Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om skatt på fonderade vinstmedel

1954-05-11 · 25 sidor, varav 25 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 25 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1954:54, Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om skatt på fonderade vinstmedel

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 54-,

1

Sr 54.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition med förslag till förordning om skatt på

fonderade vinstmedel (fondskatt), jämte i ämnet väckta

motioner.

I en den 12 mars 1954 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,

nr 187, har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen att antaga vid propositionen fogat förslag till förordning om skatt

på fonderade vinstmedel (fondskatt).

Rörande författningsförslagets lydelse hänvisas till utskottets hemställan.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll må här anföras följande.

I propositionen förordas, i huvudsaklig överensstämmelse med ett förslag

av 1953 års skatteflyktskommitté, att en särskild fondskatt av engångsnatur

uttages å ansamlade vinstmedel hos vissa familjebolag. Förslaget utgör

ett led i strävandena att eliminera möjligheterna att utnyttja vissa luckor i

skattelagstiftningen för undandragande av vinstmedel från beskattning.

Fondskatten skall i princip beräknas till 30 procent av de fonderade vinstmedlen

med undantag för s. k. bundet kapital. Vinstmedel som gjorts till

föremål för fondbeskattning äger företaget, utan att någon ytterligare beskattning

inträder, utskifta i samband med upplösning inom tio år efter

fondbeskattningen. Med förslaget avses följaktligen — förutom ett tvångsmässigt

realiserande av det andra ledet i dubbelbeskattningen av ifrågavarande

juridiska personers ansamlade vinstmedel — att ernå en avveckling

av de fondbeskattade företagen.

De familjebolag, som träffas av fondskatten, är endast sådana förvaltningsbolag

som utnyttjats i skatteundandragande syfte.

Rätt föreslås för företagets delägare att utan skattekonsekvenser utköpa

företagets tillgångar, däribland fastigheter, till företagets anskaffningskostnad.

Därigenom undvikes att fondskatten träffar en icke realiserad värdestegring.

Enligt vad som förordas i propositionen skall jämväl delägare i förvaltningsbolag,

som ej är familjebolag eller ej utnyttjats i skatteundandragande

syfte, äga utköpa företagets tillgångar i samband med att företaget frivilligt

taxeras till fondskatt. Även för dessa fall gäller dock att reglerna utformats

så, att avräkning av de med fondskatt beskattade vinstmedlen allenast kan

äga rum, om företaget upplöses inom tio år.

1 llihang till riksdagens protokoll 19511. 7 saml. A’r ,54.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 54.

Det har vidare föreslagits, att riksstattenämnden skall äga medgiva dispens

i vissa fall från skyldigheten att erlägga fondskatt.

Taxering till fondskatt skall i regel äga rum år 1955. Skatten skall betalas

inom fem år, men riksskattenämnden kan medgiva förlängning av betalningstiden

till tio år.

Till utskottet har hänvisats följande i anledning av propositionen väckta

motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 539 av herr Svärd och II: 681 av herr Edström,

vari hemställts, »att riksdagen vid behandlingen av proposition nr

187 måtte uttala, att bestämmelsen i 1 § sista stycket av förslaget till förordning

om skatt på fonderade vinstmedel (fondskatt) skall äga tillämpning

beträffande företag, som under eller efter kriget förlorat eller avyttrat äldre

tonnage men ännu ej kunnat anskaffa ersättningstonnage och vilket kan

visa eller göra troligt att ersättningstonnage skall anskaffas inom en ej

alltför avlägsen tid»; samt

2) de likalydande motionerna 1:540 av herr Svärd samt 11:680 av herr

Birke, vari hemställts, »att riksdagen måtte antaga det till Kungl. Maj :ts

proposition nr 187 fogade förslaget till förordning om skatt på fonderade

vinstmedel (fondskatt) med de ändringar av 1, 2 och 4—7 §§ som framgår

av följande lydelse:

1 §•

Svenskt aktiebolag eller svensk ekonomisk förening, vars verksamhet den

1 januari 1954 huvudsakligen bestod i förvaltning av annan fastighet än

jordbruksfastighet eller av värdepapper eller annan därmed likartad lös

egendom, skall för det beskattningsår, för vilket taxering till statlig inkomstskatt

i första instans äger rum år 1955, åsättas taxering till fondskatt i enlighet

med vad i denna förordning sägs.

Vad sålunda är stadgat skall dock gälla endast därest aktierna i bolaget

eller andelarna i föreningen vid något tillfälle under tiden från och

med 1 januari 1954 till utgången av beskattningsåret till huvudsaklig del

ägts eller på därmed jämförligt sätt innehafts — direkt eller genom förmedling

av juridisk person — av en fysisk person eller ett fåtal fysiska personer

samt under förutsättning tillika att bolaget eller föreningen icke visar att

dess vinstmedel i skälig omfattning använts för utdelning till delägarna.

Från förordningens----kommunalskattelagen.

Riksskattenämnden må---till fondskatt.

(Se vidare anvisningarna.)

2 §.

Vill svenskt aktiebolag eller svensk ekonomisk förening, vars verksamhet

alltsedan den 1 januari 1954 är sådan varom förmäles i 1 § första stycket,

erlägga fondskatt ändå att skyldighet därtill ej föreligger enligt vad

ovan sägs, må det ske. Företaget skall---till fondskatt. Har företaget

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Bevillningsutskottets betänkande nr 54.

avgivit deklaration till fondskatt, föreligger sådan skattskyldighet ändock

att anmälan till taxeringsintendent icke ägt rum.

4 §.

Det till--- — samma tidpunkt.

Till bundet---och reservfond. I bundet kapital skall dock icke in
räknas

belopp, varmed aktiekapitalet efter den 31 december 1953 må hava

ökats genom överföring av vinstmedel eller vid uppskrivning av tillgång; ej

heller belopp som efter sistnämnda dag avsatts till reservfond eller skuldregleringsfond

utan att skyldighet därtill förelegat enligt lag eller enligt den

31 december 1953 gällande bolagsordning eller stadgar.

Beskattningsbart belopp----hundratal kronor.

(Se vidare anvisningarna.)

5 §.

Utöver stadgandena i 4 § skola vid beräkning av beskattningsbart belopp

iakttagas följande särskilda bestämmelser.

1) Har det företag, varom är fråga, efter den 31 december 1953 men före

beskattningsårets utgång lämnat utdelning å aktie eller andel till någon,

som förvärvat aktien eller andelen efter den 31 december 1953 och som ej

haft att erlägga kupongskatt för utdelningen eller eljest varit skattskyldig

för densamma, skall beloppet av sagda utdelning räknas såsom tillgång hos

företaget. Vad nu----av kapital.

Bestämmelserna i---förtäckt utdelning.

Riksskattenämnden må---föranleda därtill.

2) Företag, beträffande----beskattningsbara beloppet.

3) Beträffande bolag---inbetalda insatser.

(Se vidare anvisningarna.)

6 §.

Därest bolag, som åsatts taxering till fondskatt, upplöses, äger bolaget,

då tillgångar utskiftas i anledning av upplösningen, påfordra att vid därav

föranledd taxering till utskiftningsskatt ett belopp motsvarande 70 procent

av det till fondskatt fastställda beskattningsbara beloppet inräknas i tillskjutet

belopp.

Sker upplösning av förening, som taxerats till fondskatt, skall, då föreningen

i anledning av upplösningen utskiftar tillgångar, ett belopp motsvarande

70 procent av det till fondskatt fastställda beskattningsbara beloppet

vid tillämpning av 38 § 1 mom. sista stycket kommunalskattelagen likställas

med inbetalda insatser, varom i nämnda stycke sägs.

När bolag ------lag stadgat.

Skattskyldig, som —-----vederbörande taxering.

7 §.

Har delägare i företag, som enligt 1 eller 2 § är skaltskyldigt till fondskatt

och som icke av riksskattenämnden medgivits befrielse från taxering

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 54.

till sådan skatt, under beskattningsåret av företaget förvärvat egendom, som

varit i företagets ägo alltsedan den 1 januari 1954, och har han därvid erlagt

ett pris icke understigande företagets anskaffningskostnad för samma

egendom, skall den omständigheten att egendomens verkliga värde vid överlåtelsen

översteg nämnda pris icke medföra att delägaren skall anses hava

åtnjutit skattepliktig intäkt eller erhållit tillgång genom utskiftning. Avyttrar

delägaren---förvärv därav.

Vad sålunda ----laga kraft.

Har företag---som restitueras.

Har delägare i företag, som skall utgöra fondskatt, under 1952 eller 1953

av företaget förvärvat fastighet till ett pris överstigande företagets anskaffningskostnad

och har företaget under det beskattningsår, för vilket taxering

till statlig inkomstskatt i första instans äger rum år 1955, verkställt utdelning

till delägarna, skall så stort belopp av utdelningen som motsvarar högst skillnaden

mellan nämnda pris och anskaffningskostnaden anses utgöra icke

skattepliktig inkomst för delägarna.

(Se vidare anvisningarna.)»

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför cj lämnas i det följande,

hänvisa till motionerna I: 540 och II: 681.

Propositionen.

Av statsrådsprotokollet i ärendet inhämtas bland annat följande.

Inkomst, som förvärvas av aktiebolag eller ekonomisk förening, skall enligt

gällande bestämmelser i princip beskattas två gånger, nämligen först

hos bolaget eller föreningen och — till den del inkomsten utdelas till bolagets

eller föreningens delägare — därefter hos dessa. Detta framgår, förutom

av bestämmelserna angående bolags och föreningars skattskyldighet,

av, å ena sidan, föreskriften i 38 § 1 mom. kommunalskattelagen att till

intäkt av kapital skall räknas, bl. a., utdelning å svenska aktier och andelar

i svensk ekonomisk förening, och, å andra sidan, den omständigheten att

reglerna angående inkomstbeskattningen för nämnda juridiska personer

icke medger rätt till avdrag för utdelning till delägare. År fråga om aktiebolag,

ersättes det andra ledet i dubbelbeskattningen under vissa förutsättningar

av en hos bolaget uttagen utskiftningsskatt.

