschefen

anser utskottet att det statistiska materialet angående traktorernas

användning i vägrafik är alltför osäkert för att läggas till grund för en beskattning

av traktorerna. Utskottet avstyrker sålunda det i den föreliggande

motionen framställda yrkandet. De av motionärerna anförda synpunkterna

rörande skattens avvägning mellan å ena sidan en bil jämte släpvagn och å

andra sidan en traktor jämte släpvagn torde få upptagas till prövning vid

det fortsatta utredningsarbetet.

I motionen 1:503 (av herr Bergh) har yrkats, att fordonsskatt för bärgningsbilar

måtte utgå med 75 procent av skatten för en lastvagn av samma

viktklass. Med hänsyn till att bärgningsbilarna i allmänhet icke befinner

sig i sådana viktklasser att de genom det föreliggande förslaget kommer att

få vidkännas annan höjning av fordonsskatten än den höjda grundavgiften

anser sig utskottet icke böra förorda att nuvarande beskattningssystem kompliceras

på sätt yrkas i förevarande motion. Utskottet avstyrker fördenskull

motionen 1: 503.

I de likalydande motionerna I: 480 (av herr Magnusson in. fl.) och II: 608

(av herr Hagård m. fl.) samt motionen 11:537 (av herr Kärrlander) har

hemställts, att s. k. invalidbilar måtte undantagas från fordonsbeskattningen.

I de båda förstnämnda motionerna har därjämte yrkats, att riksdagen

måtte bemyndiga Kungl. Maj :t att utfärda föreskrifter för restitution av

bensinskatt för av invalidfordon förbrukad bensin.

I förordningen om automobilskatt har invalidernas särskilda förhållanden

så till vida beaktats, att från skatteplikt undantagits motorcykel, som är inrättad

såsom invalidfordon och vars maximihastighet understiger 30 kilometer

i timmen. Några undantagsbestämmelser för de fyrhjuliga invalidfordonen

finnes däremot icke. Frågan om skattebefrielse även för invalidbilar

har emellertid i olika sammanhang varit föremål för riksdagens uppmärksamhet.

Därvid har från riksdagens sida uttalats att i vissa fall skäl

kunde åberopas för sådan befrielse men att åtskilliga svårigheter syntes

föreligga att fastställa den närmare avgränsningen för invalidbilarna. Det

kan i detta sammanhang erinras om att möjlighet förelegat att fritaga invalidbilar

från den särskilda tillverkningsskatt, som uttogs å personbilar under

1952 och 1953. Författningstekniskt ordnades frågan på det sättet att Kungl.

Maj :t eller myndighet, som Kungl. Maj :t bestämde, erhöll bemyndigande att

medgiva befrielse från nämnda skatt. Genom kungörelse den 22 maj 1953

(nr 260) uppdrog Kungl. Maj :t åt kontrollstyrelsen att, iden omfattning styrelsen

prövade skälig, på ansökan medgiva befrielse från eller återbäring av

den särskilda tillverkningsskatten för fordon, som skulle begagnas av invalid.

Vid prövning av ansökan skulle hänsyn tagas till invaliditetens art och

grad samt behovet av fordon för förvärvsverksamhet eller utbildning.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30 Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

Några delade meningar om det berättigade i och för sig av att medgiva

lättnader för invalidbilar jämväl i fråga om den ordinarie automobilbeskattningen

torde icke föreligga. Utskottet anser sig också i princip böra tillstyrka

att möjlighet nu öppnas för befrielse från fordonsskatt för invalidbilar.

Det torde dock icke vara möjligt att generellt undantaga alla invalidbilar

från skatteplikt. Såsom i motionen 11:537 anförts torde — på samma sätt

som gällt i fråga om den särskilda tillverkningsskatten — vissa förutsättningar

böra angivas för skattebefrielse. Sålunda bör uppställas krav på att

bilen innehaves av invalid samt att bilen skall vara erforderlig för resor i

arbetet eller för vinnande av yrkesutbildning. Vidare bör hänsyn tagas till

inA aliditetens art och grad. Däremot bör skattebefrielse medgivas oberoende

av invalidens ekonomiska förhållanden. Undantag från skatteplikt bör endast

kunna avse personbil, som är särskilt inrättad som invalidfordon. I de

likalydande motionerna 1:480 och 11:608 har visserligen ifrågasatts huruvida

icke undantag från detta krav borde kunna medgivas, då särskilda omständigheter

förelåge, men utskottet anser sig icke kunna biträda detta förslag

med hänsyn till de mycket svårbedömbara gränsfall som i så fall skulle

komma att underställas dispensmyndigheten. Ärenden angående skattebefrielse

för invalidbilar bör prövas av vederbörande länsstyrelse. 1 tveksamma

lall bör länsstyrelsen inhämta yttrande från pensionsstyrelsen, vilken myndighet

förvärvat erfarenhet rörande invalidernas behov av motorfordon genom

den bidragsverksamhet som äger rum i styrelsens regi. I enlighet med

det nu sagda har inom utskottet utarbetats förslag till ändring av 2 § förordningen

den 2 juni 1922 (nr 260) om automobilskatt.

Vad härefter angår det i motionerna I: 480 och II: 608 framställda yrkandet

om restitution av bensinskatten för av invalidfordon använd bensin är

utskottet icke berett att utan närmare utredning taga ställning till detta spörsmål.

Utskottet avstyrker sålunda motionerna i denna del. Bifalles förslaget

om befrielse från fordonsskatt för invalidbilar bör, sedan denna skattebefrielse

varit i kraft någon tid, bättre utgångspunkter kunna erhållas för ett ställningstagande

till detta speciella restitutionsspörsmål. Utskottet förutsätter

att Kungl. Maj :t ägnar fortsatt uppmärksamhet åt denna fråga.

