Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928

1954-05-11 · 16 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 16 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1954:56, Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 56.

1

Nr 56.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen

den 28 september 1928 (nr 370) jämte i

ämnet väckta motioner.

I cn den 5 mars 1954 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,

nr 165, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen att antaga vid propositionen fogat förslag till lag om ändring

i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370).

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll må här anföras följande.

I propositionen föreslås att inkomst av fastighet, tillhörig bolag, förening

eller stiftelse, som bildats den 1 juli 1945 eller senare och som av bostadsstyrelsen

(statens byggnadslånebyrå) eller länsbostadsnämnd erkänts såsom

allmännyttigt bostadsföretag, skall beräknas enligt en förenklad schablonmetod.

Inkomsten skall upptagas till tre procent av det belopp, varmed fastighetens

taxeringsvärde överstiger företagets lånade, i fastigheten nedlagda

kapital. Avdrag skall medges allenast för tomträttsavgäld eller liknande avgäld,

i den mån sådan förekommer.

Det ovannämnda författnings förslaget är av följande lydelse.

Förslag''

till

lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370).

Härigenom förordnas, att 46 § 1 mom. kommunalskattelagen den 28 september

1928 och punkt 1 av anvisningarna till 36 § samma lag, sistnämnda

författningsrum enligt dess lydelse jämlikt lagen den 5 mars 1954, nr 51,

skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives samt att till vardera av

24 och 25 §§ kommunalskattelagen skall fogas ett nytt moment, betecknat

I mom., av lydelse som i det följande angives.

Rihang till riksdagens protokoll 1954. 7 samt. Nr 56.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 56.

24 §.

4 mom. Har fastighet tillhört bolag, förening eller stiftelse, soin bildats

efter den 30 juni 1945 och av bostadsstyrelsen (statens byggnadslånebyrå)

eller länsbostadsnämnd erkänts såsom allmännyttigt bostadsföretag, skall,

utan avseende å vad ovan i denna paragraf stadgats, såsom intäkt av fastigheten

upptagas ett belopp motsvarande för helt år räknat tre procent av det

belopp, varmed fastighetens taxeringsvärde året näst före taxeringsåret överstiger

företagets lånade, i fastigheten nedlagda kapital. Finnes taxeringsvärde

ej åsatt för året näst före taxeringsåret, skall i stället för taxeringsvärde

gälla värdet å fastigheten vid en uppskattning enligt de grunder, som

skolat tillämpas vid åsättande av taxeringsvärde för året näst före taxeringsåret.

Vid intäktens beräkning skall, därest det lånade, i fastigheten nedlagda

kapitalet under beskattningsåret undergått förändringar, detta upptagas

till det belopp, vartill det under beskattningsåret genomsnittligt uppgått.

(Se vidare anvisningarna.)

25 §.

4 mom. I fråga om fastighet, för vilken intäkten skall beräknas på sätt

i 24 § 4 mom. sägs, må avdrag icke göras för andra omkostnader än tomträttsavgäld

eller liknande avgäld.

(Se vidare anvisningarna.)

46 §.

1 mom. Därest vid — — — samma kommun.

Befinnes vid beräkning jämlikt 24 § 4 mom. av intäkt av annan fastighet

att det lånade, i fastigheten nedlagda kapitalet uppgår till högre belopp än

taxeringsvärdet eller det värde å fastigheten, som då taxeringsvärde icke

åsatts skall gälla i stället för taxeringsvärde, skall vad som motsvarar tre

procent av det sålunda överskjutande beloppet, i förekommande fall med

tillägg av i 25 § 4 mom. omförmäld avgäld, anses såsom underskott i förvärvskälla,

varom i första stycket förmäles.

Avdrag är---av förvärvskällan.

Anvisningar

till 36 §.

1. Vid beräkning av realisationsvinst upptages såsom intäkt vad som

erhållits för den avyttrade egendomen. Avdrag får ske för alla omkostnader

för förvärvet och avyttringen, således för erlagd köpeskilling, för vad

som nedlagts på förbättring av egendomen, för inköps- och försäljningsprovision,

för stämpelkostnader m. m. Hit räknas jämväl kostnad, som under

tid, då intäkt av avyttrad annan fastighet eller i förekommande fall del

därav beräknats enligt 24 § 2, 3 eller 4 mom. nedlagts på reparation och

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 56.

3

underhåll av fastigheten eller fastighetsdelen, i den man den avyttrade

egendomen på grund därav vid avyttringen befunnit sig i bättre skick än

vid förvärvet. Har den skattskyldige tidigare fått åtnjuta avdrag för värdeminskning

av den avyttrade egendomen eller dyl., skall å andra sidan, i den

mån ej vad som vid avyttringen återbekommits av de avskrivna beloppen

inräknas i intäkt av rörelse, omkostnadsbeloppet minskas med detta avdrag.

Vidare får vid vinstberäkningen den skattskyldige åtnjuta avdrag för under

beskattningsåret utbetalda förvaltningskostnader och räntor, därest dessa

ej böra hänföras till annan förvärvskälla.

Denna lag skall, såvitt angår 24 § 4 mom., 25 § 4 mom. och 46 § 1 inom.,

träda i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad uppgift utkommit

från trycket i Svensk författningssamling; dock att före ikraftträdandet

gällande bestämmelser skola tillämpas vid 1954 års taxering samt

vid eftertaxering för år 1954 eller tidigare år. I övrigt skall denna lag träda

i kraft den 1 januari 1955 men icke äga tillämpning vid 1955 års taxering.