För att förhindra en flerfaldig beskattning av aktiebolags och ekonomiska

föreningars inkomster stadgas emellertid i 54 § kommunalskattelagen att

utdelning mellan bolag och föreningar i regel är skattefri. Man har med andra

ord velat förhindra en s. k. kedjebeskattning.

Genom lag den 1 juni 1951, nr 325, vidtogs en ändring i 54 § kommunalskattelagen

i syfte att begränsa friheten från kedjebeskattning. Sålunda har

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Bevillningsutskottets betänkande nr 54.

stadgats att om aktierna i bolag eller andelarna i ekonomisk förening till

huvudsaklig del äges eller på därmed jämförligt sätt innehaves — direkt eller

genom förmedling av juridisk person — av en fysisk person eller ett fåtal

fysiska personer och om bolaget eller föreningen icke visar att dess vinstmedel

i skälig omfattning använts för utdelning till delägarna, skattefriheten

för utdelning skall gälla allenast såvitt avser utdelning å aktier eller andelar,

vilka innehaves av bolaget eller föreningen såsom ett led i organisationen

av annan verksamhet än förvaltning av fastighet, värdepapper eller

annan därmed likartad lös egendom. Lagstiftningen riktar sig sålunda mot

vissa s. k. familjebolag och motiverades av att den tidigare friheten från

kedjebeskattning av de åsyftade företagen utnyttjats för att bereda fysiska

personer icke avsedd skattelindring. Till grund för 1951 års lagstiftning

låg ett av 1944 års allmänna skattekommitté år 1950 framlagt betänkande

(SOU 1950: 21). Sedan förslaget gjorts till föremål för överarbetning inom

finansdepartementet, framlades i proposition nr 182/1951 det lagförslag,

som efter att ha antagits av riksdagen resulterade i lagen den 1 juni 1951,

nr 325.

Sedan ett i samband med 1951 års lagstiftning uppmärksammat spörsmål

genom ett av regeringsrätten avgjort mål kommit i förändrat läge, utverkade

statsrådet och chefen för finansdepartementet den 30 juni 1953 Kungl.

Maj :ts bemyndigande att tillkalla en särskild utredningsman för att verkställa

en förberedande utredning rörande vilka åtgärder på skattelagstiftningens

område, som borde vidtagas mot vissa skatteflvktsåtgärder. 1 samband

därmed anförde departementschefen till statsrådsprotokollet nämnda dag,

efter att ha erinrat om nyss återgivna bestämmelser, hl. a. följande.

Av enskilda personer ägda fastigheter har i betydande omfattning placerats

hos för ändamålet bildade fastighetsbolag (eller fastighetsföreningar). Härigenom

har vunnits vissa fördelar, t. ex. att lagfartsstämpel icke uttagits vid

förändring i den reella äganderätten till fastigheten och att fem- i stället för

tioårsgränsen varit avgörande för beskattning av realisationsvinst. Emellertid

har det under hand visat sig att den valda förvaltningsformen medfört

nackdelar i andra hänseenden och vederbörande har som följd härav önskat

överföra fastigheten i direkt ägo. Hos flertalet av dessa bolag och föreningar

har funnits ansamlade vinstmedel, som i realiteten uttagits — såsom lån

och utan någon beskattning som följd — av nuvarande eller tidigare ägare;

bokföringsmässigt har vinstmedlen balanserats mot en fordran å delägarna.

Beskattningen av dessa vinstuttag har alltså medvetet skjutits på framtiden.

En likvidation av fastighetsbolaget skulle framtvinga denna beskattning, liksom

en beskattning av ett belopp motsvarande skillnaden mellan fastighetens

aktuella taxeringsvärde och bolagets anskaffningskostnad för samma

fastighet.

I detta läge har åtskilliga skattskyldiga — delvis med hjälp av rådgivare

som i annonser i de dagliga tidningarna förklarat sig kunna likvidera fastighetsbolag

med åvilande skatteskuld utan att någon beskattning behövde inträda

— sökt utnyttja vissa kryphål i skattereglerna. De därvid använda metoderna

har varierats men i princip följt ungefär följande linje. Fastighetsbolaget

har mot revers sålt sin fastighet till fastighetsbolagets ägare. Denne

har därefter avyttrat aktierna i bolaget till ett för ändamålet tillhandahållet

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr ö''t.

bolag, vilket som likvid för andelarna övertagit överlåtarens skuld enligt

nyssnämnda revers. Vinstmedlen i fastighetsbolaget bär därefter genom utdelning

överförts till det andra bolaget; man har icke ens dragit sig för att

utdela reservfonden. Härefter har fastighetsbolaget likviderats i ett läge då

dess tillgångar exakt svarade mot aktiekapitalet.

Genom nämnda eller därmed likvärdiga förfaringssätt ansågs alltså fastigheten

kunna överföras i direkt ägo och fastighetsbolaget upplösas utan att

— varken då eller framdeles — den föreliggande skatteskulden skulle behöva

infrias. Ej heller kvarstod för framtiden någon skatteskuld hos något

av de ifrågavarande båda bolagen. Taxeringsmyndigheterna ingrep emellertid

mot antydda förfaringssätt och hävdade att de vidtagna åtgärderna finge

ur skattesynpunkt betraktas på samma sätt som om utdelning i vanlig ordning

skett av de vinstmedel som formellt tillförts aktieägaren i form av icke

skattepliktig realisationsvinst. Denna uppfattning godtogs av regeringsrätten

i ett den 14 februari 1951 avgjort mål.

Detta var läget när jag den 30 mars 1951 i statsrådet anmälde propositionen

nr 182/1951. Jag hade anledning att särskilt åberopa regeringsrättens

ifrågavarande utslag, närmast i anslutning till en diskussion rörande behovet

av ett uttryckligt stadgande angående hur skatteflyktsåtgärder borde bedömas

och ansåg mig — just med hänsyn till nämnda utslag — kunna avstå

från att föreslå en direkt lagstiftning i ämnet. Jag tilläde: »Enligt min mening

synes man alltså i de fall, varom nu varit fråga, alltfort böra lita till

praxis. Och det torde därvid kunna förutsättas att i praxis åtgärder, som

endast i syfte att kringgå beskattningsreglerna givits en viss utformning,

komma att bedömas efter deras verkliga innebörd.»

Detta uttalande underströks särskilt av bevillningsutskottet (betänkande

nr 53/1951) och föranledde icke någon erinran från riksdagens sida. Det kan

följaktligen icke råda tvekan om lagstiftarens inställning till spörsmål av nu

ifrågavarande slag.

Praxis har emellertid svängt. I ett den 5 februari 1953 avgjort mål — däri

omständigheterna i allt väsentligt synes jämförbara med de som förelåg i

det den 14 februari 1951 avgjorda målet — har regeringsrätten ansett förutsättningar

för taxering icke föreligga. Om utgången i detta mål, i vars avgörande

regeringsrättens samtliga ledamöter deltog, var nio ledamöter ense;

övriga fyra ledamöter ansåg förutsättningar för taxering föreligga.

Allmänt har detta senaste avgörande fattats såsom ett frångående i princip

av den ståndpunkt, för vilken avgörandet den 14 februari 1951 gav uttryck

och på vilken tidigare omnämnda uttalanden i proposition nr 182/

1951 och bevillningsutskottets betänkande nr 53/1951 byggde. Det måste

med andra ord konstateras att gällande bestämmelser, sådana de av regeringsrätten

numera tolkas, icke synes ge utrymme för det bedömande av

hithörande frågor som lagstiftaren år 1951 förutsatte. Detta utgör ett starkt

skäl för att ånyo pröva frågan om en uttrycklig reglering i skattelagstiftningen

av det spörsmål varom nu är fråga.

Det må framhållas, att genom 1951 års förut omnämnda lagstiftning,

vilken tillämpats första gången vid 1953 års taxering, vissa hinder rests

mot åtgärder av nyss antytt slag. Denna lagstiftning, som tillkommit främst

med tanke på vissa andra närbesläktade åtgärder på området för utnyttjande

av kryphål i skatteförfattningarna, torde emellertid i förevarande hänseende

icke erbjuda en tillräcklig garanti.

Jag får i detta sammanhang vidare erinra om vissa likartade skatteflyktsåtgärder,

vilka även uppmärksammades vid lagstiftningen år 1951. Jag åsyftar

möjligheten för delägare i ett familjebolag med ansamlade vinstmedel

att till tulla värdet överlåta aktierna i bolaget å ett annat bolag, som icke är

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Bevillningsutskottets betänkande nr 54.

att anse såsom familjebolag eller, även om så är förhållandet, har till uppgift

att driva penningrörelse. Ett sådant bolag kan till sig utan skattebelastning

överföra vinsten såsom utdelning. I detta fall utfår delägarna, såsom

köpeskilling för aktierna, vinstmedlen skattefritt (om aktierna innehafts

mer än 5 år) och köparen ådrar sig icke genom förvärvet någon skatteskuld.

Det sist sagda utgör en konsekvens av beskattningsreglernas avfattning,

som för åtskilliga fall synes godtagbar. I andra fall åter — sådana har observerats

i praktiken — där aktieförsäljningen icke har något som helst

annat syfte än att undgå en materiellt befogad beskattning, kan starka skäl

åberopas för att en dylik försäljning skall medföra samma beskattning som

om i stället utdelning ägt rum. 1944 års allmänna skattekommitté antydde

i sitt förut omnämnda betänkande vissa lagstiftningsåtgärder, som kunde

vidtagas för att möta de senast antydda skatteflyktsåtgärderna. Något direkt

förslag framlades emellertid icke av kommittén. Även i propositionen

intogs den ståndpunkten att med uttryckliga bestämmelser borde tills vidare

anstå. Som skäl åberopade jag därvid bl. a. att redan gällande bestämmelser

syntes möjliggöra åsättandet av en materiellt riktig taxering i sådana fall,

där rena skatteflyktsåtgärder förelåg.