I de likalydande motionerna I: 498 (av herr Pålsson in. fl.) och II: 643 (av

herr Larsson i Hedenäset in. fl.) samt de likalydande motionerna I: 502 (av

herr Bergh) och II: 639 (av herr Agerberg m. fl.) har berörts frågan om en

differentiering av skatten å flytande drivmedel i syfte att åstadkomma en

utjämning av priserna inom olika delar av landet. Enligt gällande bestämmelser

uppbäres bensinskatten samtidigt med tullen vid varans införsel. Utskottet

är av den uppfattningen att det icke är praktiskt genomförbart att

vid importtillfället tillämpa olika skattesatser för skilda varupartier beroende

På mom yilket område av landet bensinen skall användas. En skattedifferentiering

på det sätt motionärerna tänkt sig skulle för övrigt strida mot den

inom beskattningsrätten tillämpade principen, att statlig skatt skall utta«as

efter eu för hela riket enhetlig skattesats. En lösning av det i motionerna behandlade

problemet torde sålunda få upptagas till bedömande såsom en

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

från beskattningen fristående fråga. Med hänvisning till det nu sagda avstyrker

utskottet de likalydande motionerna 1: 498 och II: 643 samt de likalydande

motionerna I: 502 och II: 639.

I propositionen har föreslagits att nuvarande restitutionsförfarande med

avseende å skatten för bensin, som förbrukats till jordbrukets bensindrivna

traktorer, tills vidare skall bibehållas, dock att det schablonmässigt fastställda

restitutionsbeloppet skall höjas till 325 kronor. Vad avser övriga av

utredningen berörda restitutionsfrågor har departementschefen uttalat, att

desamma finge ytterligare övervägas. Mot vad sålunda föreslagits har utskottet

ingen erinran. I motionen I: 466 (av herrar Gustaf Elofsson och Theodor

Johansson) har hemställts, att vid en blivande omprövning av det nu tillämpade

restitutionsförfarandet även måtte beaktas anspråken på restitution

av skatt för bensin, som användes inom trädgårdsnäringen för drift av jordfräsar.

Utskottet har för sin del intet att erinra mot att den i motionen berörda

frågan upptages till övervägande vid den fortsatta utredningen av

restitutionsfrågorna inom hithörande område. I enlighet härmed anser sig

utskottet ha besvarat motionen I: 466.

Vad i propositionen föreslagits rörande den särskilda lagerbeskattningen

av bensin ävensom rörande omläggningen av kontrollen av brännoljeskatten

föranleder ej erinran från utskottets sida liksom ej heller utformningen

av de föreliggande författningsförslagen i den mån desamma icke av

utskottet tidigare berörts.

Utskottets förslag till författningstext överensstämmer med den i propositionen

föreslagna författningstexten med det undantag, att utskottet jämväl

föreslår ändring av 2 § i automobilskatteförordningen samt därav föranledda

ändringar i rubriken och ingressen till den under A 1) i utskottets

hemställan upptagna förordningen.

Utskottets hemställan.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen måtte, med förklarande att Kungl. Maj:ts

förevarande proposition nr 112, i vad densamma hänvisats

till bevillningsutskottet, icke kunnat av riksdagen oförändrad

bifallas,

1) i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och motionen

11:537 av herr Kärrlander samt de likalydande motionerna

I: 480 av herr Magnusson in. fl. och II: 608 av herr Hagård

in. fl., såvitt motionerna avser befrielse från fordonsskatt

för invalidbilar, ävensom med avslag å följande motioner,

nämligen dels de likalydande motionerna I: 500 av herr

Bergh in. fl. och II: 640 av herr Cassel m. fl., de likalydande

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

motionerna I: 504 av herr Lindblom m. fl. och II: 637 av fru

Sandström m. fl. samt motionen I: 499 av herrar Ola Persson

och Norling, i vad däri yrkats avslag å förslaget om höjd

fordonsskatt, dels motionen II: 642 av herr Hall, såvitt avser

skattesatsen för personbilar, och dels motionen 1: 503 av herr

Bergh samt motionen 11:610 av herr Asp, antaga följande

under rubriken »Av utskottet föreslagen lydelse» upptagna

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 2, 5 och 6 §§ förordningen

den 2 juni 1922 (nr 260) om automobilskatt.

Härigenom förordnas, att 2, 5 och

automobilskatt1 skola erhålla ändrad

Gällande lydelse:

2 §.

Från skatteplikt---civilför
svarslagen

den 15 juli 1944 (nr 536).

5 §.

Skatt utgår---följande be
lopp:
a)

för tvåhjulig — — — fyrtio

kronor;

b) för tvåhjulig —--sextio

kronor;

c) för annan automobil med ringar

av mjuk kautschuk:

för personautomobil dels grundavgift

med etthundra kronor dels ock

tjuguåtta kronor för varje påbörjat

tal av etthundra kilogram av automobilens

tjänstevikt minskad med

niohundra kilogram;

för lastautomobil dels grundavgift

med etthundra kronor dels ock tret
1

Senaste lydelse av 2 § se 1951: 654, av 5 §

6 §§ förordningen den 2 juni 1922 om

lydelse på sätt nedan angives.

Av utskottet föreslagen lydelse:

2 §.

Från skatteplikt---civilför
svarslagen

den 15 juli 1944 (nr 536).

Länsstyrelsen må medgiva befrielse

från skatteplikt för personautomobil,

som är inrättad såsom invalidfordon

och som åges av invalid.

Vid prövning av ärende om befrielse

skall hänsyn tagas till invaliditetens

art och grad samt behovet av bil för

förvärvsverksamhet eller utbildning.

5 §.