Till utskottet har hänvisats följande i anledning av propositionen väckta

motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna 1:496 av herr Axel Svensson och 11:648 av

herr Bengtsson i Halmstad m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte besluta

sådan ändring av propositionen nr 165 att jämväl allmännyttiga bostadsföretag,

som bildats före den 1 juli 1945, måtte få rätt att använda

den s. k. schablonmetoden;

2) de likalydande motionerna 1:514 av herr Lindblom m. fl. och 11:656

av herr Carlsson i Stockholm in. fl., vari hemställts, »att riksdagen vid behandling

av förevarande proposition nr 165 måtte a) avslå propositionen

samt b) hos Kungl. Maj:t hemställa om en utredning dels om storleken av

avdrag för värdeminskning å byggnader och dels om möjlighet till jämnare

fördelning i beskattningshänseende av till längre tidsperiod hänförliga

kostnader för reparation och underhåll av byggnader»; samt

3) de likalydande motionerna 1:515 av herr Svärd och 11:655 av herr

Munktell in. fl., vari hemställts, att »riksdagen måtte avslå Kungl. Maj:ts

proposition nr 165 med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen

den 28 september 1928 (nr 370)».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionerna 1:514, 11:648 och 11:655.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 56.

Av statsrådsprotokollet i ärendet inhämtas bl. a. följande.

Inledningsvis lämnas i statsrådsprotokollet uppgift på de författningar,

enligt vilka vissa företag med uppgift att anskaffa och tillhandahålla bostäder

blivit erkända såsom allmännyttiga bostadsföretag, samt en sammanfattande

redogörelse för de i författningarna i sådant hänseende uppställda

villkoren. Vidare redogöres bl. a. för möjligheterna för berörda företag

att för sin verksamhet erhålla lån och bidrag av statsmedel samt för

de skyldigheter i avseende å ränta och amortering som därvid åvilar företagen.

Beträffande den omfattning, vari allmännyttiga bostadsföretag, godkända

enligt de år 1946 eller senare utfärdade kungörelserna om tertiärlån

och tilläggslån, finnes, lämnas i propositionen följande uppgifter:

antal kommuner, vari allmännyttiga bostads
-

företag förekommer

ca 300

antal företag

» 350

antal fastigheter

» 2 000

antal lägenheter

» 75 000

produktionskostnad för färdiga och under

byggnad varande fastigheter » 2,5 miljarder kronor

I fråga om gällande beskattningsbestämmelser och deras tillämpning å

de allmännyttiga bostadsföretagen innehåller statsrådsprotokollet följande.

De allmännyttiga bostadsföretagen är, som framgår av 53 § kommunalskattelagen

och 6 § förordningen om statlig inkomstskatt, skattskyldiga

för inkomst.

Beräkningen av inkomst av företagens fastigheter skall ske enligt de

allmänna bestämmelserna i 24—26 §§ kommunalskattelagen. Av 41 § samma

lag följer, att inkomstberäkningen skall ske enligt den s. k. kontantprincipen.

För varje beskattningsår skall alltså såsom bruttointäkt upptagas

under året influtna hyror; avdrag må ske blott för egentliga omkostnader

under året, därunder inbegripet enligt vanliga regler beräknad

värdeminskning, som byggnad är underkastad. Avdrag för avsättningar,

avsedda att täcka framtida kostnader, är icke medgivna.

Under den tid, då de allmännyttiga bostadsföretagen varit i verksamhet,

har det visat sig, att tillämpningen å dem av gällande regler om inkomstberäkning

i vissa fall lett till resultat, som måste betecknas såsom mindre

tillfredsställande med hänsyn till de syften, företagen har att tillgodose.

Hyressättningen är nämligen författningsenligt reglerad och hyrorna får

icke hållas högre än att de täcker de beräknade omkostnaderna, jämnt

fördelade på ett större antal år. Något överskott beräknas sålunda i längden

icke uppkomma.

Den skaltemässiga inkomstberäkningen i enlighet med nyss återgivna

regler har stundom medfört att överskott redovisats och att i följd därav

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 56.

5

företagen åsatts taxering och påförts skatter. Dessa överskott beror på

följande omständigheter. Hyrorna skall vara så avvägda att de täcker en

låneamortering, som är något större än som motsvarar vid taxering enligt

gängse schablonregler medgivna värdeminskningsavdrag för byggnader. Hyrorna

inkluderar vidare viss beräknad årlig genomsnittlig underhållskostnad,

oaktat de verkliga reparationskostnaderna varierar från år till år. I

synnerhet under de första åren är vanligt att den verkliga underhållskostnaden

är obetydlig och understiger vad i hyrorna inräknats för reparationer.

Underhållskostnaderna varierar även i fortsättningen, med följd att

vissa år, då större reparationer måste göras, underskott uppkommer, under

det att inkomstberäkningen andra år utvisar nettointäkt, mot vilket tidigare

års underskott icke får avräknas. Slutligen förekommer variationer även

beträffande hyresförluster. Då den årliga hyresinkomsten är avsedd att

täcka den beräknade genomsnittliga hyresförlusten, kan vissa år uppkomma

överskott, som föranleder taxering, medan andra år underskott redovisas.

Oaktat hyrorna så avvägts, att, sett på längre sikt, någon vinst för bostadsföretaget

icke skall uppkomma, föranleder beskattningsreglernas utformning

alltså att skatt vissa år likväl påföres företagen.

De antydda beskattningsproblemen är aktuella huvudsakligen endast

för vissa av de allmännyttiga bostadsföretagen. Åtskilliga av dessa företag

utvisar regelbundet underskott, varför fråga om åsättande av taxering

för dessa icke ifrågakommer. Detta gäller främst företag med ett äldre

fastighetsbestånd. Det torde framför allt vara beträffande företag, vilka

godkänts enligt tertiärlånekungörelserna, som de nuvarande bestämmelserna

visat sig medföra svårigheter.

1950 års skattelagssakkunniga, som övervägt frågan om ändrade bestämmelser

på förevarande område, har med skrivelse den 3 oktober 1953

överlämnat promemoria med förslag till särskilda bestämmelser rörande

beräkning av inkomst av fastigheter, tillhöriga allmännyttiga bostadsföretag.