I det ändrade läge, som numera föreligger, kan ifrågasättas, huruvida det

är tillrådligt att längre lita till att i praxis skatteflyktsåtgärder av olika slag,

som bygger på utnyttjandet av kryphål i lagstiftningen, erhåller det bedömande

som lagstiftaren avsett.

De nu berörda spörsmålen är av delvis intrikat natur och kräver en närmare

utredning innan slutlig ställning till desamma kan tagas. Jag vill förorda

att en dylik utredning kommer till stånd. Därvid synes i första hand

de i det föregående omnämnda problemställningarna böra granskas. Emellertid

kan ifrågasättas huruvida det icke vore mer ändamålsenligt med ett

mer allmänt hållet stadgande om hur skentransaktioner och skatteflyktsåtgärder

skall bedömas. Vid utredningsarbetet torde denna fråga jämväl böra

prövas och därvid mot bakgrunden även av skatteflyktsåtgärder av delvis

annat slag än de här tidigare omnämnda. Det ligger i sakens natur, att ett

dylikt mer allmänt hållet stadgande bör så utformas att i möjligaste mån

otrygghet i tillämpningen undvikes och att stadgandet ifråga icke blir tilllämpligt

å rent affärsmässiga transaktioner, vilka icke har något samband

med undandragande av skatt.

Departementschefen framhöll vidare i sitt nämnda yttrande, att utredningsarbetet

lämpligen borde bedrivas så, att åt en särskild utredningsman

lämnades i uppdrag att närmare undersöka de skatteflyktsåtgärder, varom i

förevarande sammanhang kunde vara tal. Sedan en säkrare uppfattning

vunnits rörande behovet av lagstiftningsåtgärder och de linjer efter vilka

en lagstiftning borde utformas, fick prövas huruvida en särskild kommitté

borde tillsättas med uppdrag att överväga det förebragta materialet och utarbeta

erforderliga författningsförslag.

Vidare uttalades alt det var önskvärt att 1954 års riksdag förelädes förslag

till författningsbestämmelser, avseende transaktioner av den art, som varit

föremål för regeringsrättens bedömande i omnämnda båda mål. Det borde

vidare prövas, huruvida bestämmelserna borde göras tillämpliga redan vid

1954 års taxering.

Sedan departementschefen jämlikt erhållet bemyndigande tillkallat eu

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 54.

särskild utredningsman med uppdrag att verkställa den förberedande utredningen

och denne fullgjort sitt uppdrag, hemställde departementschefen den

25 september 1953 hos Kungl. Maj:t om bemyndigande att tillkalla särskilda

sakkunniga för fortsatt behandling av ärendet. I samband därmed anfördes

till statsrådsprotokollet, att de sakkunnigas uppdrag icke borde vara begränsat

till de tidigare särskilt omnämnda möjligheterna till skatteundandragande.

Även andra luckor i lagstiftningen, som kunde utnyttjas för att vinna

icke avsedda skattelättnader, borde föranleda övervägande från de sakkunnigas

sida huruvida lagstiftningsåtgärder var påkallade.

Efter att ha erhållit bemyndigande därtill tillkallade departementschefen

att utreda frågan om införande i skattelagstiftningen av bestämmelser mot

skatteflykt och opåkallade skattelättnader tre sakkunniga, nämligen regeringsrådet

Sven Strömberg, tillika ordförande, taxeringsintendenten Ernst Anneli

och bankdirektören, t. d. assessorn Erland Geijer. De sakkunniga har antagit

namnet 1953 års skatteflyktskommitté.

Kommittén har den 31 december 1953 avgivit en promemoria med förslag

till förordning om skatt på fonderade vinstmedel (fondskatt).

I anledning av nämnda promemoria har, efter remiss, yttranden avgivits

av kammarrätten, riksskattenämnden, riksräkenskapsverket, överståthållarämbetet,

länsstyrelserna i Stockholms, Östergötlands, Malmöhus, Göteborgs

och Bohus, Örebro samt Gävleborgs län, Sveriges industriförbund, Sveriges

fastighetsägareförbund, Kooperativa förbundet, Landsorganisationen i Sverige,

Tjänstemännens centralorganisation, Sveriges advokatsamfund, Föreningen

auktoriserade revisorer, Svenska revisorsamfundet, Skånes handelskammare,

Stockholms handelskammare, handelskammaren i Gävle, Folkets

Husföreningarnas riksorganisation, Bygdegårdarnas riksförbund samt Taxeringsnämndsordförandenas

riksförbund.

Från Sveriges redareförening har inkommit en skrift i anledning av

promemorian.

Rörande motiveringen för de i propositionen framlagda förslagen

hänvisar utskottet till ovannämnda statsrådsprotokoll. Redogörelsen härutinnan

återfinnes under följande rubriker å nedan angivna sidor i propositionen,

nämligen

Historik, s. 13—16.

Allmän motivering för införande av fondskatt, s. 16—43.

Skattskyldighet till fondskatt, s. 44—59.

Frivillig taxering till fondskatt, s. 60—64.

Beräkning av beskattningsbart belopp, s. 64—76.

Avräkning för fondbeskattade vinstmedel vid taxering av utskiftade medel,

s. 76—83.

Rätt att utköpa tillgångar till anskaffningskostnad, in. m., s. 83—97.

Taxeringsförfarandet in. in., s. 97—100.

Uppbörd av fondskatt, s. 100—102.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 51.

9

Motionerna m. m.

Av innehållet i de förenämnda motionerna må här återgivas följande.

Till stöd för yrkandet i de likalyd ande motionerna I: 539

och II: 68 1 har anförts bl. a. följande. I fråga om företag, som till följd av

kriget förlorat tonnage eller som efter kriget funnit det vara nödvändigt att

utrangera äldre, ur driftssynpunkt oekonomiskt tonnage, vore det av stor

vikt att den i 1 § förslaget till fondskatt intagna dispensbestämmelsen icke

finge en så snäv tillämpning, att den omöjliggjorde för företagen att fortsätta

att bedriva sin ursprungliga verksamhet. Det vore här ej fråga om företag,

som vidtagit åtgärder för att undandraga sig att betala skatt. Under sådana

förhållanden och då det här icke gällde uppsamlade vinstmedel hos ett

förvaltningsföretag utan ersättningar för förlorade eller avyttrade anläggningstillgångar,

vilka ersättningar företagen av ekonomiska skäl ansett böra

för en begränsad tid utbytas i värdehandlingar, bjöde rättvisa och billighet

att möjlighet bereddes dessa företag till befrielse från taxering till fondskatt.

Nu avsedda rederiföretag hade i regel bedrivit sin verksamhet med

mindre och medelstora fartyg, varå vårt land för närvarande lede stor brist.

Företagen borde ej tvingas att upphöra med sin verksamhet, vilket otvivelaktigt

bleve fallet, om de nödgades betala fondskatt för ifrågavarande medel.

En alltför restriktiv tillämpning av dispensbestämmelsen i förevarande fall

vore till skada för både företagen och det allmänna. Ur allmänekonomisk

synpunkt kunde det nämligen i nuvarande läge icke vara av något intresse

att företagen anskaffade ersättningstonnage till nuvarande höga kostnader.

I ett ändrat konjunkturläge kunde det tvärtom vara värdefullt att tillgång

funnes till vissa beredskapsarbeten i enskild regi. Detta talade för att man

icke genom en lagstiftning av ifrågavarande natur tvingade företagen till

att nu verkställa nyanskaffningar, som vid senare tidpunkt kunde göras till

ett billigare pris.

Ide likal y dande motionerna 1:540 och II: 680 har anförts

bl. a. följande. Det av skatteflyktskommittén framlagda förslaget till

fondskatt innehölle bestämmelser, som innebure att fondbeskattad inkomst

undantoges från ytterligare beskattning. I detta avseende hade i propositionen

föreslagits att fondbeskattade medel skulle fritagas från ytterligare skatt

endast om företaget upplöstes före utgången av år 1965. Resultatet av en sådan

regel måste bli att de fondbeskattade företagen över huvud knappast

kunde bestå efter denna tidpunkt. Ehuru gällande civillag tilläte förekomsten

av ifrågavarande förvaltningsform, skulle detta alltså på en omväg förhindras.

Det kunde icke vara i överensstämmelse med andan i våra grundlagar alt

man genom tillskapande av en särskild skattelagstiftning skulle i praktiken

förbjuda vad som vore tillåtet i övrig lagstiftning. Vore det lagstittarens uppfattning

att de ifrågavarande föreningarna eller bolagen inte borde få fortleva

efter en viss tidpunkt, borde stadgande därom införas i civillag. Ur

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 54.

rättssäkerhetssynpunkt borde detta vara ett oeftergivligt krav. Den praktiska

betydelsen av det framlagda förslaget vore måhända icke så stor. Den

möjligheten funnes ju alltid att upplösa företaget och därefter bilda ett nytt

aktiebolag, som övertoge det äldre företagets tillgångar. Även denna omständighet

talade emellertid mot den berörda bestämmelsen. Motionärerna

förordade att villkoret, att företaget skulle upplösas före utgången av år

1965, finge utgå ur förordningen.

