Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändring i förordningen den 17 maj 1923

1954-01-26 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1954:5, Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändring i förordningen den 17 maj 1923

Dokumentets text

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande nr 5.

Nr 5.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition med förslag till förordning om ändring

i förordningen den 17 maj 1923 (nr 116) angående

skatt för hundar.

I en den 27 november 1953 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad

proposition, nr 5, har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen biJagt

utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen att antaga vid propositionen fogat förslag till förordning

om ändring i förordningen den 17 maj 1923 (nr 116) angående skatt för

hundar.

Rörande författningsförslagets lydelse tillåter sig utskottet hänvisa till

propositionen (s. 2—4).

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll må här anföras följande.

Hundskatt utgår såsom en kommunal skatt; varje kommun äger själv bestämma

skattens belopp inom de gränser som anges i hundskatteförordningen.

Minimibeloppet är f. n. 10 kronor och maximibeloppet 50 kronor.

Enligt förordningen är vissa hundar, bl. a. arméhundar, undantagna från

skatteplikt.

I propositionen föreslås nu införande av skattefrihet för ytterligare kategoner,

nämligen för s. k. ledarhundar, avsedda att hjälpa blinda, hundar

tillhöriga utländska beskicknings- och konsulattjänstemän samt hundar som

användes för vetenskapliga experiment. Vidare föreslås, som en konsekvens

av det förändrade penningvärdet, en justering uppåt av hundskattens maximibelopp

från femtio till sjuttiofem kronor.

Av statsrådsprotokollet i ärendet inhämtas bl. a. följande.

Enligt 1 § förordningen den 17 maj 1923 angående skatt för hundar skall

för varje hund årligen erläggas hundskatt till kommunen. Skatteplikt föreligger

dock icke för hund, som ej uppnått en ålder av tre månader, för hundar,

vilka av lapparna användes för renskötseln, samt för krigsmakten tillhörig

tjänstehund eller för enskild person tillhörig hund så länge densamma,

efter godkänd tjänstedressyr, på grund av särskild förbindelse skall hållas

till krigsmaktens förfogande. Medel, som till kommunen inflyter i hundskatt,

må för kommunens behov användas på sätt som av kommunen be
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Bevillningsutskottets betänkande nr 5.

stämmes. Hundskatt skall erläggas till den kommun, där hunden stadigvarande

innehaves (2 § 1 mom.). Skattskyldig för viss hund är den person,

av vilken hunden stadigvarande innehaves, när skatteplikt inom kommunen

för året inträder (3 §). I fråga om skattens belopp stadgas i 4 §, att skatten

skall av kommunen bestämmas lika för varje hund och utgöra lägst tio

högst femtio kronor för kalenderår. Enligt 5 § skall skattskyldig under januari

månad varje år till vederbörande kommunala uppbördsmyndighet

skriftligen anmäla de hundar, för vilka skatteplikt vid ingången av året

förelegat, över de hundar, som anmälts till beskattning, skall föras särskilt

hundskatteregister (7 § 1 inom.). Ä erlagd hundskatt skall lämnas kvitto innehållande,

såvitt möjligt, kortfattad uppgift för hundens identifiering,

ävensom särskilt skattemärke.

I skrivelse den 13 februari 1953 har överläkaren vid kirurgiska avdelningen

å Sabbatsbergs sjukhus, professorn C. Crafoord, anhållit, att 1 § hundskatteförordningen

måtte erhålla sådant tillägg att vissa för experimentalkirurgiska

arbeten använda hundar bli befriade från skatteplikt. Till stöd

för framställningen anföres, att professor Crafoord vore sysselsatt med ett

större experimentalkirurgiskt arbete för utrönande av möjligheterna att under

konstgjord cirkulation (arbete med konstgjort hjärta och lunga) utföra

operativa ingrepp på blodtomt hjärta. För detta arbete vore även operationer

på ett stort antal hundar nödvändiga, och efter dessa operationer måste

en del hundar hållas överlevande i och för studium av vilka effekter operationerna

kunde ha för deras cirkulations- och andningsfunktioner. Om hundskatt

skulle erläggas för dessa hundar, skulle detta i betungande grad öka

kostnaderna för arbetets bedrivande.

I ärendet har överståthållarämbetet avgivit infordrat utlåtande. Vid utlåtandet

har fogats yttrande av Stockholms stadskollegium. Beträffande innehållet

av dessa handlingar får utskottet härnäsa till propositionen (s. 6—7).

Till stöd för de i propositionen framlagda förslagen har departementschefen

anfört följande.

Vid tillkomsten av 1923 års förordning om hundskatt framhölls särskilt

behovet av en ordnad kontroll över hundarna. Med denna utgångspunkt

var det naturligt att göra den tidigare fakultativa hundskatten obligatorisk.

Undantag medgavs endast i vissa i författningen direkt angivna fall, där

synnerliga skäl förelåg för skattebefrielse och där kravet på kontroll icke

kunde anses bli eftersatt. Dessa synpunkter torde alltjämt böra vara vägledande

vid bedömande av framställningar om medgivande av undantag

från beskattningen.