Vid promemorian fogat, av de sakkunniga utarbetat författningsförslag

har såsom Bihang fogats vid statsrådsprotokollet.

över de sakkunnigas promemoria har, efter remiss, yttranden avgivits av

kammarrätten, bostadsstyrelsen, riksskattenämnden, överståthållarämbetet,

länsstyrelserna i Stockholms, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Jönköpings

och Västmanlands län, Svenska landskommunernas förhund, Svenska stadsförbundet,

Sveriges allmännyttiga bostadsföretag, Sveriges fastighetsägareförbund,

Sveriges industriförbund samt Taxeringsnämndsordförandenas

riksförbund. — Därjämte har Stockholms handelskammare inkommit med

en skrift i ärendet.

Rörande motiveringen för de i propositionen framlagda förslagen hänvisar

utskottet till ovannämnda statsrådsprotokoll. Redogörelsen härutinnan

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bevillningsutskottets betänkande nr 56.

återfinnes under följande rubriker å nedan angivna sidor i propositionen,

nämligen

1950 års skattelagssakkunnigas promemoria, s. 7—11.

Remissyttrandena, s. 11—19.

Departementschefen, s. 19—26.

Av innehållet i de väckta motionerna må här återgivas följande.

I de likalydande motionerna 1:496 och II : 6 4 8 har anförts

hl. a. följande. Genom att propositionsförslaget icke omfattade allmännyttiga

bostadsföretag, bildade före den 1 juli 1945, skapades en orättvisa, som

hårt drabbade en del av de äldre företagen. Dessa äldre företag hade nämligen

ofta ett mycket ringa antal fastigheter byggda före 1945, och den

övervägande delen av fastighetsbeståndet hänförde sig till tiden efter 1945.

Som exempel kunde anföras Halmstads kommunala fastighetsbolag, som

bildades år 1942 och som den 1 juli 1945 hade 130 lägenheter. Om de under

byggnad varande lägenheterna medräknades komme bolaget vid årsskiftet

att ha 830 lägenheter, varav sålunda 700 vore byggda efter år 1948.

I Nässjö vore förhållandena likartade. Både företag, som bildats före den

1 juli 1945 och efter, finge ju sina hyror beräknade och godkända efter

samma principer, och de summor som stode till buds för reparationer och

amorteringar vore precis likartade. Propositionsförslaget innebure att äldre

företag skulle beskattas betydligt hårdare än de som bildats senare. Det

rörde sig om betydande belopp. Ett äldre företag med ett relativt litet bestånd

av äldre fastigheter kunde icke utnyttja detta äldre fastighetsbestånds

»skattemässiga möjligheter»; därtill vore det äldre beståndets procentuella

del av hela fastighetsbeståndet för litet. Denna andel minskades

också oavbrutet, då även dessa äldre företag som regel utökade sitt fastighetsbestånd

från år till år. Det vore mera rättvist att tiden den 1 juli 1945

knötes till när fastigheten färdigställdes, eller att tiden den 1 juli 1945, om

det vore nödvändigt att tidpunkten skulle knytas till tiden för företagets

bildande, ändrades så att inte de i motionerna omnämnda olägenheterna

uppstode. Företag av den äldre typen kunde även tänkas få rätt att på

därom gjord framställning använda den s. k. schablonmetoden.

Till stöd för yrkandena i de likalydande motionerna 1:514

och II : 6 5 6 har bl. a. framhållits att bakgrunden till propositionsförslaget

vore den omständigheten, att de s. k. allmännyttiga bostadsföretagen

arbetade utan vinstsyfte. Detta skulle enligt departementschefen —- förutom

önskemålet om enklare taxeringsförfarande — vara tillräckligt skäl

för en särbehandling av dessa företag. Flera av remissinstanserna hade

gjort invändningar mot förslaget. De två organ, som i främsta rummet

hade anledning att syssla med skattefrågor, nämligen kammarrätten och

riksskattenämnden, hörde till de instanser som avstyrkte förslaget. Kam
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 56.

7

marrätten ansåge bl. a. att förslaget ingåve starka betänkligheter ur rättvisesynpunkt,

och riksskattenämnden anförde bl. a. följande: »Att låta

förekomsten respektive frånvaron av vinstsyfte vara bestämmande för utformningen

av reglerna om nettointäktens beräkning har hittills varit främmande

för skattelagstiftningen.» 1951 års bostadsutredning hade i en framställning

angående beskattningen av bostadsfastigheter understrukit, att

olägenheterna av nu ifrågavarande beskattningsregler drabbade bostadsföretag

av vitt skilda slag och jämväl enskilda personer, vilka ägde flerfamiljshus.

Utredningen hade funnit anledning att starkt framhålla angelägenheten

av en skyndsam utredning syftande till att åstadkomma en

rimligare beskattning av inkomst av flerfamiljsfastigheter, tillhörande

ägare av olika slag, främst i fråga om fördelning av kostnader på flera beskattningsår.

Det inträffade för alla ägare av nya flerfamiljsfastigheter

att under de första åren ett visst överskott kunde uppstå till följd av att

reparationerna icke förrän efter sex å sju år nått den omfattning som inräknats

i hyreskalkvlen. Då ett dylikt initialöverskott enligt nu gällande

skattelagstiftning gjordes till föremål för beskattning uppstode det förhållandet,

att den i hyran ingående och av hyresgästerna betalda reparationsandelen

vid tidpunkten för den aktuella reparationen reducerats så, att

fastighetsägaren eller företaget de facto icke förfogade över hela den inbetalda

reparationsandelen och sålunda måste minska reparationskostnaderna.

Detta måste i princip anses vara obilligt även ur hyresgästernas synpunkt.