Beträffande det i motionerna framförda förslaget att den 1 januari 1954

borde vara avgörande för företagens skattskyldighet till fondskalt uttalar

motionärerna bl. a. följande. I och med att deklarationstiden för beskattningsåret

1953 nu gått till ända, hade företagen i sina balansräkningar definitivt

redovisat äganderättsförhållandena vid 1953 års utgång. Någon möjlighet

att för tiden den 1 juli—31 december 1953 ändra på dessa förelåge

alltså inte. En ändring av den i lagtexten upptagna tidsgränsen till den 1

januari 1954 kunde därför icke längre medföra några nackdelar.

I fråga om rätt till utköp av fastigheter har motionärerna anfört i huvudsak

följande. I det betänkande av 1944 års allmänna skattekominitté som

låg till grund för 1951 års lagstiftning rörande familjebolagens beskattning

hade föreslagits ej blott den rätt för företagens delägare att utköpa aktier

och andelar till anskaffningsvärdet som senare genomfördes utan jämväl

utköpsrätt för fastigheter. I propositionen 182/1951 hade detta förslag om

utköpsrätt beträffande fastigheter icke upptagits. Nämnda förhållande hade av

de skattskyldiga rimligen icke kunnat tolkas på annat sätt än att någon skattelättnad

icke heller framdeles skulle medgivas vid utköp av fastighet. Det hade

emellertid framgått, att det över huvud taget vore ett önskemål från statens

sida att en övergång skedde från indirekt till direkt ägande. Detta torde

bland annat ha varit anledningen till att ett icke obetydligt antal av de ifrågavarande

fastighetsföretagen överlåtit sina fastigheter på delägarna. Priset

hade därvid i allmänhet satts till taxeringsvärdet. De delägare i fastighetsföretag

av fainiljebolagskaraktär, som sålunda kunde sägas ha ställt sig lojala

gentemot statens intentioner, råkade nu i många fall ut för en sammanlagt

avsevärt hårdare beskattning än de delägare som icke vidtagit någon

åtgärd i denna riktning. I förhållande till dem som efter den nya lagstiftningens

ikraftträdande utköpte fastighet till anskaffningspriset finge de ett

så mycket högre till fondskatt beskattningsbart belopp som motsvarade skillnaden

mellan taxeringsvärdet och det ursprungliga anskaffningsvärdet. Icke

utan fog torde de komma att anse sig orättvist behandlade. Det rörde sig

ju här i allmänhet om endast en nominell ökning av tillgången och icke

om några uppsamlade vinstmedel som tidigare bort beskattas. Dessa delägare

borde icke komma i sämre läge än de delägare som hittills icke köpt

ut någon fastighet men som efter den nya lagstiftningens ikraftträdande

finge tillfälle därtill. Några praktiska svårigheter att likställa de delägare

som utköpt fastighet under 1952 eller 1953 med dem som senare utköpte

fastighet förelåge icke. En möjlighet vore att delägare, som utköpt fastigheter

från ett av honom ägt företag under något av åren 1952 och 1953, i

sin deklaration till fondskatt lämnade uppgift om företagets anskaffnings
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 54. 11

pris för den överlåtna fastigheten och det värde efter vilket fastigheten utköpts.

Skillnaden mellan dessa belopp kunde därefter avräknas vid bestämmande

av det till fondskatt beskattningsbara beloppet. Motsvarande

avräkning finge ske vid bestämmande av utskiftningsskatten vid upplösning

av bolaget resp. vid bestämmande av det belopp som skulle anses utgöra

utdelning vid upplösning av ekonomisk förening. En enklare lösning vore

emellertid att i 7 § fondskatteförordningen infördes bestämmelser, att delägare,

som 1952 eller 1953 utköpt fastighet till högre pris än anskaffningskostnaden,

under 1954 (eller motsvarande räkenskapsår) finge skattefritt

uttaga belopp motsvarande nyssnämnda skillnadsbelopp.

Rättvisan bleve visserligen icke fullständig, om man icke medtoge även delägare

som före 1952 utköpt fastighet till högre pris än anskaffningskostnaden

liksom delägare, vilka under 1952 och 1953 utköpt fastighet från företag som

före utgången av 1953 blivit upplösta. Vad de förstnämnda anginge kunde

däremot framhållas, att 1951 års lagstiftning på visst sätt kunde sägas utgöra en

milstolpe i fråga om familjebolagens beskattning. Det vore rimligt att låta de

åtgärder som då begynte för att medelst vissa skattelättnader uppmuntra till

en upplösning av de berörda företagen få enahanda konsekvenser, oavsett

om effekten nåddes under de två första åren eller först i och med att den nu

föreslagna lagstiftningen trädde i kraft och oavsett att de tidigare fallen

icke behandlades på samma sätt. Ur taxeringssynpunkt finge det också sägas

vara angeläget att icke gå alltför långt tillbaka i tiden. Att delägarna i de

före 1953 upplösta företagen knappast kunde få samma förmåner som de

alltjämt bestående företagen, sammanhängde med att man icke borde riva

upp deklarationer som redan vunnit laga kraft.

Sådana familjebolag, som ville begagna möjligheten att få erlägga fondskatt,

oavsett att skyldighet därtill ej förelåge, hade enligt propositionsförslaget

att senast den 31 mars under taxeringsåret göra anmälan därom till

taxeringsintendenten i länet. En viss justering av denna bestämmelse syntes

motiverad. De skattskyldiga kunde icke med säkerhet bedöma, huruvida

de vore skyldiga att erlägga fondskatt. Troligen konnne det att inträffa

att en del företag, som i verkligheten icke vore skyldiga därtill, ingåve deklaration.

Det borde då icke komma i fråga att de berövades rätten att erlägga

fondskatt enbart av den anledningen att de icke ingivit vederbörlig anmälan

till taxeringsintendenten.

I en till utskottet inkommen skrift har f. d. kammarrättsrådet J. Bratt

bl. a. framhållit att utköp av fastigheter från aktiebolag och ekonomiska föreningar

med en eller ett fåtal delägare i mycket stor utsträckning skett före

år 1952. Om i enlighet med propositionsförslaget möjlighet bereddes delägare

att under beskattningsåret 1954 eller senare skattefritt utköpa företagets

fastighet till anskaffningsvärdet, syntes cn liknande förmån böra medgivas

dem som redan nu köpt ut fastighet till ett pris, som överstege anskaffningsvärdet.

Jämväl utköp före år 1952 borde därvid beaktas.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande nr 54.

Utskottets yttrande.

I den föreliggande propositionen har förslag framlagts rörande en engångsskatt

på uppsparade vinstmedel i vissa förvaltningsföretag. Förslaget

innebär att en särskild skatt, fondskatt, uttages av sådana av ett fåtal

personer ägda aktiebolag och ekonomiska föreningar som den 30 juni 1953

drev förvaltningsverksamhet och som icke i skälig omfattning använt sina

vinstmedel för utdelning till delägarna. Med förslaget avses sålunda att

tvångsvis realisera det andra ledet i den dubbelbeskattning som ifrågavarande

förelags inkomst är underkastad. Fondskatten skall utgå med 30

procent av förelagets uppsparade vinstmedel utöver s. k. bundet kapital.

Då fondbeskattningen icke avses skola träffa orealiserad värdestegring, föreslås

att företagets delägare skall äga rätt att till sig överföra dess tillgångar

för ett pris, icke understigande företagets anskaffningskostnad, utan att beskattning

för förtäckt utdelning skall ifrågakomma. Propositionsförslaget syftar

även till att åvägabringa en upplösning av de företag som underkastas

fondbeskattning. På grund härav förordas att fondbeskattade vinstmedel skall

undantagas från ytterligare beskattning endast om företaget upplöses före

utgången av år 1965. Beträffande förvaltningsföretag, som icke är familjeföretag

eller mot vilka någon anmärkning med avseende å vinstmedlens användning

icke kan riktas, föreslås — i syfte att stimulera till en upplösning

— att sådant företag efter frivillig anmälan kan bli att anse som skattskyldigt

till fondskatt. För dessa på frivillig anmälan beroende fall skall samma

bestämmelser tillämpas som för de obligatoriska fallen.

Önskemål om åtgärder inom beskattningens område i syfte att stimulera

till en upplösning av främst de fastighetsförvaltande aktiebolagen och ekonomiska

föreningarna har i olika sammanhang framförts från skilda håll.

Utskottet vill endast erinra om att frågan härom berördes i den proposition,

nr 34, som låg till grund för den vid 1951 års riksdag genomförda lagstiftningen

angående ekonomiska föreningar. Vidare må framhållas att 1953 års

bevillningsutskott hade att behandla ett motionsvis framställt yrkande om

skrivelse till Kungl. Maj:t med begäran om skyndsamt förslag i syfte att

bereda lämpliga skattelättnader vid avveckling av vissa fastighetsföreningar.

I sitt av riksdagen godkända betänkande nr 59 avstyrkte 1953 års bevillningsutskott

yrkandet under hänvisning till att spörsmålet låg under utredning

av 1953 års skatteflyktskommitté. Utskottet uttalade i samband därmed

bl. a., att utskottet för sin del kunde instämma i det från olika håll uttalade

önskemålet om åtgärder i syfte att uppnå en avveckling av fastighetsföreningarna.

Den direkta anledningen till igångsättande av det utredningsarbete, soin

numera bedrives av 1953 års skatteflyktskommitté, vars förslag i huvudsakliga

delar legat till grund för det i propositionen framförda förslaget till fondskatt,

torde dock ha varit att vissa mindre nogräknade skattskyldiga på senare

tid i syfte att undkomma det andra ledet i dubbelbeskattningen av

den av aktiebolag och ekonomisk förening förvärvade inkomsten — begagnat

en metod, som byggde på utnyttjandet av kryphål i lagstiftningen. Direk
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Bevillningsutskottets betänkande nr 5b.

liven för kommittén innefattar uppdrag att pröva vilka bestämmelser som

vore nödvändiga och lämpliga för att hindra sådana skatteflyktsåtgärder.