Skatt utgår---följande be
lopp:
a)

för tvåhjulig — — — fyrtio

kronor;

b) för tvåhjulig---sextio

kronor;

c) för annan automobil med ringar

av mjuk kautschuk:

för personautomobil dels grundavgift

med etthundratio kronor dels

ock tilläggsavgift med tjuguåtta kronor

för varje påbörjat tal av etthundra

kilogram av automobilens tjänstevikt

minskad med niohundra kilogram;
för

lastautomobil dels grundavgift

med etthundratio kronor dels ock

se 1952:328 och av 6 § se 1930:286.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

Gällande lydelse:

tiosju kronor för varje påbörjat tal

av etthundra kilogram av automobilens

tjänstevikt minskad med niohundra

kilogram; samt

för omnibus dels grundavgift med

etthundra kronor dels ock trettiotre

kronor för varje påbörjat tal av etthundra

kilogram av automobilens

tjänstevikt minskad med niohundra

kilogram;

d) för annan automobil, med ringar

av annat ämne än mjuk kautschuk,

med etthundra kronor för

varje påbörjat tal av etthundra kilogram

av automobilens tjänstevikt;

e) för släpvagn:

om totalvikten understiger ettusen

kilogram, med åttio kronor;

om totalvikten uppgår till ettusen

men icke ettusenfemhundra kilogram

med etthundrasextio kronor;

om totalvikten uppgår till ettusenfemhundra

men icke tvåtusen kilogram,

med tvåhundrafyrtio kronor;

om totalvikten uppgår till tvåtusen

men icke tretusen kilogram, med trehundratjugu

kronor; 8

Av utskottet föreslagen lydelse:

tilläggsavgift med följande belopp:

om tjänstevikten icke överstiger

tretusen kilogram, trettiosju kronor

för varje påbörjat tal av etthundra

kilogram av tjänstevikten minskad

med niohundra kilogram;

om tjänstevikten överstiger tretusen

men icke sjutusen kilogram,

sjuhundrasjuttiosju kronor för tretusen

kilogram av tjänstevikten och

sextiofyra kronor för varje påbörjat

tal av etthundra kilogram av återstående

del av tjänstevikten; samt

om tjänstevikten överstiger sjutusen

kilogram, tretusentrehundratrettiosju

kronor för sjutusen kilogram

av tjänstevikten och etthundratjugu

kronor för varje påbörjat tal av etthundra

kilogram av återstående del

av tjänstevikten; ävensom

för omnibus dels grundavgift med

etthundratio kronor dels ock tilläggsavgift

med följande belopp:

om tjänstevikten icke överstiger

femtusen kilogram, trettiotre kronor

för varje påbörjat tal av etthundra

kilogram av tjänstevikten minskad

med niohundra kilogram; samt

om tjänstevikten överstiger femtusen

kilogram, ettusentrehundrafem•

tiotre kronor för femtusen kilogram

av tjänstevikten och femtiofem kronor

för varje påbörjat tal av etthundra

kilogram av återstående del av

tjänstevikten;

d) för annan automobil, med ringar

av annat ämne än mjuk kautschuk,

med etthundratio kronor för

varje påbörjat tal av etthundra kilogram

av automobilens tjänstevikt;

e) för släpvagn:

om totalvikten understiger ettusen

kilogram, med åttio kronor;

om totalvikten uppgår till ettusen

men icke ettusenfemhundra kilogram,

med etthundratjugu kronor;

om totalvikten uppgår till ettusenfemhundra

men icke tvåtusen kilogram,

med etthundrasextio kronor;

om totalvikten uppgår till tvåtusen

men icke tretusen kilogram, med

tvåhundrafyrtio kronor;

8 Bihang till riksdagens protokoll 190b. 7 samt. Nr 45.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

Gällande lydelse:

om totalvikten uppgår till tretusen

men icke femtusen kilogram, med

fyrahundra kronor;

om totalvikten uppgår till femtusen

men icke åttatusen kilogram,

med fyrahundraåttio kronor; samt

om totalvikten uppgår till åttatusen

kilogram, med femhundrasextio

kronor.

6 §.

Inträder skatteplikt---skat
teplikten

gäller.

Ändras automobils---näst
följande

kalendermånad.

Av utskottet föreslagen lydelse:

om totalvikten uppgår till tretusen

men icke femtusen kilogram, med

fyrahundra kronor;

om totalvikten uppgår till femtusen

men icke åttatusen kilogram

med femhundrasextio kronor;

om totalvikten uppgår till åttatusen

men icke elvatusen kilogram,

med sjuhundratjugu kronor;

om totalvikten uppgår till elvatusen

men icke fjortontusen kilogram,

med åttahundraåttio kronor; samt

om totalvikten uppgår till fjortontusen

kilogram eller mera, med ettusentvåhundra

kronor.

Det åligger riksräkenskapsverket

att fastställa tabeller till ledning för

uträknandet av skatten.

6 §.

Inträder skatteplikt---skat
teplikten

gäller.

Ändras automobils — --näst
följande

kalendermånad.

Skatt skall utgå i helt antal kronor,

därvid iakttages att skattebeloppet

vid öretal över femtio avrundas

uppåt och vid annat öretal avrundas

nedåt till närmaste hela krontal.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1955.

_ Att fordon, som enligt vad därom särskilt stadgas vid registrering redovisas

såsom lättviktsmotorcykel, tillsvidare skall vara frikallat från skatt,

framgår av övergångsbestämmelsen till förordningen den 28 september 1951

(nr 654) angående ändrad lydelse av 1, 2 och 5 §§ förordningen den 2 juni

1922 (nr 260) om automobilskatt.

2) med bifall till Kungl. Maj:ts förslag samt med avslag

å motionen I: 499 av herrar Ola Persson och Norling, i vad

däri yrkats avslag å propositionen i förevarande del, ävensom

de likalydande motionerna 1: 500 av herr Bergh m. fl. och

II: 640 av herr Cassel in. fl. samt de likalydande motionerna

I: 504 av herr Lindblom m. fl. och II: 637 av fru Sandström

m. fl., såvitt motionerna avser skattesatsen för bensin,

a) antaga följande under rubriken »Av Kungl. Maj.t föreslagen

lydelse» upptagna

s. 35 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

35

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 1 § förordningen den 3 maj

1929 (nr 62) om särskild skatt å bensin och motorsprit.

Härigenom förordnas, att 1 § förordningen den 3 maj 1929 om särskild

skatt å bensin och motorsprit1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

angiVes.

Gällande lydelse:

1 §•

För bensin, som till riket införes

eller här tillverkas, skall, i den ordning

nedan stadgas, erläggas särskild

skatt av tjuguåtta öre för liter.

Skatt skall dock icke utgå för mineraloljeprodukt,

som införes för att

vid oljeraffinaderi användas uteslutande

såsom råvara vid tillverkning

av bensin. För motorsprit skall erläggas

särskild skatt av tre öre för

liter.