Då den nya principen syftade till att undanröja ovan angivna missförhållande,

om än blott för vissa fastigheter, torde den i och för sig få anses vara

riktig. Enligt motionärernas mening talade emellertid starka principiella

skäl mot en uppdelning av fastighetsägarna i grupper med olika beskattningsprinciper.

I detta läge vore det riktigast att nu avslå propositionen

och påkalla en särskild utredning av föreliggande spörsmål.

Som motivering för yrkandet i de likalydande motionerna 1:515

och II : 6 5 5 har inledningsvis anförts att det syntes vara ett led i den

nuvarande regeringens bostadspolitiska målsättning att efter hand överföra

en allt större del av bostadsbeståndet i allmän ägo. Hl. a. gåve den speciella

förmånsställning som de s. k. allmännyttiga företagen erhållit i kredithänseendc

detta vid handen. Förutsättningen för att en verklig konkurrens

skulle kunna existera mellan olika företagsformer borde vara att de finge

arbeta under lika villkor. Propositionsförslaget innebure, att man även i

beskattningshänseende skulle ge de s. k. allmännyttiga företagen en privilegierad

ställning. De skäl som i propositionen anfördes vore i huvudsak

sådana som ägde giltighet beträffande förvärvskällan annan fastighet över

huvud taget. Endast i ott avseende påstodes ett för de s. k. allmännyttiga

bostadsföretagen speciellt förhållande föreligga, nämligen därutinnan att

verksamheten inom dessa företag icke dreves i »vinstsyfte». I den mån

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 56.

syftet över huvud taget skulle tillmätas betydelse i nu förevarande avseende,

borde detta avse frågan huruvida skattskyldighet skulle föreligga eller icke

beträffande de s. k. allmännyttiga bostadsföretagen. 1950 års skattelagssakkunniga

hade funnit att skattebefrielse icke kunde komma i fråga. Departementschefen

hade icke ens ingått på frågan om fullständig skattebefrielse

för dessa företag, vilket borde få tolkas så, att han ansåge en

sådan helt utesluten. I och med detta borde resonemanget om »syftet» också

ha fått utgå. Av intresse i detta sammanhang vore de slutsatser som 1951

års bostadsutredning kommit till i sin diskussion rörande beskattningen

av bostadsfastigheter. Av vad bostadsutredningen anfört i sitt år 1952 avgivna,

stencilcrade betänkande framginge att utredningen till fullo beaktat

en princip som borde vara avgörande för varje bedömning av skattefrågorna,

nämligen principen om likformighet i beskattningen. De skäl som i

propositionen anfördes till stöd för uppfattningen att den nuvarande beskattningsmetoden

ledde till ett skatteresultat som för de s. k. allmännyttiga

bostadsföretagen på lång sikt bleve hårdare än vederbort vore obestridliga.

Samma skäl kunde dock åberopas beträffande hyresfastigheter

tillhöriga även andra företag eller personer. Hyressättningen vore så länge

hyresregleringen bestode lagligt reglerad för alla företagsformer, och den

låge icke på högre nivå inom hyresfastigheter i enskild ägo än i fastigheter

tillhörande de s. k. allmännyttiga bostadsföretagen. Någon anledning att

räkna med skiljaktigheter i nivån efter det hyresregleringen avskaffats

funnes icke heller. Behov av reparationer gjorde sig likaledes överallt gällande

med olika styrka olika år av en fastighets livslängd, och resultatet

bleve därför ofta, att fastigheten vissa år redovisade överskott och andra år

underskott. Någon resultatsutjämning mellan olika beskattningsår kunde

icke förekomma i vare sig den ena eller den andra företagsformen. Principen

om beskattningsårets slutenhet vore därför ägnad att för hyresfastigheter

över huvud taget ge en för hard beskattning. En fråga av största angelägenhet

borde därför vara att söka få fram en metod för resultatsutjämning i

nödig utsträckning beträffande alla slag av hyresfastigheter (liksom även

för andra slags förvärvskällor). Att på en eller annan omväg åstadkomma

detta för en viss grupp skattskyldiga vore mycket stötande.

Några sakliga skäl för att förorda ändrade beskattningsregler endast för

de s. k. allmännyttiga bostadsföretagen hade icke framlagts i propositionen.

Det torde med hänsyn härtill icke vara obefogat att ur förslaget härleda en

önskan hos departementschefen att genom indirekta subventioner försöka

stärka konkurrensförmågan hos en företagsform, vilken trots tidigare privilegier

icke visat sig kunna erbjuda de boende lägre hyror än enskilda företagare

för likvärdiga bostäder. Denna slutsats bestyrktes ytterligare av

departementschefens uttalande att schablonmetoden borde göras obligatorisk

men endast för de s. k. allmännyttiga bostadsföretagen, beträffande

vilka det kunde förutses att metoden icke i dagens läge innebure en skatte
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 56.

9

skärpning. Eftersom de s. k. allmännyttiga bostadsföretagen finge låna

upp till 100 procent för en räntekostnad som i genomsnitt motsvarade 3,05

procent, innebure det framlagda förslaget, att inkomsten skulle upptagas

till 3 procent av det belopp, varmed fastighetens taxeringsvärde överstege

företagets skulder å fastigheten, och att dessa företag bleve skattefria. Utan

att detta utsädes, åstadkommes alltså i stort sett samma resultat som om

fullständig skattebefrielse direkt hade föreskrivits.

Utskottet. I den förevarande propositionen nr 165 har föreslagits, att inkomst

av fastighet, tillhörig bolag, förening eller stiftelse, som bildats efter

den 30 juni 1945 och som erkänts såsom allmännyttigt bostadsföretag, skall

taxeras enligt en schablonmetod, som anknyter till dem, som tidigare antagits

i fråga om en- och tvåfamilj sfastigheter samt i fråga om fastighet, tillhörig

bostadsförening eller bostadsaktiebolag. Såsom intäkt förordas sålunda

skola upptagas tre procent av det belopp, varmed fastighetens taxeringsvärde

överstiger företagets lånade, i fastigheten nedlagda kapital. Från

intäkten avses skola medgivas avdrag allenast för ifrågakommande tomträtts-

eller liknande avgäld.