Propositionsförslaget torde få ses mot bakgrunden av nu omnämnda förhållanden.

Vid bedömande av förslaget ur synpunkten av att därmed avses

att förekomma att skatteförlust för det allmänna inträffar om skattskyldig

begagnar den i det föregående berörda metoden, bör beaktas att förslaget

innebär att de vinstmedel, som skattskyldig åsyftar att skattefritt uttaga genom

praktiserandet av nämnda metod, till största delen tages till omedelbar

beskattning. Det allmännas skatteanspråk, som eljest endast skulle kunna

göras gällande vid företagets upplösning, blir härigenom tvångsvis realiserat

redan nu. Även om detta får anses vara en åtgärd av tämligen ingripande

art måste dock enligt utskottets mening hållas i minnet att densamma träffar

företag, vilka enligt en utbredd uppfattning i allmänhet icke fyller någon

nyttig funktion i samhället. Beträffande flertalet av dem har en upplösning

fördröjts endast av det skälet att delägarna icke velat påtaga sig den

skattebelastning som skulle följa av upplösningen. Det är emellertid otvivelaktigt

att de hos ifrågavarande företag ansamlade vinstmedlen belastats av

en latent skatteskuld till det allmänna. Med hänsyn till åt! denna skatteskuld

skall tvångsvis infrias omedelbart har skattesatsen föreslagits utgöra allenast

30 procent, vilket får anses i allmänhet avsevärt understiga den skattesats

efter vilken företagets vinstmedel skolat beskattas vid en upplösning enligt

nu gällande regler. Förslaget torde även få anses som resultat av en avvägning

efter tämligen generösa grunder ur den synpunkten att med fondbeskattningen

kombinerats en för de skattskyldiga gynnsam utköpsrätt. De här angivna

omständigheterna medför att det ingripande varom här är fråga icke

bör ge anledning till betänkligheter. Utskottet kan i enlighet härmed ge sin

principiella anslutning till det föreliggande förslaget. Därvid har utskottet fäst

avseende vid att propositionsförslaget innehåller en dispensbestämmelse, enligt

vilken befrielse från fondskatt kan medges där så av särskilda skäl kan

vara påkallat.

Syftet att befrämja en upplösning av nu ifrågavarande förvaltningsföretag

tillgodoses i förslaget till förordning om fondskatt genom bestämmelse i

0 § av innebörd att fondbeskattade medel undantages från ytterligare beskattning

om företaget upplöses före utgången av år 1965. I de likalydande

motionerna I: 540 och 11:680 har yrkats att fondbeskattade medel skall

fritagas från beskattning i samband med företagets upplösning, oavsett när

upplösningen sker. Utskottet erinrar i detta hänseende om 1953 års bevillningsutskotts

i det föregående redovisade uttalande att en upplösning av

främst de fastighetsförvaltande företagen framstår såsom önskvärd och vill

för sin del tillägga att utskottet anser att en upplösning jämväl av företag

som förvaltar annan egendom än fastigheter bör stimuleras. Med den i propositionsförslaget

intagna bestämmelsen torde detta syfte komma att uppnås.

Om däremot såsom i motionerna förordas någon tidsgräns icke stipuleras

torde upplösningen i flertalet fall komma att skjutas på framtiden,

varvid den föreslagna lagstiftningen i väsentlig mån icke konune att leda

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Bevillningsutskottets betänkande nr 54.

till avsett resultat. Utskottet tillstyrker på grund härav propositionsförslaget

i förevarande del.

I propositionen föreslås att frågan, om ett företag skall anses vara ett förvaltningsföretag

eller ej, skall bedömas med hänsyn till förhållandena den

1 juli 1953, d. v. s. den tidpunkt vid vilken huvuddelen av de för skatteflyktskommittén

utfärdade direktiven gavs. Jämväl bedömandet av ett flertal

andra i samband med taxeringen till fondskatt uppkommande frågor föreslås

skola ske med utgångspunkt från läget nämnda dag. Härigenom åsyftas att

i möjligaste mån hindra ett kringgående av den föreslagna lagstiftningen,

vilket eljest kunde tänkas ske på det sättet att vissa skattskyldiga, sedan

lagstiftningen blivit känd, vidtoge dispositioner, vilka skulle förändra förutsättningarna

för beskattning. I de likalydande motionerna I: 540 och II: 680

har yrkats att nu angivna tidsgräns måtte bestämmas till den 1 januari 1954.

1''ill stöd för yrkandet har bl. a. anförts att företagen numera i och med att

deklarationstiden för beskattningsåret 1953 utgått definitivt redovisat äganderättsförhållandena

vid beskattningsårets utgång.

Enligt utskottets mening måste det vid genomförandet av en lagstiftning

av den ingripande karaktär varom här är fråga skapas särskilda garantier

för att icke mindre nogräknade skattskyldiga förskaffar sig möjlighet till

icke avsedda skattelättnader. Ett framflyttande av den avgörande tidpunkten

till årsskiftet 1953/54 skulle innebära att sämre garantier i detta hänseende

erhölles än enligt propositionsförslaget. Det bör i delta sammanhang

observeras att bolags- resp. föreningsstämma enligt gällande lag icke behöver

hållas förrän sex månader efter räkenskapsårets utgång samt att sådan stämma

har möjlighet att riva upp ett bokslut. Bolagsstämma för räkenskapsår

som utgått den 31 december 1953 behöver sålunda icke hållas förrän i juni

1954. Även om stämmans möjligheter att inverka på företagens äganderättsförhållanden

vid en förfluten tidpunkt torde få anses starkt begränsade,

måste det dock enligt utskottets mening beaktas att det här är fråga om

företag vilka ägs av ett fåtal personer och beträffande vilka möjligheterna

iili insyn är tämligen beskurna. Med hänsyn till att med propositionsförslaget

förbundits rätt för företag, vilka kan tänkas bli oskäligt hårt drabbade

av nu ifrågavarande bestämmelser, att hos riksskattenämnden påkalla att

bestämmelserna icke bli på dem tillämpliga, anser sig utskottet kunna godtaga

vad i propositionen föreslagits beträffande den tidpunkt, till vilken frågan

om skattskyldigheten in. in. skall anknytas. Utskottet avstyrker sålunda

de likalydande motionerna I: 540 och II: 680 i denna del.

1 berörda motioner har vidare yrkats att den förmån, som avses skola beredas

delägare i företag som är skattskyldiga till fondskatt att skattefritt

utköpa företagets fastighet till anskaffningsvärdet, måtte tillkomma ej blott

såsom i propositionen förordas delägare som gör utköp under år 1954 utan

jämväl delägare som gjort utköp under något av åren 1952 och 1953. I detta

syfte föreslår motionärerna att delägare, som något av sistnämnda år utköpt

fastighet till högre pris än anskaffningskostnaden, under år 1954 skattefritt

skall få uttaga ett belopp motsvarande skillnaden mellan utköpspriset och

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 5b.

15

anskaffningskostnaden. I den utskottet tillhandakomna skriften har uttalats

att förmånen i fråga jämväl borde tillerkännas delägare som utköpt fastighet

före år 1952.

Utskottet vill i denna del erinra om att den föreslagna utköpsrätten konstruerats

på samma sätt som den utköpsrätt som medgavs delägare i familjeföretag,

vilkas utdelningsinkomster genom lagstiftning år 1951 underkastades

kedjebeskattning. Utköpsrätten begränsades då till att avse aktier och

andelar som vid lagstiftningens ikraftträdande den 1 januari 1952 befann

sig i de av kedjebeskattningen träffade företagens ägo. Några lättnader i beskattningen

med hänsyn till redan genomförda ulköp ansågs sålunda ej

böra ifrågakomma. Utskottet kan icke finna anledning föreligga att vid genomförandet

av nu ifrågavarande lagstiftning tillämpa en annan princip än

som sålunda följdes vid antagandet av 1951 års lagstiftning. Det efterskänkande

av skatt, som den ifrågavarande utköpsrätten innebär, bör i enlighet

härmed begränsas till att avse utköp av egendom som vid lagstiftningens

ikraftträdande befinner sig i företagens ägo. Vad särskilt beträffar de under

åren 1952 och 1953 verkställda fastighetsutköpen, vilka icke torde vara särskilt

många med hänsyn till att 1952 års fastighetstaxering i allmänhet

medfört höjda taxeringsvärden, må framhållas afl någon särbehandling i

propositionen icke föreslagits och av motionärerna ej heller ifrågasatts för

det fall att utköp skett efter utgången av år 1951 men företaget upplösts

senast under år 1953. För dylika likvidationsfall torde även enligt utskottets

mening någon skattelättnad ej vara tänkbar då det icke kan ifrågakomma att

i iva upp taxeringar som vunnit laga kraft. Utskottet kan i likhet med departementschefen

icke finna anledning föreligga att behandla utköpsfallen på

annat sätt för den händelse likvidation ej mellankommit. På grund av det

anförda avstyrker utskottet de föreliggande motionerna jämväl i denna del.

I propositionen föreslås att företag, som önskar begagna sig av den i 2 §

föreskrivna rätten att frivilligt bli inbegripen under skattskyldighet till fondskatt,

skall ingiva anmälan till vederbörande taxeringsintendent senast den

31 mars under taxeringsåret, varefter sådan skattskyldighet åvilar företaget.

1 motionerna 1:540 och 11:680 har i detta hänseende yrkats att avgiven

deklaration till fondskatt skall tillerkännas samma betydelse som en anmälan.

Till stöd för yrkandet har framhållits att det kunde tänkas att företag,

som i verkligheten icke vore skattskyldiga till fondskatt, ingåve deklaration.