Stockholms stad har förklarat sig i sak icke ha något att invända mot att

de försökshundar, som avses i den av professor Crafoord ingivna framställningen,

fritages från beskattning. Enligt stadens uppfattning vore det dock

icke lämpligt att låta skattebefrielsen komma till stånd genom en utvidgning

av den i förordningen angivna gruppen av skattefria hundar. I stället

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets betänkande nr 5.

föreslår staden att i författningen införes en allmän bestämmelse om rätt

för kommun att medgiva befrielse från skyldighet att erlägga hundskatt i

sådana fall, då detta av föreliggande omständigheter prövades skäligt. Det

finge sedan ankomma på staden att medgiva den sökta befrielsen.

Då ett bifall till stadens förslag i själva verket skulle innebära att hundskatten

ånyo gjordes i viss utsträckning fakultativ, anser jag mig icke kunna

biträda detsamma. I likhet med överståthållarämbetet anser jag sålunda

att skattebefrielse — liksom hittills — endast bör medgivas i vissa bestämt

avgransade fall.

Vid bedömande av frågan om skattebefrielse för de hundar, som användes

för vetenskapligt ändamål, må erinras om att särskilda kontrollföreskrifter

beträffande dessa hundar har meddelats i lagen den 19 maj 1944

om djurskydd och i kungörelsen den 17 november samma år med vissa bestämmelser

om användning av djur för vetenskapligt ändamål. Bland annat

ar därvid föreskrivits skyldighet för den som använder hund vid vetenskaphga

expenment att föra bok angående inköp av dylika hundar. Boken skall

pa begaran företes för polismyndighet. Någon anledning att för kontrollens

skull vidhalla beskattningen av dessa hundar torde därför ej föreligga. Med

ansyn härtill och då även ur andra synpunkter vägande skäl kan anföras

för den begarda skattebefrielsen tillstyrker jag att dessa hundar fritages

från skatteplikt. 8

Under remissbehandlingen har jämväl ifrågasatts att från skatteplikt undantaga

s. k. ledarhundar för blinda. Såsom framgår av det yttrande som

avgmts av kammarkontoret i Stockholm uttages sedan gammalt icke någon

skatt för dessa hundar i Stockholm. Enligt vad jag inhämtat är praxis på

andia orter vilande. Då en befrielse i dessa fall måste anses mycket behjartansvard,

har jag ansett mig böra föreslå att jämväl dessa hundar undantages

från skatteplikt. Jag vill tillägga att antalet utbildade ledarhundar

endast torde uppgå till ett 50-tal i hela landet. I likhet med vad som för närvarande

sker i Stockholm bor ledarhund anmälas till hundskatteregistret

och anteckning goras i registret om skattebefrielsen. I 7 § 2 mom. omnämnt

marke bor därefter tillställas hundens innehavare.

Enhgt vad jag under hand erfarit, brukar i Stockholm skatt ej erläggas

för hundar tillhöriga diplomater. Då denna skattefrihet torde stå i överensstämmelse

med gällande internationell sedvänja, har jag ansett mig böra

loresla att uttrycklig bestämmelse härom intages i författningen. Beträffande

anmalan till hundskatteregistret och utlämnande av skattemål för dessa

SeaLd°arrhe„„"aa ''»"slagits be,™,-

Slutligen anser jag mig i detta sammanhang även böra aktualisera frågan

skall hundsk^tf T531 ^ h”ndskattens maximibelopp. Som tidigare nämnts

all hundskatt erlaggas med ett för varje hund inom kommunen lika belopp

av lagst tio högst femtio kronor för år. Det ankommer på kommunerna själva

att inom dessa gränser fastställa skattens belopp. Ursprungligen var skattesatserna

fem respektive trettio kronor. Genom'' besj av \<HS torSg

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Bevillningsutskottets betänkande nr 5.

höjdes beloppen till sin nuvarande nivå. Såsom skäl för höjningen åberopades

bland annat förändringen i penningvärdet under de tjugu år författningen

då hade varit i kraft. En höjning av maximibeloppet till 75 kronor torde

numera vara befogad. Jag får alltså föreslå den ändringen i hundskatteförordningen,

att skatten skall utgå med lägst 10 kronor och högst 75 kronor.

De nu framlagda förslagen föranleder ändring av 1 § 1 mom. 4—7 §§ och

9 § förordningen om hundskatt. Vidare föreslås den redaktionella ändringen

i 9 § att de båda sista styckena borttages. De däri behandlade frågorna rörande

bötesstraffet regleras numera genom särskild lagstiftning (se lagen

den 9 april 1937 om verkställighet av bötesstraff och lagen den 20 april 1951

med vissa bestämmelser om böter och viten).

Utskottet. Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot Kungl.

Maj :ts förslag, får hemställa,

att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj :ts förevarande

proposition nr 5, för sin del antaga det vid propositionen

fogade förslaget till förordning om ändring i förordningen

den 17 maj 1923 (nr 116) angående skatt för hundar.

Stockholm den 26 januari 1954.

På bevillningsutskottets vägnar:

ADOLV OLSSON.

Närvarande: se under betänkandet nr 1.

547069. Stockholm 1954. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1954:52 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till ändrad lydelse av 11 § förordningen den 2 maj 1947 s. 1 i texten