Begreppet allmännyttigt bostadsföretag har framkommit i vissa författningar

rörande lån och bidrag av statsmedel för anskaffande och tillhandahållande

av bostäder. Ett företag kan erkännas såsom allmännyttigt bostadsföretag

av bostadsstyrelsen (statens byggnadslånebyrå) eller länsbostadsnämnd,

därest det uppfyllef vissa villkor, i första hand att det arbetar utan

enskilt vinstsyfte och står under kommunal eller statlig kontroll och tillsyn.

Företagen är för sin verksamhet beroende av lån och bidrag av statsmedel.

I fråga om fastigheter, för vilka lån erhållits enligt 1946 eller senare års kungörelser

om tertiärlån, har hyrorna författningsenligt reglerats så, att de

icke får överstiga de beräknade omkostnaderna, jämnt fördelade på ett

större antal år. I längden skall något överskott alltså icke uppkomma.

Då dessa företag är underkastade vanliga beskattningsregler följer därav

att inkomsten av annan fastighet skall enligt nu gällande regler beräknas

enligt kontantprincipen. Några avdrag för avsättningar till framtida omkostnader

är alltså icke tillåtna. Med hänsyn till att omkostnaderna icke

är konstanta —- sålunda är bl. a. underhållskostnaderna oftast obetydliga i

en nybyggd fastighet — kommer stundom överskott att redovisas. Detta

överskott blir då föremål för beskattning, oaktat hyrorna avvägts så att på

längre sikt någon vinst icke skall uppkomma. Dessa förhållanden har visat

sig medföra svårigheter främst beträffande de företag, vilka har ett nyare

fastighetsbestånd.

1950 års skattelagssakkunniga har övervägt åtgärder för att ernå bättre

överensstämmelse mellan beskattningsreglerna och föreskrifterna om de allmännyttiga

bostadsföretagen samt framlagt en promemoria, vilken legat till

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 56.

grund för den föreliggande propositionen. De sakkunniga hade ifrågasatt att

dessa i realiteten kommunägda företag borde medges befrielse från statlig

inkomstskatt, varvid de sakkunniga utgått ifrån att på grund av det s. k.

procentavdraget någon inkomst av fastighet vid den kommunala beskattningen

icke framkomme, eller att företagen skulle tillerkännas rätt till avdrag

för fondavsättningar. De sakkunniga har emellertid funnit övervägande

skäl tala mot nämnda alternativ och i stället förordat en lösning

genom införandet av regler om schablonberäkning av inkomsten. Samma

betraktelsesätt, som godtagits beträffande villafastigheterna, kunde enligt

de sakkunnigas mening anläggas även beträffande de allmännyttiga bostadsföretagen,

vilkas syfte icke vore att bereda företagen i egenskap av ägare

till hyresfastigheter någon vinst.

Departementschefen har i propositionen uttalat sin principiella anslutning

till de sakkunnigas förslag. Han har därvid framhållit bl. a., att den omständigheten,

att det av organisatoriska och liknande skäl befunnits ändamålsenligt

att konstruera de allmännyttiga bostadsföretagen såsom fristående

juridiska personer, icke i och för sig skett i syfte att nå någon yttre

form av likställighet med vissa enskilda fastighetsägare. Därest ifrågakommande

fastigheter ägts direkt av kommunerna hade förevarande beskattningsproblem

aldrig uppkommit, enär kommun vore befriad från statlig inkomstskatt.

De allmännyttiga bostadsföretagen innehade icke fastigheter i

vinstsyfte utan för att tillgodose ett föreliggande bostadsbehov. Företagens

hyresintäkter lämnade på längre sikt icke heller större överskott än som

erfordrades för att täcka egentliga kostnader, däri inberäknat ränta på investerat

kapital. Sedan riksdagen antagit regler om beskattning enligt schablonmetod

av fastighet, som äges av bostadsförening eller bostadsaktiebolag,

skulle man enligt det föreliggande förslaget erhålla likartade taxeringsregler

för båda dessa kategorier skattskyldiga, mellan vilka ur förevarande synpunkter

knappast funnes någon skillnad. Det kunde med hänsyn till vad

sålunda anförts framstå såsom naturligt med en schablonberäkning av inkomsten

i förevarande fall. Förutom en i och för sig önskvärd förenkling

av taxeringsförfarandet skulle en sådan metod undanröja förut omnämnda

verkningar av beskattningsreglerna, som för de allmännyttiga bostadsföretagens

vidkommande måste anses stötande. Visserligen kunde likartade beskattningsproblem

uppkomma jämväl för andra fastighetsägare, men för

dessa förelåge icke den grundläggande förutsättningen för tillämpningen av

nu ifrågasatta schablonmetod, nämligen frånvaron av vinstintresse.

I de likalydande motionerna 1:515 av herr Svärd och 11:655 av herr

Munktell m. fl. har yrkats avslag å förevarande proposition. Enligt motionärernas

mening vore det en fråga av största angelägenhet att söka få fram en

metod för resultatsutjämning i nödig utsträckning beträffande alla slag av

hyresfastigheter liksom även för andra förvärvskällor. Att på en eller annan

omväg åstadkomma detta för en viss grupp skattskyldiga vore mycket stötande.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 56.

11

Jämväl i de likalydande motionerna 1:514 av herr Lindblom m. fl. och

11:656 av herr Carlsson i Stockholm in. fl. har yrkats avslag å propositionen.