Ett sådant företag borde icke berövas rätten till frivillig fondskattetaxering

på den grund att förelaget underlåtit ingiva anmälan till taxeringsintendenten.

Utskottet får härutinnan framhålla att det icke torde vara lämpligt att

utan vidare likställa en deklaration med frivillig anmälan. Rättsförlust torde

nämligen kunna inträffa även med ett sådant system. Företag, som oriktigt

(ror sig vara skattskyldigt till fondskatt enligt 1 § och som därför ingiver deklaration,

skulle nämligen därefter betraktas såsom skattskyldigt även om

företaget, sedan det rätta förhållandet blivit klarlagt, förklarar sig icke vilja

ifrågakomma till frivillig taxering. Utskottet finner emellertid att vad motio
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bevillningsutskottets betänkande nr 54.

närerna anfört är värt beaktande. Enligt utskottets mening bör detta kunna

ske så att företagen genom en tydlig och iögonfallande anmärkning i den

för taxering till fondskatt avsedda deklarationsblankett, som kommer att

fastställas, göres uppmärksamma på vad som bör iakttagas därest ett företag

önskar bli ansett som skattskyldigt till fondskatt på grund av frivillig

anmälan.

I de likalydande motionerna 1:539 och 11:681 har yrkats att riksdagen

måtte uttala, att bestämmelsen i 1 § i propositionsförslaget om dispens från

skyldigheten att erlägga fondskatt bör tillämpas beträffande företag, som

under eller efter kriget förlorat eller avyttrat äldre tonnage men ännu ej

kunnat anskaffa ersättningstonnage och vilket kan göra troligt att ersättningstonnage

skall anskaffas inom en ej alltför avlägsen tid.

Utskottet får erinra om att denna fråga uppmärksammats vid departementsbehandlingen

av skatteflyktskommitténs förslag till fondskatt samt

att departementschefen i anledning härav gjort vissa klarläggande uttalanden

i propositionen (s. 59). Vad departementschefen sålunda anfört kan utskottet

helt ge sin anslutning. Utskottet kan icke finna att i motionerna framförts

någon omständighet som motiverar ett gynnsammare bedömande av ifrågavarande

dispensansökningar än som sålunda kommit till uttryck. På grund

härav avstyrker utskottet de likalydande motionerna I: 539 och II: 681.

I samband med utskottsbehandlingen av förevarande proposition har uppmärksammats

att den föreslagna lagtexten torde fordra viss komplettering

vad avser frågan om i vad mån bestämmandet av företags tillgångar och

skulder bör påverkas av gjorda avsättningar till personalstiftelser. I punkt 1

av anvisningarna till 4 § har föreslagits vissa bestämmelser rörande vad som

är att anse såsom skuld dels för det fall att företag gjort avsättning till personalstiftelse

under beskattningsåret (första stycket) och dels för det fall

att sådan avsättning icke gjorts men företaget får anses ha lämnat bindande

utfästelser om pension eller annan förmån (andra stycket). Någon regel för

det fall att avsättningen skett så att medel uttagits ur rörelsen och tillförts

personalstiftelsen, i vilket fall något skuldförhållande mellan företaget och

stiftelsen ej genom avsättningen uppkommit, föreslås däremot ej. Uppenbarligen

bör dock i nu förevarande hänseende avsättning i sådan form icke

föranleda annat bedömande än om avsättningen skett t. ex. i form av revers.

I enlighet härmed har inom utskottet upprättats förslag till ny avfattning

av första stycket av ifrågavarande anvisningspunkt. Den av utskottet föreslagna

författningstexten har avseende främst på det fall att avsättningen

icke till någon del erfordrats för att säkerställa bindande utfästelser om pension

eller annan förmån av det slag varom nu är fråga. Om avsättningen delvis

varit erforderlig för här avsett ändamål kan stadgandets tillämpning givetvis

endast ifrågakomma såvitt gäller den del av avsättningen som ej varit

på sådant sätt erforderlig.

Den av utskottet förordade avfattningen av ifrågavarande anvisningspunkt

innefattar jämväl den justeringen att densamma göres tillämplig ej endast

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Bevillningsutskottets betänkande nr 54.

på avsättning under beskattningsåret utan på avsättning under räkenskapsår

som gått till ända efter den 30 juni 1953. Stadgandet blir härigenom tilllämpligt

även på avsättning för beskattningsåret 1953. Genom en sådan avfattning

bringas stadgandet i överensstämmelse med andra liknande föreskrifter

i förslaget. Som exempel må nämnas bestämmelsen i 4 § angående

fastställande av vad som är att hänföra till bundet kapital. Till bundet kapital

skall sålunda icke räknas bl. a. belopp, varmed aktiekapitalet efter den

30 juni 1953 må hava ökats genom överföring av vinstmedel. Vidare må

framhållas bestämmelsen i 5 § 1), enligt vilken viss utdelning som lämnats

efter den 30 juni 1953 skall räknas såsom tillgång hos det utdelande företaget.

Utskottets granskning av den föreslagna författningstexten har vidare givit

anledning till komplettering av den i 5 § 3) intagna spärregeln att det

till fondskatt beskattningsbara beloppet ej må bestämmas till högre belopp

än, beträffande bolag, vad som skulle utgjort beskattningsbart belopp därest

fråga varit om taxering till utskiftningsskatt vid upplösning av bolaget.

Jämväl den motsvarande regel som föreslås för ekonomisk förening synes

fordra komplettering. I propositionen föreslås att i de fall spärregeln blir

tillämplig tillägg till det till fondskatt beskattningsbara beloppet skall göras

för sådan utdelning som omnämnes i 5 § vid 1). Enligt utskottets mening

bör tillägg jämväl kunna ske för sådan avsättning till personalstiftelse som

enligt den av utskottet förordade lydelsen av punkt 1 första stycket av anvisningarna

till 4 § medför att vid fondskattetaxeringen företagets tillgångar

och skulder bestämmes som om avsättningen icke skett. Härjämte bör tilllägg

ske för beslutad men ej utbetalad utdelning till person som avses i 5 §

vid 1) i det vid propositionen fogade författningsförslaget. En sådan post

torde betraktas som skuld vid taxering till utskiftningsskatt men skall enligt

punkt 2 av anvisningarna till 4 § nämnda förslag ej anses som skuld vid

taxering till fondskatt. I enlighet härmed föreslår utskottet jämväl en ändrad

avfattning av 5 § 3) i författningsförslaget.

Övriga i propositionen berörda frågor har icke givit anledning till erinran

eller särskilt yttrande från utskottets sida.

Utskottets hemställan.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte, med förklarande att Kungl. Maj:ts

förevarande proposition nr 187 icke kunnat av riksdagen

oförändrad bifallas samt med avslag å de likalydande motionerna

1:539 av herr Svärd och 11:081 av herr Edström

samt de likalydande motionerna I: 540 av herr Svärd och II:

680 av herr Birke, antaga följande såsom utskottets förslag

betecknade

O

Iiihang till riksdagens protokoll 195b. 7 samt. Xr 51.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bevillningsutskottets betänkande nr 54.

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Förslag

till

förordning om skatt på fonderade vinstmedel (fondskatt).

Härigenom förordnas som följer.

1 §■

Svenskt aktiebolag eller svensk ekonomisk förening, vars verksamhet den

1 juli 1953 huvudsakligen bestod i förvaltning av annan fastighet än jordbruksfastighet

eller av värdepapper eller annan därmed likartad lös egendom,

skall för det beskattningsår, för vilket taxering till statlig inkomstskatt

i första instans äger rum år 1955, åsättas taxering till fondskatt i enlighet

med vad i denna förordning sägs.

Vad sålunda är stadgat skall dock gälla endast därest aktierna i bolaget

eller andelarna i föreningen vid något tillfälle under tiden från och med den

1 juli 1953 till utgången av beskattningsåret till huvudsaklig del ägts eller

på därmed jämförligt sätt innehafts — direkt eller genom förmedling av

juridisk person -— av en fysisk person eller ett fåtal fysiska personer samt

under förutsättning tillika att bolaget eller föreningen icke visar att dess

vinstmedel i skälig omfattning använts för utdelning till delägarna.

Från förordningens bestämmelser skola vara undantagna föreningar av

beskaffenhet, som sägs i 1 § lagen den 1 juni 1951 om ekonomiska föreningar,

ävensom föreningar och bolag, som avses i 24 § 3 mom. kommunalskattelagen.

Riksskattenämnden må, om särskilda skäl föranleda därtill, på ansökan

medgiva företag befrielse från taxering till fondskatt.

(Se vidare anvisningarna.)

2 §•

Vill svenskt aktiebolag eller svensk ekonomisk förening, vars verksamhet

alltsedan den 1 juli 1953 är sådan varom förmäles i 1 § första stycket, erlägga

fondskatt ändå att skyldighet därtill ej föreligger enligt vad ovan sägs,

må det ske.. Företaget skall för sådant fall senast den 31 mars under taxeringsåret

göra anmälan härom till taxeringsintendenten i det län, där företaget

skall taxeras till statlig inkomstskatt. Efter det sådan anmälan gjorts

är företaget att anse såsom skattskyldigt till fondskatt.

3 §•

Fondskatten skall utgå med trettio procent av det till sådan skatt beskattningsbara

beloppet, beräknat på sätt nedan sägs.

Fondskatten skall tillfalla staten.

4 §.

Det till fondskatt beskattningsbara beloppet fastställes, såvitt ej annat följer

av vad nedan sägs, till skillnaden mellan å ena sidan värdet av företagets

tillgångar vid beskattningsårets utgång samt å andra sidan summan av företagets

skulder och bundna kapital vid samma tidpunkt.

Till bundet kapital räknas, såvitt angår aktiebolag, aktiekapital, reservfond

och skuldregleringsfond samt, när fråga är om ekonomisk förening»

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Bevillningsutskottets betänkande nr 5b.