I denna--- — såsom motorsprit.

Av Kungl. Maj.t föreslagen lydelse:

1 §•

För bensin, som till riket införes

eller här tillverkas, skall erläggas

särskild skatt av trettiotvå öre för

liter. Skatt skall dock icke utgå för

mineraloljeprodukt, som införes för

att vid oljeraffinaderi användas uteslutande

såsom råvara vid tillverkning

av bensin. För motorsprit skall

erläggas särskild skatt av sju öre för

liter.

I denna---såsom motorsprit.

För bensin, som tillverkas av Svenska

skifferoljeaktiebolaget genom utvinning

ur inhemsk skiffer, skall särskild

skatt som i första stycket avses

utgå med allenast sju öre för liter.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1954. Förordningen skall äga

tillämpning jämväl å sådan bensin, som införts till riket före den 1 juli

1954 och som nämnda dag oförtullad kvarlåg i frihamn eller å tullager, i

tullpackhus eller eljest i tullverkets vård.

Bestämmelsen i 1 § tredje stycket skall gälla allenast intill utgången av

juni 1959.

b) antaga följande

Förslag

till

förordning om tillfällig skatt å bensin, som finnes i riket

den 1 juli 1954.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

För bensin, som den 1 juli 1954 klockan (1 f. m. finnes i riket, skall i den

ordning nedan sägs till staten erläggas skatt med 4 öre för liter.

1 Senaste lydelse se 1953:21(5.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

Är bensin blandad med annan vara, skall vid skattskyldighetens bestämmande

hänsyn tagas till den myckenhet, varmed bensin ingår i blandningen.

2 §.

1 mom. Skyldighet att erlägga skatt enligt denna förordning åligger, där

ej annat föranledes av vad nedan i 2 mom. eller 9 § stadgas, den som vid

den i 1 § angivna tidpunkten innehar bensin till myckenhet överstieande

1 500 liter.

2 mom. Från skattskyldighet enligt denna förordning är kronan befriad.

Skatt enligt denna förordning utgår icke för bensin, som tillverkats inom

riket och som vid den i 1 § angivna tidpunkten ännu icke utlämnats från

tillverkningsstället.

3 §•

Envar enligt denna förordning skattskyldig skall senast den 1 augusti

1954 på heder och samvete avgiva deklaration rörande den myckenhet bensin,

han vid den i 1 § angivna tidpunkten innehade, varvid tillika skall

angivas den plats, där bensinen då förvarades.

Deklaration skall avgivas till länsstyrelsen i det län, där den skattskyldige

författningsenligt är eller bör vara mantalsskriven, eller, om han avlidit,

senast varit eller bort vara mantalsskriven,

eller där vederbörande styrelse eller förvaltning har sitt säte eller syssloman

eller ombud är bosatt,

eller i fall, då nämnda regler ej äro tillämpliga, i det län, där huvuddelen

av den med deklarationen avsedda bensinen finnes vid den tidpunkt, som

angives i 1 §.

4 §•

1 mom. Det åligger länsstyrelse att övervaka, att deklarationer inkomma

från alla uppgiftsskyldiga och att avgivna deklarationer äro fullständiga

och riktiga, därvid särskilt bör tillses, att envar, som idkar handel med

eldfarliga oljor av första klassen, fullgjort honom åliggande deklarationsskyldighet.

Den, som icke avgivit deklaration men kan antagas vara deklarationspliktig

eller som avgivit ofullständig deklaration, må föreläggas att

inom viss tid inkomma med deklaration eller med erforderliga uppgifter.

2 mom. Finner länsstyrelse för behörig påföring av skatt nödigt, att

granskning av den skattskyldiges bokföring eller undersökning av dennes

inneliggande lager av bensin verkställes, bör länsstyrelsen föranstalta om

sådan granskning eller undersökning; och äger länsstyrelsen därvid, i mån

av behov, anlita biträde av sakkunnig.

Det åligger skattskyldig att för sådan undersökning bereda länsstyrelse

eller av länsstyrelse förordnad person tillträde till handels-, fabriks- eller

annan upplagslokal samt att för granskning tillhandahålla sin bokföring och

därtill hörande handlingar.

Arvode till sakkunnig bestämmes av länsstyrelse och skall jämte annan

kostnad för undersökning eller granskning, som i detta mom. sägs, bestridas

av medel, som enligt denna förordning inflyta till statsverket.

3 mom. Ivungl. Maj :t må ock förordna om granskning av deklarationer

och eljest inhämtade uppgifter. Av Kungl. Maj :t förordnad granskningsman

äger jämväl taga del av skattskyldigs bokföring och verkställa undersökning

av dennes inneliggande lager av bensin på sätt i 2 mom. stadgas.

Kostnad för granskning, varom Kungl. Maj:t förordnat, bestrides av medel,

som i 2 mom. sägs.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr b5.

37

5 §.

Länsstyrelse åligger alt på grundval av inkomna deklarationer och eljest

inhämtade uppgifter i särskild längd förteckna dem, som avgivit deklaration,

samt fastställa den myckenhet bensin, för vilken skatt skall erläggas

enligt denna förordning, ävensom därå belöpande skatt.

6 §.

Så snart ske kan skall till envar skattskyldig i rekommenderat brev med

allmänna posten översändas utdrag av längden, såvitt honom angår, tillika

med underrättelse om tid och sätt för skattens erläggande samt vad den

skattskyldige har att iakttaga, om han vill överklaga länsstyrelsens beslut

eller eljest söka befrielse från påförd skatt.

7 §•

Har någon i deklaration eller annan uppgift, som enligt denna förordning

avgivits, lämnat oriktigt meddelande, eller har uppgiftspliktig underlåtit avlämna

deklaration eller infordrad upplysning, och har därav föranletts, att

skatt icke blivit honom påförd eller blivit påförd till för lågt belopp, skall

skatt påföras den skattskyldige till belopp, som genom berörda förfarandt

eller underlåtenhet undandragits.

Efterbeskattning må ej ske senare än år 1959.

8 §.

t mom. Förmenas länsstyrelse hava vid påförande av skatt förfarit oriktigt,

må besvär anföras hos kammarrätten.