Syftet med förslaget att undanröja vissa missförhållanden torde i och

för sig vara riktigt, men då starka principiella skäl talade mot en uppdelning

av fastighetsägarna i grupper med olika beskattningsprinciper, syntes det

motionärerna riktigare att nu avslå propositionen och påkalla en särskild

utredning av föreliggande spörsmål.

Utskottet finner att den i propositionen förordade schablonmetoden skulle

på ett i stort sett tillfredsställande sätt undanröja de svårigheter, som nu

gällande beskattningsregler medför för vissa av de allmännyttiga bostadsföretagen.

De motionsvis framförda principiella betänkligheterna mot införandet

av särskilda beskattningsregler för ifrågavarande grupp av fastighetsägare

synes med hänsyn till den speciella karaktären av de företag, varom

här är fråga, icke böra tillmätas sådan betydelse att de uppväger det

synnerligen önskvärda i att på förevarande område åvägabringas en ordning

som bättre än nuvarande regler anpassar beskattningen av företagen till de

betingelser under vilka de bedriver sin verksamhet. Detta synes desto mer

kunna hävdas som man härutinnan kan anknyta till ett betraktelsesätt, som

tidigare anlagts rörande såväl villafastigheter som vissa bostadsföretags fastigheter,

och som lett till införandet av särskilda regler för beskattning av

fastighet, där denna regelmässigt innehaves utan vinstsyfte och i ändamål

uteslutande att tillgodose ett föreliggande bostadsbehov. På grund härav har

utskottet intet att erinra mot införandet av en schablonmetod för beräkning

av inkomst av fastighet tillhörig allmännyttigt bostadsföretag. I enlighet

härmed avstyrker utskottet de yrkanden om avslag å propositionen, som

framförts i de likalydande motionerna I: 514 och II: 656 samt i de likalydande

motionerna 1:515 och 11:655. Utskottet vill emellertid i sammanhanget

understryka vad departementschefen i propositionen anfört därom

att det kan finnas anledning att närmare överväga den rättsliga konstruktionen

av de allmännyttiga bostadsföretagen, varvid bör prövas, huruvida

på den vägen en tillfredsställande lösning av beskattningsfrågan kan åstadkommas.

En lagstiftning i enlighet med det föreliggande förslaget bör förty

såsom departementschefen framhållit i viss mån betraktas såsom ett provisorium.

Såsom i propositionen framhållits kan den föreslagna schablonmetoden

ej rimligen tillämpas på samtliga allmännyttiga bostadsföretag. För företag

med äldre fastighetsbestånd, vilka redan drabbats av de nuvarande beskattningsbestämmelsernas

ogynnsamma verkningar i de hänseenden varom här

är fråga, skulle nämligen de nya reglerna i allmänhet leda till eu skärpning

av beskattningen. Av de sakkunniga föreslogs med hänsyn härtill rätt för företagen

att själva avgöra huruvida de beträffande hela fastighetsbeståndet

eller del därav önskade tillämpa den nya metoden eller ej. Denna lösning

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande nr 56.

hlov vid remissbehandlingen föremål för åtskillig kritik och med beaktande

härav har departementschefen ansett det nödvändigt att schablonmetoden

gjordes obligatorisk, men endast för de företag, beträffande vilka det kunde

förutsättas, att den i dagens läge icke innebure en skatteskärpning, d. v. s.

de som uteslutande eller så gott som uteslutande hade ett yngre bostadsbestånd.

Departementschefen har ansett att en relativt tillfredsställande

reglering torde uppnås, om man anknöte till företag, som bildats efter den

30 juni 1945. Denna tidpunkt vore motiverad med hänsyn till att 1940 års

kungörelse om tertiärlån och tilläggslån för flerfamiljshus trädde i kraft

den 1 juli 1946 och att åtskilliga företag bildades dessförinnan just i syfte

att ei hålla lån enligt denna kungörelse. Med en sådan utformning av lagstiftningen

skulle utanför de nya bestämmelsernas tillämpningsområde falla

även sådana tidigare bildade företag, som hade ett obetydligt bestånd av

äldre fastigheter men ett betydande antal yngre fastigheter. Även dessa företag

skulle med visst fog kunna kräva en tillämpning av de nya reglerna.

Då det emellertid icke vore rimligt att låta de nya reglerna gälla samtliga

allmännyttiga bostadsföretag skulle nyssnämnda önskemål icke kunna tillgodoses

på annat sätt än genom en föreskrift, varigenom de nya reglerna

gjordes tillämpliga på företag, vars fastigheter till huvudsaklig del uppförts

efter en viss tidpunkt. Mot en sådan »huvudsaklighetslinje» kunde emellertid

riktas åtskilliga invändningar, bl. a. svårigheten att finna en acceptabel

utformning av en dylik regel. Vidare skulle den kunna medföra, att ett företag

vissa år skulle beskattas på ett sätt och andra år på ett annat, vilket

icke l)oide få ifrågakomma. En »huvudsaklighetslinje» skulle även kunna

leda till att ett företag vid en framtida tidpunkt — sedan flertalet fastigheter

innehafts en längre tid — genom ytterligare fastighetsförvärv skulle

tvingas in under de nya reglerna, vilket med hänsyn till företagets äldre

fastighetsbestånd icke vore i dess intresse.

I de likalydande motionerna I: 496 av herr Axel Svensson och II: 648 av

herr Bengtsson i Halmstad in. fl. har gjorts gällande, att den i förslaget

gjorda begränsningen av företag, som skulle få tillämpa den föreslagna schablonmetoden,

skapade en orättvisa, som hårt drabbade en del av de äldre företagen,

nämligen dem som hade ett förhållandevis litet antal äldre fastigheter

men vilkas övervägande fastighetsbestånd hänförde sig till tiden efter 1945.