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

insatskapital och reservfond. I bundet kapital skall dock icke inräknas belopp,

varmed aktiekapitalet efter den 30 juni 1953 må hava ökats genom

överföring av vinstmedel eller vid uppskrivning av tillgång; ej heller belopp

som efter sistnämnda dag avsatts till reservfond eller skuldregleringsfond

utan att skyldighet därtill förelegat enligt lag eller enligt den 30 juni 1953

gällande bolagsordning eller stadgar.

Beskattningsbart belopp avrundas nedåt till närmaste hundratal kronor.

(Se vidare anvisningarna.)

5 §•

Utöver stadgandena i 4 § skola vid beräkning av beskattningsbart belopp

iakttagas följande särskilda bestämmelser.

1) Har det företag, varom är fråga, efter den 30 juni 1953 men före beskattningsårets

utgång lämnat utdelning å aktie eller andel till någon, som

förvärvat aktien eller andelen efter den 30 juni 1953 och som ej haft att

erlägga kupongskatt för utdelningen eller eljest varit skattskyldig för densamma,

skall beloppet av sagda utdelning räknas såsom tillgång hos företaget.

Vad nu sagts skall jämväl gälla därest den som mottagit utdelningen

väl varit skattskyldig till statlig inkomstskatt för utdelningen i fråga men

denna för honom icke varit hänförlig till inkomst av kapital.

Bestämmelserna i nästföregående stycke skola äga motsvarande tillämpning,

då aktie- eller andelsägare i företaget tillförts någon dess tillgång under

sådana förhållanden att överlåtelsen av tillgången innefattat förtäckt

utdelning.

Riksskattenämnden må på ansökan medgiva undantag, helt eller delvis,

från vad ovan vid 1) stadgas i den mån särskilda skäl föranleda därtill.

2) Företag, beträffande vilket beslut om trädande i likvidation anmälts

för registrering efter ingången av år 1952 men före utgången av beskattningsåret,

äger, därest taxering till fondskatt av företaget ifrågakommer, påfordra

att bundet kapital inräknas i det beskattningsbara beloppet.

3) Beträffande bolag må det till

fondskatt beskattningsbara beloppet

ej bestämmas till högre belopp än vad

som skulle utgjort beskattningsbart

belopp, därest fråga varit om taxering

till utskiftningsskatt i samband med

upplösning av bolaget, med tillägg i förekommande

fall av beloppet av utdelning

som vid 1) sägs. Är fråga om

förening, skall det till fondskatt beskattningsbara

beloppet icke fastställas

till högre belopp än det, varmed

föreningens tillgångar, beräknade

med iakttagande jämväl av vad ovan

vid 1) sägs, efter avdrag för skulder

överstiga av medlemmarna inbetalda

insatser.

3) Beträffande bolag må det till

fondskatt beskattningsbara beloppet

ej bestämmas till högre belopp än

vad som skulle utgjort beskattningsbart

belopp, därest fråga varit om

taxering till utskiftningsskatt i samband

med upplösning av bolaget. Är

fråga om förening, skall det till fondskatt

beskattningsbara beloppet icke

fastställas till högre belopp än det,

varmed föreningens tillgångar efter

avdrag för skulder överstiga av medlemmarna

inbetalda insatser.

Vad nu sagts skall dock ej medföra

inskränkning i tillämpningen av be
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bevillningsutskottets betänkande nr 54.

(Kungl. Maj. ts förslag. ) (Utskottets förslag.)

stämmelserna ovan vid 1) samt i

punkt i första stycket och punkt 2

av anvisningarna till 4

(Se vidare anvisningarna.) (Se vidare anvisningarna.)

6 §•

Därest bolag, som åsatts taxering till fondskatt, upplöses före utgången av

år 1965, äger bolaget, då tillgångar utskiftas i anledning av upplösningen,

påfordra att vid därav föranledd taxering till utskiftningsskatt ett belopp

motsvarande 70 procent av det till fondskatt fastställda beskattningsbara

beloppet inräknas i tillskjutet belopp.

Sker upplösning av förening, som taxerats till fondskatt, före utgången

av år 1965, skall, då föreningen i anledning av upplösningen utskiftar tillgångar,

ett belopp motsvarande 70 procent av det till fondskatt fastställda

beskattningsbara beloppet vid tillämpning av 38 § 1 mom. sista stycket kommunalskattelagen

likställas med inbetalda insatser, varom i nämnda stycke

sägs.

När bolag eller förening skall anses upplöst, därom är i allmän lag stadgat.

Skattskyldig, som vill påkalla tillämpning av vad i första eller andra stycket

sägs, har att framställa begäran därom i den deklaration, som skall avgivas

till ledning för vederbörande taxering.

7 §.

Har delägare i företag, som enligt 1 eller 2 § är skattskyldigt till fondskatt

och som icke av riksskattenämnden medgivits befrielse från taxering

till sådan skatt, under beskattningsåret av företaget förvärvat egendom, som

varit i företagets ägo alltsedan den 1 juli 1953, och har han därvid erlagt

ett pris icke understigande företagets anskaffningskostnad för samma egendom,

skall den omständigheten att egendomens verkliga värde vid överlåtelsen

översteg nämnda pris icke medföra att delägaren skall anses hava åtnjutit

skattepliktig intäkt eller erhållit tillgång genom utskiftning. Avyttrar delägaren

sålunda förvärvad egendom, skall vid tillämpning av bestämmelserna

om realisationsvinstbeskattning i kommunalskattelagen och i förordningen

om statlig inkomstskatt så anses, som om delägaren förvärvat egendomen

vid tidpunkten för företagets förvärv därav.

Vad sålunda är stadgat skall gälla jämväl för det fall att delägare efter

beskattningsårets utgång av företaget förvärvar i första stycket avsedd

egendom till pris som där sägs, såframt förvärvet äger rum inom sex månader

efter det beslut angående taxering till fondskatt vunnit laga kraft.

Har företag, som skall utgöra fondskatt, inom tid som i andra stycket sägs

överlåtit i denna paragraf avsedd egendom till delägare för ett pris understigande

egendomens verkliga värde, äger företaget att sist sex månader efter

överlåtelsen hos vederbörande beskattningsnämnd eller den högre instans,

dit taxeringen till fondskatt kan hava genom besvär hänskjutits, påfordra,

att nämnda taxering skall bestämmas till det lägre belopp, vartill den skulle

hava fastställts, om överlåtelsen skett sista dagen av beskattningsåret. Nedsättes

eller undanröjes av skäl som nu sagts taxering till fondskatt och föranledes

därav restitution av sådan skatt, utgår ej ränta å belopp som restitueras.

(Se vidare anvisningarna.)

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Bevillningsutskottets betänkande nr 54.

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

8 §•

Taxering till fondskatt skall i första instans verkställas år 1955.

Bestämmelserna i förordningen om rätt att av riksskattenämnden erhålla

förhandsbesked i taxeringsfrågor skola äga motsvarande tillämpning

beträffande taxering till fondskatt.

9 §.

Till ledning för taxering till fondskatt skall företag, som enligt 1 § är

skattskyldigt till sådan skatt, utan anmaning vid sin allmänna självdeklaration

år 1955 foga en särskild på heder och samvete avgiven deklaration, avfattad

å blankett enligt av riksskattenämnden fastställt formulär.

Vad nu sagts skall ock gälla beträffande företag, som avlämnar i 2 §

omförmäld anmälan, dock att, därest allmän självdeklaration avgivits innan

sådan anmälan göres, deklaration till ledning för taxering till fondskatt

skall fogas vid nämnda anmälan.

10 §.

Taxering till fondskatt sker i den kommun, där företaget skall taxeras

till statlig inkomstskatt.

11 §•

I de avseenden, varom ovan ej särskilt stadgats, skola taxeringsförordningens

bestämmelser rörande taxering till statlig inkomstskatt äga motsvarande

tillämpning beträffande taxering till fondskatt, dock att därvid följande

skall iakttagas.

1) I 39 § 1 mom. första stycket taxeringsforordnmgen stadgad pätoljd

för underlåtenhet att avlämna deklaration skall inträda allenast om den

skattskyldige försummat att efterkomma anmaning att fullgöra sin deklarationsskyldighet

enligt denna förordning. . ..

2) Har företag inom föreskriven tid avlämnat deklaration till ledning for

taxering till fondskatt, men åsättes företaget icke sådan taxering, skall underrättelse

härom lämnas företaget i den ordning som i 90 § 2 mom. taxeringsförordningen

sägs. Beträffande besvär i fall, som nu avses, skall vad

om fullföljd av talan finnes i nämnda förordning stadgat äga motsvarande

tillämpning.

3) Taxeringsintendent samt medlem av prövningsnämnd må jämväl efter

utgången av taxeringsåret framställa yrkande om taxering till fondskatt.

4) Föreligger, på grund av bestämmelserna i denna förordning, sådant

samband mellan taxering till fondskatt, utskiftningsskatt eller inkomstskatt

att beslut i viss taxeringsfråga bör föranleda ändrat bedömande av annan

taxeringsfråga, må yrkande därom framställas av taxeringsintendent eller

annan, vars rätt därav beröres, inom sex månader efter det förstnämnda

beslut meddelades. Besvär soin nu sagts skola ställas till och avgöras av prövningsnämnd

eller den högre instans, dit taxeringen i fråga må genom besvär

hava av annan anledning hänskjutits.

12 §.

Har företag i uppgift eller upplysning, som avgivits till ledning vid taxering

till fondskatt, lämnat oriktigt meddelande eller har företag, ehuru uppgiftspliktigt,

underlåtit avlämna uppgift eller infordrad upplysning, och har

därav föranletts, att företaget icke blivit taxerat till fondskatt eller att det

blivit för lågt taxerat till sådan skatt, skall förelaget eftertaxeras till fondskall

för vad som genom berörda förfarande förut undgått taxering.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bevillningsutskottets betänkande nr 54.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Eftertaxering må icke ske senare än fem år efter det år, då taxeringen rätteligen

bort av beskatlningsnämnd i första instans verkställas.