Besvären skola hava inkommit till länsstyrelsen i det län, där skatten påförts,

inom natt och år efter det skatten blivit klaganden avfordrad, vid

påföljd, om den tid försittes, att besvären icke upptagas till prövning. Den

omständigheten att besvären ingivits eller insänts till kammarrätten i stället

för till länsstyrelsen skall icke utgöra hinder för prövning av klagandens

talan, därest besvären inkommit till kammarrätten inom besvärstiden. I sådant

fall skola besvären av kammarrätten omedelbart överlämnas till länsstyrelsen

för vidare behandling på sätt i 2 mom. sägs.

2 mom. Sedan vid besvären fogats de handlingar, på vilka överklagade

beslutet grundats, ävensom utdrag av längden, i vad den klagande angår,

har länsstyrelsen att skyndsamt till kammarrätten översända samtliga handlingar

med de upplysningar och erinringar besvären anses påkalla.

9 §■

Visar skattskyldig, att bensin, som han innehaft vid den i 1 § angivna tidpunkten,

levererats till annan, och grundar sig leveransen på försäljningsavtal,

som slutits före denna förordnings ikraftträdande, äger Kungl. Maj :t,

där den skattskyldige icke på grund av förbehåll i försäljningsavtalet eller

eljest är berättigad att hos köparen uttaga skatten, bestämma att skattskyldigheten

skall åligga köparen eller, då skäl därtill äro, medgiva befrielse

från eller återbäring av skatten.

Ansökan om sådan befrielse eller återbäring skall ingivas inom eu månad

efter det skatt avfordrats vederbörande.

10 §.

Angående restitution av skatt, som i denna förordning avses, skola bestämmelserna

i förordningen den 3 maj 1929 (nr 02) om särskild skatt å bensin

och motorsprit äga motsvarande tillämpning.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

11 §•

Granskning av deklarationer, som enligt denna förordning avgivits, må ej

verkställas av annan än länstyrelse eller jämlikt 4 § 3 mom. förordnad

person.

Deklarationerna skola tillhandahållas de ämbets- och tjänstemän, som i

och för sin befattning böra därav erhålla del. I övrigt må deklaration icke

vara för någon tillgänglig, utan att den, som avgivit deklarationen, medgivit

dess offentliggörande; dock må deklarationer, på sätt Kungl. Maj :t förordnar,

för statistisk bearbetning utlämnas till ämbetsmyndighet eller tjänsteman,

åt vilken Kungl. Maj:t uppdrager utförandet av sådan bearbetning.

Deklarationerna skola med de undantag, vartill stadgandena i nästföregående

stycke föranleda, hos länsstyrelsen förvaras intill utgången av år 1959,

varefter deklarationerna skola förstöras.

12 §.

Den, som underlåter att inom föreskriven tid avlämna deklaration, straffes

med dagsböter; och må länsstyrelsen förelägga den uppgiftsskyldige

lämpligt vite.

13 §.

Om ansvar i vissa fall för den, som i deklaration lämnat oriktig uppgift,

stadgas i skattestrafflagen.

14 §.

1 mom. Tjänsteman, vilken på grund av sin befattning med ärende, som

i denna förordning avses, erhållit del av deklaration eller skattskyldigs bokföring,

må ej i vidare mån än hans tjänsteutövning fordrar yppa vare sig

innehållet i sådan deklaration eller skattskyldigs affärsförhållande, varom

han därvid erhållit kännedom. Den häremot bryter vare underkastad ansvar

såsom för tjänstefel. Gör annan än tjänsteman sig skyldig till förseelse,

som nu sagts, straffes med dagsböter.

2 mom. Den, som på grund av sådant förordnande om statistisk bearbetning

av deklarationer, som i 11 § sägs, erhållit del av deklaration, må ej

utom tjänsten yppa något av deklarationens innehåll. Vid överträdelse härav

vare den skyldige förfallen till ansvar, som i 1 mom. stadgas.

15 §.

Länsstyrelse äger utdöma vite, som förelagts enligt 12 §.

16 §.

Bestämmelser rörande uppbörd av skatt, som i denna förordning avses, så

ock de närmare föreskrifter, som eljest erfordras för tillämpning av denna

förordning, meddelas av Kungl. Maj :t.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

3) med bifall till Kungl. Maj :ts förslag samt med avslag

å motionen I: 499 av herrar Ola Persson och Norling, i vad

däri yrkats avslag å propositionen i förevarande del, de likalydande

motionerna I: 500 av herr Bergh m. fl. och II: 640

av herr Cassel m. fl. samt de likalydande motionerna I: 504

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

av herr Lindblom m. fl. och II: 637 av fru Sandström m. fl.,

såvitt motionerna avser skattesatsen för brännolja, ävensom

motionen I: 497 av herrar Franzén och Herbert Hermansson,

antaga följande

Förslag

till

förordning om brännoljeskatt.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Den som är registrerad såsom ägare av motorfordon vilket drives med

brännolja är skyldig att i den omfattning nedan stadgas till staten erlägga

brännoljeskatt. Skattskyldighet föreligger för brännolja, som förbrukats för

drift av motorfordonet.

Vad nu sagts skall ock gälla ägare av brännoljedrivet motorfordon, vilket

brukas enligt interimslicens eller saluvagnslicens.

2 §.

1 mom. Med brännolja förstås i denna förordning flytande petroleumprodukt,

som användes för drivande av motorfordon och för vilken icke utgår

skatt enligt förordningen om särskild skatt å bensin och motorsprit.

2 mom. Där i denna förordning användas beteckningarna motorfordon,

släpvagn, bilregister, interimslicens, saluvagnslicens, besiktningsinstrument,

maximilast eller totalvikt, hava dessa beteckningar samma innebörd som i

vägtrafikförordningen.

3 §.

Brännoljeskatt utgår med trettiotvå öre för liter.

4 §•

Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, kontrollstyrelsen

äger, då synnerliga skäl därtill äro, medgiva befrielse från eller återbäring

av skatt.

5 §•

Kontrollen över beskattningen utövas av kontrollstyrelsen.