Det yrkades förty sådan ändring i propositionsförslaget, att även företag,

bildade den 30 juni 1945 eller tidigare, finge rätt att använda den föreslagna

schablonmetoden. Detta kunde enligt motionärernas mening åvägabringas

genom att tidpunkten den 30 juni 1945 knötes till fastighetens färdigställande

eller att den avgörande tidpunkten ändrades. Företag av den äldre

typen kunde även tänkas få rätt att på därom gjord framställning använda

den föreslagna schablonmetoden.

I anledning av dessa motioner vill utskottet till en början erinra om vad

i propositionen anförts därom att ett företags samtliga fastigheter bör redo
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 56.

13

visas enligt en och samma metod, vilket torde vara motiverat bl. a. av att ett

allmännyttigt bostadsföretags fastigheter som regel utgör en förvärvskälla.

Att göra de nya reglerna tillämpliga på företag, vilkas fastigheter till huvudsaklig

del uppförts efter en viss tidpunkt, kan utskottet av skäl, som utförligt

redovisats i propositionen, icke förorda. Beträffande motionärernas önskemål

att schablonmetoden måtte göras tillämplig jämväl å företag bildade

före den 1 juli 1945 vill utskottet erinra om att i propositionsförslaget eftersträvats

en sådan gränsdragning att under de föreslagna bestämmelserna

skulle falla företag, beträffande vilka det kunde förutses att schablonmetoden

icke i dagens läge innebure en skatteskärpning. Några skäl för att en

annan tidpunkt skulle giva ett mera tillfredsställande urval än som ernås

med propositionsförslaget har i motionerna icke förebragts. Med hänsyn

härtill finner sig utskottet böra godtaga den i propositionen gjorda avvägningen

i förevarande hänseende. Detta innebär att utskottet icke ansett sig

böra ifrågasätta någon form av valrätt för de berörda företagen med avseende

å vilka bestämmelser som de önskar följa. Utskottet kan visserligen ej

heller tillstyrka motionärernas alternativa förslag att företag som ej faller

under de nya bestämmelserna skulle på därom gjord framställning erhålla

rätt att använda schablonmetoden men finner dock att Kungl. Maj :t borde

ompröva huruvida ej på detta sätt en lösning skulle kunna åvägabringas.

I anledning av de frågor som i förevarande motioner ställts under debatt

vill utskottet tillika ånyo understryka önskvärdheten av att frågan om de

allmännyttiga bostadsföretagens organisationsform upptages till övervägande.

I de likalydande motionerna I: 514 och II: 656 har som ovan antytts yrkats

förutom avslag å propositionen jämväl skrivelse till Kungl. Maj:t med

hemställan om utredning angående storleken av avdrag för värdeminskning

å byggnader och om möjligheten till jämnare fördelning i beskattningshänseende

av till längre tidsperiod hänförliga kostnader för reparation och underhåll

av byggnader. Utskottet kan för sin del ansluta sig till det av motionärerna

uttalade önskemålet att dessa spörsmål blir föremål för prövning.

Emellertid vill utskottet erinra om att, såsom utskottet framhållit i sitt av

riksdagen godkända betänkande nr 35, riksdagen tidigare hemställt om en

utredning rörande ökade möjligheter till resultatsutjämning samt att detta

spörsmål hänskjutits till 1950 års skattclagssakkunniga. Vidare må erinras

om att 1951 års riksdag på hemställan av samma års bevillningsutskott i

dess betänkande nr 63 i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställt om utredning

av frågan om avdrag för värdeminskning av driftbyggnader å jordbruksfastighet.

Det synes utskottet uppenbart, att vid en sådan utredning icke kan

förbigås spörsmålet om avdrag för värdeminskning å byggnader över huvud

taget. Då det av motionärerna berörda spörsmålet sålunda torde få antagas

komma under bedömande utan särskild framställning från riksdagens sida

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets betänkande nr 56.

anser sig utskottet icke böra tillstyrka det i de likalydande motionerna

I: 514 och II: 656 framförda yrkandet om skrivelse till Kungl. Maj:t i ämnet.

Förslagets utformning i övrigt föranleder ej till erinran eller eljest till

särskilt yttrande från utskottets sida.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

1) att riksdagen måtte — med bifall till Kungl. Maj :ts

förevarande proposition nr 165 ävensom med avslag å följande

motioner, nämligen de likalydande motionerna I: 496

av herr Axel Svensson och II: 648 av herr Bengtsson i Halmstad

m. fl., de likalydande motionerna I: 514 av herr Lindblom

m. fl. och II: 656 av herr Carlsson i Stockholm m. fl. i

vad avser det under a) i motionerna framställda yrkandet

samt de likalydande motionerna I: 515 av herr Svärd och

II: 655 av herr Munktell m. fl. — för sin del antaga det vid

propositionen fogade förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen

den 28 september 1928 (nr 370);

2) att de likalydande motionerna I: 514 av herr Lindblom

m. fl. och II: 656 av herr Carlsson i Stockholm in. fl. i vad

avser det under b) i motionerna framställda yrkandet måtte,

i den mån de icke kan anses besvarade genom vad utskottet

ovan anfört, av riksdagen lämnas utan åtgärd.

Stockholm den 11 maj 1954.

På bevillningsutskottets vägnar:

ADOLV OLSSON.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sjödahl, Heuman, Spetz*, Gustaf Elofsson,

Velander, Söderquist, Einar Eriksson, Damström, Snygg och Werner;

samt

från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Sjölin*, Jonsson i Skedsbygd,

Allard, Kärrlander, Anderson i Sundsvall, Nilsson i Svalöv, Asp och

Andersson i Essvik*.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 56. 15

Reservationer:

I) av herrar Spetz, Vetander, Söderquist, Sjölin, Anderson i Sundsvall och

Nilsson i Svalöv, vilka ansett att utskottets yttrande och hemställan bort

ha följande lydelse:

»I den---(= utskottet s. 9 rad 8 uppifrån — s. It rad 7 uppifrån)

---föreliggande spörsmål.