13 §.

Påförd fondskatt skall fördelas till betalning under fem år, dock att riksskattenämnden

må, om synnerliga skäl därtill föranleda, på ansökan medgiva

att betalningen i stället skall fördelas på högst tio år.

Närmare föreskrifter angående uppbörd av fondskatt meddelas av Kungl.

Maj:t, som därvid jämväl äger föreskriva att uppbördsförordningens bestämmelser

eller vissa av dein skola äga motsvarande tillämpning.

14 §.

över beslut av riksskattenämnden i ärende, som avses i 1, 5 eller 13 §, må

klagan ej föras.

15 §.

Om ansvar i vissa fall för den, som i deklaration enligt denna förordning

lämnar oriktig uppgift, stadgas i skattestrafflagen.

16 §.

Av taxeringen till fondskatt föranledda särskilda kostnader bestridas av

statsmedel.

17 §.

Kungl. Maj :t äger meddela bestämmelser angående när ansökan jämlikt

1 eller 5 § sist skall hava till riksskattenämnden ingivits ävensom övriga för

tillämpning av denna förordning erforderliga föreskrifter.

Anvisningar.

till 1 §.

1. Bestämmelserna i denna förordning äga tillämpning jämväl å sådan

juridisk person, som enligt 64 § 2 mom. kommunalskattelagen skall betraktas

som svensk ekonomisk förening.

2. Har företag övertagit av annan bedriven rörelse, må vid tillämpning

av denna förordning företaget icke anses hava påbörjat sin rörelsedrivande

verksamhet å tid före det avtalet om förvärvet träffades.

3. Befrielse enligt 1 § fjärde stycket från taxering till fondskatt må beviljas

exempelvis, då ett bolag förvaltar en fastighet, som huvudsakligen

utnyttjas i rörelse vilken, direkt eller indirekt, bedrives av huvudintressent

i förvaltningsbolaget eller då fråga är om ett rörelsedrivande bolags dotterbolag,

som förvaltar en fastighet vilken huvudsakligen användes för rörelsens

bedrivande, eller eljest om ett bolag, som ingår i en koncern såsom ett

led i organisationen av koncernens rörelse. Befrielse må även meddelas, då

bolagets eller föreningens karaktär av förvaltningsföretag bestått och är avsedd

att bestå allenast under kortare tid, eller då det på grund av förvaltningsverksamhetens

omfattning och andra omständigheter framstår som

affärsmässigt naturligt att verksamheten bedrives i bolags- eller föreningsform.

I andra fall kan befrielse vara påkallad med hänsyn till att eljest, på

grund av särskilda förhållanden, fara för förlust skulle uppkomma för annan

än företaget eller dess delägare.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 5b.

23

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Även därest förutsättningar i övrigt må föreligga för ineddelande av befrielse

från fondskatt, bör sådan befrielse likväl ej medgivas därest företaget

genom vidtagna eller underlåtna åtgärder medverkat till att inkomst i

särskilt stor omfattning undandragits beskattning.

Hinder föreligger icke att, om så undantagsvis skulle finnas lämpligt,

medgiva allenast partiell befrielse.

till

1. Vad företaget under beskattningsåret

avsatt till personalstiftelse

i syfte att säkerställa utfästelse om

pension eller annan förmån gentemot

någon, som är eller varit anställd i

företaget, må anses såsom skuld allenast

i den mån avsättningen varit erforderlig

för att säkerställa bindande

utfästelser av sådant slag gentemot

annan än den som efter utgången av

juni 1953 varit delägare i företaget

eller den som är sådan delägare närstående

person.

4 §•

1. Har företag under räkenskapsår,

som gått till ända efter den 30

juni 1953, verkställt avsättning till

personalstiftelse och har avsättningen

icke erfordrats för att säkerställa bindande

utfästelse om pension eller annan

förmån gentemot någon, som år

eller varit anställd i företaget och som

icke efter nämnda dag varit delägare

i företaget eller varit sådan delägare

närstående person, skall företagets

tillgångar och skulder så bestämmas

som om avsättningen icke skett.

Har företag gentemot någon, som är eller varit anställd i företaget, lämnat

utfästelse om pension eller annan förmån utan att motsvarande inbetalning

till försäkringsanstalt eller avsättning till personalstiftelse gjorts, må

vid beräkning av beskattningsbart belopp kapitalvärdet av utfästelsen eller

vederbörlig del därav anses såsom skuld allenast därest utfästelsen innefattar

en bindande förpliktelse samt den förmånsberättigade eller denne

närstående person icke varit delägare i företaget efter utgången av juni 1953.

2. Vid beräkning av beskattningsbart belopp skall den fondskatt bolaget

har att erlägga icke upptagas såsom skuld. Ej heller må som skuld upptagas

beslutad men ej utbetalad utdelning, såvitt den skall tillfalla någon

som avses i 5 § vid 1).

3. I fråga om värdesättningen av tillgångarna skall vad i förordningen

om statlig förmögenhetsskatt är stadgat äga motsvarande tillämpning. Fordran

hos delägare skall dock, även om den är osäker eller ej löper med ränta,

upptagas till sitt kapitalbelopp, såframt ej en sådan värdering med hänsyn

till omständigheterna måste anses uppenbart oskälig. Varulager må ej åsättas

högre värde än det, vartill det upptagits i räkenskaperna.

till 5 §.

1. Bestämmelsen om tillägg i visst fall för utdelning skall äga tillämpning

även om företaget upplösts under beskattningsåret eller eljest saknar tillgångar

vid beskattningsårets utgång. Till utdelning hänföres jämväl belopp

som i samband med förenings likvidation utskiftats till medlem utöver inbetald

insats. Utdelning skall anses hava skett den dag beloppet blev tillgängligt

för lyftning.

2. Vill företag i likvidation påfordra, att bundet kapital inräknas i det

beskattningsbara beloppet, skall företes uppgift från vederbörande registreringsmyndighet

angående dagen för ingivande av i 5 § vid 2) avsedd anmälan.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Bevillningsutskottets betänkande nr 54.

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

till 7 §.

1. Vad i 7 § sägs för det fall, då delägare förvärvar företags egendom, må

ock gälla för därmed jämförbara fall, såsom exempelvis då fysisk person,

vilken genom förmedling av juridisk person är delägare i ett företag, förvärvar

detta företags tillgångar.

2. Såsom anskaffningskostnad för fastighet och andra tillgångar skall

anses erlagd köpeskilling eller motsvarande valuta ökad med kostnaden för

mera väsentliga förbättringar av värdehöj ande natur.

3. Därest utköp sker till pris understigande företagets anskaffningskostnad,

må denna omständighet ej föranleda att delägaren anses hava åtnjutit

skattepliktig intäkt eller erhållit tillgång genom utskiftning till högre belopp

än som motsvarar skillnaden mellan utköpspriset och nämnda anskaffningskostnad.

Vid tillämpning av bestämmelserna om realisationsvinstbeskattning

skall jämväl i dylikt fall delägarens förvärv anses hava skett vid

den tidpunkt, då företaget förvärvade egendomen i fråga.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

I samband härmed skall följande iakttagas.

Har företag, som i 1 § sägs, upplösts å sådan tid att taxering till statlig

inkomstskatt ej ifrågakommer år 1955 samt har företaget lämnat sådan

utdelning, varom förmäles i 5 § vid 1), skall företaget, oavsett vad vid 3) i

samma paragraf sägs, år 1955 taxeras till fondskatt för ett beskattningsbart

belopp motsvarande den lämnade utdelningen. Därvid skall vad i denna förordning

i övrigt sägs i tillämpliga delar gälla.

Därest bolag eller förening på grund av omläggning av räkenskapsåret

ej taxerats till statlig inkomstskatt år 1955, skall vad i denna förordning

är stadgat om taxering till fondskatt för det beskattningsår, beträffande

vilket sådan taxering då äger rum, i stället avse det beskattningsår, för vilket

taxering äger rum år 1956.

Har bolag taxerats till fondskatt, må taxering till ersättningsskatt för samma

beskattningsår ej äga rum.

Stockholm den 11 maj 1954.

På bevillningsutskottets vägnar:

ADOLV OLSSON.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sjödahl, Heuman, Spetz*, Gustaf Elofsson,

Falk, Velander, Söderquist, Einar Eriksson, Damström och Werner;

samt

från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Sjölin*, Jonsson i

Skedsbygd, Kärrlander, Wiklund*, Anderson i Sundsvall, Nilsson i Svalöv,

Asp och Andersson i Essvik*.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 54.

25

Reservation

av herrar Velander och Nilsson i Svalöv, vilka under åberopande av innehållet

i de likalydande motionerna 1: 540 av herr Svärd och II: 680 av herr

Birke ansett, att utskottet bort hemställa,

att riksdagen måtte, med förklarande att Kungl. Maj :ts

förevarande proposition nr 187 icke kunnat av riksdagen

oförändrad bifallas samt med bifall till sagda motioner, antaga

det vid utskottets hemställan fogade, såsom utskottets

förslag betecknade förslaget till förordning om skatt

på fonderade vinstmedel (fondskatt) med de ändringar av

1, 2 och 4 §§, 5 § 1) samt 6 och 7 §§, som framgår av den

i motionerna intagna författningstexten (s. 2—4 i utskottets

betänkande).

8

Bihang till riksdagens protokoll 195b. 7 samt. Nr 54.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1954:300 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om beskattning av vissa kapi ta Iför slik ringar. a1 i texten