6 §•

För utövande av skattekontrollen äger kontrollstyrelsen anlita biträde av

särskilda kontrolltjänstemän.

Kontrolltjänsteman äger att på anfordran när som helst kontrollera motorfordon

som i 1 § avses ävensom erhålla tillträde till lokaler och utrymmen

som användas för lagerhållning av brännolja.

Skattskyldig skall för kontrollen utan ersättning tillhandahålla kontrollstyrelsen

eller kontrolltjänsteman fordonsbeskrivning ävensom ställa för kontrollen

nödiga hjälpmedel till förfogande och lämna behövlig handräckning.

7 §•

Kungl. Maj :t må förordna att skattskyldig skall vara pliktig att i den

omfattning kontrollstyrelsen föreskriver å motorfordon på egen bekostnad

enligt styrelsens anvisningar låta installera mätinstrument för att underlätta

skattekontrollen.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

8 §•

Skattskyldig är pliktig att enligt kontrollstyrelsens anvisningar göra fortlöpande

anteckningar angående lager och inköp av brännoljor samt körning

av motorfordon. Där skattskyldig är bokföringspliktig, är han skyldig att

ordna bokföringen på sådant sätt, att den enligt kontrollstyrelsens beprövande

möjliggör erforderlig kontroll.

Skattskyldig skall i övrigt ställa sig till efterrättelse de särskilda föreskrifter,

som kontrollstyrelsen meddelar för att erhålla en betryggande skattekontroll,

ävensom de anvisningar kontrolltjänsteman i enlighet med kontrollstyrelsens

föreskrifter kan komma att lämna.

9 §•

Den som säljer eller förmedlar försäljning av eller eljest utlämnar petroleumprodukt

är skyldig att på anfordran lämna sådana uppgifter om sin

rörelse, som kontrollstyrelsen eller kontrolltjänsteman finner erforderliga

för skattekontrollen, ävensom ordna sin bokföring på sätt kontrollstyrelsen

finner erforderligt för kontrollens utövande. Där kontrollstyrelsen i särskilt

fall så förordnar, åligger det honom att tillhandahålla kontrollstyrelsen eller

kontrolltjänsteman sina handelsböcker med tillhörande handlingar.

Jämväl den som yrkesmässigt avsänder gods med brännoljedrivet motorfordon

är uppgiftsskyldig på sätt i första stycket sägs.

10 §.

Där ägare av registrerat motorfordon avser att använda brännolja för drivande

av fordonet, åligger det honom att innan så sker göra anmälan härom

till kontrollstyrelsen, med angivande av sitt fullständiga namn och postadress,

motorfordonets registreringsnummer samt tidpunkten för övergången

till drift med brännolja. Till anmälan skall fogas bestyrkt avskrift av det

för fordonet senast utfärdade besiktningsinstrumentet.

Inträder ändring i förhållande varom uppgift lämnats i anmälan enligt

denna paragraf, skall fordonets ägare senast inom åtta dagar därefter underrätta

kontrollstyrelsen härom.

11 §•

Kontrollstyrelsen utfärdar särskilt bevis om anmälan enligt 10 §.

12 §.

Ägare av brännoljedrivet motorfordon är skyldig att senast inom 15 dagar

efter varje kalenderkvartal till kontrollstyrelsen ingiva deklaration angående

den myckenhet brännolja, som under kvartalet använts såsom drivmedel

för motorfordonet.

Kontrollstyrelsen äger, om särskilda skäl därtill föranleda, bestämma, att

deklarationsperiod skall omfatta annan tid än i första stycket stadgas, dock

lägst en och högst sex kalendermånader, samt att deklaration må avgivas

senare än i första stycket stadgas, dock senast inom tre månader efter deklarationsperiodens

utgång.

13 §.

Deklaration som avses i 12 § skall avgivas på tro och heder samt avfattas

på blankett enligt formulär, som kontrollstyrelsen fastställer.

14 §.

I deklarationen skola upptagas följande uppgifter, nämligen

1. den skattskyldiges namn, hemvist, mantalsskrivningsort och postadress;
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

2. kvantiteten under deklarationsperioden för varje motorfordon förbrukad

brännolja, fördelad på olika slag av brännolja, och den härå belöpande

skatten;

3. den körsträcka, som med varje fordon tillryggalagts under deklarationsperioden,

uppdelad på körning med och utan släpvagn;

4. till brännoljedrivet fordon använd släpvagns registreringsnummer, totalvikt

och maximilast; samt

5. den tid, som fordonet varit registrerat på den skattskyldige under deklarationsperioden

eller brukats av honom enligt interimslicens eller saluvagnslicens,

ävensom huruvida fordonet varit godkänt för användning i yrkesmässig

trafik.

Har kontrollstyrelsen med stöd av Kungl. Maj :ts förordnande lämnat föreskrift

om installation av mätinstrument å motorfordon, skall skattskyldig

vara skyldig att med deklarationen översända de uppgifter angående mätareavläsning,

som kontrollstyrelsen må föreskriva.

15 §.

Underlåter skattskyldig att avgiva deklaration eller finnes avgiven deklaration

oriktig, äger kontrollstyrelsen fastställa den skatt, som rätteligen

skall utgå.

Där skattskyldig underlåter avgiva deklaration må kontrollstyrelsen jämväl,

då särskilda skäl äro därtill, meddela den skattskyldige förbud tills vidare,

till dess deklaration avgivits, att förfoga över motorfordon, vilket drives

med brännolja.

16 §.

Skattskyldig skall samtidigt med avlämnande av deklaration erlägga enligt

deklarationen upplupen skatt genom insättning å kontrollstyrelsens

postgirokonto.

I fall som avses i 15 § första stycket ankommer det på kontrollstyrelsen

att bestämma tid, inom vilken skatten skall erläggas.

Erlägges icke skatten inom tid, som angives i första stycket eller som kontrollstyrelsen

med stöd av andra stycket föreskrivit, må kontrollstyrelsen

meddela den skattskyldige förbud tills vidare, till dess skatten guldits, att

förfoga över motorfordon, vilket drives med brännolja.

17 §.