Syftet med det nu framlagda förslaget är såsom framgår av den föregående

redogörelsen att för de s. k. allmännyttiga bostadsfastigheternas del

undanröja de olägenheter, som skattereglerna efter kontantprincipen medför.

Utskottet kan för sin del helt instämma i att skattereglerna i berörda

avseende icke är lämpligt utformade. Men utskottet kan vid sitt ställningstagande

till det i propositionen upptagna förslaget icke bortse från att de

påtalade olägenheterna icke endast gäller de s. k. allmännyttiga företagen

utan i lika mån alla hyresfastigheter. Utskottet finner därför i likhet med

kammarrätten förslaget ingiva starka betänkligheter ur rättvisesynpunkt.

Den omständigheten, vilken i propositionen gjorts till den grundläggande

motiveringen för förslaget, att ifrågavarande företag icke drives i vinstsyfte,

kan enligt utskottets mening icke få vara avgörande för denna centrala

principfråga. Utskottet vill erinra om riksskattenämndens uttalande, att det

hittills varit främmande för skattelagstiftningen att låta förekomsten

respektive frånvaron av vinstsyfte vara bestämmande för reglerna om nettointäktens

beräkning. Utskottet kan på här anförd motivering icke tillstyrka

propositionen utan hemställer om bifall till de likalydande motionerna

I: 515 och II: 655 samt I: 514 och II: 656, de senare i vad däri yrkats avslag

på propositionen.

Såsom framgår av de erinringar, som framförts mot propositionen i de

likalydande motionerna I: 496 av herr Axel Svensson och II: 648 av herr

Bengtsson i Halmstad m. fl., är även den praktiska utformningen av departementschefens

förslag otillfredsställande. Den i propositionen intagna

ståndpunkten, att schablonmetoden skulle få tillämpas endast av allmännyttiga

fastighetsföretag bildade efter en viss tidpunkt — enligt propositionens

förslag den 30 juni 1945 — skulle uppenbarligen medföra orättvisor

vid den praktiska tillämpningen, som skulle hårt drabba en del av de äldre

företagen. I motionerna har föreslagits en justering av propositionen i syfte

att möjliggöra att även äldre företag skulle kunna tillämpa den i propositionen

föreslagna schablonmetoden. Med det ställningstagande utskottet redovisat

här ovan torde det vara överflödigt att ingå på en prövning av detta

förslag. De framförda erinringarna visar emellertid, att det i propositionen

framlagda förslaget även i andra hänseenden är mindre lämpligt avvägt.

Såsom utskottet ovan framhållit är de gällande skattereglerna i de avseenden,

varom nu är fråga, icke tillfredsställande. I de likalydande motionerna

I: 514 och II: 656 har med hänvisning till de rådande olägenheterna

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Bevillningsutskottets betänkande nr 56.

yrkats skrivelse till Kungl. Maj :t med hemställan om utredning angående

storleken av avdrag för värdeminskning å byggnader och om möjligheten

till jämnare fördelning i beskattningshänseende av till längre tidsperiod

hänförliga kostnader för reparation och underhåll av byggnader. Motionälerna

har erinrat om att det inträffar för alla ägare av nya hyresfastigheter

att under de första åren ett visst överskott kan uppstå till följd av att reparationerna

icke förrän efter sex å sju år nått den omfattning som inräknats

i hyreskalkylen. Då ett dylikt initialöverskott enligt nu gällande skattelagstiftning

göres till föremål för beskattning uppstår det förhållandet, att den

i hyran ingående och av hyresgästerna betalda reparationsandelen vid tidpunkten

för den aktuella reparationen reducerats så, att fastighetsägaren

eller företaget de facto icke förfogar över hela den inbetalda reparationsandelen

och sålunda måste minska reparationskostnaderna. Även i de Iikalydande

motionerna 1:515 och 11:655 har framhållits att en fråga av

största angelägenhet är att söka få fram en metod för resultatsutjämning

i nödig utsträckning beträffande alla slag av hyresfastigheter. Utskottet kan

för sin del helt ansluta sig till dessa synpunkter. Riksdagen har visserligen

tidigaie i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställt om utredning rörande ökade

möjligheter till resultatsutjämning, vilket spörsmål hänskjutits till 1950 års

skattelagssakkunniga. Det nu i propositionen framlagda förslaget bygger

emellertid på av nämnda sakkunniga företagen utredning. Utskottet anser

därför att riksdagen bör ingå med skrivelse till Kungl. Maj :t i enlighet med

det i motionerna I: 514 och II: 656 framställda yrkandet.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

1) att riksdagen måtte — med bifall till de likalydande

motionerna 1:514 av herr Lindblom m. fl. och 11:656 av

herr Carlsson i Stockholm in. fl. i vad avser det under a) i

motionerna framställda yrkandet ävensom till de likalydande

motionerna 1:515 av herr Svärd och 11:655 av herr

Munktell m. fl. — avslå Kungl. Maj :ts förevarande proposition

nr 165,

samt att de likalydande motionerna I: 496 av herr Axel

Svensson och 11:648 av herr Bengtsson i Halmstad in. fl.

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;

2) att riksdagen måtte, med bifall till de likalydande motionerna

I: 514 av herr Lindblom in. fl. och II: 656 av herr

Carlsson i Stockholm m. fl. i vad avser det under b) i motionerna

framställda yrkandet hos Kungl. Maj :t hemställa om

utredning angående dels storleken av avdrag för värdeminskning

å byggnader dels ock möjligheten till jämnare

fördelning i beskattningshänseende av till längre tidsperiod

hänförliga kostnader för reparation och underhåll av byggnader.

»

II) av herr Werner.

Emil Kihlströms Tryckeri A.-B. Stockholm 1954

540590

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1954:301 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 a1 i texten