Skattskyldig är pliktig att, då kontrollstyrelsen det påfordrar, hos styrelsen

ställa säkerhet för skattens behöriga erläggande till belopp, som styrelsen

finner erforderligt.

Ställes ej vid anfordran sådan säkerhet, skall vad i 15 § andra stycket

sägs äga motsvarande tillämpning.

18 §.

Försummar någon att inbetala skatt, må denna på framställning av kontrollstyrclsen

omedelbart utmätas.

19 §.

Den som underlåter att inom föreskriven tid avgiva anmälan enligt denna

förordning eller som i strid mot förbud, varom i 15 § andra stycket, 16 §

tredje stycket eller 17 § andra stycket stadgas, förfogar över motorfordon,

vilket drives med brännolja, straffes med dagsböter, ej under tjugu.

Underlåter någon i andra fall än nu sagts att fullgöra vad honom åligger

enligt denna förordning eller med stöd av densamma meddelade föreskrifter,

straffes med böter, högst trehundra kronor. Vad nu sagts gäller dock icke

åläggande att inbetala skatt.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

20 §.

Om ansvar i vissa fall för den som i deklaration lämnat oriktig uppgift

stadgas i skattestrafflagen.

21 §.

Kontrollstyrelsen må vid vite förelägga skattskyldig att fullgöra åtgärd,

som åligger honom enligt denna förordning eller med stöd av densamma

meddelade föreskrifter, dock att föreläggande icke må avse inbetalande av

skatt.

22 §.

Det åligger länsstyrelse, statistiska centralbyrån och polismyndighet att

tillhandagå kontrollstyrelsen med upplysningar, som av kontrollstyrelsen

kunna befinnas erforderliga för skattekontrollen.

23 §.

Förseelse, som avses i 19 § andra stycket, må av allmän åklagare åtalas

allenast efter angivelse av kontrollstyrelsen.

24 §.

Den som har eller haft att taga befattning med kontroll enligt denna

förordning må ej i vidare män än hans tjänsteutövning fordrar yppa affärsförhållande,

varom han därvid erhållit kännedom. Tjänsteman, som häre.

n?°* bryt61-) vare underkastad ansvar såsom för tjänstefel. Gör annan än

tjänsteman sig skyldig till förseelse, som nu sagts, straffes med dagsböter.

25 §’

Kungl. Maj :t äger utfärda de föreskrifter som erfordras för tillämpningen

av denna förordning.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1955.

Genom denna förordning upphäves förordningen den 3 maj 1935 (nr 142)

angående skatt å vissa för drivande av automobil använda brännoljor; dock

skall vad i sistnämnda förordning är stadgat alltjämt äga tillämpning i fråga

om brännolja som använts före den 1 januari 1955.

Där motorfordon drives med brännolja vid tiden för förordningens ikraftträdande,

skall i 10 § föreskriven anmälningsskyldighet fullgöras senast

den 1 februari 1955.

För första halvåret 1955 skall utan hinder av stadgandet i 12 § första

stycket avgivas allenast en deklaration, vilken skall ingivas till kontrollstyrelsen

senast den 15 juli 1955, kontrollstyrelsen dock obetaget att medgiva

anstånd med deklarationens ingivande till senast den 30 september

1955.

4) med bifall till Kungl. Maj :ts förslag och med avslag å

motionen I: 499 av herrar Ola Persson och Norling, i vad däri

yrkats avslag å propositionen i förevarande del, bemyndiga

Kungl. Maj :t att — i huvudsaklig överensstämmelse med i

propositionen angivna grunder -—- förordna om restitution

av skatt för sådan bensin, som från och med år 1955 förbrukas

vid jordbruket till bensindrivna traktorer;

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

B) att de likalydande motionerna I: 500 av herr Bergh

m. fl. och II: 640 av herr Cassel m. fl. samt de likalydande

motionerna 1: 504 av herr Lindblom m. fl. och II: 637 av fru

Sandström in. fl., i vad de ej behandlats under A) 1)—3),

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;

C) att de likalydande motionerna 1:480 av herr Magnusson

m. fl. och II: 608 av herr Hagård m. fl., i vad de ej behandlats

under A) 1), icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd; samt

D) att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 498 av herr Pålsson m. fl.

och II: 643 av herr Larsson i Hedenäset m. fl.,

2) de likalydande motionerna I: 502 av herr Bergh och II:

639 av herr Agerberg m. fl.,

3) motionen I: 466 av herrar Gustaf Elof sson och Theodor

Johansson,

4) motionen II: 609 av herrar Asp och Persson i Appuna,

ävensom

5) motionen II: 642 av herr Hall, i vad den ej behandlats

under A) 1),

måtte, i den mån de icke kan anses besvarade genom vad

utskottet ovan anfört och hemställt, av riksdagen lämnas

utan åtgärd.

Stockholm den 4 maj 1954.

På bevillningsutskottets vägnar:

ADOLV OLSSON.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sjödahl, Heiiinan, Spetz, Gustaf Elofsson,

Velander, Söderquist, Niklasson, Einar Eriksson, Damström och Snygg;

samt

från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Kristensson i Osby,

Orgård, Brandt, Kollberg*, Kärrlander, Edström, Christenson i Malmö, Jansson

i Aspeboda* och Asp.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

Reservationer:

I) av herrar Spetz, Velander, Söderquist, Kristensson i Osby, Kollberg, Edström

och Christenson i Malmö, vilka under hänvisning dels till den motivering,

som i de likalydande motionerna 1:500 av herr Bergh m. fl. och

II: 640 av herr Cassel m. fl. samt de likalydande motionerna I: 504 av herr

Lindblom in. fl. och II: 637 av fru Sandström m. fl. anförts för ett lägre

skatteuttag än vad som föreslagits i Kungl. Maj :ts proposition nr 112, och

dels till innehållet i motionen II: 537 av herr Kärrlander samt de likalydande

motionerna I: 480 av herr Magnusson m. fl. och II: 608 av herr Hagård

m. fl., ansett att utskottets hemställan i punkterna A) 1—3 och B) bort ha

följande lydelse:

»A) att riksdagen---(= utskottet s. 31 rad 11 —

rad 8 nedifrån)---oförändrad bifallas,

1) med avslag å Kungl. Maj:ts förslag i vad avser höjning

av fordonsbeskattningen samt med bifall till de likalydande

motionerna I: 500 av herr Bergh m. fl. och II: 640 av herr

Cassel m. fl., de likalydande motionerna I: 504 av herr Lindblom

m. fl. och II: 637 av fru Sandström m. fl. samt motionen

1:499 av herrar Ola Persson och Norling, i vad däri

yrkats avslag å förslaget om höjd fordonsskatt, ävensom

i anledning av dels motionen II: 537 av herr Kärrlander, dels

de likalydande motionerna 1:480 av herr Magnusson m. fl.

och II: 608 av herr Hagård m. fl., såvitt motionerna avser

befrielse från fordonsskatt för invalidbilar, och dels motionen

II: 642 av herr Hall, såvitt avser skattesatsen för personbilar,

samt med avslag å motionen 1: 503 av herr Bergh

och motionen 11:610 av herr Asp, antaga följande under

rubriken »Av utskottet föreslagen lydelse» upptagna

förordning angående ändrad lydelse av 2 § förordningen den 2 juni 1922

(nr 260) om automobilskatt.

Härigenom förordnas, att 2 § förordningen den 2 juni 1922 om automobilskatt

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Från skatteplikt---(== utskottet s. 32 rad 16 — rad 25 uppifrån)

--— eller utbildning.

Förslag

till

Gällande lydelse:

2 §•

Av utskottet föreslagen lydelse:

2 §•

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1955.

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

2) i anledning av Kungl. Maj :ts förslag och med bifall till

de likalydande motionerna 1:500 av herr Bergh in. fl. och

II: 640 av herr Cassel m. fl. samt de likalydande motionerna

I: 504 av herr Lindblom in. fl. och II: 637 av fru Sandström

in. fl., såvitt motionerna avser skattesatsen för bensin, ävensom

med avslag å motionen I: 499 av herrar Ola Persson och

Norling, i vad däri yrkats avslag å propositionen i förevarande

del,

a) antaga följande under rubriken »Av utskottet föreslagen

lydelse» upptagna

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 1 § förordningen den 3 maj 1929

(nr 62) om särskild skatt å bensin och motorsprit.

Härigenom förordnas, att 1 § förordningen den 3 maj 1929 om särskild

skatt å bensin och motorsprit skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

angives.

Gällande lydelse:

1 §•

För bensin, som till riket införes

eller här tillverkas, skall, i den ordning

nedan stadgas, erläggas särskild

skatt av tjuguåtta öre för liter. Skatt

skall dock icke utgå för mineraloljeprodukt,

som införes för att vid oljeraffinaderi

användas uteslutande såsom

råvara vid tillverkning av bensin.

För motorsprit skall erläggas särskild

skatt av tre öre för liter.

I denna---- (= utskottet s. 35 rad 21 — rad 10 nedifrån)---

juni 1959.

Av utskottet föreslagen lydelse:

1 §•

För bensin, som till riket införes

eller här tillverkas, skall erläggas

särskild skatt av trettioett öre för liter.

Skatt skall dock icke utgå för mineraloljeprodukt,

som införes för att

vid oljeraffinaderi användas uteslutande

såsom råvara vid tillverkning

av bensin. För motorsprit skall erläggas

särskild skatt av sju öre för liter.

b) antaga det vid propositionen fogade förslaget till förordning

om tillfällig skatt å bensin, som finnes i riket den

1 juli 1954, med den ändring av 1 § som framgår av följande

med »Utskottets förslag» betecknade lydelse:

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

Kungl. Maj:ts förslag:

1 §•

För bensin, som den 1 juli 1954

klockan 6 f. m. finnes i riket, skall i

den ordning nedan sägs till staten erläggas

skatt med 4 öre för liter.

Är bensin —

Utskottets förslag:

1 §•

För bensin, som den 1 juli 1954

klockan 6 f. m. finnes i riket, skall i

den ordning nedan sägs till staten

erläggas skatt med 3 öre för liter.

blandningen

3) i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och motionen

1:497 av herrar Franzén och Herbert Hermansson ävensom

med bifall till de likalydande motionerna I: 500 av herr Bergh

m. fl. och II: 640 av herr Cassel m. fl. samt de likalydande

motionerna I: 504 av herr Lindblom m. fl. och II: 637 av fru

Sandström in. fl., såvitt motionerna avser skattesatsen för

brännolja, samt med avslag å motionen I: 499 av herrar Ola

Persson och Norling, i vad däri yrkats avslag å propositionen

i förevarande del, antaga det vid propositionen fogade

förslaget till förordning om brännoljeskatt med den ändring

av 3 §, som framgår av följande med »Utskottets förslag»

betecknade lydelse:

Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:

3 §. 3 §.

Brännoljeskatt utgår med trettio- Brännoljeskatt utgår med tjugusex

två öre för liter. öre för liter.

B) att riksdagen måtte med bifall till de likalydande motionerna

I: 500 av herr Bergh m. fl. och II: 640 av herr Cassel

m. fl. samt de likalydande motionerna 1:504 av herr

Lindblom in. fl. och II: 637 av fru Sandström m. fl. antaga

följande

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 1 § förordningen den 3 maj 1935 (nr 142>

angående skatt å vissa för drivande av automobil använda brännoljor.

Härigenom förordnas, att 1 § förordningen den 3 mai 1935 angående skatt

å vissa för drivande av automobil använda brännoljor skall erhålla ändrad

lydelse på sätt nedan angives.

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

1 §•

För sådan petroleumprodukt (brännolja), som användes för drivande av

automobil och för vilken icke utgår skatt enligt 1 § förordningen den 3 maj

1929 (nr 62) om särskild skatt å bensin och motorsprit, skall, enligt vad

nedan stadgas, erläggas skatt av tjugusex öre för liter.

Med automobil---såsom automobil.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1954.»

II) av herr Asp.

547397. Stockholm 1954. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1954:277 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående ändrad lydelse av 5 och 6 §§ förordningen den 2 juni 1922 a1 i texten